Skip to main content

Full text of "Sveriges historia intill tjugonde seklet"

See other formats


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


## 


tf^l^ 


v  ^■ 


^^ 


HARVARD  COLLEGK 
LIBRARY 


^^.^^z^r    v^>^ 


::^:^^i..g^^lv^ 


nfniiillii  SMdor 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL 
TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AT 

0.7nONTBUUS .  H.HILDBDRAND 

A.OCH  LWEIBtLL,GRC4HR£US 

I^STAVENOW,  S.CLÅSON 

OCH  Ä.RYDrORS 

UTCITVEN  AF 

eniL  HILDCBRAND 

RIKSARKIVARIE 
MED  TAUUKA  UXUSTRAnONER  OCH  KARTOR 

& 


STOCKHOUn 
Haft.  24      RA.N0B8rnBDT  k  SÖNBRS  FÖRLAC 


1  Kf. 


Vevkets  Indelning* 


Afd.    1.  Forntiden. 

H     2.  Medeltiden. 

Band  M. 

Afd.  3.  1621— 1560. 

„     4.  1660— 1611. 

Band  S* 

Afd.  6.  1611—1660. 

„     6.  1660— 1718. 


Band  4. 

Afd.   7.  1718  —  1772. 

„      8.  1772— 1809. 

Band  6.  *) 

Afd.  9.  1809— 1858. 

„     lO.  1858— 1900. 


*)  Afd.  10  ntgifTM  fi)re  Afd.  9. 


SVERIGES  HISTORIA 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL  TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AK 

O.  MONTELIUS.     H.  HILDEBRAND 
M.  OCH  L.  WEIBULL.  G.  R.  FÅHR^US.  L.  STAVENOW 
S.  CLASON  OCH  A.  RYDFORS 

UTGIFVEN  AF 

EMIL  HILDEBRAND 

RIKSARKIVARIE 
FÖRSTA  AFDELNINGEN 


STOCKHOLM 

P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG. 


^  U'c^ .  ^^    K   ■  /  ''  /  .  5^ 


STOCKHOLM 

KUNGL.    BOKTnVCKKRIET.      1\  A.   NORÉ«TEDT  &  SÖNER 

1903 


FORNTIDEN 


AF 


OSCAR  MONTELIUS 


INNEHALL 


Stenåldern. 

(Till  början  af  det  andra  ärtusendet  före  Kristi  födelse.) 

I.     Den  äldre  sten&ldeni. 

Sid. 
Sveriges  första  bebyggande 3. 

II.    Den  yngre  stenåldern.    (Från  det  femte  till  början  af  det  andra  årtusen- 
det före  Kristi  födeiso.) 

1.  Lefnadssätt 8. 

2.  Tillverkningen  af  stensakerna 27. 

3.  Förbindelse  med  andra  länder 35. 

4.  Grafvar.  —  Religion 37. 

5.  Befolkningen  och  dess  utbredning.  —  Lapparnes  stenålder.  —  Vid- 

skepliga föreställningar  om  stensaker  i  senare  tider    ....      50. 

Bronsåldern. 

(Från  början  af  det  andra  till  midten  af  det  första  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 

1.  Bronsålderns  början  och  indelning 65. 

2.  Lefnadssätt 7G. 

3.  Förfärdigandet  af  bronssakerna.  —  Inhemsk  tillverkning   ....  94. 

4.  Samfärdsel.  —  Förbindelse  med  andra  länder 103. 

6.  Hällristningar 107. 

C.  Grafvar.  —  Religion 110. 

Järnåldern. 

(Från  midten  af  det  första   årtusendet   före  till  midten  af  det  elfte  århundradet 

efter    Kristi  födelse.) 

I.      Den  förromerska  järnåldern.     (Från  midten  af  det  sista  årtusendet 

före  Kristi  födelse  till  vår  tideräknings  början.) 124. 

II.      Den  romerska  jämåldem.  (Från  vår  tideräknings  början  till  omkring 
år  400.) 

1.  Förbindelse   med   det  romerska  riket.  —  Romerska  författare  om 

Norden 137. 

2.  Lefnadssätt 147. 


II 

Sid. 

3.  Handel. —  Samfärdsel.  —Fartyg 161. 

4.  Religion.  —  Offer.  —  Grafvar 1G7. 

5.  De  äldsta  runorna.  —  Språket  i  Sverige  under  den  äldre  järnåldern  172. 

III.  Polkvandringstiden.     (Från  omkring  år  400  till  omkr.  år  800.) 

1.  Förbindelse  med  det  bysantinska  riket.  —  Guldrikedom     ....  181. 

2.  Grafvar 195. 

3.  Politisk  historia 203. 

IV.  Öfvergångstid  fr&n  hedendom  till  kristendom.  —  Vikingatiden. 

(Från  omkring  år  800  till  midten  af  det   ll:e   århundradet.) 

1.  Sveriges  politiska  historia  under  det  9:e  och  10:e  århundradet      .  213. 

2.  Vikingatåg.  —  Väringafärder 221. 

3.  Fartyg.  —  Vapen 238. 

4.  Fredlig  samfärdsel  med  främmande  länder 243. 

5.  Lefnadssätt.  —  Näringar 258. 

6.  Religion.  —  Grafvar.  —  De  yngre  runorna 274. 


TiUägg. 

Under  den  tid,  tyå  är,  som  förflntit,  sedan  det  första  arket  af  denna  del  lades  under 
pressen,  bafva  många  fynd  gifvit  nya  upplysningar  om  vårt  lands  äldsta  kulturhistoria. 
Bland  dem  är  det  några,  som  ej  kunnat  här  tillgodogöras,  emedan  motsvarande  del  af  ar- 
betet redan  var  tryckt,  då  de  blefvo  kända. 

De  viktigaste  fynd,  som  af  detta  skäl  ej  kunnat  här  omtalas,  äro  de,  som  synas  visa, 
att  människan  börjat  taga  Sverige  i  besittning  redan  på  den  tid,  då  Östersjön  v  var  en  stor, 
med  sött  vatten  fylld  insjö,  afstängd  från  världshafvet  därigenom,  att  Tyskland,  Danmark 
och  södra  Sverige  då  hängde  samman.  Under  denna  period,  som  af  geologerna  efter  en 
sötvattensnäcka  kallas  aneylustiden,  liksom  under  den  följande  perioden,  som  efter  en 
saltvattensnäcka  kallas  littorinatiden,  hafva  så  stora  nivåförändringar  mellan  vatten  och 
land  vid  den  Skandinaviska  halföns  kuster  ägt  ram,  att  människans  första  uppträdande  här, 
om  det  verkligen  inträflfat  redan  under  aneylustiden,  måste  hafva,  såsom  s.  7  säges  vara  sanno- 
likt, fallit  vida  mer  än  10,000  år  före  våra  dagar. 

Andra  nya  upplysningar,  som  af  samma  skäl  ej  kunnat  här  begagnas,  äro  de,  som  röra 
bronsföremålet  fig.  131  och  runstenen  vid  Möjebro  (flg.  195)  m.  fl. 


STENÅLDERN 

(Till  början  af  det  andra  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 


Sveriges  historia.     I. 


Två  skånska  grafvar  från  stenåldern. 
I. 

DEN  ÄLDRE  STENÅLDERN. 


Sveriges  första  bebyggande. 

Då  vi  söka  lära  känna  vårt  fäderneslands  historia,  träder  den  frå- 
gan 088  först  till  mötes:  »Huru  länge  har  det  land  vi  nu  kalla  Sverige 
varit  bebodt?» 

Svaret  på  denna  fråga  måste  tydligen  erbjuda  stora  svårigheter, 
då  Sveriges  första  bebyggande  inträffat  långt  före  den  tid,  som  den 
endast  nr  skriftliga  källor  ösande  historien  känner.  Det  har  också 
utfallit  olika  alltefter  de  forskares  olika  ståndpunkt,  som  försökt  att 
afgifva  det,  och  alltefter  den  på  deras  tid  härskande  åsikten  om  män- 
ni8ko8läktets  ålder.  Så  framställde  Olof  Rudbeck  för  mer  än  200  år  sedan 
med  öfvertygelsens  hela  värme  den  åsikten,  att  den  svenska  halfön  var 
bebodd  redan  före  syndafloden,  under  det  att  Dalin  ej  långt  efter  Rud- 
becks  tid  sökte  visa,  att  största  delen  af  Sverige  ännu  vid  Kristi  födelse 
var    obeboeligt,  i  det  hafvet  då  stod  13  famnar  högre  än  på  hans  tid. 

Väl  har  man  för  längesedan  funnit,  att  Sverige  icke  kan,  såsom 
Rudbeck  trodde,  göra  anspråk  på  en  vida  äldre  odling  än  jordens  öfriga 
länder,  men  vi  böra  ihågkomma,  att,  emedan  syndafloden  på  hans  tid 
ansågs  hafva  inträffat  knappt  2400  år  före  Kristi  födelse,  hans  lära 
endast  gaf  åt  Sveriges  folk  en  ålder  af  något  mera  än  4000  år.  Att 
detta  ingalunda  är  en  för  hög  ålder,  veta  vi  nu. 


STENÅLDERN. 


é-  \te\ 


För  att  få  kunskap  om  det  svar  på  den  föreliggfande  frågan,  som 
forskningen  efter  Rudbecks  och  Dalins  dagar  gifvit,  skola  vi  taga  i 
betraktande  hufvuddragen  af  den  bild  man  nu  kan  teckna  af  det  äldsta 
skedet  i  Sveriges  kulturhistoria,  den  tid  som  är  känd  under  namnet 
»den  äldre  stenåldern». 

Greologien  lär  oss,  att  klimatet  i  Europa  ej  alltid  varit  sådant  som 
i  våra  dagar:  att  en  gång  länderna  i  norra  och  mellersta  delarna  af 
vår  världsdel  varit  betäckta  af  ofantliga,  långsamt  framglidande 
massor  af  is  och  snö,  liknande  den  väldiga  »inlandsis»,  som  ännu  täcker 
största  delen  af  Grönland.  Allteftersom  dessa  ismassor  smälte  undan 
och  drogo  sig  tillbaka  mot  norr  eller  upp  mot  Alperna,  där  lämningar 
af  dera  ännu  finnas  kvar,  kunde  människan  utbreda  sig  öfver  Europa. 
När  denna  så  kallade  istid  (den  äldre  »kvartärtiden»)  slutade,  kan  väl 

ännu  icke  bestämmas,  men  utan  fara  att  miss- 
taga sig  kan  man  räkna  denna  tidpunkts  af- 
stånd  från  Kristi  födelse  i  tiotusenden  af  år. 
Det  oaktadt  hafva  talrika  fynd  bevittnat 
människans  tillvaro  i  västra  Europa  —  i  det 
nuvarande  Frankrike,  Belgien,  England  m.  fl. 
länder  —  redan  under  denna  aflägsna  period. 
Säkerligen  hade  emellertid  människor  mycket 
långa  tider  lefvat  i  andra  delar  af  Europa, 
innan  vårt  land  blef  beboeligt. 

Först   då   ismassorna   började  smälta,  då 
den    Skandinaviska    halföns    kuster,    liksom 
det  nuvarande  Grönlands,  blefvo  tillgängliga, 
kunde  människan  bosätta  sig  där.    Isen  drog 
sig  småningom  allt  längre  tillbaka,  lämnande 
rum   för   en   växt-    och   djurvärld,    som  först 
liknade  den,  hvilken  nu  tillhör  halföns  nord- 
ligaste delar,  och  sedan  alltmer  antog  samma 
karaktär  som  i  våra  dagar.    Slutligen  blefvo 
resterna  af  det  forna  istäcket  inskränkta  till 
de  jöklar  (»glaciärer»),  som  än  i  dag  finnas  i 
Jotunheim,  i  norra  Lapplands  fjälltrakter  och 
i  de  andra  jämförelsevis  små  områden  af  halfon, 
där  snöns  och  isens  välde  ännu  i  dag  är  obe- 
stridt. 
De  äldsta  minnen  af  människor  vi  känna  i  Norden  äro  några  stora, 
groft  slagna  flintverktyg  (fig.  1),  som  hafva  ganska  mycken  likhet  med 
dem  från  den  äldsta  stenåldern  i  västra  Europa,  den  tidiga  del  af  »kvartär- 
tiden», då  människan  där  lefde  tillsammans  med  mammut  och  andra  djur- 
arter, hvilka  antingen  nu  äro  utdöda  eller  endast  lef va  i  helt  andra  trakter. 
Från  en  senare  tid,  ehuru  äfven  den  hörande  till  den  äldre  sten- 
åldern, fbrskrifver  sig  en  mängd  fynd,  som  man  i  södra  Skandinavien 


1.    Flintverktyg  från  den 

.  äldsta  delen  af  stenåldern. 

Bohnslän.     Vs. 


SVERIGES  FÖRSTA  BEBYGGANDE. 


anträffat  på  de  ställen,  där  den  dåvarande  befolkningen  lefvat.  Bland 
boplatserna  från  denna  aflägsna  tid  hafva  de  under  namnet  »kjökken- 
möddingar»  (afskrädeshögar)  kända  fornlämningar,  som  i  stort  antal 
påträffats  utmed  kusterna  i  vissa  delar  af  Danmark,  mest  ådragit  sig 
uppmärksamheten. 

I  dessa  kjökkenmöddingar  träffar  man  de  af  kol  ännu  betäckta, 
af  några  stenar  löst  hopfogade  eldstäderna,  samt  en  mängd  groft 
slagna,  oslipade  verktyg  af  fiinta,  delar  af  simpla  lerkärl,  redskap  af 
ben  och  horn  m.  m.  Hufvudsakligen  bildas  emellertid  kjökkenmöd- 
dingarna  af  kvarlefvor  från  de  dåvarande  invånarnes  måltider,  hvar- 
igenom  vi  på  ett  i  högsta  grad  oväntadt 
sätt  fått  en  inblick  i  det  dagliga  lifvet 
under  denna  många  årtusenden  före  Kristi 
födelse  fallande  period  af  Nordens  kul- 
turhistoria. De  visa  oss  ett  folk,  som 
för  sitt  uppehälle  var  helt  och  hållet 
hänvisadt  till  jakt  och  fiske  och  som  i 
många  afseenden  var  närmast  jämförligt 
med  de  mycket  lågt  stående  folkslag, 
hvilka  européerna  lärt  känna  i  den  Nya 
världen. 


2.     Flintverktyg  från  den  äldre  stenåldern, 
sedt  från  två  sidor.    Skåne.    */«• 


3.    Flintverktyg  från  den  äldre 
stenåldern.  Sk&ne.    */«. 


Hufvudmassan  af  kjökkenmöddingarna  består  af  ostronskal  och  skal 
af  andra,  äfven  i  våra  dagar  till  föda  använda  musslor;  bland  dem  ligga 
inblandade  en  mängd  ben  af  fiskar  och  fåglar  samt  af  fiera  däggdjur, 
bland  hvilka  de  flesta  ända  till  senaste  tid  varit  jaktens  mest  eftersökta 
föremål:    kronhjort,    rådjur,    vildsvin,   bäfver,   utter,    själhund,    uroxe, 


STENÅLDERN. 


björn,  räf,  varg,  lo,  mård,  vildkatt  m.  fl.  AnmärkningsYärdt  nog  sak- 
nas renen,  hvilket  djur  i  västra  Europa  förekom  i  stor  mängd  under 
vissa  delar  af  den  äldsta  stenåldern.  Hos  det  folk,  som  lämnat  dessa 
minnen  efter  sig,  var  hunden  det  enda  husdjuret. 

Dåtidens  växtvärld  var  ännu  ganska  olik  den  nuvarande.  Kjök- 
kenmöddingama  hafva  nämligen  visat  sig  vara  samtidiga  med  eksko- 
garnas herravälde  i  det  sydliga  Skandinavien.  De  höra  till  en  tid, 
som  ligger  bakom  den,  då  boken,  det  nu  rådande  skogsträdet,  in- 
vandrade till  dessa  trakter. 

I  Sverige  förekomma  visserligen  inga  kjökkenmöddingar,  inga  bo- 
platser med  massor  af  ostronskal  —  vid  Skånes  kuster  funnos  ej  såsom 
i  närheten  af  de  ställen,  där  de  nu  omtalade  danska  fornlämningarna 
liggftf  några  ostronbankar  — ,  men  att  människor  redan  då  lefde  i  södra 
Sverige  visas  däraf,  att  man  i  Skåne  upptäckt  boplatser  från  denna  tid, 
äfvensom  däraf  att  man  mångenstädes  där  funnit  verk- 
tyg af  flinta,  hvilka  äro  af  fullkomligt  samma  form 
som  de  i  kjökkenmöddingarna  förekommande.  Ett  par 
sådana  flintor  ses  fig.  2  och  3.  De  äro  groft  slagna, 
utan  spår  af  slipning;  eggen  bildas  endast  ^f  den 
skarpa  vinkel,  som  de  båda  med  två  hugg  åstadkomna 
bredsidorna  göra  mot  hvarandra.  Dessa  båda  verktyg 
äro  funna  i  Skåne  och,  liksom  de  flesta  dylika,  ej 
långt  från  hafvet. 

Af  naturliga  skäl  var  det  de  öppna,  utmed  hafvet 
liggande  trakterna  i  södra  och  västra  Sverige,  som 
först  togos  i  besittning.  Redan  före  den  äldre  sten- 
ålderns slut  hade  emellertid  bosättningen  i  det  inre 
landet  börjat.  Så  har  man  på  flera  vid  Ringsjöns 
stränder  upptäckta  boplatser  anträffat  stenverktyg  af 
alldeles  samma  slag  som  i  kjökkenmöddingarna. 

Alla  från  Sverige  kända  arbeten  af  former  karak- 
teristiska för  den  äldre  stenåldern  äro  emellertid  ej  funna 
i  Skåne.  Äfven  i  andra  delar  af  södra  Sverige,  särskildt 
utmed  den  västra  kusten,  äro  sådana  fynd  anträffade. 
Utom   verktyg   af  flinta  har  man  i  vårt  land,  liksom  i  Danmark, 
funnit  sådana  af  andra  ämnen  från  nu  ifrågavarande  tid.     Bland  dem 
kunna  särskildt  nämnas  sådana  hackor  af  horn  som  den  fig.  4  af  bildade. 
Dessa   enkla,    om   ringa   konstfärdighet  vittnande  föremål,  hvilka 
synas   så   obetydliga  och  värdelösa,  att  de  först  i  senaste  tid  ådragit 
sig   forskares    och   samlares   uppmärksamhet,  hafva  dock  i  deras  ögon, 
som   studera   Sveriges   äldsta   kulturhistoria,    ett   mycket  högt  värde, 
emedan  de  måste  räknas  bland  de  äldsta  spår  af  mänsklig  verksamhet, 
som   man   för   närvarande    känner  från  Sverige.    De  tala  om  ett  folk, 
som  stod  mycket  lågt  på  den  mänskliga  odlingens  skala.     Hvilken  rad 
af   årtusenden   har   icke   fordrats   för   Sveriges   invånare  för  att  från 


Hacka  af  horn. 
Skåne.    Vs. 


SVERIGES  FÖRSTA  BBBYGGANDE.  7 

denna  låga  ståndpunkt  höja  sig  till  den  de  nu  innehafva!  Det  är  den 
svenska  historiens  uppgift  att  söka  följa  det  svenska  folket  steg  för 
steg  på  den  långa  bana,  hvars  begynnelse-  och  slutpunkter  betecknas 
med  »den  äldre  stenåldern»  och  »elektricitetens  tidehvarf». 

Långsamt  har  framåtskridandet  gått,  och  säkerligen  långsammast 
i  början.  Äfven  under  stenåldern  kan  dock  en  utveckling  till  det 
bättre  spåras  och  är  där  så  mycket  mera  värd  vår  uppmärksamhet, 
som  de  medel,  hvilka  då  stodo  människan  till  buds,  voro  ringa.  För 
att  öfvertyga  oss  om  att  verkligen  ganska  betydande  framsteg  gjorts 
redan  under  denna  första  period  af  vår  historia,  behöfva  vi  endast 
jämföra  de  ytterst  grofva  flintverktygen  från  den  äldre  stenåldern 
med  de  fina,  om  en  förvånande  hög  grad  af  skicklighet  vittnande  arbe- 
tena från  stenålderns  senare  del. 

Ännu  kunna  vi  väl  ej  närmare  bestämma,  när  stenåldern  började 
i ,  Sverige,  när  vårt  land  först  trampades  af  människofot.  Men  så 
mycket  har  af  de  senaste  årens  undersökningar  framgått,  att  Sveriges 
första  bebyggande  måste  falla  mer  än  8,000  år  före  Kristi  födelse,  så- 
ledes minst  10,000  år  före  våra  dagar,  samt  att  den  äldre  stenåldern 
slutat  och  följaktligen  den  yngre  stenåldern  börjat  senast  i  det  femte 
årtusendet  före  Kr.  föd.  Efter  all  sannolikhet  äro  emellertid  dessa  tal 
för  låga. 


II. 

DEN  YNGRE  STENÅLDEKN. 

(Från  det  femte  till  början  af  det  andra  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 

1. 
Lefkiads8ätt. 

Då  vi  nu  skola  söka  att  med  bjälp  af  de  spridda  minnen,  som  från 
en  så  aflägsen  tid  bevarats  till  våra  dagar,  skapa  oss  en  bild  af  detta 
tidiga  skede  i  vårt  lands  kultur,  måste  vi  ihågkomma,  att  det  mesta 
af  det,  som  från  den  tiden  genom  årtusendena  räddats  åt  oss,  gifver 
upplysning  endast  om  några  sidor  af  lifvet  under  denna  aflägsna 
period.  Med  få  undantag  är  nämligen  allt  det  förstördt,  som  var  för- 
färdigadt  af  organiska  ämnen,  således  alla  kläder,  alla  byggnader, 
husgeråd  och  redskap  af  trä;  vi  hafva  ej  kvar  mera  än  en  mycket 
ringa  del  af  de  arbeten,  som  varit  af  sten  eller  af  andra  för  tidens  för- 
störande inverkan  mindre  utsatta  ämnen. 

Vore  vi  uteslutande  hänvisade  till  de  fornminnen  från  stenåldern, 
som  den  svenska  jorden  har  att  bjuda  oss,  skulle  således  bilden  af 
våra  förfäders  lif  under  den  tiden  blifva  ganska  ofullständig.  Lyck- 
ligtvis äro  vi  dock  i  stånd  att  i  väsentlig  mån  afhjälpa  denna 
brist.  Genom  en  ovanlig  förening  af  gynnsamma  förhållanden  hafva 
i  andra  europeiska  länder  mycket  af  det,  som  hos  oss  saknas,  blifvit  be- 
varadt.  Lämningarna  af  de  schweiziska  pålbyggnaderna  —  byar  byggda 
på  pålar  ute  i  vattnet  nära  sjöarnas  stränder  —  låta  oss  nämligen  blicka 
in  i  lifvet  under  stenåldern  på  ett  sätt,  som  ingen  för  ett  hälft  år- 
hundrade sedan  kunnat  ana.  Därjämte  har  man  utom  Europa  haft  till- 
fälle att  lära  känna  många  folk,  som  ännu  i  senaste  tid  saknat  känne- 
dom om  metaller  och  lefvat  under  nästan  alldeles  samma  förhållanden 
som  Sveriges  invånare  under  stenåldern. 

Att  oaktadt  alla  dessa  lyckliga  omständigheter  många  frågor  ännu 
återstå  att  besvara  om  vår  stenålder,  bör  icke  förefalla  oväntadt.  Den 
erfarenhet  vi  hittills  vunnit  ger  oss  dock  rätt  att  hoppas,  att  fram- 
tida fynd  och  undersökningar  skola  skänka  oss  upplysning  om  mycket, 
som  nu  förefaller  dunkelt  och  oförklarligt. 


LBFNADSSlTT.  9 

Vi  hafva  sett,  att  de  äldsta  lämningarna  efter  människor  i  Nor- 
den lära  oss  känna  ett  folk,  som  för  sitt  uppehälle  helt  och  hållet  var 
hänvisadt  till  jakt  och  fiske.  Under  långa  tider  har  väl  detta  förhål- 
lande fortfarit,  men  att  ett  sådant  tillstånd  icke  är  en  nödvändig  följd 
af  obekantskap  med  metallers  bruk  och  att  ett  stenåldersfolk  kan  idka 
både  boskapsskötsel  och  åkerbruk,  det  visar  erfarenheten  från  många 
länder  både  inom  och  utom  Europa. 

Det  bör  då  icke  väcka  vår  förvåning,  att  man  påträffat  bevis  för 
att  äfven  den  yngre  stenålderns  folk  i  Sverige  ägde  husdjur.  I  graf- 
vor  och  lämningar  efter  bostäder  från  denna  tid  har  man  nämligen 
i  vårt  land,  liksom  i  andra  länder,  vid  flera  tillfällen  funnit  ben  icke 
blott  af  hund  utan  ock  af  nötkreatur,  häst,  får,  get  och  svin.  Dessa 
ben  äro  funna  under  sådana  omständigheter,  att  något  tvifvel  om  deras 
samtidighet  med  stenåldern  icke  kan  flnnais;  något  tvifvel  kan  ej  hel- 
ler råda  därom,  att  det  är  ben  af  tama  djur,  ej  af  djur  som  lefvat  här 
i  vildt  tillstånd.  Husdjuren  visa  sig  till  och  med  redan  vara  allmänna 
här  i  Norden  på  den  tiden.  * 


5.    Skära  af  flinta  med  träskaft.    Danmark.    \'4. 

Den  omständigheten,  att  boskapsskötseln  var  främmande  för  den 
äldre  stenåldern  men  känd  under  periodens  senare  del,  är  af  synner- 
ligen stor  vikt,  icke  blott  därför,  att  den  utvisar  en  förbättring  i  be- 
folkningens lefhadsförhållanden,  utan  äfven  därför,  att  vi,  då  husdjuren 
icke  kunna  anses  vara  inhemska  i  vårt  land,  häri  spåra  verkan  af  en 
förbindelse  mellan  Sverige  och  den  öfriga  världen  under  stenåldern. 
Vi  kunna  tillägga,  att  detta  förhållande  utan  tvifvel  äfven  antyder 
en  förbindelse  mellan  Asien  och  Europa  och  att  husdjuren  torde 
kunna  betraktas  såsom  den  första  af  de  många  i  kulturhistoriskt  hän- 
seende oskattbara  gåfvor,  som  Europa  mottagit  af  Orienten.  Andra 
sådana  gåfvor  äro  sädesslagen  och  därefter  vid  olika  tider  kopparn, 
bronsen,  järnet  och  skrifkonsten,  —  för  att  blott  anföra  några  exempel. 

I  ruinerna  efter  de  schweiziska  pålbyggnaderna  har  man  funnit 
bevis  för  att  hvete,  kom,  hirs  och  lin  under  stenåldern  odlades  af  Al- 
pemas folk.  Äfven  i  Sverige  gå  åkerbrukets  anor  upp  till  stenåldern. 
Märkliga   fynd   hafva   nämligen  visat,  att  hirs,  korn  och  hvete  redan 

*  Af  23  danska  benprylar  frän  stenäldern  voro  endast  3  af  rädjar,  alla  de  andra 
af  hnsdjnr  (20  af  får  och  en  af  get.) 


10 


STENÅLDERN. 


Handkvarn  af  sten.    Västergötland.    Vs. 


före  slutet  af  denna  period  odlades  här.  I  ytan  af  lerkärl,  om  bvilkas 
inhemska  ursprung  intet  tvifvel  är  möjligt,  har  man  nämligen  iakttagit 
aftryck  af  såväl  sädeskorn  som  delar  af  axen  hörande  till  dessa  sädes- 
slag. Fig.  5,  efter  ett  ur  en  dansk  torfmosse  upptaget  original,  visar, 
huru  man  af  trä  och  flinta  kan  göra  de  skaror,  som  man  behöfver  vid 
sädens  aftagande.  Dessutom  har  en  och  annan  handkvarn  af  äldsta 
slag  (fig.  6)  anträffats  under  förhållanden,  som  göra  det  mycket  sanno- 
likt, att  den  förskrifver  sig 
från  stenåldern.  Dylika 
kvarnar  användas  ännu  i 
dag  hos  många  folk  på  låg 
kulturståndpunkt.  Huru  de 
begagnas,  ses  af  fig.  7. 

Ett  af  de  väsentligaste 
villkoren  för  möjligheten  af 
åkerbruk  är,  att  befolk- 
ningen är  bofast  och  icke 
ständigt  strof  var  omkring  med  sina  hjordar  för  att  söka  nya  jakt- 
marker och  fiskvatten.  Att  detta  villkor  varit  uppfylldt  i  Sverige 
under  dten  yngre  stenåldern,  visas  af  de  väldiga  grafbyggnadema  från 
denna  tid,  som  i  så  stort  antal  ännu  finnas  kvar,  oaktadt  naturligtvis 
de  flesta  blifvit  förstörda.  Uppförandet  af  dessa  grafvar,  byggda  af 
stenblock,  hvilka  ofta  genom  sin  storlek  väcka  vår  förvåning,  förutsätter 

gemensamma  ansträngningar  af 
en  större  menighet  och  början 
af  ordnade  samfundsförhållan- 
den. Ätt  dessa  grafvar  mången- 
städes, såsom  i  Falköpingstrak- 
ten, ligga  i  större  antal  helt 
nära  hvarandra,  är  ett  ytter- 
ligare bevis  för  att  befolkningen 
var  bofast  under  denna  tid. 

De  bästa  boningarna  un- 
der stenåldern  här  i  Norden 
voro  enkla  hyddor.  Hvar  de 
legat,  kan  man  ännu  mången- 
städes se,  emedan  af  dem,  lik- 
som af  boplatserna  på  kjökken- 
möddingarnas  tid,  eldstäderna  finnas  kvar.  På  vissa  ställen  här  i  Skandi- 
navien synas  hyddorna  hafva  legat  något  högre  än  den  omgifvande 
marken,  emedan  lämningarna  af  eldstäderna  betäcka  ytan  af  små  upp- 
höjningar. Oftare  voro  dock  hyddorna  något  nedsänkta  i  jorden.  Tom- 
terna visa  sig  nämligen  som  runda  eller  rundadt  aflånga  fördjupningar, 
vanligen  med  en  stenlagd  botten,  som  ligger  några  fot  under  den  nu- 
varande jordytan.     Den  mörka  jord,  som  fyller  insänkningen,  innehåller 


7.    Sädesmalning  i  Sydafrika. 


LBFNADSSÄTT.  11 

Tipplösta  organiska  ämnen,  kolbitar,  brända  stenar  jämte  några  djnr- 
ben,  skadade  stenverktyg  och  affall  från  tillhuggningen  af  flintan,  allt 
saker  som   man   kan  vänta  att  finna  på  marken  i  en  stenåldersbydda. 

Alldeles  liknande  tomter  med  dylikt  innehåll  äro  kända  från 
andra  europeiska  länder,  särskildt  från  norra  Italien,  där  de  ofta  träf- 
fas i  stort  antal  tillsammans.  Ofverallt  har  den  runda  formen  varit 
den  allmännaste,  och  den  har  bibehållit  sig  mycket  långt  ned  i  tiden. 
Ännu  under  de  första  århundradena  efter  Kristi  födelse  äro  germa- 
nernas hyddor  på  de  romerska  segermonumenten  afbildade  som  runda. 

Vanligen,  om  ej  alltid,  voro  stenålderns  hyddor  icke  timrade  af 
stockar,  såsom  senare  tiders  stugor,  eller  byggda  af  uppresta  plankor, 
såsom  medeltidens  stafkyrkor,  utan  byggda  på  samma  sätt  som  de  i 
vissa  trakter  af  Sverige  ända  in  i  vår  tid  förekommande  »klenhusen». 
Stommen  i  en  sådan  byggnad  bildas  af  trästolpar  och  väggarna  för 
-öfrigt  af  smala,  i  b  varandra  flätade  grenar  och  kvistar;  det  hela  är 
både  på  insidan  och  utsidan  öfversmetadt,  »klenadt»,  med  ett  tjockt 
lager  lera.  Om  en  på  detta  sätt  uppförd  hydda  förstöres  af  eld,  blir 
leran  bränd.  De  nedfallande  bitarna  af  väggens  lerbeklädnad,  hvilka, 
emedan  de  äro  brända,  kunna  bevara  sin  form  ända  till  våra  dagar, 
visa  då  på  ena  sidan  intryck  af  grenar  och  kvistar;  på  den  andra 
sidan  ses  offca  aftryck  af  deras  fingrar,  som  för  årtusenden  sedan  klenat 
väggen.  Sådana  lerbitar  hafva  verkligen  någon  gång  anträffats  här  i 
Norden  under  förhållanden,  som  ådagalägga,  att  de  förskrifva  sig  från 
stenåldern. 

Möjligt  är  ock,  att  bostäder  af  ungefär  samma  form  som  de  här 
nedan  omtalade,  under  namn  af  gånggrifter  kända  grafvarna  (fig.  53) 
funnits  i  Sverige  under  denna  tid.  I  nordligaste  delen  af  den  Skan- 
dinaviska halfön  lefva  ännu  några  lappar  i  liknande' stugor,  som  af 
dem  kallas  »gammer». 

Mellersta  Europas  folk  bodde,  såsom  vi  sett,  under  stenåldern 
mångenstädes  i  byar  byggda  på  pålar  ute  i  sjöarna.  I  nordligaste 
Tyskland  hafva  visserligen  lämningar  af  sådana  pålbyggnader  anträf- 
fats, men  från  Sverige  äro  inga  säkra  fynd  af  det  slaget  kända. 

Däremot  har  det  visat  sig,  att  i  Sverige  liksom  i  många  andra  euro- 
peiska länder,  en  del  af  stenålderns  befolkning  nöjt  sig  med  att  bebo 
af  naturen  danade  grottor.  Så  har  det  vid  en  för  några  år  sedan  före- 
tagen, omsorgsfull  undersökning  visat  sig,  att  den  rymliga  grottan 
»Stora  Förvar»  på  Stora  Karlsö,  väster  om  Gottland,  varit  under  lång 
tid  bebodd. 

Man  fann  nämligen  i  denna  grotta  ett  lager  af  omkring  3,5  me- 
ters mäktighet,  bildadt  af  kol  och  aska  med  inbäddade  djurben  samt 
fomsaker.  Lagrets  öfversta  del  härrörde  visserligen  från  folk,  som 
för  längre  eller  kortare  tid  tagit  sin  boplats  i  grottan  under  senare 
delen  af  hednatiden.  Men  den  därunder  liggande,  ojämförligt  största 
delen  af  lagret,  till  en  sammanlagd  mäktighet  af  nära  3  m.,  förskrifver 


12  STENÅLDERN. 

sig  från  stenåldern.  Denna  del  af  lagret  innehöll  öfverst  ben  af  de 
vanliga  husdjuren,  men  märkvärdigt  nog  ej  hunden,  blandade  med  ben 
af  fiskar  och  själar,  under  det  att  i  lagrets  djupaste  delar  endast  de 
senare  och  inga  husdjur  forekommo.  Jämte  benen  träffades  i  stor  mängd 
bitar  af  lerkärl  från  den  yngre  stenåldern,  yxor  och  andra  redskap  af 
sten,  prylar,  pil-  och  harpunspetsar,  samt  metkrokar  af  ben,  ett  slags 
knifvar  af  vildsvinsbetar  m.  m.  Lämningar  af  härdar  funnos  flerstä- 
des, såväl  invid  grottans  väggar  som  i  dess  midt.  Alla  tecken  tyda 
på  att  grottan  under  stenålderns  senare  del  varit  året  om  bebodd. 

Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  de  hufvudsakligen  i  de  öfre  sten- 
ålderslagren träffade  människobenen.  Dessa  härrörde  ej  från  begraf- 
ningar  och  bildade  ej  hela  skelett  eller  ens  större  delar  af  sådana.  De 
voro  alltid  spridda  samt  klufna  eller  på  annat  sätt  stympade  och 
kastade  mot  grottans  väggar,  omständigheter  som  leda  tanken  på  att 
människoätare  bott  i  grottan.  Detta  är  i  själfva  verket  så  mycket 
mindre  oväntadt,  som  det  i  våra  ögon  så  ohyggliga  bruket  att  äta 
människor  visat  sig  haf  va  en  gång  varit  allmänt  här  på  jorden.  Histo- 
riska anteckningar  hafva  också  att  tala  om  detta  bruk  långt  efter  sten- 
ålderns slut  i  vissa  delar  af  Europa. 

Af  husgerådet  hafva  vi  knappt  annat  kvar  från  stenåldern  än 
några  lerkärl,  af  hvilka  flera  tydligen  varit  använda  som  kokkärl. 
Det  sot,  som  någon  gång  ännu  betäcker  dem,  vittnar  om  en  sådan 
användning. 

Eldstäderna  i  kjökkenmöddingarna  visa  också,  att  nordborna  redan 
under  den  äldre  stenåldern  kunde  koka  sin  föda.  På  en  tid,  då  icke 
ens  eldstål  och  flinta  fanns,  var  det  dock  icke  så  lätt  som  nu  att  åstad- 
komma eld.  Man  kunde  endast  få  eld  antingen  genom  att  hastigt  och 
länge  gnida  två  fullkondigt  torra  trästycken  mot  bvarandra  —  såsom 
flera  »vilda»  folk  ännu  i  senaste  tid  måst  göra  —  eller  med  tillhjälp  af 
flinta  och  svafvelkis,  använda  ungefär  som  stål  och  flinta.  Åtskilliga 
fynd  visa,  att  detta  senare  sätt  varit  kändt  under  stenåldern. 

Såsom  minnen  från  en  tid,  då  elden  endast  genom  den  mödosamma 
gnidningen  af  ett  par  torra  träbitar  kunde  uppväckas,  torde  man 
kunna  betrakta  dels  den  roll,  som  »gnidelden»  ännu  spelar,  äfven  i 
vårt  land,  vid  signerier,  dels  det  hos  många  folk  förekommande  bruket 
att  underhålla  en  aldrig  slocknande  eld,  hvilket  bruk  väl  först  iakt- 
togs af  praktiska  och  sedan  af  religiösa  skäl.  Då  denna  heliga  eld 
någon  gång  slocknade  och  måste  åter  tändas,  eller  då  den  på  vissa 
tider  skulle  förnyas,  fick  det  mångenstädes  endast  ske  genom  gnideld. 

Ännu  i  senaste  tid  har  visserligen  krukmakarkonsten  varit 
okänd  för  flera  folk.  De  i  kjökkenmöddingarna  funna  bitarna  af  grofva 
lerkärl  visa  emellertid,  att  denna  viktiga  konst  redan  under  den  äldre 
stenåldern  varit  känd  här  i  Norden,  om  än  dess  alster  röja  nybörjaren. 
Ett  stort  antal  ur  grafvarna,  särskildt  i  Skåne,  upptagna  lerkärl  (fig. 
8)  ådagalägger  dock  både  genom  sitt  »gods»,  sin  form  och  sina  sirater^ 


LBFNADSSÄTT. 


13 


8.    Lerkärl 


att  nordborna  under  stenålderns  senare  del  gjort  ganska  betydande 
framsteg  i  denna  konst.  Utom  dessa  finare  kärl  hittar  man  emellertid 
ofta  i  grafvar  från  samma  tid  andra,  mycket  gröfre  lerkärl,  h vilka 
mera  likna  dem  från  periodens  äldre  del. 

Äfven  de  bättre  kärlen  från  vår 
stenålder  äro  förfärdigade  af  mer  eller 
mindre  oslammad  lera.  De  äro  gjorda 
på  fri  hand,  utan  hjälp  af  drejskif va,  och 
brända  i  öppen  eld.  De  på  dessa  kärl 
anbragta  siraterna  hafva  ofta  varit  fyllda 
med  en  hvit,  kritlik  massa. 

Många  lerkärl  från  stenåldern  äro 
nedtill  afsmalnande  och  afrundade,  så  att 
de  icke  kunna  stå  fbr  sig  själfva.  De  på 
dem  vanligen  förekommande  hålen  eller 
små  öronen  visa  också,  att  de  varit  af- 
sedda  att  hängas  öfver  elden  eller  att 
bäras  med  remmar;  ej  sällan  hafva  de 
lock. 

Att  äfven  träkärl  begagnats  här  i 
Sverige  under  stenåldern  är  naturligt, 
ehuru  vi  icke  kunna  vänta  att  finna  några 
sådana  kärl,  då  arbeten  af  trä  så  godt 
som  aldrig  bibehållit  sig  hos  oss  från 
denna  aflägsna  tid.  Någon  gång  har  man 
dock  i  danska  fynd  från  stenåldern  träffat 
lämningar  af  träkärl.  En  i  Danmark 
funnen  träsked  från  stenåldern  är  afbil- 
dad  fig.  9. 

Lerkärlen  från  stenåldern  hafva  ett 
särskildt  värde  för  oss,  därför  att  vi  på 
deni  finna  nästan  de  enda  till  vår  tid 
bevarade  profven  på  de  under  stenåldern 
i  Norden  vanliga  siraterna.  Dessa  voro, 
som  det  här  afbildade  kärlet  visar,  myc- 
ket enkla  och  bestodo  endast  af  räta 
linier,  sicksacklinier,  rektanglar  fyllda 
med  parallella  streck,  och  dylikt. 

På  andra  fomsaker  från  den  nordiska  stenåldern  ses  några  få  af- 
bildningar  af  djur.  De  enda  man  nu  känner  från  Sverige  finnas  å  en 
i  en  skånsk  torfmosse  funnen  hornyxa.  Af  de  två  på  denna  yxa  af- 
bildade djuren,  båda  troligen  hörande  till  hjortsläktet,  är  det  ena  i 
originalets  storlek  återgifvet  här  ofvan,  fig.  10.  Några  mellan  djur- 
bilderna inristade  ornament  äro  af  en  form  karakteristisk  for  en  ganska 
sen  del  af  den  yngre  stenåldern  här  i  Sverige. 


9.     Träsked.    Danmark. 


10. 


Djurbild  på  en  i  Skåne 
funnen  hornyxa.    Vi- 


14 


STENÅLDERN. 


Af  kläder  har  man  ännu  icke  träffat  nå^a  lämningar  i  fynden 
från  vår  stenålder.  De  voro  under  periodens  senare  del  sannolikt  icke 
endast  af  skinn  och  läder  utan  äfven  af  ylle,  emedan  fåret  då,  såsom 
vi  sett,  var  allmänt  här.  I  Schweiz  odlade  man  visserligen  redan 
under  stenåldern  lin,  och  i  lämningarna  efter  en  pålbyggna^d  från 
denna  tid  är  en  bit  ganska  fint  linne  anträffad.  Men  här  i  Norden 
har  man  icke  funnit  någon  antydan  om  att  linet  eller  linnet  varit 
kändt  redan  under  denna  period;  och  det  synes  vara  så  mycket 
osäkrare,  om  så  varit  fallet,  som  man  äfven  under  bronsåldern  funnit 
mycket  få  spår  af  linne  här. 


11.    Modern  spinnkrok 
af  trä,    Svenge.     V*- 


12.    Flintskrapa. 
BohiiBläii.    V*. 


13.    Benpryl. 
Västergötland.  V 


Mellersta  Europas  stenåldersfynd  innehålla  ofta  sländtrissor, 
hvilka  visa,  att  konsten  att  spinna  med  slända  redan  då  var  känd 
där.  Huruvida  sländans  bruk  äfven  i  vårt  land  går  lika  långt  upp  i 
tiden,  är  ovisst.  Något  fynd  af  sländtrissa  från  stenåldern  är  visserli- 
gen hvarken  kändt  i  Sverige  eller  Danmark,  men  detta  förhållande  kan 
dock  ej  anföras  såsom  ett  afgörande  bevis  för  att  sådana  spinnredskap 
varit  okända  här,  då  ju  sländor  med  trissor  af  trä  ännu  i  vår  tid  an- 
vändts  i  vissa  trakter  af  Sverige  och  då  man  ej  kan  vänta,  att  sådana 
lätt  förgängliga  föremål  skulle  hafva  bevarats  i  årtusenden. 

Äfven  om  sländans  bruk  icke  ännu  hunnit  sprida  sig  hit,  följer 
dock  ej  däraf,  att  konsten  att  spinna  varit  helt  och  hållet  okänd  här; 
från  vår  bronsålder  har  man  icke  heller  ännu  funnit  någon  sländtrissa, 
och  dock  voro  ylletyg,  utan  tvifvel  väfda  af  här  i  Norden  spunnen  ull. 


LEFNADSSlTT.  15 

bevisligen  i  bruk  då.  Det  finnes  nämligen  ett  spinnredskap  ännu 
enklare  än  sländan,  hvilket  likasom  denna  ännu  begagnas  i  vissa 
aflägsna  delar  af  vårt  land;  det  är  »kroken»,  gjord  af  första  bästa 
trädgren.  Fig.  11  visar  en  sådan  spinnkrok.  Den  långa  grenen  a 
hålles  i  högra  handen,  under  det  att  den  vänstra  bereder  ullen  (eller 
linet  eller  nöthåret),  som  fästes  vid  c;  genom  högra  handens  rörelse 
kringvrides  kroken,  och  det  färdigspunna  garnet  nystas  efter  hand  upp 
omkring  6. 

De  till  kläder,  tält  och  dylikt  afsedda  skinnen  rengjordes  och  be- 
reddes genom  skrapning  med  sådana  flintverktyg  som  fig.  12.  Dessa 
äro  på  undersidan  flata  och  på  öfversidan  mer  eller  mindre  kuUriga 
samt  hafva  en  rundad,  genom  små  hugg  bildad  egg.  De  flesta  »skra- 
porna» hafva  dock  icke  såsom  den  här  afbildade  ett  handtag  af  flinta 
i  samma  stycke  som  bladet  utan  äro  korta,  ofta  nästan  runda  och 
hafva  väl  varit  insatta  i  skaft  af  trä  eller  ben  på  samma  sätt  som 
dylika,  af  eskimåerna  i  senare  tid  begagnade  skrapor  af  sten. 

Många  af  dessa  flintskrapor,  hvilka  i  stort  antal  förekomma  i 
fynden  från  stenåldern  både  i  Sverige  och  andra  länder,  hafva  dock 
utan  tvifvel  äfven  varit  använda  till  andra  ändamål,  t.  ex.  i  stället  för 
hyfvel  för  att  finskrapa  träarbeten. 

Skinnkläderna  syddes  troligen  med  trådar  gjorda  af  senor,  på 
samma  sätt  som  eskimåer  och  lappar  ännu  bruka.  Huru  sådan  tråd 
tillverkas  af  renens  senor  i  Lappland,  se  vi  af  följande  beskrifning: 
»De  senor,  som  finnas  å  renens  framben  till  fotens  böj  muskler,  till- 
varatagas alltid,  och  om  de  icke  genast  användas,  förvaras  de  torkade^ 
tills  de  behöfvas  för  att  däraf  göra  tråd.  Motsvarande  senor  från 
bakbenen  anses  sämre  och  äro  äfven  gröfre;  de  begagnas  till  snören 
men  bearbetas,  liksom  de  förstnämnda,  för  detta  ändamål  hufvudsak- 
ligen  sålunda:  torkade  uppmjukas  senoma  med  vatten,  färska  behand- 
las de  direkt.  Först  bultas  de  och  upplossas  därigenom;  därefter  sön- 
derslitas de  med  tänderna  i  långa  lockar,  allt  finare  och  finare;  nu 
uppblötas  de  ytterligare  på  så  sätt,  att  de  uppvärmda  ingnidas  med 
märg  eller  något  annat  fett,  så  att  de  blifva  så  hala  och  smidiga  som 
möjligt.  Därefter  tillspetsas  hvarje  tråd  och  dragés  successivt  genom 
hål  af  olika  storlek,  borrade  för  ändamålet  i  skifvor,  ibland  gjorda  af 
metall  men  vanligen  af  trä  eller  ben  eller  af  de  handformiga  fram- 
taggama  å  renens  horn.  Genom  sådan  dragning  blir  tråden  slät  och 
jämntjock,  samt,  då  den  dragés  genom  allt  finare  hål,  ibland  ytterligt 
fin.  Två  sådana  trådar  snos  sedermera  tillsammans  med  handen  mot 
kinden  eller  låret,  under  det  att  de  tid  efter  annan  blötas  med  saliv. 
Man  brukar  icke  alltid  och  öfverallt  dessa  maskiner  utan  blott  tand 
och  band,  hvarmed  man  hjälper  sig  fram,  om  äfven  tråden  icke  blir  så 
jämn  och  vacker.» 

I  svenska  grafvar  från  stenåldern  hittas  ej  sällan  benprylar 
(fig.    13),    af  hvilka  de  flesta  tydligen  varit  använda  till  att  vid  söm- 


IG  STENÅLDERN. 

Dad  i  läder  och  skinn  borra  hål  för  tråden.  Däremot  bar  man  ännu 
icke  hos  oss  fannit  några  synålar  från  denna  tid.  I  Frankrike  och 
England  begagnades  emellertid  redan  under  stenålderns  äldre  del 
ganska  fina  synålar  af  ben  med  ett  litet  öga  vid  öfre  ändan,  såsom  på 
de  nu  brukliga  synålarna.  Man  har  äfven  i  franska  grottor  från 
nämnda  tid  funnit  flintspåner,  fint  tillspetsade  i  ena  ändan,  hvarmed 
man  troligen  borrat  nålarnas  ögon.  Dylika,  ehuru  något  gröfre  ben- 
nålar  användes  i  Grönland  ännu  i  början  af  förra  århundradet.  Sir 
John  Ross  säger  (år  1819)  om  de  grönländska  kvinnorna,  att  de  »sy  med 
nålar  af  elfenben  och  trådar  af  själens  senor;  sömmarna  är  o  så  nätta, 
att  de  knappt  märkas». 

Såsom  prydnader  och  ärorika  minnen  från  jakten,  eller  som  amu- 
letter, buros  genomborrade  tänder  af  björn,  varg,  vildsvin  och  andra 
djur.  Detta  bruk  återfinna  vi  mångenstädes  såväl  inom  som  utom 
Europa  och  såväl  under  stenåldern  som  i  senare  tid. 


9 


14.    Vi.  15.    Vi.  16.    V». 

14—16.     Bärnstenspärlor.    Västergötland. 

De  förnämsta  prydnader,  som  under  stenåldern  stodo  nordbon  till 
buds,  voro  för  öfrigt  pärlor  och  andra  arbeten  af  ben  och  bärnsten. 
Först  mot  stenålderns  slut  har  guldet,  såsom  en  stor  sällsynthet,  letat 
sig  väg  hit  till  Norden;  i  en  vid  Hjällby  i  Västergötland  upptäckt 
graf  från  stenålderns  sista  period  hittade  man  för  några  år  sedan  en 
liten  spirallagd  pärla  af  guldtråd.  Pärlor  af  glas  blefvo  däremot  först 
under  bronsåldern  kända  i  Norden.  Östersjöns  kuster,  äfven  den 
skånska,  erbjödo  i  stället  nordborna  tillgång  på  bärnsten,  som  hos 
södra  Europas  folk  stod  i  så  högt  värde,  att  den  med  dryga  kostnader 
hämtades  från  Norden.  Fig.  14 — 16  visa  några  af  de  för  denna  tid  van- 
liga formerna  af  bärnstenspärlor.  I  en  gånggrift  vid  Falköping  hittades 
för  flera  år  sedan  en  bärnstenspärla  af  samma  form  som  de  vanliga 
stenyxorna  med  skafthål  (fig.  15);  andra  likna  mer  eller  mindre  sådana 
yxor  med  utsvängd  egg  i  båda  ändar,  som  fig.  28. 

I  gånggrifter,  äfven  i  det  från  bärnstenskusterna  ganska  aflägsna 
Västergötland,  hittas  ofta  bärnstenspärlor  i  stort  antal.  Så  fann  man 
är    1868  i  en  dylik  graf  helt  nära  Falköping  öfver  200  sådana  pärlor. 


LEFNADSSÄTT.  17 

I  de  till  en  senare  del  af  stenåldern  hörande  grafvar,  som  äro  kända 
under  namn  af  hällkistor,  har  man  däremot  endast  ytterst  sällan  hit- 
tat bämstenspärlor,  h vilket  är  särskildt  anmärknings värdt  därför,  att 
några  af  de  med  största  omsorg  undersökta  grafvama  af  detta  slag  äro 
belägna  i  samma  trakt  som  de  på  bämstenspärlor  rika  gånggrifterna. 
Denna  omständighet  förtjänar  vår  uppmärksamhet  så  mycket  mera,  som 
bämstenspärlor  äfven  äro  mycket  sällsynta,  ja  knappt  någonsin  anträf- 
fats, i  svenska  grafvar  från  bronsåldern. 

Förklaringen  till  dessa  förhållanden  bör  utan  tvifvel  sökas  däri, 
att  nordborna  genom  den  samfärdsel  med  andra  länder,  hvilken,  såsom 
vi  af  det  följande  få  se,  börjat  redan  under  stenåldern,  hade  lärt 
känna,  huru  dyrbar  bärnstenen  var.  En  följd  häraf  blef,  att  under  sten- 
ålderns sista  del,  då  hällkistoma  voro  den  vanliga  grafformen,  liksom 
under  bronsåldern,  prydnader  af  detta  kostbara  ämne  icke  nedlades  i 
grafvama  så  allmänt  som  under  den  äldre  tid,  då  gånggrifterna  bygg 
des  och  då  man  ännu  ej  lärt  sig  inse  bärnstenens  höga  värde.  Å  andra 
sidan  har  uppenbarligen  den  omständigheten,  att  södra  Europas  folk 
genom  denna  samfärdsel  lärde  känna  Nordens  rikedom  på  bärnsten, 
mäktigt  bidragit  till,  om  icke  varit  den  allra  förnämsta  orsaken  till, 
att  handeln  med  våra  trakter  snart  blef  af  den  betydelse,  som  brons- 
ålderns historia  visar. 


Om  vi  få  döma  efter  förhållanden  hos  de  flesta  andra  folk  på 
ungefär  samma  bildningsgrad  som  nordborna  under  stenåldern,  var  väl 
arbetet  så  fördeladt,  att  kvinnorna  måste  sörja  för  allt,  som  hörde  till 
de  i  hemmet  förefallande  göromålen,  äfven  de  tyngsta,  under  det  att 
männen  tillbragte  sin  tid  med  fiske,  jakt  och  krig.  Af  lätt  insedda 
skäl  hafva  emellertid  vida  talrikare  minnen  af  dessa  männens  syssel- 
sättningar än  af  de  kvinnliga  arbetena  bibehållit  sig  till  vår  tid.  Sam- 
lingarna innehålla  också  ett  mycket  stort  antal  jakt-  och  stridsvapen. 

Fiskedon  äro  flera  gånger  anträffade.  Bland  dem  märkas  i  synner- 
het metkrokar  af  ben  och  harpuner  eller  spjut.  Metkrokarna  (fig.  17) 
likna  till  formen  nästan  helt  och  hållet  dem,  som  ännu  i  våra  dagar, 
årtusenden  efter  stenålderns  slut,  äro  i  bruk.  Harpunema  voro  skodda 
med  spetsar  antingen  af  flinta  eller  af  ben. 

Äfven  not  eller  nät  begagnades  af  nordborna  under  stenåldern  (fig.  18). 

Att  stenålderns  nordbor  för  fiske  och  sjöfärder  hade  något  slags 
fartyg,  är  naturligt  och  bevisas  bland  annat  af  de  i  kjökkenmöddin- 
gama  liggande  ben  af  sådana  fiskar,  som  endast  kunna  fångas  ute  i  haf- 
vet  på  djupt  vatten.  Såvidt  vi  känna,  har  man  emellertid  ännu  icke  i 
Sveri^  funnit  någon  farkost,  som  med  säkerhet  kan  hänföras  till  denna 
tid,  ehuru  de  i  våra  sjöar  och  mossar  ofta  påträffade,  af  en  urholkad 
tr&dst&m,   vanligen  af  ek,  gjorda  båtar  med  skäl  kunna  anses  fullkom- 

Sreripes  hUtorin.     I.  2 


18 


STENÅLDERN. 


17.     Metkrok    af 
hen.  Skåne.  '  2. 


VJ.    Spjutspets  af 
Jiinta.     Skunc.     *  .i 


LS.     Nät. 
Danmark.     ' 


ligt    likna    den    äldsta    tidens  fartyg.     Åldern  kan   dock  icke  i  h varje 
särskildt  fall  bestämmas,  då  sådana  :ekstockar^  äfven  begagnats  långt 

efter*stenåldern8  slut,  i  vissa 
mera  aflägsna  nejder  af  värt 
land  ända  in  i  våra  dagar. 
Bland  lämningarna  efter 
schweiziska  pålbyggnader 
har  man  däremot  funnit  flera 
sådana  ekstockar  (kanoter), 
h vilka  bevisligen  höra  till 
stenåldern  och  bronsåldern. 
Redan  långt  före  sten- 
ålderns slut  måste  man 
emellertid  här  i  Norden 
hafva  haft  äfven  något  större 
båtar  än  de  ur  en  stam  ur- 
holkade ekstockarna,  så  att 
man  utan  alltför  stora  svå- 
righeter kunde  komma  öfver 
från  den  svenska  kusten  ej 
blott  till  Åland  och  Finland 
utan  också  till  Gottland, 
Danmark  och  Tyskland. 
Med  alla  dessa  trakter 
stod  nämligen  Sverige  då  i 
ganska  liflig  förbindelse.  Så- 
som vi  af  det  följande  få 
se,  hafva  vi  äfven  grundade 
skäl  att  antaga  en  direkt 
samfärdsel  mellan  Sveriges 
västra  kust  och  England 
under  stenålderns  sista  del. 
Erfarenheten  från  senare 
tider  visar,  huru  verkligen 
så  stora  fartyg  blifvit  utan 
användning  af  metall  byggda, 
att  man  med  dem  kunnat 
öfverfara  vida  haf. 

De  dels  för  jakten  dels 
för  kriget  afsedda  vapen, 
som  begagnades  under  sten- 
åldern och  som  åtminstone 
delvis  ])evarats  till  vår  tid,  voro:  dolkar,  spjut  och  lansar,  bågar  och 
pilar,  yxor  och  stridshammare,  klubbor  af  trä  och  sten  samt  slungor. 
Skölden,    af   trä  och   skinn,   var  troligen  det  enda  förs  vars  vapnet.     Af 


20.  Spjut  med  stenspets- 
(i  rönland.     *  1. 


LEFNADSSÄTT. 


19 


21.   Pilspeta  af 

flinta,  funn. 

Skåne.    ',  1. 


slungor  och  sköldar  hafva  dock  ännu  icke  några  lämningar  blifvit 
funna  i  Sverige,  ehuru  erfarenheten  från  andra  länders  stenäldersfolk 
sätter  det  utom  allt  tvifvel,  att  de  icke  varit  okända  här. 

Af  de  öfriga  vapnen  hafva  vi  med  få  undantag  naturligtvis  endast 
de  delar  i  behäll,  som  varit  af  sten,  det  vill  säga  de  spetsar,  med  hvilka 
spjuten  och  pilarna  varit  skodda, 
(lolkamas  klingor  samt  yxornas 
blad,  hamrarna  och  klubborna 
af  sten.  Men  sådana  vapen  äro 
i  tusental   funna  här  i  landet. 

Spjutspetsarna  af  flinta  (fig. 
Ii))  hafva  någon  gång  ända  till 
40  centimeters  längd,  ehuru  de 
äro  mycket  tunna:  praktstycken, 
i  afseende  på  hvilka  vi  förvånas 
lika  mycket  öfver  huru  det 
varit  möjligt  att  åstadkomma 
(lem  af  ett  .så  skört  ämne  som 
flinta  som  däröfver,  att  de 
kunnat  oskadade  bevaras  till 
var  tid. 

Huru  spjut-  och  pilspet- 
.^arna  varit  fästa  vid  skaften, 
ses  af  de  från  stenåldersfolk  i 
nyare  tid  härstammande  vapen 
af  samma  slag  med  spetsar  af 
st^n,  hvilka  äro  afbildade  fig. 
1^0  och  22. 

Man  har  några  gånger  här 
i  Norden  funnit  ben  af  männi- 
skor och  djur,  som  tydligen 
blifvit  dödade  eller  sårade  med 
pilar,  eller  andra  dylika  vapen 
af  flinta.  Så  hittades  i  en  gång- 
^ft  vid  Borreby  pä  Själland 
en  människohufvudskål,  i  hvars 
ena  ögonhåla  en  liten  pilspets 
af  flinta  satt  fast.  I  en  dansk 

torfmosse  har  man  funnit  underkäken  af  en  kronhjort,  som  blifvit 
träffad  af  en  flintpil,  hvilken  genom  stötens  häftighet  sprungit  sönder, 
så  att  många  små  skärfvor  däraf  inträngt  i  benmassan,  ehuru  såret  sedan 
blifvit  läkt.  I  en  annan  torfmosse  hittades  skelettet  af  en  kronhind,  i 
hvilkens  ena  refben  en  af  benmassa  öfvervuxen  flintskärfva  inträngt. 
Och  i  Skåne  har  man  nyligen  uppgräft  ett  hästhufvud,  i  hvilket  den 
spjutspets  eller  snarare  dolk  af  flinta  ännu  sitter,  hvarmed  djuret  dödats. 


22.    Moilern 
pil    med 
Jtintspetii, 


23.    Trekantig 

pilspets  af 
flinta.    Skåne. 


24.  Pilspets  af 
hen  med  tvä 
rader  insatta 

fiintshärfvoi'. 
Skåne.    V/1. 


20 


STENÅLDERN. 


Jämte  pilspetsar  af  flinta  (fig.  21  och  23)  användes  säkerligen  under 
stenåldern,  liksom  långt  därefter,  äfven  sådana  af  ben.  I  svenska  torf- 
mossar  finner  man  äfven  ej  sällan  ett  slags  pilspetsar  af  ben,  hvilka 
utmed    båda    kanterna   äro   försedda   med   en   djup  fåra,  hvari  tunna, 

skarpa  flintskärfvor  äro  fästa  med  ett  mörk- 
brunt hartslikt  ämne  (fig.  24).  Lämningar  af 
samma  slags  harts  ses  ofta  vid  bakre  ändan 
af  benet,  som  därmed  varit  fäst  vid  pilskaftet. 
Bågarna  voro  gjorda  endast  af  ett  stycke 
böjdt  spänstigt  trä,  utan  stock,  således  lik- 
nande de  »långbågar»,  som  varit  i  bruk  här  i 
Norden  under  brons-  och  järnåldern,  samt  hos 
senare  tiders  stenäldersfolk.  I  lämningarna 
efter  en  till  stenåldern  hörande  pålbyggnad 
i  Schweiz  har  man  funnit  sådana  bågar  af 
idegran. 

Flintdolkarnas  klingor  äro  alldeles  lika 
spjutens.  De  flesta  hafva  varit  fästa  i  trä, 
och  då  är  det  numera  omöjligt  att  af  göra,  om 
ett  sådant  flintvapen  haft  ett  kort  fäste  och 
varit  användt  som  dolk  eller  om  det  haft  ett 
långt  skaft  och  varit  användt  som  spjut. 

Många  hafva  dock  äfven  fästet  af  flinta, 
utknackadt  ur  samma  stycke  som  klingan,  och 
visa  sig  således  hafva  varit  dolkar  (fig.  25). 
Sådana  flintdolkar,  vittnen  om  en  oväntad  lyx 
—  då  ju  dolken  var  ett  lika  godt  vapen,  an- 
tingen den  hade  fästet  af  trä  eller  af  flinta  — , 
förekomma  icke  i  något  europeiskt  land  utom 
Norden.  Fästena  på  dessa  dolkar  äro  ofta  ut- 
arbetade med  synnerlig  omsorg,  baktill  ut- 
svängda och  utmed  kanterna  prydda  med  små, 
regelbundna  hugg;  man  har  tydligen  i  flinta 
eftergjort  det  med  läder  öfverklädda  träfäste, 
hvari  flintdolkens  klinga  vanligen  satt,  och  de 
fint  utsirade  kanterna  äro  efterbildningar  efter 
dé  sömmar,  som  just  där  hopfogat  lädret.  Van- 
ligen är  klingan  på  en  sådan  dolk  stor,  bred, 
fint  knackad,  af  särdeles  vacker  form,  med 
smakfullt  böjda,  någon  gång  fint  sågtandade 
©ggä-r.  Stundom  är  klingan  däremot  mycket  smal  och  obetydlig.  Då 
^ggöii  genom  en  stöt  mot  något  hårdt  föremål  blef  skadad,  måste  den 
nämligen  knackas  om;  och  för  att  klingan  ej  skulle  bli  sned,  var  det 
nödvändigt  att  omarbeta  äfven  den  andra  eggen.  Härigenom  förminska- 
des småningom   dolkens  bredd,  och  man  finner  ej  sällan  flintdolkar,  af 


25.  Flintdolk.  Småland. 


lepnadssXtt. 


21 


hvilkaä   klinga  endast  en  smal  spets  återstår,  under  det  att  fästet  bi- 
behållit sitt  ursprungliga  utseende. 

Sådana  stenyxor  som  fig.  26 — 28  hafva  tydligen  icke  varit  ämnade 
till  verktyg  utan  till  vapen,  såsom  vi  se  af  deras  prydliga  form  och  det 
myckna  på  dem  nedlagda  arbetet.  På  de  flesta  andra  stenyxor  kan 
man  däremot  icke  se,  huruvida  de  varit  gjorda  för  det  ena  eller  andra 
ändamålet.  De  stora,  tunga  flintyxor  af  ända  till  45  cm:s  längd,  som 
några  gånger  blifvit  funna  i  Sverige,  synas  vara  nästan  lika  litet  lämp- 
liga till  vapen  som  till  verktyg;  möjligen  böra  de  betraktas  som  votiv- 
yxor,    symboler   af  solguden  eller  offrade  åt  honom.    Detsamma  gäller 


*^'^^,_ 


26.    Stenyxa  med 
skafthål.   Syerige.    */ 


27.     Stenyxa  med 
skafthål    Gk)ttland.    ' 


28.    Stenyxa  med  skaft- 
hål     Skåne.     Va. 


också  om  de  största  stenyxorna  af  trapp.  En  sådan,  funnen  i  Kville 
socken,  Bohuslän,  håller  35  cm.  i  längd  och  väger  öfver  2,8  kilo.  Van- 
ligen äro  dock  yxorna  både  af  flinta  och  andra  stenslag  betydligt 
mindre  (fig.  30). 

Många  stenyxor  hafva  borrade  hål,  i  hvilka  skaften  varit  instuckna 
på  samma  sätt  som  i  de  nu  brukliga  yxorna.  I  flintan  kunde  man 
dock  ej  borra  sådana  hål,  hvarför  alla  flintyxor,  liksom  en  mängd  yxor 
af  andra  stenslag  hafva  skaftats  så,  att  yxan  fästes  i  ett  klufvet 
eller  genomborradt  skaft  på  ett  sätt,  som  vi  genom  flera  intressanta 
fynd  lärt  känna.  Så  har  man  ur  en  torfmosse  i  Danmark  gräft  upp 
ett  träskaft  för  en  stenyxa  (fig.  31).  Fig.  32  visar  en  stenyxa  med 
ännu    bevaradt   träskaft,    funnen  i  en  torfmosse  i  England,  och  fig.  33 


22 


STENÅLDERN. 


ses  en  flintyxa  med  träskaft,  upptagen  nr  en  dansk  torfmosse.  Des.^- 
utom  har  man  i  en  torfmosse  vid  Borreby  nära  Lund  i  Skåne  funnit 
en  flintyxa  (fig.  34),  hvilken  tydligen  varit  skaftad  på  samma  sätt. 
Rundt  omkring  denna  yxa,  hvars  yta  for  öfrigt  är  grå,  ses  nämligen 
något  ofvan  midten  ett  ljusare  band  af  3,6  cm:s  bredd,  hvilket  upp- 
kommit därigenom,  att  skaftet  bibehållit  sig  i  mossen  så  länge,  att 
yxan  på  ömse  sidor  därom  hunnit  få  en  annan  färg  än  den  del,  som  var 
betäckt  af  skaftet.  Bandets  sneda  riktning  visar,  att  yxan  bildat  nästan 
alldeles  samma  vinkel  mot  skaftet  som  den  fig.  32  afliildade  yxan. 


21».     Strvy.rn  med  riinnforviitj 

fövdjupiiwii  för  skaftet.  ^ 

Bohuslän.     ^  s. 


.•K). 


Oslipad  flinftfja. 
Skåne.  '  1  8.  ' 


Stundom  äro  yxorna  af  trapp  omgifna  af  en  rännformig  fördjup- 
ning, i  hvilken  skaftet  hvilat  (tig.  2!>). 

Många  stenyxor,  särskildt  de  med  svängd  egg  (fig.  3()),  anses  hafva 
varit  skaftade  som  »tväryxor»,  det  vill  säga  de  hafva  varit  fästa  i  skaf- 
tet på  det  sätt,  att  eggen  bildat  en  rät  vinkel  mot  det  vanligen  knä- 
böjda  skaftet.  En  dylik  yxa  frän  en  af  Stilla  hafvets  öar  ses  fig.  35. 
A  denna  stödes  bladet,  som  är  gjordt  af  ett  stort  och  hårdt  mussel- 
skal,   med    öfre    hälften  af  ena  bredsidan  och  med  öfverkanten  mot  en 


LEFNADSSÄTT. 


26 


rätvinklig  inskärning  i  skaftets  ända.  Denna  anordning,  sora  ofta  an- 
vändts  äfven  i  senare  tid  och  som  troligen  icke  var  okänd  för  stenålderns 
nordbor,  hindrade  yxan  att  vid  hugget  tränga  in  i  skaftet. 

Utom  yxor  af  sten  begagnades  här  i  Norden  under  den  yngre  sten- 
åldern, liksom  på  kjökkenmöddingarnas  tid,  äfven  yxor  eller  hackor  af 
ben  och  horn  (jfr  fig.  4).  Såsom  redan  nämnts,  är  en  dylik,  i  en  skånsk 
torfmosse  funnen  hornyxa  prydd  med  fint  inristade  djurbilder  (fig.  10) 


iiiifr-ii'Tnriiiii'  ni 


81.     Träska/f  för  en  stenyxa.     Danmark,     'o. 


i\2.    Stenyxa  med  träskaft,  funnen  i  en  engelsk  tm-fmosse. 


3.*].     Flintyxa  med  träskaft^  funnen  i  en  dansk  torfmosse.    *  c 


För  utförande  af  arbeten  i  trä  hade  stenålderns  svenskar  utom 
yxor  äfven  andra  verktyg:  mejslar,  knifvar,  borrar  och  sågar.  De 
flesta  äro  af  flinta;  många  äro  dock  af  andra  stenslag. 

De  flesta  mejslarna  hafva  rät  egg  (fig.  37),  andra  hafva  svängd,  ofta 
ganska  djupt  urholkad  egg,  hvarlör  de  pläga  kallas  »hälmejslar».  Huru 
dessa  verktyg  varit  skaftade,  ses  bland  annat  af  de  mejslar  med  ännu 
bevarade  skaft,  som  man  hittat  i  schweiziska  pålbyggnader  (fig.  38). 

Knif varna  voro  vanligen  mycket  enkla,  en-  eller  tveeggade;  stun- 
dom finner  man  dock  större  sådana  knifvar  med  en  egg  och  tjock,  om- 
sorgsfullt knackad,  mot  spetsen  böjd  rygg  (fig.  39).  Då  knifven  är  väl 
gjord    och    oskadad,  är  eggen  ganska  skarp;  den  är  icke  åstadkommen 


24 


STENÅLDERN. 


genom  slipning  utan  endast  genom  den  mycket  spetsiga  vinkel,  som 
sidorna  bilda  mot  hvarandra.  Genom  försök  öfvertygar  man  sig  lätt 
om  att  sådana  flintor  verkligen  kunna  begagnas  som  knifvar.  I  Mexiko 
användes  ännu  på  1500-talet,  efter  den  spanska  eröfringen,  dylika  knif- 
var af  obsidian  till  rakknifvar. 

Fig.  40  visar  en  eneggad  stenknif  med  tjock  rygg 
från  Australien,  kring  hvilkens  bakre  ända  ett  stycke 
skinn  med  påsittande  hår  är  fastbundet,  h varigenom 
ett  slags  skaft  bUdas,  som  man  kan  hålla  i  utan  att 
skada  handen.  Troligen  hafva  många  af  de  svenska 
fl  intknif varna  varit  på  samma  sätt  omlindade  med 
skinn  eller  insatta  i  skaft  af  trä. 

Till  borrar  användes  smala,  spetsiga  flintskärf- 
vor,  och  den  nötta  spetsen  å  flera  sådana  vittnar 
ännu  i  dag  om  det  sätt,  hvarpå  de  för  årtusenden 
sedan  begagnats.  De  i  stenålderns  grafvar  funna 
bärnstenspärlorna  och  bennålarna  visa,  huru  fina  och 
väl  borrade  hål  man  kan  åstadkomma  utan  metall- 
borr, och  man  har  genom  försök  öfvertygat  sig  om 
att  alldeles  runda  och  släta  hål  kunna  borras  i  horn 
och  trä  med  flintskärfvor.  Om  hålet  fuktas  med  litet 
vatten,  blir  man  öfverraskad  af  att  finna,  huru  lätt 
arbetet  går  och  huru  litet  flintans  egg  lider,  sedan 
blott  dess  tunnaste  del  blifvit  afnött. 

I  Sverige  har  man  funnit  en  stor  mängd  flint- 
sågar ai*  samma   slag   som  fig.  41;  sågtänderna  äro 
dock  ej  alltid  lika  tydliga  som  å  den  här  afbildade. 
Eggen  har  ej  sällan  en  glänsande  yta,  åstadkommen 
genom   nötning   mot   det  sågade  träet;  äfven  utmed 
den  motsatta,  vanligen  starkt  utåtböjda  kanten  plägar 
en   glänsande   rand  vara  synlig,  uppkommen  genom 
verktygets  nötning  mot  skaftet. 
Att  alla  dessa  olika  slag  af  stenverktyg  varit  mycket  begagnade, 
visas   däraf,   att   man  ofta  finner  dem  med  skadad  eller  omslipad  egg, 
eller  med  andra  tydliga  spår  af  långvarigt  bruk. 

Verktyg  af  sten  förefalla  oss  mycket  dåliga,  och  mången  timmer- 
man eller  snickare  vore  nog  redo  till  den  förklaringen,  att  man  med 
slika  verktyg  ej  kan  slöjda.  Ett  sådant  omdöme  är  dock  förhastadt. 
Om  vi,  som  äro  vana  vid  de  ypperliga  verktygen  af  bessemerstål,  icke 
skulle  kunna  arbeta  i  trä  med  en  flintknif  eller  en  stenyxa,  så  följer  ej 
däraf,  att  detsamma  skall  gälla  om  män,  som  aldrig  sett  en  järnyxa 
utan  i  hvilkas  ögon  en  flintjrxa  är  ett  ypperligt  verktyg  och  hvilka 
från  sin  barndom  vant  sig  vid  att  begagna  denna. 

Säkerligen  betrakta  äfven  de  nu  lefvande  invånarne  på  Tahiti 
stenyxor    såsom    alldeles    odugliga   verktyg,    och    dock    är    det    endast 


34.    Flintyxa  med 

märke  efter  skaftet. 

Skåne.     Vs. 


LEFNADSSÄTT. 


25 


hundra  är  sedan  sådana  yxor  där  voro  i  allmänt  bruk  och  de  enda  som 
iannos.  Erfarenheten  har  också  visat,  att  verktyg  af  sten,  i  synnerhet 
de  af  flinta,  kunna  vara  förvånande  goda,  äfven  om  det  ej  skulle  gå  lika 
fort  att  arbeta  med  dem  som  med  stålverktyg. 


35.     Yxa  af  musselskal  nied  träskaft  från  en  af  Felncöavna  i  Stilla  hafvet.     '  6. 


JKJ 

H 

FIRP^^Fs 

H 

Q^^t-^*^il  'w^'^HIt^H 

^HMh/  u]  J^nf'ifl 

^^HHMnr'  III         |H 

[■  'i 

1 

36.     >  Tväryxay  af  37.    Mejsel  af        38.   Stenmejsel  med  skaft 

flinta.    Skåne. .  Vs.  flinta.    Skåne.     V«-    af  horn  från  e7i  schweizisk 

påtbyggnad.    Vs. 

Några  nyligen  i  Danmark  utförda  försök  hafva  på  ett  oemotsägligt 
sätt  bevisat,  att  dessa  verktyg  icke  blott  äro  mycket  bättre,  än  man 
vanligen  föreställt  sig,  utan  ock  att  eggen  på  en  väl  slipad  flintyxa, 
så  länge  den  är  ny  och  oskadad,  nästan  kan  i  skärpa  täfla  med  den  på 


2() 


STENÅLDERN. 


en  af  våra  nu  vanliga  arbetsyxor.     Flintyxans  egg  står  sig  också  märk- 
värdigt godt.    Så  kunde  man  med  samma  yxa,  utan  att  den  behöfde  slipas 
ånyo,  fälla  2()  granar  af  omkring  8  tums  tjocklek;  arbetet  utfördes  pa 
10    timmar,    då  i   denna   tid  inberäknas  den,  som  gick  åt  för  att  släpa 
de    fällda   träden    ett  stycke  från  den  plats,  där  de 
^^^^M     stått.     Af  träd  fällda  på  detta  sätt  byggdes  sedan  en 
TpWW     stuga;    trädstammarna    afkvistades,    afbarkades    och 
höggos   till    fyrkantiga  stockar  med  Hintyxor;  stoc- 
karna infälldes  i  hvarandra  samt  tak,  dörr  och  fönster- 
öppningar  anbragtes    med    tillhjälp    af  flintverktyg. 
Under    hela    arbetet  fick  icke  något  redska])  af  stal 
eller  järn  användas. 


3i).     Kn  i f  af  flin  ta 

cneggad  {se  genom - 

skärvingev).    Skåne. 


40. 


Sfenknif,  bakfill  omlindad  med  skinti. 
Australien,     '/a. 


Yxor  af  andra  stenslag  än  Hinta  äro  väl  ej  så 
goda  verktyg,  men  troligen  förstodo  de  nordbor,  som 
hade  sådana  yxor,  att  hjälpa  sig  på  samma  sätt  som 
indianerna  i  Nordamerika  på  den  tid  de  begagnade 
stenyxor.  De  brukade  nämligen  först  genom  pålagda 
gl(')d  kola  den  del  af  trädet,  som  skulle  huggas  bort. 

Då  man  med  skäl  kan  antaga,  att  de  i  jorden 
hos  oss  funna  stenyxorna  i  allmänhet  varit  använda 
till  samma  ändamål  som  de  yxor  senare  tiders  sten- 
åldersfolk begagnat,  kan  det  för  oss  vara  upplysande 
att  se  följande  redogörelse  för  det  bruk,  som  invånarne 


41.     Säg  af  fl  171  ta.     Skåne.     *  2. 


på  Nya  Zeeland  gjort  af  sina  stenyxor.  »Med  dem  fällas  träd  och  ur- 
holkas kanoter;  med  dem  tillhugga  de  stolparna  för  hyddorna  och  skatta 
sig  bränsle;  med  dem  döda  de  djur,  och  gräfva  upp  rötter  till  föda;  med 
dem  skrapa  de  köttet  från  benen  på  de  djur,  som  ätas;  och  med  dem 
utf()ras  många  andra  i  det  dagliga  lifvet  fcirekommande  arbeten.    Men  i 


TILLVERKNINGEN  AF  STENSAKERNA.  27 

krigstider  begagnas  de  äfven  såsom  vapen.»  Vi  kunna  tillägga,  att  de 
i  alla  de  länder  inom  och  utom  Europa,  där  något  åkerbruk  redan 
under  stenåldern  idkades,  utan  tvifvel  äfven  användes  såsom  åkerbruks- 
redskap samt  att  de  begagnats  som  hackor  vid  de  äldsta  grufarbetena 
i  vår  världsdel,  i  flintgrufvorna. 

Att  man  med  yxor  och  andra  verktyg  af  sten  verkligen  kan  bear- 
beta icke  blott  trä  utan  äfven  hårdare  ämnen,  såsom  ben  och  horn, 
bevisas  för  öfrigt  af  talrika  här  i  Norden  gjorda  fynd  frän  stenåldern 
(fig.  4,  5,  9,  10,  18  m.  fl.). 


Tillverkningren  af  stenHakerna. 

Då  man  i  senare  tid  började  ägna  uppmärksamhet  åt  kvarlefvorna 
från  stenåldern,  hade  man  länge  svårt  att  föreställa  sig,  huru  stensa- 
kerna  tillverkats.  Mången,  hvilken  endast  hämtade  sin  erfarenhet  från 
de  arbetare,  som  i  senare  tid  med  hammare  af  järn  tillverkat  bössflintor 
och  eldstålsflintor,  trodde,  att  flintan  endast  kunde  med  metall  bear- 
betas och  att  således  de  i  jorden  funna  flintverktygen  voro  förfärdigade 
med  tillhjälp  af  metallhammare,  troligen  bronshammare.  Förgäfves 
frågade  man,  hvarför  forntidens  folk,  om  de  känt  metaller,  användt 
dem  endast  till  flintans  bearbetande;  det  hade  väl  då  varit  vida  mera 
ändamålsenligt  att  göra  själfva  vapnen  och  verktygen  af  metall. 

Professor  Sven  Nilsson  ådagalade  också  redan  för  mer  än  sextio 
ar  sedan,  att  stenålderns  flintverktyg  voro  förfärdigade  med  tillhjälp 
endast  af  andra  stenar,  och  i  sitt  stora  arbete  om  stenåldern  af  bildade 
och  beskref  han  flera  >knackstenar>.  på  hvilka  han  uppvisade  tydliga 
märken  efter  deras  användande  till  detta  ändamål.  Hans  uppmärksam- 
het hade  riktats  på  dem,  emedan  han  såsom  yngling  under  sina  jakt- 
vandringar i  Skåne  mången  gång  själf  med  en  sten,  tagen  på  föltet. 
tillformat  sina  bössflintor. 

Han  skildrar  på  följande  sätt,  huru  han  härvid  gick  till  väga:  >>I)a 
jag  behöfde  en  bössflinta,  fann  jag  lätt  en  flintsten  af  ett  par  knytnäf- 
vars  storlek  och  af  ren  (s.  k.  mogen)  flinta.  Därpå  sökte  jag  upp  en 
rtJlsten  af  passande  storlek  och  af  tät,  hård  granit  eller  kvartssand- 
sten. Med  denna  klöf  jag  genom  enkla  slag  på  fri  hand  mer  eller 
mindre  tunna,  alltid  skarpkantiga  skärfvor  från  flintstenen;  och  sedan 
jag  däribland  såg  en  eller  annan  passande  skärfva,  tog  jag  den  för  mitt 
ändamål  mest  passande,  gick  till  en  större  granitsten,  stödde  därpå 
flintskärfvan,  som  jag  fasthöll  med  vänstra  handen,  och  i  den  högra 
hade  jag  tillhuggningsstenen,  och  med  en  utstående  kant  eller  trubbig 
spets  på  denna  kunde  jag  på  kanterna  till  knacka  flintskärfvan  till 
bössflinta  och  däråt  gifva  den  erforderliga  formen.  Men  ett  nödvändigt 
villkor  var,  att  den  punkt  af  flintskärfvan,  på  hvilken  knackningen 
skedde,  låg  stödd  på  underlaget;  eljest  sprang  flintskärfvan  sönder.» 


2>^  stenAldbrn. 

Bekräftelser  på  professor  Nilssons  åsikt  om  sättet  för  stensakemas 
tillverkning  hafva  äfven  erhållits  genom  berättelser  af  europeiska  re- 
sande, som  hos  Nya  världens  stenåldersfolk  haft  tillfälle  att  se,  huru 
dessa  med  en  naturlig  sten  eller  ett  stenverktyg  bearbetat  flintan 
eller  de  flintan  liknande  stenarter,  som  i  vissa  trakter  i  dess  ställe 
begagnats. 

Så  kom  en  engelsman  fbr  många  år  sedan  till  en  indianstam  i 
Kalifornien,  hvilken  ännu  begagnade  stenverktyg.  Engelsmannen  kände 
till  de  i  Europa  funna  föremålen  från  stenåldern  men  trodde,  att  de 
voro  förfärdigade  medelst  verktyg  af  härdad  koppar.  Han  träffade  nu 
en  af  stammens  pilspetsmakare»  och  bad  att  få  se  prof  på  hans  konst. 
Indianen  satte  sig  ned,  lade  en  slät  sten  i  sitt  knä  och  tog  i  ena  han- 
den ett  verktyg,  en  mejsel  af  agat,  i  den  andra  ett  stycke  obsidian, 
hvilken  sten  för  Amerikas  äldsta  invånare  haft  samma  betydelse  som 
flintan  för  Europas.  Med  ett  slag  af  agaten  klöf  han  obsidianstycket, 
och  med  ett  nytt  slag  mot  den  genom  klyfningen  uppkomna  ytan  af- 
skilde  han  en  spån  af  en  fjärdedels  tums  tjocklek.  Denna  fattade  han 
nu  med  tummen  och  pekfingret,  höll  den  mot  stenstädet  i  knäet  och 
gaf  med  agaten  hugg  på  hugg,  som  hvart  och  ett  tog  bort  en  liten 
skärfva.  Småningom  fick  obsidianstycket  en  bestämd  form.  Efter 
något  mer  än  en  timme  hade  han  fullbordat  en  pilspets,  som  var  en 
god  tum  lång.  Engelsmannen  gaf  honom  då  en  sönderslagen  butelj  och 
bad  honom  göra  en  pilspets  af  glaset,  hvilket  mycket  liknar  obsidian. 
Två  försök  misslyckades,  men  tredje  gången  gjorde  han  verkligen  en 
pilspets,  och  han  ursäktade  sig  för  de  två  olyckliga  försöken  därmed, 
att  han  aldrig  förr  bearbetat  glas  och  således  icke  kunde  känna  dess 
natur.  »Aldrig»,  säger  berättaren,  »handterade  en  bildhuggare  sin  mejsel 
med  större  säkerhet  eller  beräknade  bättre  kraften  och  verkan  af  h varje 
slag,  än  denne  indian  gjorde.  Bland  indianerna  är  förfärdigandet  af 
pilspetsar  ett  särskildt  yrke,  hvari  få  uppnå  mästerskap.  På  ett  ögon- 
blick hade  allt,  som  jag  läst  om  härdande  af  koppar  för  tillverkning 
af  flintyxor  och  dylikt,  försvunnit  inför  den  enklaste  mekaniska  pro- 
cess.» 

Vid  bearbetandet  af  ett  flintblock  kunna  antingen  de  afslagna  spå- 
nerna  eller  den  återstående  midten  vara  hufvudsak.  Det  förra  är  hän- 
delsen vid  tillverkning  af  knifvar,  pilspetsar  och  skrapor.  Däremot 
är  den  kvarvarande  hufvudmassan  af  flintblocket  det  viktigaste  vid 
förfärdigandet  af  yxor,  mejslar,  spjutspetsar  och  dolkar. 

Spånerna  kunde,  såsom  vi  redan  sett,  utan  vidare  åtgärd  användas 
som  knifvar;  men  ofta  gjordes  af  dem  pilspetsar,  skrapor  och  dylikt, 
hvarvid  man  antingen  använde  samma  sten  som  vid  spånernas  afslag- 
ning  eller  också  andra  verktyg.  Genom  försök  har  man  nämligen  öfver- 
tygat  sig  om  att  den  runda  eggen  på  flintskraporna  kan  knackas  med 
en  vanlig  gråsten.  Äfven  genom  tryckning  med  ett  ben-  eller  horn- 
verktyg kan  man  afskilja  små  skärfvor  ur  kanten  på  en  flintspån. 


TILLVBRKNINGEN.  AF  STBNSAKBRNA.  29 

Eskimåerna  använda  härvid  ett  verktyg,  som  vanligen  har  ett 
handtag  af  fossilt  elfenben,  böjdt  i  ena  ändan  för  att  ligga  bättre 
i  handen  och  med  en  djup  fåra  i  den  andra  ändan,  hvari  en  bit  renhorn, 
som  visat  sig  vara  hårdare  än  elfenbenet,  är  fastbunden  med  våta  lä- 
derremmar eller  våta  senor,  hvilka  sitta  mycket  fast,  då  de  torka. 
Kvarts-  eller  flintspånen  lägges  öfver  en  skedbladsformig  fördjupning 
i  ett  trästycke,  och  genom  tryck  af  renhornets  spets  mot  spånens  kant 
afskiljas  små  skärfvor  än  från  den  ena  än  från  den  andra  sidan,  till 
dess  man  fått  en  pil-  eller  spjutspets  färdig  med  två  nästan  sågtan- 
dade  eggar.  Afven  här  i  Europa  hafva  af  fomforskare  utförda  försök 
ådagalagt,  att  flintskrapor  kunna  förfärdigas  med  ett  stycke  hjort- 
horn i  form  af  en  mejsel,  som  tryckes  mot  eggen  af  en  flintspån. 

Det  sätt,  hvarpå  apache-indianerna  i  Mexiko  göra  sina  pilspetsar  af 
flinta,  beskrifves  af  ett  ögonvittne  på  följande  sätt:  vLiksom  de  flesta 
stammarna  väster  om  och  bland  Elippbergen  göra  de  spetsarna  på  sina 
spjut  och  pilar  af  flinta  eller  obsidian;  och  liksom  de  andra  stammarna 
bevara  de  som  en  djup  hemlighet  det  sätt,  hvarpå  man  härvid  går  till 
väga.  H varje  stam  har  sin  verkstad,  där  dessa  pilar  göras  och  där 
endast  vissa  invigda  kunna  och  få  göra  dem  för  hela  stammens  behof. 
Erratiska  flintblock  samlas  —  de  föras  stundom  mycket  långa  vägar 
—  och  krossas  i  en  mängd  skärfvor  med  ett  slags  slägga,  gjord  af  en 
rund  sten,  fäst  i  ett  handtag  af  en  flätad  vidja.  Sedan  man  utvalt  en 
lämplig  skärfva,  sätter  en  arbetare  sig  på  marken  och  lägger  skärfvan 
mot  vänstra  handlofven,  under  det  han  med  den  högra  handen  håller 
en  mejsel  mot  det  ställe,  som  skall  huggas  bort.  En  medhjälpare,  som 
sitter  midt  emot  honom,  slår  på  mejselns  öfre  ända  med  en  hammare 
af  något  mycket  hårdt  trä.  På  detta  sätt  bortslås  små  flisor  än  från 
den  ena  än  från  den  andra  sidan  af  flintan,  till  dess  pilspetsen  är 
färdig.  Mejseln,  som  är  omkring  18  centimeter  lång  med  en  rundad 
och  två  plana  sidor,  är  gjord  af  spermacetihvalens  tand,  hvilka 
hvalar  ofta  stranda  på  Stilla  hafvets  kuster.  Båda  arbetarne  sjunga, 
och  hammaren  faller  i  takt  med  sången,  med  ett  skarpt  och  återstud- 
sande  slag,  hvari  indianerna  förklara  själfva  hemligheten  eller  kraften 
af  förfaringssättet  ligga.» 

Hittills  hafva  vi  hufvudsakligen  fäst  oss  vid  de  olika  sätt,  hvarpå 
flintan  kan  bearbetas.  Flintan  var  visserligen  det  bästa  ämne  till 
vapen  och  eggverktyg,  som  stenålderns  svenskar  kände,  men  den  var, 
såsom  vi  veta,  icke  det  enda.  En  stor  mängd  verktyg  af  andra  sten- 
slag är  också  bevarad  från  denna  tid,  i  synnerhet  i  sådana  trakter 
som  icke  hafva  tillgång  på  flinta,  såsom  t.  ex.  mellersta  och  norra 
Sverige.  Äfven  härvid  användes  andra  stenar,  i  det  man  genom  slag  med 
dem  gaf  den  sten,  som  skulle  bearbetas,  ungefär  den  önskade  formen  och 
därefter  fulländade  arbetet  dels  genom  knackning,  dels  genom  slipning. 

Nästan  alla  knifvar,  dolkar,  spjut-  och  pilspetsar  samt  sågar  och 
skrapor   af  flinta  äro  endast  knackade  och  icke  slipade.     Någon  gång 


30 


STENÅLDERN. 


finner  man  väl  spår  af  glipning  utmed  midten  af  ett  dolkblad  eller  en 
spjutspets,  om  någon  ojämnhet  där  funnits,  som  icke  lämpligen  kunnat 
på  annat  sätt  bortskaffas;  men  eggen  å  dessa  vapen  är  aldrig  slipad. 
De  flesta  flintyxorna  och  flintmejslarna  samt  nästan  alla  arbeten 
af  andra  stenslag  än  flinta  äro  däremot  mer  eller  mindre  slipade,  och 
man  har  ännu  i  behåll  ett  stort  antal  härtill  begagnade  slipstenar. 
De  längsgående  repor,  som  ofta  synas  å  de  slipade  yxorna  och  mejs- 
larna, äro  vittnen  om  att  sand  användes,  åtminstone  vid  slipningens 
början,  för  att  underlätta  bortnötningen  af  de  största  ojämnheterna. 


42.     Slipsten  af  sandsten  med  en  dcirpd  lagd  flintyxa.     Skåne.     \'b. 


/1f^^-:  -^^ 


43.    Slipsten  af  sandsten  med  en  därpå  lagd  flintmejsel.    Skåne.     '3. 


De  två  vanligaste  slagen  af  slipstenar  från  stenåldern  ses  fig.  42 
och  43.  A  de  förra  slipades  de  stora  flintyxorna  och  dylika  verktyg; 
de  senare  användes  vid  slipning  af  smalare  mejslar,  i  synnerhet  hål- 
mejslar, såsom  deras  många  konkava  och  konvexa  slipytor  visa.  Där- 
jämte har  man  funnit  flera  större  slipstenar,  hvilka  icke  äro  glatt- 
slipade  på  hela  den  flata  sidan  utan  på  hvilka  man  endast  ser  några 
breda,  djupa  räfllor  med  afrundad  botten  och  afrundade  ändar;  de 
hafva  tydligen  varit  använda  till  slipning  af  de  nästan  trinda  stenyxor, 
som  ej  sällan  hittas  i  jorden. 

Många  yxor  af  grönsten  och  dylika  stenslag  hafva,  såsom  vi  sett, 
ett  borradt  hål  för  skaftet.  Man  var  länge  oviss,  om  det  kunde  vara 
möjligt  att  utan  metallborr  åstadkomma  stenyxornas  hål.  Mången  an- 
såg det  vara  omöjligt.  Men  sedan  man  flera  gånger  hittat  yxor  med 
skafthål  i  stenålderns  grafvar,  var  det  klart,  att  stenålderns  folk  på 
något    sätt    förstått    att    borra  dessa  hål  utan  tillhjälp  af  metall,  och 


TILLVERKNINGEN    AF   STENSAKERNA. 


n 


i  senare   tid  har  man  också  genom  försök  öfvertygat  sig  om  att  äfven 
i  mycket   hård  sten  ett  hål  kan  boiTas  med  en  träkäpp  samt  sand  och 
vatten.     Käppen,    som    trycker    hårdt  emot  stenen,  sättes  i  en  hastig, 
roterande    rörelse,    hvarigenom  sandkornen  pressas 
in  i  dess    nedre  ända  och  småningom  nöta  ett  hål 
i   stenen.     Men    härvid    måste,  om  stenen  är  hård, 
en  stor  ihärdighet  utvecklas;  genom  ett  par  timmars 
arbete  fördjupas  hålet  knappt  märkbart.  Borrningen 
börjas    bäst   från   stenens  båda  sidor.     Först  upp- 
kommer å  hvardera  sidan  en  grop,  hvilkens  nedre 
del  blir  allt  smalare;  slutligen  genombrytes  skilje- 
väggen,-och  hålet  ser  då  ut  som  tvenne  med  spet- 
sarna mot  hvarandra  ställda  käglor.   Fördjupningen 
blir  naturligtvis  smalare  nedåt,  därför  att  käppen 
småningom  nötes,  så  att  dess  ända  blir  kullrig. 

Bland  de  i  jorden  hos  oss  funna  stenyxorna 
finnas  många  med  ofullbordade  hål,  hvilka  alldeles 
motsvara  det  sålunda  borrade  hålet  i  dess  olika 
stadier  af  fulländning. 

Andra  svenska  stenyxor  med  ofullbordade  skaft- 
hål visa  sig  emellertid  vara  borrade  på  ett  annat 
sätt.  I  midten  af  hålet  sitter  en  rund,  upptill 
smalare  tapp,  såsom  å  fig.  44  (jfr  fig.  45). 

Genom  försök  har  man  öfvertygat  sig  om  att 
sådana  hål  kunna  åstadkommas  med  sand,  vatten 
och  ett  rörben  af  djur  eller  ett  rör  gjordt  af 
horn  eller  trä.  Först  bildar  sig  på  stenens  yta  en 
ringformig  insänkning.  Borren  nötes  småningom, 
och  ringen  blir  i  följd  däraf  allt  smalare  nedåt,  under  det  att  upptill 
den  sand,  som  ligger  omkring  borren  och  bringas  i  rörelse  af  denna, 
fortfarande  nöter  på  väggarna  af  det  redan  bildade  hålet,  utvidgande 
detta  och  gifvande  tappen  i  midten  formen  af  en  kägla.  I  borrhålets 
väggar  visa  sig,  alldeles  som  på  väggarna  i  de 
gamla  stenyxornas  skafthål,  parallellt  gående  re- 
por, hvilka  tydligt  synas  å  den  för  öfrigt  glatta 
ytan.  Dessa  repor  åstadkommas  af  enstaka  större 
sandkorn,  den  glatta  ytan  åter  af  de  andra,  små- 
ningom till  fint  pulver  förvandlade  kornen. 

Äfven  i  detta  fall  är  det  naturligtvis  egent- 
ligen sandkornen,  som  åstadkomma  hålet.  Detta 
förfaringssätt,  hvilket  tydligen  är  yngre  än  det  först  beskrifna,  är 
mycket  mindre  tidsödande  än  detta,  emedan  man  icke  behöfver  nöta 
bort  hela  stenmassan  i  det  blifvande  skafthålet,  utan  endast  ringen 
omkring  tappen,  hvilken  slås  af  eller  utfaller. 


44.     Stenyxa    med  pa- 

börjadt   skafthåJ,    i 

hvavH  midt  en  tapp 

k  var  sitt  er. 

Värmland.     Va. 


45. 


Genomskärning  aj 
yxan  fig.  44. 


32  stenAldbrn. 

Vi  hafva  således  här  för  oss  en  intressant  uppfinning,  gjord  för 
årtusenden  sedan.  Märkligt  nog  har  alldeles  samma  uppfinning  gjorts 
äfven  i  vår  tid  och  af  personer,  hvilka  utan  tvifvel  icke  haft  någon 
kännedom  om  det  sätt,  hvarpå  de  gamla  stenyxorna  borrades.  Vid 
bergsprängning  borrar  man  vanligen  på  samma  sätt,  som  hålen  i  sten- 
yxorna först  åstadkommos,  nämligen  genom  att  smula  sönder  hela  sten- 
massan i  det  blifvande  hålet.  Men  för  sprängning  af  tunnlar  uppfann 
man  ett  sätt  att  borra  med  en  cylindrisk  borr,  h varvid,  liksom  i  de 
senast  beskrifha  stenyxorna,  en  ringformig  ihålighet  bildas  kring  den 
i  midten  kvarstående  kärnan,  som  sedan  lätt  slås  sönder  och  uttages. 
Äfven  vid  den  lodräta  »diamantborrningen»  efter  vatten,  då  man  måste 
gå  ned  djupt  genom  graniten,  användes  en  sådan  cylinder  af  järn,  i 
hvilkens  nedre  ända  några  svarta  diamanter  sitta. 

Nyss  omtalade  försök  visa,  huru  man  kan  med  de  enkla  medel, 
som  stodo  stenålderns  svenskar  till  buds,  genomborra  yxor  äfven  af 
mycket  hårda  stenslag.  Det  är  väl  sant,  att  lång  tid  och  stort  tåla- 
mod erfordras  för  sådana  arbeten.  Men  tiden  hade  ej  samma  värde  i 
stenåldern  som  i  våra  dagar,  och  man  har  förvånande  prof  på  det 
tålamod,  de  »vilda»  folkslagen  kunna  utveckla  vid  dylika  arbeten.  Så 
berättas  det,  att  indianerna  i  Nordamerika  stundom  använde  hela  sitt 
lif  för  att  göra  en  tomahåk  (stridsyxa)  af  sten  utan  att  ändå  hinna 
få  den  alldeles  färdig.  Och  det  finnes  små  cylindrar  af  bergkristall, 
10—20  cm.  långa  och  omkring  3  cm.  i  diameter,  hvilka  infödingame 
vid  Rio  negro  i  Sydamerika  genomboi:rat  med  sand,  vatten  och  en 
böjlig  växtstjälk,  som  rullats  mellan  händerna  mot  stenen.  Ett  sådant 
hål  fordrar  flera  års  arbete,  och  för  att  genomborra  de  cylindrar,  som 
höfdingarne  bära,  åtgå  två  mansåldrar. 

Då  man  studerar  ett  lands  kulturhistoria  under  en  länge  sedan 
förgången  tid,  är  det  af  vikt  att  undersöka,  icke  blott  hurudana  de 
minnen  äro,  som  denna  tid  lämnat  efter  sig,  utan  äfven  om  dessa  min- 
nen —  eller  en  del  af  dem  —  äro  förfärdigade  inom  landet.  Endast  i 
senare  fallet  gifva  de  egentligen  någon  omedelbar  upplysning  om  den 
grad  af  odling,  som  landets  invånare  uppnått  och  om  deras  slöjd- 
skicklighet. 

Det  förtjänar  då  i  hög  grad  vår  uppmärksamhet,  att  man,  af  skäl 
som  vi  strax  skola  lära  känna,  måste  såsom  alster  af  inhemsk  till- 
verkning betrakta  nästan  alla  i  Sverige  funna  fornsaker  från  stenål- 
dern och  däribland  äfven  de  om  en  så  oväntadt  högt  uppdrifven  konst- 
skicklighet vittnande  arbeten,  som  i  det  föregående  omtalats. 

En  så  stor  inhemsk  tillverkning  möjliggjordes  genom  den  rika  till- 
gång på  ypperlig  flinta,  som  finnes  i  vissa  delar  af  Skåne.  Denna 
stenart,  hvilken  för  dåtidens  folk  hade  ungefär  samma  höga  värde  i 
förhållande  till  andra  stenslag  som  stålet  i  förhållande  till  järnet  och 
hvilken    vanligen    bildar   mer  eller  mindre  runda,  stundom  ganska  be- 


TILLVERKNINGEN  AF  STENSAKEBNA.  33 

tydliga  klumpar  i  kritlagren,  förekommer  äfven  i  många  andra  länder, 
t.  ex.  i  Danmark,  England,  Belgien,  Frankrike  m.  fl.  I  Belgien  och 
England  har  man  till  och  med  påträffat  de  under  stenåldern  för  flin- 
tans upptagande  bearbetade  grufvoma  med  deras  schakt  och  gångar, 
gräfda  nere  i  jorden,  ofta  i  betydlig  utsträckning. 

Att  tillverkning  af  flintsaker,  och  det  i  stor  skala,  ägt  rum  i  Sve- 
rige under  stenåldern,  bevisa  talrika  fynd  af  knackstenar,  slipstenar, 
påbörjade  eller  misslyckade  verktyg  samt  af  de  vid  flintans  bearbetande 
afslagna  flintskärfvorna.  Sådana  fynd  äro  gjorda  på  mångfaldiga 
ställen  i  södra  Sverige,  framför  allt  i  Skåne.  Att  nästan  alla  dessa 
ställen  ligga  invid  stranden  af  hafvet  eller  större  sjöar  beror  därpå, 
att  under  stenåldern  framför  allt  de  öppna  och  lätt  tillgängliga  kust- 
sträckorna voro  bebodda. 

Andra  fynd  bevisa,  att  man  äfven  af  andra  stenslag  förfärdigat 
vapen  och  verktyg  här  i  landet.  Så  har  vid  Hults  Bruk  på  östgöta- 
sidan af  Kolmården,  ej  långt  från  Norrköping,  en  stor  mängd  dels 
ofullbordade,  dels  färdiga  yxor  af  grönsten,  nästan  alla  utan  skafthål, 
anträffats  inom  en  obetydlig  rymd,  tillsammans  med  några  slipstenar. 
I  närheten  ses  det  stenbrott,  där  materialet  erhållits. 

Närmare  upplysningar  om  hvad  man  under  denna  tid  tillverkat  här 
i  landet  få  vi  af  de  många  halffärdiga  saker,  som  hos  oss  anträffats. 
Men  äfven  på  en  annan  väg  kunna  vi  erhålla  kännedom  därom.  Eme- 
dan nästan  alla  de  i  Norden  —  d.  v.  s.  Skandinavien  och  nordligaste 
delen  af  det  nuvarande  Tyskland  —  funna  sakerna,  både  de  af  sten, 
ben,  bärnsten,  bränd  lera  m.  m.,  tillhöra  typer,  som  här  äro  ytterst 
allmänna  men  som  i  andra  länder  icke  återfinnas  fullkomligt  lika, 
måste  vi  däraf  draga  den  slutsatsen,  att  de  alla  äro  förfärdigade 
i  Norden.  Härtill  kommer,  att  man  i  de  flesta  fiall  kan  se,  att  den 
flinta  och  de  andra  ämnen,  hvaraf  de  här  funna  sakerna  äro  till- 
verkade, förskrifva  sig  från  Skandinavien. 

På  detta  sätt  har  man  kunnat  öfvertyga  sig  om  att  icke  blott  de 
vanliga,  jämförelsevis  mindre  väl  utförda  arbetena  äro  tillverkade  här 
i  Norden  utan  att  detsamma  gäller  äfven  om  de  präktigaste,  såsom 
t.  ex.  om  de  många  flintdolkarna  af  samma  slag  som  fig.  25,  om  de  fina 
pilspetsarna  lika  fig.  21,  m.  fl.  arbeten.  I  vissa  fall,  såsom  i  fråga  om 
de  smakfulla  stenhamrarna  af  samma  form  som  fig.  27,  kan  man  till 
och  med  se,  att  man  har  för  sig  svenska  arbeten,  emedan  dessa  typer 
så  godt  som  uteslutande  förekomma  i  Sverige. 

Det  sätt,  hvarpå  de  svenska  fornsakerna  från  den  yngre  stenåldern 
äro  förfärdigade,  visar,  att  Sveriges  invånare  redan  före  periodens  slut 
hade  höjt  sig  så  mycket  öfver  de  råa  naturfolkens  ståndpunkt,  att  de 
icke  blott  utförde  sådana  arbeten,  som  voro  oundgängliga  för  lifvets 
nödtorftiga  uppehälle,  utan  att  de  äfven  nedlade  en  icke  obetydlig 
möda  för  att  få  sina  arbeten  så  prydliga  som  möjligt.  Bevis  härför 
hafva   vi   däruti,   att  yxorna  och  mejslarna  vanligen  äro  omsorgsfullt 

Sveriges  historia.     \.  3 


34  STENÅLDERN. 

slipade  icke  endast  vid  eggen  utan  öfver  hela  ytan,  att  dolkama  ofta 
hafva  äfven  fästena  af  flinta  samt  att  många  af  dessa  mästerliga  dol- 
kar  i  form  och  utförande  röja  en  förvånande  skicklighet  och  smak. 

De  skandinaviska  folken  hade  således  redan  före  stenålderns  slut 
nått  en  icke  ringa  grad  af  teknisk  färdighet,  och  en  jämförelse  mellan 
de  nordiska  arbetena  och  dem,  som  i  andra  europeiska  länder  blifvit 
bevarade  från  stenåldern,  visar,  att  de  nordiska  folken  i  konstäit  icke 
blott  fullt  kunde  mäta  sig  med  de  andra  stenåldersfolken  utan  att  de 
till  och  med  öfverträffade  dem.  Ingenstädes  i  Europa  utom  Norden 
finner  man  nämligen  motstycken  till  våra  finaste  flintarbeten  eller 
våra  vackraste  stenyxor,  ingenstädes  finner  man  så  vackra  former,  med 
smakfullt  böjda  linier,  i  förening  med  en  sådan  förmåga  att  behärska 
och  behandla  ämnet  som  här  i  Norden.  På  senaste  tid  har  man  visser- 
ligen i  Egypten  från  slutet  af  stenåldern  —  en  tid  då  kopparn  redan 
var  känd  där  —  funnit  flintarbeten  lika  fint  utförda  som  de  nordiska, 
men  dessa  egyptiska  flintarbeten  kunna  ej  täfla  med  de  nordiska  i  for- 
mernas smakfullhet. 

Vanligen  antager  man,  att  på  den  tid,  då  metallerna  voro  okända, 
samfärdseln  mellan  olika  länder  och  landsdelar  varit  ringa.  Att  sam- 
färdsel fanns  mellan  de  olika  delarna  af  Skandinavien  under  denna  tid, 
visas  dock  redan  af  den  nästan  fullständiga  likhet  i  formen,  som  forn- 
sakerna  och  grafvarna  från  Norden,  äfven  från  vidt  skilda  trakter,  sins- 
emellan äga.  Så  har  man  funnit  stenjrxor  af  samma  form  som  fig.  27 
både  i  Lappland,  Jämtland,  Ångermanland,  Skåne  och  mellanliggande 
landskap;  och  flintdolkarna  från  Norge,  norra  och  södra  Sverige,  Dan- 
mark och  Mecklenburg  äro  h  varan  dra  ofta  så  lika,  att  de  skulle  kunna 
förblandas. 

Andra  vittnesbörd  om  förbindelse  mellan  de  olika  delarna  af 
Sverige  hafva  vi  däruti,  att  man  i  de  mellersta  och  norra  landskapen 
funnit  fornsaker  af  sådan  flinta,  som  icke  finnes  på  närmare  håll  än  i 
Skåne.  Antingen  äro  sakerna  färdiga  förda  från  Skåne  till  de  trakter, 
där  de  nu  hittats,  eller  också  äro  de  tillverkade  där  af  flinta,  som 
blifvit  ditförd  från  Skåne. 

Ett  af  de  i  detta  afeeende  märkligaste  svenska  fynd  man  känner 
är  det,  som  omkring  år  1830  gjordes  i  Västerbotten,  vid  Byske  älf  å 
Bjurselets  bys  ägor  i  Skellefte  socken.  Vid  gräfiiing  påträftäde  man 
här,  å  två  fots  djup  i  jorden,  icke  mindre  än  sjuttio  mejslar  eller  yxor 
af  flinta,  hvilka  stodo  med  eggen  vända  nedåt,  i  en  krets  af  omkring 
tre  fots  diameter.  Af  dessa  verktyg  förvaras  nu  23  i  Statens  historiska 
museum;  alla  äro  de  af  samma  form  men  oslipade  och  troligen  obe- 
gagnade, alla  hafva  de  samma  ljusgråa  filrg,  och  alla  äro  de  förfllr- 
digade  af  skånsk  flinta.  Det  ställe,  där  de  hittades,  ligger  dock  på  ett 
afstånd  af  mer  än  hundra  svenska  mil  från  Skåne. 

Det  anmärkningsvärdaste  härvid  är,  att  man  nära  det  ställe,  där 
detta  fynd  gjorts,  äfven  anträff^at  många  andra  verktyg  samt  obearbetade 


FÖRBINDELSE  MED   ANDRA  LÄNDER. 


35 


stycken   och   es  mängd  skärfvor,  allt  af  samma  slags  flinta  som  i  det 
förstnämnda  fyndet. 

Om  förbindelser  mellan  Skåne  och  mellersta  Sverige  tala  äfven 
de  många  prydnader  af  bärnsten,  hvilka  man  anträffat  i  Västergötlands 
gånggrifter. 


a.  h. 

46.     Ornament  inristade  på  skånska  lerkärl. 


3. 
Förbindelse  med  andra  länder. 

Likheten  mellan  stenålderns  minnen  på  Gottland,  Öland  och  Born- 
holm samt  Sveriges  fastland  visar,  att  en  ständig  förbindelse  redan  då 
fanns  mellan  dessa  öar  och  den  svenska  kusten,  trots  svårigheten  att 
med  dåtidens  farkoster  komma  öfver  hafvet.  På  samma  sätt  kan  man 
se,  att  redan  vid  denna  tid  en  ganska  liflig  samfärdsel  ägde  rum  mel- 
lan Jylland  och  Norges  sydvästra  kust. 

Flera  förhållanden  vittna 
också  om  en  samfärdsel  mellan 
Skandinavien  och  västra  Europa 
xmder  denna  aflägsna  tid.  En 
följd  af  denna  samfärdsel  se  vi 
under  en  ganska  tidig  del  af 
den  yngre  stenåldern  i  »dösama» 
och  under  en  något  senare  tid 
i  »gånggrifterna*,  grafformer 
som  vi  strax  skola  närmare  lära 
känna.  Likheten  mellan  ett 
visst  slag  af  ännu  yngre  graf- 
var  —  hällkistor  med  ett  stort 
hål  i  ena  gafveln  — ,  som  före- 
komma i  mellersta  Sverige  och 
i  England,  äfvensom  saknaden  af  denna  grafform  i  det  sydligaste 
Sverige  och  i  Danmark  gör  det  till  och  med  otvifvelaktigt,  att  en  direkt 
förbindelse  redan  före  stenålderns  slut  måste  hafva  funnits  mellan 
Sveriges  västra  kust  och  Englands  östra. 

Äfven  med  länderna  söder  om  Östersjön  stod  Sverige  under  sten- 
åldern i  förbindelse. 

Bevis  för  en  direkt  samfö^rdsel  vid  denna  tid  mellan  södra  Sverige 
och  Tyskland  hafva  vi  bland  annat  i  sådana  stenhammare  som  fig.  26, 
hvilken  typ  står  mycket  nära  en  i  norra  Tyskland  och  mellersta  Europa 
förekommande,   under  det  att  samma  typ  icke  är  känd  från  Danmark. 

Andra  minnen  af  förbindelsen  mellan  Norden  och  de  söder  härifrån 
liggande  länderna  äro  de  ornament  (fig.  8  och  46),  som  ses  på  många 
nordiska,   äfven  sydsvenska,  lerkärl  från  den  yngre  stenålderns  senare 


47.     Ornament  på  cypriotiska  lerkärl. 


36  stenAldbrn. 

del.  Samma  omamentsmotiv  återfinna  vi  nämligen  i  mellersta  Europa, 
på  BalkanhalfÖn,  på  Cypern  (fig.  47)  och  i  Egypten;  men  de  förekomma 
hvarken  i  västra  eller  i  östra  Europa.  De  hafva  följaktligen  kommit 
till  oss  öfver  Europas  fastland. 

En  följd  af  denna  redan  under  stenåldern  öppnade  förbindelse 
mellan  Norden  och  det  öfriga  Europa  kunna  vi  äfven  spåra  i  det  ofvan 
omnämnda  förhållandet,  att  prydnader  af  bärnsten  äro  lika  allmänna  i 
de  nordiska  gånggrifterna,  som  de  äro  sällsynta  i  de  till  en  senare  tid 
hörande  hällkistorna.  På  de  sistnämnda  grafvamas  tid  hade  man  ge- 
nom handeln  med  andra  folk  lärt  sig  inse  bämstenens  höga  värde, 
hvilket  man  ej  kände  på  den  tid,  då  gånggrifterna  byggdes. 

Sverige  var  således  under  stenåldern  ej  så  afstängdt  från  all  be- 
röring med  andra  länder,  som  man  vanligen  föreställer  sig.  Om  ock 
ej  omedelbart  utan  genom  ett  af  många  mellanboende  folk  förmed- 
ladt  inflytande,  rönte  vårt  land  redan  under  denna  tid,  ett  par  årtusen- 
den före  vår  tidräknings  början,  inverkan  från  dåtidens  kulturfolk. 

Det  var  hufvudsakligen  på  två  vägar,  som  dessa  stodo  i  förbindelse 
med  Norden.  Den  ena  förde  utmed  Medelhafvets  och  västra  Europas 
kuster  till  våra  trakter;  den  andra  förde  från  den  östra  delen  af  Me- 
delhafvet  öfver  kontinenten  till  Nordsjön  och  Östersjön.  Den  förra 
har,  betraktad  från  vår  synpunkt,  fått  namnet  den  »västliga»,  den 
senare  kallas  den  »sydliga». 

Samfärdseln  mellan  Orienten  och  Europa  under  äldre  tider  var  i 
det  afseendet  lik  européernas  förbindelse  med  Afrika  och  Australien  i 
våra  dagar,  att  man  i  det  ena  liksom  det  andra  fallet  länge  måste 
nöja  sig  med  att  följa  kusterna,  innan  man  lyckades  att  bana  sig  väg 
tvärsöfver  kontinenten,  utmed  de  floder,  som  genomskära  denna.  Först 
sedan  handeln  i  långa  tider  uteslutande  följt  den  »västliga»  vägen, 
rundt  västra  Europas  kust,  öppnades  vägen  öfver  Europas  fastland, 
följande  de  flodvägar,  som  naturen  banat. 

Det  är  en  af  den  senaste  tidens  viktigaste  upptäckter  i  afseende 
på  Europas  äldsta  historia,  att  nyssnämnda  väg  öfver  kontinenten 
varit  af  stor  betj^delse  för  samftlrdseln  med  Norden  långt  före  sten- 
ålderns slut  här.  Ännu  för  ej  länge  sedan  föreställde  man  sig,  att  denna 
väg  öppnats  först  mycket  senare,  än  det  nu  visar  sig  hafva  skett. 

De  vittnen  om  en  inverkan  från  Söderns  kulturfolk,  som  nyss 
nämnts,  äro  ej  de  enda.  På  den  ena  eller  den  andra  vägen  erhöUo  våra 
förfäder  kännedom  om  boskapsskötsel  och  åkerbruk  samt  om  vissa  re- 
ligiösa föreställningar,  som  vi  i  det  följande  få  lära  känna. 

I  högsta  grad  anmärkningsvärdt  är,  att  vi  sålunda  redan  under 
stenåldern  kunna  spåra  ett  inflytande  från  Södern,  som  ej  endast  visar 
sig  inom  det  materiella  området  utan  äfven  inom  det  ideella.  Det 
måste  hafva  varit  en  långvarig  och  stark  inverkan,  som  kunnat  här  i 
den  yttersta  Norden  af  Europa  införa  nya  grafformer  och  nya  religiösa 
föreställningar. 


GRAFVAR.   —  RELIGION.  37 

Den  öfverlägsenhet  i  teknisk  färdighet  och  i  smak,  som  alstren 
från  den  nordiska  stenålderns  sista  del  röja,  kan  ej,  såsom  man  förut 
trott,  förklaras  därigenom,  att  stenåldei^n  varat  så  mycket  längre  här 
än  i  sydligare  delar  af  Europa.  Den  finner  däremot  sin  förklaring  i 
det  förhållande,  att  Nordens  folk  redan  då  rönt  ett  mäktigt  inflytande 
af  Söderns"  kultur. 


4. 
Grafvar.   —  Beligrion. 

Under  det  att  man  icke  för  närvarande  kan  uppvisa  en  enda  svensk 
graf  från  den  äldre  stenåldern  —  hvilket  måhända  beror  på  vår  ofull- 
komliga bekantskap  med  minnena  från  den  tiden  — ,  känna  vi  bär  ett 
stort  antal  grafvar  från  den  yngre  stenåldern. 

Dessa  grafvar  äro  antingen  gräfda  i  jorden  på  samma  sätt  som  de 
nu  brukliga,  eller  ock  äro  de  af  stenar  byggda  grafkammare.  En  graf 
af  det  förra  slaget  är  vanligen  afsedd  endast  for  ett  lik,  en  af  det 
senare  för  flera  lik.  1  såväl  det  ena  som  det  andra  fallet  hafva  liken 
begrafts  obrända.  Likbränningen  var,  såvidt  vi  nu  veta,  okänd  i 
Sverige  under  hela  stenåldern. 

1  början  af  den  yngre  stenåldern  voro  alla  grafvarna  här  i  landet 
gräfda,  först  senare  lärde  man  i  vissa  trakter  uppföra  grafkammare 
af  sten  för  en  del  af  befolkningen.  Det  äldre,  mera  oansenliga  slaget 
af  grafvar  begagnades  dock  äfven  i  dessa  trakter  jämte  grafkamrama, 
och  i  öfriga  delar  af  landet  voro  dessa  gräfda  grafvar  fortfarande  de 
enda. 

De  af  sten  b3'ggda  grafvarna  kunna  hänföras  till  tre  hufvudgrupper: 
stendösar,  gånggrifter  och  hällkistor.  Dessa  olika  grafformer 
höra  i  allmänhet  till  skilda  tidsafdelningar  inom  vår  yngre  stenålder, 
hvilka  följt  efter  hvarandra  i  den  ordning  de  här  uppräknats,  så 
att  stendösarna  äro  de  äldsta  och  de  af  en  jordhög  eller  ett  stenröse 
täckta  hällkistorna  de  yngsta,  hörande  till  stenålderns  allra  sista  del 
och  öfvergångstiden  till  bronsåldern. 

En  sten  dös  är  en  grafkammare,  hvilkens  väggar  bildas  af  stora, 
tjocka,  på  kant  resta  stenar,  som  räcka  från  golf  till  tak  och  som  på 
insidan  äro  släta  men  på  utsidan  vanligen  ojämna.  Golfvet  består  af 
sand,  småsten  och  dylikt.  Taket  bildas  vanligen  af  ett,  någon  gång 
af  flera  mycket  stora  stenblock,  hvilka  likaledes  äro  släta  på  den  inåt 
kammaren  vända  sidan  men  för  öfrigt  oregelbundna.  Kammarens  form 
är  ofta  mångsidig,  så  att  den  förefaller  nästan  rund;  stundom  är  den 
fyrsidig.  Dess  längd  brukar  vara  1,5  o — 2  m.  och  höjden  sällan  öfver 
1,50  m.  Vanligen  hafva  dösarna  på  södra  eller  östra  sidan  af  kammaren 
en  större  öppning,  i  hvilken  stundom  en  lägre  sten  ses  (fig.  48  och  49). 


38 


STENÅLDERN. 


De  flesta  stendösarna  ligga,  i  eller  på  en  hög,  som  ursprangligen 
lämnat  taket  och  i  de  flesta  fall  äfven  väggstenamas  öfre  del  obetäckt. 
Högen,  som  i  Sverige  vanligen  är  rund,  någon  gång  aflång  (fig.  50), 
omgifves  kring  foten  ofta  af  stenar,  stnndom  ganska  stora.  Då  högen 
är  aflång,  ligger  dosen  vanligen  närmare  dess  ena  ända  än  den  andra; 
någon  gång  finnas  två  dösar  på  en  sådan  hög. 


\^^^^^' 


48.    Stendöa  vid  östra  Värlinge 
i  Skåne. 


:S.>'flB!tete..T^ 


49.    StendöSj  med  skålar  på  takstenen^ 
vid  Fasmorup  i  Skåne. 


'^^ 


50.     Stendös  på  aflång  hög  vid  Skegrie  i  Skåne. 

En  gånggrift  består  af  en  graf  kammare  och  en  till  denna  ledande, 
lägre  och  smalare  gång;  det  hela  ömsintes  af  en  hög,  hvars  fot  ofta 
är  eller  varit  omgifven  med  en  krets  af  kullerstenar.  Fig.  51 — 53  gifva 
ett  begrepp  om  dessa  ofta  storartade  graf  byggnader. 

»Kammaren»  i  en  gånggrift  är  antingen  nästan  rund,  oval  eller 
aflångt  fyrsidig.  Väggarna  likna  stendösarnas  och  bildas  af  stora,  på 
kant  stående  hällar  eller  stenblock,  h vilka  på  insidan  äro  plana  och 
ganska  jämna  ehuru  aldrig  släthuggna.  Mellanrummen  mellan  dem 
pläga  vara  med  stor  omsorg  utfyllda  med  stenflisor,  småsten  och  dylikt. 
Någon  gång  finner  man  björknäfver  mellan  flisorna;  dessa  äro  stundom 
lagda  på  h varandra  såsom  stenarna  i  en  mur.  Taket  bildas  af  väldiga 
stenblock  eller  hällar,  som  nå  från  vägg  till  vägg  och  som  på  den 
undre  sidan  äro  släta  men  på  den  öfre  merendels  ojämna  och  kullriga; 
äfven  mellanrummen  mellan  dem  bruka  vara  tätade  på  samma  sätt  som 
fogarna  i  väggarna.  Golfvet  är  stundom  belagdt  med  smärre,  flata 
stenar,  men  ofta  består  det  endast  af  jord. 


GRAPVAR. 


RELIGION. 


39 


På  kammarens  ena  långvägg,  vanligen  den  östra  eller  södra,  eller 
på  den  ena  gafvelväggen,  finnes  en  större  öppning,  från  hvilken  en 
gång  leder,  byggd  på  samma  sätt  som  kammaren  men  lägre  och  smalare. 
Gången,    åtrainstone   dess   inre   del,    är  täckt  med  stenblock,  liknande 


51.     Gånggrift  vid  Luttra  i  Västergötland. 


52.    Gånggrift  {sedd  midtför  gången)  vid  Karleby  i  Västergötland. 


kammarens  takstenar  ehuru  mindre.  Vid  gångens  inre  mynning  och 
vid  den  yttre  ändan  af  dess  betäckta  del  finnes  ej  sällan  ett  slags  dörr- 
infattning, bestående  af  en  tröskelsten  och  två  smala,  något  inskjutande 
dörrposter  (fig.  53  A,  C).  Någon  gång  ligger  här  en  nästan  rektangulär 
kalkstenshäll,    som  passar  in  i  dörröppningen  och  tydligen  tjänat  som 


40 


stbnAldern. 


dörr  (fig.  53,  B).  Möjligen  hafva  några  gånggrifter  varit  stängda  med 
dörrar  af  trä,  såsom  fiallet  varit  i  en  för  några  år  sedan  i  Saxen 
upptäckt  dylik  graf. 

De  svenska  gånggrifterna  äro  af  mycket  olika  storlek.  Kammarens 
längd  är  vanligen  4—7  m.,  dess  bredd  l,5o — 3  m.  och  höjd  l,2o — l,8o 
m.  Gången  är  ofta  lika  lång  som  kammaren,  ej  sällan  längre;  dess 
bredd  är  vanligen  0,60 — 1,20  m.  och  dess  höjd  1—1, 50  m.  Några 
gånggrifter  i  trakten  af  Falköping,  Västergötlands  förnämsta  sten- 
åldersbygd, äro  dock  betydligt  större,  med  en  kammare  af  9,5o— 12,5o  m:s 

längd.    Den  största  gånggriften  i 


;cz-:^ 


mften  fig.  52. 


53.    Flan  af 

yttre  tröskeln" méiC  dörrposter ;  B  dörren; 
C  den  inre  tröskeln  med  dörrposter. 


Sverige,  och  sannolikt  äfven  i  hela 
Norden,  är  en  af  de  många,  som 
ligga  vid  Karleby  kyrka,  nära  Fal- 
köping. Den  ännu  icke  utgräfda 
kammarens  tak  bildas  af  nio  stora 
granitblock  och  håller  16,65  m.  i 
längd  med  2,4 o  m.  i  bredd;  gången 
är  nära  12  m.  lång. 

Gånggrifterna  i  Sverige  äro, 
liksom  stendösarna,  mycket  sällan 
helt  och  hållet  betäckta  af  den  om- 
gifvande  högen.  Åtminstone  de  öfre 
delarna  af  takstenarna,  ofta  äfven 
väggstenarnas  öfverkanter,  äro  mer 
eller  mindre  synliga.  I  de  fall, 
då  hela  grafven  varit  täckt  af  en 
hög,  torde  dennas  öfre  del  häfva 
tillkommit  efter  stenålderns  slut, 
hvilket  antydes  oland  annat  där- 
af,  att  man  mycket  ofta  finner 
grafvar  från  bronsåldern  i  dessa 
högar. 


Hällkistorna  bildas  af  stora,;  på  kant  resta  stenhällar  (fig.  54); 
de  äro  städse  fyrsidiga,  ehuru  långsidorna  ej  alltid  äro  fullkoniligt 
parallella,  hvarigenom  kistan  stundom  blir  smalare  vid  den  ena  ändan 
än  vid  den  andra.  De  äro,  eller  hafva  varit,  täckta  med  en  eller 
flera  stenhällar. 

Dessa  grafvar  ligga  nästan  alltid  i  riktning  från  norr  till  söder 
och  äro  omgifna  af  en  liten  hög  af  jord  eller  sten.*  Många  höja  sig  liksom 
gånggrifterna  så  mycket  öfver  högens  yta,  att  åtminstone  takhallarna, 
där  de  finnas  kvar,  och  väggstenarnas  öfverkanter  äro  synliga;  andra 
äro  helt  och  hållet  dolda  af  högen. 


*  Ed  hög  bildad  endast  eller  nästan  uteslatande  af  sten,  yanligen  knllersten,  plägar 
kallas  stenröse,  stenrör  eller  stenkummel. 


ORAFVAR.   —  RELIGION. 


41 


Denna  grafform  har  uppstått  ur  gånggrifterna  och  närmast  ur  så- 
dana, som  hafva  gången  i  fortsättning  af  kammarens  längdriktning. 
Flera  mellanformer  finnas  nämligen,  hvilka  visa,  huru  gången  små- 
ningom förändrades  och  förminskades,  till  dess  den  slutligen  endast  kan 
spåras  i  häUkistans  öppna,  vanligen  afsmalnande  södra  ända. 


54.    Hällkista  vid  Skottened  i  Södra  Byrå  socken,  Västergötland;  6,66  meter  lång. 


Ett  annat  minne  af  gånggriftens  ingång  torde  vara  den  öppning, 
som  stundom  ses  ungefär  midt  på  häUkistans  östra  långsida,  således 
just  på  det  ställe,  där  gången  å  de  äldre  grafvama  vanligen  inmyn- 
nade. I  en  år  1875  undersökt  hällkista  vid  Herrlj unga  järnvägsstation 
i  Västergötland  fanns  en  sådan  öppning  af  2, 3  o  m:s  bredd  (fig.  56); 
grafvens  längd  var  ej  mindre  än  9,4  o  m. 

Någon  gång  äro  hällkistorna  icke  helt  och  hållet  öppna  i  södra 
ändan  utan  hafva  där  endast  en  rund  eller  oval  öppning,  uthuggen  i 
gafveln.  Sådana  grafvar  finnas  blott  i  mellersta  Sverige:  Bohuslän, 
nordligaste  Halland,  Västergötland  och  Östergötland  (fig.  55—59).      . 

En  af  de  märkligaste  grafvar  af  detta  slag,  som  man  hittills  funnit 
i  Sverige,  är  en,  som  ligger  helt  nära  de  redan  omtalade  gånggrifterna 
vid  Karleby    i   trakten   af  Falköping   och   som   undersöktes  år  1874. 


42 


STENÅLDERN. 


Under  ett  stort  men  ej  synnerligt  högt  stenröse  påträffades  en  af 
kalkstenshällar  bildad  graf,  delad  i  en  större  kammare  och  två  mindre 
ram  utanför  denna  (fig.  58).  Taket  hade  äfven  utgjorts  af  kalkstens- 
hällar, hvilka  legat  i  jämnhöjd  med  den  omgifvande  jordytan.  I  skilje- 
väggen  —  stenen  1  å  fig.  59  —  mellan  den  egentliga  graf  kammaren 
och  den  inre  »förstugan»  ses  nedtill  en  större  rundad,  60  cm.  bred 
öppning   lik   den   å   fig.    55.     Få   utsidan   var  denna  öppning  stängd 


55.    Hällkista  vid  Dverred  i  norra 
Halland. 


56.    Den  södra  gafveln  i  en 
hällkista  vid  Herrljungaf^ 
i  Västergötland. 


SUder. 


Norr. 


57.    Plan  af  en  hällkista  {med  rundt  hål  i  södra  gafveln)  vid  Backa 
i  Värnhems  socken,  Västergötland. 


med  ett  slags  dörr,  bestående  af  en  mindre  häll,  hvilken  stöddes  och 
kvarhöUs  på  sin  plats  af  en  kullersten  (fig.  59,  n:r  18  och  19).  Äfven 
i  skiljeväggen  (stenarna  n:r  15  och  16)  mellan  den  inre  och  den  yttre 
förstugan  fanns  en  stor  rund  öppning,  af  75  cm:s  bredd,  hvilken  dock 
ej  satt  nedtill  såsom  den  förra  utan  upptill.  Denna  öppning  var  lika- 
ledes stängd  med  en  dörr,  bildad  af  en  större  häll,  hvilken  ses  å  fig. 
59  (n:r  20).  Grafkammarens  längd  är  i  midten  4,50  m.;  dess  bredd  2,io 
m.  och  höjd  1,8.5  m.,  således  vanlig  manshöjd. 

I  denna  graf,  hvilken  nu  var  alldeles  fylld  med  sand  och  jord, 
hade  mer  än  sextio  lik  blifvit  nedlagda  obrända  och  vid  deras  sida  ett 
ovanligt  stort  antal  dolkar,  spjutspetsar,  pilspetsar  och  andra  arbeten 
af  flinta,  utvisande,  att  grafven  tillhör  en  tid,  under  hvilken  stenålders- 
kulturen ännu  var  härskande.  Det  var  då  af  så  mycket  större  vikt 
att  bland  skeletten  i  grafvens  nedersta  del  påträffa  ett  par  pärlor  af 
brons    och   udden  till  en  spjutspets  af  samma  ämne,  hvilka  visa,  att 


GEAFVAR.   —  RBLIOION. 


43 


någon  kännedom  om  denna  metall  hunnit  sprida  sig  till  Västergötland 
på  den  tid,  då  grafven  uppfördes  eller  ännu  begagnades. 

Denna   omständighet   är  icke  den   enda,  som  talar  för  att  sådana 
stora,  af  högar  betäckta  stenkistor  tillhöra  stenålderns  allra  sista  del. 


58.    Hällkista  vid  Karleby  i  Västergötland. 


Han  af  grafven  fig.  58. 


Dylika  fynd  af  både  stensaker  och  bronsföremål  äro  nämligen  anträf- 
fade också  i  andra  liknande  grafvar,  hvarjämte  alldeles  dylika,  af  en 
jordhög  eller  ett  stenkummel  höljda  stenkistor  äfven  begagnades  under 
bronsåldern,  i  synnerhet  under  denna  periods  förra  deL 


44  stbnAldbrn. 

HäUkistornas  längd  är  vanligen  2,!io — 4  m.,  bredden  1— *1,50  m. 
och  höjden  eller  djupet  0,75—1,50  m.  Några,  i  synnerhet  i  Västergöt- 
land, äro  dock  större,  af  6 — 9, 5  o  m:s  längd.  Den  längsta  nu  kända 
graf  af  detta  slag  i  Sverige  torde  vara  en,  som  ligger  på  »Stora 
Lundskullen»  i  Härene  socken,  Kullings  härad,  Västergötland;  dess 
längd  är  10,4  0  m.  och  bredd  2,4  o  m. 

Liksom  gånggrifterna  kallas  häUkistorna  ofta  af  traktens  folk 
»jättestugor»  eller  »jättegrafvar».  Emedan  hvar  och  en  af  nutidens 
grafvar  ej  är  längre,  än  ett  lik  kräfver,  men  en  häUkista  oftast  har 
mycket  mer  än  vanlig  manslängd,  anser  man  nämligen  en  sådan 
graf  vara  byggd  för  en  jätte. 

Jämte  dösarna  äro  gånggrifterna  de  äldsta  prof  på  en  börjande 
byggnadskonst,  som  vi  hafva  här  i  Sverige.  Det  är  visserligen  mycket 
enkla  byggnader,  men  de  äro  uppförda  på  ett  sådant  sätt,  att  ännu 
efter  många  årtusendens  förlopp  väggarna  stå  så,  som  de  en  gång 
ställdes,  och  att  de  ännu  uppbära  de  tunga  stenblocken.  Sällan  har 
en  sådan  byggnad  störtat  samman,  så  vida  den  ej  skadats  genom  skatt- 
sökares gräfning  eller  annan  åverkan  af  människohand. 

Med  skäl  har  man  frågat  sig,  huru  det  kunnat  vara  möjligt  för 
stenålderns  folk  att,  utan  de  mekaniska  hjälpmedel,  som  stå  vår  tid  till 
buds,  uppföra  så  storartade  graf  byggnader  som  i  synnerhet  flertalet  af 
gånggrifterna  är.  Stor  svårighet  måste  redan  anskaffandet  af  det  därtill 
nödiga  byggnadsämnet  hafva  vållat.  Detta  är  antingen  gråsten  eller, 
i  vissa  trakter,  kalksten.  I  många  västgötagrafvar  äro  nämligen  åt- 
minstone väggstenarna  af  kalksten.  Man  har  således  förstått  att  ur 
kalkstensberget  kila  ut  stora  hällar  och  kanthugga  dem,  hvilket  på  en 
tid,  då  man  ej  hade  metallverktyg,  kunde  erbjuda  rätt  stora  svårig- 
heter; stenarna  äro  dock  aldrig  släthuggna.  Det  var  emellertid  lättare 
att  få  kalkstenshällar  än  fbr  grafvarna  lämpliga  gråstensblock. 

Dessa  äro  med  omsorg  valda  samt  ställda  eller  lagda  så,  att  en 
jämn,  slät  sida  vänder  inåt  kammaren.  Då  hvarje  större  graf  erford- 
rade många  stenar  med  åtminstone  en  slät  yta,  och  då  man  ofta  ännu, 
trots  tidens  förstörande  inverkan,  finner  flera  sådana  grafvar  inom  ett 
litet  område,  inser  man  lätt,  att  så  många  stenar  af  lämplig  storlek 
och  form  ej  kunnat  vara  att  tillgå,  utan  att  stenålderns  folk  måste 
hafva  förstått  att  på  något  sätt  klyfva  de  väldiga  stenblocken. 

Möjligen  hafva  de  härvid  gått  till  väga  på  samma  sätt,  som  ännu 
användes  i  flera  trakter  af  Norden  för  att  klyfva  stora  rullstensblock 
af  granit.  I  den  riktning,  hvari  man  antager,  att  stenen  lättast  klyf- 
ver  sig,  hugger  man  nämligen  en  fåra,  i  hvilken  man  häller  vatten, 
som  får  stå  en  tid.  Man  omgifver  sedan  stenen  med  eld  eller  lägger  eld 
under  densamma,  så  att  den  upphettas.  Sedan  sättas  små  kilar  i  fåran, 
och  med  en  klubba  slår  man  på  kilarna,  till  dess  stenen  delar  sig  i 
två   stycken,    hvartdera   med  en  flat  sida.    Man  torde  utan  synnerlig 


OEAPVAR.   —  RELIGION.  45 

svårighet  kuniia  hugga  fårorna  med  de  verktyg,  som  stenålderns  folk 
hade  till  sitt  förfogande.  I  stället  för  värme  kan  äfven  köld  användas: 
det  till  is  frusna  vattnet  i  fåran  spränger  då  stenen. 

Det  förra  förfaringssättet  begagna  kassierna  i  Indiens  högland, 
ett  folk  som  ännu  i  dag  bygger  stendösar  till  grafvar  åt  sina  döda. 
De  stenar,  som  behöfvas  till  dösama,  erhållas  på  det  sätt,  att  man 
i  större  stenblock  hugger  fördjupningar  och  i  dessa  häller  kallt  vatten, 
sedan  man  upphettat  stenen,  hvilken  då  delar  sig.  Tåg  och  häfstänger 
af  trä  äro  de  enda  mekaniska  hjälpmedel,  som  kassierna  använda  för 
att  flytta  de  stora  stenarna  och  bygga  dösama. 

Den  största  svårigheten  vid  uppförandet  af  gånggrifterna  var  väl 
att  på  sina  platser  lägga  de  ofta  väldiga  stenblock,  som  bilda  taket. 
Konung  Fredrik  VII  i  Danmark  har  emellertid  sökt  visa,  huru  detta 
för  stenålderns  folk  kunnat  vara  möjligt  genom  att  skjuta  stenen  upp- 
för sluttningen  af  den  grafven  omgifvande  högen,  hvilken,  såsom  vi 
sett,  ofta  når  upp  just  till  väggstenarnas  öfverkant. 

Hvilka  storartade  byggnader  ett  folk,  som  saknar  kännedom  om 
metaller,  kan  åstadkomma,  visas  af  kapten  Cooks  berättelse  om  en  graf- 
vård  uppförd  af  invåname  på  ön  Tahiti,  det  högst  utvecklade  af  alla 
senare  tiders  stenåldersfolk.  Denna  grafvård,  som  hade  form  af  en 
pyramid  med  höga  trappsteg  på|  alla  fyra  sidorna,  var  byggd  af  hvit 
tillhuggen  och  polerad  korallsten  utan  bindemedel  mellan  stenarna.  Dess 
höjd  var  13,4  o  m.,  längd  81, 4  o  m.  och  bredd  26,5 o  m. 

Äfven  från  andra  länder  än  Sverige  känna  vi  en  stor  mängd  graf- 
var af  samma  eller  liknande  former  som  de  från  vår  stenålder. 

Grafvar  af  samma  slag  som  våra  stendösar  utan  gång  hafva  en 
ganska  stor  geografisk  utbredning.  De  finnas  i  södra  delen  af  den  Skandi- 
naviska halfön,  i  Danmark,  i  nordligaste  Tyskland,  där  de  i  öster  ej  gå 
längre  än  till  Oders  floddal,  i  Holland,  Belgien,  England,  Skottland,  Irland 
och  på  Kanalens  öar,  i  Frankrike,  Spanien  och  Portugal.  Man  har 
äfven  funnit  dem  i  Schweiz  —  där  de  dock  äro  mycket  sällsynta  — , 
på  Korsika,  i  Bulgarien  och  europeiska  Turkiet  samt  på  Krim  och 
andra  ställen  å  Svarta  hafvets  norra  kust.  I  andra  delar  af  Europa 
saknas  de  däremot,  så  i  hela  mellersta  Europa,  i  södra  och  mel- 
lersta Tyskland  såväl  som  i  alla  de  österrikisk-ungerska  länderna. 
I  norra  Afrika  ftro  de  talrika.  Vidare  finnas  de  i  Sudan,  Palestina  och 
Kaukasusländerna  samt  i  stor  mängd  i  Indien.  Många,  i  synnerhet 
i  sistnämnda  länder,  skilja  sig  dock  från  våra  dösar  däruti,  att 
både  deras  vägg-  och  takstenar  äro  tunnare  samt  mera  flata  och  regel- 
bundna än  i  Nordens  dösar;  graf varna  närma  sig  härigenom  mera  de 
svenska  hällkistorna. 

Gånggrifter  förekomma  mycket  talrikt  i  Danmark;  dessutom  har 
man  också  i  nordvästra  Tyskland,  Nederländerna,  England,  Skottland, 
på  Irland  och  Kanalens  öar,  i  Frankrike  och  på  Pyreneiska  halfön 
fonnit  grafvar,  som  mer  eller  mindre  likna  våra  gånggrifter. 


46  stbnIldern. 

Hällkistor  med  sådana  runda  öppningar  som  de  fig.  55  och  56  af- 
bildade  äro  äfven  kända  från  nordvästra  Tyskland,  Frankrike  och  Eng- 
land samt  från  Eaukasusländema  och  Indien. 

Då  sådana  stenbyggda  grafvar  som  de  nu  beskrifna  förekomma  ej 
blott  i  Sverige  utan  äfven  i  många  andra,  intill  h varandra  gränsande 
länder,  är  det  klart,  att  det  måste  finnas  något  samband  mellan  bruket 
att  i  alla  dessa  länder  bygga  grafvar  na  på  samma  sätt.  Lika  klart 
blir  det  vid  en  närmare  undersökning  af  alla  i  förbindelse  härmed  stå- 
ende frågor,  att  ett  sådant  samband  måste  vara  liktydigt  med  ett  in- 
flytande från  Södern  på  Norden,  ej  i  motsatt  riktning.  Detta  infly- 
tande har,  utgående  från  Orienten  och  följande  först  Afrikas  nordkust, 
därefter  Europas  västkust,  sträckt  sina  verkningar  ända  till  länderna 
vid  Nordsjön  och  Östersjön. 

Den  tanke,  som  ligger  till  grund  för  uppförandet  af  dessa  graf- 
byggnader,  är  tydligen,  att  de  aflidna  skulle  kunna  fortsätta  sitt  lif 
så  mycket  som  möjligt  i  likhet  med  det  de  fört  här  på  jorden.  De 
fingo  ej  blott  med  sig  i  grafven  sina  kläder,  vapen,  smycken  och  dylikt, 
utan  grafven  själf  liknade,  såvidt  ske  kunde,  den  boning  de  lefvat  i. 
Formen  var  ungefär  densamma,  men  emedan  grafboningen  var  beräknad 
på  evigheten  —  om  detta  begrepp  då  fanns  — ,  byggdes  den  ej  af 
så  lätt  förstörbara  ämnen  som  de  vanliga  bostäderna  utan  af  sten. 
Den  af  flera  i  rundel  satta  stenar  bildade  dosen  var  sålunda  en  efter- 
bildning  af  dåtidens  runda  hyddor. 

Samma  bruk  att  bygga  grafvarna  i  likhet  med  de  lefvandes  bo- 
ningar finna  vi  äfven  hos  många  folk  långt  efter  dösarnas  och  gång- 
grifternas  tid.  I  Orientens  länder,  i  Grekland  och  Italien  har  man 
under  forntiden  ofta  åt  grafvarna  mer  eller  mindre  gifvit  samma  form, 
som  boningshusen  hade. 

Efter  allt  hvad  man  känner,  blefvo,  såsom  vi  redan  sett,  de  döda 
under  stenåldern  i  Sverige  alltid  jordade  obrända.  Stundom  nedlades 
de  i  grafven  utsträckta  eller  med  böjda  ben ;  stundom  synas  de  ha  blif vit 
begrafna  i  sittande  ställning,  hvilket  senare  bruk  återfinnes  äfven  hos 
flera  folk  utom  Norden  både  i  äldre  och  nyare  tid. 

I  gånggrifterna  äro  stundom  utmed  kammarens  väggar  små  nischer 
eller  bås  bildade  genom  kantresta,  mot  väggarna  vinkelräta  flisor  eller 
små  hällar,  vanligen  af  kalksten,  hvilka  i  allmänhet  endast  hafva  en 
höjd  af  45 — 60  cm.  och  således  äro  betydligt  lägre  än  själfva  graf- 
kammaren.  Dessa  små  rum,  hvilka  innehålla  ett  eller  flera  lik,  äro  ofta 
täckta  med  små  hällar  af  samma  slag  som  skiljeväggarna;  de  påminna 
om  de  bås,  som  mången  gång  finnas  utmed  väggarna  i  grönländarnes 
stugor. 

Utom  lämningar  af  liggande  och  sittande  lik  har  man  emellertid  i 
svenska  grafvar  från  stenåldern  äfven  funnit  en  mängd  människoben 
liggande    i   den    största   oordning,  tydligen  beroende  därpå,  att  benen 


GRAFVAR.   —  RELIGION.  47 

efter  de  fbmt  jordade  liken  rubbats  vid  nya  liks  införande  i  grafven. 
En  sådan  förklaring  har  så  mycket  mera  skäl  för  sig,  som  man  ej 
sällan  i  samma  grafkammare  finner  två  lager  af  ben,  af  bvilka  det 
undre,  tätt  sammanpackadt  och  oordnadt,  genom  ett  sandlager  är 
skildt  från  det  öfre,  där  benen  icke  ligga  i  sådan  oordning.  Det  är  då 
mer  än  sannolikt,  att  orsaken  till  det  undre  lagrets  tillstånd  bör  sökas 
däri,  att  man,  för  att  bereda  plats  åt  nya  lik,  på  minsta  möjliga  rum 
sammanpackat  de  i  grafven  förut  befintliga  benen  och  genom  ett  där- 
öfver  utbredt  sandlager  bildat  ett  nytt  golf. 

Några  svenska  grafvar  från  stenåldern  innehålla  endast  lämningar 
af  ett  lik;  vanligen  finner  man  dock  ben  af  flera  skelett  i  samma  graf. 
I  Västergötlands  gånggrifter  och  häUkistor  har  man  flera  gånger  på- 
träffat ben  af  femtio  till  hundra  lik  i  h varje  graf,  någon  gång  ännu 
flera.  I  gånggrifterna  träffas  ej  sällan  skelett  eller  spridda  människo- 
ben äfven  i  gången. 

Både  män,  kvinnor  och  barn  hvila  i  dessa  grafvar,  hvilka  troligen 
böra  betraktas  som  ett  slags  familj  egr  af  var. 

Ett  par  gånger  har  man  i  danska  grafvar  från  stenåldern  funnit 
hufvudskålar  med  ett  stort  genom  trepanation  uppkommet  hål;  att 
personen  i  fråga  länge  öfverlefvat  operationen  är  tydligt,  emedan  hå- 
lets kanter  äro  afrundade  på  ett  sätt,  som  endast  i  det  fallet  är  möjligt. 

Vid  de  dödas  sida  lades  vanligen  några  vapen,  redskap  eller  pryd- 
nader. Ofta  finner  man  i  grafvar  från  denna  tid  äfven  lerkärl,  hvilka 
nu  endast  innehålla  jord;  troligen  hafva  många  af  dem  en  gång  inne- 
hållit födoämnen,  som  de  döda  ansågos  kunna  behöfva  för  lifvets  fort- 
sättning på  andra  sidan  grafven. 

Somliga  af  de  stensaker,  som  finnas  i  grafvarna,  synas  hafva  varit 
nya  och  obegagnade,  då  de  nedlades;  andra  äro  ofullständiga,  och  några 
torde  hafva  blifvit  med  afsikt  sönderslagna.  Sådana  sönderslagna  saker 
äro  också  anträffade  i  engelska  och  franska  grafvar  från  stenåldern 
och,  såsom  vi  i  det  följande  få  se,  man  har  äfven  i  nordiska  grafvar 
firån  senare  delen  af  hednatiden  funnit  spår  af  en  sådan  afsiktlig  för- 
störing af  de  jämte  den  döde  nedlagda  vapnen. 

I  den  grafven  omgifvande  högen  har  man  hos  oss  flera  gånger  på- 
träffat ben  af  tama  eller  vilda  djur  samt  någon  gång  äfven  skal  af 
ätliga  musslor,  h vilket  allt  tydligen  är  minnen  från  grafölet  eller  från 
offer  åt  de  döda.  Stundom  finner  man  äfven  i  eller  tätt  invid  grafven 
en  mängd  bitar  af  lerkärl,  hvilka  blifvit  med  afsikt  sönderslagna. 
Afven  i  Grekland  var  det  sed  att  krossa  de  lerkärl,  som  användes 
vid  graffesten. 

Stendösarna  betraktades  fordom  både  i  Norden  och  i  andra  länder 
som  offeraltaren.  Ehuru  man  nu  vet,  att  de  äro  grafvar,  är  det  dock 
mycket  sannolikt,  att  offer  förrättats  på  eller  vid  dem.  Offer  åt  de 
döda,  ägnade  åt  dem  under  längre  eller  kortare  tid  efter  begr  af  ningen, 


48 


stenAldbrn. 


60.    sten  med  skålar^  från  en 

gånggrift  vid  Lundby  i 

Västergötland,    ^.s. 


hafva  nämligen  varit  i  bruk  hos  folk  af  olika  stammar  och  på  den 
mest  olika  bildningsgrad,  hos  indier,  greker  och  romare,  liksom  hos 
lappar  och  finnar;  äfven  i  den  kristna  kyrkan  kunna  dylika  graf offer 
spåras.     Det   är  således  i  och  för  sig  icke  osannolikt,  att  sådana  offer 

under  en  eller  annan  form  redan  under 
stenåldern  varit  i  bruk  här  i  Norden.  Och 
man  torde  med  skäl  kunna  se  bevis  för  en 
sådan  åsikt  i  de  utan  tvifvel  för  offer  af- 
sedda  skålformiga  fördjupningar  af 
ett  par  tums  vidd,  som  ofta  finnas  på  öfver- 
sidan  af  takstenarna  till  våra  stendösar 
(fig.  49)  och  gånggrifter.  Äfven  på  häll- 
kistornas  täckstenar,  liksom  någon  gång 
på  insidan  af  gånggrifternas  väggstenar, 
finnas  dylika  >8kålar>.  Då  dessa  grafvar 
varit  obetäckta,  kunde  man  visserligen 
föreställa  sig,  att  skålarna  tillkommit  under  någon  senare  tid  än 
stenåldern.     Men    en    sådan    åsikt   visar   sig   vara   ohållbar,    då   man 

ser,  huru  ofta  dessa  fördjupningar 
förekomma  på  stenålderns  grafvar  i 
olika  delar  af  landet,  och  då  man 
återfinner  dem  äfven  på  stendösar  och 
gånggrifter  i  andra  länder. 

Fig.  60  visar  en  sten  med  sådana 
skålar,  som  hade  sin  plats  i  gången  till 
en  gånggrift  vid  Lundby  i  Västergöt- 
land. Att  denna  af  mig  funna  sten 
var  samtidig  med  grafven,  kan  ej  vara 
föremål  för  ringaste  tvifvel. 

Sådana  skålformiga  fördjupningar, 
vanligen  kända  under  namnet  >älf- 
kvarnar>,  förekomma  också,  såsom  vi 
i  det  följande  få  tillfälle  att  närmare 
visa,  på  fornlämningar  från  senare 
tider  än  stenåldern.  Att  de  verkligen 
varit  af  sedda  för  offer,  bevisas  bland 
annat  däraf,  att  man  ännu  i  dag  offrar 
i  älfkvarnar. 

Dessa  grafoffer,  den  omsorg  hvar- 

med   man    sörjde  för  de  dödas  hvila, 

de  vapen,  redskap  och  prydnader,  som 

man  lät  följa  dem  i  grafven,  allt  detta 

antyder,  att  Sveriges  invånare  under  stenåldern,  liksom  de  flesta  andra 

folk,  haft  någon  föreställning  om  ett  lif  efter  detta.    Ehuru  vi  alldeles 

sakna  skriftliga  underrättelser  om  denna  aflägsna  tid,  kunna  vi  genom 


Bl. 


Yxa  af  bärnsten,  sedd  frän  två 
sidor.    Bohuslän.    */8. 


GRAPVAK.   —  RBLIGION.  49 

fynden  få  några  upplysningar  om  de  religiösa  föreställningar,  som 
Sveriges  dåvarande  bebyggare  haft. 

Offren  åt  de  döda  antyda,  att  den  dyrkan  af  förfäderna,  hvaraf  spår 
ännu  i  vår   tid  kunna  skönjas,  ej  var  okänd  för  stenålderns  svenskar. 

Och  att  solguden  redan  då  varit  föremål  för  dyrkan,  framgår  däraf, 
att  två  af  denna  guds  viktigaste  symboler  visa  sig  hafva  varit  kända 
här  före  stenålderns  slut.  Det  ena  är  det  fyrekriga  hjulet,  en  bild  af 
den  på  himmeln  rullande  solen,  hvilken  symbol  vi  få  tillfälle  att  i 
bronsåldern  närmare  lära  känna;  än  i  dag  tala  ju  skalderna  om  »solens 
hjul».  Den  andra  är  yxan,  föregångaren  till  Tors  hammare,  en  symbol 
af  solguden  därför,  att  man  i  Norden  liksom  i  Indien  och  månget  annat 
land  trodde  blixten  vara  en  yxa  slungad  af  solens  och  ljusets  gud  i 
hans  kamp  mot  mörkrets  makter. 

I  svenska  grafvar  från  stenåldern  finner  man  ej  sällan  små  som 
prydnader  burna  af  bildningar  af  yxor,  gjorda  af  bärnsten  eller  ben 
(fig.  15).  Äfven  några  yxor  af  sten  hafva  hittats,  hvilka  visserligen 
ej  varit  burna  som  prydnader  men  hvilka  äro  så  små,  att  de  ej  kunna 
hafva  varit  verktyg  eller  vapen  utan  måste  betraktas  som  symboler 
eller  votiv-yxor.  Att  så  varit  fallet  med  den  stora,  fig.  61  af  bildade 
yxan  af  bärnsten,  är  tydligt. 

Man  har  ock  här  i  Sverige  gjort  andra  fynd  från  stenåldern, 
hvilka  troligen  äga  något  samband  med  den  tidens  religiösa  bruk. 
Vid  flera  tillfällen  hafva  nämligen  fornsaker  af  sten  anträffats,  hvilka 
synbarligen  blifvit  med  afsikt  och  med  en  viss  omsorg  nedlagda  i  jor- 
den, ehuru  de  icke  kunna  betraktas  såsom  hörande  till  grafvar.  Det 
synes  därför  icke  vara  osannolikt,  att  åtminstone  några  af  dem  blifvit 
nedlagda  såsom  offer  åt  gudarne  eller  af  någon  liknande  orsak. 

Såsom  prof  på  sådana  fynd  från  Sverige  kunna  vi  anföra  följande. 
På  Ryssviks  ägor  i  Urshults  socken,  södra  Småland,  hittades  år  1821 
femton  stora  och  väl  slipade  flintyxor,  hvilka  lågo  n  en  haKcirkel  med 
de  spetsiga  ändarna  mot  öster».  År  1863  gjordes  ett  liknande,  ehuru 
mindre  fynd  vid  Bro  i  Gellersta  socken,  Närke;  man  fann  där  fem 
stora,  väl  slipade  flintyxor  ,af  samma  form,  »liggande  i  rad  på  stranden 
af  den  till  en  del  torrlagda  Mosjön».  Vid  Knem  i  Tanums  socken, 
norra  Bohuslän,  hittades  år  1843  sju  sågar,  lika  fig.  41,  en  spjutspets, 
en  skrapa,  alla  af  flinta,  liggande  bredvid  hvarandra  under  en  stenhäll. 
På  Skärstads  ägor  i  Bro  socken,  Bohuslän,  fann  man  likaledes  år  1843  tio 
flintsågar  af  samma  form,  »liggande  tillhopa  under  en  stenhäll».  Äfven 
i  Skee  socken,  Bohuslän,  hittades  för  några  år  sedan  tio  dylika  sågar 
liggande  tillsammans;  de  voro  omgifna  af  näfver. 

Dylika  fynd  äro  äfven  gjorda  i  torfmossar.  Så  hittades  år  1863  i 
en  torfmosse  å  Skedala  ägor  nära  Halmstad  omkring  tjugu  flintsågar 
af  samma  form  som  de  nyss  beskrifna,  »liggande  tätt  tillsammans». 

Äfven  i  Danmark  och  andra  länder  har  man  under  stora  stenar 
eller  i  torfmossar  anträffat  liknande  fynd  från  stenåldern. 

Sveriffcå  historia.     I.  4 


50  STENÅLDERN. 


5. 

Befolkningen  och  dess  utbredning.  —  Lappames 

stenålder.  —  Vidskepliga' föreställningar 

om  stensaker  i  senare  tider. 

Ofta  råkar  man  på  den  föreställningen,  att  Sveriges  inbyggare 
under  stenåldern  varit  af  mycket  olika  kroppsstorlek  med  den  nu  här 
lefvande  befolkningen.  De  i  grafvama  från  nämnda  tid  anträffade 
skeletten  hafva  emellertid  visat,  att  Sveriges  invånare  under  den 
yngre  stenåldern  haft  ungefär  samma  kroppslängd  som  de  nuvarande 
svenskarne. 

En  synnerligen  viktig  fråga  är  naturligtvis  den:  Till  h vilken  folk- 
stam hörde  Sveriges  invånare  under  stenåldern? 

Det  är  egentligen  genom  att  studera  de  i  grafvama  från  denna 
tid  funna  hufvudskålarna,  som  man  sökt  besvara  denna  fråga.  Då 
emellertid,  såsom  vi  af  det  föregående  sett,  inga  grafvar  från  den 
nordiska  stenålderns  äldre  del  äro  kända,  kunna  vi  ej  vänta  att  på 
denna  väg  få  upplysning  om  annat  än  förhållandet  under  vår  yngre 
stenålder. 

Af  de  nr  grafvama  från  sistnämnda  tid  upptagna  hufvudskålarna 
hafva  de  flesta  visat  sig  vara  jämförelsevis  »långa»  och  af  samma 
form  som  de  nutida  svenskames,  men  ett  mindre  antal  i  samma 
grafvar  liggande  skallar  utmärka  sig  för  samma  »korta»  form  som 
lapparnes. 

Den  omständigheten,  att  det  stora  flertalet  i  den  yngre  stenålderns 
svenska  grafvar  funna  skallar  likna  de  nu  lefvande  svenskames,  talar 
i  hög  grad  för  att  verkligen  förfaderns^  till  landets  nuvarande 
befolkning  redan  på  denna  tid  bodde  här.  Och  detta  bestyrkes 
på  ett,  såsom  mig  synes,  öfvertygande  sätt  däraf,  att  det  icke  vid 
någon  tidpunkt  efter  stenålderns  slut  finnes  något  sådant  afbrott  i 
utvecklingen,  att  man  kan  säga:  »Vid  denna  tid  invandrade  till  Sverige 
en  ny  befolkning.»  Efter  stenåldern  har  visserligen  mången  gång 
en  inflyttning  af  ett  mindre  antal  främlingar  ägt  rum  till  vårt  land. 
Men  man  har  ingen  anledning  att  under  sdla  dessa  årtusenden  tala  om 
en  stor  invandring,  hvarigenom  hufvudmassan  af  Sveriges  befolkning 
blifvit  en  helt  annan,  än  den  förut  var. 

Väl  hfiur  man  en  tid  föreställt  sig,  att  Nordens  befolkning  under 
tiden  närmast  efter  stenåldern  ej  kunnat  vara  af  samma  stam  som  den 
nuvarande,    emedan   flera   graffynd   från   den  äldre  bronsåldern  skulle 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.   M.  51 

hafva  visat,  att  det  folk,  som  då  lefvat  här,  haft  svart  hår.  Men  vid 
närmare  undersökning  har  det  befunnits,  att  hårets  ursprungliga  färg 
icke  varit  svart  utan  att  äfven  den  tidens  nordbor  varit  blonda. 

Om  vi  således  med  skäl  kunna  säga,  att  vi  härstamma  från  den 
yngre  stenålderns  folk,  om  vi  i  detta  folk  måste  se  våra  förfäder,  åter- 
står den  frågan:  Hafva  våra  förfäder  invandrat  hit  vid  den  yngre 
stenålderns  början,  eller  bodde  de  redan  förut  här? 

Då  man  ej  känner  några  grafvar  från  vår  äldre  stenålder  och  ej 
heller  något  annat  fynd,  som  kunnat  gifva  oss  upplysning  om  den  då- 
varande befolkningens  hufvudskålsform,  är  det  visserligen  ej  möjligt 
att  med  säkerhet  afgöra,  om  den  vanliga  hufvudskålsformen  under  den 
äldre  stenåldern  var  densamma  som  under  den  yngre  stenåldern  eller 
en  annan.  Men  det  förhållandet,  att  man  i  den  yngre  stenålderns 
grafvar  vid  sidan  af  de  många  »langat  skallarna  funnit  ett  mindre 
antal  >korta>  skallar,  är  just  hvad  man  skulle  haft  att  vänta,  om  den 
långskalliga  stammen  invandrat  vid  början  af  den  yngre  stenåldern 
och  då  funnit  före  sig  här  en  kortskallig  stam,  med  hvilken  den 
blandat  sig.  Skillnaden  i  kultur  mellan  den  äldre  och  den  yngre  sten- 
åldern synes  ock  vara  så  stor,  att  man  äfven  häri  skulle  kunna  se  ett 
skäl  för  antagandet  af  en  ny  invandring  till  Sverige  vid  den  yngre 
stenålderns  början. 

En  fråga,  som  för  närvarande  ej  torde  kunna  besvaras,  är,  huru 
nära  besläktad  den  kortskalliga  folkstam,  som  således  lefvat  blandad 
med  den  yngre  stenålderns  befolkning  och  som  måhända  ensam  bott  här 
under  den  äldre  stenåldern,  varit  med  det  »arktiska»  folk,  från  hvars 
stenålder  man,  såsom  vi  nedan  få  se,  funnit  många  minnen  i  den 
Skandinaviska  halföns  nordligaste  delar,  och  med  de  lappar,  som  ännu 
ströfva  omkring  i  dessa  trakter. 

Några  forskare  hafva  antagit,  icke  endast  att  ett  germanskt  folk, 
våra  förfäder,  bott  här  i  Norden  under  stenåldern  utan  att  hela  den 
indo-germanska  eller  ariska  folkgruppens  urhem  vore  att  söka  i  län- 
derna kring  södra  Östersjön.  Af  skäl,  för  hvilka  jag  naturligtvis  ej 
här  kan  redogöra  men  som  jag  redan  på  annat  ställe  angifvit,  kan  jag 
ej  dela  denna  hufvudsakligeu  af  icke-skandinaviska  forskare  uttalade 
åsikt,  huru  smickrande  det  än  skulle  vara  fbr  vår  Nord,  om  »ariernas 
vagga»  här  stått. 

Värderika  upplysningar  få  vi  af  grafvama  och  fynden  om  den  vik- 
tiga frågan,  hvilken  del  af  landet  var  bebodd  redan  under  denna 
aflägsna  tid. 

Säkraste  svaret  på  denna  fråga  lämnas  af  boplatserna  och  grafvama 
från  stenåldern. 

Boplatser  från  den  yngre  stenåldern  äro  upptäckta  på  många  ställen 
i  Skåne  och  andra  delar  af  Götaland  men  äfven  i  Svealand.  En  sådan 
boplats  påträffades  förlidet  år  vid  Åloppe  i  Uppland,  sydväst  om  Uppsala- 


52 


STENÅLDERN. 


Af  grafvarna  hafva  lyckligtvis  många,  såsom  vi  af  det  föregående 
sett,  ett  sådant  yttre,  att  de  redan  därigenom  kunna  med  lätthet  igenkän- 
nas såsom  förskrifvande  sig  från  denna  period.   För  att  gifva  en  öfver- 


62.    Karta  öfver  stenåldersgrafvarnaa]  utbredniyig. 
Hyarje  rödt  kors  atmärker  en  eller  flera  grafyar. 


sikt  öfver  dessa  grafvars  utbredning  i  Sverige  meddela  vi  här  ett  ut- 
kast till  en  karta,  upptagande  alla  de  stenbyggda  grafvar  från  sten- 
åldern, som  nu  äro  kända  (fig.  62). 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M.  53 

Men  äfven  de  otaliga  icke  i.  grafvar  funna  föremål,  som  tillvara- 
tagits från  stenåldern,  äro  af  stor  vikt  för  den  föreliggande  frågan, 
i  synnerhet  för  de  trakter,  där  de  förekomma  i  större  antal. 

En  noggrann  undersökning  af  alla  hithörande  förhållanden  har 
ådagalagt,  att  icke  endast  hela  Götaland  med  öarna  Oland  och  Gott- 
land  utan  ock  stora  sträckor  at  Svealand  och  Norrland  haft  en  mer 
eller  mindre  tät  befolkning  redan  före  stenålderns  slut.  I  Norrland 
gå  stenålderns  minnen  ända  upp  till  Västerbotten,  till  trakten  af  Skel- 
lefteå, där  man  anträffat  några  stora  fynd  af  sådana  stensaker,  som  i 
sydligare  landskap  äro  vanliga.  Spridda  föremål  af  samma  slag  hafva 
till  och  med  hittats  i  Lappland. 

Att  den  svenska  befolkningen  så  tidigt  som  under  stenåldern  bör- 
jat att  taga  Norrland  i  besittning,  kan  icke  väcka  förvåning,  då  vi  af 
en  mängd  i  Finland  gjorda  fynd  lära,  att  en  svensk  bosättning  i  detta 
land  begynt  redan  under  den  aflägsna  tid,  som  nu  är  i  fråga.  Vägen 
har  tydligen  gått  ej  blott  öfver  de  Åländska  öarna  till  Abotrakten 
utan  fifven  öfver  Bottniska  viken,  särskildt  öfver  dennas  smalaste  del, 
Kvarken,  till  Vasatrakten. 

Såsom  man  kunnat  vänta,  blefvo  de  delar  af  Sverige,  som  lågo 
vid  hafvet,  de  stora  sjöarna  och  de  viktigaste  vattendragen  först  be- 
bodda. I  det  inre  af  landet  har  man  tydligen  i  främsta  rummet  sökt 
upp  de  fruktbaraste  trakterna. 

De  flesta  minnena  från  stenåldern,  både  de  fasta  och  de  lösa,  träf- 
fas för  öfrigt  i  landets  södra  och  västra  delar.  Utan  jämförelse  rikast 
på  fornsaker  från  denna  tid  är  Skåne,  i  hvilket  landskap,  som  endast 
innefattar  en  åttondedel  af  Götaland,  man  funnit  mer  än  tre  fjärde- 
delar af  alla  från  hela  Sverige  nu  kända  stensaker  af  de  till  stenål- 
dern hörande  formerna.  Härtill  kommer,  att  de  allra  flesta  stensakema 
äro  funna  på  slättbygden  utmed  kusten,  under  det  att  endast  jämförel- 
sevis få  sådana  saker  hittats  i  landskapets  vidsträckta  inre,  mera  skog- 
beväxta  och  bergiga  trakter.  Det  framgår  häraf,  att  Skånes  kusttrakter 
under  stenåldern  utgjort  den  allra  tätast  bebyggda  delen  af  Sverige. 

Näst  Skåne  äro  de  södra  och  västra  kusttrakterna  —  Bleking, 
Halland  och  Bohuslän  —  samt  Västergötland,  Dal  och  sydvästra  delen 
af  Värmland  rikast  på  grafvar  och  andra  minnen  från  stenåldern  och 
synas  således  hafva  jämte  förstnämnda  landskap  varit  stenålderns  för- 
nämsta bygder  i  Sverige.  A  det  bördiga  slättlandet  kring  Falköping 
finnes  ännu,  trots  tusenårig  odling,  en  större  mängd  grafvar  från  sten- 
åldern  än  annorstädes. 

Hika  på  minnen  från  denna  tid  äro  äfven  vissa  trakter  af  Små- 
land, i  synnerhet  kustnejden  vid  Östersjön  och  den  del  af  det  inre,  som 
l^Sg^i*  kring  de  stora  sjöar,  hvilka  medelst  de  genom  Bleking  och 
Halland  gående  floderna  stå  i  förbindelse  med  hafvet. 

En  omständighet,  som  förtjänar  vår  särskilda  uppmärksamhet,  är, 
att  de  olika  fornsakstyperna  och  grafformema  icke  äro  likformigt  för- 


54  STENÅLDERN. 

delade  inom  den  del  af  Sverige,  som  varit  bebodd  under  stenåldern.  Så 
har  man  i  Skåne  träffat  ett  jämförelsevis  stort  antal  af  ett  slags  till 
den  yngre  stenålderns  äldsta  tid  hörande  flintyxor,  hvilka  i  landet  norr 
om  Skåne  äro  vida  mera  sällsynta. 

Allt  detta  visar,  att  Skåne  varit  icke  blott  den  tätast  utan  äfven 
den  tidigast  bebyggda  delen  af  Sverige. 

Ännu  märkligare  torde  fördelningen  af  de  olika  grafformerna  i 
landet  vara.  Såsom  vi  redan  sett,  hafva  de  stenbyggda  grafvarna  följt 
efter  hvarandra  i  följande  tidsordning:  1)  stendösar,  2)  gånggrifter 
och  3)  häUkistor,  bland  hvilka  sistnämnda  de  af  en  jordhög  eller  ett 
stenröse  helt  och  hållet  täckta  tillhöra  stenålderns  slut,  liksom  de 
äfven  under  bronsålderns  första  tid  voro  i  bruk. 

Nu  visar  det  sig,  att  stendösar  endast  finnas  i  Skåne^  Halland  och 
Bohuslän  samt  på  Öland,  där  dock  blott  ett  par  helt  nära  hvar- 
andra belägna  äro  kända.  Med  undantag  af  denna  enstaka  liggande 
grupp  finnas  således  dösarna,  den  äldsta  nu  kända  formen  af  sten- 
byggda  grafvar  från  stenåldern,  endast)  i  Skåne  och  utefter  västra 
kusten.  Den  nordligaste  i  Sverige  ligger  vid  Massleberg  i  Skee  soc- 
ken, i  Bohusläns  nordligaste  härad. 

De  i  ålder  närmast  efter  dösarna  följande  grafvarna,  gånggrifterna, 
äro  ganska  talrika  i  Skåne  men  i  synnerhet  i  Skaraborgs  län  af  Väster- 
götland; de  förekomma  äfven  i  Halland  och  Bohuslän.  Af  alla  de 
gånggrifter,  som  för  närvarande  äro  kända  i  Sverige,  ligga  mer  än  två 
tredjedelar  i  Skaraborgs  län,  de  flesta  i  trakten  af  Falköping. 

Två  grafvar,  som  synas  hafva  varit  af  samma  form  som  gånggrif- 
terna, äro  funna  i  Närke  och  västligaste  delen  af  Södermanland.  Man 
vet  dock  icke  med  visshet,  om  de  tillhöra  denna  tid.  Från  den  till 
Älfsborgs  län  hörande  delen  af  Västergötland  känner  man  endast  ett 
par  stenåldersgrafvar  med  tydlig  gång;  de  afvika  dock  betydligt  från 
de  egentliga  gånggrifterna. 

1  andra  delar  af  Sverige  än  de  nu  uppräknade  känner  man  för 
närvarande  ingen  gånggrift,  således  icke  i  Dal  och  Värmland,  icke  i 
Bleking,  Småland  och  Östergötland,  icke  på  Öland  och  Gottland,  i 
hvilka  alla  trakter  man  däremot  funnit  stenåldersgrafvar  af  andra, 
yngre  former. 

Hällkistorna,  de  yngsta  grafvarna  från  stenåldern,  hafva  en  vida 
större  utbredning  än  stendösarna  och  gånggrifterna. 

»Fristående>  hällkistor  —  det  vill  säga  de,  hvilkas  öfversta  del 
är  obetäckt  —  finnas  ganska  talrikt  i  Västergötland,  i  synnerhet  i  den 
till  Älfsborgs  län  hörande  delen,  i  Bohuslän,  Dal  och  sydvästra  Värm- 
land. 

De  af  en  jordhög  eller  ett  stenröse  täckta  stenkistorna,  som  till- 
höra stenåldern,  äro  funna  i  nästan  alla  de  landskap,  där  de  andra, 
äldre  grafl*ormerna  förekomma,  såsom  i  Skåne,  Halland  och  Bohuslän, 
i   Västergötland  —  både  i  Älfsborgs  och  Skaraborgs  län  — ,  i  Dal  och 


BBFOLENINGBN  OCH  DBSS  UTBREDNING  M.  M.  55 

Närke.  Men  de  förekomma  äfven  i  Bleking,  Småland  och  västra  Öster- 
götland samt  på  Gottland,  således  i  trakter,  där  man  hvarken  funnit 
stendösar,  gånggrifter  eller  »fristående»  häUkistor. 

Om  stendösarna  böra  vi  anmärka,  att  de  städse  ligga  i  närheten 
af  hafvet,  sällan  mer  än  en  mil  från  den  nuvcu^ande  hafskusten.  De 
andra  nu  omtalade  slagen  af  grafvar  från  stenåldern  träffas  visser- 
ligen, såsom  vi  sett,  ofta  långt  från  hafvet;  men  de  ligga  nästan  alltid 
i  närheten  af  en  sjö  eller  en  ström,  som  står  i  förbindelse  med  hafvet 
och  som  vanligen  ännu  är  eller  fordom  varit  betydande. 

Allt  detta  —  särskildt  om  vi  äfven  taga  i  betraktande,  att  huf- 
vadmassan  af  de  utantör  gr  af  varna  anträffade  sten  sakerna  förekommer 
i  de  södra  och  västra  kusttrakterna,  —  utvisar,  såsom  mig  synes,  på 
ett  afgörande  sätt,  att  Skåne  och  västra  kusten  af  Sverige  blifvit  först 
tagna  i  besittning  af  de  äldsta  inbyggarne;  att  befolkningen  sedan  ut- 
bredt  sig  steg  för  steg  mot  norr  och  nordost  och  inträngt  i  det  inre 
af  landet,  i  det  den  följt  flodernas  lopp  och  de  stora  sjöamas  stränder 
eller  Östersjöns  kust;  samt  att  de  östra  delarna  af  landet  äfvensom 
Gottland  ännu  under  stenålderns  senaste  del  varit  jämförelsevis  litet 
befolkade. 

Härvid  böra  vi  ihågkomma,  att  mycket  betydande  nivåförändringar 
ägt  rum  i  Sverige  sedan  stenålderns  början.  Under  de  många  årtu- 
senden, som  stenåldern  omfattar,  höjde  sig  visserligen  landets  östra 
kuslj  mycket.  Men  ännu  under  den  yngre  stenålderns  äldsta  period 
lågo  stora  delar  af  östra  Sverige  under  Östersjöns  yta.  Och  så  sent 
som  på  den  tid,  då  bronsen  blef  känd  här,  var  gränsen  mellan  land  och 
haf  en  helt  annan  än  i  våra  dagar.  Detta  förklarar,  hvarför  t.  ex.  i 
Uppland  och  Södermanland  de  äldsta  fynden  från  stenåldern  endast 
förekomma  i  de  västra  trakterna,  under  det  att  knappt  några  minnen 
äldre  än  stenålderns  sista  tid  anträffats  i  de  lägre  liggande  östligaste 
delarna  af  dessa  båda  landskap. 

Ett  viktigt  resultat  af  det  föregående  är,  att  den  första  invand- 
ringen af  det  folk,  som  lämnat  efter  sig  de  minnen  vi  nu  studerat, 
måste  hafva  kommit  från  söder  eller  kanske  rättare  sydväst,  det  vill 
säga  öfver  Danmark. 

Denna  riktning  från  sydväst  är  så  mycket  mera  anmärkningsvärd, 
som  riktningen  från  sydost  och  förbindelsen  med  länderna  öster  ut  under 
de  följande  perioderna  ända  till  de  sista  århundradena  varit  af  en  så 
stor  betydelse  för  vårt  land. 


Utom  de  nästan  endast  i  södra  och  mellersta  Sverige  funna  minnen 
från  stenåldern,  som  vi  hittills  betraktat,  har  man  äfven  i  norra  delen 
af  vårt  land  funnit  åtskilliga  fornsaker  af  sten,  vanligen  skiffer,  hvilka 


56 


stbnIldbrn. 


63.    Knif  af  skiffer.    Norrland.    Vt. 


visat  sig  icke  gärna  kanna  kafva  tillhört  den  »sydskandinaviska»  sten- 
åldern och  samma  folk  som  det,  hvilket  byggt  stendösarna  och  gång- 
griftema.    Dessa  fomsaker,  hvilka  man  kallat  »arktiska»  och  af  hvilka 

ett  par  prof  ses  fig.  63 — 64, 
hittas  mest  i  Lappland 
och  Norrland,  dar  sten- 
saker  af  sydskandinaviska 
typer  äro  mycket  säll- 
synta. Att  de  sistnämnda 
förskrifva  sig  från  ett 
annat  folk  än  de  arktiska 
framgår  äfven  däraf,  att 
dessa  båda  slag  af  sten- 
saker  mycket  sällan 
blifvit  funna  tillsammans, 
samt  däraf,  att  de  ark- 
tiska visa  stor  öfverens- 
stämmelse  med  dem,  som 
hittas  i  Finland  och  andra 
af  lappar,  finnar  eller  när- 
besläktade folk  bebodda 
nordliga  länder,  där  sten- 
saker  af  samma  former  och 
samma  ämne  som  de  syd- 
skandinaviska däremot  äro 
sällsynta,  mångenstädes 
så  godt  som  okända. 

Allt  detta  synes  tala 
för  det  antagandet,  som 
man  i  senare  tid  gjort,  att 
de  arktiska  stensakerna 
äro  minnen  från  de  i  Sve- 
rige boende  lapparne  och 
från  den  tid,  då  detta  folk 
ännu  var  obekant  med 
metallernas  bruk.  Det  jäm- 
förelsevis stora  antal  så- 
dana stensaker,  som  träffas 
i  de  af  lappar  nu  icke  be- 
bodda norrländska  kust- 
landskapen från  Väster- 
botten till  Gästrikland  samt  i  Dalarne,  torde  emellertid  antyda,  att 
lappar  fordom  bott  i  sydligare  trakter  än  nu. 

Någon    gång,    ehuru    mycket   sällan,    har   man    äfven   i  Svealand, 
söder  om  Dalarne,  och  i  Götaland  hittat  de  för  den  arktiska  stenåldern 


64.    Spjutspets  af 
skiffer.    Norrland.     V». 


65.    Spjutspets  af  ben, 

sedd  från  två  sidor. 

Gottland.     V'«. 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M.  57 

egendomliga  spjutspetsarna  och  knifvama  af  skiffer.  Antingen  hafva 
ftfven  söder  om  Dalälfven  lappar  en  gång  funnits,  om  än  i  mindre 
antal,  eller  ock  hafva  skiffersakema  begagnats  af  de  sydskandinaviska 
stenåldersfolken,  som  väl  fått  dem  från  sina  nordliga  grannar,  då  den 
stora  likheten  i  ämne  och  form  talar  f5r  ett  gemensamt  ursprung. 

Att  åtminstone  en  del  af  dessa  arktiska  skiffersaker  är  samtidig 
med  södra  Sveriges  stenålder,  bevisas  af  ett  i  Gothems  socken  på  Gott- 
land  anträffadt  fynd.  I  en  där  upptäckt  graf  lågo,  jämte  ett  skelett, 
bland  annat  8  spjutspetsar  af  skiffer  och  2  sådana  spetsar  af  ben  (fig. 
65),  alla  af  arktiska  typer,  men  tillika  2  slipade  flintyxor  af  en  under 
den  yngre  stenåldern  i  södra  Skandinavien  vanlig  form.  Äfven  vid 
Aloppe  i  Uppland  och  på  Jäderen,  i  sydvästra  Norge,  har  man  funnit 
arktiska  skifferspetsar  tillsammans  med  skandinaviska  stenålderssaker. 

Detta  hindrar  emellertid  icke,  att  den  arktiska  stenåldern  kunnat 
räcka  mycket  längre  än  den  skandinaviska.  Att  lapparne  lärt  känna 
metallerna  senare  än  våra  förfäder  och  genom  dem,  ligger  ju  också  i 
sakens  natur  samt  bestyrkes  däraf,  att  lappame  fått  namnen  på  alla 
metaller  från  sina  skandinaviska  grannar.  Så  kommer  det  lapska 
namnet  på  järn  rauta  tydligen  af  det  fornnordiska  uttrycket  fftr  myr- 
malm rauÖi;  koppar  heter  på  lapska  knoppar  eller  air,  det  fornnor- 
diska eir  (koppar);  och  lika  mycket  iögonfallande  är  likheten  mel- 
lan de  svenska  namnen  på  stål,  guld  och  tenn  samt  de  lapska  benäm- 
ningarna därpå:  stale,  gåll  och  tadne. 

Om,  såsom  man  antagit,  de  af  Tacitus  omtalade  fen  ni  äro  lappame 
—  norrmännen  kalla  ju  ännu  lappame  >finner>  — ,  så  voro  lappame 
troligen  ännu  i  första  århundradet  efter  Kristi  födelse  obekanta  med 
metaller.  »Deras  enda  tillit»,  säger  han,  »äro  pilarna,  dem  de  spetsa 
med  ben  i  stället  för  jäm.»  Men  vid  denna  tiden  hade  södra  Skandi- 
naviens  inbyggare  redan  i  lång  tid  varit  förtrogna  med  järnets  bruk. 

Lappame  lära  för  öfrigt  ända  in  i  senaste  tid  begagnat  vapen  och 
verktyg  af  sten,  ehuru  de  sedan  länge  känt  järn  och  stål.  Så  har  man 
uppgift  om  att  spjutspetsar  af  sten  ännu  i  slutet  af  1700-talet  begag- 
nades af  lapparne  i  Enare  lappmark  för  att  fälla  vildren,  i  det  de  fäs- 
tes på  springfjädrar  af  enträd  i  rengrafvaraa.  Och  i  Kemi  lappmark 
lära,  så  sent  som  i  förra  hälften  af  det  19:e  århundradet,  stenmejslar 
hafva  begagnats  till  »bortskafvande  af  hårbeklädnaden  från  uppblötta 
renhudar». 


Att  den  stenålder,  med  hvars  minnen  vi  här  egentligen  sysselsatt 
oss,  den  »sydskandinaviska  stenåldern»,  omfattar  en  mycket  lång  tid, 
visas  både  af  den  stora  mängd  fornminnen  af  olika  slag,  som  från 
denna  afiägsna  period  bevarats   till  våra  dagar,  och  af  det  redan  an- 


58  STENÅLDERN. 

märkta  förhållandet,  att  vi  kunna  skönja  ett  betydande  framåtskri- 
dande, om  vi  jämföra  med  hvarandra  arbetena  från  vår  stenålders 
början  och  slut.  Mellan  den  tid,  då  arbeten  af  samma  slag  som  fig.  1 
— 3  voro  det  yppersta  man  kunde  åstadkomma,  och  den  tid,  då  man 
förmådde  ur  den  omedgörliga  flintan  framlocka  sådana  mästeWerk  som 
iig.  25,  måste  tusentals  år  hafva  förflutit. 

Detta  bekräftas  också  däraf,  att  den  ofvan  omtalade  betydande  höj- 
ning af  landet,  som  under  stenåldern  ägt  rum,  kraft  många  årtusenden. 
Äfven  nivåförändringen  under  den  yngre  stenåldern  kan  icke  hafva 
skett  under  kortare  tid  än  ett  par  årtusenden. 

Man  kan  också  inom  den  yngre  stenåldern  i  Sverige  urskilja  fyra 
perioder  med  olika  graf skick.  Under  den  första  j  ordades  de  döda  i 
gräfda  grafvar,  lika  de  på  våra  kyrkogårdar  vanliga.  Den  andra  pe- 
rioden är  stendösamas,  den  tredje  gånggrifternas  och  den  fl  är  de  häU- 
kistornas  tid. 

Den  första  perioden  måste  hafva  varit  mycket  lång,  emedan  under 
den  de  för  Norden  egendomliga  typer  af  verktyg,  vapen  och  prydnader 
utvecklats,  som  ligga  i  den  andra  periodens  grafvar.  Och  då  graffor- 
men  ej  lätt  ändras,  särskildt  på  ett  sådant  kulturstadium  som  sten- 
ålderns, kunna  vi  redan  häraf  inse,  att  hvar  och  en  af  de  tre  följande 
perioderna  måste  motsvara  en  tid  åtminstone  af  ett  par  århundraden. 
Detta  bekräftas  också  däraf,  att  man  ofta  nog  här  i  Norden  inom  ett 
litet  område  träff^ar  många  grafvar  af  samma  typ,  trots  den  förstöring, 
för  h vilken  sådana  fornlämningar  varit  utsatta  under  de  årtusenden, 
som  förflutit,  sedan  de  byggdes. 

Emedan  Norden,  såsom  vi  sett,  redan  långt  före  stenålderns  slut 
stod  i  någon,  om  än  ej  omedelbar,  förbindelse  med  Södern,  och  emedan 
den  af  historien  kända  tiden  i  östra  medelhafsländerna,  särskildt  Egyp- 
ten, börjar  årtusenden  före  Kristi  födelse,  är  det  möjligt  för  oss  att  få 
någon  föreställning  om  hvilka  århundraden  före  vår  tidräknings  be- 
gynnelse den  svenska  stenålderns  senare  perioder  motsvara. 

Ett  så  noggrant  studium  som  möjligt  af  alla  hithörande  förhål- 
landen har  öfvertygat  mig  om  att  de  första  stendösarna  måste  hafva 
hyggts  här  i  Norden  mer  än  3,000  år  före  Kristi  födelse;  men  då  den 
andra  perioden  af  vår  yngre  stenålder  börjar  med  dem,  och  då  den 
första  perioden  af  skäl,  som  nyss  anförts,  varit  mycket  lång,  följer 
häraf,  att  denna  första  period,  och  således  den  yngre  stenåldern,  börjat 
i  Norden  senast  under  det  femte  årtusendet  före  Kristi  födelse.  Det 
är  sannolikt,  att  den  börjat  vida  tidigare,  men  i  alla  händelser  måste 
våra  förfäder  hafva  bott  här  i  landet  mer  än  6,000  år. 

Gånggrifternas  period  börjar  ungefär  vid  midten  af  det  tredje  för- 
kristna årtusendet,  och  hällkistornas  tid  motsvarar  århundradena  om- 
kring 2000  före  Kristi  födelse. 

Stenålderns  slut  infaller  således  i  södra  delen  af  Skandinavien  i 
början  af  det  andra  årtusendet  före  vår  tidräknings  begynnelse. 


BEFOLKNINGBN   OCH  DESS  UTBRBDNINQ   M.  M.  59 

Redan  långt  före  den  tiden  hade  emellertid  Nordens  folk  lärt 
känna  metaller,  först  koppar  och  guld;  äfven  den  af  koppar  och  tenn 
blandade  bronsen  var  ej  längre  alldeles  okänd  här.  Men  man  bör  ej 
tala  om  stenålderns  slut  eller,  hvilket  är  detsamma,  om  bronsålderns 
början,  förrän  vid  den  tid,  då  bronsen  blifvit  så  allmän,  att  den  och  ej 
längre  stenen  bildade  den  materiella  grundvalen  för  kulturen. 

Många  förhållanden  tyda  på  att  kopparn  var  känd  här  i  Norden 
redan  på  gånggrifternas  och  hällkistornas  tid.  Den  tiden  är  således 
icke  någon  ren  stenålder,  i  saknad  af  all  kännedom  om  metaller.  Men 
emedan  stenen  fortfarande  var  det  vanliga  ämnet  för  vapen  och  verk- 
tyg, under  det  att  den  från  främmande  land  införda  och  därför  dyrbara 
kopparn  endast  sällan  begagnades,  räknas  denna  tid  med  allt  skäl  till 
stenåldern.  Tager  man  endast  i  betraktande,  att  kopparn  då  var  känd, 
kan  samma  tid  benämnas  kopparålder. 

Tiden  före  bronsålderns  början  kan  följaktligen  indelas  på  föl- 
jande sätt: 

I)    Den  tid,  då  alla  metaller  voro  okända: 

1.  Den  äldre  stenåldern, 

2.  Den  yngre  stenålderns  första  och  andra  perioder; 

II)    Den   tid  då  äfven  koppar  —  vanligen  oblandad  —  var  känd: 

3.  Den  yngre  stenålderns  tredje  och  fjärde  perioder,  eller 
kopparåldern. 

Då  stenålderns  slut  här  i  Norden  infaller  i  början  af  det  andra  årtu- 
sendet före  Kristi  födelse,  är  ej  följande  yttrande  af  etatsrådet  Steen- 
strup  så  vågadt,  som  det  vid  första  påseendet  kan  synas:  >Med  farao- 
nemas byggnader  äro  våra  stendösar  och  gånggrifter  åtminstone  sam- 
tidiga, om  de  icke,  hvilket  ej  synes  onaturligt  för  tanken,  redan  då 
stodo  här  som  tusenåriga  minnesmärken.»  Om  han  med  ^faraonernas 
byggnader»  menat  ej  pyramiderna  utan  de  tempel,  som  uppfördes  af  en 
Tutmes  eller  en  Ramses,  är  yttrandet  alldeles  riktigt. 

I  de  gamla  kulturländerna  vid  Medelhafvet  hade  stenåldern  slutat 
långt  tidigare.  Ända  till  kejsartiden  synes  dock  en  tradition  om  denna 
människosläktets  barndomstid  hafva  bibehållit  sig,  att  döma  af  skalden 
Lucretii  yttrande,  att  »de  äldsta  vapen  varit  händer,  naglar  och  tän- 
der samt  stenar  och  grenar;  sedan  blefvo  järnet  och  kopparn  upptäckta. 
Men  förr  blef  kopparns  bruk  kändt  än  järnets.»  Vi  återfinna  här  hela 
treperiodsysteniets  grundidé. 

I  Italiens  och  Greklands  klassiska  jord,  i  Mindre  Asien  och  Egyp- 
ten, i  Indien,  Kina  och  Japan  liksom  i  Amerika  och  på  Stilla  hafvets 
öar,  ja  snart  sagdt  i  alla  delar  af  världen  har  man  funnit  minnen  från 
stenåldern.  Men  under  det  att  denna  period  för  årtusenden  sedan  var 
slutad  i  de  flesta  europeiska  länder,  har  den  i  andra  trakter,  i  synner- 
het i  Nya  världen,  fort  varat  ända  in  i  våra  dagar. 

Äfven  sedan  metallernas  bruk  blifvit  kändt  här  i  Sverige,  fortfor 
man  länge  att  begagna  vapen  och  verktyg  af  sten.   Under  bronsåldern, 


60  STENÅLDERN. 

då  den  dyra  bronsen  måste  hämtas  från  fjärran  liggande  länder,  var 
det  naturligt,  att  man  hellre  använde  den  billiga  stenen  än  den  kost- 
bara metallen,  t.  ex.  till  de  så  lätt  förlorade  spjut-  och  pilspetsarna^ 
eller  till  sådana  mycket  råämne  fordrande  saker  som  de  tunga  strids- 
yxorna, särdeles  som  stenen  i  dessa  fall  gjorde  nästan  lika  god  verkan 
som  metallen.  Många  fynd  från  bronsåldern  i  Norden,  liksom  i  andra 
länder,  hafva  också  innehållit  vapen  och  verktyg  af  sten. 

Om  vapen  af  sten  någon  gång  begagnats  här  i  Norden  äfven  efter 
järnålderns  början,  har  det  dock  mera  varit  för  den  trolldomskraft, 
som  tillskrefs  dem,  än  af  andra  orsaker.  Så  berättas  det,  att  Orvar 
Odd  af  en  gubbe  i  Hunaland  fått  tre  »stenpilar»,  hvilka  visade  sig  vara 
mera  mäktiga  mot  trolldom  än  de  berömda  pilar,  »Gusesnöt»,  som  Odd 
erhållit  af  själfve  finnkonungen. 

Att  några  af  de  stenyxor,  man 
hittat  i  jorden,  varit  i  händerna  på 
järnålderns  folk,  bevisas  bland  annat 
däraf,  att  man  i  Uppland  funnit 
en  sådan  yxa,  försedd  med  runin- 
skrift, h vilken  är  mycket  yngre 
än    järnålderns    början    (fig.    66). 

cö     OJ.  r^     '    1  'x^  Denna    yxa   måste   således   hafva 

66.    Stenyxa  med  runinskrift.  ,  .  o        o  o.  -» 

Uppland.    Vs.  hittats    två   gånger;    först   under 

järnåldern  och,  sedan  den  än  en 
gång  kommit  ned  i  jorden,  nu  i  våra  dagar.  Liknande  har  förhållandet 
varit  med  den  fig.  67  afbildade  stenyxa,  som  för  flera  år  sedan  hittades 
i  Västergötland;  de  ornament,  som  nu  pryda  den,  hafva  tydligen  in- 
ristats under  medeltiden,  hvarefter  den  ånyo  kommit  i  jorden. 

Långt  sedan  stenverktygen  upphört  att  begagnas  i  det  dagliga 
lifvet,  finner  man  dem  mångenstädes  i  bruk  vid  religiösa  förrätt- 
ningar. 

I  Egypten  användes  vid  likens  balsamering  »en  skarp  etiopisk  sten» 
till  att  öppna  kroppen.  Äfven  liken  af  guanchernas  höfdingar  på  Tene- 
riffa  uppskuros  med  obsidianknifvar  af  personer,  som  voro  särskildt 
utsedda  därtill.  Af  Gamla  testamentets  skrifter  se  vi,  att  judarne  vid 
omskärelsen  begagnade  knifvar  af  sten,  liksom  vi  hos  romarne  finna 
spår  af  stenverktygs  användande  vid  vissa  heliga  förrättningar. 

Sedan  stensakerna  kommit  ur  bruk,  föll  deras  rätta  betydelse  snart 
i  glömska.  När  de  sedan  anträffades  i  jorden,  gåfvo  okunnigheten  och 
vantron  sin  förklaring  öfver  deras  ursprung  och  bestämmelse.  Sten- 
yxorna kallades  »åskviggar»  —  i  norden  »torviggart  —  och  ansågos 
vara  det  dödande  i  åskstrålen.  Tor  håller  i  handen  en  sådan  vigg 
eller  hammare  af  sten,  med  h vilken  han  slår  efter  trollen;  detta  är, 
enligt  en  ännu  i  Sverige  gängse  tro,  åskan.  Då  torviggen  träffar  jor- 
den, slår  åskan  ned.  Härvid  drifves  stenen  djupt  ned  i  jorden.  På 
Gottland    trodde   man  för  ej  länge  sedan,  att  åskviggen  drefs  ned  sju 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M. 


61 


alnar  i  jorden,  hvarpå  den  efter  sju  års  förlopp  åter  kom  i  dagen,  sedan 
den  under  tiden  stigit  åt  jordytan  en  aln  hvarje  år. 

Denna  åsikt  om  stenyxornas  ursprung,  som  ännu  är  vida  utbredd  i 
vårt  land,  återfinnes  märkvärdigt  nog  i  nästan  alla  trakter  på  jordklotet. 
Redan  för  två  tusen  år  sedan  fanns  den  i  Hellas. 

I  följd  af  sitt  ursprung  från  åskans  gud  och  trollens  besegrare  anses 
också  torviggarna  vara  ett  utmärkt  skyddsmedel  mot  åska  och  trolldom. 
Därför  är  det  ofta  omöjligt,  eller  åtminstone  mycket  svårt,  att  förmå 
personer  att  sälja  fornsaker  af  sten,  emedan  de  tro  sig  då  förlora  en  skyd- 
dande talisman.     Så  förvaras  i  Visby  museum  en  stenyxa,  som  tillhört 


67.    Stenyxa  med  medeltidsornament ^  sedd  från  tre  sidor. 

Västergötland,    "/a. 


en  kvinna  på  Gottland,  hvilken  länge  vägrade  att  lämna  den  ifrån  sig 
och  först  förmåddes  därtill,  sedan  åskan,  utan  att  fästa  afseende  vid 
torviggens  närhet,  slog  ned  i  ett  bredvid  hennes  boning  beläget  kyrk- 
torn. 

För  att  skydda  nybyggda  hus  mot  åska  och  andra  olyckor  brukade 
man  ännu  på  1700-talet  sticka  en  stenyxa  eller  en  flintknif  i  väggen 
eller  under  tröskeln. 

Följande  prof  på  de  olika  sätt,  hvarpå  stensakerna  ända  in  i  vår 
tid  gjort  tjänst  som  skydd  mot  trolldom  eller  såsom  lyckobringande, 
torde  förtjäna  anföras. 

En  stor  stenyxa  begagnades  länge  af  sin  ägarinna  på  Gottland  till 
att  hängas  ned  i  bryggkaret  för  att  hindra  trollen  att  förstöra  brygden. 


62  stenAldbrn. 

9 

En  bonde  i  Värmland  använde  stenyxor  som  sänken  på  en  fiskryssja  och 
trodde  sig  märka,  »att  fisken  med  mycket  större  begärlighet  går  i  de  red- 
skap, på  hvilka  man  begagnar  stenyxor  till  sänken».  Och  en  bonde  i 
samma  trakt  förvarade  en  flintdolk  bland  säden  i  sin  loge,  »där  den  gjorde 
stor  nytta».  Då  en  nämndeman  i  Jönköpings  län  omkring  år  1860(!) 
skulle  afbränna  sitt  svedjeland,  plägade  han,  innan  han  antände,  uttaga 
en  i  en  låda  omsorgsfullt  förvarad  »åskvigg»,  en  stenyxa  med  ett  genom 
skafthålet  draget  snöre.  Denna  yxa  lät  han  en  dräng  släpa  tre  slag 
rättsyls  i  muUen,  rundt  omkring  svedjelandets  yttergräns,  på  det  att 
ingen  vådeld  skulle  utbrista  och  antända  skogen  därinvid.  Sedan  in- 
lades  yxan  åter  för  att  på  samma  sätt  användas  det  följande  året. 

Af  ven  mot  sjukdomar  hos  människor  och  djur  anses  de  gamla  yxorna 
äga  en  underbar  kraft.  Statens  historiska  museum  äger  en  stenyxa 
från  Bleking,  hvars  egg  blifvit  sönderstött  och  gifven  som  läkemedel 
åt  sjuka  kreatur.  Samma  läkande  kraft  tillskrifves  äfven  sländtrissorna 
af  sten,  ehuru  dessa  icke  äro  äldre  än  järnåldern. 

Ett  märkligt  exempel  på  stenyxornas  användande  som  amuletter 
hafva  vi  i  en  egyptisk  yxa,  hvilken  på  båda  sidor  är  betäckt  med  en 
mystisk  inskrift,  ganska  väl  ristad  i  den  utomordentligt  hårda  stenen ; 
bokstäfverna  äro  grekiska  af  den  form,  som  var  vanlig  under  tredje 
och  fjärde  århundradena  af  vår  tidräkning.  En  annan  stenyxa  med 
grekisk  inskrift  är  funnen  i  Grekland. 

Under  det  att  stenyxorna  betraktats  som  åskviggar,  har  man  i 
flintpilarna  dels  sett  åskgudens  med  blixten  nedslungade  vapen,  dels 
»älfvaskott».  I  Skottland  och  Irland  trodde  man  nämligen  förr, 
att  flintpilarna,  som  hittas  på  marken,  äro  afskjutna  af  äifvorna,  hvar- 
för  de  ock  ansågos  kunna  skydda  för  de  af  äifvorna  i  synnerhet  mot 
kreaturen  sända  sjukdomar  och  annat  ondt.  Därför  buros  de  också  i 
dessa  och  andra  länder  som  amuletter,  stundom  infattade  i  silfver.  A. 
ett  grekiskt  eller  etruskiskt  halsband  af  guld,  som  nu  förvaras  i  Brit- 
tiska museet,  hänger  i  midten  en  i  guld  infattad  pilspets  af  flinta. 


BRONSÅLDERN 

(Från  böljan  af  det  2:a  till  midten  af  det  l:a  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 


1. 

Bronsålderns  början  och  indelning. 

Bronsen  har  under  årtusenden  och  i  vidt  skilda  delar  af  världen 
för  människan  varit  af  en  betydelse,  som  man  först  i  våra  dagar  lärt 
att  till  fullo  uppskatta. 

Därför  är  det  också  naturligt,  att  alltsedan  man  fått  ögonen  öppna 
för  bronsålderns  historiska  betydelse,  frågan  om  denna  periods  början 
tarit  föremål  för  stor  uppmärksamhet. 

Då  bronsen*  är  en  blandning  af  koppar  och  tenn  men  järnet  en 
enkel  metall,  har  det  visserligen  förefallit  svårt  att  förklara,  h  var- 
för bronsen  af  så  många  folk  och  i  så  långa  tider  uteslutande  användts 
till  de  olika  ändamål,  h vartill  järnet  sedermera  begagnats.  Denna 
svårighet  har  emellertid  försvunnit,  sedan  man  kommit  till  insikt  om 
att  bronsen  icke  är  den  första  metall,  som  människan  användt,  utan  att 
kopparn  i  långa  tider  begagnats  oblandad  (fig.  68),  innan  man  lärt  sig, 
att  den  genom  tillsats  af  någon  annan  metall,  framför  allt  tenn,  läm- 
nade ett  ännu  bättre  ämne  för  vapen  och  verktyg  samt  att  den  däri- 
genom fick  en  vackrare,  nästan  guldliknande  färg.  I  början  var  tenn- 
tillsatsen endast  ringa,  en  eller  ett  par  procent  (fig.  69);  men  små- 
ningom ökades  den  till  omkring  tio  procent,  hvilket  sedan  blef  den  för 
bronsen  vanliga. 

Att  människan  lärt  sig  begagna  kopparn  före  järnet,  kan  ej  väcka 
förvåning.  De  malmer,  som  innehålla  koppar,  äro  nämligen  mera  i 
ögonen  fallande  än  järnmalmerna,  och  det  är  lättare  att  smälta  ut 
koppar  ur  de  förra  än  järn  ur  de  senare. 

I  sydvästra  Asien  hafva  de  vid  Eufrat  och  Tigris  boende,  för  sin 
urgamla  kultur  berömda  folken  känt  kopparns  och  bronsens  bruk 
tidigare  än  något  annat  folk  i  de  delar  af  den  gamla  världen,  med 
hvilka  Europa  under  forntiden  stod  i  förbindelse.  Från  de  först- 
nämnda folken  spred  sig  kännedomen  först  om  kopparn  och  sedan  om 
bronsen  till  Egypten  och  Europa. 


♦  Liksom  ordet  koppar  är  bildadt  af  Kypros,  det  grekiska  namnet  på  ön  Cypern, 
leder  ordet  brons  sin  härkomst  fr&n  ett  ortnamn:  Brnndnsiam,  den  nuvarande  staden  Brin- 
disi  i  sydöstra  Italien. 

Sveriges  historia.     I.  5 


66 


BRONSÅLDERN. 


CZI3 


Att  bronsålderns  kultur  ej  kunde  vara  ursprungligen  inhemsk  här 
i  Norden,  insåg  man  snart.  Men  många  olika  åsikter  bafva  uttalats 
om  det  sätt,  h varpå  denna  kultur  kommit  hit:  om  det  skett  sjövägen, 
rundt  västra  Europas  kuster,  eller  landvägen,  öfver  kontinenten;  om 
det  skett  genom  invandringen  af  ett  nytt  folk  eller  genom  handel. 

Sedan  de  senaste  årtiondenas  rastlösa  arbete  på  detta  område 
spridt  ett  förut  ej  anadt  ljus  öfver  frågan,  och  särskildt  sedan  man 
lyckats  skilja  hvad  som  hör  till  bronsålderns  början  från  det,  som  för- 
skrifver  sig  från  senare  delar  af  perioden,  har  det  visat  sig,  att  Nor- 
dens folk  för  bekantskapen  med  bronsen  hvarken  hafva  att  tacka  feni- 
cier  eller  etrusker  —  såsom  några  trott  —  och  att  bronsålderns  be- 
gynnelse här  i  Norden  icke  varit  förbunden  med  någon  ny  invandring. 

Kännedomen  om  kopparn 
och  därefter  om  bronsen  har 
spridt  sig  från  folk  till  folk 
ungefär  på  samma  sätt,  som 
i  våra  dagar  de  uppfinningar, 
på  hvilka  det  nittonde  år- 
hundradet varit  så  rikt,  blif- 
vit  tillgodogjorda  af  de  olika 
folken.  Ångans  och  elektri- 
citetens tidehvarf  —  hvilka 
i  framtida  forskares  ögon 
komma  att  visa  sig  lika 
skarpt  skilda  från  den  före- 
gående tiden  som  kopparns 
och  bronsens  tidehvarf  från 
den  rena  stenåldern  —  hafva 
icke  i  något  europeiskt  land 
börjat  med  invandringen  af 
ett  nytt  folk.  På  sin  höjd 
hafva  några  personer,  som 
voro  förtrogna  med  de  nya  uppfinningarna,  flyttat  öfver  från  det 
ena  landet  till  det  andra. 

Ungefär  på  samma  sätt  hafva  väl  våra  förfäder,  liksom  Europas 
öfriga  folk,  en  gång  lärt  känna  de  första  metallerna.  Genom  sam- 
färdseln med  de  trakter,  som  lågo  närmare  de  stora  kulturländerna, 
hafva  några  koppar-  och  bronsarbeten  kommit  till  Norden,  och  några 
personer,  skickliga  i  förfärdigandet  af  sådana  arbeten,  hafva  kanske 
flyttat  öfver  hit  och  här  utöfvat  sin  konst.  Invånarne  i  de  nordiska 
länderna  hafva  småningom  tillägnat  sig  denna  konst,  och  bronskulturen 
har  på  detta  sätt  blifvit  inhemsk  i  våra  nejder. 

De  allra  första  i  Norden  använda  metallsakerna  voro  införda  från 
andra  länder,  men  snart  började  man  att  här  göra  efter  dessa  saker. 
Äfveu    de   gamla,    under   stenålderns  sista  tid  här  begagnade  typerna 


c 


68.     Yxa  af  koppar, 
Skåne.    V«. 


69.     Yxa  af  mycket 

tennfattig  trons. 

Skåne.     Vs. 


BR0NSÅLDEBN8  BÖRJAN  OCH  INDELNING.  67 

blefvo  eftergjorda  i  metall.  Härigenom  erhöllo  de  nordiska  arbetena  i 
koppar  och  brons  snart  en  egen  nationell  prägel. 

Arbetena  voro  förfärdigade  här,  men  materialet  var  infördt  utifrån, 
erhållet  genom  den  handel,  som  redan  vid  denna  aflägsna  tid  var  af 
större  omfattning,  än  vi  äro  vana  att  föreställa  oss.  Att  denna  handel 
var  så  betydande,  därför  att  Söderns  folk  här  sökte  den  dyrbara  bärn- 
stenen,  hafva  vi  redan  sett. 

Då  Norden  redan  långt  före  stenålderns  slut  genom  handel  stod  i  för- 
bindelse med  det  öfriga  Europa  såväl  på  en  västlig  som  en  sydlig  väg 
—  den  förra  ledande  till  de  Brittiska  öarna  och  öfriga  länder  i  västra 
Europa,  den  senare  ledande  öfver  norra  Tyskland  till  mellersta  och 
södra  Europa  — ,  är  det  naturligt,  att  nordborna  kunde  få  kännedom 
om  metallerna  på  båda  dessa  vägar.  Det  har  emellertid  visat  sig,  att 
det  hufvudsakligen  var  på  den  södra  vägen,  som  kopparn  och  bronsen 
kommit  hit.  Afven  från  västra  Europa  fick  Norden  visserligen  sådana 
metaller,  men  det  som  på  den  vägen  kom  till  våra  trakter  är  obetyd- 
ligt i  jämförelse  med  det,  som  infördes  hit  på  den  södra  vägen. 

Några  spår  af  att  fenicier  bragt  bronskulturen  hit  hafva  icke 
anträffats.  Denna  kulturs  första  uppträdande  här  infaller  också  så 
tidigt,  att  fenicierna  ej  kunnat  vara  förmedlame.  1  ännu  högre  grad 
gäller  detta  om  etruskerna,  hvilka  först  uppträdde  i  Italien  mer  än  ett 
årtusende  efter  det  nordborna  gjort  bekantskap  med  kopparns  bruk. 
Det  är  ej  för  kopparn  eller  bronsen  utan  snarare  för  järnet,  som  vi 
hafva  att  tacka  handeln  med  etruskerna. 

Ett  nödvändigt  villkor  för  en  klar  uppfattning  af  frågan  om  den 
nordiska  bronsålderns  början  var,  såsom  vi  lätt  kunna  förstå,  att  man 
skulle  kunna  skilja  minnena  från  denna  tidrymds  allra  äldsta  del  från 
dem,  som  tillhöra  senare  tider.  Under  de  sistförflutna  årtiondena  har 
också  forskningen,  ej  minst  i  Sverige,  varit  ifrigt  sysselsatt  med  under- 
sökningar härom. 

Då  man  aldrig  i  de  tusentals  fynd  från  bronsåldern  i  Norden,  som 
vi  nu  känna,  träffat  ett  enda  mynt  eller  annat  föremål  med  inskrift, 
inhemskt  eller  utländskt,  och  då  man  endast  sällan  hos  oss  funnit  brons- 
ålderns saker  i  förbindelse  med  utländska  arbeten  af  känd  ålder,  så 
kunde  det  synas  vara  nästan  omöjligt  att  inom  vår  bronsålder  åstad- 
komma någon  om  ock  blott  relativ  tidräkning.  Detta  har  likväl  blif- 
vit  möjligt  genom  en  omsorgsfull  och  vidt  omfattande  granskning  af 
de  många  fornsaker  från  denna  tid,  som  stå  till  vårt  förfogande,  och 
i  synnerhet  genom  noggrann  kännedom  om  de  förhållanden,  under 
hvilka  de  anträffats. 

Agnar  man  någon  närmare  uppmärksamhet  åt  minnena  från  vår 
bronsålder,  framträder  snart  en  iögonfallande  olikhet  i  afseende  på 
dels  grafvamas  beskaffenhet,  dels  fomsakernas  form  och  sirater.  I 
några  grafvar  finnas  lämningar  af  obrända  lik,  under  det  andra  inne- 


68 


BRONSÅLDERN. 


70.    Halsprydnad  af  brons. 
Skåne.     V». 


71.    Bronsknapp,  sedd 

uppifrån  och  frän  sidan. 

Öland.     Vi. 


72.    Bronstjxa.  73.    Bronsyxa,  sedd  från  två  sidor.      74.    Kort  bronssvärd, 

Öland.     Vs.  Öland.     Vs-  Västergötland.     Ve. 

Bronsarbeten  från  den  äldre  delen  af  bronsåldern. 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDELNING. 


69 


75.     Tunn  knif  af  brons.    Skåne.     Vi. 


76.     Halsring.    Värmland,     V»- 


77.   En  del  af  bottnen  till  ett  sådant 

bronskarl  som  fig.  94. 

Västergötland.     Vs. 


78.    En  del  af  bottnen  till  ett  sådant 

bronskärl  som  fig.  94. 

Västergötland.     Vs. 


Bronsarbeten  frän  den  yngre  delen  af  bronsåldern. 


70  BRONSÅLDERN. 

hålla  brända  ben.  Och  en  blick  på  de  här  afbildade  föremålen  är  till- 
räcklig att  visa  den  skillnad,  som  förefinnes  mellan  de  olika  brons- 
sakerna. Några  vapen  och  smycken  (fig.  70 — 74)  äro  prydda  med  spi- 
raler och  sicksacklinier,  andra  med  helt  olika  sirater  (fig.  75 — 78).  Å 
de  senare  föremålen  ses  inga  graverade  eller  med  stämpel  inslagna 
spiraler,  hvaremot  ändarna  af  ringar,  knifskaft  och  andra  saker  ofta 
äro  upprullade  i  spiral. 

Den  fråga,  som  helt  naturligt  tränger  sig  på  oss,  är  då:  höra  dessa 
olika  grafvar  och  fomsaker  till  samma  tid,  eller  beteckna  de  skilda 
delar  af  perioden? 

Vi  måste  härvid  iUsta  oss  icke  blott  vid  förhållandet  i  Sverige 
utan  vid  det  i  hela  Skandinavien,  hvarjämte  det  bör  nämnas,  att  de 
anmärkta  olikheterna  icke  skola  så  förstås,  att  t.  ex.  grafvar  med 
obrända  lik  finnas  i  en  trakt  och  grafvar  med  brända  ben  i  en  annan. 
Båda  slagen  grafvar  och  båda  slagen  fornsaker  träff^as  i  samma  trakt 
och  i  hela  södra  delen  af  den, skandinaviska  halfön  liksom  i  Danmark. 

Först  skola  vi  betrakta  grafvarna.  Om  de  båda  hvarandra  så 
olika  bruken  att  bränna  eller  icke  bränna  de  döda  varit  samtida,  borde 
de  väl  sannolikt  antyda  antingen  olika  folkstammar  eller  olika  kön 
eller  olika  samhällsklasser,  det  vill  säga  olika  förmögenhetsvillkor. 

Men  att  olikheten  i  grafskick  icke  kan  bero  endast  därpå,  att  två 
skilda  stammar  samtidigt  skulle  hafva  bott  vid  hvarandras  sida  här, 
det  framgår  af  de  otaliga  fall,  då  man  i  högar  från  bronsåldern  funnit 
grafvar  af  båda  slagen.  Tvenne  folkstammar  kunna  möjligen  lefva 
fredligt  tillsammans  i  ett  land,  men  för  sina  döda  söka  de  nog  skilda 
hviloställen. 

Den  anmärkta  olikheten  kan  ej  heller,  såsom  man  försökt,  förklaras 
så,  att  det  ena  könet,  t.  ex.  männen,  brändes  och  kvinnorna  jordades 
obrända,  eller  tvärtom;  ty  grafvarna  med  obrända  lik  från  bronsåldern 
hafva  visat  sig  innehålla  än  män,  än  kvinnor,  såsom  skelett  och  klä- 
der ovedersägligen  betyga.  Vi  skola  snart  närmare  redogöra  för  dessa 
märkliga  fynd.  Härtill  kommer,  att  man  träff^at  svärd  och  andra  för 
mannen  karakteristiska  vapen  tillsammans  med  både  brända  och 
obrända  ben. 

Man  antog  en  tid,  att  skillnaden  i  begrafningssättet  kunde  bero 
därpå,  att  de  förmögnare  begrofvos  obrända  i  de  stora,  kostbara,  af  en 
väldig  hög  täckta  stenkistorna,  under  det  att  de  fattigares  lik  brändes 
och  askan  förvarades  i  en  uti  högens  kant  eller  i  jorden  nedsatt  ler- 
kruka. Nyare  undersökningar  hafva  emellertid  visat,  att  detta  aata- 
gande  icke  är  riktigt.  Flera  gånger  har  man  nämligen  funnit  dyr- 
bara vapen  och  smycken  af  brons  eller  till  och  med  af  guld  uti  sådana 
grafvar,  som  innehållit  brända  ben. 

Det  är  således  ej  möjligt,  att  de  båda  slagen  af  grafvar  i  allmän- 
het varit  samtida,  och  det  finnes  en  omständighet,  som  bestämdt  af- 
visar  hvarje  tanke  på  en  sådan  samtidighet,  hvad  grafvarna  från  vår 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDELNING. 


71 


bronsålder  beträffar.  I  dem,  som  innehållit  obrftnda  lik,  finna  vi  näm- 
ligen ofta  sådana  med  vackra  spiraler  och  fina  sicksacklinier  prydda 
vapen  och  prydnader,  som  höra  till  den  ena  gruppen.  Grafvarna  med 
brända  ben  innehålla  däremot  mycket  sällan  dylika  fornsaker,  under 
det  att  däremot  sådana  saker,  som  höra  till  den  andra  gruppen,  endast 
anträffats  jämte  brända  ben. 

Klart  är,  att  detta  sammanträffande  af  det  ena  slaget  grafvar  med 
ett  visst  slags  fornsaker  och  af  de  andra  grafvarna  med  ett  annat  slags 
fornsaker  höjer  det  öfver  alla  tvifvel,  att  de  förra  förskrifva  sig  från 
en  del  och  de  senare  från  en  annan  del  af  bronsåldern. 

Detta  bekräftas  också  däraf,  att  de  båda  olika  slagen  af  fornsaker 
äfven  utom  grafvarna  så  godt  som  aldrig  träffas  tillsammans.  En 
sådan  knif,  en  sådan  ring  eller  ett  sådant  bronskärl  som  fig.  75 — 78 
hafva  aldrig  —  så  ofta  de  än  hittats  tillhopa  med  andra  fornsaker  — 
anträffats   på   samma  ställe  som  smycken  eller  vapen  lika  fig.  70 — 74, 


79.     Genomskärning  af  en  gra/hög  vid  Dömmestorp  i  södra  Halland. 


Då  dessa  båda  grupper  af  grafvar  och  fornsaker  således  icke 
kunna  höra  till  samma  tid,  återstår  det  oss  endast  att  undersöka, 
hvilkendera  gruppen  är  den  äldre. 

Fig.  79  visar  genomskärningen  af  en  stor  grafhög  från  brons- 
åldern, som  för  flera  år  sedan  med  stor  omsorg  undersöktes.  Midt  på 
bogens  botten,  vid  a,  stod  en  stor  stenkista  af  2,10  meters  längd, 
innehållande  lämningarna  af  ett  obrändt  lik.  På  tre  andra  ställen 
längre  upp  i  samma  hög  och  nära  kanten  anträffades  små  stenkistor 
af  endast  30—60  cm:s  längd,  fyllda  med  brända  ben.  På  ett  ställe 
bredvid  den  lilla  stenkistan  i  högens  topp  hade  en  lerkruka  med 
brända  ben  blifvit  nedsatt,  och  bredvid  kistan  b  låg  en  flat  sten  öfver  en 
grop,  som  likaledes  innehöll  brända  ben.  Både  den  stora  kistan  och  kistan 
i  bogens  topp  samt  en  af  de  andra  små  kistorna  innehöllo  jämte  benen 
fornsaker  från  bronsåldern;  och  det  är  mycket  sannolikt,  att  äfven  de 
tre  andra  grafvarna  med  brända  ben  förskrifva  sig  från  samma  period. 
Nu  är  det   emellertid   klart,   att   den  stora  grafven  med  det  obrända 


72  BRONSÅLDERN. 

liket  midt  på  högens  botten  måste  vara  äldre  än  de  andra,  emedan 
man   i   annat  fall  icke  kunnat  utan  att  rubba  dessa  bygga  den  förra. 

Detta  förhållande  gäller  för  öfrigt  icke  endast  om  den  nu  beskrifna 
högen.  Nästan  hvarje  hög  från  bronsåldern,  i  hvilken  man  funnit  en 
graf  med  obrända  ben,  har  äfven  innehållit  grafvar  med  brända  ben; 
men  städse  har  den  förra  stått  närmare  högens  midt  och  botten  än  de 
senare.  Häraf  följer  således,  att  grafvar  från  bronsåldern  med  obrända 
lik  måste,  liksom  de  i  dem  så  ofta  förekommande,  med  spiraler  och  sick- 
sacklinier  prydda  fornsakerna,  i  allmänhet  hänföras  till  en  äldre  del 
af  perioden  än  grafvarna  med  brända  ben  och  fornsaker  af  den  andra 
gruppen. 

Detta  resultat  bekräftas  äfven  af  allt,  som  man  för  öfrigt  känner 
om  bronsåldern. 

En  af  de  omständigheter,  som  bestyrka  riktigheten  häraf,  är,  att 
flera  grafvar  med  obrända  lik,  hvilka  vi  således  måste  hänföra  till 
bronsålderns  första  del,  i  hög  grad  likna  dem  från  den  närmast  före- 
gående tiden,  från  stenålderns  slut. 

En  annan  bekräftelse  finna  vi  däri,  att  man  både  om  grafvarna 
och  många  af  fornsakerna  kan  uppvisa,  huru  de  former,  som  af  nu  an- 
förda skäl  måste  anses  vara  de  yngsta,  småningom  uppstått  ur  de  for- 
mer, hvilka  måste  betraktas  såsom  de  äldsta. 

Hvad  grafformema  beträffar,  kan  man  redan  utan  svårighet  se, 
huru  de,  som  höra  till  bronsålderns  slut,  småningom  uppstått  ur  dem, 
som  tillhöra  periodens  början.  Emedan  de  senare,  såsom  vi  nyss 
nämnde,  fullkomligt  likna  grafvarna  från  stenålderns  sista  tid,  hvilkas 
sammanhang  med  de  äldre  stendösarna  och  ganggrifterna  vi  i  det 
föregående  hafva  uppvisat,  så  följer  häraf,  att  man  i  afseende  på  de 
svenska  grafvarnas  form  kan  följa  en  så  godt  som  oafbruten  utveck- 
lingskedja, hvars  början  är  stenålderns  stora  grafkammare  och  som 
slutar  med  den  yngsta  bronsålderns  oansenliga  förvaringsrum  för  en 
handfull  brända  ben.  Att  i  afseende  på  grafvarnas  innehåll  en  nyhet 
uppträder  i  och  med  likbränningen,  hafva  vi  redan  anmärkt. 

De  äldsta  grafvar  man  känner  från  bronsåldern  i  vårt  land  äro 
stora  stenkistor,  inneslutande  flera  skelett.  Småningom  aftaga  de  i 
storlek,  tills  de  blifva  endast  omkring  2  meter  långa,  eller  just  lagom 
stora  för  att  omsluta  ett  skelett.  Samtidigt  användes  ekkistor  af 
ungefär  samma  storlek;  de  voro  klufna  och  urholkade  ur  en  stam  på 
det  sätt,  som  fig.  80  visar.  Sådana  träkistor  voro  ännu  allmännare  än 
de  af  sten. 

Några  bland  dessa  kistor  af  vanlig  manslängd  äro  i  hög  grad 
värda  vår  uppmärksamhet  såsom  bildande  en  märklig  öfvergångsform 
till  de  små  kistorna  med  brända  ben.  Man  har  nämligen  några  gånger 
påträffat  sådana  kistor  af  omkring  2  meters  längd,  hvilka  således 
kunde  synas  vara  beräknade  för  obrända  lik  men  som  i  stället  inne- 
hållit en  liten  hög  brända  ben.    Dessa  grafvar  tillhöra  tydligen  den  tid, 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDBLNING. 


73 


då  likbränningen  började  vinna  insteg  i  landet.  Man  kan  sedan  följa 
kistornas  aftagande  i  storlek,  från  dem,  som  höllo  2  meter  i  längd, 
till  sådana,  som  ej  äro  30  cm.  långa.  Större  utryinme  behöfdes  natur- 
Ugtvis  icke  för  att  förvara  de  från  bålet  hopsamlade  lämningarna  af 
benen.  Äfven  sådana  små  kistor  af  trä,  till  formen  lika  fig.  80,  ehuru 
betydligt  mindre,  hafva  varit  allmänna. 

Många  små  stenkistor  äro  nätt  och  jämnt  så  stora,  som  fordras  för 
att  innesluta  ett  lerkärl,  i  hvilket  benen  förvaras  i  stället  för  att, 
såsom  i  de  förut  nämnda,  ligga  lösa  mellan  stenarna.  På  andra  ställen 
finner  man  icke  några  sådana  stenkistor  utan  endast  lerkärl  med 
brända  ben  och  en  liten  bronsknif  eller  en  bit  af  en  bronssåg  eller 
dylikt.  Slutligen  hafva  stundom,  såsom  nära  h  i  den  fig.  79  afbildade 
högen,  benen  lagts  ned  i  en  grop  i  högen  eller  på  släta  marken,  utan 
både  kista  och  kruka,  endast  täckta  af  en  flat  sten,  ett  begrafningssätt 
som  vi  återfinna  i  järnålderns  äldsta  tid,  i  de  så  kallade  »brandgroparna». 


80.    Ekkista,  i  hvilken  det  af  en  yllekappa  betäckta  liket  af  en  man  från 
bronsåldern  legat.    Hufvudet  åt  vänster.    Trindhöi,  Jylland. 


Man  kan  emellertid  numera  icke  blott  se,  hvad  som  hör  till  en 
äldre  och  en  yngre  del  af  bronsåldern,  utan  det  har  äfven  befunnits 
vara  möjligt  att  urskilja  flera  olika  tidsafdelningar,  ^perioder»,  inom 
detta  långa  skede  af  vår  kulturhistoria. 

De  med  spiraler  prydda,  om  synnerligen  högt  utbildad  teknisk 
skicklighet  vittnande  bronserna  hafva  visat  sig  icke  vara  de  äldsta 
här  förfärdigade  arbeten  af  denna  metall.  Då  dylika  bronser  endast 
träffas  inom  det  nordiska  området  och  ej  förekomma  i  de  delar  af 
Europa,  från  hvilka  våra  förfäder  erhöUo  kännedomen  om  bronsens 
bruk,  är  det  klart,  att  dessa  typer  måste  vara  utvecklade  här;  men 
eu  sådan  utveckling  kräfver  tid.  Man  känner  nu  den  långa  första 
period  af  vår  bronsålder,  under  hvilken  denna  utveckling  här  försig- 
gick. Man  kan  se,  huru  under  den  perioden  de  typer,  hvilka  kommit 
hit  söderifrån,  småningom  fingo  de  former,  som  äro  karakteristiska 
för  den  »andra  perioden»,  de  vackra  spiralsiraternas  tid,  hvilken  man 
med  skäl  kallat  den  äldre  bronsålderns  blomstringstid. 


74  BRONSÅLDBBK. 

Mot  slutet  af  denna  andra  period  började  man  bär  bränna  de  döda. 
Under  den  tredje  perioden  blir  likbränningen  alltmera  allmän  och 
är  före  den  periodens  slut  allenahärskande,  hvilket  den  fortfor  att 
vara  under  hela  den  återstående  delen  af  bronsåldern. 

Spiralerna  hafva  långt  före  den  tredje  periodens  slut  aflösts  af 
andra  ornament,  och  under  den  fjärde  utvecklas  dels  ur  dessa,  dels  ur 
nya,  från  Södern  kommande  motiv  den  omamentik,  som  är  karakteris- 
tisk under  den  femte  perioden  och  som  ses  på  de  fig.  75—78  afbildade 
föremålen. 

Omamentiken  under  den  senare  delen  af  bronsåldern  är  visserligen 
mycket  olik  den  under  den  äldre  bronsålderns  blomstringstid  vanliga, 
och  formerna  blifva,  ju  längre  den  femte  perioden  framskrider,  allt 
tyngre  och  mera  öfverdrifna;  men  arbetena  från  denna  period  utmärka 
sig  i  allmänhet  för  samma  höga  teknik  som  under  den  äldre  tiden, 
vare  sig  vi  se  på  gjutningen  af  själfva  föremålen  eller  anbringandet 
af  ornamenten. 

Järnet,  hvilket  under  den  tid,  som  motsvarar  den  tredje  perioden 
af  vår  bronsålder,  var  allmänt  i  Söderns  kulturländer,  visar  sig  någon 
enstaka  gång  i  de  nordiska  fynden  redan  under  den  femte  och  närmast 
föregående  perioder  men  var  ännu  så  sällsynt  här,  att  man  utan 
tvekan  måste  kalla  hela  denna  tid  bronsålder,  i  synnerhet  som  vapen 
och  verktyg  fortfarande  gjordes  af  brons. 

Först  under  den  sjätte  perioden,  då  bronsåldern  äfven  i  stilistiskt 
afseende  visar  sig  hafva  öfverlefvat  sig  själf,  kunna  vi  tala  om  en 
egentlig  öfvergångstid  till  järnåldern. 

Att  dessa  perioder  verkligen  beteckna  lika  många  olika  tidsaf- 
delningar  af  den  nordiska  bronsåldern,  blir  tydligt  redan  däraf,  att  de 
typer,  som  äro  karakteristiska  för  en  period,  mycket  ofta  anträffas 
tillsammans  med  hvarandra,  under  det  att  endast  sällan  ett  fynd  inne- 
håller typer  tillhörande  två  olika  perioder.  Och  i  de  få  fall,  då  så- 
dant händer,  är  det  så  godt  som  alltid  typer  af  två  omedelbart  på 
hvarandra  följande  perioder,  som  förekomma  i  samma  fynd. 

Sist  anförda  förhållande,  som  man  redan  för  många  år  sedan 
iakttagit  och  sedan  funnit  bekräftadt  af  alla  därefter  anträffade  fynd, 
är  af  den  allra  största  vikt  för  nu  föreliggande  fråga. 

Häraf  följer  nämligen,  att  hvarje  period  icke  blott  verkligen  utgör 
en  särskild  del  af  bronsåldern  utan  äfven  varat  ganska  länge.  Då 
typer  från  den  första  och  den  tredje  perioden  aldrig  träflPats  tillsam- 
mans, eburu  så  många  fynd  innehållande  typer  endast  från  den  ena 
eller  endast  den  andra  af  dessa  perioder  nu  äro  kända,  bevisar  ju 
detta,  att  den  mellanliggande  perioden  måste  hafva  omfattat  en  så  lång 
tid,  att  den  första  periodens  typer  hunnit  komma  ur  bruk,  innan  den 
tredje  perioden  började.  Och  då  detsamma  gäller  också  om  alla  de 
följande  perioderna,  måste  äfven  hvar  och  en  af  dessa  hafva  varat 
länge. 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OOH  INDBLNINQ.  75 

En  undersökning  af  alla  de  förhållanden,  som  kunna  lämna  oss 
upplysning  om  den  relativa  kronologien  under  vår  bronsålder  har 
ledt  till  det  viktiga  resultatet,  att  vi  nu  kunna  urskilja  sex  perioder 
under  den  långa  tiden  mellan  bronsålderns  början  och  slut.  Inom 
hvarje  period  kan  man  dessutom  redan  se,  hvad  som  hör  till  dess  förra 
eller  senare  del. 

Att  de  olika  perioderna  följt  efter  hvarandra  i  ofvan  anförda  ord- 
ning, framgår  som  otvifvelaktigt  af  typologiska  förhållanden,  i  det 
att  alla  typer,  som  höra  till  en  period,  visa  sig  vara  äldre  än  de,  som 
tillhöra  den  närmast  följande.  Detta  bestyrkes  äfven  af  det  förhållande, 
att  det,  som  förskrifver  sig  från  slutet  af  en  period,  mycket  liknar  det, 
som  är  utmärkande  för  början  af  den  följande. 

Vi  behöfva  emellertid  numera  ej  stanna  vid  denna  ^relativa  kro- 
nologii.  Vi  kunna  nu  vida  bättre  än  för  ett  par  årtionden  sedan 
göra  oss  en  föreställning  om  den  »absoluta  kronologien»  under  vår 
bronsålder,  det  vill  säga  om  de  århundraden  före  Kristi  födelse,  som 
hvarje  period  motsvarar. 

Detta  har  blifvit  möjligt  därigenom,  att,  såsom  i  det  följande  skall 
visas,  redan  under  bronsåldern  en  liflig  samfärdsel  ägde  rum  mellan 
Norden  och  sydligare  länder;  att  saker  från  södra  och  mellersta 
Europa  fördes  hit  och  saker  härifrån  fördes  söder  ut,  åtminstone  till 
mellersta  Europa;  att  sådana  söder  ifrån  komna  föremål  vid  olika  till- 
fällen hafva  i  det  nordiska  området  anträffats  tillsammans  med  här 
inhemska  arbeten  och  att  föremål  komna  från  Norden  i  mellersta 
Europa  —  i  södra  Tyskland,  Schweiz  och  Frankrike  —  träffats  till- 
sammans med  där  inhemska  arbeten.  Om  vi  nu  känna  åldern  af  de 
främmande  arbeten,  som  af  säkra  fynd  visats  vara  samtida  med  de 
nordiska,  så  få  vi  naturligtvis  af  dessa  fynd  upplysningar  om  de 
nordiska  sakernas  ålder,  på  samma  sätt  som  vi  i  afseende  på  de  första 
århundradena  efter  vår  tideräknings  början  få  sådana  upplysningar 
af  de  fynd,  som  innehålla  romerska  mynt  jämte  nordiska  arbeten. 
Och  åldern  af  de  främmande  föremål,  som  visat  sig  vara  samtida  med 
vår  bronsålders  olika  perioder,  har  kunnat  med  säkerhet  bestämmas, 
emedan  mellersta  Europa  och  ännu  mera  södern  af  vår  världsdel  då 
stod  i  liflig  förbindelse  med  de  kulturländer  i  Orienten,  h vilkas  histo- 
riska tid  redan  för  länge  sedan  var  börjad. 

Ett  fynd  af  nyss  nämnda  slag  ger  visserligen  endast  en  antydan 
om  att  ett  söder  ifrån  infördt  och  ett  i  Norden  inhemskt  arbete  äro 
fr&n  samma  tid.  Men  då  vi  hafva  flera  samstämmande  fynd,  kunna 
vi  vara  säkra  på  att  här  är  fråga  om  en  verklig  samtidighet  och  ej 
om  ett  tillfälligt  sammanträffande. 

På  detta  sätt  har  det  blifvit  möjligt  att  i  afseende  på  den  nor- 
diska bronsålderns  olika  perioder  få  de  upplysningar  om  den  absoluta 
kronologien,  som  framgå  af  följande  öfversikt,  hvarvid  dock  bör  mär- 
kas, att  den  angifha  åldern,  särskildt  i  fråga  om  den  första  perioden, 


76  BRONSÅLDERN. 

möjligen  vid  framtida  undersökningar  kan  befinnas  vara  något  för  låg, 
under  det  att  jag  är  förvissad  om  att  den  ej  skall  visa  sig  vara 
för  hög. 

Den  första  perioden.    Obrända  lik 18:e — 16:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  andra  perioden.    Obrända  lik;  mot  slutet  börjar  likbränning  visa 

sig 15:e— 14:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  tredje  perioden,  I  början  både  obrända  och  brända  lik;  sedan  en- 
dast likbränning  13:e— 12:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  fjärde  perioden.    Likbränning ll:e — 10:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  femte  perioden.    Likbränning 9:e— 8:e       >        >        >       > 

Den  sjätte  perioden.    Likbränning 7:e  och  förra  hälften  af  6:e 

årh.  före  Kr.  föd. 

Då  det  emellertid  skulle  föra  oss  för  vida  här,  liksom  under  sten- 
åldern, att  period  för  period  följa  utvecklingen,  måste  vi  taga  hela 
bronsåldern  i  betraktande,  då  vi  nu  skola  söka  bilda  oss  en  föreställ- 
ning om  lifvet  i  Sverige  under  detta  aflägsna  och  vår  tid  i  så  mycket 
olika  skede  af  vår  historia.  Vi  böra  endast  städse  påminna  oss,  att 
bronsåldern  omfattar  en  tidrymd  af  mera  än  ett  årtusende  och  att 
således  förhållandena  i  många  fall  ej  voro  desamma  under  den  första 
och  den  sjätte  perioden. 


2. 
Lefkiadssätt. 

Talrika  kvinnografvar  från  bronsåldern,  lika  präktigt  utstyrda 
som  männens,  vittna  om  att  den  nordiska  kvinnan  redan  under  denna 
aflägsna  tid  betraktats  som  mera  jämnställd  med  mannen,  än  man 
kunnat  vänta;  och  den  omständigheten,  att  man  vid  flera  tillfällen  i 
samma  hög  funnit  en  mansgraf  och  en  kvinnograf  från  en  och  samma 
tid,  har,  troligen  med  skäl,  uppfattats  som  bevis  för  att  mannen 
haft  en  laggift  hustru.  I  några  af  dessa  fall  hafva  tydligen  mannen 
och  hustrun  blifvit  begrafna  alldeles  på  samma  gång.  Om  detta  beror 
på  att  båda  tillfälligtvis  dött  samtidigt,  eller  om  förklaringen  bör 
sökas  däri,  att  det  hos  bronsålderns  nordbor,  liksom  hos  så  många 
andra  folk  på  motsvarande  kulturståndpunkt,  varit  sed,  att  hustrun- 
skulle  följa  sin  man  i  döden,  torde  vara  omöjligt  att  ännu  med  säkerhet 
afgöra. 

Redan  under  stenålderns  senare  del  lefde  nordbon,  såsom  vi  sett, 
icke  endast  af  jakt  och  fiske  utan  äfven  af  boskapsskötsel  och  åker- 
bruk.    Detsamma  gäller  naturligtvis  äfven  om  bronsåldern. 

Under  sistnämnda  tid  voro  husdjuren  af  samma  slag  som  under 
den    närmast   föregående   tiden.     A    hällristningarna   se   vi   flerstädes 


LKFNADSSÅTT. 


77 


mm$^ 

'\'^^:.i 

nmm 

[~ ^- ■ -^ ^  + 

oxar  och  hästar  afbildade,  och  i  grafvarna  finner  man  ej  sällan  läm- 
ningar af  hudar,  kläder  af  ylle,  svärd-  och  dolkskidor  af  skinn  samt 
arbeten  af  horn,  allt  af  husdjur  och  således  vittnesbörd  om  huru  all- 
män boskapsskötseln  var.  I  några  med  präktiga  vapen  utstyrda  mans- 
grafvar  hafva  metkrokar  af  brons  anträffats,  hvilket  visar,  att  de  för- 
näma männen  voro  roade  af  att  fiska. 

Att  hästar  såväl  som  oxar  användes 
som  dragare,  ses  af  hällristningarna  (fig. 
81  och  82).  De  af  hästar  dragna  vagnarna 
hafva  vanligen  två  hjul;  men  äfven  vagnar 
med  fyra  hjul  funnos.  Särskildt  förtjänar 
anmärkas,  att  de  tvåhjuliga  vagnarna  dra- 
gas af  två  hästar  och  att  den  åkande  står 
på  vagnen,  såsom  äfven  hos  södra  Europas 
och  österlandets  folk  var  brukligt.  En 
vagn  på  fyra  hjul,  dragen  af  två  oxar,  är 
afbildad  på  en  berghäll  i  Askums  socken, 
Bohuslän  (fig.  82).  Teckningen  är,  redan 
på  grund  af  det  svårarbetade  materialet, 
mycket  enkel,  men  oxarnas  horn  äro  tyd- 
ligt angifna;  då  man  ej  kunde  teckna  per- 
spektiviskt,  ses  alla  fyra  hjulen  utan  för- 
kortning och  utan  att  de  bortre  skymmas 
af  vagnen. 

Någon  gång  äro  ryttare  afbildade  (fig.  83).     Hos  många  af  Söderns 
folk  användes  hästen  i  äldre  tid  endast  till  åkning,  ej  till  ridt. 

Ett  par  svenska  fynd  från  bronsåldern  hafva  låtit  oss  lära  känna, 
huru  betslen  sågo  ut  och  att  seltyget  var  prydt  med  stora,  runda, 
glänsande  bronsbe- 
slag (fig.  84  och  85). 
Flera  gånger  äro 
dessa  beslag  anträf- 
fade under  sådana 
fÖrhåUanden,  att  sex 
måste  hafva  varit  af- 
seada  för  hvarje  häst. 
En  afbildning  från 
Österrike,  samtidig 
med  vår  bronsålders 
sista  tid,  visar  också 
tre  sådana  beslag  på 

ena  sidan,  således  äfven  där  sex  på  hvarje  häst  (fig.  86).  Liknande 
runda  prydnader  af  mässing  ses  ännu  ofta  på  hästar  —  numera  i  synner- 
het på  de  for  arbetsåkdon  spända  —  i  flera  af  kontinentens  länder.  Att 
lämningar  af  betsel  ej  oftare  anträffats  från  vår  bronsålder  beror  därpå, 


81.    En  af  vägg  atenarna  igrof- 

ven  vid  Kivik,  Skåne. 

Öfverst  till  höger  ses  en  man 

stående  på  en  tvåhjul  ig,  af  två 

hästar  dragen  vagn. 


82.    En  fyrhjulig  vagn,  drageri  af  två  oxar. 
Hällristning  vid  Rished  i  Asknms  socken,  Bohnslän. 


78 


BRONSÅLDERN. 


Ryttare,  framställda  å  en  hällristning  vid  Tegneby  i  Tanums  socken, 
Bohuslän.    Vt4. 


84.    Betsel  af  brons. 
Gottland.     V*. 


86.    Bild  af  ryttare.    På  tygeln  ses  tre  randa 
beslag  (jfr  fig.  85).    Österrike. 


85.    Bronsbeslag  Q{t  fig.  86). 
Gottland.     Vs. 


87.    Plogy  afbildad  på  en  hällristning 

vid  Tegneby  i  Tanums  socken^ 

Bohuslän.    Vso. 


LEPNADS8ÄTT. 


79 


att  brons  endast  sällan  användes  till  dem.  På  de  flesta  då  använda 
betslen  hafva,  såsom  många  fynd  från  andra  länder  visa,  de  delar,  hvilka 
nnmera  pläga  vara  af  metall,  varit  af  horn,  ben  eller  trä,  I  Nordiska 
mnseet  kan  man  se  dylika  betsel  af  horn  och  trä,  som  för  ej  länge 
sedan  begagnades  i  aflägsna  svenska  bygder.  Sporrar  och  stigbyglar 
äro  däremot  aldrig  funna  hos  oss  under  sådana  omständigheter,  att  de 
kunna  anses  tillhöra  bronsåldern;  troligen  voro  de  på  den  tiden  helt 
och  hållet  okända. 

På  en  hällristning  vid  Tegneby  i  Bohuslän  se  vi  en  man  gå  och 
plöja  (fig.  87).  Plogen,  af  enklaste  slag,  dragés  af  två  djur,  troligen 
oxar  eller  tjurar.  Ett  annat  minne  af  åkerbruket  hafva  vi  i  de  skaror 
af  brons,  som  stundom  anträffas  hos  oss  (fig.  88).  Emedan  kvarnar  af 
na  brukligt  slag,  med  roterande  stenar,  ännu  ej  voro  kända  här, 
krossades  säden  i  sådana  enkla  handkvarnar  som  den  fig.  6  afbildade. 
Sådana  kvarnar  har  man  funnit  i  flera  svenska  grafhögar  från  brons- 
åldern. 

Några  märkliga  fynd 
hafva  gifvit  oss  oväntade 
upplysningar  om  de  sades- 
slag,  som  under  brons- 
åldern odlades  här  i  Nor- 
den. Flera  i  Sverige,  lik- 
som i  angränsande  trakter 
funna  lerkärl  från  denna 
tid  hafva,  på  samma  sätt 

som  de  of  van  omtalade  från  stenåldern,  aftryck  af  sädeskorn.  Och  ett 
ur  en  dansk  graf  från  den  femte  perioden  af  bronsåldern  upptaget 
bronskärl  innehöll  en  mängd  sådana  korn  jämte  agnar  och  lämningar 
af  själfva  axen,  h vilket  visar,  att  säden  odlats  i  närheten;  dessa  växt- 
lämningar hade  bevarats  tack  vare  ärgen. 

På  detta  sätt  hafva  vi  fått  kunskap  om  att  hvete,  korn  och  hirs 
odlades  här  i  Norden  under  bronsåldern.  Råg  och  hafre  voro  ännu 
okända  här.  Huruvida  linet  då  odlades  här,  veta  vi  icke.  I  mellersta 
Europa  odlades  det,  43åsom  vi  sett,  redan  under  stenåldern. 


De  nordiska  boningshusen  voro  under  bronsåldern  liksom  under 
föregående  tid  mycket  enkla.  Att  de  fortfarande  hade  en  rund  eller 
rundadt  aflång  form  visas  af  de  ur  nordiska  grafvar  från  denna  tid 
upptagna  lerkärl,  som  efterbilda  boningshusen,  de  så  kallade  >hus- 
umomat.  Den  fig.  89  afbildade  husurnan,  från  norra  Tyskland,  åter- 
gifver  ej  en  rund  utan  en  rundadt  aflång  byggnad,  emedan  på  denna, 
liksom  på  några  andra  inom  det  nordiska  området  funna  husumor,  den 
längs  husets  mi4t  löpande  takåsen  är  återgifven. 

Åfven  de  bättre  lottades  boningar  här  i  Sverige  voro  ännu  endast 
stugor  af  trä,  som  väl  af  nutidens  svenskar  skulle  hafva  kallats  ringa 


80  BRONSÅLDERN. 

och  oansenliga.  I  södra  Europa  och  österlandet  hade  man  däremot 
vid  denna  tid,  redan  under  de  första  af  vår  bronsålders  århundraden, 
då  järnet  äfven  i  Södern  var  okändt,  präktiga  byggnader  med  fyrsidig 
grundplan. 

Såsom  under  stenåldern  var  den  nordiska  stugans  jordgolf  —  trä- 
golf voro  väl  ännu  okända  —  ej  sällan  nedsänkt  något  under  den  om- 
gifvande  jordytan.    Detta  gäller  åtminstone  om  härden. 

Att  man,  såsom  under  stenåldern,  slog  eld  med  flinta  och  svafvelkis, 
visas  af  flera  graffynd. 

Af  bohaget  har,  utom  några  kärl,  endast  föga  kunnat  bevaras.  I 
nordiska  grafvar  från  den  andra  perioden  har  man  emellertid  funnit 
lämningar  af  trästolar;  en  förunderligt  väl  bibehållen  sådan  stol  (fig. 
90)  är  upptagen  ur  en  dansk  graf.  Den  är  af  en  ännu  bruklig  form, 
som  förekommer  i  Egypten  redan  före  vår  bronsålders  början.  Sitsen 
var  af  läder,  någon  gång  prydd  med  inslagna  bronsspiraler;  den 
stöddes  af  två  korsformigt  lagda  läderremmar.  Bronsbeslag  till  dy- 
lika stolar  hafva  anträffats  flerstädes  i  södra  Skandinavien,  äfven  i 
Sverige. 

De  vanligaste  kärlen  voro  af  trä  och  bränd  lera.  Märkvärdigt 
nog  hafva  några  träkärl  från  denna  aflägsna  tid  kunnat  bibehålla  sig. 
Ett  vackert  prof  på  sådana  träkärl  är  den  fig.  91  afbildade  skålen, 
som  lär  vara  svarfvad.  Den  är  liksom  några  andra  dylika  prydd  med 
små  inslagna  tennstift,  hvilka  bilda  enkla  figurer.  I  ett  par  grafvar, 
som  bevisligen  förskrifva  sig  från  den  ifrågavarande  tiden,  har  man 
till  och  med  funnit  runda  askar  af  tunt  trä  med  lock  (fig.  92),  nästan 
alldeles  lika  dem,  som  ännu  begagnas.  Ett  i  Halland  anträffadt  fynd, 
visar,  huru  dessa  askar  längs  fogarna  voro  tätade  med  harts  för  att 
kunna  användas  för  flytande  ämnen. 

De  flesta  lerkärl,  som  vi  nu  känna  från  bronsåldern  här  i  Norden, 
hafva  varit  använda  som  och  äfven  tydligen  förfärdigade  till  graf- 
kärl.  Några  lerkärl,  som  icke  haft  en  sådan  bestämmelse,  visa,  att 
krukmakarkonsten  på  den  tiden  icke  stått  så  lågt  här,  som  man  af 
grafkärlen  kunnat  förledas  att  antaga. 

Huru  många  af  de  brons-  och  guldkärl,  som  i  ganska  stort  antal 
äro  bevarade  från  bronsåldern,  hafva  hört  till  husgerådet,  är  svårt  att 
afgöra.  Sådana  vackra  bronskärl  som  det  fig.  94  afbildade  synas  hafva 
varit  afsedda  att  hängas,  men  de  kunna  icke  hafva  varit  använda  som 
kokkärl,  emedan  deras  botten  är  rikt  prydd  och  stundom  inlagd  med 
harts,  som  icke  tål  hetta.  Med  tillhjälp  af  en  mängd  mellanformer 
kunna  vi  följa,  huru  denna  typ  uppstått  genom  en  förändring  af  de 
likaledes  med  inlagd  harts  prydda  runda  bronsdosor,  som  förskrifva 
sig  från  en  äldre  del  af  bronsåldern  (fig.  93).  Dessa  med  ett  lock  af 
brons  försedda  dosor  äro  i  sin  ordning  efterbildningar  ^ter  dosor  af  trä 
lika  dem,  som  ännu  i  vår  tid  begagnats;  till  och  med  de  vågräta  band, 
som  omgifva  och  sammanhålla  trädosan,  äro  eftergjorda  på  bronsdosan. 


LEFNADSSATT. 


81 


På  hällristningarna  ses  visserligen  ofta  människofigurer,  stundom 
tecknade  i  nästan  naturlig  storlek;  men  af  dem^  få  vi  icke  någon 
synnerlig  upplysning  om  klädedräkten  under  bronsåldern.  Däremot 
hafva  några  graffynd  på  det  mest  oväntade  sätt  lärt  oss  känna,  huru 
bronsålderns  nordbor  gingo  klädda. 


Lerkärl  i  form  af  hydda  (yhu8uma>). 
Norra  Tyskland.     Vio. 


90.    Stol  af  trä. 
Danmark.     */8. 


91.    Träskål^  prydd  med  inslagna  tennstift. 
Danmark,    ^/a. 


92.    Ask  af  trä. 
Danmark.    Omkr.  V*- 


Troligen  använde  man  ännu,  liksom  under  stenåldern,  mycket  skinn 
och  pälsverk  till  kläder  —  sådana  begagnas  ju  ännu  i  dag  mycket, 
i  synnerhet  på  landet.  Då  fåret  redan  under  stenålderns  senare  del 
hölls  här  i  landet,  var  det  emellertid  sannolikt,  att  man  äfven  lärt  sig 
att  af  dess  ull  förfördiga  kläder,  och  lämningar  af  ylleväfnader,  anträf- 
fade i  nordiska  grafvar  från  bronsåldern,  hafva  redan  för  många  år 
sedan  visat,  att  våra  förfäder  under  denna  tid  verkligen  begagnade 
kläder  af  ylle. 

Sveriges  historia.     I.  6 


82 


BRONSÅLDERN. 


Det  märkligaste  fynd  af  detta  olag,  som  man  känner  från  Sverige, 
är  ett,  som  år  1869  gjordes  vid  undersökningen  af  en  större  grafhög  å 
Dömmestorps  ägor  i  södra  Halland.  Högen  dolde  en  af  flata  stenar  om- 
sorgsfullt hopfogad  kista  af  något  mer  än  en  meters  längd.  Då  täck- 
stenarna   borttagits,   visade   sig  kistan  vara  alldeles  fri  från  sand  och 


93.    Dosa  af  brons,  sedd  från 

sidan  och  nedifrån.   Bottnen 

prydd  med  liartsinläggning. 

Skåne.     \  55. 


94.    Bronskärl. 
Bohuslän.    Va- 


jord,  så  att  man  med  lätthet  kunde  undersöka  dess  innehåll.  På  bottnen 
låg  en  mängd  starkt  brända  benbitar,  öfver  hvilka  ett  slags  schal  af  ylle 
var  utbredd.  Denna  sträckte  sig  nästan  öfver  hela  kistans  längd  och 
var   lagd  i  veck.     I  det  största  vecket  låg  en  bronsdolk,  hvilken  var 

instucken  i  en  väl 
gjord  och  fullkomligt 
bibehållen  läderslida 

med    bronsdoppsko 
(fig.  110,  111).    Scha- 
len var  omkring  1,50 
meter  lång  och  60  cm. 
bred;    färgen  är  nu- 
mera brun,  men  vid 
hvardera  ändan  syn- 
tes en  något  mer  än 
10   cm.  bred  ljusgul  kant.    En  bit  af  detta  tyg  är  i  naturlig  storlek 
albildad   fig.    95  för  att  ge  ett  prof  på  den  under  bronsåldern  vanliga 
väfnaden. 

Ännu  mera  öfverraskande  äro  några  i  Danmark  gjorda  fynd.  Ar 
1861  fann  man  i  Trindhöi  (^^Treenhöi»),  en  grafhög  vid  Vamdrup  nära 
Kolding,  en  grafkista,  bildad  af  en  3  meter  lång,  klufven  och  urholkad 
ekstam;  kistans  längd  var  invändigt  2,10  m. 


95.     Ylletyg  från  bronsåldern.    Halland.     Vi 


LEFNADSSÄTT. 


83 


Vid    lockets   aftagande  såg  man  lämningar  af  en  hud,  troligen  en 
kohud,    hvilken   en    gång   omslutit   allt,    som   varit  nedlagdt  i  kistan. 


96.    Mössa. 


98.    Mössa. 


97.    Schal 


99.    Kappa.  100.    Kjortel. 

96 — 100.     Yllekläder  funna  i  en  graf  från  bronsåldern,    Trindhöi,  Jylland. 

Under  huden  var  utbredd  en  vid,  i  många  veck  liggande  kappa  af 
grof  ylleväfnad  (fig.  99).  Den  bildas  af  ett  stycke,  med  en  liten  ut- 
skärning för   halsen;    på   insidan    finnes    en    mängd    nedhängande  ull- 


84  BRONSÅLDERN. 

trådar.  Vid  kappans  ena  ända  stod  en  större  rand  ask  af  trä  med 
lock,  afbildad  fig.  92;  vid  den  andra  syntes  öfre  delen  af  en  yllemössa 
och  bakom  denna  ett  sammanrulladt  yllestycke.  Fig.  80  visar  kistans 
utseende,  medan  kappan  ännu  var  orörd. 

Sedan  man  försiktigt  upptagit  kappan,  visade  sig  lämningarna  af 
skelettet  af  en  man,  hvilken  om  lifvet  var  klädd  i  en  yllekjortel 
(fig.  100),  sammanhållen  med  ett  yllebälte,  som  gick  två  gånger  om 
midjan,  var  hopknutet  framtill  och  slutade  i  långa  hängande  ändar, 
hvilka  voro  prydda  med  tofsar.  På  hufvudet  —  hvaraf  märkvärdigt 
nog  endast  håret  och  hjärnan  funnos  kvar,  under  det  att  hufvud- 
skålen  var  förtärd  —  satt  den  nyssnämnda  mössan  (fig.  98)  af  tjockt 
väfdt  ylle,  hvars  utsida  var  betäckt  med  framstående  ulltrådar,  alla 
slutande  i  knutar.  Både  genom  sin  form  och  sin  egendomliga  väfnad  äger 
den  en  iögonfallande  likhet  med  mössor,  som  ännu  i  dag  begagnas  af 
allmogen  i  Ungern  och  angränsande  trakter  af  Österrike. 

En  annan  yllemössa  (fig.  96),  af  enklare 

^^^^^T^^CTyti^Hj^  väfnad  och  något  af  vikande  form,  låg  jämte 

^^^^^St      '    '  "^Äi         ^^  hornkam  och  en  bronsknif  i  en  liten trä- 

^  ^^TVV  ^-^5^%^       ^®^'    hvilken   stod  vid  likets  fötter  uti  den 

"^^.-/Tta^H^^^^ra     redan  omnämnda  större  asken.    Knifven,  som 

"^  ^^^^^^^^B     till  formen  liknar  våra  rakknifvar,  har  tyd- 

V .  H^^^^^^B     ligen  varit  använd  till  samma  ändamål  som 

"'{B^^^g^W     dessa.     Det    vid    hufvudet    nedlagda    ylle- 

^^^^^^0^       stycket   visade  sig  sedermera  vara  den  ena 

101    Nät  för  håret  hälften  af  en  med  fransar  prydd  schal  eller 

Borum-Eshöi,  Jylland.  pläd   (fig.   97),   hvars   andra   hälft  låg  vid 

fötterna,  där  man  dessutom  upptog  ett  par 
smala  yllestycken,  som  troligen  betäckt  benen,  och  några  obetydliga 
lämningar  af  läder,  hvilka  möjligen  en  gång  utgjort  fotbeklädnaden.  — 
Vid  skelettets  vänstra  sida  låg  ett  bronssvärd  i  en  med  skinn  fodrad 
träslida. 

Sedan  har  man  äfven  i  andra  danska  ekkistor  från  bronsåldern 
funnit  märkvärdigt  väl  bevarade  manskläder. 

Värdet  af  dessa  dyrbara  fynd  ökas  betydligt  genom  det  fynd  af 
en  fullständig  kvinnodräkt  från  ungefär  samma  tid,  som  man  år 
1871  anträffade  i  en  annan  dansk  grafhög,  Borum-Eshöi  nära  Århus  i 
Jylland.  Äfven  här  var  den  döda  begrafven  i  en  kista,  bildad  af  en 
klufven  och  urholkad  ekstam.  Kistans  botten  var  betäckt  med  en 
ogarfvad  hud,  troligen  af  en  ko,  hvilken  hud,  liksom  den  i  Trindhöi, 
väl  en  gång  har  omslutit  allt  det  i  kistan  nedlagda.  På  denna  hud 
låg  en  stor  kappa,  väfd  af  grof  ull  med  inblandade  nöthår.  Insvept 
i  kappan,  hvaraf  endast  bitar  finnas  kvar,  låg  liket  af  en  kvinna,  hvars 
skelett  blifvit  svartfärgadt  af  det  vatten,  som  inträngt  i  ekkistan,  i 
förbindelse    med    garfsyran    från   ekträet.     Liket,   hvars  kön  tydligen 


LEFNADSSÄTT. 


85 


utvisas  af  det  väl  bibehållna  skelettet,  hade  mycket  långt  hår,  som 
förmodligen  varit  uppfäst  eller  sammanhållet  med  en  ännu  ganska  väl 
bevarad  hornkam.  På  hufvudet  hade  den  döda  haft  ett  nät  eller  en 
mössa  af  ullgarn  (fig.  101).  Äfven  af  ett  annat  gröfre  nät  funnos 
lämningar;  man  vet  dock  icke,  om  det  suttit  innanför  det  finare  nätet, 
eller  om  det  legat  löst  i  kistan.  För 
öfrigt  var  den  döda  iklädd  en  hel 
dräkt  af  väfdt  ylletyg,  nämligen  en 
kort  tröja  med  ärmar  och  en  lång 
kjortel  (fig.  102).  Väfnaden  är  all- 
deles densamma  som  å  det  förut  be- 
skrifna  tyget  från  Dömmestorp  (fig. 
95)  och  det  från  Trindhöi. 

Tröjan  är  hopsydd  under  ärmarna 
och  på  ryggen,  där  det  nedtill  finnes 
en  smal  tillsats  af  gröfre  tyg,  fast- 
sydd  med  uUtråd.  Framtill,  där  tröjan 
är  öppen,  har  den  möjligen  varit 
sammanhållen  med  en  snodd  eller  ett 
litet  i  kistan  funnet  bronsspänne,  så- 
vida detta  icke  suttit  på  kappan.  Den 
grofva  sömmen  på  tröjans  rygg  an- 
tyder, att  det  var  meningen,  att  tröjan 
skalle  vara  betäckt  af  kappan,  liksom 
också  den  grofva  tillsatsen  nedtill 
synes  visa,  att  denna  del  af  tröjan 
skulle  gå  in  i  kjorteln.  Kring  lifvet 
sammanhöllos  kläderna  med  ett  band 
och  ett  något  bredare  bälte,  båda  af 
ylle.  Det  senare  är  slaget  eller  väfdt 
med  inblandade  nöthår  i  tre  ränder,  af 
hvilka  den  mellersta  synes  hafva  haft 
en  annan  färg  än  de  på  sidorna.  Det 
slutar  i  tjocka,  med  stor  omsorg  flätade, 
prydliga  tofsar. 

Bredvid  liket  stod  ett  lerkärl, 
och  af  bronssaker  upptogos  ur  kistan, 
utom  det  redan  nämnda  spännet,  en 
spiralfingerring,  två  armband,  en  större  vriden  halsring,  en  större  och  två 
smärre  runda  plåtar  (bälteprydnader)  samt  en  liten  tång.  Märkvärdigt 
nog  låg  vid  det  kvinnliga  likets  sida  äfven  enbronsdolk  med  hornfäste. 

Kvinnodräkten  under  bronsåldern  bestod  således  af  samma  två 
hufvuddelar,  kjortel  och  kofta,  som.  ännu  i  dag,  åtminstone  på  lands- 
bygden. Men  om  de  i  Trindhöi  funna  manskläderna  få  betraktas  såsom 
prof  på  den  vanliga  fullständiga  dräkten,  så  visa  de  en  betydlig  olikhet 


102.    Kvirmodräkt  af  ylle. 
Bornm-Eshöi,  Jylland. 


86  bronsAldbbn. 

mot  förhållandena  ej  blott  nu  utan  äfven  under  hednatidens  sista  period. 
1  synnerhet  är  frånvaron  af  byxor  anmärkningsvärd,  då  denna  benbe- 
klädnad torde  hafva  varit  gemensam  för  alla  germanska  folk  under  den 
visserligen  mycket  senare  tid,  som  historien  vet  något  om  dem,  under 
det  att  den  icke  brukades  af  de  keltiska  stammarna  och  af  folken  i 
södra  Europa.  Denna  omständighet  torde  förtjäna  att  framhållas,  ehuru 
vi  naturligtvis  icke  häri  kunna  se  något  bevis  för  att  det  nordiska 
bronsåldersfolket  icke  varit  af  germansk  nationalitet. 

Både  Trindhöi  och  Borum-£shöi  visa  sig  genom  de  i  dem  funna 
bronssakema  tillhöra  en  ganska  tidig  del  af  bronsåldern,  en  tid  som 
ligger  mer  än  tre  tusen  år  före  vår.  Den  märkvärdiga  omständig- 
heten, att  yllekläder  kunnat  bibehålla  sig  i  en  graf  under  så  lång  tid, 
beror  på  ovanligt  gynnsamma  förhållanden  och  kanske  i  synnerhet 
därpå,  att  kläderna  legat  i  ekkistor,  emedan  garfsyran  i  eken  är  ett 
utmärkt  medel  till  organiska  ämnens  bevarande. 

Det  vanligaste  tyget  under  bronsåldern  var  utan  tvifvel  ylle. 
I  en  till  bronsåldern  hörande  graf  har  man  emellertid  äfven  funnit 
stycken  af  en  ganska  fin  linneväfnad,  det  äldsta  nu  kända  spåret  af 
linets  förekomst  i  Norden.  Några  synålar,  af  brons  eller  ben,  äro  kända 
från  vår  bronsålder. 

I  graf  varna  från  bronsålderns  senare  del  finner  m£in  mycket  ofta 
bland  de  brända  benen  en  syl,  en  liten  tång  och  en  knif  af  samma 
fonn  som  fig.  75;  de  äro  nästan  alla  af  brons,  men  ett  par  sylar  och 
tänger  äro  af  guld.  Någon  gång  äro  alla  dessa  tre  redskap  förenade 
genom  en  ring.  Äfven  grafvarna  från  den  äldre  bronsåldern  innehålla 
ej  sällan  en  tunn  knif,  en  liten  tång  eller  en  syl. 

Dessa  knifvar,  stundom  inlagda  i  läder  eller  i  en  liten  träask, 
hafva  utan  tvifvel  varit  rakknifvar.  Att  männen,  åtminstone  de  för- 
nämare, under  denna  tid  plägade  raka  sig,  bevisas  däraf,  att  man  i 
några  ekkistor,  som  inneslutit  manslik  och  i  hvilka  hufvudets  hår 
varit  förvånande  väl  bevaradt,  ej  funnit  spår  af  skägg.  Diodoros, 
som  lefde  på  Augusti  tid,  berättar,  att  några  af  gaUerna  afrakade 
skägget  fullständigt,  andra  delvis;  de  förnäma  rakade  kinderna  men 
buro  långa  mustascher.  Detsamma  meddelar  Caesar  om  britterna.  Äfven 
de  små  tängerna  hafva  troligen  användts  till  att  rycka  ut  hår  i  ansik- 
tet med. 

Den  danske  forskaren  Sophus  Muller,  som  uppvisat  de  nu  omtalade 
knifvarnas  och  tängernas  bestämmelse,  är  af  den  åsikten,  att  brons- 
ålderns nordbor  tatuerat  sig  med  tillhjälp  af  de  nyssnämnda  sylama, 
af  hvilka  några  haft  skaft  af  bärnsten.  Han  påminner  därom,  att 
enligt  forntida  författare  såväl  assyrierna  som  många  andra  folk  i  Asien 
och  Europa  brukat  tatuera  sig,  en  sed  som  bibehållit  sig  så  länge  i 
Skottland,  att  den  måste  förbjudas  på  ett  år  787  där  hållet  kyrkomöte. 

Om  de  prydnader,  som  stodo  stenålderns  svenskar  till  buds,  voro 
få   och    föga   lysande,    voro   däremot   smyckena   under  bronsåldern   så 


LBFNADSSÄTT. 


87 


mycket  mera  präktiga  och  omväxlande.  De  voro  hufvudsakligen  af 
guld  och  brons.  Prydnader  af  bärnsten  synas  däremot  icke  hafva  varit 
så  allmänna  under  bronsåldern  som  nnder  stenåldern.  Silfversmycken 
voro  ännu  okända  och  glaspärlor  mycket  sällsynta. 


103.    Spänne  af  brons.    Västergötland.    Vs. 


104.    Spiralarmring  af  brons.    Skäne.    Vs. 


105.     Armhand  af  tunt  guldblech  böjdt  öfver  ett  bronsband.    Skåne.     */i. 


I  grafvar  från  den  äldre  bronsåldern  har  man  funnit  präktiga 
halssmycken,  bälteprydnader  och  spännen  af  brons,  armringar  och 
fingerringar  af  brons  och  guld,  ofta  lagda  i  spiral,  knappar  af 
brons,  några  bämstenspärlor  m.  m.  Att  sådana  diademliknande  pryd- 
nader som  fig.  70  varit  halssmycken  och  att  stora  runda  bronsplåtar 
med   spiralsirater   burits   som   bälteprydnader,    ådagalägges   af  några 


88 


BRONSÅLDERN. 


grafvar,  i  hvilka  dessa  smycken  legat,  det  förra  på  halsen  och  det 
senare  på  det  ställe,  där  bältet  haft  sin  plats  (fig.  107).  Många  fynd  visa, 
att  armringar  af  guld  burits  af  män.  Några  af  de  bronsringar,  hvilka 
se  ut  som  armringar,  hafva  enligt  fyndens  vittnesbörd  burits  icke  om 
armen  utan  om  fotleden,  såsom  hos  vissa  folk  ännu  är  brukligt. 
Spiralarmringarna  träffas  vanligen,  till  följd  af  spänstigheten,  i  det 
skick,  som  ses  af  lig.  104.  Att  hvarfven  legat  tätt  intill  hvarandra,  då 
ringen  satt  på  armen,  framgår  emellertid  af  några  graffynd.  Kammar, 
som  torde  hafva  varit  okända  under  stenåldern,  träffas  ej  sällan  i  den 
äldre  bronsålderns  grafvar;  de  äro  af  brons  (fig.  106)  eller  horn. 

Under  den  yngre  brons- 
åldern begagnades  utom 
prydnader  af  nu  nämnda 
slag  (fig.  103—105)  äfven 
åtskilliga  hän  gsmy  eken 
och  nålar  samt  i  synner- 
het en  mängd  större  brons- 
ringar, af  hvilka  åtmin- 
stone de  flesta  troligen 
burits  om  halsen  (fig.  76). 
Flera  af  dessa  ringar  hafva, 
oaktadt  de  legat  mera  än 
2500  år  i  jorden,  bibehållit 
en  icke  obetydlig  del  af 
sin  spänstighet.  Den  rike- 
dom på  halsringar  och 
andra  stora  ringsmycken, 
som  visar  sig  under  den 
yngre  bronsåldern,  är  gan- 
ska anmärkningsvärd,  emedan  h varken  under  bronsålderns  början  eller 
under  den  äldre  järnåldern  dylika  ringar  voro  så  allmänna. 

Äfven  i  afseende  på  prydnaderna  kan  man  uppvisa  den  betydliga 
skillnad,  som  i  allmänhet  spåras  mellan  arbetena  från  bronsålderns 
äldre  och  yngre  del.  Smyckena  från  den  förra  tiden  utmärka  sig 
nämligen  i  hög  grad  fördelaktigt  genom  smakfullare  former  och  sirater 
framför  dem  från  den  senare,  hvilka  ofta  röja  ett  bemödande  att  pryda 
mera  genom  ett  barbariskt  öfvermått  af  den  använda  metallmassan  än 
genom  ädelhet  i  form  och  smakfull  men  enkel  ornering.  Man  har 
några  gånger  här  i  Sverige  funnit  bronsspännen  af  samma  form  som 
fig.  103,  hvilka  äro  ända  till  25  cm.  långa. 

Märkvärdigt  nog  visar  sig,  såsom  vi  af  det  följande  få  se,  ett  lik- 
nande förhållande  också  mot  slutet  af  järnåldern. 


106.    Kam  af  brons.    Västergötland,     »/i. 


Vapnen  voro  under  bronsåldern  tiU  en  stor  del  af  samma  slag  som 
under    stenåldern,    nämligen    dolkar,   yxor,    spjut,   pil   och   båge   samt 


lepnadssXtt. 


89 


T 


troligen  klubbor  och  slungor.  Det  för- 
nämsta skyddsvapnet  var  skölden,  hvil- 
ken  ju  sannolikt  användes  äf ven  af  sten- 
iidems  folk.  Men  till  dessa  vapen  kommo 
nu  svärd  och,  ehuru  troligen  mera  sällan, 
hjälmar. 

I  sammanhang  med  vapnen  böra  vi 
äfven  omnämna  de  stora  präktiga  lurar 
af  brons,  som  man  flera  gånger  anträffat. 
En  sådan,  funnen  i  en  torfmosse  nära 
Lund,  är  afbildad  fig.  108.  Dessa  lurar, 
hvilka  antingen  varit  stridslurar  eller 
användts  vid  templen  för  att  samman- 
kalla menigheten,  hafva  visat  sig  vara 
goda  musikinstrument. 

Sköldarna  voro  vanligen  af  trä  eller 
läder.  De  flesta  på  hällristningarna  af- 
bildade  äro  runda.  En  präktig  bronssköld, 
ganska  stor  och  nästan  rund,  af  tunn  plåt 
med  ornament  i  drifvet  arbete,  är  upp- 
tagen ur  en  torfmosse  vid  Nackhälle  nära 
Varberg  i  Halland  (fig.  109).  Midt  på 
baksidan  sitter  ett  handtag,  men  det  är 
så  litet,  att  endast  två  fingrar  få  rum  däri. 

Att  hjälmar  på  denna  tid  begagnats, 
visas  dels  af  ett  i  Danmark  hittadt,  präk- 
tigt med  guld  belagdt  bakstycke  till  en 
bjälm  från  den  äldre  bronsåldern,  dels  af 
några  hällristningsbilder,  på  hvilka  hjäl- 
men har  två  stora  hornlika  prydnader. 
Några  andra  skyddsvapen,  såsom  pansar, 
benskenor  eller  dylikt,  hafva  icke  an- 
träffats i  fynden  från  vår  bronsålder,  och 

det  är  först  under  den  äldre  järnåldern,      ^^'    ^''{:JdrX^r  ^*'*'''' 
som  brynjor  synas  hafva  kommit  i  bruk    Höger  om  hufvudet  låg  ett  spänne, 
här  i  Norden.  ^  ^™^®  sidor  om  ansiktet  örringar,  på 

vjii_  ni  -ri  halsen  ett  bredt  smycke  likt  fig.  70, 

Svärd  och  dolkar  ai  brons  äro  l  Sve-  vid  midjan  en  stor  och  fyra  smärre 
rige  funna  i  stort  antal  (fig.  74,  110,  112).  5"?,^*  prydnader  för  bältet,  samt  en 
Ti  11.         i/*»  •        n^  •!•  dolk.    Hon  hade  dessutom  bunt  arm- 

DoLkar    tränas    ej    sällan  äfven  l  kvmno-  ringar  och  fingerringar. 

grafvar  men  svärd  endast  i  mansgrafvar. 

Svärden,  tveeggade  och  tydligen  mera  ämnade  till  stickvapen  än  till 
huggvapen,  äro  egentligen  endast  förlängda  dolkar.  Fästena,  som  med 
orätt  ansetts  vara  för  korta  för  en  hand  af  vanlig  bredd,  voro,  i  synner- 
het under  den  äldre  bronsåldern,  ofta  af  brons,  stundom  belagda  med 
guld  och  prydda  med  infattade  bärnstensstycken  eller  med  emalj  liknande 


1 


1 


■•a 


90 


BRONSÅLDERN. 


inläggningar  af  harts.  Från  den  senare  delen  af  bronsåldern  har  man 
här  i  Sverige,  jämte  inhemska  svärd,  hittat  ej  få  bronssvärd  af  ut- 
ländskt arbete  (fig.  113). 

Några  gånger  hafva  de  till  svärden  och  dolkarna  börande  slidorna 
mer  eller  mindre  fullständigt  bibehållit  sig.    Så  hittades  i  den  sidan 


108.    Bronslur.    Skine. 


82  omtalade  grafven  vid  Dömmestorp  i  Halland  en  ovanligt  väl  be- 
varad dolkslida,  hvilken,  liksom  flera  andra,  består  af  trä,  öfverdraget 
med  väl  garfvadt  läder  och  fodradt  med  fint  skinn;  nederst  sitter  en 
doppsko  af  brons  (fig.  111).  För  att  dolken  ej  så  lätt  skulle  glida  ur  slidan, 
äro  de  inåt  vända  håren  af  skinnet  riktade  nedåt.  I  andra  nordiska 
grafvar  har  man  funnit  svärdsslidor  af  trä,  som  icke  varit  öfverdragna 


LBFNADSSÄTT. 


91 


med  läder;  ett  par  äro  prydda  med  utskurna  enkla  sirater.  Bredvid 
svärdet  ligger  ej  sällan  en  prydligt  arbetad  bronskrok,  med  hvars  till- 
hjälp det  fästats  i  gehänget.  Att  dolkar  legat  i  flera  kvinnografvar, 
förtjänar  uppmärksamhet.  Vi  minnas  berättelserna  om  sköldmör  i  Nor- 
den mot  slutet  af  vår  hednatid. 

Flera  vackra  stridsyxor  af  brons  äro  funna  i  Sverige.  En  sådan, 
prydd  på  det  för  den  äldre  bronsåldern  egendomliga  sättet,  är  afbildad 
fig.  72.  Äfven  sådana  yxor  som  fig.  73  hafva  varit  stridsyxor;  de  hittas 
ofta    i  grafvar  tillsammans  med  andra  vapen. 


109.    Sköld  af  brons.    Halland,     »/s. 


För  att  spara  den  dyrbara  metallen  begagnades  under  bronsålderns 
äldre  del,  såsom  flera  fynd  både  i  Sverige  och  andra  länder  utvisa, 
ftfven  stridsyxor  af  sten  samt  pil-  och  spjutspetsar  af  flinta.  A  häll- 
ristningarna ses  ofta  bågskyttar,  men  pilspetsar  af  brons  äro  mycket 
sällan  funna  i  Sverige.  Det  var  också  naturligt,  att  man  hellre  an- 
vände ben  eller  flinta  till  dessa  lätt  förlorade  vapen;  ännu  under  järn- 
ålderns äldre  del  begagnades,  såsom  vi  af  det  följande  få  se,  pilspetsar  af 
ben  här  i  Norden. 

Spjutspetsar  af  brons  äro  däremot  ej  sällan  funna  i  Sverige.  Häll- 
ristningarna visa,  att  spjuten  hade  långa  skaft  och  ofta,  kanske  oftast, 
användes  som  kastvapen. 


92 


BRONSÅLDERN. 


Samma  svårighet,  som  ofta  finnes  att  i  afseende  på  yxorna  från  sten- 
åldern skilja  mellan  dem,  hvilka  användts  såsom  vapen,  och  dem,  hvilka 
varit   begagnade  som  verktyg,  samma  svårighet  visar  sig  äfven  i  af- 


'mt^ 


110.  Bronsdolk 
med  homfäste. 
Halland,     ^'s. 


112.    Fäste  af  brons 

till  ett  hronssvärd. 

Bohuslän.     ^8. 


♦ 


111.    Läderslida  med 

bronsdoppsko,  till  dolken 

fig.  110.    Halland,     »/s. 


114.   Bronsyxa  med  träskaft. 
Österrike. 


113.    Bronsst^rd 
från  mellersta 

Europa. 
Värmland.     Vs. 


seende  på  många  af  yxorna  från  bronsåldern.  Hällristningarna  visa, 
huru  ofta  yxan  under  sistnämnda  tid  i  Norden  gjorde  samma  tjänst 
som   indianens    tomahåk    och    vikingens    stridsyxa,    och  man  kan  utan 


LBPNADSSATT. 


93 


svårighet  se,  att  sådana  präktiga  yxor  som  de  fig.  72  och  73  afbildade 
varit  bestämda  härtill;  men  i  afseende  på  det  stora  flertalet  af  brons- 
yxorna  torde  man  icke  kunna  med  säkerhet  afgöra,  om  de  varit  afsedda 
för  det  ena  eller  andra  ändamålet. 


115.    Bronsyxa  med  träskaft.    Danmark.    V«. 


Yxorna  af  brons  hafva  stundom  ett  skafthål  på  samma  sätt  som 
en  mängd  stenyxor;  i  detta  fall  hafva  de  naturligtvis  varit  fästa  på 
skaftet  på  vanligt  sätt.  Men  de  allra  flesta  bronsyxoma  hafva  varit 
skaftade  på  helt  annat  sätt.*  Några  voro,  liksom 
flintyxoma,  af  hvilka  de  ursprungligen  äro  efter- 
bildningar,  instuckna  i  ena  ändan  af  ett  klufvet  och 
vanligen  knäböjtlt  skaft,  hvilket  någon  gång  bibe- 
hållit sig  till  våra  dagar  (fig.  115).  Däremot  var 
det  likaledes  knäböjda  skaftet  instucket  i  den  mot 
eggen  vinkelräta  holk,  som  finnes  i  ett  annat  slags 
yxor,  och  fastbundet  vid  den  lilla  ögla,  som  oftast 
sitter  strax  nedanför  mynningen.  Fig.  114  visar  en 
sådan  bronsyxa  med  dess  ännu  bevarade  träskaft, 
som  man  funnit  i  en  saltgrnfva  vid  Hallein  i  Öster- 
rike. Af  en  gammal  egyptisk  målning  hafva  vi  lånat 
fig.  116,  af  hvilken  man  ser,  huru  dylika  bronsyxor 
begagnades;  den  röda  färgen  å  originalet  visar,  att 
metallen  verkligen  var  brons. 

Utom  yxor  hade  nordborna  under  bronsåldern 
äfven  flera  andra  verktyg  för  utförande  af  träarbeten, 
såsom  mejslar,  knifvar,  sågar  m.  m.  Verktygen  voro  således  ungefär 
desamma  som  redan  under  stenåldern;  men  de  äro  numera  vanligen  af 
brons,  ehuru  äfven  åtskilliga  stenverktyg  torde  hafva  begagnats,  i 
synnerhet  under  bronsålderns  första  århundraden. 


116.    Bronsyxa  med 

slcaft,  efter  en 
egyptisk  målning. 


*  De  kallas  ofta,  eharn  mindre  lämpligt,  celter,  hvilken  benämning  ej  står  i  sam- 
band med  folknamnet  celter  eller  kelter,  ntan  är  lånad  frän  ett,  fOr  öfrigt  mycket  sällan 
förekommande,  latinskt  ord  celtis,  mejsel. 


94  BRONSÅLDERN. 


3. 


Förfärdigandet  af  bronssakerna.  — 
Inhemsk  tillverkning. 

De  verktyg  vi  nu  betraktat  användes  hufvudsakligen  till  arbeten  i 
trä  och  dylikt.  För  tillverkningen  af  bronssakema  själfva  erfordrades 
mycket  enkla  verktyg,  emedan  så  godt  som  alla  de  under  bronsåldern 
i  Norden  förfärdigade  bronsarbetena  äro  gjutna. 

Vid  bronsgjutning  kunna  tre  olika  metoder  begagnas. 

Den  enklaste  är  att  i  något  fast  ämne.  som  ej  lider  af  hetta,  t.  ex. 
i  sten  eller  brons,  göra  en  fördjupning  af  samma  form  som  det  föremål 
man  önskar  gjuta  (fig.  118)  och  sedan  hälla  den  smälta  bronsen  i 
denna  fördjupning.  En  sådan  gjutform  består  ofta  af  två  hälfter, 
hvilka  passa  ihop.  Men  emedan  det  är  mycket  svårt  att  få  kanterna 
så  jämna,  att  de  alldeles  sluta  tillsammans,  tränger  sig  lätt  vid  gjut- 
ningen  någon  metall  in  i  springan  mellan  formens  båda  halfvor  och 
bildar  den  så  kallade  »gjutsömmen»,  hvilken  ofta  är  mer  eller  mindre 
sjoilig  å  de  på  detta  sätt  förfärdigade  sakerna  från  bronsåldern.  Denna 
metod  erbjuder  den  fördelen,  att  samma  form  kan  användas  många 
gånger,  men  medför  i  stället,  liksom  den  nästa,  en  olägenhet  därigenom, 
att  endast  enklare  arbeten  på  detta  sätt  kunna  åstadkommas. 

Den  andra  metoden  består  däri,  att  man  af  något  fast  ämne, 
t.  ex.  trä,  gör  en  modell  till  form  och  storlek  alldeles  lik  den  sak, 
som  man  vill  gjuta,  och  sedan  med  denna  modell  gör  en  fördjupning  i 
fin  sand.  Sanden  är  fuktig  och  packad  i  två  trälådor,  hvilka  mot- 
svara de  båda  hälfterna  af  en  gjutform  af  sten;  i  springan  mellan  dem 
bildar  sig  då  lätt  en  sådan  gjutsöm,  som  vi  nyss  omtalat.  Sandformen 
blir  väl  förstörd  vid  gjutningen,  men  det  är  lätt  att  med  trämodellen 
åstadkomma  flera  formar. 

Den  tredje  metoden  är  ganska  olik  de  nu  beskrifna.  Man  gör 
visserligen  äfven  nu  en  modell,  men  ej  af  trä  utan  af  vax.  Denna 
vaxmodell  omgifves  med  fin,  sandblandad  lera,  som  torkas  och  därefter 
utsattes  för  sakta  eld,  då  lerformen  blir  något  bränd,  och  det  smälta 
vaxet  rinner  ut  genom  ett  för  detta  ändamål  anbragt  hål,  under  det 
att  luften  kommer  in  genom  ett  eller  par  andra  hål.  Slutligen  hälles 
i  det  förstnämnda  hålet  den  smälta  metallen,  som  fyller  den  af  vaxmo- 
dellen  bildade  ihåligheten  i  formen.  På  detta  sätt  kan  man  med  enkla 
verktyg  åstadkomma  mycket  fina  arbeten,  och  man  undviker  alldeles 
gjutsömmarna,  hvilkas  borttagande  ofta  torde  hafva  vållat  svårigheter; 
men  man  måste  för  hvarje  gjutning  göra  både  ny  modell  och  ny  form. 
Denna  metod  har  tydligen  varit  mycket  använd  under  bronsåldern. 
Härigenom    kan    man  också  förklara  en  omständighet,  som  ofta  blifvit 


FÖRFlRDIGANDET  AP  BRONSSAKERNA.   —  INHEMSK  TILLVERKNING. 


95 


anmärkt,  nämligen,  att  ytterst  sällan  två  bronssaker  af  samma  slag, 
äfven  om  de  hittas  tillhopa,  äro  så  lika  hvarandra,  att  de  kunna  anses 
vara  gjntna  i  samma  form.  Emedan  denna  metods  förnämsta  olägenhet 
består  däri,  att  den  är  mycket  tidsödande,  är  det  ej  heller  oväntadt 
att  finna  den  sällan  begagnad  i  våra  dagar  men  allmän  under  brons- 
åldern, då  tiden  väl  icke  skattades  synnerligen  högt.  Den  är  öfver- 
lägsen  de  andra  metoderna  däri,  att  man  med  den  kan  framställa 
både  mycket  finare  arbeten  än  med  någon  annan  metod  och  många 
saker,  som  på  annat  sätt  icke  kunna  gjutas,  såsom  de  af  tunn  brons 
öfver  en  lerkärna  gjutna  föremålen  (fig.  123  och  128),  sådana  kärl  med 
nppstående  öron  som  fig.  93  och  94  m.  m. 


117.    Gjuthufvud  af 
brons.    Dal.    *  3. 


118.    Form  af  sten  fÖr  gjutning  af  fyra  sådana 
bronssagar  som  fig.  119.    Skåne.    */«. 


Mången  har  varit  böjd  att  antaga,  att  Sveriges  invånare  under 
bronsåldern  icke  själfva  förstått  konsten  att  gjuta  brons  eller  att  de 
åtminstone  endast  kunnat  åstadkomma  de  enklare  och  gröfre  arbetena. 
Detta  antagande  har  emellertid  visat  sig  vara  oriktigt. 

Att  tillverkning  af 
bronssaker  under  ifråga- 
varande tid  ägt  rum  i 
Sverige,  visas  redan  där- 
af,  att  man  här  vid  flera 

tillfällen     tUlsammans  119.    Såg  af  brons. 

med  f omsaker  från  b  rons- 
åldern  funnit  dels  samlingar  af  sönderbrutna,  odugliga  och  till  om- 
smältning  tydligen  bestämda  bronssaker,  dels  smälta  bronsklumpar,  af 
hvilka  några  bildats  af  det,  som  stannat  kvar  på  degelns  botten  efter 
gjntningen,  dels  så  kallade  gjuthufvuden  af  brons.  När  bronsen  hälles 
i  formen,  fylles  vanligen  äfven  det  hål,  hvarigenom  metallen  rinner 
ned.  Då  gjutningen  är  afslutad  och  bronsen  hunnit  svalna,  afhugges 
>g]uthufvudet>,  den  till  det  gjutna  föremålet  icke  hörande  bronsklump, 
som  stannat  i  hålet. 


Dal. 


96  BRONSÄLDBRN. 

Det  fig.  117  aftecknade  gjuthufvudet,  hvilket  tydligen  bildats  i  en 
sådan  form  med  fyrgrenad  kanal  som  fig.  118,  hör  till  ett  märkligt 
fynd,  som  vittnar  om  att  bronsgjutare  funnits  äfven  i  mellersta  Sve- 
rige. Det  låg  nämligen  i  ett  lerkärl,  som  för  flera  år  sedan  anträffades 
vid  Bräekan  i  Järns  socken,  Dal,  helt  nära  Vänerns  strand,  och  som  dess- 
utom innehöll  flera  andra  gjuthufvuden  och  bronsklumpar,  samt  en  mängd 
bitar  af  sönderbrutna  svärd,  ringar,  nålar,  sågar  m.  m.  af  brons;  några 
lämningar  af  ben  fannos  däremot  h varken  i  eller  bredvid  kärlet.  Fyndet 
vinner  ökadt  värde  däraf,  att  man  i  samma  trakt,  vid  Backen  i  Tössö 
socken,  funnit  en  gjutform  för  bronsmejslar. 

Sådana  samlingar  af  sönderbrutna  och  tydligen  för  nedsmältning 
afsedda  prydnader,  vapen  och  verktyg,  af  bronsklumpar,  gjuthufvuden 
och  dylikt  har  man  äfven  anträffat  på  många  andra  ställen  i  landet, 
såväl  i  Skåne  som  i  landskapen  norr  därom. 

Dessa  fynd  vittna  emellertid  endast  därom,  att  bronssaker  till- 
verkats i  våra  trakter,  men  de  gifva  oss  icke  svar  på  den  viktiga 
frågan:  H  v  il  k  a  arbeten  äro  under  bronsåldern  förfärdigade  i  Norden? 
Lyckligtvis  få  vi  från  andra  håll  upplysning  härom. 

På  flera  ställen  i  olika  delar  af  Götaland  har  man  nämligen  i 
Sverige  hittat  gjutformar  från  denna  tid;  en,  från  Gottland,  är  af  brons, 
de  öfriga  af  sten.  I  de  hittills  hos  oss  anträffade  formarna  af  sten 
har  man  gjutit  yxor,  mejslar,  sågar  (fig.  118),  knifvar  m.  m.  Att  man 
icke  känner  ännu  flera  svenska  gjutformar  från  denna  tid,  beror  utan 
tvifvel  dels  därpå,  att  dessa  vid  första  påseendet  föga  märkliga  forn- 
saker  ej  förrän  på  sista  tiden  ådragit  sig  så  mycken  uppmärksamhet, 
att  de  blifvit  tillvaratagna,  dels  därpå  att  endast  de  vid  det  första  här 
ofvan  beskrifna  förfaringssättet  vid  bronsgjutning  använda  formarna 
kunnat  finnas  kvar. 

Man  har  också  begått  ett  stort  misstag,  då  man  påstått,  att  emedan 
de  formar,  som  hittats  i  Sverige,  endast  Äro  afsedda  för  jämförelsevis 
enklare  och  gröfre  saker,  finare  arbeten  icke  kunnat  utföras  här  i 
landet.  Man  har  härvid  förbisett  en  viktig  omständighet,  som  framgår 
af  den  nyss  lämnade  redogörelsen  för  de  olika  förfaringssätten  vid  brons- 
gjutning, nämligen  att  endast  formarna  till  de  enklare  sakerna  kunnat 
bibehålla  sig.  Detsamma  är  därför  också  förhållandet  i  andra  länder; 
ingenstädes  har  man  funnit  formar  för  gjutning  af  våra  finare  bronser. 

Andra  fynd,  som  gifva  oss  omedelbar  upplysning  om  hvad  som 
tillverkats  här  i  Norden,  äro  också  gjorda.  Så  har  man  flera  gånger 
här  hittat  arbeten  från  bronsåldern,  som  icke  blifvit  afputsade  efter 
gjutningen  och  således  ej  äro  färdiga  eller  som  vid  gjutningen  miss- 
lyckats. På  Fyen  har  man  funnit  ett  bronskärl  af  samma  form  som 
fig.  94,  hvilket  ännu  är  fylldt  med  den  lerkärna,  öfver  hvilken  den 
tunna  metallen  är  gjuten;  tydligen  hade  gjutningen  misslyckats. 

Det  är  emellertid  endast  genom  en  lycklig  tillfällighet,  som  vi 
erhålla   sådana   omedelbara   upplysningar  om  den  inhemska  tillverk- 


fÖRFÄRDIGANDET  AF  BROKSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.  97 

ningen  under  ifrågavarande  period;  därför  kunna  vi  ej  heller  vänta  att 
på  detta  sätt  få  fullständigt  svar  på  den  framställda  frågan.  Ett  sådant 
svar  kan  endast  på  ett  mera  indirekt  sätt  erhållas,  nämligen  genom 
att  i  afseende  på  de  särskilda  i  Norden  funna  fornsakerna  undersöka, 
huruvida  de  höra  till  typer,  som  här  äro  allmänna  men  som  i  andra 
länder  aldrig  eUer  ytterst  sällan  förekomma,  i  hvilket  fall  det  är  klart, 
att  dessa  typer  äro  inhemska  hos  oss  och  att  alla  de  till  dessa  typer 
hörande  föremålen  äro  förfärdigade  här. 

Detta  är  t.  ex.  förhållandet  med  sådana  sågar  som  fig.  119.  De 
äro  i  mycket  stort  antal  hittade  i  Norden  men  icke  kända  från  andra 
länder.  Då  därtill  lägges,  att  man  både  i  Sverige  och  Danmark  vid 
flera  tillfällen  funnit  gjutformar  för  sågar  af  samma  form  (fig.  118), 
så  hafva  vi  således  både  direkta  och  indirekta  bevis  af  ovanlig  styrka 
för  dessa  verktygs  nordiska  ursprung. 

Härtill  kommer  ännu  en  omständighet,  hvilken  torde  förtjäna  mera 
uppmärksamhet,  än  man  hittills  i  allmänhet  ägnat  däråt.  De  nyss 
nämnda  sågarna  äro  af  en  typ,  som  tydligen  uppstått  ur  en  annan  för 
Norden  egendomlig  form  af  bronssågar,  hvilken  i  sin  ordning  endast 
är  en  efterbildning  i  brons  efter  ett  slags  flintsågar,  som  ej  anträffats 
annorstädes  än  i  Norden.  Då  man  kan  på  detta  sätt  följa  utvecklingen 
af  typen  och  finner,  att  den  i  alla  sina  olika  former  allmänt  före- 
kommer i  våra  trakter  men  aldrig  hittats  i  andra  länder,  så  starkes 
naturligtvis  häraf  vår  öfvertygelse  om  att  dessa  bronssågar  äro  för- 
firdigade  inom  Skandinavien. 

På  samma  sätt  kan  man  äfven  bevisa,  att  de  präktiga  och  om  icke 
ringa  konstfärdighet  vittnande  hängkärlen  af  samma  slag  som  fig.  94 
äro  skandinaviska  arbeten.  Man  har  visserligen  förnekat  detta  och 
påstått,  att  de  utgått  från  etruskiska  verkstäder;  men  det  enda  skäl 
man  kunnat  anföra  för  ett  sådant  påstående  är,  att  dessa  kärl  vore  allt- 
för väl  gjorda  och  att  de  vittnade  om  alltför  god  smak  för  att  kunna 
vara  tillverkade  i  Norden.  Detta  skäl  är  dock  naturligtvis  icke  i 
och  för  sig  afgörande,  då  det  är  fråga  om  en  tid,  i  afseende  på 
hvilken  man  icke  känner  något  annat  om  nordbons  konstfärdighet  än 
det,  som  fornsakerna  själfva  förtälja  oss.  Det  är  också  numera  allmänt 
erkändt,  att  de  nyssnämnda  kärlen  äro  förfärdigade  här  i  Norden, 
hvUket  bevisas  af  följande  fem  omständigheter: 

1.  De  ifrågavarande  bronskärlen  äro  så  talrika  i  Skandinavien 
och  i  den  del  af  norra  Tyskland,  hvilken,  enligt  hvad  här  of  van  an- 
märkts, hör  till  det  skandinaviska  området,  att  man  redan  känner 
nära  250  kärl  från  detta  område,  funna  på  omkring  två  hundra  olika 
BtäUen  från  Norge  till  trakten  af  Harz.  Däremot  har  något  dylikt 
kärl  aldrig  hittats  i  Italien  och  nästan  aldrig  i  andra  delar  af  Europa 
utom  Norden. 

2.  Man  kan  här  i  Norden  följa  utvecklingen  af  denna  till  brons- 
ålderns senare  del  hörande  typ  ur  en  form,  som  tillhör  den  nordiska 

8vtrige$  hiMtoria.     I.  7 


98 


BRONSÅLDERN. 


bronsålderns  äldre  del.  I  våra  trakter  äro  icke  blott  alla  de  olika 
skedena  af  denna  utveckling  återfunna,  utan  de  visa  sig  också  vara 
egendomliga  för  Norden,  emedan  de  icke  äro  kända  från  andra  länder. 

3.  De  nu  ifrågavarande  hängkärlen  äro, 
liksom  andra  skandinaviska  bronsarbeten 
från  bronsåldern,  gjutna  och  icke  hamrade, 
såsom  nästan  alla  samtida  sydeuropeiska 
bronskärl. 

4.  De  ornament,  hvilka  pryda  dessa 
hängkärl,  likna  fullkomligt  dem,  som  vi  se 
på  en  mängd  andta  skandinaviska  arbeten 
från  samma  tid  men  som  aldrig  förekomma 
på  fornsaker  från  Italien  och  andra  delar 
af  Europa. 

Det   är  visserligen  sant,  att  några  af 
'''•  Sf&of.   Äge'11-^''"'    Våra   htogkärl    äro  piydda  med  upphöjda 

punkter  och  koncentriska  kretsar,  hvilka 
vid  första  påseendet  synas  vara  drifna. 
Men,  om  man  uppmärksamt  betraktar  dem, 
finner  man  snart,  att  de  äro  frambragta 
genom  gjutning.  Utan  tvifvel  böra  vi  i 
dessa  ornament  —  liksom  i  dylika,  hvilka 
förekomma  på  några  nordiska  spännen  af 
samma  form  som  fig.  103,  —  se  efterbild- 
ningar  efter  de  drifna  punkter  och  kon- 
centriska kretsar,  som  pryda  de  från  södra 
Europa  under  den  senare  delen  af  vår 
bronsålder  hit  införda  arbetena.  Således, 
långt  ifrån  att  detta  märkliga  förhållande 
skulle  vara  ett  stöd  för  åsikten  om  häng- 
kärlens  sydländska  ursprung,  kunna  vi  med 
skäl  däri  se  ett  ytterligare  bevis  för  att 
de  äro  tillverkade  i  Norden.  Det  vittnar 
tillika  om  den  skicklighet,  hvarmed  nord- 
borna visste  att  med  sin  gjutning  efter- 
härma de  präktiga  arbeten,  som  de  erhöllo 
från  sydligare  länder,  där  konstfärdigheten 
redan  gjort  betydande  framsteg  och  där 
man  sedan  länge  kände  andra  sätt  att  be- 
arbeta bn  ^sen  än  genom  gjutning,  fort- 
farande så  godt  som  den  enda  metod,  hvilken 
Nordens  invånare  ägde  till  sitt  förfogande. 
5.  Till  alla  dessa  skäl,  hvilka  i  och  för  sig  själfva  borde  vara 
fullt  öfvertygande,  kommer  slutligen  det  förut  omtalade,  på  Fyen  anträf- 
fade fyndet  af  ett  med  den  inre  lerkärnan  ännu  fylldt  hängkärl,  hvilket 


121.    Knif skaft  af  brons. 
Skåne.    Vi. 


FÖRFÄRDIGANDET  AF  BRONSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.  99 

synes  hatVa  misslyckats  i  gjutningen.  Siraterna,  som  pläga  i  rikt 
mått  pr3''da  bottnen  å  dessa  kärl  och  som  tydligen  anbragtes  efter 
gjntningen,  saknas  ännu  på  detta.  Det  är  klart,  att  ett  sådant  half- 
fllrdigt  och  obrukbart  arbete  icke  förts  den  långa  och  besvärliga  vägen 
från  södra  Europa,  i  synnerhet  då  den  ännu  kvarsittande  lerkärnan  så 
betydligt  ökade  dess  vikt  utan  att  vara  af  någon  nytta. 

Vi  hafva  något  utförligare  än  vanligt  redogjort  för  denna  fråga, 
emedan  det  för  kännedomen  om  kulturtillståndet  i  ett  land  under  en 
viss  tid  är  af  synnerlig  vikt  att  icke  blott  veta,  hvilka  föremål  som  då 
voro  i  bruk,  utan  äfven  att  känna,  hvilka  arbeten  den  inhemska  slöjden 
då  kunde  åstadkomma.  Ett  folk,  hvilket  kunde  gjuta  sådana  bronskärl 
som  det  fig.  94  afbildade  och  pryda  det  med  så  smakfulla  sirater,  har 
redan   hunnit  långt  på  konstflitens  och  den  materiella  odlingens  bana. 

Om  man  på  det  sätt  vi  nu  antydt  typ  för  typ  granskar  de  vikti- 
gaste i  Sverige  anträflp^ade  fomsakerna  från  bronsåldern,  både  dem  från 
periodens  förra  och  dem  från  dess  senare  del,  så  skall  man  finna,  att 
nästan  alla  dessa  saker  äro  förfärdigade  här  i  Norden  och  att 
endast  jämförelsevis  få  bland  dem  äro  införda  från  främmande  land. 
På  samma  sätt  visar  det  sig,  att  hufvudmassan  af  de  arbeten  från 
samma  tid,  som  hittats  i  andra  delar  af  Europa,  är  alster  af  den  in- 
hemska konstfliten  inom  det  land,  där  de  äro  anträffade. 

Det  kan  visserligen  synas  vara  öfverraskande,  att  nordborna  redan 
för  3000  år  sedan  kunde  åstadkomma  så  goda  arbeten;  men  förhållan- 
dena under  bronsåldern  i  de  särskilda  delarna  af  Europa  äro  numera 
så  väl  kända,  att  man  utan  tvekan  kan  lita  på  riktigheten  af  det  nu 
sagda,  hvilket  för  öfrigt  också  bekräftas  däraf,  att  icke  en  utan  flera 
sådana  om  stor  skicklighet  vittnande  typer  visat  sig  vara  inhemska  i 
vårt  land. 

Det  resultat,  till  hvilket  vi  af  dessa  undersökningar  ledas,  är  emel- 
lertid så  mycket  mera  oväntadt,  som  det  häraf  följer,  att  nordborna  i 
smak  och  skicklighet  att  gjuta  bronsen  icke  blott  måste  anses  hafva 
stått  Hka  högt  som,  utan  till  och  med  öfverträffat  nästan  alla  andra 
hronsåldersfolk  i  Europa.  En  sådan  dolk  som  fig.  74  med  dess  fina 
och  smakfullt  prydda  fäste,  en  sådan  yxa  som  fig.  72  eller  en  sådan 
som  fig.  128  med  dess  tunna  bronsskal,  ett  sådant  kärl  som  fig.  94 
och  en  sådan  kedja  som  fig.  120,  med  den  ena  länken  gjuten  i  den 
andra,  söka  förgäfves  sina  likar  bland  något  annat  lands  bronsålders- 
saker; en  hellenisk  bronsgjutare  från  den  klassiska  tidens  bästa  dagar, 
då  järnet  redan  under  århundraden  varit  i  allmänt  bruk  hos  hans  folk, 
hade  icke  behöft  blygas  för  ett  sådant  arbete.  Därför  är  det  också 
med  stolthet,  som  vi  däri  kunna  se  ett  verk  af  nordbor  från  en  tid, 
hvilken  ligger  så  långt  bortom  Perikles'  dagar. 

En  brist,  som  ofta  torde  hafva  gjort  sig  på  ett  kännbart  sätt  gäl- 
lande  i    Sverige   under  denna  tid,  var  den  fullkomliga  obekantskapen 


100 


BRONSÅLDERN. 


med  konsten  att  löda  metaller.  Då  två  stycken  brons  skulle  samman- 
fogas eller  då  en  lagning  var  nödvändig,  måste  man  därför,  såsom 
liera  ännu  bevarade  fornsaker  visa,  hjälpa  sig  antingen  med  nitar, 
eller  genom  att,  ofta  på  ett  ganska  klumpigt  sätt,  gjuta  brons  öfver 
brotten.  Det  fig.  103  af  bildade  bronsspännet  är  ett  exempel  på  det  se- 
nare förfaringssättet;  den  ena  ovala  skifvan  hade  lossnat  frän  bågen 
och  sedan  blifvit  fäst  därigenom,  att  en  klump  brons  gjutits  rundt  om- 
kring brottet. 

Knappar,    svärdfästen    och    andra   arbeten   af  brons    äro   stundom 
prydda  med  inläggningar  af  bärnsten. 

Ännu  oftare  äro  dock  bronsarbetena  från  denna 
tid,  t.  ex.  hängkärl  och  svärdfästen,  prydda  genom 
inläggning  med  en  mörkbrun,  hartslik  massa,  som 
på  den  gula,  nästan  guldglänsande  bronsen  måtte 
hafva  åstadkommit  en  mycket  god  verkan.  Stora 
runda  kakor  af  denna  hartsmassa  —  hvilken  för 
öfrigt  användes  till  flera  andra  tekniska  ändamål  — 
hittas  ej  sällan  i  våra  torfmossar.  Det  största,  nu 
kända  fyndet  af  detta  slag  gjordes  år  1845  i  en 
liten  torfmosse  vid  Tågarp  i  Skåne,  där  man  fann 
fjorton  sådana  hartskakor,  stående  på  kant  tätt  in- 
till hvarandra.  De  voro  genomborrade  i  midten 
och  hade  tydligen  varit  hopbundna. 

Att  nordborna  förstodo  med  sådan  hartsinlägg- 
ning pryda  bronsen,  är  uppenbarligen  en  följd  af 
inflytandet  från  Södern,  emedan  man  i  Orienten 
och  Grekland  redan  tidigt  lärt  sig  konsten  att  i 
brons  göra  inläggningar  med  andra  ämnen,  såsom 
koppar,  silfver,  guld  och  glasfluss  (emalj). 

Förgyllning,  i  egentlig  mening,  var  väl  ännu 
okänd.  Men  man  finner  stundom  bronssaker  belagda 
med  tunna  guldplåtar,  h vilka  fasthållas  därigenom,  att  de  äro  vikna 
omkring  och  under  kanten  af  det  föremål  de  pryda.  Prof  härpå  äro 
de  två  stora  bronsyxorna  från  Skogstorp  (fig.  128)  samt  åtskilliga 
svärdfästen,  nålar,  knappar  m.  m. 


122.   BronMld. 

Skåne.    »/9. 


En  mängd  svenska  bronsarbeten  från  bronsåldern  äro  rikt  prydda 
med  sirater,  af  hvilka  några  äro  genom  gjutning  åstadkomna  på  samma 
gång  som  själfva  föremålet;  de  flesta  äro  dock  punsade,  det  vill  säga 
efter  gjutningen  åstadkomna  genom  upprepade  slag  på  nacken  af  en 
»puns*,  ett  litet  verktyg  liknande  en  smal  mejsel,  hvars  egg  under 
arbetet  långsamt  flyttas  så,  som  man  vill,  att  ornamenten  skola  löpa. 
Att  de  nu  ifrågavarande  siraterna  verkligen  äro  punsade,  bevisas 
bland  annat  däraf,  att,  då  de  anbragts  på  ett  tunt  bronsföremål, 
baksidan  visar  svaga  upphöjningar  motsvarande  de  fördjupade  sirater, 


FÖRFÄRDIGANDET  AP  BRONSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.         101 

som  pryda  framsidan,  och  beroende  därpå,  att  dessa  åstadkommits  genom 
slag  på  pnnsen. 

Mången,  särskildt  i  utom-skandinaviska  länder,  har  visserligen  på- 
stått, att  dessa  ornament  endast  kunde  vara  graverade  med  stieklar 
af  stål,  hvarför  man  i  detta  förhållande  trodde  sig  hafva  funnit  ett 
afgörande  bevis  för  att  de  nordiska  fornforskarnes  lära  om  bronsåldern 
vore  oriktig.  Det  har  emellertid  redan  för  flera  år  sedan  vid  anställda 
fbrsök  visat  sig,  att  sådana  fördjupningar  som  dessa  ornament  lätt 
kunna  åstadkommas  med  punsar  af  brons,  ehuru  det  äfven  för  de 
skickligaste  af  vår  tids  arbetare  först  efter  lång  öfning  är  möjligt  att 
draga  så  vackra  och  regelbundna  linier  som  spiralerna  på  forntidens 
bronser.  Vid  närmare  efterseende  bland  fynden  från  den  nordiska 
bronsåldern  hsr  man  ock  påträflfat  de  små  vid  dessa  arbeten  använda 
bronspunsarna. 

I  Sverige  har  man  visserligen 
från  bronsålderns  senare  del  funnit 
några  bronsarbeten,  hvilka  äro 
prydda  med  sirater  i  drifvet  ar- 
bete —  d.  v.  s.  åstadkomna  med 
hammarens  tillhjälp  i  en  tämligen 
tunn   bronsplåt   på   det   sätt,    att 

siraterna  på  plåtens  framsida  bilda     ,^n     ^.    ,    ^  , 

,    .j     ^    ^        ,     .11  A  123.    Hjort  af  tunn  brons j  gjuten  öfver 

upphöjda  figurer,  hvilka  motsvaras  en  kärna  af  lera.    Skåie.    Vs. 

af  fördjupningar  på  baksidan.  Men 

dessa  bronser  äro  så  godt  som  alla  införda  hit  från  södra  Europa,  där 

dylika  arbeten  äro  allmänna  på  den  tid,  då  järnets  bruk  började  blifva 

kändt  i  de  trakterna. 

Den  rikedora  på  sirater,  som  de  nordiska  bronsarbetena  förete,  är 
så  mycket  mera  anmärkningsvärd,  som  man  i  de  flesta  andra  länder 
icke  finner  något  motsvarande  under  den  egentliga  bronsåldern. 

I  ett  afseende  likna  siraterna  å  de  nordiska  bronsåldersarbetena 
dem,  som  äro  kända  från  vår  stenålder.  De  äro  nämligen  nästan  all- 
tid —  med  några  få  undantag  från  periodens  senare  eller  sista  del  — 
endast  lineära  ornament,  ehuru  ej  längre  endast  rätliniga,  under  det 
att  människor  och  djur  ytterst  sällan  och  växter,  så  vidt  vi  veta,  aldrig 
äro  afbildade  å  bronser  från  denna  tid.  Ornamentiken  under  vår 
bronsålder  skiljer  sig  således  väsentligen  både  från  den  under  järn- 
åldern, där  stiliserade  djurbilder  spelade  en  så  framstående  roll,  och 
från  den  under  medeltiden,  i  hvilken  äfven  bladsirater  och  dylikt  voro 
af  framstående  betydelse. 

Någon  gäng,  ehuru  sällan,  har  man  här  i  Norden  äfven  funnit 
gjutna,  ej  graverade  eller  drifna  bilder  af  människor  eller  djur.  Sä 
sluta  skaften  å  några  knifvar  från  den  äldre  bronsåldern  i  tydliga 
hästhnfvud,  en  omständighet  af  vikt  bland  annat  därför,  att  man  där- 
nti  har  ett  ytterligare  bevis  för  hästens  förekomst  här  i  landet  redan 


102  ,    BRONSÅLDERN. 

under  den  tiden,  emedan  dessa  knifvar  utan  tvifvel  äro  inhemska  ar- 
beten. Ett  par  knifskaft  från  periodens  senare  del  sluta  i  människo- 
hufvud,  och  ett  sådant  skaft  (fig.  121),  funnet  i  Skåne,  är  formadt  som 
öfre  delen  af  en  människa.  Knifven  är  utan  tvifvel  förfärdigad  här  i 
Norden. 

Helt  nyligen  har  man  vid  Stockhult,  nära  gränsen  mellan  Skåne 
och  Småland,  jämte  en  mängd  präktiga  bronser  från  den  äldre  brons- 
åldern funnit  två  gjutna  människobilder,  alldeles  lika  hvarandra  (fig. 
122).  Armarna,  gjorda  för  sig,  hafva  gått  förlorade.  Hufvudbetäck- 
ningen  är  tydligen  en  hjälm;  två  små  hål,  som  ses  i  dennas  nedre, 
vågräta  del,  hafva  tvifvelsutan  varit  afsedda  för  ett  par  sådana  högt 
uppstående,  hornliknande  hjälmprydnader,  som  förut  omtalats.  I  likhet 
med  de  öfriga  på  samma  ställe  uppgräfda  sakerna  äro  äfven  dessa  bilder 
uppenbarligen  inhemska  arbeten. 

Samtidigt  med  sistnämnda  bilder  anträffades  i  Skåne  två  små  djur- 
bilder af  brons,  troligen  hjortar  (tig.  123),  hvilkas  ögon  bildats  af  in- 
satta bärnstensstycken.  Bilderna  äro  gjutna  af  brons  öfver  en  ännu 
bevarad  lerkärna.  De  hittades  tillsammans  med  några  bronser,  som 
visa,  att  de  äro  samtidiga  med  de  vid  Stockhult  upptäckta  sakerna. 


Vi  hafva  sett,  huru  starka  de  skäl  äro,  som  tala  för  att  flertalet 
af  de  i  Norden  funna  bronssakerna  från  ifrågavarande  tid  är  förfär- 
digadt  här.  Och  dock  var  hela  denna  inhemska  tillverkning  beroende 
på  oafbruten  tillgång  till  ett  råämne,  som  icke  fanns  inom  Sverige 
utan  måste  införas  från  främmande  länder. 

Den  i  Sverige  under  denna  period  använda  bronsen  är,  såsom  vi 
redan  anmärkt,  en  blandning  af  koppar  och  tenn,  vanligen  ungefär  9 
tiondedelar  af  den  förra  och  1  tiondedel  af  den  senare  metallen.  Kop- 
par finnes  visserligen  i  landet  men  endast  i  malmer,  som  man  först 
långt  efter  bronsålderns  slut  lärt  att  tillgodogöra  sig,  och  några  tenn- 
grufvor  äro  ej  kända  i  Skandinavien.  Följaktligen  måste  vi  anse  all 
under  bronsåldern  här  använd  brons  vara  införd  från  andra 
länder.  Emedan  ren  koppar  och  rent  tenn  mycket  sällan  förekommit 
hos  oss  i  fynden  från  denna  tid,  är  det  i  hög  grad  sannolikt,  att  bron- 
sen infördes  hit  färdigblandad,  antingen  såsom  tackor  eller  stänger 
eller  såsom  vapen,  verktyg,  prydnader,  kärl  och  dylikt,  h vilka  här 
blifvit  nedsmälta  och  omarbetade. 

Den  brons,  som  under  nu  ifrågavarande  tid  användes  i  Sverige,  är 
införd  dels  från  de  brittiska  öarna,  dels  från  mellersta  Europa.  Att 
importen  från  sistnämnda  trakt  varit  mycket  mera  betydande  än  den 
från  västra  Europa,  visas  bland  annat  däraf,  att  de  hos  oss  funna  bron- 
serna  ofta   innehålla   något   nickel,    hvilken  förorening  är  vanlig  i   de 


SAMFÄRDSEL.   —  FÖRBINDELSE  MED  ANDRA  LÄNDER.  103 

centraleuropeiska  kopparmalmerna  men  antingen  icke  eller  endast  i  myc- 
ket mindre  kvantitet  förekommer  i  de  engelska. 

Då  bronsen  måste  hämtas  från  aflägsna  länder,  var  den  naturligt- 
vis djnrbar.  Vi  kunna  också  se,  huru  man  gjorde  allt  för  att  spara 
den.  Så  äro  t.  ex.  fästena  till  de  präktiga  svärden  och  dolkarna  af 
samma  slag  som  fig.  74  nästan  aldrig  massiva  utan  gjutna  ihåliga 
öfver  en  kärna  af  lera.  Vi  hafva  också  i  det  föregående  nämnt,  att 
man  för  att  ej  onödigtvis  förspilla  den  kostbara  metallen  ännu  långt 
efter  bronsålderns  början  begagnade  flinta  eller  andra  stenslag  till 
spetsar  på  spjuten  eUer  pilarna,  till  stridsyxor  och  dylikt. 


Hittills  hafva  vi  endast  afsett  tillverkningen  af  bronsarbeten.  Un- 
der bronsåldern  var  dock  äfven  en  annan  metall  känd  här,  nämligen 
guldet,  och  man  har  i  Sverige  på  flera  ställen  funnit  kärl,  diadem, 
armringar  och  fingerringar  m.  m.  af  guld.  Många  af  dessa  saker  äro 
förfärdigade  i  Norden,  emedan  de  äro  af  typer,  som  endast  förekomma 
här.  Vid  bearbetandet  af  guldet  spelade  hammaren  en  större  roll  här 
än  vid  tillverkningen  af  bronssaker. 

Det  är  sannolikt,  att  allt  det  guld,  som  begagnats  i  Norden  under 
bronsåldern,  varit  infördt  från  andra  länder,  hufvudsakligen  från  de 
brittiska  öarna  —  Irland  var  ett  guldrikt  land  —  och  mellersta  Europa, 
om  än  en  stor  del  däraf  här  omarbetats. 

Om  all  metall,  både  brons  och  guld,  som  under  bronsåldern  an- 
vändts  i  Norden,  är  införd  från  andra  delar  af  Europa,  måste  vårt 
land  hafva  stått  i  en  oaf  bruten  och  ganska  liflig  samfärdsel  med  dessa 
trakter. 


4. 
Samfärdsel.  —  Förbindelse  med  andra  länder. 

Att  de  olika  delarna  af  Skandinavien  under  bronsåldern  stodo  i 
förbindelse  sins  emellan  —  och  med  den  del  af  norra  Tyskland,  som 
hörde  till  det  nordiska  område,  om  hvilket  vi  förut  talat  —  det  fram- 
går af  samma  förhåUande,  som  vi  antydde,  då  fråga  var  om  stenåldern, 
nämligen  af  den  likhet  i  form  och  sirater,  hvilken  de  flesta  fornsakerna 
från   de   särskilda  trakterna  inom  detta  område  hafva  med  hvarandra. 

Äfven  med  trakterna  öster  om  Bottniska  viken  stod  Sverige  under 
denna  tid  i  förbindelse.  Man  har  nämligen  i  Finland,  särskildt  i  de 
södra  och  västra  delarna  af  detta  land,  i  närheten  af  Finska  och  Bott- 
niska vikarna,  flera  gånger  funnit  fornsaker  af  brons,  dit  införda  från 
Sverige,  några  under  den  äldre,  andra  under  den  yngre  bronsåldern. 


104  BRONSÅLDERN. 

Såsom  minnen  af  en  mer  eller  mindre  omedelbar  förbindelse  med 
andra  länder,  i  synnerhet  med  Europas  sydligare  delar  under  brons- 
åldern, kunna  vi  betrakta  ett  icke  ringa  antal  i  Sverige  funna  arbeten 
af  brons  och  guld.  Att  dessa  verkligen  äro  af  främmande  härkomst, 
framgår  däraf,  att  de  till  form,  sirater  och  arbetssätt  öfverens- 
stämma  med  en  mängd  i  sistnämnda  länder  anträffade  fornsaker,  under 
det  att  de  skilja  sig  från  de  arbeten,  hvilka,  på  sätt  vi  of  van  sett,  hafva 
visat  sig  vara  nordiska. 

Såsom  prof  på  sådstna  i  vårt  land  anträffade  utländska  arbeten 
kunna  vi  anföra:  den  lilla,  nära  Ystad  funna  bronsvagnen,  som  är  af- 
bildad  fig.  135;  ett  i  en  torfmosse  vid  Bjärsjöholm  i  Skåne  anträffadt 
stort  bronskärl  (fig.  133);  några  andra  bronskärl;  den  i  Halland  funna 
bronsskölden,  som  är  af  bildad  fig.  109;  flera  svärd  och  knifvar  af  brons 
(fig.  113)  m.  m. 

De  flesta  af  dessa  saker  äro  komna  från  länderna  söder  eller  syd- 
ost om  oss,  där  arbeten  af  samma  slag  ofta  äro  funna.  Men  äfven  af 
en  förbindelse  med  de  brittiska  öarna  finnas  märkliga,  om  än  mindre 
talrika  minnen. 

Att  de  främmande  arbeten  från  bronsåldern,  som  anträffats  här  i 
Norden,  hufvudsakligen  hitförts  af  handeln,  är  otvifvelaktigt,  och  att 
handelns  jämförelsevis  stora  betydelse  redan  på  denna  tid  i  sin  ordning 
förnämligast  betingades  af  den  rika  tillgång  på  bärnsten,  som  fanns  i 
Norden,  hafva  vi  redan  sett. 

Bärnsten  förekommer  i  större  mängd  dels  på  Jyllands  västkust 
och  dels  på  kusten  af  Ostpreussen.  Under  de  nu  ifrågavarande  tiderna 
var,  såsom  otvetydiga  bevis  ådagalagt,  den  jutska  bärnstenen  af  större 
betydelse  för  handeln  än  den  preussiska,  ett  förhållande  som  emellertid 
under  loppet  af  det  sista  årtusendet  före  Kristi  fbdelse  ändrades. 

Den  tvärs  öfver  kontinenten  gående  handeln  mellan  södra  och 
norra  Europa  på  denna  tid  underlättades  i  hög  grad  däraf,  att  vår 
världsdel  i  olika  riktningar  genomskäres  af  så  många  floder.  Bland 
dem,  som  flyta  åt  norr,  ut  i  Nordsjön  och  Östersjön,  har  särskildt  Elbe 
med  sina  bifloder  varit  af  stor  vikt,  hvilket  icke  endast  beror  på  detta 
vattensystems  betydenhet  utan  också  därpå,  att  Elbe  mynneir  ut  vid 
basen  af  den  jutska  halfön,  således  just  invid  det  område,  som  den  då- 
tida bärnstenshandeln  förnämligast  sökte.  Härtill  kommer,  att  Elbes 
stora  biflod  Moldau  i  sitt  öfre  lopp  genomlöper  en  trakt,  som  ej  ligger 
mer  än  ett  par  mil  från  Donau  och  som  ej  genom  några  höga  berg 
skiljes  från  denna  flods  dalgång. 

En  af  de  viktigaste  vägar,  som  handeln  mellan  norra  Italien  och 
mellersta  Europa  i  dessa  gamla  tider  följde,  är  den,  som  utmed  Adige, 
eller  Etsch  som  tyskarne  säga,  och  dennas  biflod  Eisack  genom  Tyrolen 
ledde  upp  till  alppasset  vid  Brenner,  hvilket  ännu  i  dag,  som  bekant, 
är  af  mycket  stor  betydelse  för  samfärdseln  mellan  Italien  och  Europa 
norr  om  Alperna.    Från  Brenner  steg  man  sedan  ned  först  utefter  Sill, 


SAMFÄRDSEL.   —   FÖRBINDELSE  MED   ANDRA  LÄNDER.  105 

ett  af  Inns  tillflödes,  och  därefter  utmed  Inn  till  Donau.  Ville  man 
sedan  fortsätta  till  det  nordiska  området,  kunde  man  först  följa  utför 
Donau  ungefär  till  det  ställe,  där  Linz  nu  ligger.  Härifrån  gick  man 
öfver  till  Moldaus  öfre  lopp  och  kom  så  utmed  denna  flod  och  Elbe 
till  Nordsjöns  kust.  Äfven  de  andra  norr  ut  rinnande  floderna  Weichsel, 
Öder  och  Weser,  äfven  som  Rhen,  hafva  naturligtvis  redan  tidigt  varit 
af  mycket  stor  betydelse  för  handeln,  men  elbevägen  synes  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  hafva  varit  den  viktigaste  för 
samftrdseln  med  våra  trakter.  Utom  på  den  nyss  omtalade  vägen  ut- 
med Moldau  kunde  man  från  Donauområdet  komma  till  Elbe  äfven  på 
en  annan  västligare  väg,  som  först  träffade  Saale  och  sedan  fbljde 
denna  flod  till  dess  förening  med  Elbe. 

Mången  föreställer  sig,  att  en  mycket  lång  tid,  kanske  flera  mans- 
åldrar, behöfdes  för  att  handeln  skulle  under  dessa  aflägsna  tider  kunna 
forsla  sina  varor  från  norra  Italien  till  det  nordiska  området.  Detta 
är  dock  ett  misstag. 

Vi  hafva  nämligen  sett,  att  vägen  från  Italien  till  Norden  redan 
var  öppnad  och  handeln  vida  Ufligare,  än  man  kunnat  föreställa  sig, 
den  handel  som  förde  den  nordiska  bärnstenen  till  Södern  och  i  utbyte 
förde  brons,  oarbetad  eller  arbetad,  samt  guld  och  andra  kostbara  saker 
till  Norden.  Äfven  om  vi,  såsom  sig  bör,  taga  i  betraktande,  att  här 
ej  är  fråga  om  någon  direkt  handel  mellan  dessa  då  så  långt  från  hvar- 
andra  liggande  delar  af  Europa  utan  om  en  indirekt,  så  att  en  hand- 
lande bragte  Italiens  alster  kanske  till  Donaudalén,  en  annan  till 
Moldaudalen  eller  trakten  kring  öfre  Elbe,  en  tredje  till  norra  Tysk- 
land och  en  fjärde  eller  femte  till  Danmark  och  södra  Sverige,  så 
kunna  vi  dock  lätt  inse,  att  den  tid,  som  behöfdes,  för  att  varorna 
skulle  komma  från  norra  Italien  till  Östersjöns  sydkust,  borde  kunna 
räknas  i  månader  och  att  en  tid  af  två  eller  tre  år  måste  hafva  varit 
mera  än  tillräcklig  för  att  bekvämt  forsla  en  laddning  varor  öfver 
Alperna  till  norra  Tyskland.  Afståndet  från  stranden  af  Adriatiska 
hafvets  nordligaste  vik  till  Elbes  mynning  är,  fågelvägen  räknadt,  ej 
längre  än  från  Ystad  till  Umeå. 

Erfarenheten  från  andra  trakter  af  jorden,  på  den  tid  dessa  trak- 
ter ännu  voro  oberörda  af  den  moderna  europeiska  kulturen,  talar 
också  lör  att  en  sådan  sträcka,  om  blott  vägen  redan  var  öppnad  för 
handeln  och  hufvudsakligen  ledde  utmed  floder  eller  deras  dalar,  kunnat 
tillryggaläggas  på  några  månader,  högst  ett  år. 

Detta  bekräftas  af  de  berättelser  man  har  om  handel sfilrdema  i 
forntidens  Europa.  Visserligen  hafva  sådana  berättelser  mycket  att  för- 
tälja om  de  svårigheter  och  faror,  som  då  mötte  handelsmännen,  hvar- 
ftr  dessa  ofta  färdades  flera  tillsammans,  såsom  i  nutidens  karavaner, 
både  för  att  lättare  kunna  försvara  sig  mot  röfvare  och  för  att  kunna 
bistå  hvarandra  på  de  ställen,  där  det  var  svårare  än  vanligt  att 
komma    fram.    Men   vi   se  också  af  dessa  berättelser,  att  den  tid,  som 


106  BRONSÅLDERN. 

fordrades  för  jämförelsevis  långa  ftlrder,  räknades  i  veckor  eller  måna- 
der, ej  i  år.  Och  vi  få  härvid  ej  föreställa  o^s,  att  samfärdsförhållan- 
dena  här  i  Enropa  voro  till  den  grad  olika  tusen  år  före  Kristi  födelse 
mot  hvad  de  voro  vid  vår  tideräknings  början,  eller  tusen  är  därefter, 
att  den  färd,  för  hvilken  under  vikingatiden  en  månad  var  nog,  skulle 
under  vår  bronsålder  hafva  kraft  många  månader  eller  ett  helt  år. 

En  af  de  åsyftade  berättelserna  rör  just  Sverige  under  vikinga- 
tiden. Mäster  Adam  af  Bremen  omtalar  nämligen,  att  om  man  far 
landvägen  från  Skåne  öfver  Skara,  Tälje  och  Birka,  så  kommer  man 
efter  en  månad  till  Sigtuna.  Men  den  färden,  hvilken  på  långa  sträc- 
kor gick  genom  vilda  skogar,  var  fullt  hälften  så  lång  som  afståndet 
från  Verona  xiå  Adiges  nedre  lopp  till  Hamburg. 

En  annan  sådan  berättelse  är  den  man  har  om  tennhandeln  mel- 
lan England  och  Medelhafvet  genom  Frankrike,  innan  romarne  hunnit 
anlägga  sina  präktiga  vägar  genom  detta  land.  Diodoros,  som  lefde 
på   Caesars   tid,    har   nämligen   att  förtälja,  huru  tennet  i  skinnbåtar 

124  och  125.    Fartyg  på  bohuslänska  hällristningar. 

fördes  öfver  Kanalen  och  sedan  klöfjades  på  hästar  utefter  floddalarna 
ned  till  Medelhafvets  kust.  En  sådan  färd  från  Seines  mynning  längs 
denna  flod,  Loire  och  Rhöne  till  Massilia  eller  någon  annan  plats  nära 
Rhönes  utlopp,  kräfde  30  dagar,  således  en  månad.  Men  afståndet 
från  Havre  till  Marseille  är  ej  mycket  kortare  än  afståndet  från  Ve- 
rona till  Hamburg,  allt  fågel  vägen  räknadt;  skillnaden  är  endast  unge- 
fär en  fjärdedel.  Om  man  kunnat  färdas  lika  fort  på  den  senare 
vägen  som  på  den  förra  —  och  förhållandena  voro  väl  ej  väsentligen 
olika,  så  snart  man  kommit  öfver  Alperna  — ,  så  skulle  det,  äfven  om 
vi  taga  ftlrden  öfver  Alperna  och  de  oundvikliga  krokvägarna  med  i 
beräkningen,  knappt  hafva  fordrats  mer  än  två  månader  för  att  hinna 
från  Adriatiska  hafvet  till  Nordsjöns  kust.  Taga  vi  då  sex  gånger 
så  lång  tid,  eller  ett  helt  år,  så  bör  det  vara  tillräckligt.  Och  anser 
man  ej  ens  detta  förslå  utan  tror,  att  två  eller  tre  år  behöfts,  blir 
det  likväl  en  så  kort  tid,  att  den  i  jämförelse  med  de  årtusenden,  som 
skilja  oss  från  bronsåldern,  kan  kallas  försvinnande  kort. 

Med  det  nu  anförda  har  jag  naturligtvis  endast  velat  visa,  att 
varor  ej  behöfde  lång  tid  för  att  komma  hit  från  Italien,  men  jag 
har  icke  velat  påstå,  att  alla  här  funna  sydliga  arbeten  hafva  forslats 
hit  på  så  kort  tid. 


HÄLLRISTNINGAR.  107 

Den  samfärdsel,  i  hvilken  Sverige  under  ifrågavarande  tid  stod 
med  det  öfriga  Europa,  förutsätter  naturligtvis,  att  man  hade  fartyg, 
emedan  ju  all  förbindelse  med  andra  länder  än  Norge  måste  hafva  ägt 
rum  till  sjöss.  Af  fartygen  från  denna  tid  hafva  visserligen  inga  läm- 
ningar bevarats  till  våra  dagar,  men  vi  få  åtskilliga  upplysningar  om 
deras  form  och  storlek  därigenom,  att  de  i  så  stort  antal  äro  afbil- 
dade  på  hällristningarna,  någon  gång  äfven  på  knifvar  eller  andra  före- 
mål af  brons. 

Stundom  utgöres  fartygens  besättning  af  fullständigt  tecknade 
människobilder  (fig.  124,  125),  men  emedan  det  var  förenadt  med  stora 
svårigheter  att  i  den  hårda  berghällen  uthugga  en  mängd  sådana  bil- 
der i  liten  skala,  nöjde  man  sig  vanligen  med  att  utmärka  besättningen 
genom  lodräta  streck.  Stundom  är  antalet  sådana  streck  rätt  be- 
tydligt, ända  till  mer  än  30;  således  måste  dessa  fartyg  hafva  varit 
ganska  stora,  äfven  om  hela  besättningen  vore  utmärkt  på  taflan,  hvil- 
ket  dock  uppenbarligen  ofta  icke  ftr  fallet. 

Fartygen  framdrefvos  troligen  endast  genom  rodd,  emedan  några 
spår  af  mast  eller  segel  icke  äro  synliga  å  de  allra  flesta  bland  häll- 
ristningarnas fartygsbilder.  Ett  par  gånger,  ehuru  ytterst  sällan,  ses 
visserligen  något,  som  möjligen  kunde  tolkas  såsom  mast  eller  segel, 
men  fullt  säkra  framställningar  däraf  torde  icke  finnas  å  någon  af- 
bildning  af  fartyg  från  vår  bronsålder.  Troligen  var  det  först  långt 
fram  i  järnåldern,  som  konsten  att  segla  blef  känd  här  i  Norden.  Det 
är  visserligen  sant,  att  äfven  årorna  nästan  aldrig  äro  aftecknade  å 
hällristningarna;  men  dels  finnas  de  någon  gång,  dels  var  det  vida 
svårare  att  på  sådana  taflor  framställa  de  många,  utmed  fartygets 
sida  liggande  årorna  än  en  fristående  mast  och  dess  segel. 

Både  framstam  och  akterstäf,  hvilka  i  de  flesta  fall  icke  hafva 
samma  form  sins  emellan,  äro  mycket  höga;  den  förra  synes  stundom 
sluta  i  ett  djurhufvud.  Framför  stäfven  ser  man  nästan  alltid  en  smal, 
mer  eller  mindre  högt  uppåtböjd  spets. 


5. 
Hällristningar. 

Då  det  mesta  vi  veta  om  bronsålderns  fartyg  meddelas  oss  af  de  å 
hällristningar  synliga  af  bildningarna  af  sådana,  och  då  dessa  ristningar 
gifvit  oss  så  många  andra  värderika  upplysningar  om  lifvet  i  Sverige 
under  nämnda  tid,  böra  vi  ett  ögonblick  dröja  vid  betraktandet  af  dessa 
märkliga  fornminnen. 

I  flera  svenska  landskap  äro  bilder  af  hög  ålder  inhuggna  pä  de 
af  forntidens   glaciärer  slätslipade  granitklipporna.    Dessa  bilder,  som 


108 


BRONSÅLDERN. 


framställa  människor,  djur,  fartyg,  vapen  m.  m.,  betäcka  ofta  stora 
ytor.  Så  mäter  t.  ex.  den  tafla,  som  vi  här  under  fig.  126  återgifvit, 
icke  mindre  än  7, 5 o  meter  i  höjd  och  5  meter  i  bredd. 


^^^u^mJ|mM|^i 


X% 


"N^mj^ 


126.    Hällristning  vid  Tegneby  i  Tanums  socken,  Bohuslän.    Vw. 


Några  af  de  klippor,  på  hvilka  dessa  taflor  äro  inhuggna,  bafva 
en  nästan  vågrät  yta,  men  de  flesta  äro  mer  eller  mindre  lutande, 
ehuru  de  aldrig  äro  lodräta. 

De  särskilda  figurerna  äro  af  mycket  olika  storlek.  Människobil- 
dernas   vanliga   höjd  är  mellan  40  och  50  centimeter,  men  någon  gång 


HÄLLRISTNINGAR.  109 

äro  kämparne  framställda  i  en  storlek  af  1,5  o  meter,  och  vid  Lissleby 
i  Tanums  socken,  Bohuslän,  ser  man  en  manlig  figur  af  icke  mindre  än 
2,30  meters  längd. 

Fartygen  äro  naturligtvis  afbildade  i  en  betydligt  mindre  skala. 
Deras  längd  är  i  allmänhet  ej  större  än  mellan  50  centimeter  och  1,5  o 
meter,  ehuru  man  någon  gång  ser  fartyg  af  ända  till  2,25  meters  längd. 

Dessa  märkliga  fornminnen  hafva  varit  föremål  för  de  nordiska 
fornforskarnes  uppmärksamhet  under  nära  tre  århundraden,  i  det 
att  den  första  afbildningen  af  en  svensk  hällristning  togs  år  1627. 
Emellertid  hafva  de  mest  olika  åsikter  om  deras  ålder  sökt  göra  sig 
gällande,  ända  tills  man  i  den  senaste  tiden  blifvit  ense  om  att  de 
tillhöra  bronsåldern.  Många  af  dem  förskrifva  sig,  såsom  de  på  dem 
afbUdade  yxorn€tö  och  svärdens  former  visa,  från  en  mycket  tidig  del 
af  denna  period. 

Bilder  lika  hällristningarnas  ses  äfven  på  insidan  af  väggstenarna 
i  några  till  bronsålderns  äldsta  tid  hörande  grafkfiunmare  här  i  Sverige. 
Den  märkligaste  af  dessa  grafvar  är  den,  som  vid  midten  af  1700-talet 
upptäcktes  midt  i  ett  ovanligt  stort  stenkummel,  beläget  vid  fiskeläget 
Kivik  på  Skånes  östra  kust,  ej  långt  norr  om  Simrishamn.  Graf kam- 
maren, hvilkens  längdriktning  är  norr — söder,  mäter  4, 15  m.  i  längd 
och  0,90  m.  i  bredd;  väggstenarnas  höjd  är  omkring  l,2ö  m.  (fig.  81, 
129  och  130). 

Med  bilder  prydda  väggstenar  till  dylika  graf  kammare  äro  också 
fanna  på  andra  ställen  i  Skåne  och,  för  några  år  sedan,  i  Söderman- 
land nära  Mälaren. 

De  flesta  svenska  hällristningar,  som  man  för  närvarande  känner, 
finnas  i  norra  Bohuölän,  Östergötland  och  sydöstra  Skåne.  De  träfi^as 
äfven,  ehuru  mera  sällan,  i  Bleking,  Dalsland,  Värmland  och  Uppland. 
Man  känner  också  i  Ångermanland  och  Jämtland  ett  par  hällristningar, 
af  hvilka  möjligen  den  ena  tillhör  samma  period  som  de  fornlämningar 
af  detta  slag,  hvilka  finnas  i  de  södra  landskapen. 

I  Norge  har  man  i  senare  tid  upptäckt  ett  ganska  stort  antal  häll- 
ristningar, i  synnerhet  inom  Smålenenes  amt,  således  i  den  del  af 
Norge  som  gränsar  till  Bohuslän. 

Oaktadt  bokstafsskriften  var  okänd,  förstodo  således  bronsålderns 
nordbor  att  genom  bildskrift,  genom  ett  slags  historiska  taflor,  be- 
vara minnet  af  viktiga  händelser.  Denna  omständighet  vinner  ökad 
vikt  däraf,  att  aztekeiiia  i  Mexiko,  hvilka  oaktadt  sin  högt  uppdrifna 
kultur  ännu  vid  Cortez*  ankomst  i  början  af  1500-talet  lefde  i  full- 
komlig bronsålder,  ägde  en  bildskrift  men  icke  kände  bokstafsskrift. 
I  Norden,  såsom  i  Mexiko,  lefde  väl  vid  sidan  af  bildskriften  muntliga 
sägner,  nödvändiga  för  dess  tolkning.  Då  denna  tradition  nu  för  länge 
sedan  dött,  är  det  föga  hopp  att  någonsin  kunna  tyda  våra  bergtaflors 
dunkla  språk. 


110  BRONSÅLDERN. 

Men  äfven  ora  vi  icke  kunna  hoppas  att  lära  oss  fullständigt  läsa 
hällristningarnas  bildskrift,  äro  dessa  taflor  dock  icke  helt  och  hållet 
obegripliga  för  den,  som  ej  af  dem  numera  fordrar  för  mycket.  Vi 
hafva  i  det  föregående  flera  gånger  haft  tillfälle  att  visa,  hvilka  värde- 
rika upplysningar  om  lifvet  i  Sverige  under  bronsåldern  dessa  taflor 
gifva  oss.  De  förtälja  mycket  om  fredliga  sysselsättningar  och  kri- 
giska idrotter,  som  vi  ej  på  annat  sätt  kunnat  få  veta;  de  tala  om  far- 
tyg och  sjöfart,  om  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  om  hästens  bruk  till 
ridt  och  åkning  m.  m. 

Hällristningar  af  liknande  slag  som  de  nu  beskrifna  äro  ganska 
sällsynta  i  det  öfriga  Europa.  Utom  Europa  har  man  funnit  hällrist- 
ningar i  många  olika  länder,  t.  ex.  i  Amerika,  Australien,  södra  Afrika 
och  Sibirien. 

I  Egypten  och  västra  Asien  träff^ar  man  äfven  historiska  taflor 
inhuggna  på  stenar  och  berghällar;  några  af  de  egyptiska  likna  ganska 
mycket  våra  hällristningar  men  höra  till  en  betydligt  äldre  tid.  De 
flesta  äro  emellertid  utförda  af  folk,  som  stodo  på  en  mycket  högre 
bildningsgrad  än  Sveriges  invånare  under  bronsåldern.  Icke  desto 
mindre  kunna  vi  jämföra  dessa  taflor  med  hvarandra.  Det  är  samma 
tanke,  som  ligger  till  grund  för  dem  alla,  samma  önskan  att  bevara 
minnet  af  märkliga  tilldragelser;  det  är  endast  den  konstnärliga  skick- 
ligheten, som  är  olika. 


6. 
Grafvar.  —  Religion. 

Under  bronsåldern  uppkastades  vanligen  öfver  grafven  antingen  en 
jordhög  eller  ett  endast  af  kullersten  bildadt  röse  (»stenkummel»).  I 
förra  fallet  består  högen  antingen  helt  och  hållet  af  jord,  eller  ock  är 
den  midt  på  högens  botten  liggande  grafven  närmast  täckt  af  ett 
mindre  stenröse  och  detta  sedan  doldt  af  ett  tjockt  jordlager.  Ofta 
träffas  i  sådana  högar  utom  den  ursprungliga  grafven  i  midten  flera 
andra  grafvar  från  senare  delar  af  bronsåldern  (fig.  79). 

De  flesta  grifter  från  denna  tid  ligga  på  en  höjd,  hvarifrån  man 
har  fri  utsikt  öfver  hafvet  eller  annat  större  vatten.  I  synnerhet  äro 
stenkumlen  vanligen  belägna  på  höga  berg,  och  man  förvånas  ej  sällan 
vid  tanken  på  det  oerhörda  arbete  det  måste  hafva  kostat  att  släpa 
upp  på  bergets  topp  den  mängd  stenar,  hvaraf  ett  sådant  kummel 
bildats. 

När  de  döda  begrofvos  obrända,  blefvo  de  —  åtminstone  i  alla  de 
fall,  då  man,  såsom  i  de  sid.  82  beskrifna  fynden,  ännu  kan  se,  huru  grafven 
såg  ut  i  det  ögonblick  den  tillslöts,  —  jordade  fullt  påklädda,  mannen 


QRAFVAR.   —  RELIGION.  111 

vanligen  med  mössa  på  hufvudet.  öfver  den  i  döden  slumrande  bred- 
des hans  kappa,  och  denna  täcktes  i  sin  ordning  af  en  djurhud,  som 
i  vissa  fall  synes  hafva  på  alla  sidor  omslutit  det  hela.  Om  det  varit 
af  oxe  eller  ko,  kan  man  visserligen  icke  se;  men  erfarenheten  från 
andra,  med  våra  förfäder  besläktade  folk,  såsom  hinduerna,  göra  det 
sannolikt,  att  det  varit  kohudar. 

Sådana  bronsåldersgrafvar  med  obrända  lik  äro  ofta  rikt  utstyrda. 
Vid  mannens  sida  ligga  hans  vapen;  kvinnan  prydes  af  sina  smycken. 
I  många  af  dessa  grafvar  stå  dessutom  —  liksom  i  stenålderns  och 
järnålderns  grifter  —  kärl  af  lera  eller  af  trä,  hvilka  förmodligen  en 
gång  innehållit  födoämnen. 

På  den  tid,  då  liken  brändes,  blefvo  de  från  bålplatsen  hopsamlade, 
i  större  eller  smärre  bitar  sönderfallna,  genom  den  starka  hettan  hvit- 
brända  benen  omsorgsfullt  rentvättade  eller  rensköljda  från  jord  och 
kol,  innan  de  nedlades  i  grafven.  I  allmänhet  innehålla  ej  grafvarna 
från  denna  tid  så  många  och  dyrbara  saker  som  de  äldre.  I  synnerhet 
träffas  vapen  sällan  i  dem.  I  stället  för  det  under  den  äldre  delen  af 
bronsåldern  vanliga  bruket  att  vid  den  döde  krigarens  sida  nedlägga 
hans  svärd  finner  man  ej  sällan  i  nordiska  grafvar  från  bronsålderns 
senare  del  mycket  små,  af  brons  gjorda  efterbildningar  af  svärd.  Möj- 
ligen beror  detta  på  att  det  ej  var  plats  i  grafven  för  ett  verkligt 
vapen,  eller  ock  hafva  den  aflidnes  närmaste  måhända  ansett  det  vara 
en  onödig  uppoffring  att  gifva  åt  den  döde  ett  verkligt  svärd  och  där- 
för lagt  ned  i  grafven  endast  en  sådan  miniatyraf bildning,  hvar- 
igenom  de  likväl  ej  helt  och  hållet  bröto  med  det  fäderneärfda 
bruket.  Man  skulle  emellertid  måhända  ock,  med  kännedom  om  före- 
ställningarna hos  andra  folk  på  liknande  bildningsgrad,  kunna  tänka 
sig,  att  detta  beror  på  den  tron,  att  svärdets  själ  skulle  följa  den 
dödes  själ  till  den  andra  världen,  om  blott  en  af  bildning  af  detta  va- 
pen nedlades  i  grafven.  För  sistnämnda  förklaring  talar  ock,  att  man 
i  en  skånsk  graf  från  den  femte  perioden,  då  järnet  var  mycket  säll- 
synt och  således  dyrbart  här,  funnit  ett  miniatyrsvärd  af  järn;  här 
kan  det  följaktligen  ej  vara  tal  om  sparsamhetshänsyn. 

Redan  under  stenåldern  spåras,  såsom  vi  sett,  ett  märkligt  infly- 
tande från  Söderns  folk  på  grafskicket  här  i  Norden.  Dösarna  först 
och  gånggrifterna  i  senare  tid  hade  genom  ett  sådant  inflytande  blifvit 
allmänna  här.  På  samma  sätt  träffa  vi  äfven  under  bronsåldern  vid 
flera    olika  tider  bevis  för  en  främmande  inverkan  på  grafskicket  här. 

Under  den  äldre  bronsåldern  blef  det  i  Skandinavien,  liksom  i 
många  andra  länder,  vanligt  att  öfver  grafven  uppkasta  en  väldig,  af 
jord  eller  sten  bildad  hög,  hvilken  genom  sin  storlek  bildar  en  i  ögonen 
fallande  motsats  till  den  låga  upphöjningen  kring  stenålderns  sten- 
byggda  grafkammare. 

Å  andra  sidan  träffa  vi  mot  slutet  af  bronsåldern  äfven  här  i 
Sverige  den  i  sydligare  delar  af  Europa  vid  samma  tid  vanliga  seden 


112 


BRONSÅLDERN. 


att  nedsätta  de  lerkärl,  som  innesluta  lämningarna  af  de  brända  liken 
i  jorden,  utan  att  någon  hög  anger  grafvens  plats.  Mångenstädes  stå 
flera  sådana  lerkärl  tillsammans  på  ett  ställe,  där  marken  är  alldeles 
slät  och  intet  låter  en  ana  tillvaron  af  ett  graffält.  I  mellersta  Europa 
och  norra  Italien  äro  dylika  grafplatser  från  samma  tid  vanliga. 

Liksom  vi  här  kunna  skönja  ett  samband  med  de  samtida  förhål- 
landena i  Italien,  visar  sig  ett  dylikt  samband  äfven  i  formen  af  många 
bland  de  lerkärl,  som  under  vår  bronsålders  senare  del  användes. 

Så  har  man  i  Sverige,  Danmark  och  norra  Tyskland,  i  trakterna 
kring  nedre  Elbe,  påträffat  flera  lerkärl,  hvilkas  form  icke  är  naturlig 
för   ett   kärl   utan    mer  eller  mindre  troget  efterbildar  en  hydda,  med 

dörr  och  tak  (fig.  127).  Dylika 
»husurnor»  förekomma  äfven  i 
mellersta  Italien.  Den  idé,  som 
ligger  till  grund  för  dem,  är 
tydligen,  att  kvarlefvoma  efter 
den  på  bålet  brände  skulle  få 
en  sista  hviloplats,  som  till 
formen  liknade  den  hydda,  i 
hvilken  den  lefvande  bott.  Jäm- 
för man  närmare  de  nordiska 
och  de  italienska  husurnomaf 
visar  sig  emellertid,  att  de  förra 
—  särskildt  en  sådan  som  den 
nordtyska,  fig.  89  af  bildade,  med 
dess  höga  tak  —  icke  kunna 
vara  efterbildningar  efter  de 
senare  utan  att  endast  tanken 
är  gemensam.  Här,  på  samma 
sätt  som  i  fråga  om  stendösama 
och  gånggrifterna,  är  det  ej  ett 
föremål  utan  en  idé,  som  kommit 
hit  från  främmande  land. 
Äfven  i  andra  dylika  fall  kan  man  uppvisa  ett  inflytande  från 
Italien  på  Norden  under  bronsåldern.  Flera  här  uppgräfda  lerkärl  från 
denna  periods  senare  del,  hvilka  innehållit  brända  ben,  visa  i  sin  form 
stor  likhet  med  dem,  som  i  norra  Italien  äro  karakteristiska  för  öfver- 
gångstiden  mellan  bronsålder  och  järnålder,  en  tid  som  i  sistnämnda 
land  numera  plägar  kallas  Villanova-perioden.  Likheten  är  så  stor, 
äfven  i  afseende  på  de  omvända  skålar,  som  tjänat  till  lock,  att  det 
ej  kan  vara  något  tvifvel  om  att  de  nordiska  lerkärlen  af  nu  ifråga- 
varande slag  tillkommit  genom  efterbildning  efter  de  italienska. 

Viktigare  än  allt  det  nu  nämnda  är  emellertid,  att  våra  förfäder 
under  bronsåldern,  några  hundra  år  efter  denna  periods  början,  öfver- 
gingo  till  ett  helt  och  hållet  nytt  grafskick. 


127.    Lerkärl  i  form  af  en  hydda. 
Skåne.    Vft. 


GRAPVAR.   —  RELIGION.  113 

Under  bronsålderns  första  tid  hade  nämligen,  såsom  vi  i  det  före- 
gående sett,  de  aflidna  jordats  obrända,  på  samma  sätt  som  under  sten- 
åldern. Men  under  den  andra  perioden  af  bronsåldern,  vid  eller  kort 
efter  midten  af  det  andra  årtusendet  före  Kr.  föd.,  börjar  man  här 
bränna  de  döda,  och  snart  blef  detta  grafskick  allenahärskande.  Att 
vi  äfven  häruti  hafva  en  följd  af  det  inflytande  från  Södern,  som  röjes 
i  så  många  andra  afseenden,  är  tydligt,  emedan  likbränningen  vid 
samma  tid  eller  kort  förut  blifvit  eJlmän  just  i  de  länder,  med  hvilka 
Norden  då  stod  i  beröring. 

Denna  förändring  i  sättet  att  behandla  de  döda  är  i  allra  högsta 
grad  värd  vår  uppmärksamhet.  Förut  hade  man  sökt  bereda  den  af- 
lidne  en  säker  hviloplats  i  grafven,  och  man  hade  gifvit  honom  med 
på  färden  till  landet  »på  andra  sidan»  allt,  hvad  han  ansågs  behöfva 
där,  emedan  man  trodde,  att  han  skulle  fortsätta  sitt  lif  på  ungefär 
samma  sätt  som  han  lefvat  här.  Nu  låter  man  elden  på  en  kort  stund 
förtära  hans  kropp. 

Man  har  på  olika  sätt  sökt  förklara,  huru  seden  att  bränna  de 
döda  uppstått.  Några  hålla  före,  att  grunden  därtill  varit  en  önskan 
att  försäkra  sig  mot  den  faran,  att  de  aflidna  skulle  »gå  igen»  och 
pina  eller  skada  de  efterlefvande.  Andra  föreställa  sig,  att  man  velat 
genom  kroppens  förstöring  lätta  själens  frigörelse  från  det  jordiska. 
Till  stöd  för  denna  förklaring  kan  anföras,  att  man  om  de  folk  i  Ame- 
rika, som  bränt  sina  döda,  verkligen  vet,  att  de  gjort  så,  emedan  de 
ville  befria  själen,  för  att  den  lösgjord  från  kroppen  skulle  kunna  fort- 
lefva  i  den  andra  världen.  Liknande  föreställningar  träffa  vi  i  Grekland, 
på  den  homeriska  tiden.  Äfven  från  Nordeuropas  forntid,  om  än  från 
en  sen  del  af  denna,  hafva  vi  en  bekräftelse  på  riktigheten  af  denna 
förklaring  i  berättelsen  om  ett  samtal  mellan  tvenne  män,  under  det 
att  bålets  eld  förtärde  ett  lik.  Den  ena  hörde  till  ett  folk,  som  jordade 
Uken  obrända;  den  andra  var  från  ett  land,  där  man  plägade  bränna 
sina  döda.  Den  senare  sade:  »I  aren  dock  ett  dumt  folk.  I  tagen  den 
man,  som  af  alla  är  eder  den  käraste  och  mest  ärade,  och  kasten  ho- 
nom ned  i  jorden,  där  krälande  djur  och  maskar  äta  honom.  Vi  där- 
emot bränna  honom  på  en  kort  stund,  så  att  han  ofördröjligen  och 
utan  väntan  går  in  i  paradiset.»  Därpå  tillade  han  skrattande  af 
glädje:  »Den  kärlek,  som  hans  Herre  och  Gud  hyser  till  honom,  gör 
att  vinden  redan  blåser  och  i  ett  ögonblick  tager  honom  med  sig.» 
Berättelsen  är  upptecknad  af  mannen  från  det  land,  där  man  plägade 
jorda  liken  obrända. 

Orsaken  till  likbränningens  uppträdande  må  hafva  varit  hvilken 
som  helst;  säkert  är  emellertid,  att  den  betecknar  en  revolution,  eller 
en  evolution,  af  föreställningarna  om  lifvet  efter  detta. 

En  sådan  evolution  har  dock  ej  försiggått  hos  alla  folk.  1  Egyptens 
och  de  semitiska  folkens  historia  har  den  ej  spelat  någon  roll,  och 
emedan   kristendomen   uppstod   hos   ett   semitiskt   folk,  som  ej  brände 

Sveriges  historia.     I.  8 


114 


BRONSÅLDERN. 


sina  döda,  har  jordandet  af  liken  obrända  blifvit  de  kristnas  vanUga 
grafskick. 

Af  så  mycket  större  betydelse  var  likbränningen  för  de  gamla 
ariska,  de  indo-europeiska  folken,  till  hvilka  som  bekant  germanerna 
och  således  våra  förfäder  höra.  Hos  de  ariska  folken  synes  man  hafva 
börjat  att  bränna  de  döda  kort  före  midten  af  det  andra  årtasendet 
före   Kr.,   således   ej    långt  innan  samma  sed  uppträdde  här  i  Norden. 

Särskildt  böra  vi  lägga  vikt  därvid,  att  likbränningens  införande 
ingalunda  är  liktydigt  med  att  tron  på  ett  lif  efter  detta  upphört. 
Hos  de  folk,  som  brände  sina  döda,  fortlefde  denna  tro  likaväl  som 
hos  dem,  hvilka  jordade  liken  obrända.  Grafvarna  med  brända  ben 
visa  genom  sitt  innehåll,  att  man  fortfarande  ansåg  de  aflidna  hafva 
ungefär  samma  behof  som  de  lefvande. 


128.     Yxa  af  mycket  tunn  brons,  gjuten  öfver  lera;  prydd  med  guldplåtar 
och  däri  infattade  bärnatensstycken.    Södermanland.    ^A. 


Likbränningen  betecknar  således  en  renare  och  högre  uppfattning 
af  lifvet  efter  detta,  ehuru  man  ej  kunde  frigöra  sig  från  den  före- 
ställningen, att  den  från  kroppen  frigjorda  själens  fortsatta  lif  liknade 
människans  lif  här  på  jorden. 

Under  bronsåldern,  liksom  redan  under  den  föregående  perioden, 
trodde  våra  förfäder  således  på  ett  lif  efter  detta.  De  trodde,  att  det 
lifvet  var  hufvudsakligen  af  samma  art  som  jordelifvet,  om  än,  sedan 
bruket  att  bränna  de  döda  vunnit  insteg  här,  föreställningarna  i  detta 
afseende  blifvit  något  renare,  än  de  förut  varit. 

Under  bronsåldern,  liksom  under  stenåldern,  träfiPa  vi  också  spår 
af  offer   åt  de  döda,  se  vi,  att  de  aflidna  förfäderna  voro  föremål  för 


GRAFVAR. 


RELIGION. 


115 


dyrkan.  I  samband  härmed  bör  nämnas,  att  jag  vid  undersökning  af 
en  stor  graf  hög  på  Hammarlöfs  ägor,  nära  Trelleborg,  midt  på  högens 
botten  fann  lämningarna  af  en  ekkista  och  ett  däri  under  bronsål- 
derns äldre  del  nedlagdt  obrändt  lik  samt  invid  denna  graf  ett  rundt, 
af  kullersten  hopfogadt,  enkelt  altare,  på  hvilket  lågo  kol  och  ben, 
troligen  djurben.  På  altaret,  hvilket  liksom  kistan  kort  därefter  be- 
täcktes  af  den  väldiga  högen,  hade  uppenbarligen  ett  oflFer  förrättats. 

Många  förhållanden  visa,  att  solgudens  dyrkan,  hvilken  i  lik- 
het med  förfädemas  kan  spåras  i  den  föregående  perioden,  varit  all- 
män i  Norden  under  bronsåldern.  Flera  af  denna  guds  symboler  före- 
kommo  nämligen  här  under  sistnämnda  tid. 


129  och  130.     Två  af*  vägg  stenarna  i  graf  ven  vid  Kivik,  Skåne. 


Såsom  vi  redan  sett  (sid.  49),  var  yxan  en  af  de  viktigaste  bland 
solgudens  symboler.  Vid  Skogstorp,  nära  Eskilstuna,  hittades  år  1864 
två  präktiga  yxor,  prydda  med  guld  och  bärnsten  (fig.  128).  De  äro 
icke  massiva  utan  bestå  endast  af  tunn  brons,  som  är  gjuten  öfver 
en  ännu  befintlig  lerkäma.  Yxorna  kunna  således  hvarken  hafva  an- 
vändts  som  vapen  eller  verktyg.  De  skull^  hafva  sprungit  sönder  vid 
första  hugg.  Från  nordvästra  Skåne  känner  man  en  alldeles  dylik 
yra;  huruvida  äfven  här  två  yxor  anträffats,  vet  man  emellertid  ej. 
Men  på  ett  ställe  i  Jylland  har  man  funnit  två  bronsyxor  af  samma 
form  som  de  från  Skogstorp  och  liksom  dessa  gjutna  af  tunn  brons 
öfver  en  lerkäma.  Då  således  dylika  yxor  vid  två  tillfällen  här  i 
Norden  funnits  parvis,  är  det  i  hög  grad  anmärkningsvärdt,  att  två 
yxor  äro  af  bildade  på  en  af  väggstenarna  i  Kiviksgrafven;  dessa  hafva 
också,  märkvärdigt  nog,  samma  form  som  de  nu  beskrifna  (fig.  129). 

En  annan  af  solgudens  symboler  var  hjulet,  vanligen  med  fyra 
ekrar.  Otaliga  sådana  hjul  ses  på  hällristning9,r,  där  de  äro  anbragta 
på    ett  sådant  sätt,  att  de  ej  kunna  förklaras  som  verkliga  hjul   utan 


116 


BRONSÅLDERN. 


måste  betraktas  som  symboler.  Äfven  på  Kiviksgrafvens  väggar  äro 
sådana  hjulsymboler  inhuggna  (fig.  130).  En  rad  fyrekriga  hjul  kröna 
ock  det  präktiga  bronsbeslag  till  ett  stort  träkärl,  som  för  många  år 
sedan  Upptogs  ur  en  torfmoase  vid  Balkåkra,  nära  Ystad  (fig.  131);  i 
midten  af  hvarje  hjul  ses  ett  rundt  hål,  motsvarande  det  genom  hvil- 
ket  på  det  verkliga  hjulet  axeln  gick.  Det  runda  kärlets  botten  har 
bildats  af  en  stor  bronsskifva,  prydd  med  punkterade  sirater,  liknande 
flera  afbildningar  af  den  strålande  solen,  som  äro  kända  från  forntiden. 


131.    Beslag  och  botttn  af  brons  till  ett  stort  träkärl.    Skåne.    V4. 


Detta  jämte  hjulen  gör  det  i  högsta  grad  sannolikt,  att  kärlet,  som 
förskrifver  sig  från  bronsålderns  första  period,  varit  användt  vid  sol- 
gudens dyrkan. 

Emedan  man  stundom  tänkte  sig,  att  solen  fördades  på  en  båt, 
hör  också  en  sådan  farkost  till  solsymbolerna.  Bland  de  många  fartyg, 
som  ses  på  hällristningarna,  böra  några  sannolikt  snarare  betraktas 
som  sådana  symboler  än  som  verkliga  farkoster.  Detsamma  gäller  om 
flera  dylika  afbildningar  på  knifvar  och  andra  här  i  Norden  funna 
bronser  från  denna  tid.  Och  symboliska  äro  uppenbarligen  de  små  båtar 
af  tunt  guld,  med  spanter  af  smala  bronsband,  hvilka  båtar,  till  ett 
antal  af  omkring  ett  hundra,  ställda  i  hvarandra,  för  några  år  sedan 
upptäcktes  i  en  med  en  stenflisa  täckt  lerurna  vid  Nors  i  Jylland;  en 
af  dem  är  af  bildad  fig.  132. 


GRAFVTAR. 


RELIGION. 


117 


Bland  öfriga  symboler,  som  ofta  ses  på  häUristningarDa,  böra  sär- 
skildt  nämnas  parvis  ställda  aftryck  af  fötter,  med  eller  utan  synliga 
tår.  Sådana  fötter  hafva  äfven  i  andra  länder  haft,  och  hafva  hos  de 
buddistiska  folken  ännu  i  dag,  en  helig  betydelse. 


132.     Symbolisk  båt  af  guld,  sedd  från  olika  sidor.   Danmark.   '/«• 

Som  kärl  afsedda  för  religiöst  bruk  kunna  vi,  utom  det  redan  om- 
talade   från    Balkåkra,   betrakta   dels  ett  stort,  präktigt,  från  Italien 


133.    Italienskt  bronskärl,  funnet  i  Skåne.    V*. 

infördt  bronskärl,  som  uppgräfts  ur  en  torf mosse  vid  Bjärsjöholm  ej 
långt  från  Ystad  (fig.  133),  samt  ett  par  skålar  af  guld.  En  sådan 
skål  är  afbildad  fig.  134,  en  annan  är  funnen  på  »Smörkullen»  i  Skrea 


118 


BRONSÅLDERN. 


3,50  m.  i  bredd, 
midt,   och    fyra 


socken,  Halland.  Namnet  »Smörkullen»,  hvilket  äfven  förekommer  på 
några  andra  ställen  i  Sverige,  är  i  och  för  sig  af  intresse,  emedan  det 
tydligen  är  ett  minne  af  att  »smörjningar»  och  andra  religiösa  hand- 
lingar förrättats  på  platsen. 

Att  dessa  goldskålar  varit  offerkärl,  bestyrkes  också  däraf,  att 
flera  sådana  skålar,  hvar  och  en  med  ett  handtag,  slutande  i  ett  häst- 
hufvud,  funnits  i  kanten  af  en  liten  naturlig  men  af  människohand 
något  omformad  kulle  »Borrebjerg»  vid  Boslunde  på  Själland.  Kullen 
hade  ännu  i  början  af  det  19:e  århundradet  formen  af  en  stympad  pyra- 
mid med  tre  terrasser.  Toppen  bildade  en  kvadratisk  plan,  hvar  sida 
omkring  53  m.  lång;  hvarJQ  terrass  mätte  ungefär  10  m.  i  höjd  och 
Två  af  guldskålarna  uppgräfdes  år  1842  nära  toppens 
anträflfades    1874    vid   norra   kanten  af  den  mellersta 

terrassen.  Det  är  mer  än 
sannolikt,  att  ett  tempel 
eller  ett  altare  under  brons- 
åldern reste  sig  på  pyrami- 
dens topp,  vid  hvars  fot  en 
kyrka  nu  ligger.  Vi  veta,  att 
flera  tempel  i  österlandet 
varit  byggda  på  toppen  af 
terrassformiga  pyramider. 

Elf  v  a  guldskålar,  af 
samma  form  som  de  från 
Borrebjerg,  stodo  i  ett  stort 
bronskärl  alldeles  likt  fig. 
133,  hvilket  1862  upptäcktes 
i  en  torfmosse  vid  Lavinds- 
gård,  nära  Odense  på  Fy  en. 
Till  heliga  bronsålderskärl  har  man  också  räknat  det,  som  en  gång 
bars  af  den  fig.  135  af  bildade,  på  fyra  hjul  hvilan  de,  lilla  bronsvagnen. 
Denna  upptogs  år  1855  ur  en  torfmosse  nära  Ystad.  Att  något  for- 
dom hvilat  på  denna  vagn,  visas  af  de  uppstående  stöden,  de  i  dessa 
synljiga  nithålen  och  en  ännu  kvarsittande  nitnagel.  Att  det  varit  ett 
bronskärl,  är  otvifvelaktigt,  emedan  ett  sådant  kärl,  af  den  form  som 
figuren  visar,  ses  på  en  alldeles  dylik  bronsvagn,  som  anträffats  i  en 
grafhög  vid  Peckatel  i  Mecklenburg,  nära  Schwerin. 

Votiv-  eller  offersaker  hafva  vi  slutligen  utan  tvifvel  i  flera  bland 
de  uppenbarligen  med  afsikt  nedlagda,  större  eller  smärre  samlingar  af 
föremål,  vanligen  af  brons,  från  bronsåldern,  hvilka  på  många  ställen 
anträffats,  antingen  i  jorden  (»markfynd»)  eller  i  torfmossar  (»moss- 
fynd»). Dessa  fynd  äro  tydligen  af  samma  slag  som  de  ofvan  (sid.  49) 
omtalade  från  stenåldern. 

Nära  Eskelhems  kyrka  på  Gottland  gjordes  för  några  år  sedan  ett 
fynd,  som  uppenbarligen  står  i  samband  med  gudadyrkan  under  brons- 


134.     Guldskål    Blekinge.    « s. 


GRAFVAR. 


RELIGION. 


119 


ålderns  sista  tid.  Vid  gräfning  i  en  åker  anträffades  där  två  betsel, 
tolf  runda  beslag  (fig.  84  ol^h  85)  samt  några  andra  prydnader  till  sel- 
tyget, en  stor,  rund,  genombruten  skifva  med  några  bronshängen,  som 
klinga  mot  skifvan,  då  denna  skakas,  lämningar  af  tre  kärl  m.  m.,  allt 
af  brons,  utom  det  ena  betslets  munbett,  som  är  af  järn.  Tydligen 
hafva  vi  här  för  oss  de  metallsaker,  som  hört  till  en  med  två  hästar 
forspänd  vagn.  Den  stora,  fordom  som  guld  glänsande  skifvan,  favilken 
efter  all  sannolikhet  hängt  på  främre  ändan  af  vagnstången  mellan  de 
båda  hästarnas  hufvud,  är  en  bild  af  solen:  midten  har  form  af  ett 
fyrekrigt  hjul,  hvarifrån 
en  mängd  strålar  utgå. 
Den  omständigheten,  att 
fyndet  påträffades  nära 
Eskelhems  kyrka,  förtjä- 
nar beaktas,  emedan  detta 
antyder,  att  här,  liksom 
på  många  andra  ställen 
både  inom  och  utom  Nor- 
den, en  kristen  kyrka 
byggts  på  den  plats,  där 
sedan  urminnes  tider  guds- 
tjänst hållits. 

Vi  få  af  det  följande 
se,  att  man  vid  Dejbjerg 
i  Danmark  funnit  ett  par 
vagnar  från  tiden  kort 
före  Kristi  födelse,  således 
några  hundra  år  yngre  än 
Eskelhemsvagnen,  hvilka 
danska  vagnar  likaledes 
måste  hafva  haft  en  reli- 
giös användning.  Tanken 
ledes  härvid  till  Tadti  berättelse  om  gudinnan  Nertus,  som  »på  en  ö 
i  oceanen»  hade  en  helig  lund,  och  om  den  med  kor  förspända,  med  en 
väfnad  täckta  vagn,  på  hvilken  gudinnans  bild  af  en  präst  föres  ut  ur 
lunden  omkring  i  den  omgifvande  bygden,  där  då  alla  strider  hvila  och 
allmän  fred  råder. 

Naturligtvis  är  det  ej  min  mening,  att  Taciti  skildring  skulle  af  se 
vare  sig  Eskelhem  eller  Dejbjerg,  endast  att  fynden  på  dessa  båda 
ställen  stå  i  samband  med  liknande  bruk,  hvilka  således  äro  mycket 
äldre  än  Taciti  tid,  liksom  vi  nedan  få  se,  att  de  fortlefvat  långt  därefter. 

Ett  psT  märkliga  graffynd  från  bronsåldern  låta  oss  på  ett  ovän- 
tadt  sätt  ana  några  af  de  föreställningar  våra  förfäder  på  den  tiden 
hade  om  det  öfvernaturliga. 


135.    Liten  hronsvagn,  på  hvilken  ett  bronskärl  varit 
fäat^  såsom  teckningen  antyder.    Skåne.    Vs 


120  BRONSÅLDERN. 

I  en  hög  vid  Hvidegård,  ej  långt  från  Köpenhamn,  påträffades  år 
1845  en  manslång  stenkista,  i  hvilken  lågo  på  en  djurhud  (troligen 
kohnd)  en  liten  hög  brända  människoben,  insvepta  i  en  kappa  af  ylle- 
tyg, och  där  bredvid  ett  bronssvärd  i  sin  slida,  ett  litet  bronsspänne 
samt  ett  läderfodral,  som  innehöll  följande  föremål:  en  bit  af  en  barn- 
stenspärla,  en  liten  medelhafssnäcka,  en  tärning  af  barrträd,  bakre 
delen  af  en  orm,  en  fågelklo,  en  ekorrnnges  underkäk,  några  småstenar, 
en  liten  tång  och  två  knifvar  af  brons  samt  en  spjutspets  af  flinta, 
insydd  i  ett  tarmstycke,  så  att  den  icke  kunde  blottas;  äfven  de  båda 
bronsknifvama  voro  inlindade  i  läder.  Grafven  förskrifver  sig  från 
den  tredje  periodens  förra  del. 

Ett  dylikt  fynd  gjordes  år  1888  i  »Maglehöi»,  en  grafhög  nära 
Frederikssund  på  Själland.  En  kort  stenkista  innehöll,  jämte  brända 
ben,  ett  litet  kärl,  en  knif,  ett  spänne  och  en  knapp,  alla  fyra  af  brons 
och  tillhörande  den  tredje  periodens  senare  del.  Ett  lock  af  brons 
hade  så  väl  tillslutit  kärlet,  att  intet  kunnat  komma  in  i  detta  efter 
dess  nedsättande  i  grafven.  Det  oaktadt  fann  man  i  kärlet:  en  häst- 
tand, klufven  längsefter  och  af  bruten  vid  roten,  med  brottytorna  glän- 
sande genom  långvarig  gnidning;  en  bit  af  en  annan  tand,  troligen 
också  af  häst;  flera  benbitar,  hörande  till  olika  delar  af  en  vesslas 
skelett;  en  genom  gnidning  glättad  bit  af  en  klo  till  ett  lodjur  eller 
annat  djur  af  kattsläktet;  en  benbit  af  ett  mycket  ungt  däggdjur  (lamm 
eller  rådjur?);  en  bit  af  en  fågels  luftrör;  tre  stycken  af  ett  ormskelett; 
ett  par  små  bitar  brända  ben;  en  liten  kvist  af  rönn;  en  bit  träkol, 
troligen  af  asp;  två  små  stycken  svafvelkis;  ett  par  andra  små  stenar; 
två  bronsbitar  af  en  knif  och  en  tråd,  omböjd  i  ena  ändan. 

Vi  böra  lägga  märke  till  att  nästan  alladedjur,  af  hvilka  man  fun- 
nit lämningar  i  Maglehöi-grafven,  under  senare  tider  i  folktron  spelat 
och  ännu  i  dag  mångenstädes  spela  en  stor  roll  som  läkemedel  eller 
amuletter.  Detsamma  gäller  om  rönnen.  Spåren  af  gnidning,  som 
ses  på  tanden  och  klon,  bevisa,  att  dessa  länge  hafva  begagnats.  De  i 
bronskärlet  förvarade  småstenarna  hafva  sannoUkt  äfven  de  ansetts 
äga  öfvernaturliga  krafter  i  likhet  med  de  stenyxor  och  flintspetsar, 
hvilka  man  trott  vara  fallna  från  himmeln  och  hvilka  i  vissa  länder  ännu 
användas  vid  signerier,  såsom  vi  i  det  föregående  (sid.  62)  sett.  Man 
botar  nämligen  eller  tror  sig  kunna  bota  sjuka  genom  att  antingen  beröra 
dem  med  en  sådan  sten  eller  genom  att  låta  dem  dricka  vatten,  som 
hällts  öfver  stenen,  eller  genom  att  tvätta  det  sjuka  stället  med  det  vatt- 
net. I  Hvidegårdsgrafven  låg  ju  också  en  flintspets,  väl  insydd  i  sitt  hölje. 


JÄRNÅLDERN 


(Från   midten  af  det  första  årtusendet  före  till  midten  af  det  elfte  århundradet 

efter  Kristi  födelse.) 


Benämningen  järnåldern  afser,  såsom  vi  redan  hört,  den  del  af 
hednatiden,  nnder  hvilken  järnet  var  kändt.  Man  sknlle  visserligen, 
om  man  fäster  sig  vid  ordets  egentliga  betydelse  och  tillika  tänker  på 
att  j&m  och  stål  aldrig  varit  af  en  sådan  vikt  som  i  våra  dagar,  kunna 
säga,  att  järnåldern  ännu  fortfar,  men  för  fornforskaren  slutar  Sveriges 
järaålder  med  kristendomens  seger  öfver  asagudarne. 

Under  järnåldern  lärde  Sveriges  invånare  känna,  utom  järn  och 
stål,  äfven  silfver,  glas,  elfenben,  präglade  (utländska)  mynt,  konsten 
att  löda  och  förgylla  metaller  m.  m.  Och  emedan  järnarbetena  icke 
med  de  medel,  som  då  stodo  till  buds,  kunde,  såsom  bronssakema, 
åstadkommas  genom  gjutning,  fick  smideskonsten  en  helt  annan  bety- 
delse än  under  bronsåldern.  En  af  de  viktigaste  nyheterna  var  dock 
skrifkonsten,  med  hvilken  nordborna  redan  under  järnålderns  äldre 
del  visa  sig  vara  förtrogna.  De  äldsta  skriffctecknen  i  Norden,  och  de 
enda  under  hela  hednatiden  här  använda,  äro  runorna. 

Genom   ett   vidt   omfattande   studium  af  de  otaliga  fynd  från  vår 
järnålder,    som  nu  äro  kända,  har  det  blifvit  möjligt  att  urskilja  flera 
—  enligt  min  åsikt  åtta  —  perioder  inom  den  långa  tid,  som  förflutit 
mellan  järnålderns   början   och  kristendomens  införande  här  i  Norden. 
Och   med  tillhjälp  af  de  tusentals  mynt  och  andra  främmande  arbeten 
af  känd    ålder,  som  de  svenska  fynden  innehållit,  är  det  jämförelsevis 
lätt  att  se,  hvilka  århundraden  före  eller  efter  Kr.  föd.  hvar  och  en  af 
dessa   perioder   motsvarar.    Här  skola  vi  emellertid  särskildt  betrakta 
endast  följande  fyra  större  afdelningar  af  järnåldern  i  Sverige: 
1.  Den   förromerska  järnåldern,    eller  tiden  före  den  period,  då 
inflytandet  af  den  romerska  kulturen  blef  märkbart  äfven  i  Norden. 
Denna   tid  motsvarar  ungefär  det  sista  halfva  årtusendet  före  Kr. 
II.  Den   romerska  järnåldern,  eller  den  tid,  då  nyssnämnda  infly- 
tande, sedan  romarne  utsträckt  sitt  välde  norr  om  Alperna,  gjorde 
sig  starkt  gällande  här.     Från  början  af  vår  tideräkning  till  om- 
kring år  400. 

III.  Folkvandringstiden.    Från  omkr.  år  400  till  omkr.  år  800. 

IV.  Vikingatiden.    Från  omkr.  år  800  till  omkr.  år  1050. 


I. 


DEN  FÖRROMERSKA  JÄRNÅLDERN. 

(Från  midten  af  det  sista  årtusendet  före  Kristi  födelse  till  vår  tideräknings  början.) 

Vi,  som  lefva  i  ångans  och  elektricitetens  tidehvarf,  hafva  svårt  att 
föreställa  oss,  huru  människor  kunnat  i  tiotusenden  af  år  lefva  på  jor- 
den utan  kännedom  om  järnet.  Vi  hafva  så  mycket  svårare  att  förstå 
detta,  som  vi  väl  veta,  att  hela  vår  nuvarande  materiella  kultur  varit 
omöjlig  utan  tillgång,  och  riklig  tillgång,  på  denna  metall.  Teoretiskt 
finnes  visserligen  intet  hinder  för  att  göra  en  ångmaskin  eller  ett  loko- 
motiv af  brons,  och  man  kan  tänka  sig  bronsskenor  i  stället  för  järn- 
skenor och  således  »bronsvägan  i  stället  för  järnvägar.  Men  hvar  och 
en  inser,  att  i  praktiken  skulle  ångmaskiner,  ångbåtar  och  bantåg 
blifvit  omöjliga,  om  man  ej  haft  järn  utan  endast  brons,  hvars  bestånds- 
delar jämförelsevis  sparsamt  förekomma  i  naturen,  och  hvilken  metall- 
blandning följaktligen  är,  och  alltid  måste  vara,  alltför  dyrbar  för 
att  kunna  användas  i  den  mängd,  som  dessa  behof  skulle  hafva  kraft. 
Och  härtill  kommer,  att  elektricitetens  tillgodogörande  varit  ännu 
omöjligare  än  ångans,  ty  hvarken  telegrafer  eller  telefoner  eller  dyna- 
momaskiner  vore  tänkbara  utan  järn. 

Då  sistnämnda  metall  spelat  en  så  stor  roll  i  kulturhistorien,  är 
det  naturligt,  att  frågan  om  järnets  första  uppträdande  i  allmänhet  — 
och  för  oss  nordbor  frågan  om  dess  första  uppträdande  i  våra  bygder 
—  erbjuder  ett  mycket  stort  intresse. 

Till  vår  öfverraskning  erfara  vi  emellertid,  att  de  nyaste  forsk- 
ningarna visat,  huru  sent  järnet  blifvit  upptäckt.  Denna  upptäckt 
gjordes,  såsom  man  kunde  vänta,  i  Söderns  länder,  där  den  mänskliga 
odlingens  vagga  stått,  men  den  gjordes  först  långt  efter  det  kulturen 
i  dessa  länder  nått  en  ganska  hög  utveckling.  Om  Egypten,  hvars 
äldre  historia  nu  är  vida  bättre  känd  än  för  ett  par  mansåldrar  sedan, 
veta  vi,  att  järnet  ej  kom  i  allmänt  bruk  före  det  15:e  förkristna  år- 
hundradets början.  Troligen  inträffade  det  först  något  senare,  således  ett 
par  mansåldrar  efter  Moses'  dagar  och  ett  par  årtusenden  efter  de  stora 
pyramidernas   tid,    hvilka  äro  byggda  utan  tillhjälp  af  järn  och  stål. 


DEN  FÖRROMBRSKA  JÄRNÅLDERN.  125 

Allt  hvad  vi  känna  om  Orientens  öfriga  länder  talar  för  att  järnet 
ej  heller  i  Eofrattraktema  och  västra  Asien  är  äldre,  i  alla  händelser 
ej  mycket  äldre,  än  midten  al*  det  andra  årtnsendet  före  Kristus. 

Kännedomen  om  järnet,  hvilken  sedan  visat  sig  vara  af  så  oerhörd 
betydelse  för  mänskligheten,  spred  sig  ej  fort.  Vi,  som  sett  afstånden 
mellan  jordens  mest  aflägsna  länder  nästan  försvinna  och  en  likformig 
odling  utbredd  öfver  en  stor  del  af  världen,  vi,  som  äro  vana  vid  ett 
utomordentligt  snabbt  utbyte  af  idéer  och  upptäckter  de  olika  folken 
emellan,  vi  kunna  knappt  förstå,  hurii  en  så  viktig  upptäckt  som  den 
af  järnet  och  dess  bruk  kunnat  under  århundraden  tillgodogöras  af 
folken  vid  Medelhafvets  kuster,  innan  den  nya  metallen  letade  sig  väg 
till  Östersjöns.    Så  har  dock  varit  fallet. 

För  ej  länge  sedan  trodde  man,  att  afståndet  varit  ännu  större, 
än  det  verkligen  är,  mellan  den  tid,  då  järnet  blef  upptäckt  af  Söderns 
folk,  och  den,  då  Nordens  invånare  tillgodogjorde  sig  denna  uppfinning. 
Man  antog  nämligen  förr,  att  järnet  varit  kändt  i  Egypten  och  västra 
Asien  flera  årtusenden  före  Kr.  föd.  och  att  järnåldern  här  i  Norden 
ej  börjat  förrän  vid  vår  tideräknings  begynnelse;  det  är  till  och  med 
ej  många  årtionden  sedan  man  trodde,  att  järnåldern  i  södra  Skandi- 
navien börjat  först  flera  hundra  år  efter  Kristus. 

Nu  veta  vi,  att  skillnaden  i  tid  mellan  järnets  uppträdande  i 
Södern  och  i  Norden  ej  är  så  stor. 

I  Grekland  och  Italien  blef  järnet  kändt  under  det  andra  för- 
kristna årtusendets  sista  århundraden  —  i  mellersta  Italien  samtidigt 
med  etruskernas  invandring  — ,  och  redan  vid  början  af  det  sista  år- 
tusendet före  Kristus  hade  kunskapen  om  den  nya  metallen  gått  öfver 
AJpema,  men  det  dröjde  länge,  innan  järnet  blef  af  nämnvärd  betydelse 
för  Nordens  folk.  Till  det  nordiska  områdets  södra  delar  kom  visser- 
ligen den  första  kännedomen  därom  ungefär  vid  sistnämnda  tid  —  en- 
staka föremål  af  järn  ligga  nämligen  i  några  nordiska  fynd  från  den 
femte  perioden  af  bronsåldern,  till  och  med  i  än  tidigare  — ,  men  vi 
kunna  ej  tala  om  någon  järnålder  här  förrän  vid  eller  kort  före  mid- 
ten af  det  sista  förkristna  årtusendet. 

Man  kan  nämligen  icke  säga,  att  järnåldern  börjat  i  ett  land,  förr- 
än vapen  och  verktyg  där  allmänt  förfärdigas  af  järn  och  ej  längre 
af  brons.  Järnåldern  börjar  icke  i  det  ögonblick,  det  första  järnföre- 
målet kommer  till  landet. 

Vårt  land,  med  dess  utomordentliga  rikedom  på  järnmalm,  hade 
således  varit  bebodt  i  långa  tider,  och  det  af  ett  folk  med  ganska 
högt  utbildad  konstskicklighet,  innan  nian  här  lärt  sig  att  bearbeta 
ens  den  lätt  åtkomliga  myrmalmen. 

Visserligen  kan  det  i  första  ögonblicket  synas  egendomligt,  att 
flera  århundraden  förflutit  mellan  järnets  allra  första  uppträdande  i 
Norden  och  den  tid,  då  man  kan  tala  om  en  järnålder  här,  men  detta 
kan  lätt  förklaras. 


126  JÄRNÄLDBRN. 

Dels  var  nämligen  järnet  i  början  sällsynt  och  följaktligen  ntan 
tvifvel  dyrare  än  bronsen,  hvarför  man  ej  af  billighetsskäl  kunde  känna 
sig  föranlåten  att  utbyta  en  metall,  som  man  af  gammalt  kände  till, 
mot  en  ny. 

Dels  måste  man  för  att  förarbeta  denna  nya  metall  lära  sig  en 
annan  teknik  än  den  man  i  långa  tider  vant  sig  vid.  Man  kunde  ej 
på  den  tid,  som  nu  är  i  fråga,  gjuta  järnet,  så  som  man  göt  bronsen, 
utan  man  måste  smida  det,  under  det  att  hammaren  ju  under  brons- 
åldern haft  mycket  liten  användning  här  i  Norden. 

Dels,  och  detta  är  en  omständighet  af  mycket  stor  vikt,  är  järn 
icke  bättre  än  brons  som  material  till  ett  vapen  eller  ett  verktyg. 
Godt  stål  är  visserligen  bättre  än  brons,  men  bronsen  öfverträffar  vida 
järn  både  i  elasticitet  och  skärpa;  och  det  var  väl  ej  så  lätt  i  dessa 
järnålderns  första  dagar  som  i  vår  tid  att  få  ett  godt  stål.  Romerska 
författare  berätta  ock  om  de  gaUer,  som  ett  par  hundra  år  före  Kr. 
föd.  inföllo  i  Italien,  huru  deras  järnsvärd  voro  så  mjuka,  att  eggen 
blef  slö  och  hela  klingan  lätt  böjde  sig,  hvarför  krigaren  måste  midt 
under  stridens  hetta  räta  ut  dem  igen.  Ett  sådant  svärd  är  mycket 
sämre  än  ett  bronssvärd. 

Härtill  kommer  ännu  en  sak.  Järnets  stora  öfverlägsenhet  öfver 
bronsen  beror  i  väsentlig  mån  därpå,  att  det  förra  kan  erhållas  i  myc- 
ket större  kvantiteter  än  den  senare.  Men  en  sådan  massproduktion  af 
järn  som  i  våra  dagar  har  aldrig  förr  förekommit,  och  framställningen 
af  järn  i  stor  mängd  blef  i  själfva  verket  möjlig  först  efter  den  nyare 
tidens  början.  Det  var  nämligen  ej  förrän  omkring  1500  år  efter  Kr. 
föd.,  således  tre  tusen  år  efter  upptäckten  af  järnet,  som  man  lärde 
sig  att  bygga  de  stora  masugnar,  ur  hvilka  en  ständig  ström  af 
smält  järn  flyter.  Därförut  hade  man  ej  haft  annat  än  små  ugnar, 
som  endast  rymde  en  ringa  mängd  järnmalm  och  kol.  Då  kolet  var 
utbrunnet  och  malmen  smält,  fick  ugnen  svalna,  hvarefter  den  på  dess 
botten  liggande  järnklumpen  uttogs  samt  ugnen  fylldes  och  tändes 
på  nytt. 

Liksom  i  fråga  om  bronsen  föreställde  man  sig  länge  i  fråga  om 
järnet,  att  dess  uppträdande  här  i  Norden  stått  i  samband  med  in- 
vandringen af  ett  nytt  folk.  Detta  har  emellertid  visat  sig  vara  orik- 
tigt. Lika  litet  som  vid  bronsålderns  början  finnes  det  vid  järnålderns 
skäl  att  antaga  en  ny  invandring.  Grafvama  och  grafskicket  under 
bronsålderns  sista  period  äro  lika  dem  under  järnålderns  första,  och 
mellan  de  inhemska  arbeten,  som  förskrifva  sig  från  dessa  båda  perio- 
der, är  ej  olikheten  större  än  mellan  dem,  som  tillhöra  två  på  hvar- 
andra  följande  perioder  inom  bronsåldern  eller  inom  järnåldern  här  i 
Sverige.  Under  järnåldern  gjorde  nordborna  visserligen  bekantskap 
med  mycket,  som  de  under  bronsåldern  ej  hade  känt  till;  men  detta 
nya  uppträder  icke  —  såsom  man  länge  trodde  —  på  en  gång,  vid 
järnålderns  början,  utan  vid  olika  tider.    Så  var  silfret  ännu  flera  hundra 


DEN  FÖRR0MBR6KA  JIRNÅLDERN.  127 

&r  efter  bronsålderns  slut  okändt  här,  och  rtmorna  kommo  ej  hit  förr- 
än nära  ett  årtusende  efter  den  tid,  då  järnet  började  blifva  mera 
allmänt  i  trakterna  kring  södra  Östersjön. 

Vi  hafva  sett,  huru  Nordens  folk  redan  under  bronsåldern  stodo  i 
liflig,  om  än  ej  omedelbar  förbindelse  med  Söderns.  Genom  denna  för- 
bindelse kom  den  första  kännedomen  om  järnet  till  Norden,  och  genom 
ständig  samfärdsel  med  sydligare  trakter  blefvo  nordborna  alltmer  för- 
trogna med  den  nya  metallens  bruk.  Våra  förfäder  hafva  således  lärt 
känna  järnet  liksom  bronsen  på  samma  sätt  som  de  uppfinningar,  hvilka 
i  senare  tider  gjorts  af  andra  folk. 

Såsom  vi  minnas,  utöfvades  från  Italien  ett  ganska  starkt  infly- 
tande under  bronsåldern  på  länderna  norr  därom.  Detta  inflytande  har 
ock  varit-^f  stor  vikt  för  utbredandet  af  järnets  bruk  till  Europa  norr  om 
Alperna  och  slutligen  till  Skandinavien.  Järnet  uppträder  i  mellersta 
Italien  samtidigt  med  etruskerna,  och  det  är  numera  uppenbart,  att 
mellersta  Europas  och  Nordens  folk  i  hög  grad  hafva  förbindelsen  med 
etruskerna  att  tacka  för  kännedomen  om  denna  metall. 

Äfven  i  fråga  om  järnets  likaväl  som  om  bronsens  utbredning 
öfver  Europa  hafva  således  de  senaste  årtiondenas  forskningar  ledt  till 
resultat,  som  visat,  att  de  äldre  åsikterna  varit  väsentligen  oriktiga. 
Förr  antog  mången,  att  bronsen  förts  till  mellersta  och  norra  Europa 
af  etruskerna  och  järnet  af  romarne.  Nu  veta  vi,  att  det  var  med 
järnet,  som  etruskerna  gjorde  folken  norr  om  Alperna  bekanta,  och  att 
detta  inträffade  långt  innan  romarne  började  utöfva  något  inflytande 
utom  Italien,  ja  att  järnets  första  uppträdande  i  länderna  norr  om 
Italien   inträffade   före  den  tid,  då  Rom  enligt  traditionen  grundlades. 

De  senaste  årtiondena  hafva  också  i  hög  grad  ökat  vårt  vetande 
om  den  äldsta  järnåldern  i  Sverige,  det  halfva  årtusende,  som  ligger 
mellan  järnålderns  början  här  och  Kristi  födelse. 

I  alla  länder  var  järnet,  när  det  först  blef  kändt,  mycket  sällsynt 
och  i  följd  däraf  dyrbart.  Så  var  förhållandet  både  i  Medelhafstrakterna 
och  i  mellersta  Europa.  Först  använde  man  därför  den  nya  metallen 
hufvudsakligen  till  prydnader,  såsom  nålar,  smärre  och  större  ringar 
och  dylikt.  Från  den  äldsta  tiden  af  järnets  förekomst  i  mellersta 
Europa  har  man  till  och  med  funnit  den  nya  metallen  endast  använd 
till  enkla  ornament  inlagda  i  brons;  sådana  järninläggningar  ses  på 
bronsfästena  tiU  några  svärd,  hvilkas  klingor  varit  af  brons. 

Förhållandet  var  äfven  här  i  Norden  detsamma.  En  i  Danmark 
funnen  bronsknif  har  enkla  ornament  inlagda  med  guld  och  järn.  Flera 
af  de  äldsta  jämföremål  vi  känna  från  det  nordiska  området  äro  nålar, 
armringar  och  halsringar,  således  prydnader.  Redan  före  den  egentliga 
bronsålderns  slut  förekomma  emellertid  någdn  gång  här  knifvar  och 
andra   eggverktyg   af  järn.    Så   hafva   vi   redan   sett,  att  man  ur  en 


128 


JÄRNÅLDERN. 


svensk  graf  från  bronsålderns  femte  period  upptagit  ett  miniatyrsvärd 
af  järn.  Till  det  of  van  omtalade  märkliga  fyndet  vid  Eskelhem  på  Gott- 
land,  hvilket  förskrifver  sig  från  början  af  bronsålderns  sjätte  period, 
hörde  till  och  med  ett  betsel,  hvars  mnnbett  varit  af  järn;  då  var  så- 
ledes den  nya  metallen  ej  längre  sällsynt  och  dyrbar.  Det  andra,  på 
samma  ställe  funna  betslet,  som  för  öfrigt  är  alldeles  likt  det  förra, 
har  bettet  af  brons. 


136.    Ett  par  runda  bronsspännen.    Småland. 


137.    Halsring  af  brons.    Gottland. 


138.    Halsring  af  brons.    Gottland.    Vs. 


Att  järnet  verkligen  varit  i  allmänt  bruk  åtminstone  i  södra  delen 
af  Sverige  vid  midten  af  det  sista  årtusendet  före  Kr.  föd.,  visas  bland 
annat  af  flera  där  funna  runda  spännen  af  samma  slag  som  fig.  136. 
Själfva  spännena  äro  visserligen  af  brons,  men  alla,  som  nu  äro  kända 
från  Sverige  lika  väl  som  från  Danmark  —  de  enda  länder  där  de  an- 
träffats — ,  hafva  haft  nålar  af  järn.  Då  nålarna  ej  varit  synliga,  har 
man  följaktligen  icke  gjort  dem  af  järn,  därför  att  spännsmyckena 
genom  nålar  af  den  nya,  kostbara  metallen  skulle  få  ökadt  värde.  Att 
nålarna,  ehuru  de  icke  kunde  ses,  äro  af  järn,  bevisar  således,  att  denna 
metall  redan  var  allmän  här. 

Spännen  af  detta  slag  träffas  vanligen  parvis  och  hafva  tydligen 
burits  parvis.    De  äro  skandinaviska  efterbildningar  efter  ett  slags  nord- 


DEN  FÖRROBfERSKA  JÄRNÅLDERN. 


129 


139.    Spänne  af  järn.    Bohuslän.     * «. 


tyska  spännen,  hvilka  i  sin  ordning  genom  det  nära  samband,  hvari  de 
stå  till  en  vid  början  af  det  sista  förkristna  årtusendet  i  Grekland  och 
de  under  grekiskt  inflytande  stående  länderna  i  södra  Europa  vanlig 
typ,  visa  sig  höra  till  tiden  före  det  årtusendets  midt. 

Samtida  med  spännena  fig.  136  äro  halsringar  lika  fig.  137.  En 
sådan  ring  består  af  en  större  och  en  mindre  del,  förenade  genom  en 
ledgång,  med  hvars  tillhjälp  ringen  kan  öppnas;  den  större  delen  slutar 
i  en  fördjupning,  som,  då  ringen  sitter  på  halsen  och  genom  bronsens 
spänstighet   hålles   sluten,   fylles  af  en  tapp  i  den  mindre  delens  ända. 

Till  järnålderns  första  århundraden  här  i  Sverige  höra  ock  sådana 
halsringar  af  brons  som  fig.  138  och  140.  Det  är  anmärkningsvärdt,  att 
man  från  denna  tid  funnit  så  många  halsringar,  en  prydnad  som  ju 
också  under  den  yngre 
bronsåldern  var  mycket 
vanlig  i  Norden  och  som 
under  den  tid,  hvilken  mot- 
svarar den  förromerska 
järnåldern  här,  allmänt 
bars  äfven  af  de  keltiska 
folken  i  mellersta  Europa. 
Romerska  författare  tala 
ofta  om  gallernas  >torques>, 
de  ej  sällan  vridna  hals- 
ringar, som  ock  ses  på 
romerska  afbildningar  af 
galler. 

Från  nu  ifrågavarande 
del  af  vår  järnålder  äro 
äfven  många  andra  prydnader  funna,  bland  hvilka  särskildt  böra  näm- 
nas nålar  och  spännen  af  olika  former.  Sådana  bågformiga  spännen  som 
det  fig.  139  afbildade  äro  yngre  än  de  nyss  beskrifna  runda.  Jämför 
man  dessa  bågformiga  spännen  med  dem  från  den  nordiska  bronsålderns 
senare  del  (fig.  103),  kan  man  ej  se  minsta  likhet.  Och  dock  äro  de  alla 
befryndade  med  hvarandra,  ehuru  de  tillhöra  olika  grenar  af  samma 
släkt,  hvilka  länge  lefvat  skilda  från  hvarandra. 

De  flesta  nu  omtalade  prydnader,  såväl  ringar  som  spännen,  äro  af 
brons,  såsom  fallet  är  under  hela  järnåldern,  i  synnerhet  om  vi  frånse 
från  arbetena  af  ädla  metaller.  Bronsens  guldliknande  färg  ägnade  sig 
ju  bättre  än  järnet  för  smycken,  och  bronsen  begagnades  äfven  efter 
järnålderns  början  allmänt  till  prydnader  och  kärl,  liksom  vi  ju  ännu  i 
dag  använda  mycket  brons  eller  andra  kopparlegeringar. 

Vapen  och  verktyg  gjordes  däremot  numera  nästan  alltid  af  järn. 
Endast  sällan  träffas  en  knif  eller  ett  dylikt  mindre  verktyg  af  brons. 
Att  emellertid  jämförelsevis  få  vapen  äro  kända  från  den  förromerska 
perioden   af  järnåldern,  beror  väl  förnämligast  just  därpå,  att  de  varit 

Sveriges  historia.     I.  9 


140.     Halsring  af  brons.    Södermanland.    \'%. 


130  JÄRNÅLDERN. 

af  järn  och  hunnit  förrosta.  Om  ett  af  rost  mycket  skadadt,  kanske 
nästan  förstördt  järn  vapen  hittas,  är  det  ju  i  de  flesta  fedl  omöjligt  att 
bestämma,  till  hvilken  tid  det  hör,  så  vida  det  ej  träffats  tillsammans 
med  något  karakteristiskt  arbete  af  brons  eller  något  annat  ämne,  som 
bättre  än  järnet  motstår  tidens  fördärfliga  inverkan.  Mer  än  ett  nu 
oigenkännligt  eller  åtminstone  svårbestämbart  arbete  af  järn  kan  där- 
för härstamma  från  denna  tid,  ehuru  vi  ej  veta  det. 

Många  i  Sverige  från  denna  tid  funna  föremål  af  järn  hafva  visat 
sig  vara  förfärdigade  inom  landet,  troligen  af  inhemskt  material.  Ty 
sedan  järnet  blifvit  kändt  här,  dröjde  det  säkerligen  ej  länge,  innan 
man  kom  underfund  med,  att  järn  kunde  erhållas  genom  smältning 
af  de  rostfärgade  klumpar  af  myrmalm,  som  upptogos  från  sjöbottnen, 
och  att  den  nya  metallen  således  kunde  fås  i  landet.  Af  hvilken  stor 
betydelse   detta   var,    är   lätt   att  inse,    då   vi   erinra  oss,  att  all  den 

metall,  som  under  bronsåldern  an- 
vändts  här  till  vapen  och  verktyg, 
måst  köpas  från  andra  länder. 

En  liten  ugn  af  enklaste  slag, 
i  hvilken  järn  smälts,  såsom  vi  af 
den  däri  funna  slaggen  se,  är  af- 
bildad  fig.  141.  Den  påträffades 
nyligen  på  Bjärsgårds  ägor  i  Skåne 
Ugn  för  sméUtning  af  järnmalm,      och  förskrifver  sig  från  en  tidig  del 

af  järnåldern,  emedan  man  bland  den 
framför  ugnen  liggande  slaggen  fann  bitar  af  lerkärl  från  den  tiden. 
Huruvida  den  begagnats  under  något  af  århundradena  före  eller  kort 
efter  Kr.  föd.,  kan  dock  icke  afgöras. 

Vapnen  voro  i  början  af  järnåldern  hufvudsakligen  desamma  som 
under  bronsåldern:  svärd,  spjut,  pilar  och  yxor,  med  skölden  som  det 
förnämsta  försvarsvapnet. 

Svärden  voro  dels  såsom  de  af  brons  tveeggade,  dels  eneggade,  hvil- 
ket  icke  förekom  under  bronsåldern.  I  båda  fallen  äro  de  dock  väsent- 
ligen olika  dem  från  den  föregående  tiden,  emedan  bronssvärden,  såsom 
vi  sett,  uteslutande  eller  så  godt  som  uteslutande  varit  stickvapen  men 
järnsvärden  egentligen  voro  huggvapen.  De  flesta  klingoma  äro  vis- 
serligen mer  eller  mindre  spetsiga,  men  andra  sluta  ej  i  en  spets.  Fig. 
142  visar  ett  nyligen  i  Östergötland  funnet  järnsvärd  från  vår  järnål- 
ders allra  äldsta  del.  Många  svärd  från  en  något  senare  tid,  från  år- 
hundradena närmast  före  Kr.  föd.,  hade  slidor  af  järn.  Andra  hafva 
haft  slidor  af  trä. 

Af  sköldarna,  som  varit  af  trä,  återstå  sällan  mer  än  de  af  järn 
gjorda  sköldbucklorna.  Dessa  hade  sin  plats  midt  på  skölden  och  tjänade 
tiU  att  skydda  den  hand,  som  omfattade  det  tvärsöfver  en  öppning 
under  sköldbucklan  anbragta  handtaget  (fig.  148). 


DEN  FÖRR0MER8KA  JÄRNAlDERN. 


131 


I.      V^å 


1  -p 

143.    Sköldbuckla  och  aköldhandtag  (sedt  från  två  sidor).    Öland.    V». 


I       ^ 


142.  Järn- 
svärd. 
Östergötland- 


144.    Kittel  af  brons  och  järn.    Öland.    \'5. 


145.        Bomerskt  bronsfat.    Gottland.    \4. 


132 


JlRNÅLDBRN. 


Lerkärlen  voro  fortfarande  ganska  simpla,  tämligen  gr  of  va,  gjorda 
på  fri  hand,  utan  skifva,  och  illa  brända. 

Ett  par  svenska  fjmd,  liksom  några  danska  och  tyska,  från  denna  tid 
hafva  innehållit  stora  kittlar  af  järn  eller  järn  och  brons;  i  senare  faUet 
är  den  öfre  delen  af  järn  och  den  nedre  af  brons  (fig.  144). 

Några  af  de  i  Norden  funna  kittlama  hafva  haft  en  religiös  be- 
stämmelse. Från  kejsar  Augusti  tid  berättas  det  om  cimbrerna,  som 
bodde  i  trakten  af  Elbes  mynning,  att  deras  sändebud  till  Rom,  hvilka 
skulle  bedja  om  tillgift  för  ett  angrepp  på  romame,  medförde  som 
gåfva  sitt  folks  heliga  kittel. 


146.    Mansbild  af  brons ^  sedd  från  olika 
sidor.    Öl.  '/«. 


147.  Kvinnobild  af  brons, 
sedd  från  två  sidor.  Sk.  -/$• 


I  några  bronskärl  af  klassisk  härkomst,  hvilka  äro  funna  i  den 
sydligaste  delen  af  det  nordiska  området,  hafva  vi  vittnesbörd  om  han- 
delsförbindelser med  södra  Europa.  Ett  sådant  romerskt  bronskärl 
från  tiden  kort  före  Kr.  föd.,  är  funnet  på  Gottland  (fig.  145). 

Handeln  förde  fortfarande,  då  som  under  bronsåldern,  bärnstenen 
till  Södern  och  förmedlade  de  sydeuropeiska  folkens  kulturinflytande 
på  Nordens. 

Det  är  tydligen  denna  inverkan  från  Södern  vi  kunna  spåra  i  så- 
dana konstförsök  som  de  bronsbilder  från  århundradena  närmast  före 
Kr.   föd.    man   funnit  i  södra  Sverige  (fig.  14G  och  147).    I  likhet  med 


DEN  FÖRR0MBR8KA  JÄRNÅLDERN. 


133 


de  bilder  från  bronsåldern,  som 
vi  redan  lärt  känna,  röja  de 
större  teknisk  fördighet  än 
konstnärlig  utbildning.  Men 
de  äro  af  stort  intresse,  emedan 
åtminstone  flera  af  dem  efter 
all  sannolikhet  måste  betraktas 
som  nordiska  arbeten. 

Att  den  tekniska  färdig- 
heten vid  denna  tid  stod  högre, 
än  man  på  grund  af  de  klas- 
siska författarnes  första  berät- 
telser om  barbarerna  i  det  nord- 
liga Europa  skulle  kunna  tro, 
visas  för  öfrigt  af  ett  märkligt 
fynd,  som  för  några  år  sedan 
gjordes  i  Danmark.  Man  fann 
nämligen  där,  uti  en  torfmosse 
nära  Dejbjerg  kyrka,  i  trakten 
af  Ringkjöbing  på  Jyllands 
västra  kust,  två  vagnar  af  trä 
med  bronsbeslag,  hvilka  vittna 
om  en  högt  uppdrifven  slöjd- 
skicklighet  såväl  i  fråga  om 
metall-  som  träarbetet.  Tack 
vare  torfvens  skyddande  för- 
måga var  träet  så  väl  bevaradt, 
att  en  af  vagnarna  kunnat 
hopsättas  (fig.  148).  Liksom 
på  mången  siciliansk  kärra  nu 
for  tiden  stod  på  vagnen  en 
stol  —  vi  kalla  ju  ännu  vagns- 
sätet »stol»  — ,  hvarpå  den 
åkande  satt.  Sannolikt  var 
emellertid  denna  stol  ej  afsedd 
för  en  dödlig  utan  för  en  gud 
eller  en  gudinna.  De  heliga 
tecken,  som  ses  på  vagnens 
bronsbeslag,  göra  det  nämligen 
jämte  andra  förhållanden  tyd- 
ligt, att  vagnen  haft  en  religiös 
betydelse,  liksom  de,  hvilka  i 
det  föregående  äro  omtalade 
i  anledning  af  det  nära  Eskel- 
hems   kyrka   på   Gottland  an- 


134 


JÄRNÅLDERN. 


träffade  fyndet  (sid.  118).  Dejbjerg- vagnarna  kunna  lika  väl  hafva 
dragits  af  kor  som  af  hästar. 

Att  under  nu  ifrågavarande  tid  äfven  vagnar  till  världsligt  bruk 
funnits,  framgår  bland  annat  däraf,  att  ett  danskt  graffynd  innehöll 
bronsbeslag  till  en  vagn,  hvilka  äro  alldeles  lika  dem  på  vagnarna 
från  Dejbjerg,  endast  med  den  skillnaden,  att  de  förra  sakna  de  på  de 
senare  förekommande  heliga  sinnebilderna. 

Bland  dessa  sinnebilder  förtjänar  itriskelen»  särskild  uppmärksam- 
het (fig.  148  a),  hvilken,  liksom  det  under  senare  delar  af  järnåldern  här 
i  Norden  vanliga  »hakkorset»,  symboliskt  framställer  solens  roterande 
rörelse. 

Under  den  förromerska  järnåldern  var,  liksom  under  många  före- 
gående århundraden,  likbränningen  allmän  här  i  Sverige.  Lämnin- 
garna från  bålet  äro  ej  sällan  nedlagda  i  en  för  ändamålet  särskildt 
gräfd  liten  grop  utan  att  vara  inneslutna  i  en  stenkista  eller  ett  kärl 
och  utan  att  vara  täckta  af  någon  hög.  De  i  dessa  »brandgropar>  —  i 
Danmark,   där   de    först   blefvo   föremål  för  uppmärksamhet,  kallas  de 


149.    Hopböjdt  jämsvärdj  med  järnbeslag  till  slidan.    Öland.    */4. 


>brandpletter»  —  liggande  benen  äro  ej,  såsom  under  bronsåldern  var 
vanligt,  rensköljda  utan  blandade  med  kol  och  aska  från  bålet. 
I  andra  vanligen  af  en  liten  hög  täckta  grafvar  från  denna  tid  äro 
emellertid  de  brända  benen  nedlagda  i  ett  kärl  af  lera  eller  metall. 

Många  i  grafvarna  från  denna  tid,  liksom  i  grafvar  från  senare 
delar  af  järnåldern,  liggande  föremål  bära  tydliga  märken  af  att  hafva 
varit  med  den  döde  på  bålet.  Ej  sällan  finner  man,  att  svärdsklingor, 
spjutspetsar  och  andra  saker,  medan  de  ännu  voro  upphettade  af  bå- 
lets eld,  blifvit  sammanbcyda  (fig.  149);  vid  flera  tillfällen  har  det  vi- 
sat sig,  att  detta  icJcc  gjorts  endast  för  att  sakerna  skulle  få  rum  i 
grafkärlet. 

Samma  bruk  att  med  den  döde  bränna  det,  som  ansågs  behöfvas 
för  lifvet  bortom  grafven,  träffas  äfven  hos  andra  folk.  Och  en  berät- 
telse hos  den  grekiske  historieskrifvaren  Herodotos,  som  lefde  unge- 
fär vid  den  tid,  då  järnåldern  började  här  i  Sverige,  visar,  att  det  en- 
ligt grekemas  åsikt  icke  var  nog,  om  den  döde  fick  med  sig  i  grafven 
sina  kläder  och  andra  tillhörigheter,  utan  att  dessa  måste  brännas  med 
honom  på  bålet,  så  att  deras  ;>själar»  —  såsom  vi  ofvan  (sid.  111)  ut- 
tryckt   oss  —  kunde  frigjorda  från  sitt  omhölje  följa  hans  själ  till  de 


DBN  FÖRROMERSKA  JÄRNÅLDERN.  135 

dödas  värld.  Herodotos  omtalar  nämligen,  huru  en  grekisk  härskare 
velat  af  sin  aflidna  hustru  få  veta,  hvar  en  skatt  var  gömd.  Han  hade 
därför  skickat  bud  till  ett  idödsorakel»,  där  man  trodde  sig  kunna  få 
svBx  af  de  dödas  andar.  Men  hans  hustru  skulle  då  hafva  svarat,  att 
hon  icke  ville  ge  sin  man  den  önskade  upplysningen,  emedan  han  lät 
henne  vara  naken  och  frysa;  ty  de  kläder,  som  han  gifvit  henne  med 
i  grafven,  hade  hon  intet  gagn  af,  då  de  ej  blifvit  brända.  Härskaren 
lät  då  bränna  en  stor  mängd  kläder  för  hennes  räkning,  och  sedan  er- 
höll han  enligt  sägnen  det  svar  han  bedt  om. 

Ehuru  grafvar  med  obrända  lik  icke  äro  kända  här  från  någon  af 
bronsålderns  tre  sista  perioder,  har  man  märkvärdigt  nog  funnit  några 
sådana  grafvar,  hvilka  höra  till  järnålderns  allra  första  tid  och  därpå 
följande  århundraden.  Så  har  man  på  Gottland  och  Öland  påträffat 
några,  i  hvilka,  jämte  skelett,  bronsringar  lika  fig.  138  legat. 


Såsom  redan  är  nämndt,  har  ett  inflytande  från  de  väster  och  sö- 
der om  Skandinavien  belägna  länderna  tidigt  börjat  göra  sig  gällande 
här,  under  hela  bronsåldern  visat  sig  vara  ganska  starkt  och  äfven 
under  nu  ifrågavarande  tid  kunnat  spåras. 

Icke  blott  de  Brittiska  öarna  och  Frankrike  utan  äfven  södra  delen 
af  det  nuvarande  Tyskland  samt  Schweiz  och  flera  länder,  som  nu  höra 
till  den  österrikiska  monarkien,  voro  vid  denna  tid  bebodda  af  kel- 
tiska stammar,  kända  i  olika  delar  af  detta  stora  område  under  olika 
namn,  britter,  galler,  helvetier  och  andra.  De  bodde  i  trakter,  som 
närmast  gränsade  till  eller  lågo  nära  dem,  i  hvilka  den  klassiska  kul- 
turen utbredde  sig.  De  rönte  därför  en  stark  inverkan  af  denna  kul- 
tur, och  genom  dem  fördes  denna  inverkan  vidare  mot  Norden  till  våra 
bygder.  Under  sådana  förhållanden  var  det  naturligt,  att  man  i  Sverige, 
liksom  i  andra  till  det  nordiska  området  hörande  länder,  under  denna 
tid  skulle  kunna  spåra  kulturförhållanden,  som  mycket  likna  dem  hos 
de  keltiska  folken.  Detta  är  ock  fallet.  Såväl  under  början  som 
kanske  ännu  mera  under  den  senare  delen  af  den  flera  hundra  år  om- 
fattande period  vi  nu  betrakta  —  det  sista  halfva  årtusendet  före  Kr. 
föd.,  —  träffa  vi  i  Norden  mångfaldiga  arbeten,  som  antingen  äro  införda 
hit  från  de  keltiska  länderna  eller  här  efterbildade  efter  typer,  som  för 
dessa  länder  äro  karakteristiska.  De  flesta  af  de  från  denna,  liksom 
öfriga  perioder  här  i  Norden  funna  föremålen  visa  sig  nämligen,  om 
de  än  mer  eller  mindre  likna  dem  i  mellersta  Europa,  vara  förfärdigade 
här,    emedan  de  äro  af  former,  som  ej  träffas  alldeles  lika  annorstädes. 

Då  vi  nu  befinna  oss  i  tiden  omedelbart  före  vår  tideräknings  bör- 
jan, är  det  naturligtvis  lättare  än  i  fråga  om  de  äldre  perioderna  att 
bestämma,    från    hvilka   århundraden   de   olika  arbetena  förskrifva  sig. 


136  jIrnAldern. 

På  denna  tid  faller  nämligen  äfven  i  fråga  om  Europa  norr  om  Alperna 
historiens  ljus  vida  klarare  än  på  föregående  perioder.  Många  af  de  i 
Norden  funna  vapnen  från  slutet  af  den  förromerska  järnåldern  äro  af  sam- 
ma typer  som  de,  hvilka  uppgräfts  på  det  stäUe,  där  den  från  Csesars  krig 
med  gallema  berömda  staden  Alesia,  det  nuvarande  Alise  Sainte-Reine  i 
departementet  C6te-d'0r,  legat.  Denna  stad  blef ,  efter  långvarig  kamp,  in- 
tagen af  Ceesar  år  52  före  Kr.  föd.,  och  nämnda  typer  äro  således 
samtida  med  midten  af  det  sista  århundradet  före  Kristus. 

Under  nu  ifrågavarande  period  hafva  de  dåvarande  kulturfolkens 
författare,  såvidt  till  våra  dagar  bevarade  skrifter  gifva  vid  handen,  för 
första  gången  något  att  förtälja  om  den  skandinaviska  Norden.  De  äldsta 
uppgifterna  om  våra  bygder  träffa  vi  i  berättelsen  om  den  resa,  som 
Pyteas  från  Massilia,  det  nuvarande  Marseille,  omkring  300  år  före 
Kristi  födelse  företog  till  norra  Europa.  Han  besökte  härunder  Bri- 
tannien  och  hörde  där  omtalas  ett  stort  land  Tu  le,*  som  låg  sex  dagsre- 
sor därifrån  mot  norr  och  gränsade  till  det  isiga  hafvet.  Invånarne 
i  Tule  idkade  åkerbruk;  säden  sammanfördes  i  stora  hus  (lador),  där 
axen  uttröskades,  ty  detta  kunde  icke  här,  såsom  i  södra  Europa,  gö- 
ras under  öppen  himmel,  emedan  man  i  Tule  sällan  hade  solklara  da- 
gar men  däremot  öfverflöd  på  regn.  Af  säd  och  honung  bereddes  ett 
slags  dryck,  hvarmed  tydligen  afses  mjödet.  I  synnerhet  som  Skan- 
dinavien äfven  enligt  senare  klassiska  författares  åsikt  låg  norr  om 
England,  torde  det  icke  lida  något  tvifvel,  att  Pyteas  med  Tule  be- 
tecknar den  skandinaviska  halföns  västra  kust,  troligen  den  norska. 
Pyteas  meddelar  äfven  underrättelser  om  bämstenens  hemland,  det  vill 
säga  södra  delen  af  det  nordiska  området.  Han  omtalar  där  ett  folk, 
guttoner  eller  —  som  man  också  velat  läsa  namnet  —  teutoner.  I  gut- 
toner  har  man  trott  sig  kunna  igenkänna  gutarnes  eller  götames  namn. 

Trovärdigheten  af  Pyteas'  uppgifter  har  visserligen  varit  ifråga- 
satt, i  synnerhet  emedan  dessa  uppgifter  icke  stämde  öfverens  med 
de  föreställningar  den  gamla  tidens  geografer  hade  om  Norden.  En 
oväldig  granskning  har  emellertid  visat,  det  någon  anledning  att  be- 
tvifla  Pyteas'  sanningskärlek  icke  finnes,  och  man  har  i  senare  tid 
ådagalagt,  att  en  berättelse,  som  Pyteas  meddelar  om  en  märkvärdig 
företeelse  i  hafvet  vid  Tule  och  hvilken  berättelse  just  blifvit  anförd 
som  prof  på  denne  resandes  dikter,  i  själfva  verket  är  en  ganska  tro- 
gen skildring  af  det  egendomliga  sätt,  hvarpå  vattnet  vid  våra  kuster 
tillfryser. 

Olyckligtvis  hafva  alla  Pyteas'  egna  skrifter  gått  förlorade,  och  vi 
äga  ej  i  behåll  däraf  mera  än  några  af  senare  författare  tillfälligtvis 
anförda  korta  utdrag. 

*  Man  har  antagit,  att  namnet  Tnle  uppkommit  af  ett  i  det  fornirländska  spr&ket 
förekommande  ord  thual,  som  betyder  norr. 


II. 

DEN  ROMERSKA  JÄRNÅLDERN. 

(Från  vår  tideräknings  början  till  omkring  år  400.) 


1. 

Förbindelse  med  det  romerska  riket.  —  Romerska 
författare  om  Norden. 

Bredan  före  den  tid,  till  hvilken  man  vanligen  förlägger  Roms 
grandläggning,  hade,  såsom  vi  sett,  en  ganska  betydande,  af  de  mel- 
lanboende  folken  förmedlad  handel  satt  de  på  bärnsten  rika  trakterna 
vid  Nordsjöns  och  Östersjöns  kuster  i  förbindelse  med  södra  Europa, 
sftrskildt  med  Itcdien. 

Denna  handel  blef  ännu  mera  betydande,  då  romame  vid  tiden  om- 
kring vår  tideräknings  början,  efter  Italiens  underkufvande,  utsträckte 
sitt  välde  till  mellersta  Europa.  Vid  midten  af  det  sista  århundradet 
före  Ejt.  föd.  införlifvades  Gallien  genom  Julius  Csesar  med  det  romerska 
riket,  och  under  det  följande  århundradet  eröfrades  en  stor  del  af  Britan- 
nien.  Redan  Caesar  hade  gått  öfver  Rhen,  och  snart  fattade  romarne 
fast  fot  öster  om  denna  flod,  under  det  att  alla  länderna  söder  om 
Donau  förenades  med  det  romerska  väldet. 

Många  af  de  folk,  som  bodde  i  de  nu  till  Tyskland  och  Österrike  hö- 
rande länderna,  blefvo  härigenom  delaktiga  af  den  romerska  kulturen, 
och  denna  kultur  utöfvade  i  lång  tid,  ända  till  det  västromerska  rikets 
fall,  ett  starkt  inflytande  äfven  långt  utom  gränserna  af  Csesarernas 
rike.  Romerska  härar  hafva  visserligen  aldrig  framträngt  till  Skan- 
dinavien, emedan  Vari  nederlag  i  Teutoburgerskogen  —  i  den  trakt, 
där  gränsen  nu  går  mellan  Westfalen  och  Hannover  —  år  9  efter  Kr. 
fSd.  för  alltid  tillintetgjorde  romarnes  försök  att  underkufva  norra  Tysk- 
lands kraftiga  befolkning.  Men  en  romersk  flotta  hade  kort  därförut, 
något  af  åren  närmast  före  eller  efter  vår  tideräknings  början,  seglat 
rundt  Jyllands  kuster.  En  inskrift  på  väggen  till  ett  åt  kejsar  Augustus 
och  gudinnan  Roma  i  Ankyra,  det  nuvarande  Angöra,  i  Mindre  Asien  upp- 
byggdt  tempel  omtalar  denna  märkliga  händelse  och  tillägger,  att  ingen 


138  jIrnIldbrn. 

romare  före  den  tiden  någonsin  hade  vare  sig  till  lands  eller  till  sjöss 
kommit  till  dessa  af  eimbrer  och  andra  germanska  folk  bebodda  trakter. 

Germanerna,  äfven  de  inom  det  nordiska  området  boende,  kommo 
vid  denna  tid  också  på  många  andra  sätt  i  en  allt  lifligare  beröring 
med  romarne.  Redan  under  Augusti  regering  uppehöllo  sig  många  af 
våra  stamf ränder  i  Rom,  som  soldater  i  lifvakten  eller  af  andra  skäl; 
och  antalet  af  de  »barbarer»,  som  på  detta  sätt  kommo  under  inverkan 
af  världsstadens  kultur,  ökades  i  den  följande  tiden  alltmera.  Af  ännu 
större  betydelse  var  dock  handeln,  som  på  fredliga  vägar  förmedlade 
Roms  inflytande  ända  till  våra  bygder:  ett  förhållande  som  vi  mindre 
lärt  känna  genom  de  romerska  författarnes  skrifter  än  genom  de  tal- 
rika och  märkliga  fynd,  hvilkas  rätta  betydelse  först  den  senaste  ti- 
dens forskning  ådagalagt. 

Vi  höra  väl,  att  romerska  köpmän  drefvo  handel  långt  utom  ri- 
kets gränser.  Så  berättar  Tacitus,  huini  de  omkring  Rhens  nedersta 
lopp  boende  bataverna  under  ett  hastigt  utbrutet  krig  år  70  efter  Kr. 
föd.  kastade  sig  öfver  romerska  köpmän,  hvilka  utan  att  ana  någon  fara 
ströfvade  vida  omkring  i  landet.  Äfven  trakterna  kring  öfre  Elbe, 
det  af  markomannema  då  bebodda  Bömen,  besöktes  enligt  samme  för- 
fattare af  romerska  köpmän. 

Men  viktigare  upplysningar  om  dessa  handelsförbindelser,  än  de 
samtida  författame  lämnat,  få  vi  af  fynden.  Minnen  af  de  romerska 
köpmännen  själfva  äro  ett  par  i  norra  Tyskland  upptäckta  grafvar,  som 
genom  sin  inrättning  och  sitt  innehåll  skilja  sig  från  de  i  samma  trakt 
vanliga,  under  det  att  de  öfverensstämma  med  de  romerska.  Af  dessa 
handlandes  verksamhet  hafva  emellertid  vida  talrikare  spår  träffats. 
Otaliga  ur  Skandinaviens  jord  uppgräfda  romerska  mynt  samt  brons- 
kärl, glaskärl,  vapen,  prydnader  och  konstsaker,  utgångna  från  romerska 
verkstäder,  bevisa,  att  våra  förfäder  under  århundradena  närmast  efter 
Kristi  födelse  måste  hafva  stått  i  en  ganska  liflig,  om  också  mer  eller 
mindre  medelbar  beröring  med  sin  tids  förnämsta  folk,  en  beröring 
som  för  öfrigt  lämnat  spår  efter  sig  däruti,  att  många  af  de  arbeten 
från  Nordens  äldre  järnålder,  som  visat  sig  vara  förfärdigade  här, 
utmärka  sig  för  smakfulla  former  och  fina  sirater. 

Vi  få  emellertid  icke  vid  uttrycket  »romerska  verkstäder»  fästa 
den  betydelsen,  att  dessa  skulle  hafva  varit  belägna  i  staden  Rom; 
med  undantag  af  mynten  torde  de  flesta  i  Norden  funna  :^romerska> 
arbeten  säkerligen  förskrifva  sig  från  det  stora  rikets  provinser. 

Afståndet  från  de  vid  Rhen  och  Donau  liggande  provinserna  till 
den  sydligaste  delen  af  det  nordiska  området  var  ju  ej  särdeles  stort, 
och  handeln  med  Norden  hade  därför  ej  så  stora  svårigheter  att  be- 
kämpa som  i  äldre  tider. 

Med  tillhjälp  af  talrika  fynd  i  Tyskland  och  angränsande  delar  af 
Europas  fastland  kunna  vi  ock  följa  de  vägar,  på  hvilka  de  romerska 
arbetena  förts  till  Norden.    Åtminstone  många,  och  troligen  de  flesta. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  ROMERSKA   RIKET.  139 

af  de  till  Norden  komna  romerska  mynten  från  de  två  första  århundra- 
dena efter  Kristi  födelse  hafva  blifvit  genom  handeln  förda  hit  frän 
sydost  utefter  Oders  och  kanske  ännu  mera  utefter  Weichsels  floddal, 
således  till  bämstenstrakten  vid  denna  flods  mynning. 

Troligen  gäller  detsamma  också  om  många  af  de  öfriga  i  Skan- 
dinavien funna  romerska  arbetena.  En  del  af  mynten  och  de  andra 
sakerna  har  emellertid  tydligen  hitkommit  från  sydväst,  från  de  ro- 
merska provinserna  vid  Rhen. 

Äfven  de  platser  i  själfva  Skandinavien,  där  de  romerska  mynten 
anträffats,  antyda,  att  de  flesta  af  dessa  mynt  kommit  hit  från  sö- 
der och  sydost.  Sydöstra  Skåne,  Bornholm,  Öland  och  framför  allt  Gott- 
land  äro  de  delar  af  Norden,  där  de  allra  flesta  romerska  mynten 
från  de  två  första  århundradena  efter  Kristi  födelse  blifvit  anträffade.  * 

På  Sveriges  fastland  äro  dylika  fynd  i  allmänhet  sällsynta,  utom 
på  Skånes  sydöstligaste  udde,  den  Bornholm  och  norra  Tyskland  när- 
mast b'ggande  delen  af  Sveriges  fastland.  Där  har  man  vid  flera  till- 
fällen i  äldre  tid  funnit  romerska  mynt,  och  våren  1871  hittades  där, 
under  plöjning  på  en  nyligen  odlad  åker, 
vid  Hagestadborg  i  Löderups  socken,  en 
stor  mängd  dylika  mynt,  liggande  helt  nära 
jordytan.  Af  fyndet  inköptes  för  statens 
historiska  museum  550  mynt,  vägande  1,60 
kilogram;  de  äro  präglade  mellan  åren  54 
och  211  efter  Kristi  födelse.  Mynten  voro  ^^,,  Romerskt  silfvery^^ 
>denarer»,  silivermynt  ungeiär  ai  ett  25-ores 

storlek;  detsamma  gäller  om  nästan  alla  i  Norden  anträffade  romerska 
mynt  från  denna  tid.  Fig.  150  visar  en  af  de  vid  Hagestadborg  funna 
denarerna.  Den  bär  å  åtsidan  kejsar  Antonini  Pii  bröstbild  och  är 
präglad  kort  efter  dennes  år  161  efter  Kristus  inträffade  död;  å  från- 
sidan är  det  bål  afbildadt,  på  hvilket  kejsarens  lik  brändes. 

Den  vid  Hagestadborg  anträffade  myntskatten  är  den  största  i  sitt 
slag,  som  man  nu  känner  från  hela  Skandinavien,  med  undantag  af 
Gottland.  På  denna  ö  hittades  nämligen  år  1842  vid  KamsiLumme- 
lunda  socken  omkring  600  romerska  sUfvermynt  från  första  och  andra 
århundradet  efter  Kristus.  Och  vid  rensning  af  ett  dike  i  en  till  Sind- 
arfve  i  Hemse  socken  hörande  åker  anträffades  år  1870  omkring  1,500 
dylika  silfvermynt,  hvilka  varit  förvarade  i  en  lerkruka;  de  vägde  till- 
sammans öfver  4,25  kilogram  (10  skålpund). 

Alla  de  vid  Sindarfve  hittade  mynten  voro  —  liksom  de  flesta  andra 
i  Norden  funna  romerska  silfvermynt  —  mycket  nötta,  hvilket  visar, 
att  de  länge  gått  ur  hand  i  hand,  innan  de  kommo  till  hvila  i  jorden. 

*  Af  de  omkring  6,000  romerska  mynt  frän  dessa  århundraden,  som  man  för  när- 
Tarande  känner  frän  Skandinavien,  äro  nämligen  mer  än  4,200  fanna  pä  Gottland,  500 
på  Öland  och  Bomholm,  650  i  Skåne  men  ej  fullt  100  pä  Sveriges  fastland  utom  Skåne; 
OMikring  600  äro  hittade  i  Danmark  utom  Bornholm  men  blott  5  i  Norge. 

♦*  Inskriften  betyder:     Den  gudomlige  Antoninus.  —  Upptagandet  bland  de  odödliga. 


140 


JÄRNÅLDERN. 


Denna  iakttagelse  bör  utan  tvifvel  sättas  i  samband  med  det  anmärk- 
ningsvärda förhållandet,  att,  under  det  att  romerska  mynt  från  de  två 
första  århundradena  efter  Kristus,  i  synnerhet  från  Antoninernas  tid, 
i  stor  mängd  hittats  i  Norden,  romerska  mynt  från  det  tredje  och  fjärde 
århundradet  äro  mycket  sällsynta  här.  Troligen  beror  detta  därpå, 
att  de  romerska  silfvermynten  omkring  år  200  betydligt  försämrades, 
hvarför  man  vid  handel,  i  synnerhet  utom  rikets  gränser,  hellre  tog  det 
gamla,  goda,  välkända  myntet  än  det  nya  underhaltiga.  Flera  andra 
omständigheter  än  den  nyss  omnämnda  nötningen  göra  det  också  sanno- 
likt, att  denarerna  från  Antoninernas  tid  voro  i  omlopp  mycket  länge.* 


151.    Romerskt  bronskärl  med  fabriksstämpel.    Skåne.    \'8. 

Många  romerska  mynt  från  det  första  århundradet  efter  Kristus 
och  från  förra  hälften  af  det  andra  århundradet  äro  visserligen  funna 
här  i  Sverige;  men  en  närmare  undersökning  af  alla  i  sammanhang 
härmed  stående  förhållanden  har  visat,  att  de  nu  ifrågavarande  myn- 
ten i  nämnvärdt  antal  hitkommit  först  efter  midten  af  det  århundra- 
det, vid  den  tid  då  kejsar  Marcus  Aurelius  regerade  (161 — 180).  De 
äldre  mynten  måste  haf va  följt  med  dem,  som  höra  till  sistnämnda  tid. 

*  Att  enstaka  romerska  denarer  frän  det  andra  ärhandradet  anträffats  här  i  Sverige 
tillsammans  med  mynt  från  tiden  omkring  år  1,000  kan  däremot  ej  anföras  som  bevis  för 
att  de  förra  hållit  sig  i  bruk  sä  länge.  Det  är  nämligen  sannolikare,  att  de  först  blifvit 
nedlagda  i  jorden  ett  par  hundra  år  efter  Kr.  föd.,  sedan  hittats  vid  jordarbete  under 
vikingatiden,  sä  användts  som  betalningsmedel  och  ånyo  kommit  i  jorden  jämte  de  mynt, 
som  då  voro  vanliga,  samt  i  våra  dagar  för  andra  gången  uppgräfts.  Exempel  pä  saker, 
öom  blifvit  pä  detta  sätt  två  gånger  funna,  hafva  vi  sett  i  några  stenyxor  (sid.  60). 


FÖRBINDELSE  MED   DET  ROMERSKA  RIKET. 


141 


Att  så  inånga  mynt  från  den  tiden  anträffats  i  Skandinaviens  jord, 
står  utan  tvifvel  i  samband  därmed,  att  germanerna  kommo  i  lifligare 
beröring  med  romarne  genom  den  väldiga  sammanstötning  mellan  dessa 
folk,  som  ägde  rum  under  Marci  Aureiii  regering  och  som  historien 
känner  under  namn  af  »markomanner-krigen». 

De  allra  flesta  romerska  mynt  från  de  två  första  århundradena 
efter  Kristus,  som  hittats  i  Skandinavien,  äro  af  silfver.  Endast  några 
få  äro  af  guld  och  koppar.  Detsamma  är  förhållandet  i  andra  af  ger- 
maner då  bebodda  länder.     Tacitus,  som  omtalar,  att  germanerna  hellre 


152.    Handtag  af  brons  till  ett  större  kärl. 
Romerskt  arbete.     Öland.     ^s. 


153.    Romersk  bronsvas  (a  ornament). 
Västmanland.     V»- 


taga  silfver  än  guld,  angifver  grunden  härtill  vara  den,  att  för  deras 
handel  ett  större  antal  mynt  af  silfver  var  bättre  än  ett  fåtal  af  guld. 
Det  bör  härvid  också  anmärkas,  dels  att  silfret  då  inom  den  romerska 
världen  hade  ett  mycket  högre  värde  i  förhållande  till  guldet  än  nu 
f&r  tiden,  dels  att  detta  i  ännu  högre  grad  måste  hafva  varit  fallet 
här  i  Norden.  Här  hade,  såsom  vi  af  det  foregående  sett,  guldet  sedan 
länge  varit  kändt,  men  endast  mycket  få  arbeten  af  silfver  hafva  an- 
träffats i  Skandinavien  från  en  äldre  tid  än  den,  då  de  romerska  silfver- 
mynten  kommo  hit. 

Utom  mynt  har  man  här  i  Sverige  äfven  funnit  många  andra  ro- 
merska arbeten  från  kejsartiden.  Några  äro  förfärdigade  redan  under 
det  första  århundradet  efter  Kristus,  andra  äro  yngre. 


142 


JÄRN Åldern. 


Bland  de  förra  förtjäna  de  särskild  uppmärksamhet,  hvilka  bära 
fabrikanteDS  namn.  Ett  i  Skåne  funnet  bronskärl  med  sådan  stämpel 
ses  fig.  151.  Flera  andra  bronskärl  af  alldeles  samma  form  äro  anträf- 
fade i  de  skandinaviska  länderna,  och  några  bland  dem  visa,  liksom 
det  här  afbildade,  genom  sina  stämplar,  från  hvilka  fabriker  de  utgått 
och  till  hvilken  tid  de  höra.  Man  läser  nämligen  samma  namn  på 
bronsarbeten  funna  i  ruinerna  af  de  år  79  efter  Kristus  förstörda  stä- 
derna Herculaneum  och  Pompeji,  hvarför  dessa  arbeten  måste  förskrifva 
sig  från  tiden  omkring  midten  af  det  första  kristna  århundradet.  Två 
sådana  fabrikanters  namn  böra  i  synnerhet  omtalas.   Det  ena  är  Publins 


154.    Skopa  med  ail  af  brons.    Romerskt  arbete.    Skåne.     ^'s. 

Cipius  Polybius,  det  andra  Lucius  Ansius  Epaphroditus.  Nio  brons- 
kärl med  det  förra  namnet  äro  funna  i  Herculaneum  och  Pompeji, 
flera  äro  kända  från  andra  ställen  i  Italien,  samt  från  mellersta 
och  norra  Europa:  ett  från  Ungern,  två  från  England,  ett  från 
Skottland,  två  från  Rhentrakten,  ett  från  Hannover,  ett  från  Hin- 
ter-Pommern  och  ej  mindre  än  sex  från  olika  trakter  i  Danmark. 
Bronskärl  från  Epaphroditi  fabrik  äro  likaledes  funna  i  Hercu- 
laneum och  Pompeji,  på  andra  ställen  i  Italien  samt  i  mellersta  och 
norra  Europa:  ett  i  Kroatien,  ett  i  Frankrike,  två  i  England  och  Skott- 
land, två  i  Danmark  och  ett  i  Sverige.  Det  sistnämnda  upptogs  år 
1828  jämte  en  järnyxa  ur  en  grafhög  på  Kungsgårdens  ägor  i  Högs 
socken,  norra  Hälsingland.  Ett  af  de  i  Danmark  funna  kärlen  med 
Epaphroditi  namn  låg  i  samma  graf  som  två  kärl  med  Polybii  stäm- 
pel, hvilket  ytterligare  bekräftar,  att  dessa  arbeten  verkligen  kommit 


FÖRBINDELSE   MED  DET  ROMERSKA   RIKET. 


143 


hit  till  Norden  kort  efter  den  tid,  då  de  förfärdigats.  Den  omständig- 
heten, att  bi'onskärl  utgångna  från  samma  fabrik  anträffats  i  så  stort 
antal  och  i  så  vidt  skilda  trakter,  vittnar  på  ett  märkligt  sätt  om  den 
stora  spridning,  som  de  romerska  fabrikernas  alster  hade. 

Under  upptagande  af  några  trädrötter  i  en  åker  vid  Lenstad  i  Tors- 
Innda  socken  på  Öland  påträffade  man  år  1842  det  vackra  handtag  till 
ett  större  bronskärl,  som  är  afbildadt  fig.  152.  ögonen  i  det  backus- 
hufvud,  i  hvilket  handtaget  nedtill  slutar,  äro  inlagda  med  silfver. 

Ett  bland  de  märkligaste  fynd  af  romerska  arbeten,  som  hittills 
gjorts  i  Sverige,  är  det,  som  år  1818  anträffats  vid  Fycklinge  i  Björksta 
socken,  två  mil  från  Västerås.  Här  fann  man  nämligen  i  en  grafhög 
en  stor  bronsvas  (fig.  153),  innehållande  brända  ben  och  några  bitar 
smält  glas,  möjligen  af  spelbrickor,  å  hvilken  vas 
en  inskrift  läses,  som  betyder,  att  vasen  blifvit 
helgad  åt  Apollo  Grannus  af  Ammillius  Con- 
stans,  föreståndare  för  gudens  tempel.  Detta  präk- 
tiga bronskärl,  som  nu  utgör  en  prydnad  för 
Statens  historiska  museum,  är  nära  45  centimeter 
högt;  de  kring  öfre  kanten  löpande  siraterna  äro 
inlagda  med  silfver. 

Apollo  Grrannus  dyrkades  af  de  keltiska  fol- 
ken. Namnet  förekommer  i  flera  inskrifter  i  Skott- 
land, Rhentraktema  och  Bajern  samt  på  ett  altare 
i  Rom.  Grannus  är  den  latinska  formen  af  ett 
keltiskt  ord,  som  betyder  sol. 

Vår  vas  har  således  en  gång  tillhört  ett 
tempel,  som  legat  i  något  af  kelter  bebodt  land 
inom  det  stora  romerska  riket,  det  vill  säga  an- 
tingen på  de  Brittiska  öama,  i  Frankrike  eller 
sydvästra  delen  af  det  nuvarande  Tyskland,  sanno- 
likast  i   sistnämnda   trakt  eller  i  Rhenländema. 

Möjligen  hemfördes  kärlet,  hvilket  väl  icke  godvilligt  såldes  från  temp- 
let till  barbarerna,  en  gång  som  byte  af  någon  bland  de  öfver  det  romerska 
rikets  gränser  inbrytande  germanska  stammarna  och  vandrade  sedan  mot 
Norden,  till  dess  det  slutligen  användes  som  grafurna  till  förvarande  af 
de  från  bålet  hopsamlade  kvarlefvorna  af  den  siste  ägaren,  en  svensk 
man,  som  troligen  varit  mäktig  och  rik  men  h vilkens  namn  nu  ingen 
känner. 

Flera  andra  romerska  bronskärl  äro  träffade  i  Sverige,  såväl  på 
fastlandet  som  på  Öland  och  Gottland.  Många  bland  dem  äro  funna  i 
grafvar. 

Ett  stort  och  dyrbart  fynd  af  romerska  fornsaker  gjordes  år  1872 
å  Oremölla  ägor  nära  Abekås  fiskeläge  på  Skånes  södra  kust.  Här  an- 
träffade man  i  jorden  under  en  mindre  stenhäll  ett  stort  bronskärl, 
innehållande    brända   ben,  som  varit  insvepta  i  fint  tyg  och  i  en  ring- 


155.     Glashägare. 
Gottland.     V«. 


144 


JÄRNÅLDBRN. 


brynja  af  järn.  Omkring  kärlet  lågo  en  skopa  af  brons  med  därtill 
hörande  sil  (fig.  154),  två  slipade  glasbägare  och  två  lerkärl  m.  m.  Sä- 
kerligen brons-  och  glaskärlen  samt  troligen  ringbrynjan  äro  romerska 
arbeten. 

Liknande  fynd  af  en  bål  och  en  skopa  med  sin  sil  af  brons  äro 
flera  gånger  gjorda  i  Skandinavien.  Sådana  skopor  med  däruti  passande 
silar  äro  också  ofta  hittade  i  de  romerska  länderna.  Romarne  be- 
gagnade dem,  då  de  öste  vinet  ur  det  stora  kärl,  i  hvilket  vinet  blan- 
dades med  vatten  eller  snö;  de  motsvarade  således  de  slefvar,  med 
y^^  h vilka  vi  ösa  ur  bålen  i  tillbringaren  eller  glasen. 

H^A  ^Sl  man  med  skopan  och  den  däri  nedsatta  silen 

V^P  upphämtade    vin    ur   bålen    och    sedan   lyfte   ur 

^  J^Ä^  silen,  fylldes  skopan  med  det  klara  vinet,  under 

det  att  all  bottensats  stannade  kvar  i  silen. 

Emedan  man  så  ofta  i  Norden  funnit  ej  blott 
dessa  skopor  med  tillhörande  silar  utan  äfven  de 
stora  bronsbålarna,  så  kunna  vi  med  skäl  fram- 
ställa den  frågan,  om  icke  vinet  redan  under 
denna  tid  hörde  till  de  varor,  som  handeln  bragte 
från  sydligare  länder  till  våra  nejder-  Af  Csesars 
skildringar  se  vi,  att  vinet  af  de  romerska  köp- 
männen fördes  till  de  folk  i  västra  Europa,  som 
ännu  icke  blifvit  införlifvade  i  det  stora  riket. 
Han  berättar  dock  om  sveverna,  i  västra  delen  af 
det  nuvarande  Tyskland,  att  de  icke  tilläto  köp- 
männen införa  vin  i  landet,  emedan  de  fruktade, 
att  denna  dryck  skulle  försvaga  deras  arbets- 
kraft och  göra  dem  vekliga. 

Utom  de  två  nyssnämnda  glasbägarna  från 
Oremölla  har  man  ännu  i  behåll  flera  andra  i 
svensk  jord  funna  glaskärl,  som  icke  blott  genom 
sin  form  och  sina  sirater  utan  äfven  genom  de 
omständigheter,  under  hvilka  de  hittats,  visa  sig  tillhöra  de  första  år- 
hundradena efter  Kristi  födelse. 

I  en  af  ett  stenröse  täckt  kista  i  Sjonhems  socken  på  Gottland 
anträffades  för  flera  år  sedan  en  hög,  präktig  bägare  af  hvitt  glas,  som 
äfven  förvaras  i  Nationalmuseum  och  som  är  afbildad  fig.  155.  I 
grafven  låg  ett  skelett  utsträckt,  vid  hvars  hufvud,  å  vänstra  sidan, 
glasbägaren  stod;  vid  midjan  låg  en  järnknif,  och  vid  fötterna  upptogos 
ett   lerkärl,    bronsbeslag   till  två  dryckeshorn,  m.  m. 

Men  icke  blott  kärl  af  brons  och  glas,  hvilka  kunde  vara  »nyttiga», 
fördes  till  Norden  från  det  romerska  riket.  Äfven  konstföremål,  så- 
som statyetter  och  dylikt,  hafva  letat  sig  väg  hit.  Så  fann  man  år 
1837  under  höstarbete  i  jorden  vid  ösby  i  Gräsgårds  socken  på  Öland 
en   vacker,   nära   30   centimeter   hög    bronsstatyett,   framställande  den 


156.    Romersk  brons- 
statyett.   Uppland.   Va. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  ROMERSKA  RIKET. 


145 


romerska  gudinnan  Venus.  På  samma 
ö  har  man  ftfven  uppgräft  det  ena  be- 
net till  en  annan  liten  romersk  brons- 
bild samt  en  tjur  af  massiv  brons. 
Den  senare,  som  väger  4,45  kilogram, 
låg  i  en  åker  vid  Lilla  Frö  i  Resmo 
socken;  i  buken  finnes  ett  större  fyr- 
kantigt hål,  hvarför  det  är  möjligt,  att 
bilden  en  gång  suttit  på  en  stång  och 
burits  som  tUlttecken  af  en  romersk 
trupp.  Äfven  i  Uppland,  i  sjön  Fysingen, 
har  man  funnit  en  romersk  bronssta- 
tyett (fig.  156). 

Bland  de  många  andra  saker,  som 
våra  fbr&der  erhöllo  genom  handeln 
med  romarne,  böra  vi  särskildt  nämna 
några  med  emalj  prydda  arbeten,  af 
h vilka  ett  ses  fig.  157. 


157.    Emaljerad  bronsakifva,  sedd 

uppifrån  och  från  sidan. 

Gottland.    Vi. 


Då  samfärdseln  mellan  Norden  och  det  romerska  riket  varit  så  liflig, 
som  alla  dessa  fynd  betyga,  och  då  Skandinavien,  såsom  vi  sett,  redan 
långt  före  vår  tideräknings  början  stått  i  förbindelse  med  Södern,  kan 
det  ej  väcka  förvåning,  att  några  af  de  romerska  författarne  hafva  ett 
och  annat  att  förtälja  om  våra  bygder. 

Namnet  Codanonia,  hvarmed  de  till  vår  tid  komna  handskrif- 
terna af  Pomponius  Melas  geografiska  verk  beteckna  vår  halfö,  är 
sannolikt  endast  en  genom  fel  vid  afskrifvandet  uppkommen  förvräng- 
ning af  Scandinavia.  Detta  arbete  skrefs  vid  midten  af  första  århund- 
radet efter  Kristas.  Codanonia  beskrifves  såsom  en  stor  och  fruktbar, 
af  teutoner  bebodd  ö. 

Den  förste,  hos  hvilken  Skandinaviens  namn  tydligt  förekommer,  är 
dock  Plinius  den  äldre,  hvilken  själf  besökt  Nordsjöns  kuster  och 
hvilken  omkom  år  79  efter  Kristi  födelse  vid  det  bekanta  utbrott  af 
Vesuvius,  som  begrof  Herculaneum  och  Pompeji.  »Jag  har  fått  under- 
rättelse», säger  han,  »om  omätliga  öar,  ej  länge  sedan  från  Germanien 
upptÄckta.»  Den  ryktbaraste  af  de  många  öar  som  ligga  i  den  Coda- 
niska  viken  är  Scandinavia,  af  ännu  okänd  storlek;  den  delen,  som  är  be- 
kant, bebos  af  folket  hillevioner,  hvilka  kalla  den  en  annan  värld.  Då 
Plinius  beskrifver  de  Britanniska  öarna,  möta  honom  där  andra  sägner 
om  den  Skandinaviska  norden,  hvilka  han  anför  utan  att  misstänka, 
att   fråga   är    om  samma  stora  land.    Bland  öar,  som  ligga  midt  emot 

Sverige*  historia.     I.  10 


146  JÄRNÅLDERN. 

Britannien  i  det  Germanska  hafvet,  nämner  han  Scandia,  Nerigon, 
den  största  af  dem  alla,  och  ytterst  Tule.  Scandia  och  Scandinavia 
äro  troligen  olika  former  af  samma  namn,  ursprungligen  betecknande 
halföns  sydligaste  del,  där  det  ännu  återfinnes  i  namnet  Skåne.  Nerigon 
kan  ej  gärna  vara  något  annat  än  Norge,  och  Tule  är  dess  nordligaste 
del,  betraktad  såsom  en  egen  ö.  Det  bör  ej  förvåna  oss,  att  romame, 
för  hvilka  den  skandinaviska  halföns  sammanhang  med  Finland  och 
Ryssland  ej  gärna  kunde  vara  kändt  och  som  endast  genom  osäkra, 
från  flera  olika  håll  erhållna  uppgifter  fått  någon  kunskap  om  Norden, 
betraktade  denna  halfö  såsom  en  O  eller  rättare  såsom  flera  öar. 


158.    Ptolemei  karta  öfver  Norden. 

MaD  ser  trakten  kring  Elbes  nedre  lopp,  en  del  af  Tysklands  Östersjökast, 

den  Cimbriska  (Jutska)  halfön,  tre  danska  öar  samt  öster  om  dem 

en  stor  ö,  Skandia  (Sydsverige). 

Det  svenska  namnet  träffa  vi  första  gången  hos  Tacitus,  h vilken 
omkring  hundra  år  efter  Kristi  födelse  skref  sitt  bekanta  och  för  kän- 
nedomen om  de  germanska  folkens  förhållanden  så  ytterst  viktiga  ar- 
bete om  Germania.  Liksom  de  gamla  författarne  i  allmänhet  anser  han 
Östersjön  vara  ett  öppet  haf,  som  han  kallar  det  S  ve  viska.  Detta 
liaf  begränsas  i  väster  af  den  Jutska,  eller  som  den  af  romarne  kal- 
lades Cimbriska,  halfön,  hvilken  enligt  Taciti,  liksom  enligt  Plinii, 
tanke  går  i  en  ofantlig  böjning  högt  mot  norr;  å  den  östra  sidan  be- 
gränsas det  Sveviska  hafvet  af  ostyernas  land,  hvilket  i  synnerhet  be- 
skrifves  såsom  bärnstenens  hem  och  i  hvilket  vi  återfinna  den  sydöstra 
östersjökusten.  I  denna  stora  mot  norr  öppna  vik  af  Oceanen  förlägger 
Tacitus  svionernas  samhällen,  hvilka,  utom  genom  sin  folkrikhet, 
äro  mäktiga  genom  vapen  och  skepp.  För  den  märkliga  beskrifning 
han  gifver  på  deras  fartyg  få  vi  snart  tillfälle  att  närmare  redogöra. 
Ofvan  svionerna  är,  enligt  Tacitus,  ett  annat  haf,  trögt  och  nästan 
orörligt,  hvilket  tros  sluta  och  ytterst  omgif va  jordkretsen,  emedan  den 


LBPNADSSlTT.  147 

nedgående  solens  glans  där  varar  ända  till  uppgången,  så  klar,  att 
stjärnornas  ljus  för  den  bleknar. 

I  andra  århundradet  efter  Kristus  omtalar  den  alexandrinske  geogra- 
fen Ptolemeus,  att  öster  om  den  Cimbriska  halfön  ligga  de  Skandiska 
öar  na,  tre  smärre  och  öster  om  dem  den  fjärde  och  östligaste,  hvilken 
egentligen  kallades  Skandia.  Han  uppräknar  på  denna  ö  sex  folk- 
slag, hvilkas  namn  dock  numera,  till  en  del  troligen  genom  afskrifvar- 
nes  fel,  äro  nästan  alldeles  oigenkännliga  utom  »gutai»,  gutame  eller  gö- 
tarne; Ptolemeus  är  den  förste,  af  hvilken  de  omtalas  såsom  beboende 
Skandinavien.  På  den  karta  öfver  norra  Europa,  som  finnes  i  hand- 
skrifterna till  Ptolemei  geografi,  ses  Skandinavien  för  första  gången 
(fig.  158). 

Bland  de  midt  emot  på  andra  sidan  om  Östersjön  boende  fol- 
ken, som  Ptolemeus  uppräknar,  nämnas  äfven  finnar  och  gy  toner  såsom 
bosatta  i  trakterna  af  Weichsel. 

Då  Ptolemeus  berättar,  att  Skandia  ligger  midt  emot  Weichsels 
utlopp,  beror  detta  tydligen  därpå,  att  den  vanliga  vägen  mellan  Euro- 
pas fastland  och  Sverige  gick  öfver  mynningen  af  denna  flod,  ett  för- 
hållande h vilket  fullkomligt  bekräftats  genom  de  fynd  af  romerska 
mynt  och  andra  om  en  liflig  förbindelse  med  den  romerska  världen  vitt- 
nande föremål,  som  vi  ofvan  lärt  känna. 


2. 
Lefiiadssätt. 

Med  tillhjälp  af  de  talrika  fynd  från  den  äldre  järnåldern  i  Nor- 
den, som  nu  äro  kända,  kunna  vi  få  en  tämligen  god  bild  af  lefnads- 
sättet  och  kulturtillståndet  i  Skandinavien  under  de  århundraden,  då 
hedendom  och  kristendom  kämpade  om  väldet  inom  den  romerska  värl- 
den och  då  vid  rikets  gränser  anfallen  af  germanerna  blefvo  allt  tä- 
tare och  häftigare,  till  dess  de  slutade  med  »barbarernas»  seger  och 
Roms  och  den  gamla  bildningens  skenbara  undergång. 

Vid  den  tiden  hade  Söderns  kulturländer  redan  i  årtusenden  haft 
en  historia,  och  denna  har  förvarat  minnet  af  äfven  de  minsta  händel- 
ser, som  röra  det  romerska  rikets  öden  eller  dess  härskares  enskilda 
lil  Men  denna  tid  ligger  så  långt  bortom  början  af  vår  historiska  tid, 
att  vi  för  kännedomen  om  våra  förfäders  lefnadssätt  och  odling  då  äro 
nästan  helt  och  hållet  hänvisade  till  fornlämnin garna  och  museerna. 
Hvad  de  samtida  romerska  författarne  hafva  att  berätta  om  våra  nej- 
der är  nämligen,  såsom  vi  nyss  sågo,  ej  mycket. 

Af  fig.  159  kunna  vi  få  en  föreställning  om  det  sätt,  h varpå  en 
nordisk    höfding  uppträdde   för  halftannat  årtusende  sedan.     Bilden  är 


148 


JÄRNÄLDBRN. 


icke  en  skapelse  af  inbillningskraften  utan  kan  med  skäl  anses  vara 
fullt  historiskt  trogen.  Kläder,  vapen  oeb  prydnader  äro  nämligen  nog- 
grant tecknade  efter  dem,  som  man  funnit  i  de  förut  omtalade  danska 
torfmossarna,  hufvudsakligen  i  dem  vid  Thorsbjerg  och  Ny  dam  i  Sön- 
derjyllaud.  Genom  torfvens  förmåga  att  på  ett  nästan  underbart  sätt 
bevara  äfven  de  ömtåligaste  och  i  allmänhet  lättast  förgängliga  ämnen 
kunna  vi  här  lära  känna  kläder,  träarbeten  och  dylikt  under  den  äldre 
järnåldern  på  ett  sätt,  som  ingen  vågat  hoppas  och  som  annorstädes  så 

godt  som  aldrig  erbjuder 
sig.  I  detta,  liksom  i 
många  andra  fall,  kunna 
vi  med  skäl  antaga,  att 
de  upplysningar,  som  de 
under  så  ovanligt  gynn- 
samma förhållanden  be- 
varade fynden  i  Danmark 
gifva  oss  om  klädedräkt 
och  lefnadssätt,  gälla 
äfven  om  vårt  land,  åt- 
minstone om  dess  syd- 
ligare delar. 

Kläderna  äro  af 
ylle.  Tyget  är  finare  och 
vittnande  om  större  skick- 
lighet i  väfnad  än  det 
under  bronsåldern  van- 
liga; mönstret  är  ofta 
rutigt.  De  förnämsta 
plaggen  äro  en  lång  t  röj  a 
med  ärmar,  som  räcka 
till  handledeima,  och 
byxor,  hvilka  kring  lif- 
vet  äro  sammanhållna 
med  en  rem  (ej  synlig  å 
bilden)  och  som  nedtill 
äro  fastsydda  vid  korta  strumpor.  Den  yttre  fotbeklädnaden  är  ett 
slags  sandaler  af  läder,  prydda  med  fina  pressade  sirater.  Öfver  axlarna 
är  kastad  en  kappa  af  ylle,  nedtill  försedd  med  långa  fransar.  En  af 
de  i  Thorsbjergs  mosse  funna  kapporna  hade  bevarat  sin  färg;  den  är 
grön  med  gula  och  mörkgröna  bårder.  Byxor  synas,  såsom  vi  sidan 
86  anmärkt,  icke  hafva  varit  i  bruk  här  i  Norden  under  bronsåldern; 
det  torde  därför  förtjäna  uppmärksamhet,  att  denna  för  de  germanska 
folken  i  allmänhet  betecknande  benbeklädnad  visar  sig  i  Skandinavien 
nu,  omkring  300  år  efter  Kristus. 


,rfvrt^ 


159.    Nordisk  höfding  från  det  fjärde 
århundradet  ef  t.  Kr. 


LEPNADSSÄTT. 


149 


En  sådan  fotbeklädnad  som  sandaler,  hvilken  således  lämnar  öfre 
delen  af  foten  nästan  obetäckt,  synes  vara  föga  passande  för  ett  nor- 
diskt klimat,  och  det  kan  knappt  finnas  något  tvifvel  om  att  den  an- 
tingen medföljt  en  till  Norden  från  sydligare  länder  invandrande  stam 
eller  också  är  ett  lån  från  något  i  varmare  länder  boende  folk.  De  i 
Thorsbjergs  mosse  funna  sandalerna  likna  också  mycket  de  romerska, 
som  man  flerstädes  påträffat  i  mellersta  Europa. 

I  fynd  från  den  äldre  delen  af  Sveriges  järnålder  har 
man  visserligen  ännu  icke  påträffat  några  lämningar  af  linne- 
väfeiader.  Men  detta  beror  utan  tvifvel  endast  på  en  till- 
fellighet  och  behöfver  icke  betraktas  såsom  bevis  för  att  linet 
vid  den  tiden  var  okändt  här,  helst  man,  såsom  vi  sett,  funnit 
spår  af  att  linne  redan  under  bronsålderns  senare  del  icke  helt 
och  hållet  saknades  i  Norden.  I  svenska  grafvar  från  järn- 
ålderns senare  del  har  man  funnit  linne. 

Bland   fynden   från   den   äldre  järnåldern  förekomma  ej 
sällan  ett  slags  till  utseendet  obetydliga  fomsaker,  som  dock 
förtjäna  vår  uppmärksamhet,  nämligen  sådana  runda,  genom- 
borrade  trissor   som    den  fig.  160  afbildade.    De  hafva  varit 
»sländtrissor»,    det   vill   säga   de  hafva   tjänat  som  ett  slags 
svänghjul  på  det  under  namnet  slända  eller 
handten  kända,  enkla  spinnredskap,  som  visser- 
ligen   ända   till   våra  dagar  bibehållit  sig  i 
bruk  uti  Dalame  (fig.  161),  Härjedalen  och 
andra  aflägsna  bygder  men  som  eljest  redan 
för   länge   sedan    fått   vika  för  spinnrocken, 
hvilken   i   sin   tur   börjat   utträngas  af  vår 
tids  sinnrikare  och  mera  tidsbesparande  spinn- 
maskiner.   Den  här  afbildade  sländtrissan  är 
liksom  flera  andra  af  bränd 
lera;  andra  äro  af  sten,  och 
säkerligen  voro  äfven  under 
den  äldre  järnåldern  liksom 
nu  för  tiden  många  af  trä. 

Sländan  har  sedan  urminnes  tider  begagnats  nästan  öfver  hela  jor- 
den. I  Homeros'  sånger  höra  vi,  huru  de  hellenska  kvinnorna  äro  sys- 
selsatta vid  sländan,  och  i  Söderns  länder  är  sländan  ännu  i  allmänt  bruk. 
Vi  återfinna  sländan  i  Amerika,  fullkomligt  lik  den  i  Europa  begag- 
nade. I  Peru  plägade  man,  då  en  kvinna  dog,  låta  sländan  följa  henne 
i  grafven,  och  samma  bruk  påträffa  vi  i  Norden.  Den  trissa,  som  är 
afbildad  fig.  160,  hittades  jämte  en  annan  dylik  trissa  vid  sidan  af  ett 
med  brända  ben  fylldt  lerkärl  vid  undersökning  af  en  hög  å  det  präk- 
tiga graffältet  vid  Greby  i  norra  Bohuslän  (se  s.  171).  Utan  tvifvel  har 
denna  hög  inneslutit  kvarlefvorna  af  en  kvinna,  helst  grafven  ej  inne- 
höll spår  af  något  vapen  eller  annat,  som  häntydde  på  en  man. 


160.    Sländtrissa    161.    Slända 
af  bränd  lera.      från  vår  tid 
Bohuslän.    ^8.         W€d  trissa 
af  trä. 
Dalarne.     V»- 


Sax  af  brons.    Gottland. 


150 


JÄRNÅLDERN. 


Såsom  vi  af  det  föregående  sett,  är  det  ovisst,  huruvida  sländan 
varit  känd  här  i  Sverige  under  tiden  före  järnålderns  början.  I  mel- 
lersta Europa  var  den  dock  i  bruk  långt  tidigare. 


165.    Spänne  af  silfver. 
Sk&ne.    V«. 


166.    Bältespänne  af  hrons,  prydf  med 

förgylldt  silfver  och  färgadt  glas. 

Uppland.    Vi- 


En  nyhet,  som  hos  oss  uppträder  i  början  af  järnåldern,  är  saxen 
(fig.  162).  Under  den  föregående  tiden  fick  knifven  göra  dess  tjänst. 
De  saxar,  hvilka  under  järnåldern  begagnades  i  Sverige,  voro  alla  af 
samma  form  som  de  ännu  brukliga  ullsaxarna;  saxar  af  denna  form  an- 
vändas dock  ännu  i  vissa  delar  af  landet  äfven  till  annat  än  fårens 
klippande.  Då  de  i  Norden  under  järnåldern  begagnade  saxarna  allde- 
deles   likna  dem,  som  romarne  nyttjade,  kunna  vi  äfven  häruti  se  spå- 


LEFNADSSÄTT. 


151 


ren  af  ett  romerskt  inflytande.  Den  här  afbildade  saxen  är,  liksom 
några  andra  från  järnålderns  äldre  del,  af  brons  och  lämnar  oss  såle- 
des ett  anmärkningsvärdt  prof  på  huru  bronsen  äfven  efter  bronsål- 
derns slut  någon  gång,  om  än  sällan,  användes  till  eggverktyg. 

Sådana  till  utseendet  obetydliga  omständigheter  som  sländans  och 
saxens  fbrsta  uppträdande  få  icke  helt  och  hållet  förbises,  då  man  sö- 
ker lära  känna  ett  lands  odlingshistoria.  Dessa  i  våra  ögon  enkla  upp- 
finningar —  hvilka  öro  så  gamla,  att  vi  ej  ens  äro  benägna  att  i  dem 
se  några  uppfinningar  —  hafva  kanske  utöfvat  ett  lika  stort  inflj^tande 
som  uppfinningen  af  symaskinen  i  våra  dagar. 

Kläderna  sammanhöllos  under  den  äldre  järnåldern  vanligen  med 
nålar  eller  spännen,  hvilka  i  stor  mängd  förekomma  i  fynden  från  denna 
tid.    Knappar   eller   hakar   har   man   däremot  ytterst  sällan  påträffat. 


iz:^ 


167.    Bronss^nne^  emaljeradt. 
Gottland.    ^i. 


168.     Guldarmring. 
Uppland.    */«. 


169.  Hängsmycke  af 
guld.  Yästergötland.  \  i. 


Spännena  voro  af  järn,  brons  eller  silfver,  stundom  belagda  med 
guld,  någon  gång  prydda  med  emalj  (fig.  167).  En  under  det  första 
århundradet  efter  Kristi  födelse  vanlig  form  af  spännen  ses  fig.  163.* 
Spännena  från  nu  ifrågavarande  period  utmärka  sig  ofta  för  finhet 
och  smak  i  arbetet;  stundom  äro  de  visserligen  stora  (fig.  164)  men 
aldrig  så  klumpiga  som  under  några  andra  delar  af  hednatiden.  Nålen, 
som  ofta  är  i  flera  spiralhvarf  lindad  om  en  genom  spännets  öfre  ända 
gående  liten  tvärstång,  får  härigenom  en  stor  spänstighet.  Af  graffyn- 
den  —  det  enda  sätt  hvarpå  vi  kunna  få  några  upplysningar  om  an- 
vändningen af  dessa  spännen  och  andra  under  samma  tid  brukliga  pryd- 
nader —  har  det  visat  sig,  att  flera  spännen  stundom  burits  på  en  gång. 
Så  fann  man  för  några  år  sedan  i  en  graf,  som  innehöll  lämningarna 
af  ett  obrändt  lik,  ej  mindre  än  fyra  spännen.  Ett  af  dem  hade,  så- 
som läget  på  skelettet  utvisade,  haft  sin  plats  vid  halsen,  nedanför 
hakan;   ett   hade  suttit  på  h vardera  skuldran  och  ett  midt  på  bröstet. 

Någon  gång  träffas  i  nordiska  grafvar  från  denna  tid  sådana  >hak- 
korsformiga»  spännen  som  fig.  165.  Bältet  sammanhölls  vanligen  af 
söljor,   hvilka    ofta   hade   ungefär   samma  form  som  fig.  166.  ehuru  de 

*  Af  fornforskarne  kallas  ett  sådant  spänne  ofta  f  i  bala,  ett  frän  latinet  lånadt  namn. 


152 


jarnAldern. 


väl  sällan  voro  så  prydliga.  Originalet  till  denna  figur  är  nämligen  be- 
lagdt  med  tunna  pressade  plåtar  af  förgyldt  silfver  och  prydt  med  fär- 
gadt  glas. 

Den  under  bronsålderns  senare  del  så  förhärskande  smaken  för  stora 
ringsmycken  af  brons,  burna  kring  hals  och  hufvud,  har  nu  nästan  upp- 
hört. Endast  sällan  träffas  hos  oss  några 
större  ringar  från  denna  period,  och  dessa 
äro  då  ofta  icke  af  brons  utan  af  guld. 
Till  nu  ifrågavarande  tid  höra  så- 
dana massiva,  spirailagda  armringar  af 
guld  som  den  fig.  168  afbildade;  ändarna 
sluta  vanligen  i  mer  eller  mindre  tydliga 
djurhufvud.  Äfven  guldfingerringar  af 
liknande  form  äro  funna. 

Andra  fingerringar  af  guld  äro  släta 
och  alldeles  lika  vår  tids  vigselringar.  I 
hög  grad  anmärkningsvärdt  är,  att  man 
i  några  danska  grafvar  från  denna  tid 
funnit  sådana  släta  ringar  på  högra  han- 
dens ringfinger,  således  på  samma  finger, 
där  vigselringen  ännu  bäres  i  Danmark. 
Vi  hafva  utan  tvifvel  häri  en  antydan 
om  att  verkliga  äktenskap  redan  under 
den  äldre  järnåldern  funnos  här  i  Norden. 
I  många  italienska  grafvar  från  tiden 
före  Kristi  födelse  har  man  fannit  dylika 
släta  ringar  på  den  ena  handens  ring- 
finger. 

Bland  prydnader  och  toalettsaker 
kunna  vi  äfven  nämna  hängsmycken  af 
guld  (fig.  169),  pärlor  af  guld,  glas  och 
bärnsten,  kammar  af  ben,  små  askar  af 
silfver,  troligen  för  salfvor,  samt  små 
tänger  (s.  k.  pincetter)  och  örslefvar,  van- 
ligen af  brons,  någon  gång  af  silfver. 
En  sådan  tång,  stundom  genom  en  liten 
ring  förenad  med  en  örslef,  användes  tro- 
ligen i  stället  för  en  rakknif  för  att  bort- 
taga skägget,  nämligen  genom  att  utrycka  skäggstråna;  en  dylik  an- 
vändning af  sådana  tänger  är  känd  äfven  från  senare  tider.  I  en 
dansk  graf  från  denna  tid  låg  en  liten  romersk  spegel  af  metall;  den 
är  rund  och  endast  ett  par  tum  i  diameter. 

De  vackra,  från  det  första  århundradet  efter  Kr.  föd.  härstam- 
mande hängsmyckena  af  samma  slag  som  fig.  169  äro  särskildt  förtjänta 
af   uppmärksamhet.     De    äro   nämligen,   liksom  andra  arbeten  från  nu 


i 


\.., 


170.    Järnsvärd 
med  fabriks- 
stämpel. 
GottlaDd.    14. 


171.    Spjut- 
spets af 
järn. 
Gottland.   Vs. 


LEFNADSSlTT.  153 

ifrågavarande  tid  prydda  med  pålödda  trådar  och  korn  af  guld.  Konsten 
att  göra  sådana  »filigransirater»*  hade  nordborna  lärt  sig  genom  be- 
röringen med  den  romerska  kulturen,  och  våra  förfäder  nådde  snart  en 
mycket  hög  grad  af  skicklighet  i  förfärdigandet  af  detta  slags  pryd- 
nader, såsom  de  utomordentligt  fina  och  storartade  guldfiligranarbetena 
från  midten  af  det  första  årtusendet  och  de  likaledes  utmärkt  vackra 
silfverfiligranarbetena  från  vikingatiden  visa.  Denna  konstslöjd,  som 
således  leder  sina  anor  här  i  Norden  från  början  af  vår  tideräkning, 
fortlefde  under  medeltiden  och  är  ännu  icke  utdöd  på  den  Skandina- 
viska halfön. 

Fig.  159  gifver  oss  ett  begrepp  icke  blott  om  dräkt  och  smycken 
utan  äfven  om  de  vapen,  som  begagnades  af  våra  förfäder  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss.  Dessa  vapen  voro  hufvudsak- 
ligen  af  samma  slag  som  under  föregående  tid,  ehuru  af  något  olika 
former. 

Svärden  äro  nu,  liksom  under  järnålderns  äldsta  del,  mera  hugg- 
vapen än  stickvapen;  de  voro  vanligen  försedda  med  en,  ehuru  kort 
parerstång.  Klingoma,  alltid  af. järn  eller  stål,  äro  än  tveeggade,  än 
eneggade.  De  äro  ej  sällan  damaskerade  och  ofta  arbetade  på  ett  sätt, 
som  vittnar  om  en  hög  grad  af  skicklighet;  på  några  af  dem  ses  fa- 
briksstämplar, innehållande  med  romerska  bokstäfver  skrifna  namn  (fig. 
170).  Fästet  var  nästan  alltid  till  större  delen  af  trä,  ben  eller  horn, 
stundom  belagdt  med  brons  eller  silfver;  någon  gång  är  det  helt  och 
hållet  af  brons. 

Slidoma,  af  tunna  träskifvor  med  bronsbeslag,  äro  stundom  full- 
komligt bibehållna.  Nötningen  på  doppskorna,  hvilka  ofta  voro  af  metall 
eller  elfenben,  antyder,  att  svärdet  af  mången  burits  vid  högra  sidan, 
hvilket  äfven  de  romerska  krigarne  brukade. 

Man  har  till  och  med  funnit  de  lädergebäng,  i  hvilka  svärden  bu- 
rits; på  ett  af  dem,  upptaget  ur  Vimose  på  Fyen,  har  jämte  andra 
figurer  en  delfin  varit  broderad,  såsom  man  ser  af  de  ännu  tydliga 
hålen  efter  styngen.     Äfven  detta  tyder  på  romerskt  inflytande. 

Både  i  Thorsbjergs  mosse  och  i  Vimose  har  man  hittat  träsvärd; 
på  förstnämnda  ställe  upptogos  äfven  en  spjutspets  och  en  pilspets  af 
trä.  De  haf va  troligen  begagnats  vid  krigarnes  öfningar.  Sådana  trä- 
svärd omtalas  af  romerska  författare  såsom  använda  af  soldaterna  på  sist- 
nämnda sätt. 

Ännu  allmännare  vapen  än  svärdet  torde  spjutet  eller  lansen  hafva 
varit.  I  mossarna  träflFar  man  icke  blott  de  väl  smidda,  ofta  med  långa 
huUingar  försedda  järnspetsama,  hvilka  allmänt  förekomma  också  i  andra 
fynd  (fig.  171);  äfven  spjutskaften  hafva  där  bibehållit  sig.  De  äro 
vanligen  af  ask  och  synas  vara  svarfvade.  Deras  längd  går  stundom 
tiU  mer  än  3  meter;  tjockleken  öf verstiger  dock  knappt  3  centimeter.   På 

•  Uttrycket   >flligran>  kommer  af  de  romerska  orden  filum,  tråd,  och  granunij  korn. 


154 


JÄRNÅLDERN. 


172. 


Sköldbuckla  med  handtag  af  brons. 
Öland.    V». 


några  spjutskaft  är  tyngdpunkten  utmärkt  genom  inslagna  stift  eller 
omveeklade  snören  för  att  den  kastande  hastigt  och  lätt  skulle  kunna 
gifva  åt  spjutet  det  rätta  läget  i  handen. 

Pilarna  voro  långa,  med  spetsar  vanligen  af  järn  men  ofta  af  ben. 
Det  senare  är  oväntadt  nog,  emedan  man  kunde  vara  benägen  att  fö- 
reställa  sig,    att   pilspetsar  af  ben  endast  användes  under  den  tid,  då 

metallerna  voro  okända  eller  säll- 
synta. Pilskaften,  af  trä,  äro 
60 — 90  centimeter  långa;  baktill 
synas  spår  af  fyra  rader  fjädrar, 
som  varit  fastbundna  med  beckade 
trådar.  På  pilskaften  voro  ofta 
bomärken  inskurna,  för  att  äga- 
ren lätt  skulle  kunna  känna  igen 
sin  pil;  några  af  dessa  märken 
äro  tydligen  runor. 

Afven  bågarna  finnas  i  be- 
håll. De  äro  ungefär  1,80  meter 
långa  och  hafva  det  utseende, 
som  fig.  159  visar.  Bågsträngarna 
hafva  däremot  icke  bevarats.  Så- 
dana bågar  som  medeltidens  armborst,  det  vill  säga  med  stock,  voro 
okända  under  hednatiden. 

Man  har  också  här  i  Norden  funnit  pilkoger  från  den  äldre  järn- 
åldern, ett  helt  och  hållet  af  trä,  hvilket  godt  rymmer  ett  tjog  pilar, 
samt  bronsbeslag  till  ett  par  andra  dylika  koger. 

Det  förnämsta  skyddsvapnet  var  nu,  såsom  under 
de  föregående  perioderna,  skölden;  andra  voro  hjälm 
och  bry  nja. 

Sköldarna  voro  runda  och  flata,  sammansatta 
af  flera  hyflade  tunna  bräden.  Storleken  växlar 
mellan  60  centimeter  och  1,20  meter  i  diameter;  de 
minsta  begagnades  troligen  af  ryttare.  Utmed  kan- 
ten löper  stundom  ett  fint  metallbeslag,  vanligen  af 
brons,  någon  gång  af  silfver.  De  skador,  som  upp- 
kommit på  skölden,  botades  stundom  genom  att  nita 
en  bronsribba  öfver  springan.  Bucklorna  voro  af  järn,  brons,  silfver  el- 
ler trä  (fig.  172).  På  en  sådan  här  i  Norden  funnen  buckla  af  brons 
står  med  romerska  bokstäfver  namnet  ael.  aelianvs;  å  en  annan  fin- 
nes en  runinskrift. 

I  Thorsbjergs  mosse  har  man  funnit  ett  par  hjälmar,  de  enda  man 
känner  från  den  äldre  järnåldern  i  Norden  (jfr  sid.  89).  En  af  dem 
är  af  brons,  ett  vackert  romerskt  arbete.  En  annan,  den  som  ses  å 
fig.  159,  är  ett  ovanligt  dyrbart  arbete  af  silfver,  belagdt  med  guld; 
den  består  af  en  rund,  genombruten  betäckning  för  hjässan,  under  det 


173.    Del  af  en  ring- 

brynja  af  järn. 

Skåne.     »1. 


LBFNADSSÄTT. 


155 


att  ansiktet  skyddades  af  ett  slags  mask  med  en  större  öppning  för 
ögon,  näsa  och  mun.  En  i  Tyskland  funnen  dylik  silfverhjälm  gör  det 
mer  än  troligt,  att  denna  öppning  a  Thorsbjergs-hjälmen  till  en  del 
varit  täckt  med  ett  nu  förloradt  stycke,  på  visst  sätt  svarande  mot 
visiret  på  senare  tiders  hjälmar. 


174.     Oxhorn  med  bronsbeslag.    Södermanl&nd.    Ve. 

Att  man  så  sällan  funnit  hjälmar  från  dessa  äldre  tider,  beror 
tvifvelsutan  därpå,  att  det  väl  endast  var  höfdingarne,  som  buro  sådana. 
Ännu  i  det  sjätte  kristna  århundradet  kämpade  herulerna,  ett  gotiskt 
folk  i  romersk  sold,  »efter  gammalt  bruk>,  såsom  det  heter,  »utan  hjälm, 
bröstharnesk  eller  annat  skydd  än  en  sköld  och  en  grof,  lös  kjortel, 
som  de  uppfilste,  då  de  gingo  i  striden;  och  deras  trälar  fingo  ej  ens 
bära  en  sköld,  förrän  de  visat  sig  tappra».  Blott  deras  konungar  sy- 
nas, som  en  särskild  utmärkelse,  hafva  haft  hjälm. 


175.    Hyfvel    Fyen.    \'9. 

Vi  hafva  sett,  att  man  i  en  skånsk  gräl  från  denna  tid  funnit 
en  ringbrynja,  bildad  af  små  fina,  i  h varandra  gripande  järnringar, 
som  dels  äro  hopsmidda,  dels  nitade  (fig  173).  Sådana  brynjor,  fullkom- 
ligt liknande  dem,  som  voro  i  bruk  under  vår  kristna  medeltid,  äro  äfven 
hittade  i  de  danska  mossarna;  på  en  af  dem  äro  alla  nitarna  af  brons, 
bvilket  måste  hafva  gifvit  arbetet  ett  särdeles  prydligt  utseende,  då 
det  var  nytt. 

Uti  en  mosse  i  Barfva  socken,  Södermanland,  har  man  funnit 
lämningar  af  ett  stort  oxhorn  med  långa  bronsbeslag  i  båda  ändar  och 
försedt  med  kedja  af  brons  (fig.  174).  Det  har  antingen  varit  en  strids- 
lur, eller  måhända  ett  vid  något  tempel  användt  horn,  brukadt  på  det 
sätt  som  ofvan  (s.  89)  är  nämndt. 


156 


JÄRNÅLDERN. 


Att  de  flesta  arbeten,  som  fynden  från  nu  ifrågavarande  tid  in- 
nehållit, verkligen  äro  förfärdigade  här  i  Norden,  visar  sig  både  däraf^ 
att   alldeles   liknande  ej  finnas  i  andra  länder,  och  däraf,  att  man  här 

flerstädes  funnit  verktyg  och  halffärdiga  ar- 
beten från  denna  tid.  Så  kunna  vi  som 
alster  af  den  inhemska  slöjden  betrakta  en 
mängd  vapen,  guldringar,  spännen  och  dylika 
prydnader,  lerkärl,  träkärl  och  andra  hus- 
gerådssaker,  de  präktiga  fartyg,  om  hvilka 
vi  strax  skola  tala,  m.  m. 

Bland  verktygen  märka  vi  först  sådana, 
som  redan  under  bronsåldern  voro  kända 
här:  knifvar,  yxor,  hammare,  mejslar  och 
sylar.  De  äro,  med  undantag  af  några  få 
knifvar,  alla  af  järn.  Yxorna  hade  dels  så- 
dana med  eggen  parallella  skafthål  som  de 
nu  vanliga,  dels  hade  de  i  likhet  med  många 
bronsyxor  en  mot  eggen  vinkelrät  holk,  i 
hvilken  det  knäböjda  skaftets  ända  satt.  Men 
härtill  komma  nu  åtskilliga  verktyg,  som 
förut  varit  okända  här  eller  som  åtminstone 
ännu  icke  förekommit  i  de  af  oss  kända  brons- 
åldersfynden, såsom  stora  och  små  tänger, 
stora  släggor,  stämplar  och  filar,  alla  af 
järn;  man  har  till  och  med  funnit  ett  par 
hyflar  (fig.  175),  af  hvilka  en  bär  en  runin- 
skrift. 

Ett  af  de  danska  torf mossfynden  från 
nu   ifrågavarande    tid   innehöll    den  fig.  176 

_..-       ^,   _,      .,         afbildade  räfsan,  som  är  förundransvärdt  väl 
Rafsa.    Slesvlg.    ..,.        ^^^^^^^^^^ 

I  fynden  från  den  äldre  järnåldern  förekomma  ofta  ett  slags  ovala 
stenar,  vanligen  af  kvartsit,  mot  hvilka  man  slog  eld  med  ett  stycke 
flinta,  på  samma  sätt  som  man  ännu  i  våra  dagar  slagit  eld  med  stål 
och  flinta.  De  buros  vid  bältet,  såsom  bland  annat  de  band  af  brons 
eller  järn  visa,  hvaraf  stundom  rester  finnas. 


176. 


Märkliga  lämningar  af  boningshus  från  de  första  århundradena  ef- 
ter Kr.  föd.  hafva  upptäckts  mångenstädes  på  Öland  och  Gottland.  De 
kallas  af  traktens  folk  »kämpagrafvar»,  emedan  man  glömt  deras  verk- 
liga bestämmelse  och  ansett  dem  vara  grafvar  för  jättelika  >kämpar>. 
Såsom  fig.  177  visar,  hafva  de  aflångt  fyrsidig  form,  vanligen  med  nå- 
got  afrundade  hörn   och   med  ingång  midt  på  ena  smalsidan;  de  flesta 


LEFNADSSÄTT. 


157 


hålla  20 — 40  m,  i  längd  och  8 — 15  m.  i  bredd,  men  några  äro  mindre. 
Väggarna,  det  enda  som  nu  finnes  kvar  af  huset,  bildas  af  ohuggna 
stenar  och  jord;  de  äro  1,50 — 2,50  m.  tjocka,  stundom  ännu  tjockare, 
men  deras  höjd  är  endast  omkring  1  m.  De  flesta  hafva  icke  varit 
högre.  I  några  fall  har  dock  väggens  öfre  del  varit  af  trä  och  brunnit, 
såsom  man  ser  af,  de  nedfallna,  kolade  resterna  af  träet  och  af  den  ge- 
nom elden  hårdnade  lera,  hvarmed  mellanrummen  mellan  stockarna  tä- 
tats. Det  höga,  åt  alla  fyra  sidor  sluttande  taket  hvilade  på  de  låga 
väggarna,    såsom   den   här  bifogade  teckningen  (flg.  178)  af  ett  dylikt, 


177.    Lämningar  af  boningshus  från  järnåldern.    Gottland. 


ännu  i  vår  tid  bebodt  hus  på  de  vid  Skottlands  kust  liggande  Hebri- 
derna  visar.  Golf  vet  utgjordes  af  marken  själf  utan  träbeläggning,  och 
innertak  fanns  ej.  Elden  flammade  fritt  midt  på  golf  vet,  och  röken 
spred  sig  i  stugans  öfre  del,  tills  den  kunde  slippa  ut  genom  den  högt 
upp  i  taket  anbragta  rököppningen.  Troligen  f unnos  inga  fönster,  utan 
dagern  kom  in  endast  genom  rököppningen  och  dörren. 

I  sådana  stugor  har  man  på  Gottland,  där  dessa  fomlämningar  blif- 
vit  med  stor  omsorg  undersökta,  jämte  en  mängd  bitar  af  lerkärl,  fun- 
nit verktyg,  vapen,  prydnader,  några  romerska  mynt  från  det  andra 
århundradet  efter  Kr.  föd.,  en  spelbricka,  en  tärning,  nycklar,  sländtris- 
8or,  handkvarnar  lika  fig.  6  och  vlöpare»  till  sådana,  m.  m.  Två  ihå- 
ligheter   i    en    kolnad  stock  innehöUo  sädeskorn,  enligt  uppgift  af  råg, 


158  järnAldbrn. 

som  kunnat  bibehålla  sin  form,  emedan  äfven  de  blifvit  kolnade.    I  en 
stuga  fann  man  en  tjock,  spirallagd  guldten  af  betydlig  vikt. 

De  på  denna  tid  använda  nycklarna  voro  af  den  enkla,  dyrk- 
liknande  form,  som  fig.  179  visar.  Äfven  här  röjes  ett  romerskt  infly- 
tande. 

Bland  husgerådssaker  träffa  vi  nu  för  första  gången  skedar  och 
dryckeshorn;  de  senare  voro  dock  troligen  icke  okända  under  brons- 
åldern, ehuru  man  ännu  icke  erhållit  något  fullt  afgörande  bevis  för 
deras  förekomst  redan  då. 

De  i  fynden  från  den  äldre  järnåldern  anträffade  skedarna  äro 
af  trä  eller  ben,  h vilket  af  lätt  insedda  skäl  var  det  vanligaste.  I  en 
till  denna  tid  hörande  dansk  graf  har  man  emellertid  funnit  en  ailfver- 
sked,  hvilken  genom  sin  form  visax  sig  vara  ett  romerskt  arbete. 

Af  dryckeshornen  äro 
naturligtvis  i  allmänhet  en- 
dast bronsbeslagen  för  myn- 
ningen och  spetsen  kvar  (fig. 
180).  Stundom  äro  dock  läm- 
ningar af  själfva  hornet  beva- 
rade. Beslagen  visa,  att  man 
drack  ur  hornets  bredare  ända, 
178.    Boningshus  i  vår  tid.    Hebriderna.  således    på    samma    sätt  SOm 

ur  de  horn,  hvilka  ännu 
någon  gång  begagnas.  Vi  anmärka  detta  därför,  att  romarne,  hvilka 
äfven  hade  dryckeshorn,  drucko  ur  dem  på  det  sätt,  att  de,  såsom  vi 
se  af  en  pompejansk  målning,  höllo  hornet  högre  än  munnen  och  läto 
vinet  genom  ett  hål  i  hornets  spetsiga  ända  rinna  ned  i  munnen. 

Dryckeshornet  fick,  liksom  andra  kärl,  under  den  äldre  delen  af  vår 
järnålder  ofta  följa  den  döde  i  grafven.  Märkvärdigt  nog  träffar  man 
vanligen,  både  i  Sverige  och  Danmark,  lämningar  af  två  horn  i  samma 
graf,  ehuru  blott  ett  lik  varit  där  nedsatt. 

Några  gånger  har  man  i  nordiska  grafvar  från  nu  ifrågavarande 
tid  funnit  dyrbara  dryckeskärl  af  glas  i  form  af  horn.  Ett  präktigt 
sådant  kärl,  prydt  med  pålagda  ornament  af  mjölkhvitt  och  mörkblått 
glas  (fig.  181),  är  upptaget  ur  en  grafhög  i  Hvarfs  socken,  Östergötland; 
öfriga  i  grafven  liggande  föremål  visa,  att  den  döde  blifvit  jordad  i 
det  3:e  århundradet  efter  Kristi  födelse. 

Utom  horn  begagnades  under  denna  tid,  såsom  vi  till  en  del  re- 
dan sett,  äfven.  en  mängd  andra  romerska  och  inhemska  kärl  af  glas, 
brons,  silfver  samt  naturligtvis  i  synnerhet  af  trä  och  bränd  lera  (fig. 
182  och  183).  Liksom  under  bronsåldern  (s.  80)  funnos  med  harts  tätade 
träaskar;  asken  själf  är  nu  förstörd,  men  hartstätningen  träffas  ej  sällan 
i  graf  varna.  Lerkärlen,  hvilka  nästan  alla  torde  vara  gjorda  här, 
äro  ofta  mycket  finare,  tunnare  och  bättre  brända  än  de  från  bronsål- 
dern; formen   är  vanligen  också  ganska  smakfull.     Det  romerska  infly- 


LEFNADSSATT. 


159 


tandet  visar  sig  stundom  äfven  i  afseende  på  dessa  kärl,  emedan  några 
af  dem   synas    vara   gjorda  efter  romerska  förebilder.    Lerkärlen  från 


179.    Xyckel  af  brons. 
Gottland.    Vt. 


Ibl.    Dryckeshorn  af  glas.    Östergötland.    V». 


180.     Beslag  af  brons  till  ett  dryckeshorn. 
Gottland.     *  5. 


182.     Lerkärl    Dalaland.     *  s. 


183.     Träslef.    Fyen.     »5. 

den  äldre  järnåldern  äro,  liksom  de  från  de  tvä  föregående  perioderna, 
aldrig  glaserade. 


160 


JÄRNÅLDBRN. 


Jämte  dryckeskärlen  finner  man  ej  sällan  i  grafvarna  från  denna  tid 
spelbrickor  och  tärningar,  hviJket  tydligen  äfven  är  en  följd  af  berö- 
ringen med  romarne.  Brickorna,  af  ben,  glas  eller  bärnsten,  äro  runda, 
på  undre  sidan  släta,  på  den  öfre  svagt  kullriga  (fig.  185).  Tärnin- 
garna äro  antingen  nästan  lika  de  nu  brukliga,  eller  längre  och  sma- 
lare (fig.  184).  I  Vimose  har  man  funnit  stora  stycken  af  spelbräden 
(fig.  186);  den  ena  sidan  är  indelad  i  fyrsidiga  rutor,  å  den  andra  fin- 
nas större  och  mindre  kretsar  och  halfkretsar  vid  kanterna,  under  det 
att  midten  är  tom. 

Det  kan  visserligen  förefalla  oss  eget  att  finna  dryckeskärl  och  spel- 
brickor nedlagda  i  grafvarna.    Dylika  f3'^nd  hafva  dock  gjorts  äfven  från 
vida  senare  tider,  och  i  mer  än  en  del  af  Sverige  lär  ännu  i  förra  århund 
rådet  flaskan  och  kortleken  någon  gång  hafva  fått  följa  den  döde  i  grafven. 


184,  185.     Tärning  och  spel- 
bricka af  ben;  den  senare  sedd 
från  sidan   och  nedifrån. 
Skåne.    «/8. 


186.    Spelbräde  af  trä.    Fyen.    Ve- 


I  några  af  de  här  ofvan  omtalade  gottländska  stugorna  från  denna 
tid  har  man  funnit  ivarpor»,  platta,  genom  kantens  tillhuggning  run- 
dade stenar,  som  användts  vid  det  på  Gottland  ännu  mycket  omtyckta 
och  flitigt  öfvade  varpspelet,  hvilket  således  var  kändt  på  ön  redan  un- 
der den  äldre  järnåldern.  Några  af  varporna  voro  så  små,  att  de  tyd- 
ligen äro  afpassade  för  små  barnhänder;  äfven  nu  för  tiden  börjar 
gottlänningen  som  liten  pojke  att  handtera  sin  varpa. 

De  senaste  årens  undersökningar  hafva  gifvit  oss  oväntade  upplys- 
ningar om  två  märkliga  bruk  här  i  Norden  under  nu  ifrågavarande  tid. 

I  flera  torfmossar  uti  södra  deleri  af  det  nordiska  området  —  på 
den  Jutska  halfön  och  i  nordligaste  Tyskland  —  har  man  påträffat  lik 
såväl  af  män  som  kvinnor,  hvilka  bevisligen  blifvit  med  våld  störtade 
ned  i  de  träsk,  som  sedan  vuxit  igen  till  torfmossar.  Stora  hakar  af 
trä  och  andra  trästycken,  som  lågo  ofvanpå  liken,  visade,  huru  de  olyck- 
liga blifvit  fasthållna  på  den  plats,  där  de  anträffats.  Kläderna  och 
andra  föremål  lämna,  såsom  professor  Johanna  Mestorf  i  Kiel  ådaga- 
lagt, intet  tvifvel  om  att  man  här  har  för  sig  illustrationer  till  Taciti 
berättelser  om  ett  hos  germanerna  brukligt  straff.  Han  omtalar  näm- 
ligen,   huru    den   dömde  dränktes  i  ett  träsk  och  huru  man  genom  på- 


HANDEL.   —  SAMFÄRDSEL.   —  FARTYG.  161 

kastade  trästycken  hindrade  honom  från  att  flyta  upp.  Detta  ohygg- 
liga dödsstraff  har  ända  in  i  mycket  sen  tid  fortlefvat  i  vissa  trakter 
inom  nyssnämnda  område. 

Andra  fynd  hafva  bevisat,  att  trepanering, 
som  vi  känna  från  stenåldern,  äfven  förekommit 
här  under  de  första  århundradena  efter  Kr.  föd. 
På  två  grsff&lt  från  nämnda  tid  i  Östergötland, 
det  ena  vid  Alvastra,  det  andra  vid  Sundby  i 
Veta  socken,  har  man  nämligen  de  senaste  åren 
funnit  några  hufvudskålar  —  på  förra  stället  tre 
och    på    det   senare   en  —  med  ett  stort,  rundt,  1^7     Trepanemd 

genom  trepanering  åstadkommet  hål  i  hvarje;  hufmidskål  Östergötland, 
utseendet  af  hålets  sidor  visar,  att  alla  individerna 

lång  tid  öfverlefvat  operationen  (fig.  187).  Det  är  i  hög  grad  värdt 
uppmärksamhet,  att  i  en  och  samma  trakt  så  många  sådana  operationer 
under  en  jämförelsevis  kort  tid  företagits.  Vi  hafva  således  ej  att  göra 
med  någon  tillfällighet.  Af  hufvudskålarnas  form  kan  man  se,  att 
såväl  kvinnor  som  män  blifvit  trepanerade. 


3. 
Handel.  —  Samfärdsel.  —  Fartyg. 

Inhemskt  prägladt  mynt  fanns  icke  under  den  äldre  järnåldern  i 
något  af  de  nordiska  länderna.  Vid  betalning  använde  man  därför  dels 
romerska  mynt,  hvilka  vi  funnit  ofta  hittas  i  vår  jord,  dels  arbetadt  eller 
oarbetadt  guld  och  silfver  efter  vikt.  I  fj^nd  från  denna  tid  har  man 
också  hittat  några  små  vågar  af  brons,  hvilka  tydligen  äro  af  romerskt 
ursprung,  emedan  de  alldeles  likna  dem,  som  romarne  begagnade.  De 
likna  äfven  mycket  de  nu  brukliga  vågar,  som  bestå  af  en  balans  och 
tvä  från  dennas  ändar  nedhängande  skålar. 

Märkvärdigt  nog  synes  man  emellertid  icke  hafva  haft  samma  vikt- 
enhet som  romarne,  hvilkas  ilibra>  motsvarade  327,5  gram.  Den  omstän- 
digheten, att  flera  svenska  guldringar  från  denna  tid  hafva  en  vikt  af 
200  gram  —  den  obetydliga  skillnaden  af  ett  par  gram  beror  uppen- 
barligen dels  därpå,  att  man  på  de  dåtida  vågarna  ej  kunde  väga  så 
noga  som  på  våra,  dels  därpå  att  något  guld  kan  ha  gått  bort  genom 
nötning  — ,  gör  det  nämligen  i  högsta  grad  sannolikt,  att  man  redan 
då  här  i  Sverige  hade  samma  viktenhet  som  under  medeltiden,  nämli- 
gen en  mark.  Denna  motsvarar  just  i  det  närmaste  200  gram.  Att  de 
nyss  nämnda  ringarnas  vikt  icke  kan  anses  vara  tillfUllig,  är  så  myc- 
ket tydligare,  som  sagorna  från  vår  hednatids  sista  århundraden  ofta 
tala  om  guldringar  af  en  marks  eller  en  half  marks  vikt. 

Sveriffes  historia.    I.  11 


162 


järnAldern. 


c.^ 


^.''" 


.:^: 


De  utländska  mynten  och  de  många  andra  i  Norden  funna  utländ- 
ska  föremålen   vittna   om    att   handeln  och  samfärdseln  med  främ- 
mande länder  under  nu  ifråga- 
varande tid  varit  ganska  betyd- 
liga.  Detta  framgår  ock  däraf, 
att  Gottland  och  Öland,  liksom 
Bomholm,  redan  visa  sig  vara 
af  stor  betydelse,   ett  forhål- 
lande som  särskildt  hvad  Gottland  beträffar  fort- 
far  ända   till   medeltidens    slut.    På   en    tid    då 
kompassen   var   okänd   och   man  därför  ej  gärna 
lämnade  land  ur  sikte,  var  det  nämligen  af  vikt 
för   de   handelsmän,  som  måste  fara  öfver  Öster- 
sjön,   att   de   tre   nyssnämnda   öarna   gjorde   det 
möjligt  att  färdas  kortare  sträckor  öfver  öppen 
sjö,  än  annars  varit  fallet. 

Till  lands  färdades  man  väl  vanligen  ridande, 
i  det  man  klöfjade  varorna  på  hästryggen.  Betsel, 
tyglar  och  sporrar  förekomma  ej  sällan  i  fynden 
från  denna  tid  (fig.  188  och  189).  Hästskor  äro 
däremot  icke  funna  från  nämnda  tid,  och  stig- 
byglar synas  först  under  den  yngre  järnåldern 
hafva  kommit  i  bruk.  Hjul  och  andra  lämningar 
af  vagnar  äro  några  gånger  anträffade  i  torf- 
raossar  tillsammans  med  fomsaker  från  den  äldre 
järnåldern. 

Större   betydelse   än    samfärdseln   till    lands 

ägde    väl    den    till    sjöss,    och  konsten  att  bygga 

fartyg    stod   högt  i  Norden  under  den  tid,  som 

nu    är  i  fråga.     Ett  märkligt  bevis  därför  hafva 

vi   i    ett   fynd,   som   gjordes  år  1863  i  den  förut 

omtalade  Nydams  mosse  på  östra  kusten  af  Sönder- 

jylland.     Man  fann  nämligen  där  två  klink- 

byggda    fartyg   tillsammans   med   romerska 

mynt  från  Antoninernas  tid  och  en  stor  mängd 

föremål  från  300-talet,  af  hvilka  de  flesta  legat 

i  fartygen.    Det  kan  således  ej  vara  något 

tvifvel   om   att   dessa   höra   till  samma  tid 

som  det  öfriga  fyndet,  det  vill  säga  till  det 

4:e  århundradet. 

Det  ena  fartyget,  en  stor  och  präktig 
ek  b  åt  för  28  åror,  är  afbildadt  fig.  190. 
Båten  låg  något  omvältad  på  sidan  och  hade  tydligen  blifvit  med  afsikt 
gjord  obrukbar;  i  plankorna  under  vattengången  hade  man  nämligen 
huggit  stora  hål. 


188.    Del  af  betsel  och 

tygel  of  brons. 

Småland.     Ve  och  V*- 


189.    Sporre  af  järn. 
Gottland.     »/«. 


HANDEL.   —   SAMFÄRDSEL.    —   FARTYG.  163 

Under  tidernas  lopp  hade  rosten  förtärt  skifvorna  för  ändarna  af 
(le  klinknaglar,  som  sammanhållit  bordplankorna;  tågverket,  hvarmed 
bord  och  spant  en  gång  varit  förbundna,  hade  blifvit  npplöst.  Så  föUo 
plankorna  från  hvarandra,  rätade  ut  sig  och  återtogo  sin  naturliga 
form;  årtullama  lossnade  från  relingen;  spanten  vältade  om  till  olika 
sidor,  och  de  bägge  höga  stäfvarna  störtade  ned.  Allteftersom  båtens 
fogar  lossnade,  fÖUo  de  särskilda  styckena  ned,  under  det  att  torfven 
växte  upp  öfver  dem  och  bevarade  dem  från  förstörelse.  Sedan  båtens 
aUa  delar  nu  blifvit  med  omsorg  tillvaratagna  och  försiktigt  torkade, 
lyckades  man  återställa  den  i  dess  forna  skick,  då  den  visade  sig  hafva 
den  vackra  form,  som  vår  teckning  återgifver. 


190.    Fartyg  af  ek  för  14  par  åror,  från  det  4:e  århundradet.    Slesvig. 

Båten  är  nära  24  m.  lång  mellan  stäfvarnas  yttersta  spetsar.  Mid- 
skepps  är  den  3,30  m.  bred  och  tämligen  flatbottnad,  men  den  blir  hög  och 
tillspetsad  mot  båda  ändarna.  Den  är  byggd  af  elfva  väldiga  ekplankor, 
nämligen  fem  på  hvardera  sidan  samt  en  bottenplanka  med  kölen.  Bot- 
tenplankan är  i  hela  sin  längd,  14,25  m.,  gjord  af  ett  enda  träd.  Båten 
är  klinkbyggd;  plankorna  hållas  tillsammans  af  stora  järnnaglar  med 
runda  hufvud  utvändigt  och  nitskifvor  invändigt.  Springorna  mellan 
plankorna  äro  tätade  med  ylletyg  och  en  beckig,  klibbig  massa.  Bord- 
beklädnaden har  varit  på  ett  egendomligt  sätt  förenad  med  spanten; 
den  var  med  basttåg  bunden  fast  vid  dem.  I  spanten  äro  nämligen 
hål  borrade,  hvilka  svara  mot  ett  slags  på  bordplankorna  sittande  ge- 
nomborrade klossar,  som  icke  äro  gjorda  af  lösa  stycken  och  fastspi- 
kade  på  plankorna  utan  äro  huggna  ut  ur  dessa,  hvilka  härigenom 
förlorat  mer  än  hälften  af  sin  tjocklek;  ett  sådant  slöseri  med  ekvirke 
antyder  rik  tillgång  därpå.  Detta  egendomliga  sätt  att  förena  spant 
och  bord  var  emellertid  icke  ovanligt  under  hednatiden.  Båtarna  er- 
höUo  härigenom  en  stor  smidighet,  som  torde  hafva  kommit  väl  till 
pass  i  bränningar  och  svår  sjö. 

I  båda  stäfvarna,  som  äro  fästa  vid  bottenplankan  med  tränaglar, 
finnas   två  större  hål,  genom  hvilka  man,  att  döma  af  det  sätt,  hvarpå 


164  jarnAldern. 

de  äro  slitna,  troligen  dragit  tåg,  då  båten  skulle  halas  upp  pä  land. 
Under  hednatiden  drogos  nämligen  äfven  de  större  fartygen  upp  på 
land  vid  vinterns  början  och  då  ra  an  annars  längre  tid  stannade  på  ett 
ställe.  I  bottnen  på  den  båt  vi  nu  beskrifvit  finnes  också  ett  bål,  hvil- 
ket  troligen  tjänat  att  gifva  aflopp  åt  det  i  båten  samlade  vattnet, 
när  den  kommit  upp  ur  sjön. 

Artullarna  hafva  icke  varit  fastspikade  på  relingen  utan  bundna 
med  basttåg,  hvarigenom  de  lätt  skulle  kunna  vändas  om,  ifall  man  på 
en  flod  eller  något  annat  smalt  vatten  behöfde  ro  åt  motsatt  håll  mot 
förut.  Båten  är  äfven  sä  lika  byggd  åt  bägge  stäfvarna,  att  man  knappt 
kan  afgöra  hvad  som  är  för  och  akter.  Dess  form  påminner  således 
på  ett  anmärkningsvärdt  sätt  om  den  beskrifning  på  svionernas  skepp, 
som  Tacitus  gifvit  endast  några  mansåldrar  före  den  tid,  då  nydams- 
båten  byggdes.  »Svionernas  skepp»,  säger  han,  »voro  däruti  olika  romar- 
nes, att  båda  stammarna  voro  lika,  så  att  man  kunde  landa  med  hvil- 
ken  som  helst;  och  de  förde  icke  segel.»  Om  årorna  berättar  han,  huru 
de  ej  voro  fastade  vid  sidorna  på  vanligt  sätt  utan  så  anordnade,  att 
man  kunde  skifta  om  och  ro  åt  hvilketdera  hållet  man  behöfde.  Äfven 
häruti  öfverensstämmer  hans  berättelse  således  på  ett  mycket  märkligt 
sätt  med  nydamsbåten,  liksom  däri,  att  denna  endast  varit  afsedd  för 
rodd.  Spår  af  någon  mast  fanns  icke.  Årorna  äro  till  formen  alldeles 
lika  de  nu  brukliga  och  nära  3,60  m.  länga. 

Vid  båtens  sida,  3  m.  från  ena  stäfven,  hittades  rodret,  som  är 
smalare  och  mera  likt  en  åra  än  de  nu  brukliga.  Det  har  ungefär  vid 
midten  ett  hål,  hvarigenom  det  tåg  troligen  gått,  som  hållit  rodret 
fast  vid  båtens  sida.  De  äldsta  styrena  —  ända  till  långt  in  i  medel- 
tiden —  voro  nämligen  icke  fästa  såsom  nu,  i  båtens  midtlinie,  utan 
på  ena  sidan,  vanligen  den  högra,  som  därför  ännu  i  dag  kallas 
styrbord;  de  hade  också  samma  form  som  årorna,  eller,  kanske  rättare, 
man  använde  ursprungligen  en  åra  till  styre.  Ett  minne  af  detta  ur- 
sprung för  rodret  hafva  vi  bland  annat  däri,  att  ordet  roder,  som  i 
svenskan  och  danskan  endast  betyder  styre,  i  sin  tyska  form  (ruder) 
därjämte  bibehållit  den  ursprungliga  betydelsen  åra. 

I  Nydams  mosse  fann  man  äfven,  några  månader  senare  än  fyndet 
af  den  nu  beskrifiia  båten,  helt  nära  och  långsides  med  denna  ett 
annat  dylikt  fartyg,  som  var  af  furu.  Det  kort  därefter  utbrytande  kri- 
get gjorde  det  emellertid  omöjligt  att  åt  detta  fartyg  ägna  nödig  vård, 
hvarför  det  lär  hafva  blifvit  förstördt.  Denna  förlust  är  så  mycket  mer 
att  beklaga,  som  furubåten  synes  hafva  genom  en  viktig  egendomlig- 
het skilt  sig  från  ekbåten,  hvilken  den  till  form,  storlek  och  bygg- 
nadssätt för  öfrigt  liknat.  Den  15,70  m.  långa  bottenplankan  slutade 
nämligen  vid  hvardera  ändan  i  en  starkt  framskjutande  spets,  som  le- 
gat under  vattenlinien  och  troligen  varit  järnbeslagen  (fig.  191).  Den 
har  således  bildat  ett  slags  »baggen,  hvarmed  man  kunde  borra  de 
fientliga   skeppen   i  sank.    Denna  omständighet  är  af  särskild  vikt  för 


HANDEL.   —   SAMFÄRDSEL.   —   FARTYG.  165 

OSS,  som  sett  en  liknande  inrättning  öka  den  fruktansvärda  kraften 
hos  vår  tids  krigsffitrtyg.  Vi  torde  äfven  böra  fästa  uppmärksam- 
heten därpå,  att  flera  af  de  å  hällristningarna  afbildade  fartygen  från 
bronsåldern  hafva  en  frän  förstäfven  utskjutande  spets,  som  synes  hafva 
en  icke  ringa  likhet  med  »baggen»  å  furubåten  från  Ny  dam. 

På  detta  ställe  lär  man  dessutom  hafva  funnit  lämningar  af  två 
andra  fartyg  af  samma  slag  samt  ett  jämankare;  men  närmare  under- 
rättelser om  dem  saknas.  I  de  andra  på  fornsaker  från  järnåldern  rika 
mossarna  i  Danmark  har  man  icke  påträffat  fartyg  liknande  dem  vi  nu 
beskrifvit,  troligen  därför,  att  dessa  mossar  i  forntiden  icke  stått  i  för- 
bindelse med  hafvet,  under  det  att  Nydams  -mosse  är  inre  delen  af  en 
gammal  hafsvik.  I  Vimose  på  Fyen  har  man  dock,  bland  en  mängd 
fornsaker  från  den  äldre  järnåldern,  uppgräft  två  af  klufna  och  urhol- 
kade trädstammar  bildade  ekstockar. 

I   en   torfmosse   nära  Fiholm  i  ^    / 

Västmanland  har  man  för  några  år  /    / 

sedan  jämte  en  järnyxa  funnit  styc- 
ken af  en  båt,  som  mycket  liknat  de 
vid  Nydam  anträffade  och  hvaraf 
några  lämningar  nu  förvaras  i  Natio- 
nalmuseum. Bordplankorna  hafva 
varit  bundna  fast  vid  spanten,  så- 
som  stumpar  af  bastrep  visa,  hvilka  ^^^  j-^^^^  ^^  bottcnplankan  till  ett 
ännu  sitta  kvar  i  de  genomborrade,  fartyg  af  furu.    Slesvig. 

ur   samma  stycke  som  bordplankan 

uthuggna  klossarna,  hvilka  alldeles  likna  dem,  som  ses  ä  fig.  190. 
Emedan  samma  egendomliga  inrättning,  såsom  vi  af  det  följande  få  se, 
äfven  under  hednatidens  sista  del  begagnats,  är  det  emellertid  svårt 
att  afgöra,  huruvida  det  vid  Fiholm  funna  fartyget  är  ett  minne  från 
den  äldre  eller  den  yngre  delen  af  järnåldern. 

I  Nationalmuseum  förvaras  äfven  en  märklig,  från  Häggeby  kyrka 
i  Uppland  kommen  sten,  å  hvilkens  ena  sida  man  ser  en  med  12  (par) 
åror  rodd  båt,  som  i  hög  grad  liknar  de  fartyg  vi  nu  beskrifvit.  Den 
är  tydligen  spetsig  i  båda  ändar  och  har  mycket  höga  stäfvar;  den  för 
icke  segel  utan  framdrifves  endast  med  rodd;  årornas  antal  är  nästan 
lika  stort  som  på  ekbåten  från  Nydam,  och  styret,  hvilket  föga  skiljer 
sig  från  en  åra,  sitter  på  ena  sidan,  tydligen  den  vänstra  (fig.  192). 
Häggebystenens  ristning  är  efter  all  sannolikhet  endast  föga  yngre  än 
nydamsbåten. 

Vi  böra  slutligen  fästa  uppmärksamheten  på  den  stora  likhet,  som 
finnes  mellan  de  under  den  äldre  järnåldern  i  södra  Skandinavien  be- 
gagnade fartygen  och  de  förträffliga  båtar,  som  ännu  i  dag  begagnas 
på  kusten  af  Norge,  i  synnerhet  i  Nordlanden.  Äfven  »nordlands- 
båten» är  lång,  smal  och  spetsig  i  båda  ändar;  årtullama  äro  utefter 
hela  norska  kusten  norr  om  Lister  alldeles  lika  dem  å  fig.  190.     Ek- 


166 


järnAldern. 


båten  från  Nydam  är  dock  längre  och  jämförelsevis  mycket  smalare  än 
nordlandsbåtarna,  ebura  dessa  bland  norska  båtar  utmärka  sig  genom 
sin  stora  längd  i  förhållande  till  bredden.  En  skillnad  mellan  farty- 
gen från  den  äldre  järnåldern  och  nordlandsbåten  är,  att  den  senare 
jämte  sina  åror  har  mast  och  segel. 

Äfven  de  båtar,  som  ännu  begagnas  på  Färöarna  och  på  Dalarnas 
större  sjöar,  likna  mycket  dem  från  Nydam. 


192.    Ena  sidan  af  en  sten  från  Häggehy  kyrka  i  Uppland. 


Den  norska,  färöiska  och  dalska  båtformen  är  således  densamma, 
och  besinnar  man,  med  hvilken  trohet  folket  fasthänger  vid  hvad  som 
en  gång  visat  sig  vara  ändamålsenligt,  så  kan  man  lätt  förstå,  att  en 
sådan  egendomlig  båtform  i  aflägsna  bygder  kunnat  från  släkte  till 
släkte  fortplanta  sig  ända  från  de  första  århundradena  efter  Kristi  fö- 
delse. Men  för  halftannat  årtusende  sedan  var  nydamsbåten  en  öster- 
sjöbät;  nu  är  dess  ättling  en  nordlandsbåt,  som  blifvit  alldeles  utträngd 
från  Danmark  och  södra  delen  af  den  Skandinaviska  halfön. 

Emellertid  är  det  rätt  märkligt,  att  sakkunniga  män,  som  omsorgs- 
fullt granskat  de  olika  slagen  af  norska  båtar,  tillerkänt  nordlandsbå- 
ten priset  och  betraktat  denna  som  en  lämplig  modell  för  nutidens  yp- 
persta alster  i  skeppsbyggen,  för  dessa  snabbseglare,  som  under  de  se- 
nare åren  tillryggalagt  vägen  öfver  de  stora  världshafven  på  en  för- 
vånande kort  tid.  Men  om  nu,  såsom  sannolikt  nog  synes,  det  är  den 
äldre  järnålderns  fartyg,  som  tjänat  nordlandsbåten  till  modell,  sa  blir 
det  forntidens  skeppsbyggare,  som  få  priset. 


RELIGION.   —  OFFER.   —   GRAFVAR.  167 

4. 
Religion.  —  Offer.  —  Grafvar. 

En  märklig  inblick  i  en  sida  af  de  religiösa  föreställningarna  un- 
der den  tid,  hvarom  vi  nu  söka  kunskap,  erhålla  vi  af  de  förut  omtalade 
mossfynden,  hvilka  väl  hittills  egentligen  äro  kända  från  Danmark  men 
tiU  hvilka  man  dock  äfven  i  vårt  land  funnit  motstycken,  om  än  i 
mindre  skala. 

Så  har  man  vid  stranden  af  Finjasjön  vid  Sjöröd  i  Skåne  upp- 
samlat åtskilliga  mer  eller  mindre  sönderbrutna  svärdfästen,  doppskor, 
beslag,  spännen  m.  m.  af  silfver,  hvilka  visat  sig  höra  till  en  föga 
yngre  tid  än  fyndet  i  Nydams  mosse.  Det  är  möjligt,  att  anledningen 
till  sakemas  nedläggande  här  varit  densamma  som  vid  Thorsbjerg  och 
Nydam,  ehuru  på  de  båda  senare  ställena  torfmossar  bildat  sig,  under 
det  att  den  skånska  sjön  icke  blifvit  fylld  af  torf. 

Innan  vi  söka  besvara  frågan  om  orsaken  till  förekomsten  i  mos- 
sarna af  alla  dessa  vapen,  kläder,  prydnader,  kärl,  verktyg  m.  m.,  måste 
vi  i  korthet  redogöra  för  det  tillstånd,  hvari  de  blifvit  funna.  De 
flesta  hafva  märken  efter  svärdshugg,  pilskott  eller  dylikt,  utvisande 
att  de  varit  med  i  liflig  strid.  Men  alla  de  skador,  som  sakerna  lidit, 
kunna  icke  förklaras  genom  antagandet,  att  de  åstadkommits  i  en  strid, 
äfven  om  denna  varit  ytterst  häftig.  Efter  en  noggrann  undersökning 
har  man  förvissat  sig  om  att  många  saker  blifvit  efter  striden  med 
af  sik  t  förstörda,  h  vilket  i  synnerhet  blir  tydligt  vid  fråga  om  de  sa- 
ker, som  icke  gärna  kunna  anses  hafva  varit  på  det  sättet  utsatta  för 
stridens  omedelbara  verkningar.  Kläderna  voro  sönderslitna;  kapporna, 
som  fonnos  hoprullade  hvar  och  en  för  sig  i  ett  bylte,  voro  sönder- 
rifna.  Detsamma  gällde  om  ringbrynjorna  till  en  grad,  som  icke  kan 
förklaras  endast  genom  kampens  hetta.  Till  och  med  smyckena  voro 
ofta  förstörda.  Spjutspetsar  och  svärd  voro  sammanböjda,  stundom 
nästan  hoprullade.  Ett  svärd  var  till  hälften  utdraget  ur  träslidan  och 
därefter  omböjdt.  I  en  sköldbuckla  fann  man  fem  böjda  järnspjutspet- 
sar af  olika  former,  så  sammanrullade  och  stuckna  in  i  hvarandra,  att 
de  bilda  en  olöslig  knut;  den  ena  spjutspetsen  är  dessutom  af  huggen 
och  hamrad  flat.  Äfven  hästskeletten  bära  spår  af  den  vildaste  förstö- 
ringslust. Månget  hästhufvud  är  klufvet  med  flera  hugg,  af  hvilka 
ett  enda  varit  tillräckligt  att  sträcka  djuret  dödt  till  marken. 

Att  sakerna  blifvit  med  afsikt  nedlagda  är  klart,  och  anmärk- 
ningsvärdt  är,  att  det  område,  inom  h vilket  fornsakema  anträffades, 
på  flera  ställen  var  begränsadt  af  gärdesgårdslika  risflätningar,  af  på- 
lar eller  af  nedstuckna  svärd  och  spjut. 


168  järnAldern. 

De  omständigheter,  hvilka  vid  underökningen  om  orsaken  skola 
förklaras,  äro  således:  att  allt  det  funna  utan  tvifvel  tillhört  ett  lä- 
ger; att  ingenstädes  några  människoben,  eller  åtminstone  högst  få  så- 
dana, blifvit  med  säkerhet  funna  jämte  fornsakerna;  att  en  kamp  före- 
gått nedläggningen  men  att  de  flesta  sakerna  sedan  blifvit  med  afsikt 
förstörda  och  varit  obrukbara,  då  de  lades  ned,  samt  att  den  del  af 
mossen,  inom  hvilken  fornsakerna  träffats,  vanligen  varit  tydligt  be- 
gränsad. 

De  i  Nydams  mosse  funna  fartygen  kunde  väl,  vid  ett  flyktigt  be- 
traktande, synas  tala  för  den  förklaringen,  att  de  i  denna  mosse  funna 
sakerna  utgjort  fartygens  laddning  och  sjunkit  med  dessa.  Men  en  så- 
dan förklaring  blir  otillräcklig,  då  man  äfven  här  finner  samma  upp- 
såtliga förstöring  och  samma  förhållanden  i  öfrigt  som  i  de  andra  mos- 
sarna; och  den  har  blifvit  omöjlig,  sedan  det  visat  sig,  att  platsen, 
där  fyndet  gjorts,  ligger  så  högt  öfver  den  nuvarande  och  efter  all 
sannolikhet  ^ven  öfver  den  dåvarande  hafsytan,  att  fartygen  måste 
hafva  blifvit  dragna  upp  på  stranden,  innan  de  förstördes.  Vi  måste 
således  söka  en  sådan  lösning  af  gåtan,  att  den  gäller  för  alla  de  här 
ifrågavarande  fynden. 

Att  en  strid  ägt  rum  i  närheten  af  hvarje  ställe  före  nedläggnin- 
gen, därom  äro  alla  forskare  ense. 

Man  har  sagt,  att  segrarne  efter  striden  förvarat  i  den  nuvarande 
mossen  en  del  af  bytet,  som  de  ej  strax  kunde  föra  med  sig,  eller  att 
plundrande  hopar  där  gömt  hvad  de  stulit  från  slagfältet.  Men  i  båda 
fallen  mötes  man  af  frågan:  »Hvarför  har  då  hela  denna  mängd  af 
sönderhuggna  lansskaft,  pilbågar,  räfsor,  huggblock,  vagnar  och  häst- 
skelett, samt  andra  tunga  saker  utan  allt  värde  släpats  hit,  under  det 
att  silfver,  mynt,  guldringar  och  otaliga  andra  små  men  dyrbara  fö- 
remål, som  lätt  kunnat  medtagas,  blifvit  nedkastade  i  vatten,  hvarur  de 
sedan  endast  med  största  svårighet  kunnat  åter  upptagas?»  Ett  sådant 
antagande  kan  ej  heller  förklara  den  uppsåtliga  förstöringen  af  sakerna. 

Dessa  och  andra  dylika  försök  till  förklaring,  hvilka  man  i  början 
gjorde,  visade  sig  alla  vara  lika  otillfredsställande,  och  man  miss- 
tröstade därför  att  finna  svaret  på  den  gåtfulla  frågan  »Hvarför?» 
Slutligen  framställde  dock  Worsaae  1865  en  förklaring,  hvilken  i  sina 
nufvuddrag  vunnit  allt  flera  anhängare.  »Nära  mossen»,  så  lyder  denna 
förklaring,  »har  ett  slag  stått,  efter  hvilket  den  segrande  hären  åt  sina 
gudar  offrat  det  eröfrade  bytet,  eller  en  stor  del  däraf,  sedan  det 
förut  blifvit  med  afsikt  förstördt.» 

Endast  i  en  viktig  punkt  har  Worsaaes  förklaring  visat  sig  kräfva 
en  jämkning.  Han  antog,  att  sakerna  blifvit  »nedlagda  i  en  sjö,  som 
sedan  under  århundradenas  lopp  vuxit  igen  till  en  torfmosse».  Redan 
hans  landsman  Engelhardt,  hvilken  mer  än  någon  annan  har  förtjänst 
af  de  stora  mossfynden,  hade  emellertid  ett  par  år  tidigare,  vid  be- 
skrifningen  af  fyndet  från  Thorsbjerg,  uttalat  den  åsikten,  att  sakerna 


RELIGION.   —  OFFER.    —   QRAFVAR. 


169 


•a 


i? 

V. 

•S 


170  JÄRNÅLDERN. 

lagts  ned  i  ytan  af  ett  kärr,  så  att  de  blott  betäcktes  af  de  växter, 
som  då  funnos  där.  Att  denna  åsikt  kommer  sanningen  mycket  nära, 
har  den  nuvarande  direktören  för  det  danska  nationalmuseet,  Sophus 
Möller,  nyligen  ådagalagt.  Han  har  nämligen  visat,  huru  föremålen 
själfva  och  det  sätt,  hvarpå  de  anträffats,  såväl  som  en  naturvetenskap- 
lig undeifiökning  af  alla  de  omständigheter,  som  äro  af  vikt  för  fyn- 
dets rätta  bedömande,  göra  det  otvifvelaktigt,  att  sakerna  icke  varit 
nedkastade  i  vatten  utan  att  de  en  tid  legat  i  fria  luften,  på  en  plats 
hvilken  ej  varit  mera  fuktig,  än  att  man  kunnat  gå  där.  En  frodig 
vegetation  har  jämförelsevis  snart  täckt  och  skyddat  det  nedlagda,  och 
småningom  har  den  torf  bildat  sig,  hvilken  ända  till  våra  dagar  beva- 
rat så  mycket  af  det,  som  annars  skulle  ha  gått  förloradt. 

Nu  anförda  åsikt  om  anledningen  till  nedläggandet,  hvarigenom 
vi  få  förklaring  öfver  alla  de  förut  nämnda  egendomliga  omständighe- 
terna vid  mossfynden,  har  ett  godt  stöd  däruti,  att  man  äfven  hos 
andra  folk,  både  i  äldre  och  nyare  tid,  iakttagit  liknande  religiösa  bruk. 
Så  berättar  Caesar  om  gallerna,  att  de,  >när  de  gå  till  strid,  gärna  göra 
löfte  om  att  helga  bytet  åt  krigsguden.  Efter  segern  offras  de  fångna 
djuren,  och  det  öfriga  bytet  bringas  samman  till  ett  ställe.  I  många 
stater  ser  man  på  heliga  ställen  stora  sammansläpade  hopar  af  så- 
dana saker,  och  det  är  sällsynt,  att  någon  till  den  grad  föraktar  reli- 
gionen, att  han  skulle  våga  gömma  något  byte  hos  sig  eller  borttaga 
det,  som  är  offradt,  ett  brott  för  hvilket  äfven  det  hårdaste  och  rys- 
ligaste straff  är  bestämdt.» 

I  sammanhang  därmed  böra  vi  ock  ihågkomma  Orosii  berättelse  om 
huru  de  från  Norden  komna  cimbrerna  och  teutonerna  efter  segern  öf- 
ver romarne  vid  Arausio  (nära  floden  Rhöne)  år  105  f.  Kr.  offrade  hela 
det  eröfrade  bytet.  »Då  fienderna»,  förtäljer  han,  »hade  bemäktigat  sig 
två  läger  och  ett  omätligt  byte,  förstörde  de  under  nya  och  ovanliga 
förbannelser  allt,  som  fallit  i  deras  händer.  Klänningstygen  blefvo 
sönderslitna  och  bortslängda,  guld  och  silfver  kastadt  i  floden,  män- 
nens ringbrynjor  sönderhuggna,  hästmunderingarna  förstörda,  hästarna 
själfva  nedstörtade  i  djupet,  männen  med  rep  om  halsen  upphängda  i 
träden,  så  att  det  icke  var  mera  byte  kvar  för  segrarne,  än  det  fanns 
barmhärtighet  för  de  öfvervunna.» 

Samma  sed  att  hopböja  eller  förstöra  vapen  och  andra  saker,  som 
vi  lärt  känna  i  mossfynden,  återfinna  vi  i  många  grafvar  från  den 
äldre  järnåldern,  som  innehålla  lämningar  af  brända  lik. 

Under  hela  nu  ifrågavarande  tid  var  seden  att  bränna  de  döda 
ganska  allmän,  liksom  under  föregående  period.  Grafvar  med  lämnin- 
gar af  obrända  lik  äro  dock  i  större  eller  mindre  antal  kända  såväl  från 
det   första   århundradet  efter  Kr.  som  från  alla  följande  århundraden. 

De  brända  benen  träffas  antingen  i  sådana  »brandgropar»,  som  under 
den  förra  perioden  voro  så  allmänna  —  i  hvilka  grafvar  benen  således 


RELIGION.   —  OFFER.   —  GRAFVAR.  171 

icke  äro  nedlagda  i  något  kärl  — ,  eller  ock  ligga  de  i  ett  kärl  af  bränd 
lera  eller  brons.  Den  sidan  141  afbildade  stora  romerska  vasen  och 
fyndet  vid  öremölla  (s.  143)  äro  märkliga  prof  på  det  senare  begraf- 
ningssättet.  De  vapen,  prydnader  och  dylikt,  som  jämte  de  brända 
benen  träffas  i  graf varna  från  denna  tid,  äro,  liksom  under  föregående 
period,  ofta  skadade  af  eld,  h vilket  i  de  flesta  fall  tydligen  beror  därpå, 
att  de  följt  den  döde  på  bålet. 

Särskild  uppmärksamhet  förtjänar,  att  mången  nordisk  graf  från 
denna  tid  utom  det  kärl,  i  hvilket  de  brända  benen  förvaras,  innehållit 
andra  kärl.  Denna  sed,  som  man  icke  återfinner  i  våra  bronsålders- 
grafvar,  har  utan  tvifvel  kommit  från  söder.  Den  är  känd  både  från 
iorromerska  grafvar  i  Italien  och  från  romerska  grafplatser  i  olika 
delar  af  Europa. 


194.     Graffältet  vid  Greby  i  Bohuslän. 

De  obrända  liken  ligga  ej  sällan,  i  synnerhet  på  Öland  och  Gott- 
land,  i  stenkistor,  bildade  af  flata,  på  kant  resta  hällar,  liksom  de  från 
bronsåldern,  hvilka  vi  i  det  föregående  omtalat  (s.  72).  Då  de  döda 
icke  brändes,  synas  de  hafva  blifvit  begrafna  med  kläder  och  smycken, 
männen  med  sina  vapen;  stundom  finner  man  på  likets  bröst  midtbuck- 
lan  och  andra  lämningar  af  en  sköld,  hvilken  således  ännu  i  döden 
betäckt  sin  ägare.  Anmärkningsvärdt  är  emellertid,  att  en  stor  mängd 
grafvar  från  denna  tid,  hvilka  uppenbarligen  äro  mansgrafvar,  icke 
innehållit  vapen,  äfvensom  att  verktyg  så  godt  som  aldrig  ligga  i 
grafvarna.  Vi  hafva  redan  nämnt,  att  man  ej  sällan  vid  likets  sida 
träffar  dryckeshorn,  glasbägare  eller  andra  kärl  samt  spelbrickor,  tär- 
ningar och  dylikt;  vid  fötterna  hafva  ej  sällan  ställts  sådana  med 
harts  tätade  träaskar,  som  i  det  föregående  omtalats.  Sannolikt  hafva 
några  kärl  innehållit  dryckesvaror,  som  den  döde  fått  med  sig;  säkert 
är,  att  lämningar  af  matvaror  (lamm  eller  andra  djur)  träffats  i  grafvar 
från  denna  period. 

Stundom  ligga  grafvarna  från  den  äldre  järnåldern,  liksom  de  nyss 
omtalade   »brandgroparna»,  under  den  naturliga  jordytan  och  utan  att 


172  JÄRNÅLDERN. 

vara  täckta  af  någon  hög  eller  utmärkta  med  någon  stensättning;  de 
äro  således  icke,  åtminstone  numera,  märkbara  ofvan  jord. 

Vanligen  äro  dock  de  svenska  grafvarna  från  denna  tid  täckta  af 
en  rund  eller  aflång  jordhög  eller  af  ett  stenröse.  Ofta  äro  de  prydda 
med  bautastenar,  resta  stenar,  ej  sällan  af  ansenlig  höjd.  Ett  af  de 
mest  storartade  graffälten  från  denna  tid  är  det,  som  ligger  på  Greby 
ägor  invid  Grebbestad  på  Bohusläns  kust  (fig.  194).  Ännu  synas  här, 
på  krönet  och  sluttningen  af  en  höjd,  mer  än  150  dels  runda,  dels  aflånga 
högar  tätt  intill  hvarandra,  och  på  eller  mellan  dem  resa  sig  en  mängd 
bautastenar,   den   högsta  mätande  ej  mindre  än  4,5 o  meter  ofvan  jord. 

Bautastenarna  från.  denna  tid  äro  nu  nästan  alla  stumma,  sedan 
minnet  af  dem,  till  hvilkas  ära  de  restes,  för  århundraden  sedan  dött 
bort;  endast  sällan  har  någon  af  dem  en  kort  inskrift,  som  då  vanligen 
gifver  oss  namnet  på  den  döde.  Fig.  193  visar  tre  präktiga  bautaste- 
nar, af  hvilka  den  ena  bär  en  runinskrift,  innehållande  en  förbannelse 
öfver  den,  som  forstör  minnesvården;  de  stå  i  en  vacker  björkdunge  vid 
Björketorp  i  Bleking,  ej  långt  från  Ronneby.  Runorna  äro  af  den  för 
järnålderns  äldre  del  egendomliga  formen,  men  språket  antyder,  att  de 
äro  inhuggna  under  en  xiågot  senare  tid. 

En  af  de  viktigaste  nyheterna  under  järnåldern  var,  såsom  är  an- 
tydt,  att  Sveriges  invånare  då  för  första  gången  blefvo  bekanta  med 
bokstafsskriften.  Vi  skola  därför  dröja  något  vid  de  märkliga,  under 
namnet  runor  kända  skrifttecken,  som  då  begagnades.  Afven  häri 
skönja  vi  ett  spår  af  de  klassiska  folkens,  och  särskildt  romarnes,  infly- 
tande på  de  germanska  folken. 


5. 

De  äldsta  runorna.  —  Språket  i  Sverige  under  den 
äldre  Järnåldern. 

Redan  under  1500-talets  förra  hälft,  då  minnet  af  runomas  bety- 
delse ännu,  åtminstone  i  aflägsna  bygder,  lefde  kvar  hos  folket,  hafva 
Johannes  Magni,  Sveriges  siste  katolske  ärkebiskop,  och  hans  broder 
Olaus  samt  Olaus  Petri  i  sina  arbeten  sysselsatt  sig  med  runorna.  I 
de  båda  senares  arbeten  finna  vi  runorna  afbildade  under  benämningen 
»det  gotiska  alfabetet»  och  med  angifvande  af  hvarje  teckens  betydelse. 
Enligt  deras  åsikt  var  runskriften  urgammal  i  Norden.  Johannes 
Magni  anser  till  och  med,  att  »goterna  hade  sina  bokstäfver  långt  förr- 
än Carmenta  anländt  med  E vänder  från  Grekland  till  Tibers  mynning 
och  det  romerska  landet  samt  där  efter  urinvånarnes  fördrifvande  lärt 
det  råa  folket  hyfsning  och  konsten  att  skrifva».  Bevis  härför  lämna, 
säger  han,  de  väldiga  runstenar,  som  äro  smed  jättekraft  uppresta  före 
syndafloden  eller  kort  därefter*. 


DE   ÄLDSTA  RUNORNA.   —  SPRÅKET  UNDER  DEN   ÄLDRE  JÄRNÅLDERN.      178 

Sedan  Burei  tid,  vid  löOO-talets  början,  hafva  runorna  ständigt  varit 
föremål  för  de  svenska  lärdes  uppmärksamhet,  ehuru  de  mest  olika 
åsikter  länge  härskade  om  dessa  skriffcteckens  ålder  och  uppkomst. 

Olof  Rudbeck  och  hans  skola  sågo  i  runstenarna  minnen  från  tiden 
långt  före  Kristi  födelse.  Ännu  vid  början  af  1700-talet  antog  Pering- 
sköld,  att  runorna  införts  från  Asien  till  Sverige  af  Jafets  son  Magog, 
h vilkens  grafsten  han  trodde  sig  hafva  återfunnit  i  en  svensk  runsten, 
liksom  samme  fornforskare  med  tillhjälp  af  en  annan  svensk  runinskrift 
uppvisade  nordbornas  förbindelse  med  Tyrus  och  >Sodoma>.  Sådana 
äfventyrliga  åsikter  funno  så  sent  som  vid  midten  af  det  18:e  århund- 
radet en  ifrig  målsman  i  Göransson.  Visserligen  ansåg  han  det  vara 
tvifvelaktigt,  om  det  med  ordet  »Sodoma»  på  den  nyssnämnda  ste- 
nen menas  det  >Sodoma,  som  på  världens  år  2100  förstördes»*;  men  han 
hänför  utan  tvekan  några  svenska  runstenar  till  år  2000  före  Kristi 
födelse,  och  hans  ståndpunkt  betecknas  klart  genom  titeln  på  den  bok 
han  1747  utgaf  om  runomas  ursprung:  »Is  Atlinga;  Det  är:  De  Forna 
Göters,  här  uti  Svea  Rike,  Bokstäfver  Ok  Salighets  Lära,  Tvåtusend 
Tvåhundrad  år  före  Christum,  utspridde  i  all  Land;  Igenfunden  Af 
Johan  Göransson.> 

I  början  af  frihetstiden  hade  emellertid  Olof  Celsius  redan  ådaga- 
lagt, att  de  flesta  runstenar,  som  då  voro  kända,  ej  kunna  vara  så 
utomordentligt  gamla,  som  Rudbeck  och  hans  lärjungar  antagit,  utan 
att  de  äro  resta  under  tiden  närmast  efter  kristendomens  första  predi- 
kande i  Sverige,  en  åsikt  som  äfven  hyllades  af  den  berömde  språk- 
forskaren Ihre  och  hvars  riktighet  sedan  blifvit  styrkt  hvad  de  van- 
liga runinskrifterna  beträffar.  Ännu  för  några  år  sedan  kände  man 
nämligen  bland  de  .många  hundra  i  Y&rt  land  befintliga  runstenarna 
knappt  en  enda,  som  med  säkerhet  kunde  uppvisas  vara  äldre  än  från 
tiden  omkring  hednatidens  slut. 

Mången  drog  till  och  med  i  tvifvel,  huruvida  runorna  under  hedna- 
tiden varit  kända  här,  och  för  ej  särdeles  länge  sedan  har  en  författare 
påstått,  att  runorna  först  uppkommit  genom  en  förvrängning  af  det 
med  Kristendomen  hit  införda  latinska  alfabetet.  Geijer,  som  i  »Svea 
rikes  häfder>  gifvit  en  för  sin  tid  ypperlig  utredning  af  ämnet,  hade 
dock  med  sin  klara  blick  funnit,  att  runorna  redan  under  hednatiden 
måste  hafva  varit  begagnade  af  våra  förfäder,  äfven  om  man  ej  nu 
skulle  äga  något  prof  på  runskrift  från  den  tiden. 

Genom  lyckliga  fynd  under  de  senaste  årtiondena  har  man  emeller- 
tid numera  blifvit  satt  i  stånd  att  uppvisa  nordiska  runinskrifter,  hvilka 
obestridligen  äro  vida  äldre  än  hednatidens  slut;  några  af  dem  äro  till 
och  med  så  gamla  som  från  det  3:e  århundradet  efter  Kristi  födelse. 

Redan  länge  hade  man  visserligen  känt  några  svenska  runstenar, 
hvilkas  inskrifter  på  grund  af  runornas  ovanliga  form  förklarades  oläs- 

*  De  ifrägayarande  nmorna  bilda  i  själfva  verket  orden  8u[ii]tnm  och  a,  motsva- 
rande ordet  sand  och  propositionen  å. 


174  JÄRNÅLDERN. 

liga.  Man  hade  också  märkt,  att  dylika  runor  äfven  förekommo  utom 
Norden,  i  England  och  Tyskland,  hvarför  de  fått  namn  af  anglo- 
saxiska eller  tyska  runor.  Men  slutligen  fann  man,  att  de  hittills 
så  kallade  oläsliga  runorna  på  de  svenska  stenarna  samt  de  »anglo- 
saxiska» och  »tyska»  runorna  i  själfva  verket  endast  böra  betraktas  som 
olika  namn  på  samma  sak  samt  att  dessa  runor,  hvilka  numera  van- 
ligen kallas  de  »äldre»,  begagnats  i  Norden  under  flera  århundraden 
förrän  de  stenar  restes,  å  hvilka  de  vanliga  eller  »yngre»  runorna  äro 
inhuggna. 

LikBom  således  de  mest  skiljaktiga  åsikter  uttalats  om  runornas 
ålder,  har  äfven  frågan  om  deras  härkomst  blifvit  på  många  olika 
sätt  besvarad. 

Några  hafva  sökt  visa,  att  runorna  icke  äro  bildade  efter  något 
annat  alfabet  utan  uppfunna  af  de  germanska  folken  själfva.  Den 
nyssnämnde  Göransson  trodde  till  och  med,  att  de  sydeuropeiska  folken 
fått  sina  bokstäfver  från  de  nordiska  runorna.  Någon  gång  har  äfven 
den  åsikten  uttalats,  att  runorna  uppstått  ur  den  bildskrift,  på  hvilken 
vi  i  hällristningarna  hafva  prof. 

Denna  åsikt  om  runornas  själf ständiga  ursprung  här  i  Norden  har 
likväl  omfattats  af  ett  jämförelsevis  mindre  antal  forskare.  De  flesta 
hafva  varit  ense  om  att  runorna  på  ett  eller  annat  sätt  måste  vara 
besläktade  med  de  sydeuropeiska  alfabeten  eller  med  det  alfabet,  från 
hvilket  dessa  härstamma.  Men  ända  till  senaste  tid  hafva  meningarna 
varit  delade  om  hvilket  af  dessa  alfabet  det  är,  som  ligger  till  grund 
för  runraden.  En  har  ansett  det  vara  det  hebreiska  alfabetet,  andra 
det  feniciska,  under  det  att  Erik  Benzelius  redan  1724  sökt  leda  runor- 
nas härkomst  ur  »de  äldsta  grekiska  eller  joniska  bokstäfver»,  ett  för- 
sök som  äfven  i  senare  tid  upprepats.  Några  hafva  ansett,  att  runorna 
uppkommit  ur  det  etruskiska,  andra  ur  det  latinska  eller  ur  det  i  Ulfilas 
bibelöfversättning  använda  gotiska  alfabetet. 

Att  runorna  ej  kunna  vara  alldeles  själfständigt  uppfunna  af  de 
germanska  folken,  således  utan  att  något  annat  alfabet  tjänat  tillföre- 
bild,  det  visas  tillfyllest  af  den  stora  likhet,  som  finnes  mellan  runorna 
och  de  sydeuropeiska  folkens  bokstäfver,  då  nämligen  talet  om  att  de 
senare  skulle  härstamma  från  runorna  är  orimligt.  Det  bör  emellertid 
ej  väcka  så  stor  förvåning,  att  meningarna  varit  delade  vid  försöket 
att  af  göra,  fråti  hvilket  af  de  sistnämnda  folkens  alfabet  runorna  leda 
sin  härkomst.  Alla  dessa  alfabet  hafva  nämligen,  såsom  ägande  ett 
gemensamt  ursprung,  så  mycken  likhet  sinsemellan,  att  man  utan  svå- 
righet kunnat  finna  något,  om  än  blott  skenbart,  stöd  för  hvar  och  en 
af  de  här  anförda  åsikterna. 

Bland  de  många  dyrbara  gåfvor,  som  Europa  fått  af  österlandet,  är 
nämligen  skrifkonsten  en  af  de  yppersta. 

Redan  Herodotos  berättar,  att  grekerna  erhållit  sina  bokstäfver 
från   fenicierna,    och   riktigheten    af  denna  uppgift  är  numera  allmänt 


DE  ÄLDSTA  RUNORNA.   —   SPRAKET  UNDER  DEN   ÄLDRE  JÄRNALDBRN.      175 

erkänd.  Oaktadt  den  stora  Itkbeten  mellan  det  äldsta  grekiska  och  det 
semitiska  alfabetet  finna  vi  emellertid  hos  det  förra  en  väsentlig  afvi- 
kelse  från  det  senare,  hvilken  tillika  så  att  säga  betecknar  det  sista 
stora  framsteget  i  bokstafsskriftens  utveckling.  Det  fornsemitiska  alfa- 
betet bevarar  nämligen  ännu  minnet  om  ursprunget  från  en  stafvelse- 
skrift  däri,  att  det  blott  har  tecken  för  konsonanterna,  så  att  hvarje 
bokstaf  både  betecknar  konsonanten  och  den  vokal,  som  bildade  en  staf- 
velse  i  förening  med  denna  konsonant.  Grekerna  gjorde  sig  däremot 
vid  upptagandet  af  det  feniciska  alfabetet  särskilda  tecken  för  konso- 
nanterna och  för  vokalerna. 

Etruskernas  och  romames  äldsta  skrift  afviker  föga  från  den  äldsta 
grekiska. 

Så  länge  man  endast  kände  de  vanliga,  »yngre»,  runorna,  var  det 
emellertid  svårt  att  finna  det  rätta  svaret  på  frågan  om  runskriftens 
uppkomst.  Detta  har  blifvit  lättare,  sedan  man  nu  gjort  bekantskap 
med  de  »äldre»  runorna. 

Den  äldsta  runraden*,  sådan  vi  lärt  känna  den  bland  annat 
genom  ett  nära  Vadstena  år  1774  funnet,  längre  fram  (fig.  204)  af  bildadt 
guldsmycke**,  bestod  af  24  runor,  h vilka  haft  följande  utseende,  ordning 
och  betydelse: 

rh^^K<XP : H+Ut^Yh :t^MM^oÄM 
futharkgw       hnij  eu(?)p  -rs        tbemlngod 

Runorna  ^  och  P  hafva  troligen  betecknat  samma  ljud  som  de 
engelska  bokstäfverna  th  och  w.  Runan  Y  förekommer  vid  denna  tid 
nästan  endast  i  slutet  af  orden;  det  ljud,  som  den  betecknade,  var  först 
s  men  öfvergick  sedan,  i  den  mån  språket  förändrade  sig,  till  r. 

Om  vi  nu  betrakta  dessa  äldsta  runor  och  deras  betydelse,  finna 
vi  strax,  att  öfverensstämmelsen  med  de  gamla  sydeuropeiska  alfabeten 
i  många  fall  är  iögonfallande.  Ingen  torde  nämligen  kunna  anse  det 
vara  en  tillfällighet,  att  runorna  R,  <,  H,  I,  h,  B  nästan  fullständigt 
likna  de  romerska  bokstäfver,  som  hafva  samma  betydelse. 

Efter  en  noggrann  och  vidt  omfattande  undersökning  af  alla  i 
samband  med  frågan  om  runomas  härkomst  stående  förhållanden  kom 
man  också  för  trettio  år  sedan  till  det  resultat,  att  runorna  under  något 
af  de    första   århundradena   efter   Kristus  bildats  hos  en  sydgermansk 

*  Man  begagnar  äfven  uttrycket  rnnalfabet,  ehnrn  det  är  mindre  egentligt,  dä  ronorna 
icke  säsom  de  grekiska,  latinska  och  nyare  folkens  bokstäfver  äro  ordnade  sä,  att  de  börja 
med  A  och  B,  af  hvilkas  grekiska  namn  (alfa,  beta)  ordet  alfabet  kommer.  Emedan  mn- 
nden  börjar  med  F,  U,  Th,  A,  B,  K,  begagnar  man  ocksä  någon  gäng  det  pä  liknande 
sitt  som  >alfabet>  bildade  ordet  >fothark>  i  stället  för  benämningen  runrad. 

**  Sedermera  har  man  fnnnit  samma  mnrad,  endast  med  fä  förändringar,  inristad  dels 
pä  ett  präktigt  spänne  af  förgylldt  silfver,  upptaget  ur  en  graf  vid  Chamay  i  Bourgogne, 
östra  Frankrike,  dels  pä  en  kort,  eneggad  svärdsklinga,  af  järn,  upptagen  ur  Tems- 
flodens  bädd  Tid  London.  Därjämte  äterflnnes  denna  runrad,  närmast  lik  den  pä  tems- 
BTärdet,  äfven  i  flera  handskrifter  frän  en  senare  tid,  9:e  till  ll:e  ärhundradet,  hvilka 
iro  anträffade  pä  flera  ställen  i  och  utom  England  men  som  alla  ursprungligen  för- 
skrifva  sig  frän  detta  land.  Den  märkligaste  af  dem  är  en,  i  hvilken  en  gammal  f om- 
engelsk  runsäng  läses,  som  innehäller  icke  blott  runorna,  deras  namn  och  betydelse  utan 
ifren  en  förklaring  öfver  dessa  namn. 


176 


JÄRNÅLDERN. 


stam  efter  den  form  af  den  romerska  skriften,  som  denna  hade  hos  det 
keltiska  folk,  genom  h vilket  germanerna  lärde  känna  den. 

I  de  flesta  fall,  där  runorna  i  formen  skilja  sig  från  de  romerska 
bokstäfverna,  kan  denna  olikhet  förklaras  däraf,  att  runorna  ursprung- 
ligen voro  afsedda  att  inristas  i  trä  och  att  man  därför  måste  undvika 
alla   vågräta   streck,   emedan    dessa,  såsom  sammanfallande  med  träets 

ådror,  lätt  blifva  otyd- 
liga; äfven  de  båg- 
böjda  strecken  kunna 
endast  med  svårighet 
framställas  i  trä.  De 
äldsta  runorna  bestå 
också  nästan  endast 
af  lodräta  och  sneda 
räta  streck. 

Vid  upptagandet 
af  det  främmande 
alfabetet  visade  emel- 
lertid germanerna  en 
märkvärdig  själfstän- 
dighet  därigenom,  att 
de  gåf  vo  runorna  nya, 
från  dem  å  de  öfriga 
folkens  bokstäfver  af- 
vikande  namn  samt 
därigenom  att  de  ord- 
nade dem  på  ett  all- 
deles nytt  sätt.  Alla 
de  semitiska,  grekiska 
och  italienska  alfa- 
beten börja  nämligen 
med  A,  B  och  så 
vidare;  men  runraden 
börjar  med  F,  U,  Th, 
A,  R,  K.    H varför 


195.    Runsten  i  Hagby  socken,  Uppland; 
förr  vid  Möjelrro  i  samma  socken.* 


germanerna   gåfvo   sina   bokstäfver  denna  ordning,  har  man  ännu  icke 
kunnat   på   ett  tillfredsställande  sätt  förklara. 

En  annan  egendomlig  nyhet  är,  att  germanerna  delade  sin  runrad 
i  tre  grupper,  hvar  och  en  innehållande  åtta  runor;  dessa  tre  grupper, 
sedermera  benämda  ätter,  äro  utmärkta  redan  på  vadstenabrakteaten.** 


*  Inskriften    är:     Ana    Hahaisla    x    Ini|r|    Fravaradar,    som   betyder:    >Öfver 
Hahaisl  In  [och]  Fravarad  [reste  stenen] >. 

♦♦  Indelningen  i  3  gånger  8  användes  af  germanerna  äfven  i  andra  fall,  säsom  t.  ex. 
i  deras  viktsystem,  där  marken  var  delad  i  8  ören  och  öret  i  8  öringar.  Huruvida  denna 
indelning  af  viktenheten  fanns  redan  på  den  tid  runraden  bildades,  torde  emellertid  icke 
ännu  kunna  bevisas. 


DE   ÄLDSTA    RUNORNA.    —    SPRAkET   UNDER  DEN  ÄLDRE   JÄRNÅLDERN.      177 


Äfven  i  ett  annat  afseende  afviker  runskriften  från  den  vanliga 
grekiska  och  latinska  skriften.  Den  senare  går,  liksom  den  nu  bruk- 
liga, från  vänster  till  böger,  men  de  äldre  runorna  hafva  ofta,  i  likhet 
med  etruskernas  och  några  andra  italienska  folks  inskrifter,  riktningen 
från  höger  till  vänster  (fig.  195).  Riktningen  från  vänster  till  höger 
begagnades  dock  äfven  i  runskriften  (fig.  196)  och  blef  snart  den  van- 
liga.     Stundom    finner   man   i 


j^^"^^- 


samma  inskrift  båda  dessa  rikt- 
ningar, så  att  den  ena  raden 
går  från  höger  till  vänster  och 
nästa  rad  från  vänster  till  höger 
(eller  ock  tvärtom). 

Inskrifter  med  dessa  »äldre» 
runor  äro,  såsom  redan  antydts, 
kända  från  fiera  ställen  i  Nor- 
den och  andra  af  germaner  nu 
eller  fordom  bebodda  länder. 

De  äldsta,  hvilkas  ålder 
kunnat  bestämmas,  äro  de,  som 
läsas  å  några  i  de  förut  om- 
talade danska  torfmossarna  vid 
Thorsbjerg  m.  fl.  anträfi^ade  forn- 
saker:  en  sköldbuckla,  beslag 
till  svärdslidor,  pilar,  en  hyfvel, 
en  kam  och  ett  spänne,  hvilka 
tillhöra  det  3:e  och  4:e  århund- 
radet efter  Kristus.  Runor  äro 
äfven  inristade  på  andra  i  Dan- 
mark hittade  lösa  fornsaker 
från  den  äldre  järnåldern. 

I  olika  delar  af  Sverige 
och  Norge  har  man  anträffat 
åtskilliga  bautastenar  med  in- 
skrifter af  äldre  runor. 

En  af  de  svenska  stenarna, 
som  står  vid  Skåäng  i  Vagnhärads  socken,  Södermanland  (fig.  196), 
är  märklig  därför,  att  man,  flera  hundra  år  efter  det  att  den  ur- 
sprungliga inskriften  ristades,  användt  stenen  ånyo  och  då  inhuggit 
en  ny  inskrift  med  »yngre»  runor.  Slutorden  i  den  senare  inskriften 
>Gud  hjälpe  själen  hans»  visa,  att  den  tillhör  tiden  efter  kristendomens 
predikande  i  landet. 

*  Den  äldre  inskriften  (i  en  rad  längs  stenens  midt)  lyder:  Ha  ringa  leugar,  och 
den  yngre  (i  slingan  ntmed  stenens  kant):  Skanmals  ank  Olauf  than  lita  kiara 
merki  thansi  eftir  Suain  fathnr  sin.  Kuth  hialbi  salu  hans,  eller  >Skanma]s  och 
Olauf  (kyinnonamn)  de  läto  göra  dessa  minnesmärken  efter  Sven,  sin  fader.  Gud  hjälpe 
själen  han8.> 

12 


Sveriges  historia.     I. 


196.    Runsten  vid  Skåäng  i  Södermanland* 


178  JÄRNÅLDERN. 

Dessutom  har  man  i  Sverige  funnit  flera  fornsaker,  å  hvilka  in- 
skrifter med  de  äldre  runorna  läsas,  nämligen  ett  präktigt  spänne  af 
förgylldt  silfver  från  Etelhem  på  Gottland,  en  amulett  af  ben  från  Lind- 
holms mosse  i  Skåne  (fig.  197)  samt  den  förut  omtalade  vadstenabrak- 
teaten  och  många  andra  guldbrakteater  från  olika  delar  af  södra  Sverige. 

I  England  äro  också  inskrifter  med  de  nu  ifrågavarande  runorna 
ganska  allmänna. 

Visserligen  har  ännu  i  senaste  tid  den  åsikten  uttalats,  att  runorna 
aldrig  skulle  hafva  varit  i  bruk  hos  andra  folk  än  nordboarne  och  de 
till  England  från  Nordens  grannland  i  söder  öfverflyttade  angelsaxarne. 
Denna  åsikt  är  emellertid  oriktig.  Runorna  hafva  varit  en  gemensam 
egendom  för  de  germanska  folken,  eller  åtminstone  för  flera  af  dem. 

Detta  bevisas  däraf,  att  man  verkligen  har  funnit  flera  runin- 
skrifter både  i  Frankrike,  Tyskland,  västra  Ryssland  och  Valakiet, 
äfvensom  däraf  att  dessa  inskrifter  äro  ristade  på  föremål,  hvilka  hvar- 
ken  äro  af  skandinaviska  eller  engelska  typer  utan  af  former,  som  äro 
inhemska  uti  de  ifrågavarande,  af  germanska  folk  då  bebodda  trakterna. 


197.    Amulett  af  ben.    Skåne.    ■•  6. 

Sydgermanernas  runkunnighet  bevisas  ytterligare  däraf,  att  sam- 
tida författare  uttryckligen  omtala  runornas  bruk  äfven  hos  de  ger- 
manska folk,  som  icke  bodde  i  Skandinavien  eller  England.  Det  märk- 
ligaste af  dessa  vittnesbörd  lämnar  Venantius  Fortunatus,  som  var 
född  i  norra  Italien  och  uppfostrad  i  Ravenna  men  senare  uppehöll  sig 
på  många  olika  ställen  i  Tyskland  och  Frankrike,  till  dess  han  i  slu- 
tet af  500-talet  blef  biskop  i  Poitiers  i  sistnämnda  land.  Bland  hans 
latinska  dikter  finnes  också  ett  bref  till  en  vän,  hvari  han  uppmanar 
denne  att  svara  antingen  på  latin  eller  på  något  annat  språk;  om  han 
icke  ville  skrifva  latin,  kunde  han  ju  t.  ex.  skrifva  med  »barbariska 
runor»  på  trätaflor  eller  på  en  slät  trästaf.  Med  »barbariskt»  menas 
tydligen  detsamma  som  germansk,  i  motsats  till  romersk.  Äfven  i 
Norden  ristade  man  runor  allmänt  på  taflor  och  stafvar  af  trä,  såsom 
vi  af  det  följande  få  se. 

Hos  de  germanska  folk,  som  bodde  på  Europas  fastland,  utträngdes 
emellertid  runomas  bruk  snart  af  Ulfilas  gotiska  alfabet  och  af  det 
romerska.  Germanerna  i  England  och  Skandinavien  behöllo  däremot 
runorna  länge,  och  i  synnerhet  inom  sistnämnda  land  voro  förhållandena 
särdeles   gynnsamma   för  runskriftens  fortlefvande.    Först  efter  många 


DE  ÄLDSTA   RUNORNA.   —   SPRÅKET  UNDER  DEN   ÄLDRE   JÄRNÄLDERN.      179 

århundradens  förlopp  började  den  här  utträngas  af  det  med  kristen- 
domen sig  utbredande  latinska  alfabetet,  och  ännu  långt  efter  den  kristna 
lärans  seger  fortlefde  den  i  folkets  sinne  djupt  rotade  kännedomen  om 
runornas  bruk  och  betydelse. 

Den  omständigheten,  att  inskrifter  med  de  äldre  runorna  finnas  både 
på  de  öfver  aflidna  anhöriga  resta  minnesstenarna  och  på  så  många  till 
det  dagliga  lifvet  hörande  föremål,  synes  antyda,  att  kännedomen  om 
runorna  icke  varit  inskränkt  till  ett  fåtal  utan  ganska  allmänt  spridd 
bland  folket. 

Ehuru  dessa  inskrifter  icke  innehålla  några  underrättelser  om  histo- 
riskt viktiga  personer  eller  händelser,  äro  de  dock  af  den  allra  största 
betydelse  för  kunskapen  icke  endast  om  flera  i  kulturhistoriskt  afseende 
märkliga  förhållanden  utan  i  synnerhet  om  språket.  De  äro  våra 
äldsta  skriftliga  urkunder,  mer  än  åtta  hundra  år  äldre  än  de  äldsta 
svenska  på  pergament  skrifna  handlingar,  som  nu  finnas  i  behåll.* 
De  visa,  att  språket  i  Sverige  under  den  äldre  järnåldern  var  germanskt; 
men  de  visa  äfven,  att  det  språk,  som  talades  i  Norden  under  den 
förra  hälften  af  det  första  årtusendet  efter  Kristus,  mycket  likYiade 
det  som  goterna  vid  Donau  talade  vid  samma  tid.  Sistnämnda  språk 
är,  såsom  bekant,  hufvudsakligen  kändt  genom  den  bibelöfversättning, 
som  den  gotiske  biskopen  Ulfila  mot  slutet  af  det  fjärde  århundradet 
utförde  och  af  hvilken  betydliga  delar  (i  en  afskrift  från  tiden  omkring 
år  5()0)  bevarats  till  vår  tid  i  den  praktfulla,  under  namnet  >Codex 
argenteus»  vidtberömda  handskrift,  som  genom  Magnus  Gabriel  de  la 
Gardies  frikostighet  nu  är  Uppsala  universitetsbiblioteks  förnämsta 
prydnad. 

Likheten  mellan  det  språk,  som  nordboarne  vid  nu  ifrågavarande 
tid  talade,  och  det  samtida  gotiska  språket  är  emellertid  icke  fullkom- 
lig. Trots  kortheten  af  de  äldsta  i  Norden  funna  runinskrifterna  kan 
man  i  flera  viktiga  fall  uppvisa  en  icke  oväsentlig  olikhet  mellan  dessa 
inskrifters  språk  och  det  gotiska.  En  af  de  förnämsta  spräkkännarne 
i  vårt  land  har  till  och  med  sagt,  att  på  den  tid,  med  hvilken  vi  nu 
sysselsätta  oss,  »olikheten  mellan  de  gotiska  och  nordiska  språken  är 
vida  mer  i  ögonen  fallande  än  likheten». 

Runinskrifterna  gifva  oss  visserligen  de  äldsta  direkta  upplysnin- 
garna om  språket  här  i  Norden,  men  man  har  på  ett  indirekt  sätt 
fått  någon  kännedom  om  våra  förföders  språk  under  en  ännu  äldre  tid. 
Uti  lapskan  och  finskan  träffas  nämligen  många  ord,  som  lapparne  i 
Sverige  och  Norge  lånat  från  sina  svenska  och  norska  grannar  samt 
finnarne  i  Finland  och  angränsande  trakter  från  de  redan  mycket  tidigt 
öster  om  Östersjön  bosatta  svenskarne  och  från  andra  germaner.    Dessa 

*  Den  äldsta  i  Sverige  skrifna  urknnd,  som  nu  linnes  i  behåll,  är  frän  1160-talet:  den 
ir  dock  skrifven  pä  latin.  De  äldsta  pä  svenska  skrifna  handlingar  vi  na  äga  äro  några 
landskapslagar  frän  1200-talet. 


180  JÄRNÅLDERN. 

lånord  visa  märkvärdigt  nog  ännu  i  dag  genom  vissa  otvetydiga  drag, 
att  de  upptagits  af  lapparne  och  finnarne  under  en  mycket  aflägsen 
forntid,  under  en  period  då  de  nordiska  språken  voro  ännu  mera  ålder- 
domliga än  på  de  äldsta  runinskrifternas  tid.  Ifrågavarande  lån 
måste  således  hafva  gjorts  redan  omkring  vår  tideräknings  början,  tro- 
ligen ännu  tidigare. 

Såvidt  vi  kunna  se,  var  det  språk,  som  under  den  förra  hälften 
af  det  första  årtusendet  efter  Kr.  f.  talades  i  Sverige,  nästan  alldeles 
detsamma  som  de  andra  skandinaviska  folkens  språk  vid  samma  tid. 
Ännu  många  hundra  år  senare,  under  vikingatiden,  var  ju  också  skill- 
naden mellan  svenskan  och  de  andra  nordiska  språken  mycket  obe- 
tydlig. 

Det  svenska  språket  under  förstnämnda  tid  var  däremot  mycket 
olika  språket  i  Sverige  under  vikingatiden  och  naturligtvis  ännu  mer 
olikt  den  nuvarande  svenskan. 

Såsom  prof  på  de  äldsta  svenska  runinskrifternas  språk,  utom  det 
sid.  176  gifna,  anföres  här  inskriften  på  en  sten  vid  Järsberg  i  Var- 
nums  socken,  sydöstra  Värmland.  På  denna  sten  läses:  Ubar  Hite 
Harabanar  wit  iah  ek  Erilar  runor  waritu,  som  i  ordagrann 
omskrifning  skulle  på  vår  tids  svenska  lyda:  öfver  Hit.  Rafn  vi 
två  och  jag  Jarl  runor  skrefvo*,  eller  »Stenen  är  rest  öfver  Hit. 
Vi  två,  Rafn  och  jag  Jarl,  skrefvo  runorna». 

En  plötsligt  uppträdande  förändring  i  grafskicket  och  åtskilliga 
förhållanden,  för  h vilka  jag  ej  här  kan  göra  redo,  tala  för  att  större 
eller  mindre  flockar,  som  utan  tvifvel  i  likhet  med  Nordens  gamla  be- 
folkning var  af  germansk  härkomst,  inflyttat  till  Skandinavien  och 
att  denna  inflyttning  börjat  omkring  två  hundra  år  efter  Kr.  f.**  Tro- 
ligen hafva  dessa  nykomlingar,  hvilka  efter  allt  att  döma  förr  haft  sitt 
hem  i  trakterna  kring  nedre  Donau  och  vid  Svarta  hafvet,  fört  med  sig 
hit  icke  endast  många  af  de  romerska  arbeten,  som  hittats  i  vår  jord, 
utan  äfven  kännedomen  om  skrifkonsten,  om  runorna.  Man  har  sanno- 
likt med  skäl  antagit,  att  de  förut  omnämnda  stora  mossfynden  på 
Fy  en  och  på  Jyllands  östra  kust  just  kunde  vara  minnen  från  våld- 
samma försök,  som  denna  nya  stam  gjort  att  få  fast  fot  i  dessa  delar 
af  det  nuvarande  Danmark. 

*  Det  engelska  >write>  har  bibehållit  den  begynnelsebokstaf,  hvarmed  ordet,  såsom 
vi  af  denna  och  andra  inskrifter  se,  fordom  började  äfven  i  Sverige. 

*♦  En  närmare  redogörelse  för  dessa  förhållanden  lämnas  i  B.  Salins  Altgermanische 
Ornament  i  k. 


III. 

FOLKVANDRINGSTIDEN. 

(Från  omkring  år  400  till  omkring  är  800.) 


1. 

Förbindelse  med  det  bysantinska  riket.  —  Guldrikedom. 

I  många  mansåldrar  hade  talrika  skaror  af  germanska  krigare 
tjänat  i  de  romerska  härarna,  och  i  många  mansåldrar  hade  de  olika 
germanska  folken  genom  handel  och  på  flerfaldiga  andra  sätt  kommit 
i  beröring  med  rom  a  me. 

Den  närmare  bekantskap  germanerna  sålunda  gjort  med  den  romer- 
ska världen  och  med  all  den  härlighet  det  romerska  riket  hade  att 
bjuda  på  lockade  dem  så  mycket  starkare  till  anfall  på  detta  rike, 
som  de  lärt  sig  inse  svagheten  hos  det  folk,  hvilket  lejde  talrika  ska- 
ror af  »barbarer*  till  sitt  försvar  mot  de  andra  barbarerna. 

Redan  vid  midten  af  det  tredje  århundradet  tvungos  romarne  af 
de  framträngande  germanerna  att  öfvergifva  en  del  af  sina  besittningar 
på  den  högra  Rhenstranden,  och  omkring  år  400  började  de  stora  folk- 
vandringar, som  inom  kort  gåfvo  Europas  politiska  karta  ett  nytt 
utseende. 

Mot  slutet  af  det  fjärde  århundradet  trängde  de  germanska  folk, 
som  bott  i  länderna  norr  om  Svarta  hafvet  och  vid  nedre  Donau,  fram 
ej  blott  öfver  Balkanhalfön  och  Italien  utan  äfven  mot  väster.  Många 
år  af  det  nya  seklet  hade  ej  gått  till  ända,  innan  Rom  fallit  för  Alariks 
västgöter  och  talrika  skaror  af  germaner  satt  öfver  Rhen,  h varefter 
de  snart  togo  det  rika  Gallien  i  besittning.  Samtidigt  blef  en  stor 
del  af  det  keltiska  Britannien,  som  romarne  ej  längre  mäktade  för- 
svara, eröfradt  af  de  från  trakterna  kring  nedre  Elbe  kommande 
angelsaxame. 

Af  de  germanska  stammarna  var  det  således  ej  blott  de  sydliga 
utan   äfven  de  nordliga,   som   deltogo  i  folkvandringarna.     Den  nyaste 


182  JÄRNÅLDERN. 

forskningen  har  ock  gifvit  oss  märkliga  upplysningar  ora  att  de  ger- 
maner, som  bott  i  länderna  vid  södra  Östersjön  och  kring  nedre  Elbe, 
vandrat  åt  sydväst,  tiU  Ehenträkterna,  likaväl  som  till  de  Brittiska 
öarna. 

Att  förbindelsen  mellan  de  länder,  hvilka  såsom  de  skandinaviska 
fortfarande  innehades  af  germanska  stammar,  och  dem,  som  nyligen 
blifvit  germanska,  skulle  vara  liflig,  ligger  i  sakens  natur.  Söderns 
historieskrifvare  omtala  också  den  samfördsel,  som  vid  denna  tid  ägde 
rum  mellan  goterna  i  söder  och  nordens  goter.  Så  förtälj  es  det,  att 
östgoternas  konung  Teodorik,  Italiens  eröfrare,  underhöll  en  liflig 
och  vänlig  gemenskap  med  våra  länder.  Italiename  prydde  sig  med 
pälsverk  från  Sverige,  och  en  konung  öfver  ett  af  Skandinaviens  folk, 
hvilken  frivilligt  eller  tvungen  lämnat  sitt  land,  fann  en  gästfri  till- 
flyktsort i  Ravenna,  Teodoriks  hufvudstad. 

Prokopius,  som  lefde  på  500-talet  och  en  längre  tid  vistades  vid 
kejsar  Justinianus'  hof,  berättar  om  en  gotisk  invandring,  som  kort  förut 
hade  försiggått  till  våra  bygder.  Om  ock  denna  invandring  möj- 
ligen varit  af  mindre  betydenhet,  bör  man  dock  fästa  mycken  vikt  vid 
berättelsen  därom,  såsom  meddelad  af  en  nästan  samtidig  författare, 
hvars  trovärdighet  man  ej  har  skäl  att  betvifla.  Då  Prokopius  såsom 
sekreterare  åtföljt  den  bysantinske  fllltherren  Belisarius  under  dennes 
fälttåg  mot  de  gotiska  folken,  hade  han  nämligen  godt  tillfälle  att 
komma  i  beröring  med  dem  och  erhålla  så  tillförlitliga  underrättelser 
om  dem  och  deras  grannar,  som  då  stodo  till  buds. 

Om  herulerna,  ett  med  goterna  besläktadt  folk,  berättar  sålunda 
Prokopius,  att  de  under  kejsar  Anastasius  I:s  tid  (491 — 518)  bodde  ofvan 
Donau.  De  voro  ännu  icke  kristna  utan  dyrkade  många  gudar,  åt 
hvilka  de  äfven  offrade  människor.  Med  sina  grannar,  longobarderna, 
kommo  de  i  krig  och  blefvo  slagna  samt  tvungna  att  öfvergifva  sina 
hem.  Först  togo  de  sin  tillflykt  till  gepiderna,  som  bodde  mellan 
Donau  och  Dnjestr;  men  äfven  af  dem  blefvo  herulerna  efter  någon 
tid  fördrifna.  En  del  flydde  då  öfver  Donau  och  fick  af  den  östromer- 
ske kejsaren  tillåtelse  att  nedsätta  sig  uti  Illyrien.  Men  de  öfriga  tå- 
gade mot  norr  under  anförande  af  höfdingar,  som  voro  af  kungligt 
blod,  drogo  genom  de  slaviska  folkens  länder,  genomvandrade  sedan 
stora  ödemarker  och  kommo  slutligen  till  varnerna,  ett  folk  som  bodde 
vid  norra  oceanen  (Östersjön),  troligen  i  det  nuvarande  Mecklenburg. 
Därifrån  fortsatte  herulerna,  utan  att  något  fientligt  vederfors  dem, 
sitt  tåg  genom  danernas  länder,  begåfvo  sig  från  dessa  tiU  sjöss  och 
anlände  så  till  Tule  (Skandinaviska  halfön),  hvarest  de  satte  sig  ned. 
Bland  Tules  folk  fanns  en  talrik  stam  vid  namn  ga u tar  (götar). 
Bredvid  dem  togo  de  nykomna  herulerna  sig  boningsplatser. 

Någon  tid  därefter  tilldrog  sig,  berättar  Prokopius  vidare,  att  de 
heruler,  som  af  kejsaren  fått  bostäder  i  Illyrien,  slogo  ihjäl  sin  konung 
Ökon   och   beslöto   att   i  hans  ställe  hämta  sig  någon  af  kunglig  börd 


FÖRBINDELSE   MED  DET  BYSANTINSKA  RIKET.   —  GULDRIKEDOM.  183 

från  Tule,  hvarför  några  af  deras  förnämsta  män  ditsändes.  Dessa 
kommo  till  Tule,  funno  där  många  af  kunglig  släkt,  utvalde  den,  som 
mest  behagade  dem,  och  begåfvo  sig  med  honom  tillbaka.  Han  dog 
under  vägen.  Då  återvände  de  till  Tule,  valde  en  annan,  som  nu  åt- 
följdes af  sin  broder  och  200  unga  män  af  de  i  Tule  boende  herulema. 
Emellertid  hade  herulerna  i  lUyrien  eftersinnat,  att  de  handlat  oklokt, 
då  de  utan  kejsar  Justinianus'  (527 — 565)  tillåtelse  skickat  till  Tule  att 
därifrån  hämta  sig  en  konung.  De  sände  därför  till  kejsaren  och  ut- 
bådo  sig  af  honom  en  regent,  hvilken  honom  bäst  syntes.  Han  utsåg 
därtill  en  man  vid  namn  Suartuas,  som  var  af  herulisk  släkt  men  som 
länge  hade  uppehållit  sig  i  Konstantinopel.  Honom  mottogo  de  med 
glädje.  Få  dagar  därefter  kom  dock  budskap,  att  de,  som  bUfvit  afsända 
till  Tule,  voro  i  annalkande.  Suartuas  drog  ut  med  en  hop  af  sitt  folk 
i  afsikt  att  nedgöra  de  ankoramande,  men  hans  män  gingo  om  natten 
öfver  till  dem,  som  kommo  från  Norden.  Suartuas,  öfvergif ven  af  alla, 
måste  fly  tiU  Konstantinopel. 

Prokopius  är  den  förste,  som  lämnar  oss  några  närmare  upplys- 
ningar om  Skandinaviska  halfbn  och  dess  invånare.  Tule  var  en 
mycket  stor  ö,  säger  han,  så  ansenlig,  att  den  väl  vore  tio  gånger  så 
stor  som  Britannien,  men  var  belägen  på  långt  afstånd  därifrån  mot 
norden.  En  del  af  ön  låg  obebodd  och  öde;  den  bebodda  delen  var  skiftad 
mellan  tretton  mycket  talrika  stammar,  hvar  och  en  under  sin  konung. 
Ehuru  Prokopius,  som  säger  sig  hafva  haft  i  sinnet  och  högeligen 
önskat  att  själf  besöka  den  underbara  ön,  icke  fått  tillfälle  att  sätta 
denna  önskan  i  verket,  hade  han  dock  talat  med  personer,  som  kommit 
därifrån. 

En  förunderlig  sak  tilldrog  sig  på  denna  ö  alla  år.  Vid  sommar- 
solståndet gick  nämligen  solen  pä  fyrtio  dygn  aldrig  ned  utan  syntes 
beständigt  öfver  horisonten;  efter  sex  månader  åter,  då  vintersol- 
ståndet inträffade,  gick  hon  på  lika  många  dygn  aldrig  upp,  så  att 
invånarne  hela  denna  tid  lefde  i  en  beständig  natt,  beröfvade  tillfället 
att  vistas  tillsammans  och  sköta  dagens  vanliga  förrättningar.  Proko- 
pius hade  frågat  de  invånare  från  Tule,  med  hvilka  han  sammanträffat, 
huru  de  vid  sådana  tider  räknade  dygnen.  De  hade  då  berättat  honom, 
att  solen  under  den  ständiga  dagen  ej  lyste  alltid  från  samma  trakt 
af  himmeln  utan  den  ena  tiden  från  öster,  den  andra  från  väster;  och 
när  hon  efter  fullbordad  rund  kring  synkretsen  återkom  till  det  ställe, 
där  de  voro  vana  att  se  henne  gå  upp,  då  visste  de,  att  ett  dygn  var 
förlidet.  Under  den  mörka  tiden,  hvaruAder  de  likväl  hade  något  ljus 
vissa  stunder  af  dagen,  räknades  dygnen  efter  månens  lopp;  de  plägade, 
sedan  de  lefvat  fem  och  trettio  dygn  i  mörker,  efter  gammalt  bruk 
skicka  upp  på  de  högsta  bergen  spejare,  hvilka,  när  de  från  bergs- 
topparna blefvo  solen  varse,  gåtVo  detta  till  känna  för  de  nedanför  bo- 
ende, hvarpå  dessa  glada,  ehuru  ännu  befinnande  sig  i  mörkret,  gjorde 
gästabud  till  firande  af  solens  återkomst,  och  detta  var  hos  tuleborna 


184  jXrnJLldern. 

den  största  högtiden.  —  Vi  igenkänna  lätt  häruti  den  vid  mid vintern 
firade  julen. 

InvåDarne  i  Tule  hade  seder,  som  icke  voro  mycket  olika  andra 
folks.  De  dyrkade  många  gudar  och  andar  i  himmeln,  i  luften,  på 
jorden,  i  hafvet,  äfven  några  som  troddes  bo  i  källor  och  floder;  de 
hemburo  dem  flitigt  alla  slags  oflFer.  Det  yppersta  offret  var  männi- 
skan, den  förste,  som  de  i  krig  togo  till  fånga.  Denne  offrade  de  åt 
»Mars»,  som  hos  dem  var  den  högste  guden.  Men  de  offrade  sina  krigs- 
fångar icke  blott  på  det  vanliga  sättet,  att  de  uppskuro  strupen  med 
en  knif;  de  upphängde  dem  äfven  i  träd  eller  kastade  dem  på  törn- 
taggar eller  afhände  dem  lifvet  på  annat  sätt. 

Samtidig  med  Prokopius  var  den  förste  författare  af  germansk 
härkomst,  som  talar  om  vårt  land.  Det  är  Jordanes  eller  Jornandes, 
till  börden  en  göt,  hvilken  lefde  vid  midten  af  det  sjätte  århundradet. 
Ingen  har  i  så  hög  grad  som  denne  >Mäster  Ardan»  under  hela  medel- 
tiden utöfvat  inflytande  på  föreställningen  om  vår  äldsta  historia. 
Han  omtalar  såväl  svear  och  götar  som  finnar. 

Nu  ifrågavarande  period  af  Nordens  historia  skildras  äfven  i  det 
gamla  angelsaxiska  kvädet  om  Beovulf,  en  f rände  till  geatemas 
konung  Hygeläc  (Hugleik)  och  slutligen  själf  konung  äfver  geaterna. 
Detta  kväde,  som  synes  vara  författadt  jämförelsevis  kort  tid  efter 
de  däri  omtalade  händelserna,  berättar  om  många  strider  mellan  sve- 
arne  och  geaterna.  Huruvida  de  sistnämnda  äro  de  i  Sverige  boende 
götarne  eller  de  danska  jutarne,  är  en  fråga,  om  hvilken  man  ännu  ej 
blifvit  ense.  Af  svearnes  konungasläkt,  Skilfingarne,  nämnas  Öhthere 
och  dennes  son  Eådgils,  och  att  dessa  äro  den  i  det  följande  omtalade 
ynglingasagans  Ottar  samt  hans  son  Adils,  är  uppenbart.  Likaså 
synes  det  vara  otvif v^elaktigt,  att  geatemas  nyssnämnde  konung  Hy- 
geläc, om  hvilken  det  förtäljes,  att  han  stupade  på  ett  krigståg  till 
frisernas  land,  är  den  nordiske  konung  med  samma  —  endast  på  ett 
föga  afvikande  sätt  skrifna  —  namn,  som  på  ett  sjötåg  till  dessa 
trakter  stupade  omkring  år  515,  enligt  en  samtida  frankisk  historie- 
skrifvare.  Svearnes  båda  nyss  omtalade  konungar  skulle  således,  om, 
såsom  man  har  anledning  antaga,  Beovulfskvädet  hvilar  på  historisk 
grund,  hafva  lefvat  på  500-talet.  Att  en  enda  konung  redan  vid  denna 
tid  skulle  hafva  samlat  svearne  under  sitt  välde,  synes  af  hela  fram- 
ställningen i  kvädet.  Riket  eller  landet  kallas  Sviörice  (c  uttalas  som  k), 
säkerligen  första  gången  ordet  Svearike  förekommer  i  historien. 

De  i  Skandinavien  boende  lapparne  omtalas  visserligen  måhända 
redan  af  Tacitus  (jfr  s.  57),  men  först  hos  Prokopius  finna  vi  något 
mera  utförliga  underrättelser  om  dem.  Bland  Tules  alla  invånare  voro, 
säger  han,  skridfinnarne  de  enda,  som  förde  ett  lif  icke  olikt  djurens, 
ty  de  hvarken  brukade  kläder  eller  täckte  sina  fötter  med  skor  eller 
närde   sig   af   de  alster  jorden  frambringar;  männen  plöjde  och  sådde 


FÖRBINDELSE   MED  DET  BYSANTINSKA   RIKET.   —   GULDRIKEDOM.  185 

icke,  och  kvinnorna  voro  icke  vana  vid  något  arbete.  Båda  könen 
födde  sig  af  jakt;  de  omätliga  skogarna,  här  större  än  någonstädes, 
och  de  mycket  höga  bergen  hyste  ett  outtömligt  förråd  af  villebråd 
och  djur,  af  hvilkas  kött  de  lefde.  De  hade  hvarken  lin  eller  annat 
lämpligt  för  sömnad  utan  klädde  sig  i  hudar,  som  de  hopfäste  med 
djursenor  och  kastade  öfver  kroppen.  Kvinnorna  gåfvo  icke  sina  barn 
di;  de  hängde  det  nyfödda  barnet,  insvept  i  ett  djurskinn,  upp  i  ett 
träd,  stucko  djurmärg  i  dess  mun  och  gingo  sedan  på  jakt. 

Den  longobardiske  häfdatecknaren  Paulus  Wamefrid,  hvilken  lefde 
i  senare  hälften  af  det  åttonde  århundradet  och  talat  med  folk  från 
den  Skandinaviska  »ön»,  meddelar  öfver  skridfinnarne  en  i  hufvudsaken 
lika  beskrifning.  Han  tillägger,  att  de  hade  sitt  namn  af  ett  ord,  som 
i  det  barbariska  språket  betyder  hoppa,  »ty  medelst  en  konst  att 
hoppande  springa  med  ett  krokigt  trä,  böjdt  som  en  båge,  förfölja  de 
vilddjuren».  >Hos  dem:^,  berättar  han  vidare,  »finnes  ett  djur,  som  gan- 
ska mycket  liknar  en  hjort,  och  af  hvars  hud,  så  luden  den  var,  jag 
sett  en  tröja,  räckande  till  knäet,  såsom  skridfinnarne  nyttja.»  Om  de 
trakter  de  bebodde  säger  han,  att  de  ej  ens  om  sommaren  saknade  snö. 
—  Vi  igenkänna  lätt  i  denna  Warnefrids  beskrifning  skidlöpningen, 
renen  och  fjällen.  Både  i  äldre  och  nyare  tid  har  nordbon  begagnat 
uttrycket  »skrida  på  skidor»,  ehuru  ordet  skrida  eljest  vanligen  beteck- 
nar en  långsammare  rörelse.  I  afseende  på  benämningen  skridfinnar 
på  lappame  torde  vi  dessutom  böra  ihågkomma,  att  lapparne  både  i 
äldre  och  nyare  tid  af  norrmännen  kallats  finnar.  Att  detta  folk 
fordom  innehaft  något  sydligare  delar  af  den  Skandinaviska  halfön  än 
nu,  hafva  vi  redan  vid  tal  om  minnena  från  stenåldern  anmärkt  (s.  5()). 


Ett  besök  i  vårt  nationalmuseum  och  en  blick  på  de  där  förvarade 
guldsmyckena  från  midten  af  järnåldern  äro  tillräckliga  att  visa, 
hvilken  förvånande  rikedom  på  guld  måste  hafva  funnits  här  i  Sverige 
för  fjorton  hundra  år  sedan.  Guldringar  af  ett  par  skålpunds  vikt 
äro  flera  gånger  hittade,  och  ej  sällan  påträffas  vid  arbete  i  jorden  ett 
större  antal  guldsmycken  från  denna  tid,  stundom  uppgående  till  en 
betydlig  vikt  och  af  ett  äfven  för  nutida  förhållanden  ansenligt  värde. 

Den  största  guldskatt  man  känner  från  Sverige  och  en  af  de 
största,  som  någonsin  blifvit  upptäckta  i  hela  Europa,  är  en  som  år 
1774  anträffades  å  ägorna  till  Tureholm,  nära  Trosa,  i  Södermanland. 
Af  de  närmare  omständigheterna  vid  fyndet  känna  vi  för  öfrigt  nu- 
mera endast,  att  man  30  cm.  djupt  hittade  Ȍtskilliga  guldringar, 
större  och  mindre,  några  helt  smala  och  släta,  andra  åter  tjocka  och 
krusade;  dessutom  några  guldsirater,  som  förmodligen  suttit  på  svärd, 
samt  smälta  stycken.     Fyndet  i  sin  helhet  vägde  29  skålpund  betsmans- 


186 


JÄRNÅLDERN. 


vikt»,  det  vill  säga  nära  12,5  kilogram.  Af  detta  kostbara  fynd,  hvars 
metallvärde  nu  skulle  uppgå  till  omkring  30,000  kronor,*  bl  ef  emeller- 
tid endast  en  tiondedel  räddad  genom  inlösen  för  statens  räkning;  allt 
det  öfriga  smältes  ned.  Den  del  af  fyndet,  som  inlöstes  och  som  ännu 
förvaras  i  Statens  historiska  museum,  består  af  en  stor  halsring  samt 

fyra  guldbeslag  till  ett  svärdfäste 
och  till  två  svärdslidor  (fig.  198), 
hvilka  beslag  äro  prydda  med  fili- 
gransirater.  Halsringen  väger  helt 
nära  1  kilogram  och  är  af  ovanligt 
fint  guld  (nära  98  procents  halt). 

Flera  andra  massiva  halsringar 
af  guld  från  denna  tid  äro  funna 
i  Sverige.  En  af  dem,  hvilken  icke 
kan  öppnas,  är  af  bildad  (fig.  199). 

De    praktfullaste    guldsmycken 
från    hela    hednatiden,    som    hittills 
blifvit  funna  i  Norden,  äro  emeller- 
tid tre  i  Statens  historiska  museum 
förvarade   stora   breda  halsringar  af  guld  från  det  femte  århundradet, 
hvilka    hvar    för    sig   väga    mellan    600   och    800   gram   och   bestå   af 
flera  —  tre,   fem    eller   sju  —  öfver  hvarandra  liggande  rör,   betäckta 


198.     Giildheslag  till  mynningen  af  en 
svärdslida.    Södermanland.     V  i. 


199.    Halsring  af  guld.    Västergötland.     Va. 

med  de  finaste  filigransirater  och  andra  pålagda  prydnader  (fig.  201); 
baktill  finnes  en  ledgång,  och  framtill  sammanhålles  ringen  därigenom, 
att  rörens  ändar  trädas  in  i  hvarandra.  Två  af  dessa  kostbara  hals- 
smycken äro  funna  på  olika  ställen  i  Västergötland,  det  ena  på  slutt- 
ningen af  Alleberg,  nära  Falköping,  det  andra  endast  två  och  en 
half   mil    därifrån,    nära   Möne    kyrka.     Det   tredje  smycket  (fig.  200) 


*  Att  i  vår  tids  mynt  angifva,  huru  mycket  denna  skatt  var  värd  då  den  nedlades. 
är  naturligtvis  omöjligt.  Vi  veta  endast,  att  guldets  värde  för  föga  mer  än  feta  hundra 
år  sedan,  på  1300-talet,  var  minst  tio  gånger  så  stort  som  nu;  troligen  var  det  än  högre 
under  det  femte  århundradet. 


FÖRBINDELSE   MED  DET   BYSANTINSKA   RIKET.    —   GULDRIKEDOM. 


187 


hittades    i    Torslunda   socken  på  Öland,  invid  Färjestaden,  öfverfarts- 
orten  till  fastlandet. 

Dessa  tre  redan  genom  sin  guldmassa  och  sitt  utomordentligt  fina 
arbete  ytterst  dyrbara  smycken  få  ett  ännu  högre  värde  för  oss  däri- 
genom, att  de  äro  de  enda,  som  nu  äro  kända.  Då  antalet  ej  är  mer 
än  tre,  kan  visserligen  denna  omständighet  icke  i  och  för  sig  anses 
tillräcklig  för  att  stödja  det  antagandet,  att  dessa  halsringar  äro  sven- 


^li-l 


200.    Halssmycke  af  guld.    Öland. 


i^^i^f!* 


ÅkIL. 


•  :0m  wm^__ 


^ka  arbeten.  Men  det  finnes  andra  förhållanden,  som  höja  det  öfver 
allt  tvifvel,  att  vi  i  dessa  praktstycken  hafva  alster  af  svensk  konst- 
färdighet från  en  tid,  som  ligger  ett  och  ett  hälft  årtusende  bakom  vår. 

Således  hade  icke 
blott  rikedomen  och 
praktlystnaden  utan 
äfvenguldsmedskons- 
ten  hos  våra  förfäder 
redan  vid  midten  af 
det  första  kristna  år- 
tusendet nått  en  höjd, 
som  vi  ej  förrän  under 
de  senaste  åren  kun- 
nat föreställa  oss. 

Emedan  inhemskt 
prägladt  mynt  ännu 
icke  fanns  i  Sverige, 
använde  man  vid 
denna  tid  guld  efter  vikt;  först  i  en  något  senare  tid  synes  silfret 
hafva  kommit  så  allmänt  i  rörelsen,  att  det  börjat  användas  som 
värdemätare.  Man  finner  också  ofta  i  jorden  hos  oss  större  och 
smärre,  släta,  i  spiral  lagda  ringar  af  guld  från  nu  ifrågavarande 
tid.  Att  dessa  spiralringar  (fig.  202)  verkligen  varit  använda  som 
betalningsmedel,  framgår  både  däraf,  att  de  flesta  antingen  äro  för 
små  eller  för  stora  för  att  kunna  bäras  som  fingerringar  eller  arm- 
ringar,   och   däraf,   att   de  ej   sällan  äro  afhuggna  i  ena  ändan  eller  i 


201.    Del  af  ett  sådant  halssmycke  som  fig.  200,  med 
ledgången.     Västergötland.     *;i. 


188 


JÄRNÅLDERN. 


bägge;  stundom  hade  man  i  den  afrundade  ändan  anbragt  en  liten 
skålformig  fördjupning  för  att  utmärka,  att  denna  ända  ännu  ^ar  orörd. 
Vi  inse  utan  svårighet,  att  man  ej  gärna  kunde  hafva  gifvit  det 
till  betalningsmedel  afsedda  guldet  en  lämpligare  form  än  spiralringens. 
Därigenom  att  metallen  var  utdragen  i  en  jämförelsevis  smal  ten,  var 
det  lätt  att  hugga  af  så  mycket  eller  så  litet,  som  erfordrades;  och 
därigenom  att  den  långa  smala  tenen  var  hopböjd  i 
spiralform,  kunde  den  medföras  utan  olägenhet  och  utan 
att  kräfva  mycket  rum.  Af  samma  skäl  är  ännu  i  dag 
det  för  penningmarknaden  afsedda  omyntade  guldet  ofta 
arbetadt  till  spiralringar. 

De  medaljliknande  smycken  af  guld  från  folk- 
vandringstiden, de  så  kallade  guldbrakteaterna  (fig. 
204),  hvilka  ofta  hittas  i  Sverige  och  hvilka  så  godt 
som  alla  äro  gjorda  här  i  landet,  böra  betraktas  såsom  prydnader 
eller  amuletter.*  Det  finnes  nämligen  ingen  anledning  att  anse  dem 
för  motstycken  till  vår  tids  belöningsmedaljer  eller  ordnar.  Stundom 
hittas  flera  på  samma  ställe,  jämte  pärlor  af  guld  eller  glas,  hvilket 
allt   tydligen    varit   uppträdt   på   en  snodd  och  buret  om  halsen;  pär 


202.    Spiralring 

af  guld,  afhug- 

gen  i  ena  ändan. 

Öland.    V». 


203.    Barbarisk  eftcrbildning  af  en  romersk  guldmedaljong  från  4:e  århundradet. 

Bohuslän.     Vi. 

lorna  hafva  suttit  mellan  brakteatenia  för  att  hindra  dem  att  falla 
tillsammans.  Bruket  att  bära  sådana  smycken,  hvilket  åtminstone 
i  vissa  delar  af  landet  (t.  ex.  på  Gottland)  bibehöll  sig  ända  in  i 
medeltiden,  har  tydligen  uppstått  därigenom,  att  man  här  i  Norden 
plägade  som  prydnader  bära  de  romerska  guldmynten,  hvilka  också 
ofta  hittas  antingen  genomborrade  eller  försedda  med  en  sådan  ögla 
som  brakteaternas.  I  stället  för  de  i  Rom  präglade  mynten  gjorde  man 
sig    själf   liknande   smycken,    hvilka  i  början  mer  eller  mindre  troget 


*  Namnet  brakteat  är  i  senare  tid  bildadt  af  ett  latinskt  ord  bractea,  som  be- 
tyder en  tnnn  plåt.  Huru  dessa  smycken  benämndes  pä  den  tid  de  voro  i  bruk,  det  känna 
vi  ej  —  Dessa  guldbrakteater  böra  ej  förväxlas  med  de  tunna,  ensidigt  präglade  si If ver- 
mynt  frän  medeltiden,  hvilka  äfven  pläga  kallas  brakteater. 


FÖRBINDELSE   MED   DET   BYSANTINSKA   RIKET.   —   GULDRIKEDOM.  189 

bildades  efter  de  romerska  mönstren.  Så  finner  man  stundom  i  vår 
jord  brakteatliknande  hängsmycken  (fig.  203),  hvilka  tydligen  äro 
gjorda  af  något  »barbariskt»  folk  i  Norden  eller  på  fastlandet,  i  det 
man  sökt  efterbilda  de  romerska  mynten  eller  guldmedaljongerna  från 
fjärde  århundradet.  Kejsarens  bröstbild  och  figurerna  på  frånsidan 
äro  jämförelsevis  lyckade;  men  omskriften  med  de  romerska  bokstäfverna, 
hvilka  den  germanske  stämpelsnidaren  icke,  förstod,  är  i  de  flesta  fall 
ersatt  med  tecken,  som  helt  och  hållet  sakna  h varje  betydelse. 

De  bilder,  som  ses  å  brakteaterna,  hade  säkerligen  en  af  dåtidens 
nordbor  välkänd  betydelse,  ehuru  denna  numera  är  omöjlig  att  i  alla 
enskildheter  bestämma,  i  synnerhet  som  inskrif- 
terna icke  synas  gifva  någon  upplysning  om  dem. 
På  goda  grunder  har  man  emellertid  trott  sig  på 
några  af  dessa  smycken  igenkänna  Odin,  hans  häst 
•och  hans  korpar,  samt  på  andra  Tor  och  en  af  hans 
bockar.  Att  många  brakteaters  bilder  haft  en  helig 
betydelse  bestyrkes  för  öfrigt  däraf,  att  vi  så  ofta 
å  dem  återfinna  hakkorset  (fig.  205)  och  andra  heliga 
tecken. 

Vi  hafva  sett,  att  guldbrakteaterna  uppkommit       204.    Guldbrakteat 

genom    efterbildningar   af  romerska  mynt  och  me-       funnen  nära  Vat]- 

daljonger.     Småningom  utbyttes  de  förvirrade    och  stena.    ^U. 

obegripliga    efterhärmningarna    af   romerska    bok- 

«täfver  mot  inskrifter  med  de  inhemska  runorna.    Dessa  runinskrifter  äro 

naturligtvis  i  allmänhet  ganska  korta.     En  af  de  längsta  finnes  a  den 

ofvan  (s.  175)  omtalade  vadstenabrakteaten,  som  bland  annat  innehåller 

hela  den  äldre  runraden  (fig.  204).  Någon  gång  kunna  väl  dessa 

inskrifter  tydas,  men  i  de  flesta  fall  synas  brakteaternas  in- 

.skrifter  icke  innehålla  riktigt  skrifna  ord  af  runristarens  språk. 

Guldbrakteaterna   äro  märkliga  bland  annat  därför,  att 

205     Hak- 
vi  i  dem  bafva  bevis  för  att  konsten  att  skära  stampar  och    ,    '      « 

,    ,,  11,  .    01        .  1         10       .     /.  kors  j)a  en 

prägla   metaller    var   känd  här  1   bvenge   redan   långt  löre  svenskgnld- 

hednatidens  slut.  Midten  på  brakteaterna  är  nämligen  oftast  brakteat. 
präglad,  och  ej  sällan  finner  man,  stundom  på  vidt  från 
hvarandra  skilda  ställen,  guldbrakteater,  som  tydligen  äro  slagna  med 
-en  stamp.  Nästan  alltid  äro  brakteaterna  ensidigt  präglade,  det  vill 
säga,  de  hafva  bilder  endast  på  en  sida,  den  som  syntes  då  smycket 
bars,  under  det  att  den  andra  sidan  är  slät  med  undantag  af  de  mer 
•eller  mindre  tydliga  fördjupningar,  som  motsvara  framsidans  upphöjda 
bilder.  Rundt  omkring  dessa  figurer  ses  på  framsidan  ofta  fina,  med 
•en  flyttbar  stämpel  inslagna  sirater. 

Källan  till  den  galdrikedom,  hvilken  vid  denna  tid  så  plötsligt 
visar  sig  här  i  Norden,  är  troligen  i  främsta  rummet  det  byte  germa- 
nerna gjorde  under  sina  segerrika  krig  med  det  allt  svagare  vordna 
romarriket,    hvarigenom    de    förra    bemäktigade  sig  en  stor  del  af  det 


190 


JÄRNÅLDERN. 


Romerskt  guldmynt  {solidus). 
Öland.     Vi. 


guld,  som  under  århundradenas  lopp  samlat  sig  inom  det  senare.  Sär- 
skildt  böra  vi  härvid  tänka  på  den  skatt  i  guld,  som,  enligt  hvad 
historien  har  att  förtälja,  flera  kejsare  i  Konstantinopel  just  vid  denna 
tid  blefvo,  då  de  ej  på  annat  sätt  kunde  skydda  sina  gränsområden 
för  fiendernas  härjningar,  tvungna  att  betala  till  goterna  vid  Donau 
och  till  hunnerna,  under  hvilka  goterna  kämpade  mot  det  östromerska 
riket. 

Redan  Teodosius  den  store  skall  hafva  gifvit  goterna  så  kallade 
subsidier,    och    vid   freden    mellan    hunnerna   och    Teodosius  II  år  447 

måste  kejsaren  medgifva,  att  de  årliga 
subsidierna    ökades   från  700  till  2,100 
marker   guld.    Då  kejsar  Leo  I  (457 — 
474)   ej    mer   ville   lämna   goterna  det 
vanliga  årsbeloppet,  härjade  de  Illyrien 
och  tilltvungo  sig  en  årlig  skatt,  som 
skulle  erläggas  i  guld.  Leos  efterträdare 
Zeno  måste  betala  ofantliga  summor  till 
Teodorik,  östgoternas  berömde  konung, 
för  att  försäkra  sig  om  hans  bistånd.    Just  dessa  tre  kejsarnamn,  Teo- 
dosius, Leo  och  Zeno,  möta  oss  ofta  på  de  i  Sverige  funna  guldmynten. 
Sedan   det    bysantinska   guldet   kommit  i  goternas  händer,  spreds 
det   snart   till   de  med  dem  närbesläktade  folken  vid  Östersjön.    Med 

tillhjälp  af  fynden  pä  Europas  fastland 
kunna  vi  också  lätt  spåra  de  vägar,  på 
hvilka  de  från  Konstantinopel  erhållna 
guldskatterna  letade  sig  fram  till  Öster- 
sjön. Dessa  vägar  följde  nu,  såsom  i 
denarernas  tid  (se  s.  139),  de  stora  flo- 
dernas, i  synnerhet  Weichsels,  dalar  ge- 
nom det  nuvarande  östra  Tyskland  och 
Polen.  Att  den  vanliga  handelsvägen 
mellan  sydöstra  Europa  och  Skandinavien  följde  Weichsels  lopp,  visas 
äfven  däraf,  att  Jordanes  i  det  sjätte  århundradet  omtalar  »ön  Scanzia^ 
det  vill  säga  Skåne  eller  Sverige,  såsom  liggande  midt  för  mynningen 
af  nämnda  flod. 

Den  omständigheten,  att  de  hos  oss  funna  guldmynten  ofta  icke 
visa  några  spår  af  nötning  och  långvarigt  bruk,  synes  antyda,  att  de 
ej  varit  länge  på  vägen.  Härvid  förtjänar  det  också  anmärkas,  att 
man  i  jorden  hos  oss  funnit  mynt  äfven  af  sådana  kejsare,  som  regerade 
endast  mycket  kort  tid.  Så  har  man  vid  olika  tillfällen  här  i  Norden 
hittat  mynt  af  kejsar  Leo  II,  hvilken  föga  mer  än  några  månader 
innehade  tronen. 

Det  mesta  af  det  guld,  som  vid  denna  tid  kom  hit  —  antingen 
det  kom  hit  som  prägladt  mynt  eller  i  annan  form  — ,  har  visserligen 
blifvit  omarbetadt  till  de  präktiga  smycken,  om  hvilka  nyss  var  tal. 


207.    Barbarisk  efterbildning  af 
myntet  fig.  206.    Sverige.     \  i. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  BYSANTINSKA  RIKET. 


GULDRIKEDOM. 


191 


Men  många  mynt  hafva  dock  i  oförändradt  skick  återfunnits  i  Skandi- 
naviens jord.  Här  har  man  nämligen  anträffat  ett  ganska  stort  antal 
bysantinska  och  västromerska  gnidmynt,  de  flesta  från  det  femte  år- 
hundradet, i  synnerhet  från  dess 
senare  hälft;  några  äro  från 
början  af  det  sjätte  århund- 
radet. Dessa  mynt  kallades  af 
romarne  »solidi»  och  hafva  ge- 
nom sitt  fina  guld  och  däri- 
genom att  de  under  århund- 
raden präglades  med  oförändrad 
vikt  och  halt  spelat  en  mycken 
betydande  roll  i  medeltidens 
finanshistoria.*  Fig.  206  visar 
ett  sådant  guldmynt,  funnet  på 
Öland.  Flera  af  de  här  funna 
guldmynten  från  denna  tid  äro 
emellertid  »barbariska»,  troligen 
af  germaner  gjorda,  efterbild- 
ningar  af  solidi;  prägeln  är 
dålig  (fig.  207),  men  vikten  och 
halten  äro  riktiga. 


Nu  ifrågavarande  period 
här  i  Sverige  utmärker  sig  icke 
endast  genom  sin  guldrikedom 
utan  äfven  genom  den  mängd 
andra  vackra  och  dyrbara  ar- 
beten, som  den  efterlämnat. 
Vapnen  och  smyckena  från  den- 
na tid  täfla  med  hvarandra  i 
prakt. 

Svärdens  fästen  äro  rikt  förgyllda  (fig.  208),  delvis  af  rent  guld. 
Så  är  den  tresidiga  knapp,  i  hvilken  fästet  upptill  slutar,  ej  sällan  af  guld 
och    dessutom   antingen   prydd  med  filigransirater  (fig.  209)  eller  med 


208.     Öfrc  delen  af  ett  järnsvärd;  fästet  delvis 

af  förgylld  brons  med  filigransirater  oeh  inlagda 

granater.    Gottland.     '  s. 


*  Omkring  500  i  SkandinavieD  fanna  bysantinska  (östromerska)  och  västromerska 
solidi  frän  ifrågavarande  tid  äro  nn  kända.  Liksom  de  romerska  denarerna  frän  de  första 
århundradena  efter  Kr.  föd.  äro  de  allra  flesta  solidi  funna  på  de  för  den  tidens  handel  .så 
viktiga  öarna  Gottland,  Öland  och  Bornholm:  men  under  det  att  silfvermynten  äro  utan 
jämförelse  mest  talrika  på  Gottland,  äro  guldmynten  talrikast  pä  Öland,  där  mer  än  en 
tredjedel  af  alla  från  hela  Norden  kända  solidi  äro  funna.  Anmärkningsvärdt  är,  att  den 
åren  491—518  regerande  kejsar  Anastasius'  mynt  aldrig  blifvit  funna  på  Öland,  under  det  att 
de  däremot  i  stort  antal  hittats  pä  Gottland.  —  Ordet  solidus,  som  i  långa  tider  var  nam- 
net på  ett  guldmynt  af  ofvannämnda  slag,  betecknar  nn  i  sin  italienska  form  sold  o  (det 
franska  son)  ett  kopparmynt  af  några  öres  värde. 


192 


JÄRNÅLDERN. 


infattade  granater,  stundom  med  emalj.  Och  den  runda  knapp,  som 
hade  sin  plats  vid  sidan  af  den  tresidiga  (fig.  208),  var  mången  gång 
af  massivt  guld  och  följaktligen  af  betydlig  vikt;  en  sådan,  funnen 
nära  Strängnäs,  väger  mer  än  ett  hälft  skålpund.  Äfven  beslagen  på 
svärdslidan    äro    mycket   ofta   förgyllda  eller  af  rent  guld.    I  senare 

fallet  äro  äfven  dessa  stundom 
prydda  med  filigran  sirater  (fig.  198). 
Många  präktiga  sköldbucklor 
från  denna  tid  äro  likaledes  funna 
i  Sverige  (fig.  22G).  Själfva  bucklan 
är  visserligen  af  järn,  men  den  är 
ej  sällan  beklädd  med  förgylld 
brons,  och  de  stora  halfklotformiga 
hufvudena  på  de  spikar,  med  hvilka 
bucklan  var  fäst  vid  skölden,  äro 
ofta  rikt  förgyllda.  Själfva  skölden 
var,  såsom  mänga  af  bildningar  visa 
(fig.  224),  rund. 

Härtill  kommer,  att  man  ur  de  svenska  grafvarna  från  tiden  om- 
kring år  ()0()  upptagit  praktfulla  hjälmar  (fig.  223),  till  hvilka  mot- 
stycken ej   äro  kända  i  de  samtida  fynden  från  andra  länder.     Äfven 


209.    Svärdsknapp   af  guld  med  filigran- 

sirater,  sedd  från  sidan  och  uppifrån. 

Skäne.     Vi. 


210,  211.    Bronsplåtar  med  upphöjda  bilder  (för  pressning  af  tunt  bronsbleck). 

Öland.     Vi. 


dessa    hjälmar   äro    af  järn,    betäckta  med  tunn  brons,  på  hvilken  ses 
pressade  bilder. 

Att  dessa  hjälmar,  liksom  nästan  alla  andra  vapen,  äro  svenska 
arbeten,  framgår  otvetydigt  af  deras  stil.  Man  har  också  i  Torslunda 
socken  på  Oland  funnit  fyra  bronsplåtar,  hvilka  tydligen  varit  formar 
för  att  pressa  sådana  bilder  som  de  på  hjälmarna;  två  af  dem  ses  fig. 
210  och  211. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  BYSANTINSKA   RIKET.   —  GULDRIKEDOM. 


193 


^mtmmmmmL 


^:.,c<:>&<N^  0\'y:<  >S^, 


Äfven  de  för  dåtidens  nordiska  kvinnor  afsedda  smyckena  äro 
präktiga  och  dyrbara.  Spännena  (fig.  212 — 216),  bland  hvilka  mer  än 
ett  öf verraskar  genom  sin  storlek,  voro  ofta  af  förgylldt  silfver  eller  för- 
gylld brons,  någon  gång  af  guld.  Många  prydas  af  inlagda  granater; 
de  delar,  som  äro  af  guld,  äro  stundom  täckta  med  filigransirater. 
Om  silfret  ej  är  förgylldt,  har  det  ej  sällan  inläggningar  i  niello. 

Det  fig.  218  afbildade  hängsmycket 
är  tydligen  infördt  från  främmande  land. 
Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  ett  par 
prydnader  af  glasfluss  med  skurna  bilder 
(fig.  217). 

Konsten  att  göra  filigransirater,  hvil- 
ken  vi  af  det  föregående  funnit  vara  känd 
här  redan  under  det  första  århundradet 
efter  Kristi  födelse,  har  aldrig  stått  högre 
i  Sverige  än  under  denna  period.  Därom 
vittna  sådana  halssmycken  som  fig.  2öl 
och  otaliga  andra  arbeten.  Men  härtill 
kommer  nu  en  annan  konst,  som  våra  för- 
fäder vid  denna  tid  lärde  sig  genom  sina 
förbindelser  med  Södern  och  som  lika- 
ledes under  nu  ifrågavarande  århundraden 
stod  mycket  högt  här.  Det  är  konsten 
att  pryda  med  små,  väl  slipade  skifvor  af 
granater,  infattade  mellan  tunna  väggar 
af  guld.*  Att  de  flesta  på  detta  sätt 
prydda  föremål,  som  anträff^ats  i  Sverige, 
äro  förfördigade  här  i  landet,  bevisas  där- 
af,  att  de  äro  af  typer,  som  ej  finnas 
annorstädes  men  som  här  allmänt  före- 
komma. Om'  vissa  föremål  kan  man  till 
och  ra  ed  på  detta  sätt  af  gör  a  den  frågan,  i 
hvilken  del  af  landet  de  äro  förfärdigade. 
Sådana  vackra  spännen  som  det  fig.  216  af- 
bildade äro  nämligen  gjorda  på  Gottland. 

Likaledes  visa  talrika  fynd,  att  man 
här  i  Sverige  förstod  konsten  att  pryda 

ett  arbete  af  silfver  genom  att  fylla  fördjupade  linier  med  en  svart 
massa  af  en  blandning  af  svafvel  och  silfver  eller  någon  annan  metall, 
således  den  under  namnet  niello  kända  konst,  som  i  våra  dagar  bland 
annat  utöfvas  i  det  ej  långt  från  Moskva  belägna  Tula. 

Beundransvärd  är  också  den  skicklighet,  med  hvilken  man  under 
folkvandringstiden  här  i  Sverige  förstod  att  förgylla  arbeten  både  af 


212.     Spänne   af  förgylldt  silfver, 

prydt  med  guld Jili gran  och  granater. 

Skåne.    »  i. 


*  På  franska  kallas  detta  verroteriecloisonnée.  Förfaringssättet  är  huf vudsakligen 
deteamma  som  i  det  slags  emalj,  som  benämnes  émail  cloisonné. 

Sveriges  historia.     I.  13 


194 


JÄRNÅLDERN. 


silf ver  och  brouB.  Många  sådana  föremål  äga  ännu  i  dag  en  bländande 
guldglans,  ehuru  de  legat  i  jorden  1300  år. 

Inom  den  södra  delen  af  det  nordiska  området  utvecklades  under 
denna  period  en  ny  ornamentstil,  som  hufvudsakligen  använde  djur- 
gestalter, vanligen  formade  på  ett  sådant  sätt,  att  de  i  hög  grad  af- 
vika  från  naturen.  Djurens  lemmar  äro  mången  gång  slingrade  om 
hvarandra  på  ett  sätt,  som  gör  det  för  en  ovan  betraktare  svårt  att 
urskilja  de  olika  delarna.  Några  prof  på  denna  stil,  som  från  Norden 
fördes  ut  öfver  mellersta  Europa,  ses  fig.  226,  227.  Anmärkningsvärdt 
är,  att  under  det  djurmotiv  spela  en  så  stor  roll,  växtmotiv  så  godt 
som  aldrig  kunna  spåras. 

Framställningarna  på  hjälmarna  och  andra  bilder  gifva  oss  upp- 
lysning om  såväl  mannens  som  kvinnans  dräkt  under  denna  period. 


213.    Bronaspänne. 
Gottland.    ^'i. 


214.    Liten  oval  spännbuckla       215.    Bronsspänne, 
af  brons.    Öland.     Vi-  Gottland.     Vi. 


Mannen  bar  ofta  (fig.  210  och  224)  en  med  ärmar  försedd  rock, 
som  räckte  ungefär  till  knäna  och  hvars  kanter  såväl  nedtill  som  fram- 
till voro  brämade  med  skinn  eller  på  annat  sätt  sirade.  Rocken,  som 
i  likhet  med  nutidens  kunde  öppnas  framtill,  sammanhölls  stundom  med 
ett  skärp  om  lifvet.  På  en  del  bilder  ser  det  ut,  som  om  man  användt 
åtsittande  byxor. 

En  liten,  vid  Tuna  i  Uppland  funnen  mycket  märklig  bronsbild 
(fig.  219)  visar,  huru  dåtidens  kvinnor  gingo  klädda.  Hon  har  lagt 
upp  håret  i  en  prydlig  knut  i  nacken  och  sedan  låtit  det  hänga  ned 
utefter  ryggen.  På  bröstet  ses  måhända  ett  halsband  af  glaspärlor. 
Öfver  axlarna  bär  hon  en  schal;  att  denna  hade  en  annan  färg  än  den 
öfriga  dräkten,  angifves  därigenom,  att  schalen  å  bilden  är  belagd  med  en 
blågrå  metall,  under  det  kjolen  är  förgylld.  Den  senare  tyckes  för 
öfrigt  vara  vid  och  lagd  i  många  veck  baktill,  hvaremot  den  framtill  är 
mera  slät  och  prydd  med  tvenne  broderade  band,  det  understa  anbragt 
å  kjolens  kant. 


GRAFVAR. 


195 


O 


5^ 


I 


2.    Grafvar. 

Grafskicket  var  under  denna  period  ej  öiVerallt  detsamma.  1 
vissa  trakter  brändes  den  döde,  och  en  hög  uppkastades  på  den  plats, 
där  bålet  stått.  I  andra  trakter,  äfven  i  sådana,  som  ligga  i  omedelbar 
närhet   af  de  förra,  jordades  den  döde  obränd,  vanligen  med  hufvudet 


196 


JÄRNÅLDERX. 


åt  norr;  mångenstädes  lades  hans  eller  hennes  lik  —  ty  både  män  och 
kvinnor  begrofvos  på  detta  sätt  —  i  en  båt.  Denna  ställdes  antingen 
uti  en  stor,  på  släta  marken  gräfd  grop,  som  sedermera  fylldes  utan 
att  täckas  af  någon  hög,  eller  ock  ställdes  båten  på  jordytan,  och  en 
hög  uppkastades  däröfver. 


å 


217.  Prydnad  af  glas- 
flu88  med  skurna  bil- 
der.   Gottland.    Vi- 


218.    Guldprydnad  i  form 
af  en  Örn.  Skåne.     *  i. 


219.    Kvinnobild. 
Uppland.    Vi. 


220.   Senromersk 
kamé.  Gamla  Upp- 
sala.    ^''l. 


De  märkligaste  grafvarna  med  brända  ben  från  denna  tid  äro  de, 
som  upptäckts  vid  Gamla  Uppsala.  Här  ligga  på  en  sandås  invid  kyrkan 
flera  smärre  och  tre  mycket  stora  grafhögar,  hvar  och  en  af  mer  än 
65  meters  diameter,  de  så  kallade  »kungshögarna»  (fig.  221);  denna  be- 


221.     Grafhögar  vid  Gamla  Uppsala. 


nämning  bör  nämligen  föredragas  framför  de  först  i  senare  tid  be- 
gagnade namnen  Odins,  Frös  och  Tors  högar.  De  hafva  en  betydlig 
höjd,  men  nedre  delen  bildas  af  sandåsen,  är  således  ej  gjord  af  människo- 
hand. 

Den    östligaste    af   dessa    högar    (»Odins    hög»)    undersöktes   åren 
1846    och    1847    på    det    sätt,  att  man  gräfde  en  horisontal,  tunnellik- 


GRAFVAR. 


197 


nande  gång  från  sidan  till  midten;  gången 
kläddes  med  trä  och  hölls  öppen  några  år, 
tills  den  började  förfalla  och  måste  fyllas. 
Högen  består  hufvudsakligen  af  sand,  men 
midten  är  ett  rundt  stenröse,  15  m.  i  diam. 
En  del  af  roset  betäckte  lämningarna  efter 
bålet;  liket  hade  nämligen  bränts  där.  Midt 
på  rosets  botten  fann  man  ett  hårdt  packadt 
lager  (1,80  m.  i  diam.)  af  aska,  kol  och  brända 
ben,  hvamnder  stod  ett  med  brända  ben  fylldt, 
vanligt  lerkärl,  täckt  med  en  tunn  stenflisa 
och  omgifvet  af  stora  kullerstenar.  I  kärlet 
och  i  det  stora  benlagret  låg  det,  som  var  kvar 
af  de  med  den  döde  brända  sakerna. 

Den  västligaste  högen  (»Tors  hög»)  under- 
söktes 1874  genom  en  stor,  öppen  inskärning 
från  sidan.  Till  sitt  inre  var  den  i  huf  vudsak 
lik  »Odinshögen»,  men  stenröset  var  mindre, 
och  benen  voro  icke  förvarade  i  något  lerkärl. 
Afven  i  detta  fall  hade  liket  blifvit  brändt 
på  det  ställe,  där  högen  sedan  uppkastades. 
Den  mellersta  högen  har  ej  i  vår  tid  öppnats, 
emedan   detta  lär  hafva  skett  på  1600-talet. 

Ur  graf varna  i  de  två  förstnämnda  högarna 
upptogos  lämningar  af  flera  genom  bålets  hetta 
söndersmälta  bronssmycken  och  af  glaskärl, 
glaspärlor,  kammar,  spelbrickor  och  med  djur- 
omament  prydda  arbeten  af  ben,  en  liten  sen- 
romersk kamé  (fig.  220),  bitar  af  guldsmycken, 
som  varit  prydda  med  ovanligt  fina  filigran- 
sirater  och  infattade  granater,  samt  guldtrådar, 
som  varit  inväfda  i  kläder,  nitnaglar  af  järn, 
ben  af  hundar,  m.  m.  Att  grafvarna  inne- 
hollo  föremål  af  guld  är  anmärkningsvärdt, 
emedan  sådant,  trots  guldrikedomen,  är  mycket 
ovanligt  under  denna  tid.  Grafven  i  »Odina- 
högen» visade  sig  vara  något  äldre  än  den  i 
»Torshögen»,  hvilken  senare  förskrifver  sig 
från  tiden  omkring  år  600. 

Andra  märkliga  graf  var  från  denna  period 
hafva  i  senare  tid  upptäckts  invid  Vendels  kyrka 
i  Uppland,  norr  om  Uppsala,  vid  ett  vattendrag, 
hvilket  nu  betraktas  som  en  biflod  till  Fyrisån 
men  väl  med  lika  rätt  kunde  kallas  denna  ås  öfre 
lopp.  Åren  1881—1893  undersöktes  här  fjorton 


198 


järnAldern. 


grafvar,  hvilka  äro  af  ett 
helt  annat  slag  än  de  vid 
Gamla  Uppsala,  ehuru  den 
äldsta  vendelgrafven  är 
ungefär  samtidig  med  »Tors- 
högen» och  afståndet  mel- 
lan båda  ställena  endast 
är  några  få  mil.  Vid  Ven- 
del hade  de  döda  obrända 
j ordats  hvar  och  en  i  en 
båt,  som  ej  varit  täckt  af 
hög;  i  stället  syntes  en 
grund  insänkning  i  mar- 
ken. Båtarna,  som  varit 
spetsiga  i  båda  ändar, 
växlade  i  längd  mellan  7,5o 
och  10,60  meter;  ån  hade 
på  den  tiden  tydligen  varit 
segelbar  för  sådana  fartyg 
ända  upp  till  Vendel. 
Fig.  222  visar  anordningen  i  en  af  dessa  grafvar.  I  båten  låg 
den  döde  höfdingen  utsträckt,  med  det  af  en  präktig  hjälm  (fig.  223) 
betäckta   hufvudet  åt  aktern.    Den  rikt  prydda  sköldbucklans  och  det 


Bjålm  frf  jfb-n  oeh  hon^.     Vendel 


224.    Del  af  hjälmen  fig.  223  {tunn,  pres- 
sad bronsplåt).    Vendel.     ^  i. 


225.     Del  af  en  hjälm  {tunn,  pressad 
bronsplåt).    Vendel.    Vi. 


långa  handtagets  läge  visar,  att  han  ännu  i  döden  varit  skyddad  af  sin 
sköld.  Vid  högra  sidan  hade  han  sitt  spjut,  med  spetsen  riktad  nedåt, 
vid  vänstra  sidan  sitt  svärd.  Där  låg  äfven  den  betslade  ridhästen. 
Två    hundar    hade  också  följt  sin  herre  i  grafven.    I  fören  stod  riklig 


GRAFVAR. 


199 


226.    Sköldbuckla  af  järn,  beklädd  med  förgylld  brons j  sedd  från  sidan  och  uppifrån. 

Vendel.     »/>. 


Vägkost:   en   skinka,   en    oxstek   och   ett  fårhufvud.     Grafven  innehöll 
slutligen  också  en  kittel  af  järn  att  koka  maten  i,  en  sax  m.  m. 

I  en  annan  graf  lågo  ej  mindre  än  tre  hästar,  tre  hundar,  en  tjur, 
en   galt,  en  sugga,  en  gumse,  en  tacka  och  en  gås.     Hästarnas  hofvar 


200 


JÄRNÅLDERN. 


voro  beslagna  med  broddar,  närmast  lika  dem,  som  än  i  dag  brakas  för 
oxar;  hästskor  synas  ej  varit  kända  i  Sverige  under  hela  hednatiden. 
Två  af  hundarna  hade  varit  bundna  i  ett  gemensamt  järnkoppel,  hvaraf 
lämningar  funnos  kvar. 


227.    Beslag  af  förgylld  brons.    Vendel.    Vi. 

Tre  hästar  hade  lagts  ned  äfven  i  några  andra  grafvar.  En  häst 
bar  ännu  på  hufvudet  det  med  praktfulla  beslag  af  förgylld  och  emal- 
jerad  brons  prydda  betsel,  som  ses 
fig.  228.  Att  de  män,  som  funno  sin 
hvilostad  i  vendelgrafvarna,  roat  sig 
med  falkjakt,  visas  däraf,  att  i  en  graf 
låg  skelettet  af  en  jaktfalk.  Samma 
graf  innehöll  också  ben  af  berguf, 
trana,  tam  anka  och  gås.  I  flera  graf- 
var lågo  kittlar,  halster  (fig.  231)  och 
annan  köksredskap. 

Att  ej  blott  mat  utan  äfven  dryck 
gifvits   den   döde,  framgår  däraf,  att 


228.   Betsel  prydt  med  förgyllda  och 
emaljeradc  bronsbeslag.    Vendel. 


229.    Del  af  betslet  fig.  228.    Vendel.    V«. 


glasbägare  nedlagts  i  ett  par  grafvar.  Dessa  bägare  äro  stora,  af  en 
egendomlig  form  (fig.  230),  som  äfven  återfinnes  i  England,  norra 
Frankrike  och  västra  Tyskland. 


ORAF\'AK. 


201 


mÉs».'.. 


Den  ovanligt  storartade  utstyrseln  af  grafvarna  vid  Vendel,  hvar- 
till  något  motstycke  icke  är  från  denna  period  kändt  i  någon  annan 
del  af  Norden,  gör  det  mer  än  sannolikt,  att  de  män,  som  jordats  här, 
varit  höfdingar,  måhända  med  konunganamn.  Härför  tala  ock  de  präk- 
tiga hjälmar,  som  lågo  i  ej  mindre  än  tre  af  vendelgrafvarna.  Hjälmen 
var  nämligen  under  nu  ifrågavarande  tid  mycket  sällsynt;  om  vissa 
folk  berättas  det,  att  endast  konungen  bar  en  sådan,  och  »den  hjälm- 
prydde>  är  i  de  nordiska  sångerna  ett  uttryck,  som  betecknar  konungen. 

Grafvarna  vid  Vendel  höra  ej  alla  till  samma 
tid.  Under  det  att  den  äldsta,  såsom  vi  sett,  för- 
skrifver  sig  från  tiden  omkring  år  600  och  de  ofvan 
beskrifna  tillhöra  ungefär  samma  tid,  är  den  yngsta 
ej  äldre  än  från  det  10:e  århundradets  midt  eller  se- 
nare del;  den  innehöll  nämligen  bland  annat  ett  ara- 
biskt silf vermynt,  prägladt  under  förra  hälften  af  det 
århundradet. 

Vid  Ultuna,  invid  Fyrisån  strax  söder  om  Uppsala, 
hade  man  redan  år  1855  upptäckt  en  graf  lik  dem  vid 
Vendel  men  täckt  af  en  hög.  Äfven  här  hade  den 
döde  höfdingen  med  sig  i  båten  två  hästar  och  präk- 
tiga vapen,  både  svärd  och  sköld;  äfven  här  hade 
hans  hufvud  varit  täckt  och  skyddadt  af  en  hjälm. 
Därjämte  hade  man  försett  honom  med  ett  tjog  pilar 
och  sannolikt  en  båge,  ehuru  den  sistnämnda  nu  var 
förstörd  och  af  de  förra  endast  järnspetsarna  åter- 
stodo.  I  båtens  fbr  lågo  ben  af  svin  och  gås  samt  en 
gryta  och  ett  halster  af  järn.  Grrafven  vid  Ultuna 
innehöll  dessutom  36  spelbrickor  och  tre  tärningar  af 
ben,  således  samma  antal  tärningar  som  det  hos  ro- 
marne vanliga.  I  andra  grafvar  från  denna  tid,  lik- 
som i  många  grafvar  från  äldre  delar  af  järnåldern 
och  frän  vikingatiden,  har  man  gjort  liknande  fynd. 

Båtgrafvar  från  denna  tid  lika  dem  vid  Vendel  äro  äfven  anträffade 
vid  Tuna  i  Alsike  socken,  ej  långt  från  Ultuna.  Under  det  emellertid 
i  alla  de  nu  omtalade  grafvarna  vid  Vendel  och  Ultuna  män  hade 
jordats,  har  man  vid  Tuna  funnit  både  kvinnolik  och  manslik  i  båt- 
grafvar. Vid  Augerum  i  Bleking,  nära  Karlskrona,  upptäcktes  också 
för  några  år  sedan  ett  med  flera  kvinnoprydnader  från  det  sjunde  år- 
hundradet utstyrdt  skelett  i  en  båtgraf,  hvilken,  i  likhet  med  den  vid 
Vendel,  ej  var  täckt  af  någon  hög. 

Den  tanke,  som  låg  bakom  detta  begrafningssätt,  var  således  icke 
endast,  att  den  döde  höfdingen,  »sjökonungen»,  skulle  i  den  andra 
världen,  liksom  i  denna,  hafva  ett  fartyg  till  sitt  förfogande.  Då 
äfven  kvinnor  begrofvos  på  detta  sätt,  måste  man  hafva  föreställt  sig, 
att  den   döde   behöfde   en  farkost  för  att  komma  öfver  till  den  andra 


230.     Glasbägare. 
Vendel.     V*. 


202 


järnAldern. 


världen.  Liknande  föreställningar  träffas  hos  många  andra  folk  i  vidt 
skilda  trakter.  Den  grekiska  myten  om  Karons  färja  är  ett  välkändt 
exempel  därpå.  Märkvärdigt  nog  går  likheten  i  föreställningarna  hos 
våra  förfäder  och  Söderns  folk  ända  därhän,  att,  liksom  grekerna  lade 
ett  mynt  i  den  dödes  mun  till  färjepenning  åt  Karon,  man  i  Sverige 
vid  denna  tid  haft  samma  bruk,  då  den  döde  ej  hade  egen  båt  till 
öfverfarten..  Så  fann  man  helt  nyligen  i  en  vid  Kälder  i  Linde 
socken  på  Gottland  undersökt  graf,  hvilken  icke  innehöll  lämningarna 
af  någon  båt,  ett  guldmynt,  som  låg  i  den  dödes  mun;  det  var  en 
efterbildning  efter  ett  bysantinskt  mynt.  Det  torde  för  närvarande 
vara  svårt  att  afgöra,  huruvida  detta  beror  på  någon  i  Norden  urgam- 
mal föreställning  eller  på  ett  inflytande  från  Södern  jämförelsevis  kort 
före  denna  tid. 


231.    Halater  af  järn,  sedt  från  två 
sidor.    Vendel.    Ve. 


232.    Bronsplåt  med  upphöjda  bilder. 
Öland.    Vi. 


På  Gottland  äro  flera  grafvar  från  denna  period  funna,  ehuru  man 
ännu  ej  i  någon  iakttagit  båtlämningar.  En  af  de  märkligaste  graf- 
varna  upptäcktes  för  flera  år  sedan  helt  nära  Vallstena  kyrka;  den 
innehöll  ett  svärd  med  präktigt  fäste,  hvars  tresidiga  knapp  är  af 
guld,  inlagdt  med  granater,  en  sköldbuckla  prydd  med  förgylld  brons, 
delar  af  betsel  och  flera  till  seldon  hörande  beslag  af  rikt  förgylld  brons 
med  vackra  djurornament,  ett  bronskärl,  ben  af  häst  m.  m. 

Bilderna  på  vendelhjälmarna  äro  af  stort  värde  icke  endast  därför, 
att  de,  såsom  \i  sett,  gifva  oss  värderika  upplysningar  om  den  dåtida 
klädedräkten  utan  ock  därför,  att  åtminstone  flera  bland  dem  utan 
tvifvel  hafva  en  religiös  mytisk  betydelse.  Den  ryttare  (fig.  225),  som 
med  sitt  spjut  angriper  en  orm,  medan  tvenne  fåglar  flyga  kring  hans 
hufvud,  har  med  skäl  betraktats  som  Odin;  i  de  två  fåglarna  har  man 


POLITISK   HISTORIA.  203 

sett  Odins  två  korpar,  de  som  i  Eddan  kallas  Hugin  och  Munin,  för 
att  begagna  namnens  isländska  form.  Äfven  de  ofvan  omtalade  brons- 
plåtarna från  Torslanda  på  Öland  anses  framställa  mytiska  scener: 
den  fig.  232  återgifna  plåten  med  en  uppenbarligen  i  ludna  byxor 
klädd  man  har  ansetts  framställa  den  Lodbrok,  som  skyddad  af  sina 
ludna  byxor  dräpte  ormen  och  befriade  Tora,  dotter  till  Herröd  jarl  i 
Götaland,  eller  måhända  snarare  hans  strid  med  den  björn  han  äfven 
skulle  hafva  fällt.  Vi  skulle  således,  om  denna  förklaring  är  riktig, 
häri  hafva  ett  bevis  för  att  lodbrokssagan  fanns  redan  långt  före  den 
Ragnars  tid,  som  sedan  af  traditionen  gjordes  till  ett  med  Lodbrok. 


3.    Politisk  historia. 

Sverige  har,  liksom  Norge  och  flera  andra  länder,  vuxit  samman 
af  många  små  riken,  som  förut  haft  hvar  sin  konung.  Dessa  småriken 
torde  i  allmänhet  hafva  ungefär  motsvarat  de  af  naturliga  gränser 
omslutna  »länder»,  de  nu  så  kallade  landskap,  i  hvilka  Sverige  fort- 
farande, om  också  icke  längre  af  myndigheterna,  indelas. 

Af  ålder  hafva  dessa  landskaps  invånare  ansetts  höra  till  två 
stammar,  svear  och  götar.  Den  olikhet,  som  kan  uppvisas  mellan 
dem,  har  emellertid  efter  all  sannolikhet  utvecklats  efter  deras  in- 
vandring till  Sverige;  det  finnes  nämligen  ingen  anledning  förmoda, 
att  de  ursprungligen  varit  olika  folk,  som  vid  skilda  tider  hit  in- 
vandrat. Båda  folknamnen  möta  oss  redan  hos  Tacitus,  och  än  i  dag 
talar  man  om  Svearike  och  Götarike.* 

Svearnes  hufvudbygd  var  Uppland,  under  h vilket  gemensamma 
namn  innefattades  dels  de  tre  »folklanden»  Tiundaland,  Attundaland 
och  Fjädrundaland,  dels  Roden,  kusttrakten  utmed  Östersjön. 
Upplands  gränser  voro  i  äldre  tid  Sagan  (mot  Västmanland),  Mälaren, 
Östersjön  och  skogen  ödmården.  Denna  skog  bildar  nu  gränsen  mellan 
Gästrikland  och  Hälsingland,  men  Gästrikland  räknades  såsom  en 
del  af  Roden  förr  till  Uppland.  Tiundaland,  där  Uppsala  låg  och 
som  var  det  förnämsta  af  folklanden,  innefattade  tio  härad  i  mellersta 
och  norra  Uppland,  Attundaland  åtta  härad  i  sydöstra  delen  af  Uppland, 
och  Fjädrundaland  (som  nu  är  en  del  af  Västerås  län)  fyra  härad  i 
sydvästra  Uppland.  Åtminstone  Tiundaland  och  Attundaland  utgjorde 
särskilda  lagmansdömen  ända  till  slutet  af  det  trettonde  århundradet, 
då  hela  Uppland  lades  under  en  lagman. 

De  båda  andra  svealandskapen  vid  Mälaren,  Södermanland  och 
Västmanland,    hade   fått   namn   af  sitt  läge  i  förhållande  till  Upp- 

*  Det  kan  m&hända  vara  skäl  att  härvid  päminna  om  att  Svearike  och  Götarike 
ordagrant  betyda  >8vear8  (eUer  svearnes)  rike»  och  »götars  (eller  götarne»)  rike>.  Svea 
och  Göta  iro  nämligen  gamla  former  för  pluralens  genitiv;  först  i  sonaste  tid  hafva  ds 
uppfattats  som  kvinnonamn  och  personifierats. 


204  JÄRNÅLDERN. 

land:  »de  söder  och  väster  (om  Uppland)  boende  männens  land». 
Dalarne  lydde  i  början  af  medeltiden  under  Västmanlands  lagman. 
Närke  och  Värmland  hade  då  egna  lagmän. 

Norr  om  ödmården  utmed  kusten  låg  Alir  och  norr  därom  Sund- 
edhe,  hvilka  bilda  det  nuvarande  Hälsinglands  kustbygd.  Med 
detta  senare  namn  betecknades  länge  allt  landet  norr  om  Ödmården,  således 
allt  det  som  nu  räknas  till  Norrland.    Hälsingarne  hade  sin  egen  lag. 

Götames  hufvudbygd  var  Västergötland,  till  hvilfeet  Dal  räk- 
nades. Det  på  andra  sidan  Vättern  belägna  landet  fick  namnet  Öster- 
götland. Småland  blef  den  gemensamma  benämningen  på  de  gamla 
landskapen  Värend,  Finved  (eller  Finhed)  och  Njudung  jämte 
trakterna  närmast  norr  därom  till  Vätterns  södra  strand.  Vid  östra 
kusten  låg  Tjust,  söder  därom  Möre  och  på  andra  sidan  sundet 
Öland.  Bleking  räknades  på  800-talet  till  Sverige.  Dit  hörde  ock 
vid  samma  tid  (jottland. 

Den  förnämste  af  de  många  höfdingarne  i  Svitjod  var  af  ålder 
uppsalakonungen,  som  rådde  för  offren  och  templet  i  Uppsala,  landets 
största  och  mest  berömda  helgedom.  Han  blef  småningom  hela  Sveriges 
konung,  ej  blott  Svealands  utan  äfven  Götalands. 

När  detta  inträffade,  när  de  nyss  uppräknade  landskap,  som  bil- 
dade hednatidens  Sverige,  förenades  till  ett  rike,  känner  icke  his- 
torien med  visshet.  Men  redan  före  slutet  af  den  period,  med  hvilken 
vi  nu  sysselsätta  oss,  måste  Sverige  hafva  lydt  under  en  konung. 

Föreningen  mellan  de  olika  landskapen  var  dock  endast  en  per- 
sonalunion. Det  enda  gemensamma  var  konungen.  Hvarje  landskap 
bibehöll  sin  själf ständighet,  hade  sin  egen  lag  och  sin  lagman. 

Oaktadt  så  lång  tid  förflutit,  sedan  dessa  landskap  förenades  till 
ett  rike,  hafva  deras  inbyggare  dock  ända  till  våra  dagar  ej  blott  i 
seder  och  språk  bibehållit  mycket  egendomligt,  utan  de  söka  ännu  med 
märklig  seghet  att  i  många  hänseenden  hålla  på  sin  själfständighet. 

Att  den  för  vår  historia  så  viktiga  frågan,  när  Sverige  förenades 
till  ett  rike,  ej  kan  närmare  besvaras,  beror  därpå,  att  vi  icke  äga 
några  inhemska  historiska  anteckningar,  icke  ens  en  konungalängd, 
för  äldre  tider  än  den,  då  kristendomens  seger  i  våra  bygder  redan 
var  afgjord.  De  utländska,  hufvudsakligen  isländska,  källor,  ur  hvilka 
något  kan  ösas,  böra  endast  med  stor  försiktighet  användas,  och  de 
gifva  för  nu  ifrågavarande  tid  föga  mer  än  konunganamnen. 

Först  under  den  förra  delen  af  det  nittonde  århundradet  blef  den 
så  kallade  Fornjotska  (eller  »Fornjoterska»)  ätten,  med  hvilken  man 
dittills  låtit  Sveriges  historia  börja,  återförvisad  till  mytens  område. 
Och  ännu  mot  det  århundradets  slut  var  man  van  att  betrakta  be- 
rättelserna i  Snorre  Sturlessons  under  det  13:e  århundradet  författade 
Ynglingasaga  om  de  i  Uppsala  regerande  konungarne  af  Ynglinga- 
ätten —  med  undantag  af  de  allra  första  —  såsom  hufvudrakligen 
historiskt    tillförlitliga.      Ynglingasagan    stödde    sig   på   ett   gammalt 


POLITISK  HISTORIA.  205 

kväde,  Ynglingatal,  eller  kanske  rättare  den  var  en  på  prosa  aifattad 
utförligare  skildring  af  det,  som  detta  kväde  hade  att  förtälja. 

Att  Snorre  själf  insåg,  med  hvilken  försiktighet  man  måste  upp- 
taga hvad  han  i  sin  bok  gaf,  visar  sig  bäst  af  det  han  säger  i  före- 
talet tiU  denna:  >Somt  är  skrifvet  efter  forna  kväden  och  sagosånger, 
med  hvilka  man  fordom  förlustat  sig.  Om  det  ock  är  något,  för  hvilket 
vi  icke  hafva  bevis,  så  hafva  vi  bevis  åtminstone  därför,  att  gamla 
visa  män  hållit  det  för  att  vara  sant.  Tjodulf  från  Hvin  *  var  skald 
hos  Harald  Hårfagro.  Han  diktade  äfven  om  konung  Ragnvald  högre 
än  bergen  ett  kväde,  som  kalladt  är  Ynglingatal.  I  detta  kväde 
nämnas  trettio  Ragnvalds  förfäder,  hvarjämte  talas  om  deras  död  och 
hvilostad.  Efter  Tjodulfs  sägner  är  Ynglingatiden  först  skrifven. 
Vidare  är  tillökadt  efter  visa  mäns  sägner.» 

Snorres  uppgift  om  Ynglingatals  författare  har  emellertid  i  senare 
tid  blifvit  betviflad,  och  man  har  anfört  tungt  vägande  skäl  för  den 
åsikten,  att  Ynglingatal  skulle  vara  diktadt  icke  i  senare  hälften  af 
800-talet  utan  hundra  år  därefter,  i  senare  hälften  af  900-talet,  möj- 
ligen af  en  annan  då  lefvande  Tjodulf  af  Hvin.  Kvädet  vore  då  ej  så 
samtidigt  med  de  senaste  däri  omtalade  händelserna  och  följaktligen 
ej  så  tillförlitligt  ens  i  fråga  om  dem,  som  man  förut  alltifrån  Snorres 
dagar  antagit. 

Härtill  kommer,  att  icke  blott  namnen  på  de  tre  första  i  Yng- 
lingasagan omtalade  uppsalakonungarne:  Oden,  Njord  och  Frö  —  eller 
Yngve,  Njord  och  Frö,  såsom  isländaren  Are  uppgifver  —  äro  guda- 
namn utan  att  också  de  följande  konungarne,  Fjölne,  Svegde, 
Vanlande  och  Visbur,  äro  mytiska.  Hos  Nordens  hedniska  skalder 
förekomma  både  Fjölne  och  Svegde  bland  Odens  många  namn.  Äfven 
de  härefter  uppräknade  Domaide,  Domar,  Dygve,  Dag  och  Agne 
måste  betraktas  antingen  som  mytiska  eller  som  uppkonstruerade. 

Först  de  nu  följande,  Alrek  och  Erik,  kunna  vara  historiska. 
Åtminstone  äro  dessa  namn,  i  motsats  till  så  godt  som  alla  de  föregående, 
kända  som  verkliga  personnamn.  Detsamma  kan  sägas  om  deras  efter- 
trädare, Alf  och  Yngve,  Huglek,  Järund,  ön  (eller  Ane)  och 
Egil,  men  då  de  ej  omtalas  af  andra  författare,  kunna  vi  ej  nu  ut- 
reda, huruvida  Ynglingasagans  uppgifter  om  dem  äro  tillförlitliga. 

De  få  rader  Ynglingatal  ägnar  hvarje  konung  innehåUa  för  öfrigt 
ftga  mer  än  konungens  namn  samt  uppgift  om  hans  släktskap  till  före- 
gångame,  hans  dödssätt  och  någon  gång  hans  hvilostad.  Enligt  Snorre 
blefvo  många  af  dem  höglagda  vid  Uppsala  eller  på  Fyresvallama. 
Då  Ynglingasagan  berättar  om  den  ene  sveakonungens  fUrd  till  Fin- 
land och  den  andres  strider  i  Danmark,  om  missväxt  och  hungersnöd 
samt  huru  man  sökte  råda  bot  därför  genom  att  offra  konungen  själf, 
sedan  det   visat   sig,    att   man   ej    genom   andra    människooffer  kunde 

*  Hvin  i  södra  Norge. 


206  jlRNÅLDBRN. 

blidka  gudarne,  så  är  det  emellertid  sannolikt,  att  någon  historisk 
bakgrund  kan  finnas  bakom  dessa  sägner,  äfven  om  konungarnes  namn 
skulle  vara  diktade.  Det  står  också  i  full  öfverensstämmelse  med  våra 
förfäders  tro,  att  Ynglingasagan  berättar,  huru  en  konung  var  så  vis, 
att  han  förstod  fågelspråket. 

Såsom  ett  prof  på  Tjodulfs  Ynglingatal  och  det  gamla  på  om- 
skrifningar  rika  skaldespråket  anföra  vi  följande  vers  om  den  nyss- 
nämnde konung  Egil,  som  fick  tillnamnet  Tunnadolge,  sedan  han  med 
den  danske  konungen  Frodes  hjälp  segerrikt  bekämpat  ett  uppror  af 
trälen  Tunne: 

Ur  landet  flydde  det,  som  förr  i 

den  lofsälle  östermark 

Tys   ättling  länge  burit 

för  Tunnes  välde,  brynens  klint, 

men  h  Egil  Och  slutens  svärd, 

blodar  jättens  det  skidlösa, 

ök,  det  vilda,  till  hjärtat  stod  på 

oxospjutot,  skilfingasonen.  * 

Efter  Egil  vardt  hans  son  Ottar  konung.  Då  han,  säger  sagan, 
vägrade  att  betala  den  af  fadern  utlofvade  skatten  till  Frode,  härjade 
denne  i  Svitjod,  brände  bygden  och  tog  mycket  byte.  Följande  som- 
mar härjar  Ottar  i  Danmark,  under  det  Frode  är  borta  på  vikingatåg; 
men  dennes  jarlar  samla  en  här  och  lyckas  att  i  Vendel  vid  Limfjorden, 
således  i  norra  Jylland,  öfverraska  sveakonungen,  som  efter  en  hård 
strid  stupar.  Danerna,  berättar  Snorre,  togo  hans  lik,  förde  det  i  land 
och  lade  upp  det  på  en  hög,  där  vilddjur  och  fåglar  fingo  slita  sönder 
det.  Äfven  gjorde  de  en  träkråka,  som  de  sände  till  Svitjod  med  häls- 
ning, att  mer  var  icke  sveakonungen  Ottar  värd.  Sedan  kallades  han 
»Ottar  Vendelkråka». 

Han  efterträddes,  berättar  Snorre,  af  sin  son  Adils.  Att  denna 
del  af  Ynglingasagan  ej  är  endast  en  dikt,  framgår  däraf,  att  äfven 
det  förut  nämnda  Beovulfskvädet  bland  svearnes  konungar  nämner  en 
Ottar  (eller  såsom  det  på  angelsaxiska  skrifves  Öhthere)  och  dennes 
son  Adils  (Eadgils). 

Att  Ottar  och  Adils  verkligen  varit  konungar  i  Svitjod,  kan  såle- 
des icke  betviflas.    De  äro  våra  första  historiska  konungar. 

Det  kan  då  vara  af  intresse  att  erfara  hufvuddragen  af  Snorres 
berättelser  äfven  om  Adils'  och  hans  efterträdares  öden,  ehuru  vi  veta, 
att  dessa  berättelser  mera  höra  till  sagans  än  till  den  tillförlitliga  his- 
toriens område. 

*  Krigaren  sägcs  vara  en  ättling  af  krigsguden  Ty.  Oxar  ocli  kor  omtalas  ofta  i 
sägnerna  såsom  jättarnes  egendom.  Östermark  är  Svitjod,  brynens  klint  är  pannan,  och 
med  statens  skidlösa  svärd  menas  hornet.  Skilfing,  ett  af  de  mänga  uttrycken  för  konung 
i  det  poetiska  språket,  är  i  Beovulfssängen  ett  släktnamn  på  svearnes  konungar.  Skil- 
lingar  nämnas  också  såsom  en  förnämlig  ätt  vid  sidan  af  Sköldungar,  Ylfingar  och  Yng- 
lingar i  den  med  Eddan  troligen  jämngamla  sången  om  Hyndia.  I  en  af  eddasångerna 
kallas  Odin  själf  skilfing. 


POLITISK  HISTORIA.  207 

Adils  var  länge  konung  och  stundom  ute  på  vikingatåg.  En  som- 
mar härjade  han  i  Saxland,  norra  Tyskland.  En  annan  gång  måste 
han  själf  fly  vid  ett  infall  af  den  danske  konungen  Helge  från  Lejre 
på  Själland.  Äfven  med  Norge  skall  han  hafva  legat  i  fejd  och  be- 
segrat en  norsk  konung  Ale  på  Vänerns  is. 

De  nordiska  skalderna  benämna  ofta  i  sitt  bildspråk  guldet: 
>Fyrisvalls  sädt  eller  »Rolf  Krakes  säd»,  därmed  häntydande  på  sagans 
berättelse  om  ett  besök,  som  den  ryktbare  danske  sagohjälten  konung 
Rolf  Krake  gjorde  i  Uppsala  för  att  af  Adils  utkräfva  en  belöning, 
som  denne  skall  hafva  lofvat  Rolfs  kämpar  för  deras  biträde  i  den 
nyssnämnda  striden  med  Ale  men  som  sveakonungen  sedan  vägrade 
att  utlämna.  Då  Rolf,  varnad  af  sin  moder  Yrsa,  som  nu  var  Adils' 
drottning,  med  sina  kämpar  skyndsamt  lämnade  Uppsala  för  att  komma 
ned  till  sina  skepp,  förföljdes  han  af  Adils  och  dennes  folk.  Rolf  hade 
af  Yrsa  erhållit  ett  horn  fylldt  med  guld:  för  att  uppehålla  förfölj arne 
tömde  han  nu  hornets  innehåll  på  fältet  vid  Fyrisån,  hvarigenom 
han  lyckades  undkomma,  under  det  att  sveame  uppsamlade  guldet. 

Då  Adils  vid  ett  disarblot  *  i  Uppsala  red  omkring  disarsalen, 
snafvade  hans  häst,  och  konungens  hufvud  krossades  mot  en  sten. 

Han  efterträddes  af  sin  son  östen,  i  hvilkens  dagar  både  danskar 
och  norrmän  mycket  härjade  i  Sveaväldet.  En  gång  då  östen  var  i 
»det  härad,  som  kallas  Lofund»  (möjligen  Lofön  i  Mälaren),  vardt  han 
öfverfallen  och  innebränd  af  en  sjökonung  vid  namn  Salve  (SöIve) 
från  Jylland.  »Därpå  for  Salve»,  förtäljes  det,  »till  Sigtuna,  där  han 
fordrade  konunganamn  och  mottagande,  men  sveame  samlade  en  här 
och  ville  värja  landet  mot  honom.  Striden  vardt  så  stor,  att  den  sä- 
ges  icke  hafva  slutat  på  elfva  dygn.  Slutligen  fick  Salve  seger  och 
var  sedan  länge  konung  öfver  Svitjod,  till  dess  svearne  sveko  honom 
och  han  vardt  dräpt.» 

Ingvar,  östens  son,  vardt  därpå  svearnes  konung.  Han  berättas 
hafva  varit  krigisk  och  förstod  icke  blott  att  värja  sitt  land  mot  de 
fientliga  anfall,  för  hvilka  det  en  längre  tid  varit  utsatt,  utan  bör- 
jade äfven  själf  härja  i  östervägar.  Men  en  sommar,  då  han  var  på 
hämad  i  Estland,  blef  han  besegrad  af  esterna.  Ingvar  föll  och  vardt, 
enligt  sagan,  höglagd  vid  själfva  sjön,  hvarför  Tjodulf  kvad,  att 

hafvet  öster  ut 

för  höfding   svenske 

Gymes  kväde 

till  gamman  k  väder.  ** 

Ingvars  son  Anund  tog  nu  konungadömet  i  Svitjod.  Hans  första 
plikt   var   att   hämnas   faderns   död,    hvarför  han  for  med  sin  här  till 

*  Disarblot  var  en  offerfest,  helgad  ät  de  osynliga  väsen,  som  ansägos  följa  och  be- 
vara antingen  en  enskild  människa  eller  hela  ätten. 

**  Med  Oyme,  namnet  på  en  jätte,  menas  här  hafvet. 


208  JÄRNÅLDERN. 

Estland,  där  lian  härjade  vida  och  fick  stort  byte.  I  hans  dagar  var  god 
äring  i  Svitjod,  och  han  skall  hafva  arbetat  mycket  på  landets  uppodling 
och  på  anläggande  af  vägar  öfver  ödemarkerna,  hvarför  han  kallades 
Bröt- Anund  *.  Då  han  en  höst  färdades  i  en  trång  fjälldal,  blef  han 
dödad  af  ett  jordskred. 

Ingjald,  Anunds  son,  vardt  nu  konung  i  Uppsala.  Han  fram- 
ställes  af  sagan  såsom  den  där  med  våld  och  list  beredt  Sveriges  för- 
ening till  ett  rike.  Då  hans  fader  dog,  var  uppsalakonungen  väl  den 
förnämste  i  Svitjod  men  ej  den  ende,  emedan  där  funnos  många  »härads- 
konungar», hvilka  rådde  öfver  hvar  sin  del  af  landet  och  hvilka  skild- 
ras såsom  själfständiga  eller  så  godt  som  själfständiga.  Så  omtalas 
af  sagan  vid  denna  tid,  utom  konungen  i  Uppsala,  särskilda  konungar 
ej  blott  i  Östergötland,  Södermanland  och  Närke  utan  äfven  i  hvart 
och  ett  af  de  tre  ofvan  omtalade  »folklanden»,  som  bilda  det  nuvarande 
Uppland,  nämligen  Tiundaland,  Attundaland  och  Fjädrundaland. 

Ingjald  lät  tillreda  ett  präktigt  gästabud  i  Uppsala  för  att  fira 
arföl  efter  sin  fader  och  inbjöd  dit  sju  andra  konungar,  af  hvilka  alla 
kommo  utom  Granmar,  konung  i  Södermanland.  »Det  var  den  tiden 
sedvänja»,  berättar  Snorre,  »att  när  arföl  hölls  efter  konungar  eller 
jarlar,  den,  som  skulle  mottaga  arfvet,  satt  pä  pallen  framför  högsätet, 
tnis  det  så  kallade  bragefull  **  inbars.  Då  skulle  han  stå  upp  emot 
bragefullet,  aflägga  ett  löfte  och  sedan  dricka  ur  hornet.  Efter  detta 
skulle  man  leda  honom  i  högsätet,  som  fadern  haft,  och  då  var  han 
kommen  till  hela  arfvet  efter  honom.»  Då  nu  bragefullet  kom  in, 
gjorde  Ingjald  det  löftet,  att  han  skulle  öka  sitt  rike  med  hälften  åt 
hvarje  väderstreck  eller  ock  dö,  hvarpå  han  drack  ur  hornet.  Om 
kvällen  lät  han  sitt  folk  omringa  och  antända  den  nybyggda  sal,  hvari 
de  inbjudna  konungarne  och  deras  män  lågo.  Salen  med  dem,  som  där 
inne  voro,  brändes,  och  de,  som  sökte  komma  ut,  dräptes.  Därefter  lade 
Ingjald  under  sig  alla  de  riken,  som  de  sex  konungarne  ägt,  och  tog 
skatter  däraf. 

Ett  följande  år  öfverföU  Ingjald  en  natt  konung  Granmar,  som 
då  var  på  gästning  å  Selaön  i  Mälaren;  denne  brändes  inne  med  allt 
sitt  folk,  och  Ingjald  lade  under  sig  hans  land  samt  satte  höfdingar 
däröfver.  »Man  säger»,  tillägger  Snorre,  »att  Ingjald  dräpt  tolf  konun- 
gar, svikande  dem  alla  under  fred;  däraf  kallades  han  Illråde.» 

Slutligen  fick  han  dock  själf  dela  det  öde  han  beredt  så  många 
andra.  En  öfvermäktig  fiende  bröt  in  i  Svitjod,  under  det  att  Ingjald 
var  på  Ränninge***  jämte  sin  för  liknande  illgärningar  som  fadern  be- 
ryktade dotter  Åsa.  Han  trodde  sig  icke  stark  nog  till  strid  och  insåg, 
att  om  han  flydde,  skulle  hans  fiender  från  alla  håll  strömma  emot  honom. 


*  Bröt,  af  bryta,  betyder  väg. 
**  Bägaren,  8om  dracks  till  guden  Brages  ära. 
***  Ränninge  anses  hafya  legat  pä  Fogdön  eller  enligt  annat  antagande  pä  Tosterön  i 
Mälaren,  där  liknämnda  ställen  funnits. 


POLITISK  HISTORIA.  209 

Då  fattade  han  med  Åsa,  förtäljer  sagan,  det  frejdade  beslutet,  att  de 
gjorde  sitt  folk  drucket  och  sedan  lade  eld  i  hallen,  som  brann  upp 
med  Ingjald  och  Åsa  samt  allt  det  innevarande  folket. 

Höfdingen  för  den  fientliga  här,  som  varit  anledningen  till  Ing- 
gjalds  förtviflade  beslut,  skall  hafva  varit  Ivar  Vidfamne.  Denne 
lade  nu  under  sig  hela  sveaväldet.  »Äfven  intog  han»,  berättar  Snorre, 
>hela  danaväldet,  en  stor  del  af  Saxland,  hela  Österrike  och  femte- 
delen af  England.*  Af  hans  ätt  äro  sedan  komna  envåldskonungarne  i 
Danmark  och  Svitjod.» 

Den  i  Ynglingasagan  bevarade  sägnen  låter  Ingjalds  son  Olof, 
som  efter  faderns  odåd  och  död  ej  kunde  stanna  i  Svitjod,  draga  till 
Värmland  och  där  genom  uppodling  af  förut  obrukade  sträckor  om- 
kring Klarälfven  skaffa  sig  ett  nytt  rike.  Olof,  som  för  sina  nyod- 
lingar erhöll  tillnamnet  Trätälja,  skulle  sedermera  hafva  blifvit  stam- 
fader för  en  norsk  konungaätt,  som  bland  sina  medlemmar  räknade 
Harald  Hårfagre.  Man  har  dock  ansett  det  möjligt,  att  detta  sam- 
band mellan  Norges  förste  envåldskonung  och  den  gamla  konungaätten 
i  Uppsala  endast  haft  sin  grund  i  ett  försök  af  Tjodulf  att  öka  Harald 
Hårfagres  ära  genom  att  leda  hans  stamträd  upp  till  den  berömda 
Ynglingaätten  och  därigenom  till  gudarne.  Uppgiften  om  Olofs  upp- 
odlande af  Värmland  kan  i  intet  fall  betyda,  att  detta  landskap  dit- 
tills varit  obebodt,  emedan  talrika  grafvar  och  fynd  från  såväl  sten- 
åldern som  senare  tid  vittna  om  tillvaron  af  invånare  där  redan  långt 
före  Olofs  dagar.  Andra  äldre  käUor  uppgifva  för  öfrigt,  att  svea- 
konungen Olof  Trätälja  »länge  och  fredligt  regerade  och  vid  hög  ålder 
afled  i  Svitjod»,  där  han  »var  konung  till  sin  ålderdom».  Då  emeller- 
tid också  Saxo  talar  om  en  »Olof,  småkonung  öfver  värmlänningarne», 
och  äfven  andra  isländska  författare  än  Snorre  göra  Olof  till  värm- 
länning, är  det  möjligt,  att  uppsalakonungen  Olof  blifvit  förväxlad 
med  en  värmländsk  konung  af  samma  namn. 

För  öfrigt  har  man  fäst  uppmärksamheten  på  att  Snorres  skild- 
ring af  Olofs  död  troligen  beror  på  ett  missförstånd  af  de  poetiska 
omskrifiiingama  i  Ynglingatals  berättelse  därom.  Snorre  omtalar,  att 
emedan  alltför  mycket  folk  strömmade  till  Olof  i  Värmland,  blef  där 
oår  och  svält.  Detta  tillräknade  man  konungen,  »såsom  svearne  äro 
vana  att  tillräkna  konungen  både  ondt  år  och  godt  år.  Konung  Olof 
var  icke  ifrig  blotman.  Detta  likade  svearne  illa,  och  de  trodde,  att 
missväxten  berodde  därpå.  De  samlade  då  en  här,  anföll  o  Olof,  togo 
hus  på  honom  och  innebrände  honom.  Sålunda  gåfvo  de  honom  åt 
Oden  och  blotade  med  honom  sig  till  äring.  Det  var  vid  Vänern.» 
Den  strof  af  Ynglingatal,  som  Snorre  omedelbart  därefter  anför,  lyder: 

*  Med  Saxland  menas  saxarnes  land  1  norra  Tyskland,  med  Österrike  länderna 
öster  om  Östersjdn.  —  Det  torde  förtjäna  anmärkas,  att  Ivar  Vidfamne  icke  omnämnes 
någonstildes  i  Saxos  krönika. 

Sveriges  kiåtaria.     I.  14 


210  jIrnIldern. 

Tempelvargen  af  Svea  kung 

vid  vågen  svalg  klädren   löste, 

skogsärjam  Från  Uppsala 

Olofs  kropp;  ätteläggen 

ocb  Fomjots  son,  af  Lofdes  stam 

som   glöd  fjättrar,  i  forntid  svärm.  * 

Snorre  har  tydligen  ansett  »vid  vågen»  betyda  vid  Vänerns  strand 
och  att  de  sista  raderna  hänsyfta  på  Olofs  flykt  från  Uppsala.  Men, 
som  vi  se,  namnes  ej  något  om  Vänern  eller  Värmland  i  hela  strofen  — 
den  enda  i  Ynglingatal,  som  handlar  om  Olof  — ,  och  de  sista  orden 
kunna   lika   väl    betyda,  att  konungen  genom  döden  lämnade  Uppsala. 

Då  den  Ragnvald,  till  hvars  ära  Ynglingatal  säges  vara  diktadt. 
enligt  Ynglingasagan  var  en  ättling  i  sjätte  led  af  Olof  Trätälja, 
och  då  denne  EÄgnvald  uppgifves  hafva  varit  en  äldre  samtida  till 
den  i  senare  hälften  af  800-talet  lefvande  Harald  Hårfagre,  måste  så- 
ledes —  om  man  öfver  hufvud  får  skänka  någon  tro  till  denna  saga 
—  Olof  Trätälja  som  konung  i  Uppsala  hafva  lefvat  långt  före  år 
800.  Han'  och  hans  of  van  omtalade  företrädare  skulle  således  tillhöra 
just  den  period,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss. 

Olof  Trätälja  uppgifves  af  Snorre  hafva  varit  den  siste  konungen 
af  Ynglingaätten  i  Uppsala.  En  fråga,  som  i  senare  tid  framställts 
och  som,  huru  öfverraskande  den  än  kan  synas,  väckt  mycken  upp- 
märksamhet, är  emellertid,  om  Ynglingaättens  namn  med  rätta  blifvit 
fästadt  vid  Uppsala  konungastol. 

Beovulf  kallar  svearnes  konungar  Skilfingar,  och  äfven  i  Yng- 
lingatal benämnes,  såsom  vi  sett,  Egil  »skilfingasonen».  Det  kan  så- 
ledes betraktas  som  otvifvelaktigt,  att  den  ätt,  som  regerat  i  Svitjod, 
burit  detta  namn.  Det  är  vidare  tydligt,  att  tre  sveakonungar  — 
Egil,  dennes  son  Ottar  och  sonson  Adils  — ,  hvilka  varit  af  denna  ätt, 
af  Ynglingatals  författare  hänförts  till  Ynglingaätten.  Man  har  sökt 
förklara  detta  så,  att  svearnes  konungar  kallats  både  Skilflngar  och 
Ynglingar:  Skilfingar  såsom  härstammande  från  en  ort  med  namn 
Skjalf,**  Ynglingar  såsom  ledande  sin  härkomst  från  Yngve. 

De  tre  första  konungarne  af  Ynglingaätten  voro  enligt  Are:  Yngve, 
Njord  och  Frö,  enligt  Snorre:  Oden,  Njord  och  Frö.  Den  sistnämnde 
»hade  ock»,  säger  Snorre,  »namnet  Yngve,  och  Yngvenamnet  hölls  sedan 
länge  i  hans  ätt  som  hedersnamn;  hans  ättmän  kallades  sedan  Yng- 
lingars. I  företalet  till  Snorres  konungabok  heter  det  likaledes,  såsom 
vi  sett,  att  Ynglingarne  fått  namn  efter  Yngve  Frö.  Af  detta  dubbel- 
namn hade  Are  gjort  två  olika  konungar,  Yngve  och  Frö. 


♦    Tempelvargen  och    Fornjots   son   åro   elden.    Lofde   var  en  mytisk  konung.    Den 

tredje  raden  är  i  originalet  fördärfvad,  hvarför  tolkningen  af  det  ordet  ej  är  fullt  säker. 

♦*  Flera  ortnamn  bildade  af  detta  ord  —  Skaelf,  Skialfby,  Loaskialf,  Visk»lf  m.  fl.  — 

omtalas   i    medeltidshandlingar   frän   olika   delar  af  Svealand.    De  nordiska  myterna  tala 

äfven  om  gadaboningarna  Hlidskialf  och  Valaskialf. 


POLITISK  HISTORIA.  211 

Namnet  Yngve-Frö  är  en  senare  form  af  den  såväl  i  en  af  edda- 
sångerna som  i  en  isländsk  saga  förekommande  benämningen  »Ingunar- 
Freyr»  eller  >ingunernas  äringsherre»,  den  gud  som  rådde  för  årsväxten 
hos  ingunerna  eller  ingvinema.  Detta  folk  (»ingsevones»)  omtalas  af 
Tacitus  såsom  en  af  germanernas  hufvudstammar,  boende  vid  »Oceanen», 
således  vid  Nordsjön  eller  Östersjön;  af  Beovulf  omtalas  ingvinema 
som  boende  i  östra  JDanmark  (Skåne).  Af  det  följande  få  vi  se,  att 
uttrycket  Frö  i  sin  nrsprungliga  betydelse  »herre»  så  ofta  begagnades 
om  solens  gud,  i  synnerhet  då  denne  tillbads  som  fruktbarhetens  gif- 
vare,  att  man  slutligen  uppfattade  det  icke  blott  som  ett  särskildt 
namn  utan  som  en  särskild  gud.  Vi  få  äfven  se,  att  Frös  djrrkan 
kommit  till  Sverige  från  södra  Skandinavien.  Men  det  torde  väl  vara 
mycket  ovisst,  huruvida  det  är  med  rätta  man  i  senare  tid  antagit, 
att  äfven  den  konungasläkt,  som  fått  namnet  Ynglingarne,  därför  att 
den  ledde  sina  anor  från  Yngve  Frö,  tillhör  sistnämnda  trakt  och  icke 
Svealand  samt  att  denna  släkt,  till  hvilken  Harald  Hårfagre  hörde, 
kommit  till  Norge  från  Sydskandinavien  och  icke  från  Uppsala. 

Vi  synas  hafva  så  mycket  starkare  skäl  att  tro  på  riktigheten  af 
den  isländska  traditionen,  att  de  i  Svitjod  regerande  konungarne  hörde 
till  nu  ifrågavarande  efter  Yngve  Frö  uppkallade  ätt,  som  man  finner, 
att  icke  blott  Saxo  säger  sveakonungarne  vara  ättlingar  af  Frö  utan 
att  äfven  Ynglingatal  kallar  Adils  —  hvilken  enligt  Beovulf  var  af 
Skilfingarnes  konungahus  —  Frös  ättling.  Detta  talar  för  att,  såsom 
ofvan  är  sagdt,  Skilfingar  och  Ynglingar  skulle  kunna  vara  namn  på 
samma  släkt,  olika  namn  som  uppkommit  därigenom,  att  man  från 
olika  synpunkter  betraktat  släktens  härkomst. 

Att  Snorre  i  Ynglingasagan  omtalar  Oden  som  den  förste  svea- 
konungen och  i  sin  Edda  gör  Yngve  till  Odens  son,  hvarigenom  Yng- 
lingame  också  kunde  betraktas  som  Odens  ättlingar,  är  sannolikt  en- 
dast senare,  lärd  mytologisk  kombination. 

För  århundradena  närmast  efter  Olof  Trätälja  lämnar  oss  Snorre  inga 
eller  åtminstone  endast  mycket  knapphändiga  underrättelser  om  Sverige. 
Isländame  och  Saxo  hafva  visserligen  åtskilligt  att  berätta  om  ett 
väldigt  slag,  som  skall  hafva  utkämpats  vid  Brå  viken*  mellan  en  Harald 
Hildetand  —  enligt  sagan  en  son  af  konung  Rörek  i  Danmark  och 
Ivar  Vidfamnes  dotter  öd  —  och  en  Sigurd  Ring.  Men  det  kväde 
om  detta  »Bråvallaslag»,  som  legat  till  grund  för  berättelsen  därom, 
kan  icke,  såsom  man  förr  antagit,  tillskrifvas  den  ryktbare  sagohjälten 
Starkad  (mindre  riktigt  Starkodder),  hvilken  själf  skulle  hafva  del- 
tagit i  slaget,  utan  måste  vara  författadt  först  i  det  elfte  århundradet. 
Och  hela  Bråvallaslaget  har  visat  sig  ej  tillhöra  den  historiska  verklig- 


*  Man  har  en  tid  velat  förlägga  Brävallaslaget  till  Småland ;  men  både  af  isländarnes 
och  Saxos  berättelse  framgår,  att  härarna  ansägos  hafva  sammandrabbat  vid  Bräviken. 


212  JÄRNÅLDERN. 

hetens  utan  diktens  område.  Äfven  Harald  Hildetand  är  troligen  icke 
historisk. 

Då  man  emellertid  länge  tillagt  berättelsen  om  Bråvallaslaget  en 
stor  betydelse,  meddelas  här  hufvndinnehållet  i  sagan. 

Harald  skalle  enligt  denna  saga  hafva  härskat  öfver  alla  de  länder, 
som  lydt  under  hans  morfader  Ivar;  alla  konungar  i  Sverige  och  Dan- 
mark voro  honom  skattskyldiga,  och  äfven  en  del  af  England  underlade 
han  sig.  Han  blef  mycket  gammal.  Då  han  kände  ålderdomen  nal- 
kas, satte  han  sin  släkting  >Sigurd  Ring»*  eller,  såsom  Saxo  kallar 
honom.  Ring  till  konung  öfver  Svitjod  och  Västergötland,  medan  han 
själf  behöll  Danmark  och  Östergötland.  I  början  var  det  godt  för- 
hållande mellan  dem,  men  slutligen  utbröt  ett  krig,  hvartill  de  å  bägge 
sidor   länge  rustade  sig.    Striden  afgjordes  på  slätterna  vid  Bråviken. 

Harald  hade  samlat  folk  från  Danmark  och  Östergötland  samt  län- 
derna söder  och  öster  om  Östersjön ;  på  hans  sida  kämpade  äfven  trenne 
sköldmör.  Rings  här  var  från  Svitjod,  Västergötland  och  vissa' delar 
af  Norge.  Harald  själf,  som  var  för  gammal  att  på  annat  sätt  deltaga 
i  striden,  satt  i  en  vagn,  på  hvilken  en  mängd  utstående  svärd  voro 
fastbundna.  Striden  vardt  en  af  de  häftigaste  och  blodigaste,  som 
sagorna  hafva  att  omtala;  länge  skall  utgången  hafva  varit  oviss,  men 
slutligen  stupade  konung  Harald.  Då  konung  Ring  såg  hans  vagn 
vara  tom,  förtäljer  sagan,  och  däraf  förstod,  att  Harald  var  fallen,  lät 
han  blåsa  till  tecken,  att  striden  skulle  upphöra.  Han  tillbjöd  Haralds 
här  fred,  hvilken  alla  mottogo.  Dagen  efter  lät  han  på  valplatsen 
uppsöka  konung  Haralds  lik  och  gifva  det  en  präktig  begrafning.  •* 

Ring  skall  efter  Harald  Hildetands  död  hafva  varit  konung  öfver 
Svitjod  och  Danmark. 

*  Namnet  »Sigurd  Ring>  beror  troligen  pä  ett  missförstånd,  uppkommet  därigenom, 
att  i  gamla  konungalängder  en  Sigurd  och  en  Ring  nämnts  omedelbart  efter  hvarandra, 
emedan  de  varit  samkonungar. 

**  Yi  meddela  bär  nedan  vid  skildringen  af  graf skicket  under  vikingatiden  de, 
ehuru  Bråvallaslaget  själft  icke  är  historiskt,  i  flera  afseenden  märkliga  berättelserna  om 
denna  begrafning.  Uppgiften  om  Haralds  stridsvagn  hOr  till  de  drag  i  sagan,  som  röja 
ett  främmande  inflytande;  stridsvagnar  begagnades  nämligen  ej  i  Norden. 


IV. 

ÖFVERGÅNGSTID  FRÅN   HEDENDOM  TILL 
KRISTENDOM.  -  VIKINGATIDEN. 

(Från  omkring  år  800  till  midten  af  det  ll:e  århundradet.) 


1. 

Sveriges  politiska  historia  under  det  9:e  och 
10:e  århundradet. 

Två  tilldragelser  af  stor  politisk  betydelse  sätta  sin  prägel  på  denna 
period:  kristendomens  utbredning  i  Sverige  och  den  fortsättning  af  folk- 
vandringarna, som  kallas  vikingatågen. 

Det  skede  i  Sveriges  historia  vi  nu  betrakta  skulle  med  lika  stort 
skäl  kunna  kallas  det  fbrsta  af  den  kristna  tiden  som  det  sista  af  den 
hedniska  tiden.  Huru  kristendomen  under  dessa  århundraden  utbredde 
»ig  i  vårt  land,  kommer  emellertid  att  skildras  i  nästa  band  af  detta 
arbete,  i  sammanhang  med  den  kristna  medeltidens  historia. 

Folk,  om  hvilka  invåname  i  västra  och  södra  Europa  förut  vetat 
litet  eller  intet,  lärde  dem  vid  denna  tid  på  ett  förfärligt  sätt  känna 
rin  tillvaro.  Nordmännens  flottor  behärskade  hafvet,  och  i  mer  än  ett 
land,  som  en  gång  hört  till  det  romerska  riket,  grundade  Nordens  söner 
välden,   hvilka  för  Europas  utveckling  vordo  af  den  största  betydelse. 

Den  del  af  hednatiden,  som  återstår  oss  att  betrakta,  omfattar  de  år- 
hundraden, som  pläga  kallas  vikingatiden.  Visserligen  är  det  sant,  att 
man  äfven  under  den  föregående  tiden  kan  tala  om,  eller  åtminstone 
tänka  sig,  vikingatåg,  om  man  härmed  menar  hvarje  sjöfärd,  som  har 
kamp  och  byte  till  mål.  Men  dessa  äldre  härfärder  från  Sverige,  om 
hvilka  historien  för  öfrigt  känner  nästan  intet,  hafva  väl  i  allmänhet 
icke  sträckt  sig  utom  Östersjöns  eller  Nordens  gränser,  och  de  hafva  ej 
varit  af  den  världshistoriska  vikt,  som  då  Nordens  sjökonungar  ställde 
sina  planer  så  högt,  att  de  vågade  anfalla  de  gamla  kulturländerna  i 
västern  och  södern  af  vår  världsdel. 


214  JÄRNÅLDERN. 

Läser  man  de  samtida  engelska  och  franska  krönikornas  berättelser 
om  nordmännens  vilda  framfart  och  afskyvärda  grymheter,  frestas  man 
lätt  att  i  dessa  vikingar  se  ett  folk  utan  all  odling.  Erfarenheten  har 
dock  ofta  visat,  huru  försiktigt  man  måste  begagna  de  besegrades  skild- 
ring af  sina  fiender  och  huru  lätt  det  omdöme  blir  orättvist,  som  endast 
lyssnar  till  de  kufvades  naturliga  förtviflan  och  hat.  Att  vi  böra  med 
sådan  varsamhet  använda  äfven  de  nyss  antydda  uppgifterna  om  nord- 
bons råhet  och  barbari,  det  framgår  af  historiens  vittnesbörd  om  de 
stora  egenskaper,  som  dessa  kraftiga  eröfrare  ådagalade,  så  snart  stri- 
den var  slut  och  de  vunnit  sitt  mål. 

För  att  kunna  rätt  bedöma  tillståndet  i  Norden  under  denna  tid 
måste  vi  jämföra  det  med  de  samtida  förhållandena  i  Europas  öfriga  län- 
der; och  vi  våga  påstå,  att  —  om  man  undantager  kyrkan  och  den  kvar- 
lefva  af  den  gamla  bildningen,  som  funnit  skydd  inom  klostermurarna 
—  skillnaden  mellan  Norden  och  de  länder,  som  hörde  till  karolingernas 
rike,  var  vida  mindre,  än  man  vanligen  föreställer  sig.  Nionde  och 
tionde  århundradena  äro  de  mörkaste  punkterna  i  den  europeiska  medelti- 
dens bildningshistoria.  De  sista  strålarna  af  den  gamla  världens  sol 
lyste  matt  på  samhällets  höjder,  under  det  att  den  stora  massan  af  fol- 
ket vandrade  i  mörker;  ännu  såg  icke  den  kristna  västern  gryningen 
af  den  nya  dagens  sol.  I  östern  strålade  hon  däremot  redan  klart  öfver 
Mohammeds  lärjungar,  och  for  Europas  folk  började  ett  nytt  lif  först, 
sedan  de  genom  korstågen  kommit  i  lifligare  förbindelse  med  österlan- 
dets högre  odling.  Men  vi  veta,  hvilken  viktig  roll  nordmännens  ättlingar 
i  Normandie,  i  England  och  i  södra  Italien  spelade  under  korstågen, 
hvilka  för  dem,  liksom  för  deras  numera  kristnade  fränder  i  Norden, 
endast  voro  en  fortsättning  under  annan  form  af  de  gamla  vikingatågen. 


De  nordiska  sagorna  omtala  såsom  Rings  son  och  efterträdare 
på  den  svenska  tronen  Ragnar  (eller  Regner)  Lodbrok  men  nämna 
samtidigt  såsom  konung  i  Sverige,  möjligen  såsom  Ragnars  under- 
konung, en  son  till  Harald  Hildetand  vid  namn  östen,  hvilken  skall 
hafva  fallit  för  Ragnars  söner  i  en  strid  vid  UUeråker,  nära  Uppsala. 

Saxo  förtäljer,  att  Ragnar  erhållit  sitt  tillnamn  af  det  sätt,  hvarpå 
han  förstod  att  vinna  en  svensk  konungadotter  Tora  och  på  samma 
gång  befria  hennes  faders  rike  från  en  stor  landsplåga.  Hennes  fader 
hade  nämligen  under  en  jakt  funnit  ett  par  unga  ormar,  som  han  bad 
sin  dotter  föda  upp;  hon  vårdade  dem  och  lät  hvarje  daig  slakta  en 
oxe  åt  dem,  hvarigenom  hon,  utan  att  ana  något  ondt,  blef  orsak  till 
en  stor  olycka,  emedan  ormarna,  när  de  voro  fullväxta,  med  sin  giftiga 
andedräkt  förpestade  luften  i  hela  trakten.  Förgäfves  lofvade  konun- 
gen sin  dotters  hand  ät  den,  som  kunde  döda  odjuren;  alla  försök  där- 
till  misslyckades.     Då   Ragnar   fick    höra   detta,    lät   han  göra  sig  en 


SVERIGES  POLITISKA  HISTORIA  UNDER  DET   9:E   OCH   10:B  ÅRHUNDRADET.         215 

Inden  klädnad,  hvilken,  sedan  den  doppats  i  vatten  och  fått  frysa,  lätt 
knnde  motstå  ormarnas  bett.  Sedan  han  segrande  gått  nr  striden,  blef 
Tora  hans  drottning;  de  ludna  byxoma  hade  emellertid  förskaffat  Rag- 
nar hans  världsbekanta  tillnamn.*  En  af  Ragnars  söner,  Björn  Järn- 
sida, skall  hafva  blifvit  konung  i  Sverige. 

Ragnar  och  hans  många  söner  äro  vikingatidens  berömdaste  hjältar. 
Otaliga  segrar  i  England,  Irland  och  Frankrike  äro  förbundna  med 
Lodbrokssönemas  namn;  de  trängde  fram  långt  mot  söder,  och  folken 
vid  Medelhafvots  kuster  hafva  först  af  dem  och  deras  följeslagare  lärt 
känna  nordmännens  kraft.  I  England  hafva  de  varit  hufvudmännen 
för  grundläggningen  af  nordbornas  herravälde. 

Märkligt  nog  nämner  Saxo  intet  om  Ragnars  förbindelse  med  Aslög, 
ett  tillägg  till  sagan,  hvarigenom  man  ftJrsökt  att  sätta  sägnerna  om 
Ragnar  Lodbrok  i  förbindelse  med  den  gamla,  vida  bekanta  sagokretsen 
om  Sigurd  Fafnesbane  och  völsungarne.  Under  en  färd  till  Norge  skall 
Bågnar,  berättar  den  isländska  sagan,  hafva  tagit  till  äkta  en  skön 
och  klok  kvinna,  som  kallade  sig  Kråka,  eller  rättare  Kråka,  men  som 
sedermera  yppade,  att  hennes  rätta  namn  vore  Aslög  och  att  hon  vore 
dotter  till  Sigurd  Fafnesbane  och  Brynhild. 

Slutligen  stupade  Ragnar  Lodbrok  under  ett  försök  att  eröfra  Eng- 
land; han  blef  af  sin  besegrare,  konung  Ella,  kastad  i  en  ormgrop,  där 
han  skall  hafva  döende  besjungit  sina  bedrifter  i  en  sång,  känd  under 
namnet  Kråkumål  men  som  åtminstone  i  sin  nuvarande  form  tydligen 
är  vida  yngre  än  från  Ragnars  tid. 

Ragnar  Lodbrok  och  hans  söner  äro  historiska  personer,  om  hvilka 
främmande  samtidiga  annaler  hafva  åtskilligt  att  förtälja.  Så  har  man 
i  ett  fragment  af  en  gammal  irländsk  krönika  funnit  märkliga  upplys- 
ningar om  en  »Raghnall»,  som  utan  tvifvel  är  Ragnar  Lodbrok.  De 
nyaste  forskningarna  hafva  visat,  att  denne  lefde  under  förra  hälften 
af  800-talet;  hans  söners  härjningar  omtalas  af  Västerlandets  annaler 
under  den  närmast  följande  tiden. 

Men  denne  Ragnar  Lodbrok,  som  de  främmande  krönikorna  känna, 
kan  ej  hafva  varit  son  till  »Sigurd  Ring»,  troligen  ej  ens  till  någon  af 
de  två  nordiska  konungar,  hvilka,  såsom  vi  sett,  af  missförstånd  för- 
enats under  detta  namn.  I  den  nyssnämnda  irländska  krönikan  säges 
Baghnalls  fader  hafva  hetat  Albdan  (Halfdan). 

Mer  än  tvifvelaktigt  är  det  också,  huruvida  Ragnar  Lodbrok  varit 
konung  i  Sverige.  Möjligen  beror  uppgiften  härom  på  en  förväxling; 
enligt  Saxo  har  det  funnits  en  annan  svensk  konung  med  namnet  Ragnar. 

Afven  uppgiften,  att  Björn  Järnsida  skulle  hafva  varit  konung  i 
Sverige,  öfverensstämmer  ej  med  de  nämnda  västerländska  annalerna, 


*  Motstycken  tlU  denna  sägen  om  strid  med  ett  (eller  här  tvä)  odjar,  som  länge 
utgjort  en  landsplåga,  finnas  under  växlande  former  äfven  1  andra  länder.  —  Ben  isländska 
sagan  är  n&got  afrikande  från  Saxo;  enligt  den  fSrra  yar  det  endast  en  orm,  och  denna  låg 
på  gald,  kYilket  yäxte  med  ormen. 


216  JÄRNÅLDERN. 

hvilka  såsom  de  enda  samtida  i  allmänhet  måste  tillerkännas  vitsord 
framför  Saxos  och  isländames  några  hundra  år  senare  nedskrifna  be- 
rättelser. En  västerländsk  författare  omtalar,  att  Björn  Järnsida  vid 
midten  af  800-talet  blifvit  förjagad  från  sitt  fädernesland  Danmark  af 
fadern  »Lothroc»  (utan  tvifvel  misstag  för  Lodbrok)  och  sänd  på  vikinga- 
tåg med  sin  fosterfader  Hasting.  Ar  851  kommer  han  till  Frankrike 
och  härjar  i  detta  land  under  många  år,  hvarefter  han  framtränger  till 
Medelhafvet,  eröfrar  staden  Luna  i  Italien,  vänder  tillbaka  år  862  och 
dör  i  Friesland. 

Få  och  stridiga  äro  för  öfrigt  uppgifterna  hos  de  nordiska  förfat- 
tarne  om  konungarne  i  Svitjod  under  800-talet.  Men  just  vid  denna 
tid  börjar  ett  säkrare  ljus  falla  öfver  Sveriges  historia  genom  de  sam- 
tida, till  våra  dagar  lyckligtvis  bevarade  berättelserna  om  de  försök, 
som  under  nämnda  århundrade  gjordes  att  utbreda  kristendomen  i  Sverige, 
för  hvilka  försök  i  det  följande  skall  närmare  redogöras.  Här  bör  endast 
nämnas,  att,  då  Ansgar  första  gången  (omkring  år  830)  kom  till  Sverige, 
hette  sveames  konung  Björn.  Någon  tid  därefter  omtalas  en  annan 
konung  Anund,  som  förjagas  och  återkommer  med  dansk  hjälp,  och  vid 
Ansgars  andra  besök  i  Birka  (på  850-talet)  härskade  där  en  konung 
Olof.  Man  har  fäst  uppmärksamheten  på  likheten  i  namn  mellan  dessa 
tre  konungar  och  de  under  följande  tid  regerande,  historiskt  kända 
sveakonungarne  Björn,  dennes  son  Olof  (Styr-Björns  fader)  och  sonson  Olof 
(Skötkonung)  samt  den  senares  son  Anund.  Emedan  namnen  ofta  gingo 
i  arf  inom  ätten,  kunna  vi  måhända  i  denna  likhet  se  en  antydan  därom, 
att  de  på  Ansgars  tid  lefvande  konungarne  hörde  till  samma  ätt  som 
Olof  Skötkonung. 

Dessa  i  Ansgars  lefvernesbeskrifning  omtalade  konungar  synas  hafva 
varit  okända  för  de  nordiska  författame,  hvilka  i  stället  gifva  oss  andra 
svenska  konunganamn;  men  dels  är  det  så  godt  som  omöjligt  att  utleta 
det  rätta  sammanhanget  mellan  dessa  namn  eller  afgöra,  om  några 
bland  dem  äro  diktade,  dels  är  om  de  flesta  af  dessa  konungar  föga 
mer  än  namnet  upptecknadt.  Först  omkring  år  900  börja  de  nordiska 
uppgifterna  att  blifva  säkrare. 

Samtidigt  med  den  norske  konungen  Harald  Hårfagre,  ehuru  till  åren 
äldre,  skall  Erik  Emundsson  hafva  lefvat  såsom  konung  i  Sverige.  Med 
Harald  råkade  han  i  tvist  om  besittningen  af  Värmland.  Snorre  Stur- 
lessons  uppgift,  att  Erik  skulle  hafva  dött,  då  Harald  i  tio  år  varit 
Norges  konung,  således  i  början  af  880-talet,  sjoies  dock  hvila  på  något 
misstag.  Om  konungalängden  efter  honom  är  riktig,  hvilket  vi  ej  hafva 
någon  anledning  att  betvifla,  har  Eriks  död  troligen  inträffat  något 
senare. 

Ett  par  i  södra  delen  af  den  Jutska  halfön  funna  runstenar  hafva, 
sammanställda    med    några    förut    föga  beaktade  uppgifter  hos  olika 


SVBKIGES  POLITISKA   HISTORIA   UNDER  DET   9:B   OCH    10:B   ÅRHUNDRADET.         217 

författare,  gifvit  oss  upplysning  om  att  en  del  af  Danmark  i  det  tionde 
århundradets  förra  hälft  lydt  under  konungar  af  svensk  börd. 

I  början  af  900-talet  eröfrade  nämligen  en  svensk  höfding  Olof  den 
viktiga  handelsstaden  Hedeby,  belägen  på  den  Jutska  halföns  östra  kust, 
invid  den  nuvarande  staden  Slesvig.  Huru  stor  del  af  den  omgifvande 
trakten  lagts  under  hans  välde,  kan  man  ej  säga.  Men  vi  veta,  att  han 
efterträddes  af  sin  son  Gnupa*  och  att  denne  härskat  öfver  ett  icke 
obetydligt  område.  Gnupa  var  gift  med  Asfrid,  dotter  till  Odinkar, 
sannolikt  af  samma  släkt  som  de  två  något  senare  lefvande  ribe-bi- 
skopar  Odinkar,  om  h vilka  man  vet,  att  de  voro  af  mycket  förnäm  börd. 

Den  med  händelserna  nära  samtida  Widukind,  en  saxisk  munk  i 
Corveis  kloster,  har  i  sina  annaler  en  märklig  berättelse,  som  genom 
de  nyss  nämnda  runstenarna  fått  en  oväntad  belysning.  Widukind  om- 
talar nämligen  under  år  934,  huru  den  tyske  konungen  Henrik  I,  »sedan 
han  underkufvat  alla  kringboende  folk,  med  en  här  anföll  danskarne, 
som  hemsökte  friserna  med  sjöröfveri,  öfvervann  dem,  gjorde  dem  skatt- 
skyldiga och  tvang  deras  konung  Chnuba  till  att  låta  döpa  sigi. 

En  isländsk  saga,  som  visserligen  är  nedskrifven  ganska  långt 
efter  nu  ifrågavarande  tid  men  hvilkens  trovärdighet  man  ej  har 
anledning  att  betvifla,  berättar  följande:  »Konung  Gorm  drog  med  sin 
här  in  i  det  rike  i  Danmark,  som  hette  Kedgotaland  men  nu  kallas 
Jylland,  emot  den  konung,  som  då  härskade  däröfver.  Han  hette 
Gnupa.**  De  hade  med  hvMandra  några  strider,  som  slutade  så,  att 
Gt)rm  fällde  den  konungen  och  bemäktigade  sig  hela  hans  rike.» 

Med  Gnupas  död  var  emellertid  släktens  makt  icke  bruten.  Gnu- 
pas  son  Sigtrygg  blef  konung  efter*  honom  och  styrde  sitt  land  till 
omkring  år  950,  då  det  lyckades  den  danske  konungen  Harald  Gorms- 
son  att  fälla  Sigtrygg.  Dennes  moder  Asfrid  satte  honom  två  runris- 
tade  minnesstenar,  hvilka  restes  på  hedniskt  sätt.  Den  ena  är  ristad 
af  en  svensk,  den  andra  af  en  dansk  man.  A  den  förra  läsa  vi,  om 
man  öf versätter  inskriften  på  modern  svenska:  »Asfrid  gjorde  detta 
minnesmärke  efter  Sigtrygg,  sin  son,  på  Gnupas  vi.»  A  den  senare 
läses:  »Vi-Asfrid  gjorde  detta  minnesmärke.  Odinkars  dotter,  efter 
Sigtrygg  konung,  sin  och  Gnupas  son.»  Orden  »Gnupas  vi»  på  den 
förra  stenen  visa,  att  äfven  Gnupas  grafplats  var  vigd  på  hedniskt  vis, 
trots  det  dop,  som  af  den  tyske  konungen  blifvit  honom  påtvingadt. 

Med  Sigtryggs  fall  är  det  svenska,  af  Olof  grundade  herraväldet  i 
Sönderjylland  tillintetgjordt. 

Erik  Emundsson  efterträddes  på  den  svenska  tronen  af  sin  son  Bj  örn, 
som  skall  hafva  regerat  i  50  år  och  som  efterföljdes  af  sina  båda  söner 

*  Namnet  Gnupa  är  yisserligen  mycket  ovanligt,  men  det  förekommer  pä  en  runsten 
i  SMermanland. 

♦♦    Namnet    skrifves    här    Gnupa,    af    Widukind    Chnuba,  p&    ranstenama    KrhKi. 
Runan  K  betecknar  säväl  K  (Ch)  som  G,  och  runan  K  kan  återgifva  blde  B  och  P. 


218  järkIldeen. 

Olof  och  Erik.  Om  Olof  vet  man  intet  mer,  än  att  han  hastigt  dött 
vid  en  måltid  och  efterlämnat  en  son,  den  ryktbare  Styrbjörn  starke. 
Tolf  vintrar  gammal  fordrade  denne  del  af  riket  säsom  arf  efter  sin 
fader.  Då  Erik  ansåg  honom  ännu  vara  för  nng  härtill,  satte  sig 
Styrbjörn  på  sin  faders  grafhög  för  att  därmed  efter  gammal  sed  gifva 
till  känna  sin  rätt  till  arfvet.  Två  vårar  satt  han  på  faderns  hög,  men 
då  han  på  tinget  med  trotsiga  ord  fordrade  sin  andel  i  regeringen,  blef 
han  med  stenkastning  bortjagad.  Hans  farbroder  konung  Erik  gaf 
honom  emellertid  sextio  med  manskap  och  vapen  väl  ntrostade  skepp 
att  därmed  enligt  tidens  bmk  försöka  sin  lycka  i  hämad.  Styrbjörn 
härjade  nu  på  Östersjöns  södra  koster,  hvarvid  han  äfven  vände  sig 
mot  Danmark.  Där  ingick  slutligen  konung  Harald  Gormsson  en  öfver- 
enskommelse  med  Styrbjörn,  enligt  hvilken  denne  fick  Haralds  dotter  Tyra 
till  hastru  och  tillika  blef  höfding  i  Jomsborg  på  ön  WoUin  vid  pommerska 
kusten.  Detta  öfver  hela  Norden  ryktbara  fäste,  som  innehades  af 
>jomsvikingame>,  låg  invid  en  rik  och  betydande  handelsstad,  känd 
under  namnet  Julin  eller,  såsom  nordborna  kallade  den,  Jom. 

Styrbjörn  var  dock  icke  nöjd  med  att  sitta  som  den  danske 
konungens  jarl  på  Jomsborg.  Han  ville  vinna  ett  eget  rike  och  taga 
hämnd  på  sin  farbroder,  sveakonungen  Erik,  som  han  ansåg  vara  skuld 
till  hans  faders  död.  Han  lyckades  också  öfvertala  Harald  Gormsson  att 
jämte  jomsvikingame  låta  en  här  följa  med  på  ett  tåg  till  Mäla- 
ren. Konung  Erik  hade  emellertid  sändt  pilbud  *  öfver  hela  landet 
och  stämt  alla  stridbara  män  till  Uppsala  för  att  möta  inkräktaren. 
På  slätterna  vid  Fyrisån  utkämpades  nu  en  väldig  strid,  slaget  på  Fyris- 
vall,  som  säges  hafva  räckt  i  tre  dagar.  Styrbjörn  stupade  och  med 
honom  större  delen  af  hans  här.  Konung  Erik  fick  till  minne  af  segern 
tillnamnet  Segersal  1.  Efter  slagets  slut  steg  konungen  upp  på  en 
hög  och  lofvade  riklig  lön  åt  den,  som  kvad  en  sång  öfver  striden  och 
segern.  Isländaren  Torvald  Hjälte,  som  hvarken  förr  eller  senare  lär 
hafva  uppträdt  som  skald,  kvad  då,  berättas  det,  tvenne  verser,  som 
bevarats  intill  våra  dagar;  han  erhöll  af  konungens  hand  i  belöning  en 
dyrbar  armring  af  guld.  Striden,  en  af  de  ryktbaraste  i  Norden  under 
hednatiden,  stod  troligen  omkring  år  988. 

Sägnen  har  visserligen  att  förtälja,  huru  Styrbjörn,  sedan  han 
landstigit,  bränt  alla  sina  skepp  för  att  tvinga  sina  män  att  segra 
eller  dö  och  huru  danskarne,  som  skulle  hafva  varit  anförda  af 
konung  Harald  själf,  drogo  bort,  förrän  striden  började.  Att  detta 
emellertid  ej  varit  fallet  med  alla  Styrbjörns  danska  följeslagare, 
därom  hafva  vi  märkvärdigt  nog  fått  upplysning  af  ett  par  skånska 
runstenar.  Den  ena  stenen  sitter  nu  i  Hellestads  kyrkomur;  dess 
inskrift  lyder:  »Eskil  satte  denna  sten  efter  Toke,  Gorms  son,  sin  hulde 

*  B&  fara  hotade,  kallades  folket  samman  därigenom,  att  en  särskildt  märkt  pil  sän- 
des frän  gärd  till  gärd.  Seden  att  vid  ntomordentliga  tillfällen  på  ett  liknande  sätt,  genom 
badkafle,  nppbäda  folk  har  fortlefvat  in  1  senaste  ärhnndraden. 


SVERIGES  POLITISKA  HISTORIA  UNDBR  DET   9:B  OCH    10:B  ÅRHUNDRADET.         219 

herre.  Han  ej  flydde  vid  Uppsala.  Kämpar  satte  efter  sin  broder 
sten  på  berget.  Med  runor  står  den.  Gorms  son  Toke  näst  de  gingo.» 
Den  andra  stenen,  vid  Sjörup,  är  rest  öfver  Asbjörn,  Tokes  son. 
>Han  ej  flydde  vid  Uppsala,  men  han  stred,  så  länge  han  vapen  ägde.»* 
Att  den  Toke  Gormsson,  åt  hvilken  Hellestadstenen  är  rest,  var  en 
son  till  konung  Gorm  och  således  broder  till  konung  Harald,  är  i 
högsta  grad  sannolikt.  Huruvida  Sjörupstenens  Asbjörn  var  son  till 
denne  Toke  eller  till  någon  annan  med  samma  namn,  torde  däremot 
numera  svårligen  kunna  afgöras. 

Konung  Erik,  som  viUe  hämnas  på  den  danske  konungen  för  den 
hjälp  han  lämnat  Styrbjörn,  sandade  någon  tid  efter  slaget  på  Fyris- 
vall en  stor  här  och  anföll  Danmark,  där  Haralds  son  Sven  Tveskägg 
nu  var  konung.  Denne  synes  hafva  varit  borta  på  härnadståg  till  Eng- 
land. Visst  är,  att  Eriks  tåg  utföll  lyckligt  och  att  han  åtminstone 
någon  tid  lade  landet  eller  en  stor  del  däraf  under  sitt  välde.  Ja,  Sven 
Tveskäggs  dotterson  Sven  Estridsson,  hvilken  således  stod  dessa 
märkliga  händelser  mycket  nära,  berättade  för  Adam  af  Bremen,  att 
Danmark  under  fjorton  år  lydt  under  den  svenske  konungen.  Slutligen 
lyckades  det  dock  Sven  Tveskägg  att  befria  sitt  land  från  inkräktaren.** 

I  Danmark  skall  Erik  SegersäU  hafva  mottagit  dopet,  den  förste 
konung  öfver  Sverige,  om  hvilken  sådant  berättas.  Sedan  han  åter- 
vändt  hem,  lär  han  emellertid  hafva  återgått  till  sina  fäders  tro  och  ånyo 
offrat  åt  asagudarne. 

Erik  SegersäU  dog  sannolikt  inemot  år  994.  Hans  första  gemål,  från 
hvilken  han  skilde  sig,  var  Sigrid,  för  sitt  stolta  sinne  kallad  Storråda 
eller  den  högmodiga;  hon  var  dotter  till  en  rik  och  mäktig  bonde  i 
Svitjod,  vid  namn  Toste,  eller  såsom  han  vanligen  kallades  Skaguls- 
Toste  (efter  valkyrjan  Skagul).  Efter  Erik  Segersälls  död  gifte  hon 
om  sig  med  dennes  motståndare  Sven  Tveskägg,  hvilken,  måhända 
genom  denna  förbindelse,  nu  återfick  sitt  fädernerike. 

Erik  Segersälls  och  Sigrids  son  Olof,  med  tillnamnet  Skötkonung 
(eller  Skotkonung),  vardt  konung  i  Sverige  efter  sin  faders  död.  Hans 
regeringstid  kommer  att  skildras  i  nästa  del. 


Vi  hafva  lärt  känna  några  af  de  många  vid  denna  tid  utkämpade 
striderna  mellan  svenskar  och  danskar.  Vi  hafva  sett,  huru  än  de 
förra  drogo  till  Danmark,  än  de  senare  till  Sverige.  Sagan  har  myc- 
ket att  berätta  om  dylika  strider  under  föregående  århundraden,  liksom 

*  Hellestad  ligger  nära  Dalby  och  således  ej  långt  frän  Lund.  Sjömp  ftr  beläget 
mellan  Malmö  och  Ystad,  ej  långt  från  kusten. 

**  Man  har  antagit,  ehnm  måhända  på  alltför  svaga  gmnder,  att  ett  par  söndcrjjdska 
runstenar,  som  tala  om  konnng  Svens  män,  hvilka  fallit  vid  belägringen  af  Hedeby,  hafva 
afseende  på  denna  befrielsekamp. 


220  JÄRNÅLDERN. 

vi  af  det  följande  få  se,  att  liknande  förhållanden  fortfarit  in  i  se- 
naste tider. 

Äfven  med  grannländerna  i  öster  stod  Sverige  vid  denna  tid  stän- 
digt i  politiska  förbindelser.  Den  viktigaste  följden  af  dem  var  grun- 
dandet af  det  ryska  rike,  som  en  gång  sknlle  växa  nt  till  ett  världs- 
välde. 

Den  ryske  krönikeskrifvaren  Nestor,  en  munk  i  Kiev,  som  lefde 
under  senare  hälften  af  1000-talet  och  dog  i  början  af  följande  århund- 
rade, har  nämligen  följande  märkliga  berättelse  om  det  ryska  rikets 
grundläggning  under  medverkan  från  Sverige:  »Ar  6367  (efter  världens 
skapelse,  det  är  859  efter  Kristi  födelse)  kommo  varjagerna  öfver  haf- 
vet  och  togo  skatt  af  tschuderna  och  slavema,  af  mererna  och  af  vesserna 
och  af  krivitschema.  —  År  6370  (862  efter  Kristi  födelse)  förjagade  de 
varjagerna  öfver  h  af  vet,  gåfvo  dem  ingen  skatt  och  begynte  regera  sig 
själfva,  men  det  gick  illa  med  rättsväsendet,,  släkt  reste  sig  mot  släkt, 
det  blef  split  mellan  dem,  och  de  begynte  att  föra  inbördes  krig.  De  sade 
då  till  h varandra:  »Låtom  oss  söka  oss  en  furste,  som  kan  regera  öfver 
oss  och  döma,  hvad  rätt  är.»  Och  de  gingo  öfver  hafvet  till  varjagerna, 
till  russema,  ty  så  kallades  dessa  varjager,  liksom  andra  kallades  sviar, 
andra  nurmanner,  andra  anglianer  och  andra  goter.  Och  tschuderna, 
slavema,  krivitschema  och  vesserna  sade  till  russema:  »Vårt  land  är 
stort  och  fruktbart,  men  det  finnes  ingen  ordning  där;  så  kommen  då 
för  att  härska  öfver  oss.»  Och  tre  bröder  med  sitt  följe  utvaldes,  och 
de  togo  hela  rus  med  sig,  och  de  kommo.  Och  den  äldste,  Kurik,  satte 
sig  ned  i  Novgorod,  den  andre,  Sineus,  i  Bjelo-Jesero  och  den  tredje  i 
Isborsk,  han  hette  Truvor.  Efter  dessa  varjager  fick  det  ryska  riket 
namn,  nämligen  novgoroderna;  dessa  äro  de  novgorodska  folk  af  varja- 
gisk  ätt;  förr  voro  novgoroderna  slaver.  Efter  två  års  förlopp  dogo 
Sineus  och  hans  broder  Truvor.  Rurik  öfvertog  då  regeringen  och 
utdelade  städer  till  sina  män,  åt  en  gaf  han  Polotsk,  åt  en  annan  Ros- 
tov och  åt  en  tredje  Bjelo-Jesero.  Och  i  dessa  städer  äro  varjagerna 
invandrade;  de  förra  invåname  voro  i  Novgorod  slaver,  i  Polotsk  kri- 
vitscher,  i  Rostov  merer  och  i  Bjelo-Jesero  vesser.»* 

Nordiska  sägner,  af  hvilka  några  i  det  föregående  äro  anförda, 
samt  talrika  fornsaker  funna  i  länderna  öster  om  Östersjön  lämna  otvety- 
diga vittnesbörd  därom,  att  sedan  urminnes  tid  Sveriges  folk  stått  i  förbin- 
delse med  nämnda  länder,  och  göra  det  troligt,  att  redan  tidigt  större 
eller  mindre  öfverflyttningar  dit  ägt  rum  från  vårt  land.  Den  af  Nestor 
berättade  inflyttningen  af  svenska  höfdingar  och  deras  följen  är  således 
i  sig  själf  ej  osannolik  och  bekräftas  af  mångfaldiga  förhållanden, 
bland  annat  däraf,  att  man  just  i  trakten  kring  de  städer,  som  af 
Nestor   särskildt   omtalas   såsom   tagna   i   besittning   af  varjagerna,    i 

*  Af  de  här  nämnda  städerna  är  Novgorod  den  i  yär  äldre  historia  sä  ofta  förekom- 
mande staden  Tid  sjOn  limen;  Bjelo-Jesero  ligger  norr  om  Smolensk,  Isborsk  söder  om  sjön 
Peipas,  Polotsk  vid  Dnna,  mellan  Vitebsk  och  Dunaburg,  samt  Rostov  sydväst  om  Jaroslay. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFÄRDER.  221 

senare  tid  funnit  en  mängd  grafvar,  innehållande  vapen  och  prydnader, 
om  hvilkas  skandinaviska  ursprung  något  tvifvel  ej  kan  finnas. 

Nestors  ord  torde  emellertid  ej  böra  så  förstås,  att  ett  folk  med 
namnet  ms  först  vid  den  angifna  tiden  kommit  öfver  från  Sverige,  så 
mycket  mindre  som  bysantinska  författare  redan  ungefär  ett  århund- 
rade tidigare  omtala  ett  anfall  på  det  östromerska  riket  af  2000  små 
>ryska  skepp».  Man  har  äfven  i  frankiska  årsböcker  en  berättelse  om 
en  beskickning  från  den  bysantinske  kejsaren  Teofilus  till  den  frankiske 
kejsaren  Ludvig  den  fromme,  hvilken  beskickning  åtföljdes  af  några 
män,  som  sade  sig  höra  till  ett  folk  vid  namn  >ros>  och  kommit  såsom 
sändebud  från  sin  konung  till  den  bysantinske  kejsaren  men  nu  ville 
med  kejsar  Ludvigs  hjälp  återvända  till  sitt  fädernesland,  emedan  den 
väg.  på  hvilken  de  kommit  till  Konstantinopel,  ledde  genom  barbariska 
och  vilda  folks  länder,  där  de  ej  utan  stor  fara  kunde  färdas.  Vid 
närmare  undersökning  fann  den  frankiske  kejsaren,  att  de  hörde  till 
sveames  folk. 

På  Rysslands  tron  sutto  ända  till  år  1598  tsarer,  som  på  fädernet 
ledde  sin  härkomst  från  Rurik. 


Ungefär  vid  samma  tid,  som  svenska  män  medverkade  vid  ^und- 
läggandet  af  vårt  mäktiga  östra  grannrike,  gjordes  i  den  fjärran  västern 
en  viktig  upptäckt.  En  man  af  svensk  börd  vid  namn  Gärdar  Svavars- 
son  var  en  af  de  allra  första  nordbor,  som  landade  på  Island,  eller 
såsom  det  efter  honom  någon  tid  kallades  Gardarsholm.  Detta  skedde 
kort  före  870.  Han  var  den  förste  nordbo,  som  öf vervintrade  på  ön. 
Därfömt  hade  dock  några  irländska  andliga  uppehållit  sig  på  ön,  från 
de  sista  åren  af  700-talet  intUl  dess  nordborna  började  slå  ned  sina 
bopålar  där,  då  irländarne  flyttade  bort  för  att  ej  nödgas  lefva  till- 
sammans med  hedningar. 

Islands  egentliga  bebyggande  från  Norden  började  år  874.  Harald 
Hårfagre  hade  då  underkufvat  småkonungarne  i  Norge,  och  mången 
frihetsälskande  norrman  utvandrade  hellre  till  den  nyupptäckta  ön,  än 
han  stannade  kvar  i  sitt  fädernesland.  Bland  nybyggarne  på  Island 
nämnas  uttryckligen  några  svenska  och  götiska  män. 


2. 

Vikingatåg:.  —  Väringafärder. 

I  iFritiofs  saga»  har  Tegnér  gifvit  ett  uttryck  åt  den  poetiska 
uppfattningen  af  denna  tid  och  en  med  lifliga  färger  målad  bild  af 
vikingalifvets   lysande   sidor,  under  det  »Vikingen»  af  G^ijer   låter  oss 


222  JÄRNÅLDERN. 

från  en  annan  sida  lära  känna  denna  kraftiga  men  vilda  tid.  På  den 
frågan:  Hvilkendera  skildringen  är  mest  historiskt  sann?  tro  vi  oss 
böra  svara,  att  det  är  den  senare.  Och  vi  stå  ej  ensamma  vid  en  så- 
dan uppfattning  af  vikingatiden;  en  bland  de  varmaste  beundrame  af 
Sveriges  forntid  säger  härom: 

»Det  är  sant,  att  det  hvilar  ett  rosenskimmer  öfver  Nordens  vikinga- 
tid; men  väpna  vi  vårt  öga  med  historiens  synglas,  så  skola  vi  snart 
finna,  att  detta  rosenskimmer  icke  är  annat  än  en  färgblandning  af  blod 
och  tårar.>  Han  tillägger:  »På  namnet,  hvarmed  man  betecknar  en  sak, 
beror  ofta  det  begrepp  man  bildar  sig  om  denna.  Med  vikingafärd 
tänker  man  sig  därför  gärna  en  ridderlig  jakt  efter  faror  och  krigiska 
äfventyr,  men  den  definieras  bättre  med  färder  för  mord  och  plundring. 
Vi  öfversätta  det  därför  fullkomligt  troget  med  sjöröfveri  drifvet 
som  näringsfång.» 

Detta  omdöme  kan  synas  alltför  strängt.  Vi  måste  dock  erkänna, 
att  det  är  riktigt,  om  vi  nämligen  mäta  den  tiden  med  vår  tids  mått 
och  om  vi  se  bort  från  vikingatågens  stora  politiska  betydelse.  Men 
hvilken  förändring  i  världsåskådning  och  seder  hafva  icke  de  tusen  år 
medfört,  som  skilja  oss  från  nordmannatågens  dagar!  För  att  vara 
rättvisa  måste  vi  därför  söka  att  sätta  oss  in  i  våra  fäders  åskådnings- 
sätt. ^Enligt  deras  tro  var  endast  den  svärdfallne  kämpen  värdig  att 
deltaga  i  Valhalls  glädje;  deras  religion  manade  dem  att  söka  sam- 
tidens och  eftervärldens  pris  för  blodiga  bragder;  för  dem  —  och  ej  för 
dem  allena  —  fanns  ingen  annan  folkrätt  än  våldets.  Hvad  som  vanns 
i  öppen  strid  var  lagfånget  gods,  och  giltig  orsak  till  kampen  var,  så- 
som det  heter  i  eddasången  Rigsmål,  att  den  anfallne  ägde  »dyrbara 
salar  och  yppare  odal>. 

Vi  böra  emellertid  äfven  från  en  annan  sida  betrakta  denna  bragd- 
rika tid,  då  Nordens  söner  funno  hemmet  för  trångt  och  stormade  ut  öfver 
hafven  för  att  söka  ära  och  guld,  då  de  grundade  nya,  blomstrande  välden  i 
aflägsna  länder  och  med  sitt  friska  blod  föryngrade  folken  mångenstädes 
i  vår  världsdel. 

Vi  måste  söka  att  se  vikingafärderna  i  deras  världshistoriska 
sammanhang  med  de  andra  stora  tilldragelser,  ur  hvilka  det  moderna 
europeiska  samhället  småningom  framgått.  Då  finna  vi,  att  de  icke 
blott  voro  sjöröfvarbragder,  ej  heller  blott  ett  utbrott  af  samma  oemot- 
ståndliga lust,  som  ännu  i  våra  dagar  lockar  skaror  af  Nordens  barn 
att  i  främmande  okända  länder  söka  sin  lycka;  de  kunna  fastmer  be- 
traktas såsom  de  sista  vågorna  af  den  stora  folkvandringens  ström, 
hvilken  väl  i  början  syntes  hafva  sköljt  bort  hela  den  klassiska 
odlingen  men  hvilken  i  stället  visade  sig  hafva  medfört  fröna  till  en 
ännu  skönare  framtid  än  den  ålderssvaga  romerska  världen  ensam 
kunnat  skapa. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAPlRDKR.  223 

1  afeeende  på  frågan  om  orsakerna  till  vikingatågen  böra  vi 
först  nämna,  att  flera  normandiska  författare  omtala  den  bestämda, 
hos  deras  folk  lefvande  traditionen,  att  Norden  nnder  vikingatiden 
varit  alltför  starkt  befolkad,  så  att  landet  icke  kunde  föda  alla  sina 
invänare.  Grunden  härtill  skulle  ligga  i  nordbornas  sed,  att  hvarje 
maa  knnde  hafva  flera  hustrur,  eller  åtminstone  flera  kvinnor  vid  sidan 
af  den  laggifta  hustrun,  hvarigenom  för  många  barn  föddes  till  världen. 
För  att  undvika  följderna  af  denna  öfverbefolkning  måste  stora  skaror 
af  migdomen  lämna  landet  för  att  skafi^a  sig  byte  och  eröfra  jord  i  främ- 
mande länder.  Ofta  dref  äfven  fadern  sina  unga  söner  bort  från  hemmet 
och  lät  blott  en  son  ärfva  fädernejorden.  —  Denna  tradition  synes  till 
sina  hnfvuddrag  vinna  bekräftelse  af  det,  som  inhemska  författare  hafva 
att  berätta,  om  än  uppgiften,  att  de  många  barnen  berodde  på  mång- 
gifte, blifvit  bestridd. 

Äfven  andra  orsaker  till  nordmannatågen  hafva  dock  funnits.  Till 
begäret  att  med  svärdet  i  hand  tillkämpa  sig  ära  och  byte  kom  den 
hos  invånarne  på  Nordens  långa  kuster  medfödda  kärleken  till  sjön  och 
friheten.  Då  den  senare  hotades  af  de  mäktiga  vordna  härskare,  som 
vid  denna  tid  samlade  stora  delar  af  de  nordiska  länderna  under  sitt 
välde,  drefvos  skaror  af  missnöjda  höfdingar  och  andra  friboma  män 
att  i  aflägsna  nejder  söka  nya  hem,  där  deras  frihet  och  oberoende 
lättare  kunde  bevaras.  Uppkomsten  af  större  välden  i  Norden  ökade 
äfven  därigenom  antalet  af  vikingafärder  till  främmande  länder,  att 
de  nordiska  härskame  nu  hade  mera  makt  än  förr  att  värja  sitt  land, 
hvarför  de  vikingar,  som  förr  hemsökt  Norden,  tvungos  att  annorstädes 
söka  sitt  byte. 

Vikingafärden  var  ett  efter  den  tidens  åskådningssätt  fullkomligt 
lagligt  och  hederligt  krigshandtverk,  som  emellertid  borde  hållas  inom 
vissa  bestämda  former,  såsom  t.  ex.  kaparväsendet  i  det  nyare  Europa. 
Den  var  ett  slags  regelbunden  ständig  krigföring,  som  icke  blott  till- 
läts  och  understöddes  af  konungarne  utan  som  också  ständigt  utöfvades 
både  af  dem  själfva  och  af  deras  yppersta  män.  Den  vapenbragd,  som 
utfördes  på  sådana  tåg,  blef  likaväl  som  bedrifterna  till  lands  föremål 
för  skaldemas  sånger  och  nordbomas  högsta  pris  och  beundran.  För  att 
en  höfding  skulle  njuta  något  anseende,  synes  det  till  och  med  ofta 
hafva  betraktats  som  ett  nödvändigt  villkor,  att  han  varit  på  vikinga- 
tåg och  där  utmärkt  sig  genom  tapperhet. 

Sitt  namn  anses  vikingame  vanligen,  med  eller  utan  skäl,  hafva 
fått  däraf,  att  de  med  sina  skepp  ofta  uppehöllo  sig  i  eller  nära 
de  större  vikar,  flodmynningar  och  sund,  där  det  var  liflig  rörelse  och 
där  i  sjmnerhet  de  flesta  handelsskeppen  plägade  segla  fram.  De  senare 
skeppen  förde  vid  denna  tid  ofta  lika  många  och  väl  beväpnade  män 
som  vikingames,  och  det  var  därför  mycket  långt  ifrån  att  de  alltid 
blefvo  eröfrade  och  plundrade.  Ej  sällan  synes  till  och  med  köpmannen 
själf  hafva  varit  en  så  djärf  viking,  att  han  kunde  äntra  och  taga  sin 


224  JÄRNÅLDERN. 

fiendes  skepp.  I  verkligheten  var  vikingarnes  anfall  på  handels- 
skeppen ofta  en  strid  man  mot  man,  ett  vågadt  och  lifsfarligt  spel,  i 
hvilket  likaväl  den  anfallande  som  den  angripne  kunde  duka  under. 

Den  storartade  framgång  de  nordiska  vikingarne  fingo  berodde 
visserligen  till  stor  del  på  deras  egen  kraft  och  vapenfördighet  samt 
på  det  oförvägna  mod,  som  lät  dem  uppsöka  faran  hellre  än  fly  den; 
men  den  berodde  lika  mycket  på  fiendens  svaghet  och  tvedräkt  samt 
det  sedernas  fördärf,  som  utmärkte  de  västeuropeiska  folken  vid  denna 
tid  och  hvaröfver  deras  egna  författare  klaga.  Kristliga,  sedermera  för 
heliga  ansedda  män  iakttogo  med  djup  sorg  tidens  stora  brister  och  ut- 
sände talrika  spådomar  om  att  Grud  icke  skulle  tillåta  ett  sådant  tillstånd 
att  blifva  långvarigt.  Många  voro,  efter  den  tidens  föreställningar,  de 
järtecken,  som  syntes  både  på  himmeln  och  jorden  och  som  troddes  för- 
kunna Herrens  straff,  som  skulle  öfvergå  de  kristna  folken  för  deras 
tilltagande  ogudaktighet  och  syndiga  lefverne. 

Denna  ofta  uttalade  fruktan  för  att  ett  nytt  gissel  skulle  hemsöka 
kristenheten,  och  särskildt  de  Brittiska  öarna  och  Frankrike,  visade  sig 
ej  heller  ogrundad.  Föga  mer  än  ett  hälft  århundrade  efter  det  Karl 
Martel  genom  sin  lysande  seger  öfver  araberna  år  732  hade  afslagit  ett 
häftigt  anfall  söderifrån  hotade  en  ny  fara:  på  flera  ställen  af  västra 
Europas  kuster  såg  man  fientliga  skepp  med  stridsvana  hedningar  från 
den  skandinaviska  Nordens  aflägsna  nejder. 

Enligt  de  angelsaxiska  krönikorna  var  det  omkring  år  790, 
som  nordiska  vikingaskepp  för  första  gången  visade  sig  vid  Englands 
kuster.  Några  år  senare  återkommo  de,  förstörde  kyrkor  och  kloster, 
mördade  munkar  och  präster,  trampande  »helgedomarna»  under  sina 
fötter.  Samtidigt  skedde  de  första  fientliga  angreppen  af  nordmän  på 
Skottlands  och  Irlands  kuster.  Omkring  år  800  finna  vi  äfven  för  första 
gången  någon  i  politiskt  afseende  viktig  beröring  mellan  Norden  och 
frankernas  växande  välde.  De  saxiska  stammarna  i  norra  delen  af 
Tyskland  gjorde  då  ett  nytt  kraftigt  försök  att  återvinna  sitt  obe- 
roende, och  deras  böfding  Widukind  sökte  och  fick  hjälp  därtill  af 
Danmarks  konung.  Man  har  såsom  en  verkan  af  detta  förbund  mellan 
danskar  och  saxare  betraktat  det  förhållandet,  att  talrika  vikinga- 
flottor just  nu  begynte  härja  på  det  frankiska  rikets  norra  kuster. 

Om  det  äfven  är  tvifvelaktigt,  hvad  krönikorna  berätta,  att  vikinga- 
skeppen redan  nu  visat  sig  för  kejsar  Karl  den  store  själf  på  Frank- 
rikes medelhafskust,  så  är  det  dock  säkert,  att  kejsaren  vid  de  sorgliga 
underrättelserna  från  landets  norra  delar  funnit  sig  tvungen  att  i  hast, 
två  gånger  redan  omkring  år  800,  besöka  sitt  rikes  kuster  för  att  få 
en  flotta  utrustad,  insätta  kustvakter  och  träfi^a  andra  försvarsanstalter 
mot  de  fruktansvärda  gästerna.  När  Karl  den  stores  mäktiga  hand  ej 
längre  skyddade  frankernas  rike,  blef  deras  af  inre  strider  försvagade 
land  snart  ett  välkommet  byte  för  de  alltjämt  växande  vikingahopama, 
ett  öde  som  samtidigt  äfven  drabbade  de  Brittiska  öarna. 


VIKINGATIg.  —  VÄRINGAFÄRDER.  225 

En  af  vikingatågens  viktigaste  följder  för  Norden  var,  att  de  be- 
friade de  nordiska  rikena  från  en  mängd  stolta,  trotsiga  män  och  däri- 
genom underlättade  konungarnes  bemödanden  att  förena  de  spridda  land- 
skapen till  större  välden.    De  aäägsnade  dessutom  från  Norden  många 


233.    Karta   öfver  de  delar  af  Europa  som  nordborna  besökte  under  vikingatiden. 

Kartan  upptager  endast  ett  urval  af  de  viktigaste  namnen.    Dnnrstede,  Löwen  (fastlandet), 

Kent,   Wessex,   Homber,   York  (England),  Limerick  och  Waterford  (Irland)  äro  endast  an- 

gifna  genom  begynnelsebokstäfyerna. 

af  dess  ifrigaste  hedningar,  och  vikingarne  leddes  ofta  genom  sin  be- 
röring med  de  kristna  folken  till  omfattande  af  kristendomen  samt  hem- 
förde från  mer  bUdade  länder  äfven  många  andra  frön  till  högre  odling. 
I)e  förfärliga   härjningarna  gjorde  det  ock  till  en  nödvändighet  för  de 

Sveriges  historia.     1.  15 


226  järnAldern. 

kristna  folken  att  med  mera  ifver  ftn  förut  arbeta  på  nordbornas  om- 
vändelse, hvilken  slutligen  blef  allmän,  hvarefter  vikingatågen  småningom 
upphörde. 

Den  egentliga  vikingatidens  slut  kan  nämligen  sägas  sammanfalla 
med  Nordens  fullständiga  kristnande.  Väl  sutto  icke  landets  söner 
fredligt  hemma,  så  snart  de  blifvit  döpta;  men  vikingalifvets  rätts- 
grund föll  med  odinsläran,  och  vikingatågen  själfva  kristnades  till  kors- 
tåg. De  korståg,  som  utgingo  från  Norden  ännu  under  det  tolfte  år- 
hundradet, hafva  nämligen  en  märklig  likhet  med  de  gamla  vikinga- 
färderna, såsom  den  norske  konungen  Sigurd  Jorsalafaree  tåg  till  det 
heliga  landet  och  samme  konungs  »korståg»  till  Småland  år  1123,  då 
han,  såsom  Snorre  på  sitt  korta  och  träffande  språk  berättar,  med  tre 
hundra  skepp  »styrde  öster  ut  till  köpbyn  Kalmama,  härjade  där  och  i 
Smålanden,  lade  vistgäld  på  Småland,  femton  hundra  nöt,  och  små- 
länningarne kristnades.  Sedan  vände  Sigurd  åter  med  hären  och  kom 
till  sitt  rike  med  många  stora  dyrbarheter  och  skatter,  som  han  för- 
värfvat  i  denna  färd,  den  så  kallade  kalmarna-ledung.» 

Vikingatågen,  som  själfva  voro  en  fortsättning  af  folkvandringarna, 
fortsattes  således  som  korståg. 


De  trakter,  som  hemsöktes  af  nordmännen  (det  gemensamma 
namnet  på  vikingarne  från  Nordens  olika  delar),  voro  dels  kusterna  af 
Östersjön,  eller  hvad  som  kallades  österväg,  dels  kusterna  af  Väster- 
hafvet  eller  nordvästra  Tyskland,  Frankrike  och  de  Brittiska  öarna; 
härfärderna  till  dessa  senare  nejder  kallades  västerviking.  Det  då- 
varande Sveriges  invånare,  som  voro  nästan  stängda  från  Västerhaf vet, 
riktade  väl  vanligen  sin  verksamhet  på  länderna  i  österväg  men  del- 
togo,  såsom  talrika  runstenar  bevittna,  äfven  i  vikingatågen  väster  ut. 
Och  att  inbyggarne  i  de  delar  af  det  nuvarande  Sverige,  som  då  ej 
lydde  under  sveakonungen,  tagit  verksam  del  i  de  viktiga  bedrifterna 
i  västra  Europa,  är  välbekant.  Det  då  norska  Bohuslän  och  de  till 
Danmark  hörande  skånska  landskapen  hafva  utsändt  många  af  de 
vikingar,  som  gjorde  nordmannanamnet  så  fruktadt  hos  de  på  Nordsjöns 
kuster  boende  folken. 

Nordmännen  behärskade  alldeles  hafven,  emedan  ingen  nämnvärd 
sjömakt  då  fanns  till  skydd  för  dessa  trakter,  hvilkas  invånare  — 
utan  tvifvel  just  genom  inflytande  af  de  många  där  bosatta  nord- 
männens ättlingar  —  i  en  senare  tid  betäckt  alla  världens  haf  med 
sina  flottor. 

Oupphörligt  erhöllo  nordmännen  förstärkningar  hemifrån;  de 
slogo  sig  snart  ned  på  öar  vid  kusten,  h varifrån  de  på  floderna  trängde 
djupt  in  i  landet    och    genomströfvade    det   härjande   och    brännande. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFÄRDER.  227 

Slutligen  företogo  de  sig  att  göra  planmässiga,  varaktiga  eröfringar 
och  grundlägga  nya  riken. 

Många  voro  de  länder  i  västra  och  södra  Europa,  till  hvilka 
vikingarne  sträckte  sina  lUrder  (fig.  233). 

De  hemsökte  Nordsjöns  kuster,  det  nuvarande  nordvästra  Tyskland 
(Friesland),  Nederländerna  och  Belgien.  Karl  den  stores  betydande 
försvarsanstalter,  hvaröfver  han  äfven  i  sina  sista  lefnadsår  med  så 
mycken  omsorg  personligen  hade  vakat,  upprätthöllos  ej  längre  på  till- 
börligt sätt.  Icke  endast  elbetrakten  med  Hamburg  och  i  synnerhet 
Friesland  med  dess  fruktbara  trakter,  dess  kyrkor,  kloster  och  blomstrande 
handelstäder  —  hvaribland  framför  alla  det  af  nordmännen  länge  be- 
satta Dorestad  —  voro  därför  (på  830-talet)  utmatta  för  vikingaflottomas 
fraktansvärda  anfall.  Afven  aflägsnare  kuster,  som  förut  varit  jämförelse- 
vis skonade,  hemsöktes  nu  af  nordborna,  som  följde  floderna  till  det  inre 
af  landet,   plundrande  Antwerpen  och  flera  andra  stora  handelsstäder. 

Till  Frankrikes  norra  och  kort  därefter  till  dess  västra  kuster 
trängde  de  likaledes  fram,  i  det  de  begagnade  sig  af  den  svaghet  och 
inre  oenighet,  som  förtärde  frankernas  rike  efter  Ludvig  den  frommes 
död  (år  840).  Vid  denna  tid  segla  vikingarne  in  i  Seinefloden,  bemäk- 
tiga  sig  den  betydande  handelsstaden  Rouen  och  hota  flera  kloster,  som 
med  penningar  måste  köpa  sig  fred.  För  att  tilltvinga  sig  penningar 
började  vikingame  nu  äfven  att  i  fångenskap  bortföra  sådana  män,  för 
hvilka  de  kunde  hoppas  erhålla  hög  lösesumma. 

Samtidigt  gå  andra  skaror  uppför  Loirefloden  förbi  den  starkt  be- 
fästa staden  Nantes  och  framtränga  ända  in  i  hjärtat  af  Frankrike, 
dftr  de  plundra  Amboise  och  Blois  samt  belägra  Tours.  Kort  därefter 
eröfrades  Nantes.  Nordmännen  förstodo  också  att  träda  i  förbindelse 
med  resterna  af  landets  äldre,  genom  frankema  underkufvade  inbyggare, 
bretonema  i  landskapet  Bretagne. 

Sedan  styrde  vikingarne  längre  mot  söder  och  seglade  in  i  Garonne- 
floden,  där  städerna  Bordeaux  och  Toulouse  måste  göra  bekantskap  med 
de  fruktade  nordbomas  svärd. 

Omkring  år  843  landa  vikingarne  för  första  gången  på  Spaniens 
jord,  i  Asturien,  och  belägra  kort  därefter  Lissabon,  härjande  trakten  där- 
omkring. Konung  Ramiro  af  Asturien  skall  icke  endast  hafva  köpt  sig 
fred  af  vikingarne  utan  äfven  gifvit  dem  anvisning  på  att  vända  sig 
mot  de  trakter,  som  innehades  af  Ramiros  fiender,  morerna.  Aret  efter 
Lissabons  belägring  härja  också  de  nordiska  vikingarne  i  södra  Spanien. 
De  seglade  uppför  floden  Guadalquivir  och  eröfrade  Sevillas  förstäder, 
där  de  gjorde  rikt  byte. 

Nordborna  sträckte  äfven  sina  färder  in  i  Medelhafvet,  plundrade 
Italien  och  andra  länder;  vi  hafva  redan  omnämnt  Hastings  tåg  till  Ita- 
lien, där  han  med  list  eröfrade  den  nära  Carrara  liggande  staden  Luna, 
i  den  tro  att  det  var  Rom,  hvars  härlighet  och  rikedomar  voro  genom 
rykte  bekanta  för  nordborna. 


228  JÄRNÅLDERN. 

Under  tiden  fortsattes  härjningarna  i  Frankrike,  där  fruktan  för 
vikingarnes  ankomst  till  och  med  förmått  en  stor  del  af  invånarne  i 
Paris  att  lämna  staden;  konungen  själf,  Karl  den  skallige,  inneslöt  sig 
i  klostret  S:t  Denis,  hvilket  på  denna  tid  var  en  af  de  bäst  befästa 
platser  i  riket.  Nordmännen  kommo  också  till  Paris  (846),  eröfrade  och 
plundrade  dess  förstäder  och  den  kringliggande  trakten,  tills  de  hej- 
dades af  en  smittosam  sjukdom.  Konungen  hade  hela  tiden  hållit  sig 
innesluten  i  S.t  Denis,  där  han  under  mässor  och  böner  anropat  Frank- 
rikes skyddshelgon  om  hjälp;  slutligen  ingick  han  en  förlikning  med 
den  fruktansvärda  fienden,  som  mot  utbetalningen  af  den  för  dessa  tider 
oerhörda  summan  af  7  000  pund  silfver  förband  sig  att  draga  bort. 
Ännu  en  gång,  kort  före  sin  död,  hvilken  inträffade  år  877,  hade  Karl 
den  skallige  den  förödmjukelsen  att  nödgas  med  5  000  pund  silfver  köpa 
sig  fri  från  en  vikingaflotta  af  100  skepp,  som  gått  in  i  Seine;  med 
stor  möda  kunde  denna  summa  hopsamlas,  ja  på  många  ställen  måste 
till  och  med  i  brist  på  reda  penningar  kyrkomas  heliga  kärl  säljas,  för 
att  de  andlige  skulle  kunna  utgöra  sin  andel  af  skatten. 

På  sommaren  885  samlade  sig  i  Rouen  och  på  Seinefloden  en  så  stor 
vikingaflotta,  att  de  samtidiga  krönikorna,  om  än  med  någon  öfverdrift, 
uppgifva  dess  storlek  till  700  skepp  med  30—40  tusen  mans  besättning. 
Flottan  seglade  uppför  floden  till  Paris,  där  nordmännen  mot  löfte  att 
skona  staden  fordrade  fri  genomfart  till  det  inre  landet.  Då  detta 
vägrades,  begynte  de  i  slutet  af  november  885  en  ordentlig  belägring 
af  Paris,  som  endast  med  stor  svårighet  kunde  försvara  sig  mot  nord- 
bornas belägringsmaskiner.  Först  i  oktober  886,  sedan  staden,  där 
hungersnöd  och  sjukdomar  börjat  rasa,  varit  innesluten  i  tio  månader, 
ankom  kejsar  Karl  den  tjocke  med  en  här  till  undsättning.  Utan 
svärdsslag  skyndade  han  dock  att  sluta  fred  med  vikingarne,  som  i  mars 
månad  följande  år  skulle  erhålla  en  stor  penningsumma  men  tills  be- 
talningen skedde  ägde  att  draga  förbi  Paris  uppför  Seine  till  Bour- 
gogne.  Nordmännen  erhöUo  således  just  det,  som  de  så  länge  kämpat 
för,  och  hade  nu  af  landets  egen  herre  fått  formlig  tillåtelse  att  ut- 
plundra ett  af  Frankrikes  mest  välmående  landskap,  hvilket  dittills 
nästan  varit  i  fred  för  deras  härjningar;  kejsarens  eljest  oförklarliga 
beteende  hade  möjligen  sin  grund  däri,  att  invånarne  i  Bourgogne 
icke  hade  erkänt  hans  herradöme  och  därför  nu  skulle  röna  hans 
hämnd.  Parisarne  ville  dock  icke  tåla,  att  vikingame  seglade  förbi 
deras  stad,  hvarför  de  spärrade  Seine.  Nordmännen  släpade  då  sina 
skepp  öfver  land  förbi  Paris,  en  sträcka  af  2  000  steg,  satte  dem  åter 
i  floden  ofvanför  staden  och  seglade  till  Bourgogne,  som  nu  härja- 
des. Äfven  på  återvägen  drogo  nordborna  sina  skepp  öfver  land  förbi 
Paris. 

Den  tyske  konungen  Arnulf  lyckades  visserligen  år  891  att  eröfra 
nordmännens  befästa  läger  nära  Löwen,  hvarvid  de  ledo  ett  stort  neder- 
lag, men  deras  makt   var   därmed  icke  bruten.    Stora  härar  voro  fort- 


vikingatAg.  —  värinoapXrder.  229 

farande  lägrade  på  kusterna  och  vid  flodernas  stränder,  och  slutligen 
stannade  betydande  landsträckor  i  nordbornas  besittning. 

Karl  den  store  lär  redan  år  807  hafva  gifvit  ön  "Walcheren,  på 
Flanderns  kust,  åt  den  nordiske  höfdingen  Halfdan,  som  med  en  stor 
skara  män  underkastade  sig  kejsaren;  dylika  förläningar  gåfvos  seder- 
mera äfven  åt  andra  nordbor  i  det  hopp,  att  dessa  skulle  skydda  landet 
mot  sina  landsmän.  Den  viktigaste  handling  af  detta  slag  var,  då  den 
franske  konungen  Karl  den  enfaldige  gaf  landet  omkring  Seines  nedre 
lopp  och  Bretagne  såsom  län  åt  den  fruktade  vikingahöfdingen  Rolf, 
eller  Gånge-Rolf,  som  han  plägar  kallas.  Denne  hade  i  många  år 
varit  i  besittning  af  Rouen  och  därifrån  härjat  i  olika  delar  af 
Frankrike,  än  i  trakten  af  Paris,  än  vid  Loire,  än  i  Bourgogne.  Rolf 
och  hans  män  mottogo  nu  äfven  dopet  (912).  Seinelandet,  hvilket  efter 
de  långvariga  krigen  skall  hafva  varit  mycket  folkfattigt,  blef  snart 
ett  af  Frankrikes  mest  blomstrande  landskap  och  erhöll  efter  sina  nya 
bebyggare  namnet  Normandie.  Den  kraftiga  befolkningen  i  detta  af 
Frankrikes  konung  föga  beroende  hertigdöme  grundade  snart  nya  riken, 
såsom  det  normandiska  väldet  i  Neapel  och  på  Sicilien  samt  efter 
slaget  vid  Hastings  (1066)  konungariket  England. 

Nordmännen,  eller  såsom  de  i  England  vanligen  kallades  dan- 
skarne, hade  långt  där  förut  äfven  anfallit  och  delvis  eröfrat  de  Brit- 
tiska öama. 

Redan  omkring  år  790  hade  de  härjat  både  Englands,  Skottlands 
och  Irlands  kuster.  Samtidigt,  eller  ännu  tidigare,  började  nordiska 
vikingar  visa  sig  vid  Färöarna,  Hjaltland  (Shetlandsöarna),  Orknöarna 
och  de  af  nordmännen  så  kallade  Söderöarna  (Hebriderna).  Det  dröjde 
ej  heller  länge,  förrän  vikingarne  begynte  öfvervintra  och  på  allvar  slå 
sig  ned  på  dessa  öar. 

Omkring  år  812  vände  de  sig  också  med  mera  allvar  mot  Irla,nds 
kuster.  Enskilda  nederlag  kunde  ej  hindra,  att  nordbornas  herravälde 
på  ön  ständigt  tillväxte.  Före  800-talets  midt  hade  de  eröfrat  Dublin, 
hvilken  viktiga  stad  under  mer  än  tre  århundraden  vanligen  behärska- 
des af  dem*.  På  850-talet  grundades  nordiska  riken  äfven  i  de  viktiga 
irländska  handelsstäderna  Waterford  och  Limerick.  Nordborna  sägas 
hafva  skaffat  sig  fast  fot  här  icke  minst  på  fredlig  väg  genom  handel 
och  sjöfart,  då  irerna  själfva  ej  voro  fallna  för  att  drifva  mera  utsträckta 
handelsförbindelser,  i  synnerhet  till  sjöss.  Äfven  dessa  nordiska  riken 
i  Waterford  och  Limerick  ägde  bestånd  under  flera  århundraden. 

Dessutom  hade  norrmännen  slagit  sig  ned  flerstädes  på  Skottlands 
kuster  och  där  upprättat  nybyggen  eller  små  riken,  hvilka  dock  snart 
kommo  att  lyda  under  moderlandets  mäktiga  härskare. 

Efter  vikingames  första,  mera  enstaka  besök  i  England  hade  detta 
land   under   ungefär    fyrtio    års   tid   nästan   fullständig  fred  för  dem. 

♦  I  svensk  jord  hittas  ej  sällan  silfvennynt  präglade  omkring  &r  1000  i  Dublin  af  en 
>Sithric>,  i  hvilket  namn  man  utan  svårighet  igenkänner  det  nordiska  Sigtrygg. 


230  JÄRNÅLDERN. 

Men  år  832  återkommo  de  och  hemsökte  snart  England  på  ett  sådant 
sätt,  att  ännu  efter  mer  än  tusen  års  förlopp  talrika  minnen  där 
finnas  af  dem. 

Sistnämnda  år  plundrade  vikingarne  vid  Temsens  mynning.  De 
återkommo  följande  året  med  35  stora  skepp  och  landade  vid  kusten  af 
Wessex,  där  Englands  på  den  tiden  mäktigaste  konung,  Egbert,  hade 
sitt  hufvudsäte.  Det  kom  till  ett  blodigt  slag,  hvarvid  idanskarne» 
vunno  en  stor  seger.  Då  en  stor  vikingaflotta  kort  därefter  kom  till 
kusten  af  Wales,  ingingo  vikingarne  förbund  med  britterna  mot  den 
angelsaxiske  konungen.  Här,  liksom  i  Frankrike,  förstodo  således 
nordborna  att  söka  skaffa  sig  fast  fot  i  landet  genom  att  begagna  sig  af 
fiendskapen  mellan  den  ursprungliga  brittiska  befolkningen  och  de  senare 
invandrade  germanerna.  Väl  lyckades  det  Egbert  att  i  två  slag  besegra 
de  förbundna  britterna  och  vikingarne,  men  ständigt  kommo  nya  skaror 
från  Norden,  hvilka  både  från  den  västra  och  östra  kusten  trängde  långt 
in  i  landet,  plundrande  öfverallt.  I  vissa  delar  af  England  härskade 
också  inre  tvedräkt  och  svaghet,  som  i  väsentlig  mån  främjade  nord- 
bornas företag. 

År  866  landade  på  Englands  östra  kust  en  stor  vikingaflotta,  hvil- 
kens  förnämsta  höfdingar  voro  Ingvar  (möjligen  Ivar)  och  Ubbe,  söner 
af  konung  Ragnar  Lodbrok.  Nordmännen  lämnade  helt  och  hållet  sina 
skepp  och  öf vervintrade  i  Ostangeln,  där  de  slöto  fredsförbund  med  be- 
folkningen. Följande  vår  skaffade  de  sig  hästar  och  satte  öfver  Humber- 
floden  till  Northumberland,  som  just  då  var  skådeplatsen  för  mycket 
häftiga  strider  mellan  två  konungar,  Osbrith  och  Ella.  Nordborna  be- 
mäktigade  sig  (867)  hufvudstaden  York  och  företogo  därifrån  ett  tåg 
ända  upp  till  Tynefloden.  Konungarne  Osbrith  och  Ella  uppgåfvo  väl 
nu  sina  egna  strider  och  ryckte  med  förenade  krafter  mot  York  för  att 
därifrån  utdrifva  främlingarne;  men  vid  ett  häftigt  utfall  lyckades.det 
dessa  att  tillfoga  de  belägrande  ett  stort  nederlag,  hvarvid  båda  de  in- 
födda konungarne  jämte  deras  flesta  höfdingar  stupade.  Härmed  var 
besittningen  af  York  försäkrad,  och  därefter  följde  snart  eröfringen  af 
det  däromkring  liggande  Northumberland.  Den  äldre  befolkningen  här 
skyndade  sig  att  sluta  fred  med  nordborna,  som  gjorde  sig  till  herrar 
i  hela  landet,  hvilket  alltså  blef  den  första  större  eröfring,  som  de  nor- 
diska vapnen  vunno  i  England. 

Sedan  nordborna  i  Northumberland  vunnit  en  fast  utgångspunkt, 
gjorde  de  därifrån  eröfringståg  till  de  angränsande  landskapen.  Under 
en  fruktansvärd  hungersnöd  åren  868  och  869  framträngde  de  således 
ända  in  i  Mercia,  till  den  viktiga  och  starkt  befästa  staden  Nottingham, 
som  de  intogo  och  där  de  öfvervintrade.  Liknande  tåg  företogos  sedan 
äfven  åt  andra  håll,  i  synnerhet  sedan  de  år  870  vunnit  en  stor  seger 
öfver  angelsaxarne.  Mercia  och  Ostangeln  härjades  på  ett  förfärligt 
sätt  och  togos  i  besittning  af  de  segerrika  nordmännen,  som  vid  slutet 
af  år  870  innehade    hela   nordöstra  delen  af  England.     De  rustade  sig 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFlRDER.  231 

nu  för  att  eröfra  det  enda  konungarike  i  England,  som  ännu  var  obe- 
tvunget,  "Wessex.  Under  växlande  krigslycka  bragte  slutligen  idan- 
skame»,  som  ständigt  fingo  förstärkning  från  Norden,  konungen  i 
Wessex,  Alfred  med  tillnamnet  den  store,  därhän,  att  han  måste  med 
en  stor  penningsumma  köpa  sig  fri  från  dem.  De  återkommo  dock  någon 
tid  därefter  med  en  större  styrka,  och  slutligen  måste  konung  Alfred, 
som  såg  sig  öfvergifven  af  sitt  folk,  i  flera  månader  förklädd  ströfva 
omkring,  under  det  de  segerrika  nordborna  fullständigt  voro  herrar  i 
hans  föders  land.  På  detta  sätt  hade  vikingahären  år  878  underkufvat 
hela  England,  och  det  icke  genom  enskilda  tillföUiga  segrar  utan 
genom  en  under  tolf  års  tid  oafbrutet  fortgående  eröfring  af  det  ena 
landskapet  efter  det  andra,  i  synnerhet  genom  upprättandet  af  stora 
befästa  läger,  som  bildade  fasta  stödjepunkter  för  ett  nytt  framträngande, 
och  genom  en  klokt  beräknad  samverkan  mellan  land-  och  sjömakten. 
Redan  voro  också  det  stora  Northumberland,  Ostangeln  och  Mercia 
icke  blott  behärskade  utan  äfven  delvis  bebyggda  af  de  nordiska  er- 
öfrarne. 

Trots  ständiga  förstärkningar  var  dock  vikingahären  alltför  ringa 
för  att  kunna  i  längden  behålla  herraväldet  öf ver  hela  England,  och  så 
länge  konung  Alfred  lefdet,  var  ej  angelsaxarnes  sak  förlorad.  Han 
samlade  ånyo  en  liten  här,  och  krigslyckan  öfvergaf  hans  hedniska 
fiender.  Slutligen  antog  en  del  af  de  senare  kristendomen,  och  genom 
ett  högtidligt  fördrag,  som  ännu  finnes  i  behåll,  afstods  åt  nordborna 
hela  nordöstra  delen  af  England,  ungefär  hälften  af  hela  landet,  hvil- 
ken  del  nu  kallades  »Denelaga»  (Danelagen).  De  här  bosatta  nord- 
borna antogo  väl  snart  allmänt  kristendomen  och  började  sammansmälta 
med  angelsaxarne,  men  de  bibehöllo  länge  sitt  eget  språk,  sina  egna 
lagar  och  sedvanor. 

Med  eröfringen  af  nordöstra  England  upphörde  dock  ej  vikinga- 
tågen  mot   detta  land. 

Väl  försökte  en  af  Alfreds  efterträdare,  Ethelred,  att  genom  ett 
allmänt,  i  hemlighet  förberedt  blodbad  på  de  i  hans  rike  bosatta  nord- 
borna befria  landet  från  dem  (i  november  1002).  Den  afskyvärda  ogär- 
ningen hade  dock,  i  likhet  med  så  många  andra  dylika,  en  helt  annan 
verkan,  än  upphofsmannen  afsett.  Då  underrättelsen  om  blodbadet  kom 
till  konung  Sven  Tveskägg  i  Danmark,  beslöt  han  att  hämnas  sina 
landsmäns  mord.  Genom  Olof  Tryggvessons  fall  i  slaget  vid  Svolder 
hade  också  Svens  makt  kort  förut  vunnit  en  betydande  tillökning,  eme- 
dan en  stor  del  af  Norge  nu  lydde  under  hans  spira.  Det  var  därför 
så  mycket  lättare  för  honom  att  utrusta  en  väldig  flotta,  med  hvilken 
han  år  1003  styrde  till  England.  Själf  hade  han  redan  förut  bekrigat 
detta  land  men  kort  före  det  stora  blodbadet  ingått  fred  med  Ethelred 
mot  löfte  om  24,000  pund  silfver  i  »danagäld»,  såsom  den  skatt  kalla- 
des, med  hvilken  angelsaxarne  tid  efter  annan  sökte  köpa  sig  fria 
från  sina  nordiska  fienders  härjningar. 


232  jIrnIldern. 

Nu  nöjde  sig  Sven  emellertid  icke  med  silfver;  hela  Englands  er- 
öfring  var  hans  mål,  hvilket  han  ock  slutligen  uppnådde,  då  Ethelred 
år  1013  måste  fly  ur  landet  och  Sven  erkändes  som  Englands  konung. 


Det  är  naturligt,  att  en  så  långvarig  förbindelse  mellan  Norden 
och  det  västra  Europa,  hvilken  ledde  till  tusentals  nordbors  bosättning 
i  flera  trakter  af  det  senare,  skall  hafva  lämnat  efter  sig  många  min- 
nen. Så  har  man  icke  blott  på  de  Brittiska  öarna  och  i  andra  delar 
af  västra  Europa  funnit  talrika  fornminnen,  h vilkas  nordiska  ursprung 
genast  faller  i  ögonen  och  äfven  blifvit  af  dessa  länders  egna  forskare 
erkändt;  men  ännu  i  dag  finnas  i  seder,  namn  och  språk  lefvande 
minnen  af  invånarnes  nordiska  härkomst.  Vi  måste  dock  af  lätt 
insedda  skäl  här  inskränka  oss  till  anförande  endast  af  några  få  bland 
dessa  märkliga  företeelser. 

Vid  Duurstede  (Dorestad)  i  Holland  har  man  funnit  en  mängd 
f  om  saker,  som  tydligen  förskrifva  sig  från  de  nordiska  vikingar,  h vilka 
under  lång  tid  innehade  detta  ställe;  fyndet  påminner  i  många  afseen- 
den  om  det,  som  anträffats  i  Sverige  på  den  plats,  där  Birka  legat.  I 
Normandie,  Irland,  England  och  Skottland  samt  på  de  där  bredvid  lig- 
gande smärre  öarna  hafva  flera  gånger  nordiska  vapen  och  smycken 
anträffats.  Tätt  invid  Dublin  i  Irland  upptäcktes  under  anläggningen 
af  en  järnbana  en  mängd  grafvar,  i  hvilka  nordbor  hvilat,  såsom  talrika 
där  funna  svärd,  yxor,  spjut,  sköldbucklor  och  ovala  spännbucklor, 
alla  af  nordiska  former,  tydligen  utvisa;  och  midti  London,  i  stadens 
äldsta  del,  på  den  berömda  S:t  Paulskyrkans  gamla  kyrkogård,  hår 
man  påträffat  en  vid  hufvudet  af  ett  skelett  stående  grafsten  med 
nordisk  inskrift  i  runor  och  med  de  från  våra  svenska  runstenar  väl- 
kända djurbilderna.  Äfven  på  den  i  Irländska  sjön  liggande  ön  Man, 
som  länge  styrdes  af  norska  konungar,  har  man  funnit  flera  runstenar 
med  inskrifter  i  nordiskt  språk.  De  på  stenarna  uthuggna  korsen  visa, 
att  de  nordbor,  till  hvilkas  minne  vårdarna  restes,  varit  kristna. 

På  den  största  af  Orknöama  finnes  ett  märkligt  minne  af  nordiska 
vikingar.  Dessa  skydde  ej,  då  det  var  dem  möjligt,  att  bryta  sig  in 
i  gr  af  var  na  för  att  åtkomma  de  dyrbarheter,  som  där  kunde  bevaras. 
Så  plundrade  de  i  Frankrike  de  merovingiska  konungarnes  grafvar; 
och  i  Irland  lära  de  hafva,  i  hopp  att  påträffa  dyrbart  grafgods, 
trängt  in  i  de  där  ej  sällsynta,  stora,  af  väldiga  högar  täckta  sten- 
kamrarna,  som  förskrifva  sig  från  öns  äldsta  förhistoriska  tider.  Äfven 
å  den  nyssnämnda,  vid  Skottlands  nordkust  liggande  ön  hafva  nordiska 
vikingar  brutit  sig  in  i  en  sådan  stor,  stenby ggd  graf kammare.  Detta 
omtalas  väl  icke  i  någon  samtida  skrift,  men  grafven  lämnar  själf 
omisskännliga,  i  hög  grad  märkliga  bevis  därför.  Då  den  nämligen  för 
flera  år  sedan  öppnades  af  en  engelsk  fornforskare,  träffade  denne  tyd- 


VIKINGATÄG.  —  VÄRINGAPARDER.  233 

liga  spår  af  en  tidigare,  ingalunda  vetenskaplig  undersökning.  På  väggste- 
nama  fanns  en  mängd  inskrifter  i  nordiskt  språk,  ristade  med  sådana 
runor,  som  under  slutet  af  hednatiden  brukades  af  nordborna  och  endast 
af  dem.  Af  inskrifterna,  som  äro  ristade  af  olika  personer  och  ej  äga 
något  sammanhang  sinsemellan,  torde  följande  förtjäna  att  anföras  i 
svensk  öfversättning:  iTolf  Kolbensson  riste  dessa  runor.i  >Vimund 
riste.»  »Ofram  Sigurd^son  riste  dessa  runor.»  »Härmund  Hårdyx  riste 
runor.»  »Riste  den  man,  som  är  mest  runkunnig  västan  hafvet.»  »Arnfinn 
riste  dessa  runor,  Stens  son.  Ingegärd  är  af  kvinnor  vanast.»  »Inge- 
borg, den  fagra  änkan,  mången  mäkta  storsint  kvinna  gick  lutande 
hit  in.»    »Tre  nätter  förrän  jorsalamännen  bröto  denna  hög,  var  skatten 

bortförd.    Jorsalafarar  bröto  orkhög. I  nordväst  är  mycket  gods 

fördoldt.  —  —  SäU  är  den,  som  finna  må  den  stora  skatten.»  Härtill 
kommer  på  ett  ställe  hela  runraden  och  på  ett  annat  ställe  uttrycket 
»Lodbroks  söner». 

Andra  minnen  från  den  tid,  då  nordborna  härskade  flerstädes  på  de 
Brittiska  öarna,  äro  en  mängd  till  vår  tid  bevarade,  af  nordiska  konungar 
och  jarlar  i  Dublin  och  Northumb^land  under  de  tionde  och  elfte 
århundradena  präglade  mynt  samt  flera  af  nordborna  uppförda  eller 
anlagda  kyrkor  och  andra  byggnader. 

Färöarna  höra  ännu  under  en  af  Nordens  konungar  och  hafva  en 
rent  nordisk  befolkning,  som  till  följd  af  öar  nas  af  skilda  läge  i  språk 
och  seder  bibehållit  mera  fornt  än  Norden  själf.  Äfven  Orknöarna  och 
Shetlandsöarna  lyd^  länge  under  Norges  koming  och  kommo  med  detta 
land  under  den  danske  konungens  spira;  men  år  1468  lämnade  Kristian 
I  dessa  öar  till  Skottlands  konung  såsom  pant  för  den  hemgift,  som  den 
senare  skulle  erhålla  med  sin  gemål,  Kristians  dotter.  Fåfänga  blefvo 
sedan   alla  försök  att  återlösa  panten. 

Den  nordiska  befolkningen  i  Skottland,  England,  Irland  och  Nor- 
mandie  har  visserligen  småningom  förlorat  sin  själf  ständighet  och  sam- 
mansmält med  dessa  länders  andra  inbyggare;  men  ännu  kunna  där 
spåras  talrika  drag,  som  påminna  om  nordbons  karaktär,  seder  och 
språk.  Så  har  man  fäst  uppmärksamhet  på  den  förkärlek  för  hafvet 
och  för  djärfva  sjöfärder,  som  utmärker  Normandies  befolkning.  Från 
dess  hamnar  utgingo  mot  medeltidens  slut  flera  upptäcktsresor  till 
Kanarieöarna,  Afrika,  de  Ostindiska  öarna  och  andra  trakter.  Nor- 
mandernas ursprungliga  språk  är  visserligen  sedan  länge  förgätet,  men 
ännu  i  dag  hafva  de  bevarat  månget  äkta  nordiskt  släktnamn  af  så 
gammal  form,  att  man  i  Norden  själf  ej  längre  brukar  dem,  åtminstone 
som  tillnamn.  Så  lefva  ännu  i  Normandie,  både  i  städerna  och  på 
landet,  flera  släkter  med  namnen  Quetel  (Ketil),  Turqvetil  (Torketil 
eller  Torkel),  Tostain  (Torsten),  Osmond,  Havard,  Canut  m.  fl.  Äfven 
månget  ortnamn  röjer  ännu  sin  nordiska  härkomst. 

Samma  företeelse  möter  oss  på  de  Brittiska  öarna,  framför  allt  i  den 
nordöstra   delen   af  England,   den  gamla  »Danelagen»,  som  ännu  i  det 


234  järnIldbrn. 

tolfte  århundradet,  således  efter  den  normandiska  eröfringen,  bibehöll 
sin  egna  nordiska  lag.  Utom  mångfaldiga  i  södra  England  okända 
fornnordiska  ord  i  talspråket  har  befolkningen  i  norra  England,  åtmins- 
tone delvis,  bevarat  nordisk  kroppsbyggnad  och  nordiskt  utseende 
samt  ändå  säkrare  drag  af  gammalnordisk  karaktär.  Den  klokhet, 
karaktärsfasthet  och  djärfva  frihetskärlek,  som  företrädesvis  utmärker 
norra  Englands  invånare,  anses  ej  utan  grund  för  ett  arf  från  de  i 
Danelagen  fordom  i  så  stort  antal  boende  nordmännen.  Hustingen  (»the 
hustings»)  i  flera  af  Englands  städer  och  vid  parlamentsvalen  samt  de 
årliga  tingsmötena  på  »Tynwaldi  eller  tingvallshögen  på  ön  Man 
påminna  ännu  lifligt  om  de  fria  nordbomas  ting  på  de  Brittiska  öarna 
i  forna  tider.  Man  är  det  enda  ställe,  där  man  ända  till  våra  dagar 
bibehållit  den  nordiska  seden  att  hålla  ting  under  öppen  himmel. 

Liksom  i  Normandie  träffas  äfven  i  England  talrika  släktnamn 
och  ortnamn  af  omisskännlig  nordisk  härkomst;  bland  annat  äro  nam- 
nen på  -son,  hvilka  voro  okända  för  angelsaxarne,  minnen  från  nord- 
bornas tid.  Flera  af  den  engelska  högadelns  gamla  ätter  härstamma 
från  nordborna,  och  icke  få  ättlingar  af  de  senare  hafva  dessutom  genom 
stordåd  trängt  sig  in  i  den  yngre  engelska  adeln;  amiralen  lord  Nelson 
är  ett  af  de  mest  lysande  exemplen  därpå. 

I  afaeende  på  ortnamnen  vilja  vi  blott  nämna,  att  i  nordöstra 
England  namn  på  -by,  -thorpe,  -ness,  -dale,  -force,  -holm,  -garth  och 
flera  andra  dylika,  hvilkas  nordiska  ursprung  lätt  faller  i  ögonen, 
räknas  i  hundratal. 


Vikingafärderna  öster  ut,  i  hvilka  svenskarne  förnämligast  deltogo, 
voro  äfven  af  stor  och  genomgripande  betydelse.  Vi  hafva  redan  om- 
nämnt en  följd  af  förbindelsen  mellan  Sverige  och  dess  östra  grann- 
länder, stiftandet  af  det  ryska  riket.  De  nordiska  sagorna  antyda 
också,  att  Svitjods  konungar  tidtals  behärskat  vissa  delar  af  de  nuva- 
rande ryska  östersjöländerna. 

Talrika  fynd  vittna  om  att  Finland  då  som  nu  hade  en  svensk 
befolkning  vid  sidan  af  den  finska  och  att  denna  svenska  bosättning  i 
Finland  börjat  mycket  långt  före  vikingatiden  (sid.  53),  ej,  såsom  man 
varit  böjd  att  antaga,  först  i  Erik  den  heliges  dagar. 

Vid  Kuusamo,  långt  in  i  Kemi  lappmark,  har  man  hittat  två 
stora,  ovala  bronsspännen  af  svensk  form;  och  ännu  längre  mot  norr, 
vid  67®  nordlig  bredd,  ungeftlr  midt  emellan  Hvita  hafvet  och  Sveriges 
nuvarande  gräns,  påträffades  för  flera  år  sedan  en  halsring  jämte  andra 
smycken  af  silfver,  en  mängd  angelsaxiska  och  tyska  mynt  samt  en 
våg  och  12  vikter,  allt  omlindad  t  med  näfver.  Silfversmyckena  voro, 
liksom  äfven  vågen  och  vikterna,  af  former  välkända  från  nordiska 
fynd,  och  mynten  tillhöra  slutet  af  vår  hednatid.    Dessa  båda  fynd  äro 


VIKINGATÅG.  —  VIKINGAFÄRDER.  235 

vältaliga  vittnen  om  nordbomas  handelsförbindelser  äfven  med  lappar- 
nes svårtillgängliga  nejder.  De  nordiska  sagorna  hafva  också  mycket 
att  förtälja  om  norrmännens  liäiga  och  lönande  handelsfärder  sjövägen 
ända  till  länderna  vid  Hvita  hafvet,  de  gamles  Bjarmaland. 

Under  flera  århundraden  efter  Ruriks  tid  fortfor  den  krigiska  och 
fredliga  samfärdseln  mellan  vårt  land  och  Gårdarike.  Det  svenska 
konungahuset  och  storfurstarne  i  Novgorod  eller  Holmgård,  såsom  våra 
förftder  kallade  staden,  blefvo  genom  giftermål  befryndade,  och  mer  än 
en  gång  erhöUo  de  senare  hjälptrupper  från  Sverige  eller  tillflykt  i 
detta  land. 

Så  berättar  Nestor  vid  år  977,  att  storfursten  Vladimir  i  Novgorod, 
sedermera  känd  under  tillnamnet  den  store,  icke  ansåg  sig  säker  för 
sin  broder  Jaropolk  utan  »flydde  öfver  hafvet»,  det  vill  tydligen  säga 
till  Sverige,  h varefter  Jaropolk  insatte  sina  ståthållare  i  Novgorod  och 
härskade  ensam  i  Ryssland.  Men  tre  år  därefter  återkom  Vladimir  till 
Novgorod  med  värj  äger  och  lyckades  slutligen  besegra  sin  broder.  Han 
upprättade  nu  ett  slags  stående  här  af  de  tappraste  och  dugligaste 
nordiska  krigarne,  hvilka  han  förlade  i  sin  förnämsta  hufvudstad,  Kiev. 
Dessa  krigare  kallades  värj  äger  eller  väringar,  h  vilket  betyder  edsför- 
bnndna.  *  Värj  äger  var  dock  i  Ryssland  äfven  en  allmän  benämning 
på  män  från  länderna  väster  om  Östersjön,  och  ännu  i  slutet  af  det 
sextonde  århundradet  begagnades  uttrycket  varjager  för  att  beteckna 
svenskar. 

Såsom  bevis  för  det  starka  nordiska  inflytandet  i  Ryssland  vid 
denna  tid  har  man  med  skäl  anfört  det  märkliga  förhållandet,  att 
under  de  två  århundradena  närmast  efter  Rurik  större  delen  af  de  män, 
som  nämnas  i  den  ryska  historien,  hafva  rent  nordiska  namn,  hvilka 
med  lätthet  igenkännas,  oaktadt  den  förvrängning,  för  hvilken  de  i  den 
slaviska  krönikan  varit  utsatta.  Så  hafva  nästan  alla  de  fullmäktige, 
hvilka  å  de  ryska  storfurstarne  Olegs  och  Igors  vägnar  åren  912  och 
945  afsluta  freder  med  den  grekiske  kejsaren,  namn,  hvilkas  nordiska 
härkomst  är  omisskännlig.  De  nämnda  storfurstarne,  af  hvilka  Igor 
var  son  till  Rurik,  hade  själfva  nordiska  namn;  ty  Oleg  är  det- 
samma som  Helge,  **  och  Igor  är  Ingvar.  Såsom  prof  på  de  nyss- 
nämnda fullmäktiges  namn  kunna  vi  anföra:  Karl,  Inegeld,  Ivor, 
Vuefast,  Uleb,  Bern,  Schigobern,  Turbern,  Grira,  Kol,  Sven,  Gunar 
med  flera.  *** 

Den  lifliga  förbindelsen  mellan  Ryssland  och  Sverige  fortfor  ända 
till  midten    af  det   elfte  århundradet,  till  den  med  Olof  Skötkonungs 

•  Ordet  kommer  utan  tvifvel  af  det  gamla  nordiska  ordet  vår,  som  betyder  ed,  heligt 
löfte,  trohetslöfte. 

*•  Det  redan  vid  denna  tid  i  Ryssland  förekommande  kvinnonamnet  Olga  skrifves  af 
de  bysantinska  författarne  Elga,  således  endast  genom  frånvaron  af  det  lätt  försvinnande 
H  skiljande  sig  frän  det  nordiska  Helga. 

•♦♦   Karl,   Ingjald,  Ivar,  Vigfast,   Ulf,  Biörn,  Sigbjörn,  Torbjörn,  Grim,  Kol,  Sven  och 
Gunnar. 


236  JÄRNÅLDERN. 

dotter  förmälde  storfursten  Jaroslavs  tid.  Efter  dennes  död  (1054) 
började  den  ständiga  förbindelsen  mellan  Norden  och  Ryssland  att  af- 
taga,  i  h vilket  senare  land  slaverna  nu  fingo  öfvervikten. 


Ej  blott  åt  väster,  öster  och  norr  sträckte  nordbon  under  den  dåd- 
rika tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  sin  äfventyrliga  färd;  han 
drog  äfven  långt  åt  söder,  till  det  praktfulla  Miklagård  (»den  stora 
staden»)  eller  Konstantinopel,  där  han  i  kejsarens  tjänst  vann  ära 
och  guld. 

Nestor  berättar,  att  en  mängd  varjager,  som  tjänat  hos  den  nyss- 
nämnde ryske  storfursten  Vladimir  den  store,  blefvo  missnöjda  och 
gingo  till  Konstantinopel;  Vladimir  sände  då  bud  till  kejsaren  och  lät 
säga  honom:  »Se,  varjager  komma  till  dig!  Behåll  dem  icke  i  staden, 
ty  de  skola  göra  förtret,  liksom  de  hafva  gjort  här;  utan  fördela  dem 
på  olika  ställen,  och  låt  ingen  af  dem  komma  tillbaka  hit.»  Detta  skulle 
hafva  inträffat  kort  efter  år  980. 

Den  grekiske  kejsaren  hade  emellertid  troligen  redan  därförut  upp- 
rättat en  liten  stående  här  af  nordbor  eller  väringar,  såsom  de  äfven  i 
Konstantinopel  kallades.  *  Dessa  väringar  gjorde  kejsaren  stora  tjänster 
och  åtnjöto  snart  högt  anseende.  Äfven  här  hemma  i  Norden  ansågs 
det  som  en  stor  heder  att  hafva  varit  väring  i  Miklagård,  och  män  af 
de  förnämsta  släkter  drogo  dit  för  att  upptagas  i  väringarnes  led. 
Äfven  konungasöner  gjorde  så.  Olof  den  heliges  half broder,  Harald 
Sigurdsson,  var  länge  höfding  för  väringarne  i  Miklagård  och  förvärf- 
vade  där  mycken  ära  och  rikedom;  slutligen  återvände  han  till  föder- 
neslandet  och  vardt  Norges  konung  under  namnet  Harald  Hårdråde. 

De  första  nordbor*  hvilka  sagorna  nämna  som  medlemmar  af  värin- 
garnes skara,  äro  Torkel  Tjostarsson  och  övind  Bjarnesson,  som  voro  i 
Miklagård  före  år  950.  De  bysantinska  författarne  omtala  dock  väringar 
först  vid  år  1034.  Det  är  emellertid  möjligt,  att  nordbor,  om  än  i  mindre 
antal,  redan  långt  före  900-talets  midt  tagit  tjänst  hos  kejsarne  i  Kon- 
stantinopel. Dessa  hade  nämligen,  liksom  de  romerska  kejsarne,  redan 
många  århundraden  förut  omgifvit  sig  med  germanska  trupper,  på 
hvilkas  trohet  och  tapperhet  de  ansågo  sig  kunna  lita  mera  än  på  de 
förvekligade  infödingarnes. 

Snorre  omtalar  såsom  en  laggill  sed,  att  väringarne  ägde  vid  kej- 
sarens död  gå  till  hans  skattkammare,  »och  har  då  enhvar  rätt  att 
behålla  hvad  han  kan  taga  med  händerna».  Detta  kallade  de  »polutas- 
varf»,  det  vill  säga  palatsplundring. 

Kejsarne  använde  de  »yxbärande  barbarerna  från  Tule»,  såsom 
väringarne  af  grekerna  kallades,  ej  blott  som  lifvakt  i  Konstantinopel 

*  Hos  bysantinska  författare  förekommer  namnet  under  formen  >varanger>. 


VIKINGATÅG.   —  VÄRINGAFÄRDER. 


237 


utan  sände  dem  äfven  på  krigståg  till  rikets  olika  delar.  Så  berättar 
Snorre,  att  den  nyssnämnde  Harald  Sigurdsson  med  väringarne  for  vida 
kring  Greklands  öar,  till  Sikelön  (Sicilien)  och  Afrika;  i  Afrika  dröjde 
han  många  år,  vann  där  åt  kejsaren  åttio  borgar  och  samlade  för  egen 
räkning  stora  skatter. 

Den  vanliga  vägen  från  Norden  till  Grekland  var  ej  den  öfver 
hafvet  rundt  västra  Europa,  genom  Gibraltars  sund,  utan  den  öfver 
Ryssland,  då  man  följde  utefter  Dnjeprfloden  och  från  dess  mynning 
seglade  öfver  Svarta  hafvet  till  Konstantinopel. 


234.    Marmorlejon  med  runinskrift,  från  Pireus,  nu  i  Venedig.    Höjden  3  meter. 


Ett  af  de  märkligaste  minnena  från  nordbornas  färder  till  den  gre- 
kiske kejsarens  länder  under  vikingatiden  är  det  marmorlejon,  som  nu 
står  vid  ingången  till  arsenalen  i  Venedig  (fig.  234).  Det  fördes  dit, 
sedan  venetianerna  år  1687  hade  intagit  Aten;  förut  stod  det  på  hamn- 
platsen i  Pirens,  som  just  därför  fått  namnet  Porto  leone  (lejonhamnen). 
Redan  for  mer  än  hundra  år  sedan  upptäckte  den  svenske  språkforskaren 
Akerblad,  som  då  vistades  i  Venedig,  att  på  lejonets  sidor  funnos 
inhuggna  två  långa,  delvis  utplånade  runskrifter,  anbragta  i  ormslingor. 
Man  har  visserligen  trott  sig  kunna  fullkomligt  tolka  dessa  inskrifter, 


238  JÄRNÅLDERN. 

men  detta  har  vid  närmare  granskning  visat  sig  vara  omöjligt,  emedan 
runorna  äro  för  mycket  nötta.  Runorna  lämna  således  ingen  annan 
upplysning,  än  att  inskrifterna  äro  ristade  af  en  nordbo;  lejonet  själft 
är  ett  grekiskt  arbete.  Be  djurslingor,  som  omgifva  runorna  och  som 
ännu  äro  tydliga,  gifva  oss  dock  en  märklig  vink  om  den  mans  härkomst, 
som  huggit  dem  och  runorna.  Sådana  slingor,  fullkomligt  lika,  ses 
nämligen  mycket  allmänt  på  runstenar  i  Svealand,  särdeles  i  trakten 
omkring  Mälaren  och  oftast  i  Uppland.  1  andra  svenska  landskap  äro 
sådana  slingor  mycket  sällsynta  på  runstenarna  och  knappt  någonsin 
alldeles  lika  dem  på  lejonet.  Danmark  och  Norge  äga  inga  runstenar 
med  dylika  slingor.  Djurslingorna  och  runorna  på  pireuslejonet  måste 
således  vara  inhuggna  af  en  man  från  Svealand,  sannolikt  från  Upp- 
land, hvilken  väl  varit  bland  väringarnes  flock;  det  torde  hafva  skett 
omkring  midten  af  1000-talet. 


3. 

Fartyg.  —  Vapen. 

1  sammanhang  med  vikingatåg  och  väringafärder  skola  vi  betrakta 
nordbomas  fartyg  och  vapen  under  denna  tid,  helst  de  segrar  våra 
förfäder  då  vunno  väl  ej  endast  berodde  på  deras  mod  och  skicklighet 
utan  äfven,  åtminstone  ofta,  på  deras  goda  skepp  och  öfverlägsna  vapen. 

Skeppsbyggeriet  stod  högt  i  Norden,  högre  kanske  än  i  de  flesta 
kristna  länder,  och  de  nordiska  ländernas  rikedom  på  skepp  måtte 
hafva  varit  betydlig,  om  än  de  flesta  af  dessa  fartyg  naturligtvis  voro 
vida  mindre  än  de  stora  tremastare,  som  nu  kallas  skepp  *.  I  ett  krig 
mot  Danmark  hade  Anund  Jakob  en  flotta  af  mer  än  400  fartyg;  ännu 
större  antal  nämnas  vid  andra  tillfällen.  Ja,  i  Olaf  den  heliges  saga 
berättar  Snorre  Sturlesson,  att  Knut  den  store  för  sitt  anfall  mot  Norge 
samlat  en  flotta  af  tolf  hundrade  skepp,  det  vill  säga  1440  fartyg, 
emedan  man  räknade  tio  tolfter  på  hundrad  et. 

Skeppen  framdrefvos  dels  med  segel,  dels  med  åror.  Att  man  nu 
kände  konsten  att  segla,  betecknar  ett  stort  framsteg,  emedan  den 
äldre  järnålderns  fartyg,  såsom  vi  sett,  endast  roddes.  A  hvarje  skepp 
fanns  i  allmänhet  ej  mer  än  en  mast  och  ett  segel  (fig.  235),  Seglen, 
närmast  liknande  våra  råsegel,  voro  vanligen  af  vadmal,  ofta  med  blå, 
röda  och  gröna  ränder.  Huru  högt  nordborna  skattade  sina  präktiga 
segel,  visas  af  en  berättelse  i  Sigurd  Jorsalafares  saga.  Då  konungen 
på  återvägen  från  Jerusalem  skulle  segla  in  till  Miklagård,  låg  han  en 
half  månad  stilla  med  hela  sin  flotta,  oaktadt  det  hvar  dag  blåste  god 


*  Flerstädes   i   Norden   begagnar  allmogen  ännu  benämningen  »skepp*  om  roddbätar 
äfven  af  ringa  storlek. 


FARTYG.    —  VAPEN.  239 

medvind;  »men  han  ville  bida  sidovind,  så  att  seglen  kunde  föras  längs 
med  skeppen.  Alla  hans  segel  voro  nämligen  beklädda  med  päU 
(sidentyg)  både  bak  och  fram.  Hvarken  de  som  voro  i  fören  eller  i 
aktern  ville  se  det  mindre  vackra  af  seglen.  Då  konung  Sigurd^  kom 
in  till  Miklagård,  seglade  han  nära  landet.  Man  kunde  då  från  land 
se  hela  bredden  af  alla  seglen,  som  icke  voro  skilda  utan  liknade  en 
sammanhängande  vägg.  Allt  folket  var  ute  för  att  se,  huru  Sigurd 
seglade.> 

Antalet  åror  var  ofta  ganska  betydligt,  och  krigsskeppens  storlek 
aogafs  genom  uppgift  om  roddarbänkarnas  antal.  En  »tjugusessa»  var  ett 
fartyg  med  tjugu  roddarbänkar  eller  tjugu  par  åror.  Olaf  Tryggvessons 
berömda  skepp  Ormen  långe,  det  största  på  sin  tid  i  Norge,  hade  34  par 


235.    Normandiskt  fartyg  från  *  tapeten  i  Bayeux^.* 

iror  och  nära  1000  mans  besättning.  Dess  köl  eller,  såsom  det  heter,  »det 
som  var  gräslagdt»,  höll  45  meter  (150  fot)  i  längden.  Knut  den  store 
hade  en  drake  med  ända  till  60  par  åror.  Vanligen  lågo  alla  årorna  i 
en  rad;  men  Erling  Skakke  i  Norge  lät  på  1100-talet  bygga  skepp 
med  två  rader  åror  öfver  hvarandra. 

Akterdäcket,  den  så  kallade  >lyftingen^,  var  såsom  äfven  på  den 
senare  medeltidens  fartyg  vanligen  betydligt  högre  än  midten  af  skep- 
pet, dftr  roddarne  sutto.  Styret  satt,  liksom  på  de  förut  (s.  164)  omta- 
lade fartygen  från  järnålderns  äldre  del,  icke  i  midtlinien  utan  något 
till  höger  därom. 

Vanligen  voro  skeppen  målade  och  relingen  prydd  med  en  rad 
sköldar  (fig.    237).    Framstammen  slutade  ofta  uti  ett  förgylldt  drak- 

*  På  en  läng  bonad  (se  nedan)  från  tiden  omkring  år  1100,  förvarad  i  staden  Bayenx 
1  Normandie,  är  Vilhelm  Eröfrarens  tåg  till  England  framställdt  jämte  de  händelser,  som 
^nned  stodo  i  sammanhang. 


240 


JÄRNÅLDERN. 


hufvud,  hvaraf  namnet  »drake»  uppkom,  och  bakstammen  fick  då  stundom 
likhet  med  en  drakstjärt.  Af  ett  ställe  i  Olaf  Tryggvessons  saga  se 
vi,  att  det  hissade  seglet  då  tänktes  föreställa  drakens  vinge.  Någon 
gång  finner  man  skepp  afbildade  med  ett  drakhufvud  i  hvardera  stäfven 
eller  förstäfven  prydd  med  ett  manshufvud  eller  med  ett  förgylldt  bison- 
oxhufvud.  Det  senare  var  faUet  med  ett  af  Olaf  den  heliges  skepp, 
därför  kalladt  »Visunden».  Samme  konung  Olaf  snidade  själf  för  för- 
stammen på  sitt  skepp  »Karlshöfde»  ett  manshufvud. 

Erik  jarl  hade  i  slaget  vid  Svolder  ett  stort  skepp,  som  kallades 
»Järnbarden»;  hvardera  stammen  var  beslagen  med  en  tjock  järnplåt 
och  med  hvasseggade  järntaggar. 

Före  ett  sjöslag  plägade  man  binda  framstammarna  tillhopa,  så  att 
hvar  linie  bildade  ett  sammanhängande  helt.  Den  viktigaste  striden 
fördes  därför  i  framstammen,  där  de  yppersta  kämparne  också  vanligen 
hade  sin  plats. 


236.     Vikingaskepp  funnet  i  en  stor  gra/hög  vid  Gokstad  i  södra  Norge. 


Då  skeppet  låg  stilla,  i  synnerhet  för  natten,  spändes  tält  öfver 
det.  Höfdingen  låg  under  tältet  i  lyftingen.  Ibland  slog  man  dock 
upp  tält  på  stranden. 

Skillnaden  mellan  krigsskeppen  och  handelsfartygen  visar  sig  bäst 
af  Snorre  Sturlessons  berättelse,  hur  den  gamle  norrmannen  Hårek  från 
Tjotta  smyger  sig  igenom  Öresund  efter  slaget  vid  Helgeån,  då  Olaf 
Haraldsson  var  instängd  i  Östersjön  och  själf  återvände  hem  landvägen. 
Hårek  sade  sig  vara  för  gammal  att  gå  och  for  ensam  sjövägen.  Då 
han  nu  närmade  sig  det  af  danskarne  bevakade  Öresund,  tog  han  ned 
masten,  svepte  skeppet  ofvan  vattenlinien  med  grå  tältduk  och  rodde 
endast  med  ett  par  åror  i  fören  och  aktern,  under  det  större  delen  af 
manskapet  satt  lågt  ned,  så  att  de  ej  skulle  synas.  Då  danskarne 
sågo  skeppet,  togo  de  för  gifvet,  att  det  var  ett  handelsfartyg,  lastadt 
med  sill  och  salt,  och  Hårek  slapp  fram. 


FARTYG.    —  VAPEN. 


241 


1  Sverige  finnes  väl  icke  nu  något  fartyg  kvar  från  vikingatiden, 
ehuru  det  ej  är  alldeles  omöjligt,  att  åtminstone  lämningar  af  sådana 
vid  undersökning  af  någon  bland  landets  många  ännu  orörda  grafhögar 
kunna  komma  i  dagen.  I  Norge  har  man  nämligen  ur  stora  grafhögar 
—  vid  Tune  och  Gokstad,  båda  invid  Kris tianiaf jorden  —  gräft  fram 
ett  par  märkvärdigt  väl  bevarade  »vikingaskepp»,  som  nu  äro  att  se 
i  Kristiania  universitets  museum.  Särskildt  det  vid  Gokstad  funna 
skeppet  (fig.  236,  237)  är  förunderligt  väl  bevaradt,  hvilket  beror  därpå, 
att  högen,  liksom  den  vid  Tune,  till  stor  del  bestod  af  blålera.  Gokstad- 
skeppet,  24  meter  långt,  hade  längs  relingen  varit  prydt  med  sköldar, 
hvarannan  ljus  och  hvarannan  mörk. 


237.     Vikingaskeppet  från  Gokstad,  sådant  det  en  gång  varit. 


Om  de  vapen,  som  gjorde  de  nordiska  vikingarne  så  fruktans- 
värda, få  vi  af  talrika  fynd  och  sagornas  mångfaldiga  berättelser 
ganska  god  upplysning,  bättre  än  om  mycket  annat. 

Såsom    skyddsvapen   nämnas  fortfarande:  brynja,  hjälm  och  sköld. 

I  de  nordiska  grafvarna  från  vikingatiden  äro  lämningar  af  brynjor 
visserligen  mycket  sällan,  och  af  hjälmar  aldrig,  funna,  men  de  omtalas 
ofta  i  Eddan  och  sagorna.  Bänkarna  i  Odins  sal  troddes  vara  täckta 
med  brynjor.  Utom  pansarskjortor  af  järn,  lika  den  fig.  173  afbildade, 
begagnades  äfven  brynjor  af  läder,  tjockt  linne  och  dylikt. 

Sköldbucklor  af  järn  äro  ej  sällsynta  i  de  svenska  grafvarna  från 
vikingatiden.  Själfva  sköldarna,  som  varit  af  trä,  äro  vanHgen  för- 
störda; att  de  liksom  under  den  föregående  tiden  (s.  194)  varit  runda, 
visas  af  sköldarna  på  Gokstadskeppet  (fig.  236),  af  af  bildningar  och  af 

Sverige*  historia.     1.  16 


242 


JÄRNÅLDERN. 


de  omskrifningar,  »stridens  bjol»  eUer  »stridens  ring»,  hvarmed  skalderna 
ofta  betecknade  skölden. 

De  egentliga  stridsvapnen  under  vi- 
kingatiden voro:  svärd,  spjut,  klubba,  båge 
och  pilar  samt  icke  minst  yxan,  hvilken 
nästan  ansågs  för  nordmännens  fruktans- 
värdaste vapen  (fig.  240). 

Svärden  voro  tveeggade  eller  stundom 
eneggade,  alltid  starka  och  skarpa  men  ej 
med  smal  spets;  parerstången  är  kort  (fig. 
338).  Fästena  äro  ej  sällan  prydda  med 
konstrika  inläggningar  af  brons  eller  silf ver. 
Slidans  doppsko  var  ofta  af  brons  (fig.  239). 

Spjutspetsarna  och  yxornas  blad  äro 
stundom    prydda   med   silfver   eller   guld. 


238.    Öfre  delen  af  ett  tveeggadt 

jämsvärd;  fästet  inlagdt  med 

silfver.    Södermanland.    * «. 


240.    Jämyxa.    Gottland, 


Båge  och  pilar  användes  i  striden  lika  väl 
som  på  jakten.  I  grafvarna  från  vikinga- 
tiden hittas  pilspetsar  af  järn  mycket  ofta 
tillsammans  med  de  andra  vapnen,  och  i 
sjöstriden  var  pilregnet  vanligen  af  mycken 
vikt. 

I  striden  buros  märken  framför  hOf- 
dingarne.  Från  vårt  land  känner  man  vis- 
serligen inga  till  denna  tid  hörande  afbild- 
ningar  af  sådana;  men  af  den  normandiska 
bayeuxtapeten  se  vi,  att  dessa  märken  till 
form  och  storlek  närmast  motsvarat  de  i 
senare  tid  begagnade  ståndaren.  Fig.  235 
visar  ett  sådant  märke  i  aktern  af  ett 
skepp,  på  det  ställe  där  flaggan  nu  plägar 
sitta.  A  de  nordiska  konungames  märken 
sågs  ofta  en  bild  af  den  åt  Odin  helgade  korpen. 


Doppsko  af  brons  till  en 
svärdsslida.    Gottland.    Vi. 


FRBDLIG  SAMFÄRDSEL  MBD  FRÅMMANDB  LÄNDER.  243 

4. 
Fredlig  samfärdsel  med  främmande  länder. 

Vi  hafva  sett,  huru  nordborna  under  vikingatiden  förde  sina  seg- 
rande vapen  till  de  flesta  af  Europas  länder.  All  samfärdsel  mellan 
Norden  och  den  öfriga  världen  under  denna  tid  var  dock  icke  krigisk, 
ty  den  fredliga  handeln  var  redan  då  af  en  vikt,  som  man  blott  allt- 
för mycket  varit  böjd  att  underskatta. 

Främst  bland  fredliga  färder  under  vikingatiden  måste  vi  minnas 
de  djärfva  upptäcktsresor,  som  nordborna  då  gjorde.  Redan  hafva  vi 
nämnt,  huru  de  bebyggde  Island ;  därifrån  funno  de  först  Grönland  och 
sedan  (omkring  år  1000)  Vinland  eller  nordöstra  delen  af  det  vi  nu 
kalla  Nordamerika.  Nordborna  tillkommer  den  stora  äran  att,  såvidt 
historien  känner,  först  bland  alla  europeiska  folk  hafva  upptäckt 
Amerika;  det  dröjde  ett  hälft  årtusende,  innan  södra  Europas  invånare 
hittade  vägen  till  den  nya  världen,  möjligen  dit  vägledda  af  sägnerna 
om  nordbornas  färder.  Väl  är  det  sant,  att  denna  andra  upptäckt  af 
Amerika  blef  af  ojämförligt  större  betydelse  både  för  dess  och  Europas 
folk  än  upptäckten  af  Vinland,  men  äran  att  först  hafva  funnit  den 
nya  världsdelen  och  satt  bo  där  tillhör  obestridligen  Nordens  folk. 

Äfven  den  första  upptäcktsförden  i  polartrakterna  företogs  af 
nordbor  vid  denna  tid.  Den  norske  konungen  Harald  Hårdråde  seglade 
i  förra  hälften  af  det  elfte  århundradet  så  långt  mot  norr  i  Ishafvet,  som 
det  var  honom  möjligt,  endast  för  att  se,  huru  långt  hafvet  sträckte  sig. 

Vi  hafva  af  det  föregående  sett,  att  Norden  under  de  sista  århund- 
radena af  sin  hednatid  stod  i  liflig  förbindelse  med  de  flesta  andra 
länder  i  Europa.  Talrika  äro  äfven  de  minnen,  som  i  Sverige  tala  om 
denna  förbindelse  med  främmande  länder,  både  om  vikingens  krigiska 
färd  och  om  handelns  fredligare  vär£ 

Såsom  redan  är  antydt,  voro  Sveriges  inbyggare  på  den  tid,  då 
nästan  hela  dess  nuvarande  västkust  var  dansk  eller  norsk,  visserligen 
genom  landets  läge  förnämligast  hänvisade  på  samfärdsel  med  län- 
derna vid  Östersjöns  södra  och  östra  kuster.  Men  att  äfven  det  gamla 
Svitjod  stått  i  både  krigisk  och  fredlig  förbindelse  med  länderna  i 
västra  Europa,  i  synnerhet  med  England,  visas  af  mångfaldiga  för- 
hållanden. 

1  Uppland  och  Gästrikland,  i  Västmanland,  Södermanland,  Öster- 
götland och  Småland  finnes  ännu  ett  stort  antal  runstenar,  som  äro 
resta  till  minne  af  män,  hvilka  farit  till  England.  Så  sitter  i  Gramla 
Uppsalas  kyrkomur  en  runsten,  som  iSigvid  englandsfarare»  låtit  rista 
öfver  sin  fader.  Sigvid  hade  således  kommit  lyckligen  tillbaka  från 
sin  färd.  Om  andra  är  det  däremot  uttryckligen  sagdt,  att  de  dött  i 
England.    Detta  berättas  om  en  mem  från  Hjälstads  socken  i  Uppland, 


244  jlBNÅLDEBN. 

om  en  annan  från  västeråstrakten,  om  en  Sverre  från  nyköpingstrakten, 
om  Toke  från  Eaga  socken  i  Östergötland,  om  Tore  från  Berga  socken 
i  Finveden  (Småland),  m.  fl.;  åt  alla  dessa  restes  minnesstenar,  hvilkas 
mninskrifter  omtala  förhållandet. 

Vid  Kolstad  i  Häggeby  socken,  Uppland,  finnes  en  mnsten  ristad 
af  två  söner  öfver  deras  fader  Grere,  »som  väster  satt  i  tingalidet». 
Härmed  afses  utan  tvifvel  den  under  namnet  tingalid  eller  tingmannalid 
kända  legohär  af  nordbor,  som  konungame  i  England  underhöllo  under 
en  stor  del  af  det  elfte  århundradet.  Tingmannalidet  uppsattes  af 
konung  Ethelred  år  1010,  fick  stor  betydelse  under  Knut  den  stores 
tid  och  upplöstes  vid  eller  kort  efter  midten  af  samma  århundrade. 
Tillägget  »Gud  hjälpe  hans  själ»  visar,  att  de,  som  ristat  stenen,  voro 
döpta.  I  össeby  socken.  Uppland,  har  man  vid  Väsby  funnit  en 
runsten  med  följande  märkliga  inskrift:  >Åle  lät  resa  denna  sten  åt 
sig  själf ;  han  upptog  åt  Knut  skatt  i  England.  Grud  hjälpe  hans  själ.» 
Med  Knut  menas  utan  tvifvel  den  nyssnämnde  konungen. 

En  runsten  vid  Rösås  i  Näfvelsjö  socken,  Småland,  är  rest  till 
minne  af  en  Gunnar,  hvilken  af  sin  broder  blef  begrafven  uti  en  kista 
af  sten  i  den  engelska  staden  Bath. 

Ännu  talrikare  minnen  af  färderna  till  nämnda  land  hafva  vi  i 
de  mångtusende  angelsaxiska  mynt  från  vikingatiden,  som  hittats  i 
svensk  jord.  Man  har  nu  närmare  kännedom  om  mer  än  20000  sådana 
i  vårt  land  under  de  sista  hundra  åren  anträffade  mynt,  alla  af  silfver. 
Ett  säkerligen  vida  större  antal  har  under  föregående  århundraden 
hittats,  såsom  talrika  berättelser  om  sådana  fynd  visa. 

Man  skulle  hafva  väntat  att  bland  dessa  i  svensk  jord  hittade  angel- 
saxiska mynt  träffa  många  äfven  från  800-talet  och  900-talets  förra 
hälft,  då  England  ständigt  hemsöktes  af  nordborna,  då  dessa  eröfrade 
stora  sträckor  af  landet  och  då  konung  Alfred  måste  kämpa  en  för- 
tviflad  kamp  för  att  rädda  sitt  rikes  oberoende.  Men  i  Sverige,  liksom 
i  de  andra  nordiska  länderna,  äro  angelsaxiska  mynt  från  nämnda  tid 
*  utomordentligt  sällsynta.  Det  vida  öfvervägande  flertalet  af  de  i  Eng- 
land slagna  mynt,  som  uppgräfvas  ur  svensk  jord,  tillhöra  däremot  slutet 
af  900-talet  och  det  elfte  århundradet.  Särskildt  äro  de  mynt  talrika,  som 
bära  den  i  det  föregående  omtalade  konung  Ethelreds  namn  (fig.  241);  i  vårt 
nationalmuseum  förvaras  ett  vida  större  antal  sådana  mynt  än  i  någon 
annan  samling,  det  rika  brittiska  museet  i  London  ej  ens  undantaget. 
Orsaken  till  detta  oväntade  förhållande  är  utan  tvifvel  att  söka  i 
de  oerhörda  skatter,  som  Ethelred  under  sina  olyckliga  strider  med 
nordborna  gång  på  gång  måste  utbetala  till  dessa.  Ethelred  skall 
hafva  i  »danagäld»,  såsom  vi  nämnt  att  dessa  skatter  kallades,  erlagt 
tUlhopa  ej  mindre  än  167  000  pund  silfver. 

Om  man  emellertid  häri  kan  finna  en  naturlig  förklaring  till  den 
stora  mängd  af  Ethelreds  mynt,  som  hittats  i  Norden,  kan  dock  detta 
ej   vara   orsaken   till  det  egendomliga  sätt,  hvarpå  hans  och  de  andra 


FREDLIG  RAMFlRDSBL  MED  FRÄMMANDE  LÄNDER. 


245 


närmast  före  och  efter  honom  regerande  engelska  konungarnes  mynt 
träflFas  spridda  i  Nordens  olika  delar.  Då  flertalet  af  de  nordbor,  som 
hemförde  de  i  England  utpressade  silfverskattema,  troligen  var  bosatt 
i  Danmark,  i  västra  delen  af  det  nuvarande  Sverige  och  i  Norge,  kunde 
man  med  skäl  vänta,  att  hufvudmassan  af  de  i  Norden  funna  ängel- 
saxiska  mynten  skulle  vara  hittad  i  nämnda  trakter;  så  är  emellertid 
ingalunda  förhållandet.  I  Danmark,  Sveriges  västra  kustlandskap  och 
i  Norge  ftro  sådana  mynt  jämförelsevis  sällsynta;  detsamma  kan  äfven 
sägas  om  det  inre  af  Sverige,  äfven  om  det  under  nu  ifrågavarande  tid  så 
viktiga  Västergötland.  Talrikt  förekomma  de  däremot  i  Östersjöns 
kusttrakter,  vid  Mälarens  stränder  och  i  närheten  af  de  större  vatten- 
drag, som  stå  i  förbindelse  med  Östersjön,  men  framför  allt  på  Öland 
och  Gottland.  I  synnerhet  äro  de  utomordentligt  talrika  på  sistnämnda 
ö,  den  längst  från  England  liggande  delen  af  Norden,  från  hvilken  väl 
endast  en  ringa  del  af  de  krigare  härstammade,  som  brandskattade 
angelsaxames  land. 


241.    Ängelsaociskt  silfvermynt  präg- 

ladt  för  konung  Ethelred  i  London* 

Uppland.    Vi. 


24S.    Silfvermynt  prägladt  i  Poitiers 

för  konung  Pipin  af  Äkvitanien,** 

Västergötland.     Vi. 


Allt  detta  visar  tydligt  nog,  att  åtminstone  flertalet  af  de  ifråga- 
varande mynten  ej  anförtrotts  åt  jorden  omedelbart  af  de  hemvändcuide 
nordbor,  som  deltagit  i  plundringstågen  till  England,  utan  att  de  af 
handeln  förts  till  de  ställen,  där  de  nu  hittats. 

Utom  de  i  England  präglade  mynt,  som  vi  nu  omtalat,  har  man  i 
svensk  jord  äfven  funnit  andra  minnen  från  färderna  till  de  Brittiska 
öama,  såsom  mynt  slagna  för  de  nordiska  konungame  i  Dublin  och 
några  prydnader,  hvilka  antingen  äro  hemförda  från  de  nämnda  öama 
eller  förfärdigade  efter  därifrån  komna  förebilder. 

Ett  minne  af  förbindelsen  med  England  hafva  vi  också  däri,  att 
Olof  Skötkonungs  och  Anund  Jakobs  mynt  präglades  icke  blott  i 
fullkomlig  likhet  med  de  samtida  engelska  utan  till  och  med  af 
engelska  myntmästare,  såsom  vi  se  af  deras  å  myntens  frånsida  ut- 
satta namn  samt  af  ett  och  annat  i  omskriftema  förekommande  ängel- 
saxiskt  ord. 


♦  Inskrift:   JSthelrsed   rex   anglo[rnm]   —    Leofric   mo[netarin8]  o[n]  Lvnd 
[ene]  (Ethelred  anglernas  konung  —  Leofric  myntmästare  i  London). 

^♦*  Lukrif^:   Pipinvs   rex   Eq[vitanle]   —  Pectavo  (Pipin  konnng  af  Äkvitanien 


—  Poitiers).    Å  fränsidans  midt  läses  Pipin[v]B. 


246  JlRNÅLDBRN. 

Ett  ännu  vida  viktigare  inflytande  har  emellertid  England  utöfvat 
på  vårt  fädernesland  genom  de  engelska  missionärer,  hvilka,  såsom  i 
det  fbljande  skall  visas,  i  så  väsentlig  mån  bidrogo  till  kristendomens 
slutliga  seger  i  Sverige. 

Liksom  minnen  från  de  talrika  vikingatågen  till  de  Brittiska  öama 
före  900-talets  senare  hälft  äro  mycket  sällsynta  i  Norden,  har  man 
här  funnit  endast  några  få  saker,  som  blifvit  hemförda  från  Frankrike 
under  samma  tid.  Från  alla  tre  de  nordiska  länderna  känner  man 
endast  några  tiotal  frankiska  mynt  (fig.  242). 

Om  de  frankiska  mjmten  från  800-talet  sällan  hittats  i  Norden, 
äro  däremot  tyska  mynt  från  tiden  mellan  900-talets  midt  till  något 
efter  midten  af  det  följande  århundradet  i  öfverraskande  mängd  funna 
här  och  i  synnerhet  i  Sverige.  Man  har  i  vår  jord  funnit  ett  ännu 
vida  större  antal  tyska  än  angelsaxiska  mynt.  Några  gånger  har  man 
till  och  med  funnit  ett  par  tusen  tyska  mynt  nedlagda  på  samma 
ställe. 

De  tyska  mynt  från  ifrågavarande  tidskifte,  som  hittats  i  vår  jord, 
äro  slagna  dels  för  tyska  kejsare  och  konungar,  dels  för  konungar  och 
furstar,  ärkebiskopar,  biskopar  och  andra  andliga  myndigheter  samt 
städer  i  olika  delar  af  det  nuvarande  Tyskland,  Bömen  och  Nederlän- 
derna. Be  flesta  präglingsortema  äro  att  söka  längsefter  Tysklands 
största  floder,  handelns  gamla  pulsådror,  Elbe,  Donau  och  i  synnerhet 
Rhen  med  dess  bifloder.  Allmännast  bland  kejsarmynten  äro  de,  som 
bära  Otto  III:s  och  hans  farmoder  Adelheids  namn  (fig.  243);  hon  före- 
stod regeringen  för  sin  minderårige  sonson  under  åren  991 — 995.  Bland 
städemas  och  de  andliga  myndighetemas  mynt  äro  de  från  Köln  de 
talrikaste.    De  bömiska  hertigarnes  mynt  äro  äfven  särdeles  talrika. 

Jämte  dessa  mynt  träffas  några  från  Ungern  och  norra  Italien, 
hvilka  väl  följt  de  tyska  mynten  hit  och  således  icke  kunna  anses  som 
bevis  för  omedelbar  förbindelse  mellan  dessa  länder  och  Norden. 

Arabiska  mynt  äro  äfven  allmänna  här  (fig.  244).* 

Araberna  präglade  vid  denna  tid  både  guld-  och  silfvermynt.  Det 
är  då  värdt  en  särskild  uppmärksamhet,  att  så  godt  som  endast  silfver- 
mynten,  de  så  kallade  dir he  merna,  funnit  vägen  till  våra  trakter.  I 
Sverige  är  nämligen  blott  ett  eller  ett  par  arabiska  guldmynt  från 
ifrågavarande  tid  hittade;  alla  de  öfriga  äro  af  silfver.  Samma  förhål- 
lande äger  rum  i  de  andra  nordiska  länderna. 

De  äldsta  kufiska  mynt  man  hittat  i  Norden  äro  visserligen  präg- 
lade under  sista  åren  af  600-talet,  men  det  har  vid  närmare  granskning 
visat  sig,  att  dessa  varit  gamla,  då  de  kommo  hit,  och  att  de  endast 
mera   tillfälligtvis   följt  yngre  mynt  till  Norden.    Först  efter  midten 


*  Sådana  arabisks  mynt  pläga  ksllss  kafiska.  Detta  uttryck,  härledt  af  namnet  p& 
staden  Kufa,  är  dock  mindre  egentligt,  emedan  endast  en  ringa  del  af  de  ifrågayaraiide 
arabiska  mynten  är  slagen  i  nämnda  stad,  som  tidtals  var  kalifemas  säte  och  låg  yid  en 
arm  af  Eufrat,  söder  om  Bagdad. 


FBEDLiG  Samfärdsel  mbd  frj^mmande  lInder. 


247 


243.    Tyskt  silfvermynt  präg- 

ladt  för  konung   Otto  III  och 

Ädelheid*    Gottland.    Vi. 


af  800-talet,  troligen  omkring  år  880,  synas  nämligen  de  arabiska  myn- 
ten hafva  börjat  att  leta  sig  väg  hit.  De  flesta  man  hittat  hos  oss 
tillhöra  tiden  mellan  800-talets  sista  årtionden  och  midten  af  följande 
århundrade;  de  yngsta  äro  präglade  omkring  år  1000. 

Man  känner  nu  mer  än  20000  i  Sverige  under  de  sista  hundra 
åren  funna  arabiska  mynt,  således  ett  ungefär  lika  stort  antal  som  af 
de  i  svensk  jord  under  samma  tid  anträffade  angelsaxiska  mynten. 
Härvid  bör  dock  ihågkommas,  att  de  sist- 
nämnda väga  endast  omkring  hälften  så 
mycket  som  de  arabiska. 

De  arabiska  myntfynden  äro  spridda 
öfver  Sveriges  olika  delar  ungefär  på  sam- 
ma sätt  som  de  angelsaxiska  och  tyska; 
de  flesta  äro  uppgräfda  på  Grottland,  hvilken 
ö  ensam  lämnat  mer  än  hälften  af  alla 
de  kuflska  mynt,  som  äro  kända  från  hela 
Norden.    I   stor   mängd  äro  sådana  mynt 

också  hittade  på  Öland  och  i  Sveriges  östra  kustlandskap,  från  Skåne 
tiU  Uppland.  Äfven  längre  mot  norr  hittas  dessa  mynt  utefter  kusten; 
de  nordligaste  man  känner  från  Sverige  äro  funna  i  Ångermanland. 
I  Sveriges  västra  kusttrakter  och  i  det  inre  landet  äfvensom  i  Norge 
äro  de  däremot  sällsynta;  således  samma  förhållande  som  med  de  angel- 
saxiska mynten,  ehuru  det  väc- 
ker mindre  förvåning,  då  fråga 
är  om  de  från  östern  än  om  de 
från  England  komna  mynten. 

De  hos  oss  funna  arabiska 
mynten  vittna,  liksom  de  tyska, 
om  vidsträckta  handelsförbindel- 
ser mellan  våra  förfllder  och  de  i 
söder  och  öster  om  dem  boende 
folken;  en  handel  om  hvilken  våra 
skrifna  urkunder  hafva  föga  eller 

intet  att  förtälja.  En  och  annan  har  väl  varit  böjd  att  förklara  de 
arabiska  myntens  förekomst  i  Norden  på  det  sätt,  att  de  hitkommit 
med  vikingar,  som  återvändt  från  det  då  till  en  stor  del  af  araberna 
behärskade  Spanien.  Redan  en  flyktig  bekantskap  med  förhållandena 
visar  emellertid  det  oriktiga  i  ett  sådant  antagande.  Några  få  af  de 
hittade  mynten  kunna  nog  hafva  hitkommit  på  denna  väg,  men  deras 
antal   är   i   alla   händelser   försvinnande   ringa.    De   allra   flesta  hafva 

♦  Inskrift:  Otto  (mellan  korsarmarna)  D[e]i  gr[aci]a  rex  amen  —  Athalhet 
(Otto  af  Gads  näd  konnng.  Amen.  —  Adelheid).  Otto  blef  först  är  996  krOnt  till  kejsare. 
**  Å  de  arabiska  mynten  läses  vanligen  pä  ätsidan:  Det  ges  ingen  Gnd  ntom  Allah, 
och  han  har  ingen  like,  samt  på  frånsidan:  Mohammed  är  Gnds  sändebud.  Dessntom  äro 
regenteoB  och  stadens  namn  samt  årtalet  (efter  mohammedanernas  tidräkning)  utsatta.  Ee- 
gentens  bild  fSrékommer  ej,  emedan  detta  vore  stridande  mot  koranens  bad. 


244.    Arabiskt  silfvermynt  (dirhem)  präg- 
ladt  år  903  i  Samarkand**   (Jottland.   Vi. 


248 


jIrnIldern. 


kommit  från  öster,  öfver  Ryssland,  där  stora  fynd  af  arabiskt  silfver 
beteckna  de  vägar,  som  handeln  mellan  Asien  och  Norden  vid  denna 
tid  följde.  Visserligen  finnas  inga  bevis  för  en  omedelbar  handelsförbin- 
delse mellan  Skandinavien  och  de  arabiska  länderna  i  Asien;  men  den 
af  Rysslands  folk  förmedlade  handeln  visar  sig  hafva  under  lång  tid 
varit  af  en  mycket  stor  betydelse. 

En  mindre  del  af  det  arabiska  silfret  kan  dock  äfven  på  annat  sätt 
än  genom  handeln  hafva  kommit  till  Ryssland.  De  i  detta  land  bosatta 
nordborna,  ryssame  i  ursprunglig  betydelse,  hafva  nämligen  hemsökt  de 
mohammedanska  länderna  i  Asien  och  därifrån  hemfört  dyrbara  byten  på 
samma   sätt,    som   de   nordiska  vikingame  från  västern  af  Europa.     Så 

omtalar  en  samtida  ara- 
bisk skriftställare  ett 
märkligt  vikingatåg, 
som  ryssame  i  början 
af  900-talet  företagit 
ända  till  Kaspiska  haf- 
vet,  på  hvilket  haf  man 
då  sedan  länge  varit 
van  att  endast  se  fiska- 
res och  fredliga  köp- 
mäns farkoster.  Rys- 
same hade  med  en  stor 
mängd  skepp  dragit  ut- 
för Dnjepr  till  Svarta 
hafvet,  seglat  omkring 
Krim  in  i  Asovska  sjön 
och  uppför  Don;  på  det 
ställe,  där  denna  flod 
mest  närmar  sig  Volga, 
drogo  de  sina  skepp 
öfver  land,  satte  dem 
så  i  Volga  och  seglade 
utför  denna  flod  ut  i 
Kaspiska  hafvet,  hvars  kuster  de  under  flera  månader  hemsökte,  samlande 
ett  omätligt  byte.  Någon  tid  därefter  visade  de  sig  åter  på  Kaspiska 
hafvet,  gingo  uppför  floden  Kur  och  dröjde  mer  än  ett  år  i  dessa  trakter 
under  ständiga  strider  med  landets  invånare. 

Det  silfver,  som  på  detta  sätt  kan  hafva  erhållits,  var  dock  utan 
allt  tvifvel  ringa  i  jämförelse  med  det,  som  handeln  mera  omärkligt 
men  oafbrutet  under  lång  tid  förde  från  Asien  till  Europa. 

De  flesta  i  vår  jord  funna  arabiska  mynten  från  denna  tid  äro  präg- 
lade för  de  samanidiska  furstame,  som  behärskade  länderna  öster  om 
Kaspiska  hafvet  och  i  hvUkas  hufvudstad  Samarkand  en  stor  mängd  af 
de  hos  oss  hittade  mynten  äro  slagna.    I  talrikhet  närmast  de  samani- 


245.     Snodd  halsring  af  silfver.    Gottland.    Vt. 


FREDUG  SAMFlRDSEL  MED  FRIMMANDB  LINDER. 


249 


diska  mynten  nti  våra  fynd  komma  de,  som  äro  slagna  för  de  abbasi- 
diska  kalifema,  de  flesta  i  den  världsbekanta  hufvadstaden  Bagdad. 
Nanmen  på  många  andra  asiatiska  städer  läsas  äfven  på  de  till  Norden 
komna  arabiska  mynten.  De  få  i  Spanien  och  Afrika  präglade  mynt, 
som  letat  sig  väg  till  vårt  land,  hafva  gjort  en  betydlig  omväg;  de 
hafva  nämligen  genom  förbindelsen  mellan  de  arabiska  länderna  fbrst 
kommit  till  Asien  och  sedan  med  de  andra  mynten  hit. 

Med  mynten  följde  säkerligen  en  stor  mängd  andra  arbeten  af  silfver 
från  de  arabiska  länderna  till  Norden.  Halsringar,  armringar,  spänn- 
smycken  och  andra  prydnader  af  former,  som  ej  förr  varit  i  bmk  här, 
hitkas  också  ofta  hos  oss  tillsammans  med  de  arabiska  mynten;  de  flesta 
äro  troligen  antingen  inkomna  från  österlandet  genom  den  nn  omtalade 
handeln  eller  arbetade  efter  österländska  mönster  (fig.  245).  I  de  länder, 
som  lyda  eller  lydt  under  arabiskt  herravälde  eller  som  stått  i  för- 
bindelse med  sådana,  brakas  ännu  i  dag  silfversmycken,  hvilka  ofta 
på  ett  iögonfallande  sätt  påminna  om 
dem,  som  våra  förälder  för  ett  år- 
tusende sedan  fingo  från  östern. 

öfver  Ryssland  stodo  våra  för- 
fäder i  förbindelse  icke  blott  med  Asien 
utan  ock  med  det  bysantinska  kejsar- 
dömet. De  i  det  föregående  (s.  235) 
omtalade  fredsfördrag,  som  åren  912 
och  945  afslötos  mellan  de  ryska  stor- 
forstame  och  de  bysantinska  kejsame, 
a&e  bland  annat  att  skydda  de  ryssar, 
som  i  handelsärenden  besökte  Konstan- 
tinopel. Att  svenska  köpmän  ofta  besökt  denna  stad  i  sällskap  med 
väringame  eller  sina  ryska  anförvanter  är  mer  än  troligt;  och  säkert  är, 
att  Sverige  öfver  Ryssland  erhöll  från  Konstantinopel  kostbara  tyger  och 
andra  eftersökta  handelsvaror,  som  de  förfinade  bysantiname  hade  att  er- 
bjuda de  praktälskande  nordborna  i  byte  mot  dessas  dyrbara  pälsverk  och 
andra  varor.  Åfven  ett  och  annat  bysantinskt  silfvermynt  (fig.  246) 
från  denna  tid  hittas  i  vår  jord. 

Handeln  med  Ryssland  gaf  åt  handelsplatserna  på  Sveriges  östra 
kust  och  framför  allt  åt  Grottland  en  stor  betydelse,  helst  Sveriges 
förbindelser  både  under  nu  ifrågavarande  tid  och  under  många  århund- 
raden därefter  förnämligast  voro  riktade  åt  öster  och  söder. 


246.  Bysantinskt  silfvermynt  prägladt 

för  kejsame  Konstantinos  Porfyro- 

genetos  och  Romanos  II  (948—959).* 

Uppland.    Vi. 


Om  svenska  mäns  färder  öster  ut,  både  krigiska  och  fredliga,  vittna 
ännu  talrika  runstenar  i  landets  särskilda  delar.  Många  äro  resta  till 
minne  af  män,  som  farit  i  >österväg>  eller  till  »Österrike»,  det  vill  säga 

♦  Inskriften  (med  grekiska  bokståfver)  betyder:  Konstantinos  Porfyrogenetos 
och  Romanos  romames  kejsare  —  Jesns  Kristus  segra  I 


250  JlRNlLDBRN. 

länderna  i  öster;  andra  nämna  mera  bestämdt  färder  till  Finland,  Tavast- 
land,  Estland,  Vinland  (en  del  af  Estland),  Livland,  >Gårdame>  (Gårda- 
rike) och  Holmgård. 

En  runsten  i  Ytter-Selö  socken,  Södermanland,  är  rest  af  Sirid  åt 
hennes  man  Sven,  som  »ofta  seglade  med  dyrbart  skepp  till  SemgaUen 
omkring  Tumisnis».  Semgallen  är  Kurlands  östra  del,  intill  Dtlnafloden, 
och  »Tumisnis»  är  Domesness,  Kurlands  nordligaste  spets,  vid  inloppet 
till  Rigabukten.  A  Turinge  kyrkogård  i  samma  landskap  finnes  en 
annan  runsten,  rest  till  minne  af  en  man,  hvilken  >fÖU  i  strid  öster  ut  i 
Gårdame,  såsom  höfding  för  en  trupp». 

Talrika  runstenar  i  Uppland,  Södermanland  och  Östergötland  tala 
om  män,  som  följt  en  Ingvar  på  hans  färd  öster  ut.  En  sten  i  Odensala 
socken.  Uppland,  är  af  tvenne  bröder  rest  till  minne  af  deras  fader, 
»hvilken  styrde  skepp  öster  ut  med  Ingvar  i  Estland»;  af  inskriften  på 
ett  par  andra  runstenar  ser  man,  att  färden  utsträcktes  ända  till  Särk- 
land,  det  är  saracenemas  land  i  Asien.  En  af  sistnämnda  stenar,  från 
trakten  af  Gripsholm,  är  af  modem  ristad  åt  »Havald,  Ingvars  broder», 
hvilket  synes  antyda,  att  Ingvar  härstammat  från  denna  nejd  och  att 
hans  färd  således  utgått  från  Mälaren.  Denna  färd  är  troligen  den- 
samma, som  sedan  blef  föremål  för  en  romantisk  skildring  i  den  isländska 
sagan  om  »Ingvar  den  vidtfarande»,  hvilken  där  säges  hafva  lefvat  på 
Olof  Skötkonungs  tid;  runstenarna  visa  sig  också  tillhöra  förra  hälften 
af  1000-talet. 

Få  äro  ej  heller  de  stenar,  som  förtälja  om  färder  till  Grekland, 
om  män  som  där  dött  eller  som  därifrån  återkommit  och  därför  erhållit 
tillnamnet  »greklandsfarare».  I  Eds  socken.  Uppland,  finnes  en  sådan  sten, 
hvars  runor  en  Rangvald  låtit  rista,  hvilken  »i  Grekland  var  höfding 
för  hären»  eller  höfding  för  väringarne,  och  vid  Fjukeby,  ej  långt 
från  Uppsala,  står  en  runsten,  som  en  fader  låtit  rista  till  sina  söners 
minne,  af  hvilka  den  ene  »styrde  härflocken,  kom  till  Greklands  hamnar 
och  dog  hemmat. 

Dessa  om  greklandsfärder  vittnande  stenar  finnas  ej  blott  i  kust- 
landskapen Uppland,  Södermanland  och  Östergötland;  äfven  djupt  in  i 
landet,  uti  Hvittaryds  socken  i  Småland,  talar  en  runsten  om  en  »Sven, 
som  dog  öster  ut  i  Grekland».  Såsom  bevis  för  huru  allmänna  färderna 
till  detta  land  voro,  äfven  från  Sveriges  västra  trakter,  samt  huru 
länge  de  fortforo,  förtjäna  de  stadganden  att  anföras,  som  ännu  på 
1200-talet  hade  en  plats  i  västgötalagen,  nämligen  att  ingen,  medan 
han  sitter  i  Grekland,  får  taga  arf  efter  någon  hemmavarande  samt 
att  endast  de  äga  att  taga  arf  efter  en  greklandsfarare,  som  voro  hans 
arfvingar,  då  han  for  hemifrån. 

Sedan  Sverige  blifvit  kristet  land  och  pilgrimsfärderna  till  Jerusa- 
lem börjat,  begagnades  vanligen  samma  väg  öfver  Ryssland,  som  värin- 
garne plägat  taga,  då  de  drogo  till  Konstantinopel.  I  Gutasagan  heter 
det  också  uttryckligen  om  sådana  pilgrimer,  hvilka  på  ut-  och  hem^d 


FREDLIG  SAMFlRDSEL  MBD  FRÄMMANDE  LÄNDER.  251 

farit   öfver  Grottland,  att  de  >togo  vägen  öster  ut  genom  Ryssland  och 
Grekland  för  att  fara  till  Jerusalem>. 

En  särskild  uppmärksamhet  torde  slutligen  ett  par  runstenar  för- 
tjäna, som  omtala  män,  hvilka  dött  i  »Långbardalandt,  det  är  longobar- 
demas  land,  det  nuvarande  Lombardiet  i  norra  Italien;  den  ena  af  dessa 
steneu:  finnes  i  Täby  socken,  Uppland,  den  andra  i  Stora  Malms  socken, 
Södermanland. 


Handeln  och  vikingatågen  förde  under  det  tidskifte,  som  nu  är  i 
fråga,  en  stor  mängd  ädla  metaller,  mest  silfver,  till  Sverige.  Huru  stor 
tillgången  på  silfver  vid  denna  tid  var  i  landet,  inses  bäst  af  de  bety- 
dande massor,  som  ännu  efter  omkring  ett  årtusendes  förlopp  årligen 
uppgräfvas  ur  jorden.  Anmärkningsvärdt  är,  att  silfret  nu  uppträder 
i  sådan  mängd;  denna  metall  hade  visserligen  varit  känd  i  vårt  land 
sedan  kort  efter  Kristi  födelse,  men  under  många  århundraden,  ända 
till  vikingatidens  början,  synes  silfret  hafva  här  varit  sällsyntare  än 
guldet. 

Sveriges  rikedom  under  hednatidens  sista  del,  bvarom  de  jordfunna 
skatterna  bära  vittne,  omtalas  äfven  af  samtida  författare.  Så  säger 
mäster  Adam:  »Sverige  är  ett  mycket  fruktbart  land,  rikt  på  kom  och 
honung,  och  som  i  afseende  på  boskapsafvel  tar  priset  framför  alla 
andra  länder,  under  det  att  flodemas  lopp  och  skogamas  läge  gynna  en 
riklig  tillförsel  af  utländska  vaxor  från  alla  håll.  Man  kan  därfbr 
säga,  att  svenskarae  ej  sakna  något  slags  härlighet  ....  Ty  allt  hvad 
den  tomma  fåftlnglighet  har  att  yfvas  öfver,  guld  och  silfver,  ståtliga 
gångare,  pälsverk  af  bäfver  och  mård,  det  vi  hafva  en  nästan  vansinnig 
beundran  för,  allt  detta  anse  svenskame  för  intet.» 

Den  handel,  som  bragt  dessa  skatter  till  Sverige,  var  i  många  afse- 
enden  olik  vår  tids.  Köpmannen  satt  ej  då  såsom  nu  hemma  i  sin  stad, 
sändande  sina  varor  och  sina  bref  åt  alla  håll;  han  måste  själf  draga 
från  ort  till  ort  med  sina  varor,  utsatt  för  faror  af  allahanda  slag,  för 
plundring  och  mord.  Frånräkna  vi  farorna,  påminna  väl  gårdfari- 
handlame  i  våra  dagar  närmast  om  forntidens  köpmän. 

I  Ansgars  lefnadsteckning  hafva  vi  en  skildring  af  de  äfventyr, 
hvarmed  en  handelsresa  till  vårt  land  vid  denna  tid  var  förenad.  Där 
berättas  nämligen,  att  då  Ansgar  i  sällskap  med  köpmän  seglade  till 
Sverige,  blef  skeppet  under  vägen  anfallet  af  »sjöröfvare»  eller  vikin- 
gar. Köpmännen  försvarade  sig  manligen  första  gången,  men  vid  andra 
anfallet  blefvo  de  besegrade,  förlorade  skepp  och  allt  samt  måste  kasta 
sig  öfver  bord  och  kunde  endast  med  möda  komma  i  land. 

Såsom  vi  redan  anmärkt,  var  skillnaden  mellan  köpman  och  viking 
stundom  ganska  ringa;  samme  man  uppträdde  ena  dagen  som  fredlig  han- 
delsman och  den  andra  som  härjande  fiende.    Flerstädes  omtalas,  att  då 


252  jlRNÅLDERN. 

köpmännen  kommo  till  ett  främmande  land,  öfverenskommo  de  med 
invåname  om  frid  under  en  viss  tid  för  idkande  af  handeln;  efter  denna 
tids  förlopp  betraktade  man  hvarandra  som  fiender.  Så  förtäljer  Snorre 
i  Olaf  den  heliges  saga  om  några  norrmän,  som  seglat  till  Bj  armaland 
med  allahanda  varor  för  att  handla,  huru  de  lade  till  vid  köpstaden 
och  köpstämman  börjades;  alla,  som  hade  något  gods,  fingo  fullt  upp 
med  gods  igen.  »När  köpstämman  var  ändad,  höllo  de  utefter  ån 
Vina  (Dvina),  och  friden  med  landets  folk  var  då  uppsagd.»  De  gingo 
ock  sedan  i  land  för  att  plundra  ett  heligt  ställe,  där  mycket  skatter 
förvarades,  hvarvid  det  bör  tilläggas,  att  den  ene  af  dessa  norrmän 
företagit  färden  på  uppdrag  af  konung  Olaf  och  att  han  var  >i  bolag 
med  konungen;  h vardera  skulle  hafva  hälften». 

En  liknande  färd  omtalas  i  en  annan  saga.  Den  berömde  islännin- 
gen Egil  Skallagrimsson  och  hans  broder  förö  sommaren  925  till  länderna 
öster  om  Östersjön  och  härjade.  »De  fingo  där  mycket  gods  och  höllo 
många  strider.  De  seglade  till  Kurland  och  gjorde  där  med  invåname 
en  half  månads  frid  och  hade  därunder  en  köpstämma;  men  när  den 
var  slutad,  började  de  att  härja.» 

Köpmännen  uppsökte  naturligtvis  då  som  nu  sådana  ställen,  där 
mycket  folk  var  samladt,  såsom  vid  tingsplatser  och  offerställen.  På 
de  ställen,  där  större  folksamlingar  af  sådan  orsak  årligen  återkommo 
på  bestämda  tider,  uppstodo  marknader;  och  många  af  de  marknader, 
som  ännu  i  dag  hållas,  röja  genom  sitt  namn  eller  på  annat  sätt,  att 
de  leda  sitt  ursprung  ända  från  hednatiden.  Det  märkligaste  exemplet 
härpå  är  Uppsala  disting.  Redan  på  1200-talet  skrifver  Snorre  härom: 
»I  Svitjod  var  det  under  hednatiden  gammal  sed,  att  hufvudbloten 
skulle  hållas  i  Uppsala  i  göje,*  och  skulle  man  då  blota  till  frid  och 
seger  åt  sin  konung.  Dit  skulle  man  söka  från  allt  Sveavälde;  där 
skulle  samtidigt  vara  alla  svears  ting  samt  marknad  och  köpstämma, 
som  stod  en  vecka.  Ken  när  kristendomen  infördes  i  Svitjod,  höll  man 
där  likaväl  lagting  och  marknad.  Då  kristendomen  blifvit  allmän  i 
landet  och  konungarne  ej  längre  plägade  sitta  i  Uppsala,  flyttc^es 
marknaden  till  kyndelsmässan;  så  har  den  sedan  alltid  hållits,  men  den 
varar  nu  icke  längre  än  tre  dagar.  Där  äro  sveames  ting,  och  man 
söker  dit  från  hela  landet.»  Kyndelsmässan  eller  Maria  kyrkogång 
infaller  den  andra  februari,  och  ännu  börjas  distings  marknad  hvarje 
år  någon  af  de  första  dagarna  af  nämnda  månad;  namnet  har  troget 
bevarat  minnet  af  våra  hedniska  förfäders  stora  offerfest,  disartinget 
eller  disarblotet. 

En  marknad  i  Bohuslän  under  900-talet  skildras  i  en  af  sagorna. 
B  var  tredje  sommar  plägade  den  norske  konungen  infinna  sig  på  de 
vid  Göta  älfs  mynning  liggande  Brännöarna  för  att  där  sammanträffa 


*  Anna   i   y&ra  dagar  har  februari  m&nad  i  den  syenska  almanackan  åfren  kallats 
göjem&nad. 


FRSDLia  SAMFlRDSEL  MBD  FRÄMMANDE  LÄNDER.  253 

med  stormftnnen  och  fUla,  dom  i  mål,  som  hänskötos  under  honom.  Man 
infann  sig  talrikt  vid  sådana  konungens  besök,  och  folk  från  många 
l&nder  sammanstrOmmade  dä  på  dessa  nära  gränsen  mellan  de  tre 
rikena  belägna  öar.  Bodar  och  tält  voro  uppslagna  öfverallt;  där  var 
mycken  skämtan,  drickande,  lekar  och  allsköns  gamman.  Ett  tält, 
något  aflägset  från  de  andra,  utmärkte  sig  särdeles  genom  sin  ståtlig- 
het;  det  tillhörde  den  rikaste  köpmannen  på  stället  vid  namn  Gille 
med  tillnamnet  den  gärdske,  som  han  fått  för  sina  resor  till  Gårdarike. 
Islandaren  Höskuld  gick  till  honom  och  begärde  köpa  en  trälinna. 
Gille  yttrade  då:  >Jag  märker  nog,  att  I  viljen  sätta  mig  i  förlägen- 
het genom  att  efterfråga  en  vara,  som  I  tanken  att  jag  icke  har;  men 
den  saken  är  kanske  icke  så  alldeles  afgjord.t  Han  upplyfte  därpå  ett 
förhänge,  som  afstängde  det  inre  af  tältet,  och  visade  Höskuld  tolf  trä- 
linnor.  På  den  bohuslänska  ön  köpte  nu  isl  ändar  en  Höskuld  af  köp- 
mannen från  G^rdarike  för  tre  mark  silfver  en  trälinna,  hvilken  sedan 
befanns  vara  en  irländsk  konungs  dotter,  som  nyligen  råkat  i  fångenskap. 

På  de  viktigaste  handels-  och  marknadsplatserna  uppväxte  små- 
ningom städer;  flera  af  de  äldsta  svenska  ligga  nära  gränsen  mellan 
två  eller  flera  landskap  eller  härad,  således  på  ställen  där  dessa  lands- 
delars invånare  lätt  kunde  med  hvarandra  utbyta  sina  varor.  Dessa 
städer  ligga  därjämte  vanligen  vid  de  stora  vattenvägarna  eller  på 
andra  för  handel  och  samfärdsel  särdeles  lämpliga  ställen.  Under  det 
tidskifte,  som  nu  är  i  fråga,  nämnas  i  det  dåvarande  Sverige:  Sigtuna, 
Birka,  Tälje  (Södertälje),  Kalmar,  Skara,  Falköping  (köpstaden  på 
falan)  och  Lödöse.  Den  på  1 100-talet  lef vande  arabiske  geografen  Edrisi 
omtalar  både  Sigtuna  och  Kalmar.  Möjligen  fanns  äfven  vid  Uppsala 
någon  stadsanläggning  redan  före  hednatidens  slut. 

Sigtuna  vcu:  en  tid,  särskildt  sedan  Birka  omkring  år  1000  hade 
blifvit  förstördt,  den  viktigaste  köpstaden  i  Svitjod;  såsom  bevis  för 
dess  rikedom  under  senare  hälften  af  1000-talet  kan  efter  en  sam- 
tidig berättelse  anfbras,  att  då  biskop  Adalvard  fbrsta  gången  kom  till 
Sigtuna  för  att  hålla  en  högmässa,  skall  i  hans  händer  hafva  nedlagts 
en  offergåfva  af  ej  mindre  än  70  mark  silfver,  en  för  denna  tid  mycket 
betydande  summa.* 

På  Björkön,  en  af  Mälarens  öar,  mellan  Sigtuna  och  Tälje,  låg 
xmder  hednatidens  senare  århundraden  den  betydande  och  ej  minst 
genom  Ansgars  besök  ryktbar  vordna  handelsstaden  Birka.  För  de 
märkliga  minnena  af  denna  stad  lämnas  i  nästa  del  en  närmare  redogö- 
relse i  samband  med  skildringen  af  Ansgars  verksamhet  för  kristendo- 
mens utbredande  här. 

I  de  till  Norge  och  Danmark  hörande  delarna  af  det  nuvarande 
Sverige  funnos  under  nu  ifrågavarande  tidskifte  städerna  Kungälf 
(KonungahäUa)  och   Lund   samt  troligen  äfven  Vä  och  Skanör.    I  den 

*  Den  kan  efter  en  läg  beräkning  anses  motsyara  mer  än  25  000  kronor  i  vår  tids  mynt. 


254  jIrnIldbbn. 

förut  omnämnde  Egils  saga  omtalas,  att  Lund,  oaktadt  staden  var  om- 
gifven  af  en  träborg,  som  tappert  försvarades,  blef  af  Egil  och  hans 
följeslagare  intaget,  plundradt  och  brändt.    Detta  skedde  år  925. 


De  samtida  författarne  meddela  väl  endast  mycket  få  och  ofullstän- 
diga upplysningar  om  de  varor,  som  då  utgjorde  föremålet  för  vår 
handel  med  främmande  länder.  Såsom  införselvaror  kunna  dock  anföras 
ädla  metaller  i  form  af  mynt,  tackor  och  smycken,  koppar  och  brons, 
dyrbarare  vapen,  siden  och  andra  fina  tyg,  vin  m.  m. 

Om  vi  få  döma  af  det,  som  man  känner  om  handeln  under  den 
äldre  delen  af  vår  medeltid  och  af  andra  förhållanden,  kan  man  såsom 
viktiga  föremål  för  utförseln  under  vikingatiden  tänka  sig  slafvar, 
dyrbara  pälsverk,  hästar  (de  svenska  hästarna  voro  berömda),  ull,  fisk 
m.  m.  Huruvida  de  utförselvaror,  som  i  en  senare  tid  blifvit  af  så 
utomordentligt  stor  betydelse,  järn  och  trä,  redan  före  hednatidens  slut 
börjat  utskeppas,  är  en  fråga,  som  vi  ej  tilltro  oss  att  besvara. 

Visst  är,  att  handeln  med  slafvar  (trälar),  i  synnerhet  krigsfångar, 
varit  af  stor  vikt  här  liksom  i  de  kringliggande  länderna.  I  Olaf 
Tryggvessons  saga  berättar  Snorre,  att  Olaf,  då  han  var  tre  ^dntrar 
gammal,  skulle  med  sin  moder  Estrid  segla  till  hennes  broder,  som  var 
en  ansedd  man  i  Grårdarike.  Skeppet  blef  under  resan  taget  af  vikingar 
från  Estland,  moder  och  son  skilda  och  den  senare  såld  för  en  bock; 
någon  tid  därefter  bortbyttes  han  mot  en  dyrbar  kappa.  Drottning  Est- 
rid igenkändes  och  friköptes  af  en  norrman  på  en  marknad  i  Estland, 
där  hon  och  många  andra  trälar  utbjödos  till  salu.  Äfven  Olaf  blef 
friköpt. 

Handeln  var  väl  i  allmänhet  byteshandel;  guld  och,  kanske  än 
mera,  silfver  voro  dock  vanliga  värdemätare.  Såsom  sådan  begagnades 
äfven  boskap,  hvilket  vi  se  redan  däraf,  att  ordet  fä  på  en  gång  betydde 
boskap,  gods  i  allmänhet  och  särskildt  hvad  vi  nu  mena  med  penningar. 

Mynt  fanns  visserligen  i  landet,  men  med  undantag  af  de  få,  som 
mot  slutet  af  tidskiftet  präglades  af  Olof  Skötkonung  och  Anund  Jakob, 
var  allt  utländskt.*  Från  denna  del  af  hednatiden  har  man  så  godt 
som  endast  funnit  silfvermy nt  i  Norden;  en  märklig  omständighet,  helst 
om  vi  besinna,  att  under  närmast  föregående  tid  endast  guldmynt  var 
i  omlopp  och  att  man  från  sistnämnda  tid  träffat  vida  mera  guld  än 
sUfver  i  Norden. 

Emedan  silfret  under  vikingatiden  hade  ett  mycket  högre  värde 
än  nu,  motsvarade  de  mynt,  som  då  funnos,  vår  tids  större  silfvermynt. 
Bristen  på  skiljemynt  afhjälptes  genom  att  bryta  eller  klippa  mynten 
i    smärre   bitar.    Halfva   och   fjärdedels  mynt  träffas  ofta;  och  de  på 

*  Hnrayida  man  i  Birka  före  Olof  Skötkonnngs  tid  präglat  mynt,  är  en  fråga  som 
ännn  är  omtyistad  (se  nästa  del). 


FREDLIG  SAMFÄRDSEL  MED  FRÄMMANDE  LÄNDER. 


255 


frånsidan  af  de  angelsaxiska  mynten  (fig.  241)  vanligen  förekommande 
likarmade  korsen  underlättade  delningen. 

Vid  större  betalningar  måste  silfret,  vare  sig  det  var  mynt,  pryd- 
nader  eller  tenar,   vägas.    Det   särskildt  till  betalningsmedel  afsedda 
ehuru     opräglade     silfret 
var,   liksom  guldet  under 
föregående     tidskifte    (s. 
187),  lagdt  i  spiral;  silfver- 
spiralema  äro  dock  betyd- 
ligt större  än  de  äldre  af 
guld.    I  statens  historiska 
museum    förvarets  ett  par 
spiralringar  af  silfver  från 
nu       ifrågavarande      tid, 
hvilka,  då  de  vanliga  spi- 
ralerna ju   gjorde   tjänst 
som   mynt,   på  visst  sätt 
kunna  betraktas  som  falsk- 
mynt.  De  bestå  nämligen 
af   en  jämförelsevis  tjock 
kopparten,  omgifven  af  en 
tunn      silfverskoUa;      de 
måste     emellertid     hafva 
varit    afsedda   för   större 
betalningar,    hvarvid  den 
eljest  vanliga  sönderstyck- 
ningen  af  ringarna  ej  kom- 
mit i  fråga,  emedan  i  annat 

fall  bedrägeriet  genast  blifvit  röjdt.  Man  påminnes  härvid  om  den 
guldring,  hvilken  konung  Olaf  Tryggvesson  tagit  från  tempeldörren 
vid  Lade  i  Norge  och  sedan  såsom  en  stor  dyrbarhet  skänkte  till 
drottning  Sigrid  Storråda.  Snorre  Sturlesson  berättar, 
att  ringen  prisades  af  alla,  men  två  bröder,  som  voro 
drottningens  smeder,  togo  den,  vägde  den  i  handen 
och  talade  sinsemellan  tyst.  På  drottningens  fråga, 
hvarför  de  så  gjorde,  sade  de,  att  det  var  svek  i  ringen; 
då  den  sönderbröts,  fann  man  också  koppar  inuti. 

Flera  gånger  har  man  funnit  vågar  och  vikter, 
som  under  denna  tid  användes  till  uppvägande  af  öfverklädt  nied' 
guldet  och  silfret.  Vågarna  (fig.  247)  likna  alldeles  irons.  Gottiand.  V«. 
de  ännu  brukliga,  endast  med  den  skillnad  att  båda 
armarna  kunna  genom  särskildt  därtill  afsedda  leder  vikas  ihop  och 
inläggas  mellan  skålarna,  hvarigenom  man  lätt  kunde  medföra  vågen, 
utan  att  den  löpte  fara  att  brytas  sönder.  Stundom  finner  man  smärre 
runda  bronsdosor  till  förvarande  af  våg  och  vikter. 


247. 


Våg   af  brons.    Armarna  kunna  vikas  ihop, 
såsom  fig.  a  visar.    Uppland.    Vs. 


256  järnIldbrn. 

Vikterna  hafva  vanligen  den  form,  som  fig.  248  visar.  De  bestå  af 
järn  öfverklädt  med  en  tunn  bronsyta;  härigenom  sökte  man  på  ett  sinn- 
rikt sätt  förekomma  deras  förfalskande,  emedan,  om  någon  ville  genom 
skrapning  minska  viktens  tyngd,  sådant  röjdes  af  det  då  i  dagen  trä- 
dande järnet.  De  äldsta  vikterna  af  detta  slag  hafva  tvifvelsutan  följt 
hit  med  silfret  från  araberna.  Ett  sådant  ursprung  röjes  däraf,  att  man 
i  Asien  funnit  alldeles  liknande  vikter,  samt  af  den  efterbildning  af 
arabisk  skrift,  som  ses  på  några  andra  bland  dem. 

Nordborna  hade  redan  vid  denna  tid  samma  viktsystem  som  under 
medeltiden,  med  enheterna  mark  (ungefär  200  gram),  öre  och  örtug. 


Vid  färder  inom  landet  begagnade  man  i  forna  dagar  de  många 
vattenvägarna  så  mycket  som  möjligt,  emedan  de  erbjödo  de  bästa  sam- 
färdsmedlen  på  en  tid,  då  landsvägarna,  där  sådana  fnnnos,  ännu 
voro  i  ett  bedröfligt  skick.  De  voro  väl  vanligen  ej  annat  än  ridvägar, 
på  hvilka  man  mångenstädes  endast  med  svårighet  kunde  taga  sig 
fram.  I  aflägsnare  landsorter  följa  de  flesta  härads-  och  sockenvägama 
ännu  dessa  gamla  ridvägar,  hvilka  man  ofta  ser  löpa  öfver  höga  berg. 
Detta  kan  nu  förefalla  både  besvärligt  och  onödigt,  men  det  var  dock 
naturligt  på  en  tid,  då  marken  var  långt  mera  vattensjuk  än  nu. 

Mot  slutet  af  det  tidskifte  vi  nu  studera  och  i  samma  mån  som 
kristendomen  vann  insteg  i  landet,  började  man  emellertid  ägna  en  större 
uppmärksamhet  åt  förbättrandet  af  vägarna,  emedan  man,  om  än  icke 
så  som  i  vår  tid,  alltmer  insåg,  att  en  lätt  samftrdsel  mellan  landets 
olika  delar  är  ett  nödvändigt  villkor  för  spridande  af  högre  odling. 
Den  nya  trons  förkunnare  lärde,  att  anläggning  af  väg  eller  bro  vore 
ett  godt  verk,  som  kunde  försona  ett  begånget  brott  och  bereda  salighet 
åt  den,  som  lät  utföra  arbetet,  eller  åt  hans  närmaste. 

Talrika  runstenar  från  denna  tid  hafva  ock  bevarat  minnet  af  män, 
som  gjort  väg  eller  bro  eller  vadställe.  Ofta  tillägges  uttryckligen  af 
den,  som  utfört  verket  eller  låtit  rista  stenen,  att  det  skett  för  hans 
egen  eller  för  hans  faders,  moders,  hustrus  eller  barns  själ;  stundom 
har  en  änka  gjort  det  för  sin  mans  frälsning.  Vid  Täby  i  socknen  af 
samma  namn,  norr  om  Stockholm,  har  vägen  ännu  i  senaste  tid  på  ett 
sidländt  ställe  gått  öfver  en  gammal  »bro>  af  sten  och  gräs,  hvilken  på 
ömse  sidor  var  utmärkt  af  flera  höga  stenar,  resta  på  lika  afstånd  från 
hvarandra  och  förenade  genom  en  kedja  af  smärre  stenar.  De  två 
yttersta  af  de  stora  stenarna  vid  norra  ändan  af  bron  hade  följande,  å 
dem  båda  nästan  lika  lydande  inskrift:  »Jarlabanke  lät  resa  dessa  ste- 
nar åt  sig,  medan  han  ännu  lefde;  han  gjorde  denna  bro  för  sin  själ, 
och  han  ägde  hela  Täby.  Gud  hjälpe  hans  själ.»  Slingomas  och  runor- 
nas form  på  dessa,  äfvensom  på  några  andra  i  samma  trakt  funna 
stenar,  hvilka  äfven  bära  Jarlabankes  namn,  visa,  att  han  lefvat  under 


FREDLIG   SAMFÄRDSEL   MED   FRÄMMANDE  LÄNDER. 


257 


det  elfte  århundradet,  snarare  före  än  efter  dess  midt.    Bron  vid  Täby 
har  således  begagnats  i  nära  nio  århundraden! 

Äfven  annorstädes  i  Sverige  ser  man  ännu  de  broar,  om  hvilka  run- 
stenarna från  kristendomens  första  dagar  tala;  andra  halva  måst  om- 
byggas.    Vid  ombyggnad  af  bron  öfver  en  bäck  nära  KuUerstads  kyrka 


249.  Fyrhjulig  vagn  på  en  gottländsk  hildsten.  250.    Bronsbeslag  till  se.lhåge. 

Gottland.     ^8. 

i  Östergötland  fann  man  på  1850-talet  en  fallen  och  förgäten  runsten, 
som  ånyo  restes.  Dess  inskrift  börjar:  »Hakun  gjorde  denna  bro; 
men  hon  skall  heta  Gunnars  bro.» 

En  runsten  vid  Sundby  i  Fundbo  socken  nära  Uppsala  omtalar 
bland  annat,  att  »Ture  lät  göra  sälohus  efter  sin  hustru».  Sådana  sälo- 
hus  eller  härbärgen  upprättades  invid  vägarna  i  ödemarkerna,  där  den 
trötte  resanden  ej  på  annat  sätt  kunde  få  tak  öfver  hufvudet.  Ett 
dylikt  sälohus  stod  i  en  af  Jämtlands  obygder; 
Snorre  berättar  att  en  natt  omkring  år  1030  köp- 
män  kommo    dit,   hvilka  alla  utom  en  blefvo  mör- 


251.     Sporre  af  järn.    Småland.    V«. 


252.     Stigbygel  af  järn. 
Uppland.    V*. 


dade.  Ett  annat  sådant  härbärge  låg  på  vägen  mellan  Kungälf  och 
Skara,  två  dagsresor  från  förstnämnda  stad.  Äfven  där  uppehöllo  sig 
stigmän  eller  röfvare,  hvilka  sökte  taga  de  resandes  lif  och  gods.  Den 
berömde  islänningen  Hallfred  Vandrådeskald  kom  en  gång  hit  och  blef 
öfverfallen;  en  af  hans  följeslagare  blef  dräpt,  och  själf  räddades  han 
endast  genom  en  tillfällighet.  Äfven  under  medeltiden  underhöllos  lik- 
nande sälohus. 

Svtrigu  historia.     L  17 


258  JÄRNÅLDERN. 

De  nyss  anförda  berättelserna  visa,  med  hvilka  faror  en  resa  under 
hednatiden  var  förbunden.  Köpmännen  färdades  därför  ofta  flera  till- 
sammans, hvarigenom  de  både  lättare  kunde  försvara  sig  mot  stigmannen 
och  bistå  hvarandra  på  de  ställen,  där  vägarna  voro  alltför  svåra. 

Vi,  som  räkna  tiden  för  en  resa  mellan  Skåne  och  Stockholm  i  tim- 
mar, hafva  svårt  att  göra  oss  en  föreställning  om  de  mödor  den  resande 
fordom  måste  underkasta  sig,  då  samma  resa  kräfde  mer  än  dubbelt  så 
många  dagar  som  den  nu  kostar  timmar.  Mäster  Adam  berättar,  att 
om  man  far  landvägen  från  Skåne  genom  Grötaland  öfver  Skara,  Tälje 
och  Birka,  så  kommer  man  först  efter  en  hel  månads  förlopp  till  Sig- 
tuna. 

Vintertiden,  då  man  här  i  Norden  är  tämligen  oberoende  af  vägar- 
nas och  broarnas  beskaffenhet,  begagnades  slädar,  men  under  de  andra 
årstiderna  var  man  vanligen  tvungen  att  rida  och  klöfja  varorna  pä 
hästar.  Vagnar  omtalas  väl  men  voro  troligen  ännu  föga  allmänna. 
Af  ett  par  gottländska  bildstenar  från  slutet  af  hednatiden  (fig.  249) 
se  vi,  att  några  hade  fyra  hjul.  I  grafhögar  från  vikingatiden  ligga 
stundom  selbeslag  af  brons  (fig.  250),  någon  gång  förgyllda.  I  grafvar 
från  samma  tid  har  man  äfven  funnit  betsel  och  sporrar,  äfvensom 
stigbyglar,  hvilka  sistnämnda  nu  först  kommo  i  bruk  (fig.  251  och  252). 


5. 
Lefkiadssätt.  —  Näringar. 

En  stor  del,  kanske  den  största,  af  Sveriges  befolkning  under  slu- 
tet af  hednatiden  bodde  i  byar,  af  hvilka  de  flesta  redan  då  hade 
samma  namn  som  nu  och  lågo  på  samma  ställe  som  intill  våra  da- 
gar, eller  åtminstone  till  dess  skiftet  sprängde  de  gamla  byalagen. 
Man  ser  detta  bland  annat  af  det  märkliga  förhållandet,  att  invid 
nästan  hvarje  by  ligger,  eller  för  ej  länge  sedan  legat,  det  graffält, 
där  byns  hedniska  befolkning  hvilar.  Innan  man  lyckats  få  den  all- 
männa öfversikt  öfver  fomlämningarna  från  vår  hednatid  som  vi  nu 
äga,  trodde  man  visserligen,  att  hvarje  samling  af  forntida  grafvar 
betecknade  en  valplats.  Men  denna  åsikt  blef  ohållbar,  då  man  fann, 
huru  talrika  dessa  graffält  äro,  och  den  måste  alldeles  öfvergifvas, 
sedan  man  på  dem  anträffat  en  mängd  kvinno-  och  barngrafvar. 

Ännu  bevarade  l^handlingar  från  medeltidens  äldre  del  visa,  att 
gårds-  och  bynamnen  då  voro  desamma  som  nu,  endast  med  den  obetyd- 
liga skillnad  som  beror  på  språkets  förändring.  Att  många  af  de 
nuvarande  ortnamnen  i  Sverige  härstamma  från  hednatiden  framgår 
äfven  däraf,  att,  såsom  vi  få  se,  flera  bland  dem  äro  bildade  af  guda- 
namn. Flera  runstenar  från  den  tid  vi  nu  behandla  låta  oss  också 
veta  icke  blott  byns  utan  äfven  den  dåvarande  ägarens  namn.    Så  har 


LEFNADSSXTT.  —  NÄRINGAR.  259 

Gida  på  en  efter  hennes  man  Tordjerf  Gudlögsson  nära  Ekolsund  i 
Uppland  rest  sten  omtalat,  att  hon  bodde  i  >Harvistam>,  det  i  närheten 
liggande  Härfvesta.  Vid  Runby  i  Eds  socken  nära  Stockholm  finnes 
en  runsten  ristad  af  Ingrid  efter  hennes  man  Ingår  och  hennes  söner 
Dan  och  Banke;  >de  bodde  och  ägde  bo  i  Runby»,  tillägges  det.  Den  i 
det  föregående  (s.  256)  närande  Jarlabanke  har  på  icke  mindre  än  fem 
särskilda  runstenar  omtalat,  att  han  »ensam  ägde  hela  Täby». 

En  gård  på  landet,  antingen  den  låg  enstaka  eller  hörde  till  en  by, 
bestod  af  flera  särskilda  hus,  emedan  man  ännu  icke  börjat  samman- 
bygga de  särskilda  lägenheterna  under  ett  tak.  Ännu  upplandslagens 
kyrkobalk,  skrifven  mot  slutet  af  det  trettonde  århundradet,  ålägger 
bönderna  att  vid  nybyggnad  af  prästgård  uppföra  ^stufva,  sömnishus, 
stekarahus,  visthus,  fähus,  lada  och  kornhärbärge»  (eller  loge).  »Söm- 
nishuset»  motsvarar  närmast  vår  sängkammare  och  »stekarahuset»  kök 
och  bagarstuga.  Den  sistnämnda  är  ju  ännu  i  dag,  liksom  visthuset, 
på  landet  vanligen  byggd  för  sig. 

De  svenska  boningshusen  under  vikingatiden  voro  af  samma  slag 
som  de,  af  h vilka  man  funnit  lämningar  på  Björkö,  i  det  gamla  Birka, 
nämligen  dels  timmerhus,  hvilkas  fogar  tätats  först  med  mossa  och 
sedan  med  lera,  dels  ett  slags  stugor  byggda  på  samma  sätt  som  de 
ännu  i  Skåne  förekommande  »klenhusen».  Ur  berättelsen  om  fynden  på 
Björkö  låna  vi  följande  redogörelse  för  de  i  hög  grad  märkliga  läm- 
ningar af  byggnader,  hvilka  där  anträffats.  Dessa  lämningar  utgöras 
af  lerstycken,  som  bibehållit  sin  form  till  följd  af  den  starka  hetta  de 
voro  utsatta  för,  då  husen  brunno.* 

»Med  ledning  af  dem»,  heter  det,  »kan  man  urskilja  två  olika  slag  af 
byggnader,  lerkojor  och  timrade  trähus,  å  hvilka  fogarna  mellan  stoc- 
karna tätades  med  lera.  Lämningarna  af  det  förra  slaget  af  byggnader 
utgöras  af  lerstycken  af  oregelbunden  form,  som  på  en  sida  vanligen 
äro  släta  men  på  den  andra,  den  inåt  vända,  visa  intryck  af  vanligen 
något  mer  än  halftumstjocka  kvistar.  Till  och  med  rynkorna  i  den 
skrumpnade  barken  äro  tydligt  aftryckta,  och  att  döma  af  dessas  ut- 
seende torde  med  säkerhet  kunna  sägas,  att  det  använda  träslaget 
varit  en  pilart.  Dessa  brända  lerstycken  äro  således  påtagligen  läm- 
ningar af  byggnader,  hvilkas  väggar  haft  till  stomme  ett  slags  flätverk 
af  kvistar,  som  på  båda  sidor  beklädts  med  fastslagen  lera,  såsom  fallet 
än  i  dag  är  med  de  skånska  s.  k.  klenhusen.  Lämningarna  af  det 
andra  slaget  af  byggnader  utgöras  af  tresidigt  prismatiska  lerstycken 
af  tre  till  tolf  centimeters  längd,  hvilka  på  en  sida,  utsidan,  visa  tyd- 
liga märken  efter  fingrarna,  som  smetat  in  leran  i  springorna  mellan 
stockarna  i  trähusen.  Den  inåt  vända  vinkeln  visar  oftast  en  mängd 
fina,  oregelbundna  intryck  af  den  mossa,  som  stoppats  in  i  springorna, 
innan  leran  ditsmetades.»    På  några  stycken  äro  aftrycken  så  tydliga, 

*  Föret  efter  kristendomens  införande  lärde  man  sig  i  Sverige  att  bränna  tegel. 


260  JÄRNÅLDERN. 

att  man  kan  urskilja  de  finaste  bladen  hos  mossan,  och  det  lider  intet 
tvifvel,  att  den  mossa  eom  begagnats  varit  densamma,  som  ännu  för 
samma  ändamål  vanligast  användes.  Pä  ett  lerstycke  ser  man  tydligen 
aftryck  af  kärlknippena  i  ekvirke. 

Om  de  svenska  boningshusen  under  hednatidens  sista  del  hafva  vi 
visserligen  inga  underrättelser  genom  samtida  beskrifningar;  men  vi 
kunna  på  goda  grunder  antaga,  att  de  varit  lika  de  samtida  norska  och 
isländska,  om  hvilka  man  har  bättre  kännedom.  Vi  kunna  så  mycket 
hellre  antaga  en  sådan  likhet,  som  vi  ännu  uti  aflägsna  trakter  af 
vårt  land  träffa  en  eller  annan  stuga  af  alldeles  samma  slag,  känd 
under  namnet  »ryggåsstuga»,  ett  minne  af  forna  tiders  byggnadssätt. 

Ett  sådant  forntida  hus  bildade  vanligen  ett  enda  aflångt  fyrkan- 
tigt rum,  hvars  långväggar  voro  ganska  låga,  vanligen  mindre  än 
manshöga,  och  hvilka  saknade  både  fönster  och  dörrar.  Ingången  var 
på  ena  gafveln,  genom  en  förstuga,  och  fönstret  (eller  fönstren),  där 
sådant  fanns,  satt  på  det  vanligen  högresta  taket,  som  hvilade  på  bjäl- 
kar, hvilka  gingo  tvärsöfver  huset,  frän  den  ena  långväggen  till  den 
andra.  Mellanrummen  mellan  dessa  tvärbjälkar  voro  i  allmänhet  icke 
fyllda  genom  något  innantak  utan  lämnade  inträde  åt  det  sparsamma 
ljus,  som  kunde  tränga  sig  in  genom  fönster  och  rökfång.  Skorsten 
fanns  nämligen  icke,  endast  en  öppning  vid  takåsen,  genom  hvilken 
röken  steg  upp  från  den  midtpå  golf  vet  flammande  elden.  Taket  var 
på  utsidan  täckt  med  torf,  halm  eller  spån. 

Om  huset  måste  byggas  mycket  rymligt,  blef  spännvidden  for  stor, 
för  att  taket  skulle  kunna  anbringas  på  nu  beskrifna  sätt.  Man  lät 
det  då  hvila  på  två  rader  uppresta  stolpar,  gående  på  ömse  sidor  om 
midten  och  motsvarande  pelarraderna  i  våra  kyrkor.  Härigenom  kunde 
man  erhålla  en  sal  af  betydlig  storlek. 

Vid  Augerum  i  Bleking  har  jag  funnit  märkliga  lämningar  af  en 
byggnad,  som  stått  där  under  vikingatiden  och  som  haft  den  form 
fig.  253  utvisar.  Det  var  ett  7,8o  m.  långt  och  5,6o  m.  bredt  klenhus 
med  afrundade  hörn  och  med  ingång  på  ena  gafveln,  där  ett  par  stol- 
par uppburit  ett  förstugutak.  I  stugans  midt  låg  en  mängd  kol 
efter  den  »långeld»,  som  fordom  brunnit  där.  Mellan  eldstaden  och 
väggarna  hade  tvä  rader  stolpar  stått,  som  uppburit  taket.  Ännu  syn- 
tes i  den  ljusa  marken  de  med  mörk  jord  fyllda  hålen  efter  dessa 
stolpar  och  efter  dem,  som  bildat  väggarnas  stomme.  Af  den  lera,  hvar- 
med  väggarna  varit  klenade,  funnos  många  stycken  kvar. 

Fönstren  i  vikingatidens  stugor  voro  små  och  synas  ursprungligen 
hafva  varit  öppna  gluggar,  endast  försedda  med  en  brädlucka,  som 
kunde  skjutas  för.  I  bästa  fall  voro  de  täckta  med  någon  mer  eller 
mindre  genomskinlig  skifva,  troligen  oftast  gjord  af  den  tunna  hinna, 
som  vid  födelsen  omgifver  kalfven  (ännu  i  dag  använd  till  samma  bruk 
på  Island).  Glasfönster  torde,  ehuru  icke  okända  för  romarne,  ej 
hafva  varit  i  bruk  här  i  Norden  under  hednatiden. 


LEFNADSSXTT.    —   NÄRINGAR.  261 

Väggarna  voro  på  insidan  i  allmänhet  nakna  eller  endast  betäckta 
med  sköldar,  vapen  och  dylikt.  Vid  högtidliga  tillfällen  behängde  man 
dem  med  en  särskild  »bonad»,  bestående  af  långa,  längs  takkanten  gående 
dukar,  stundom  med  färgade,  konstmässigt  sydda  bilder.  Ännu  på 
1500-talet  hörde  dylika  väggbonader  till  hemgiften  äfven  åt  den  högre 
adelns  döttrar,  och  ända  intill  våra  dagar  hafva  sådana  vid  de  stora 
högtiderna  prydt  månget  svenskt  hem  på  landet.* 

Grolfvet  bestod,  liksom  ännu  mångenstädes,  endast  af  hårdstampad 
lera.  Det  kunde  ej  gärna  vara  brädbelagdt,  så  länge  ingen  särskild 
spis  fanns  utan  elden  lågade  fritt  på  golf  vet.  I  Norge  började  man 
först  mot  slutet  af  det  elfte  århundradet  att  begagna  murade  ugnar 
och  skorstenar.  Denna  förbättring,  hvilken  väsentligen  bidrog  till 
hemtrefnaden,  vann  troligen  icke  förr  insteg  i  Sverige  än  i  Norge. 


.—nt-irzc--. 


"*s 


r, 


'^~-~j—, ^ 

1 f-^K, 1- 


253.    '^fi,  af  ett  boningshus  från  vikingatiden.      254.   Hjort  broderad  i  guld  på  silke; 
Bleking.  marken  af  silfver.   Björkö.    Vi. 

Bohaget  i  våra  hedniska  förfäders  hus  var  ej  stort  och  kostbart, 
fasta  bänkar  och  sängar,  långa  bord  utmed  bänkarna  och  en  eller 
annan  kista  till  förvarande  af  husets  dyrbarheter  —  detta  var  väl  det 
hufvudsakliga,  om  icke  allt.  Möbler  i  egentlig  mening,  motsvarande 
vara  flyttbara  soffor  och  länstolar,  våra  byråar  och  dylikt,  voro  okända. 
Stolar  omtalas  visserligen,  ehuru  sällan. 

I  den  norske  bondens  stuga,  såsom  den  i  sagorna  skildras,  var  hus- 
faderns hedersplats  i  »högsätet»,  midtpå  den  ena  långväggen.  Framtill 
vid  högsätet  stodo  de  två  under  hednatiden  heliga  »högsätesstolparna». 
Att  ei;t  sådant  högsäte  äfven  fanns  i  den  svenske  bondens  hem  visas 
ii^tai,  att  namnet  och  saken  fortlefvat  ända  till  senaste  tider,  ehuru 
högsätet  då  flyttat  till  ena  hörnet. 

Bänkarna  användes  icke  endast  till  att  sitta  på  om  dagarna,  utan 
ursprungligen  tjänade  de  också  till  nattläger;  så  var  fallet  ännu  på 
Linnés  tid  i  de  af  honom  skildrade  småländska  ryggåsstugorna.  I  de 
isländska  sagorna  omtalas  dock  äfven  särskilda  sängar  bakom  bänkarna, 

*  Nordiska  museet  i  Stockholm  äger  flera  sådana  bonader  från  senare  tid. 


262  JÄRNÅLDERN. 

hvilka  senare  ofta  voro  belagda  med  täcken  eller  stoppade  dynor.  Ovän- 
tadt  nog  hafva  lämningar  af  dunfyllda  kuddar  bevarats  i  några  nor- 
diska fynd  från  vikingatiden;  i  en  af  grafvarna  på  Björkö  hade  en  liten 
dyna  af  siden  legat,  som  på  båda  sidor  varit  prydd  med  en  i  silfver 
broderad  hjort,  lik  den  fig.  254  afbildade.  I  Gokstadskeppet  (s.  240) 
stodo  några  sängar  (fig.  255). 

Framför  bänkarna  ställdes  de  långa  smala  borden,  således  i  vanliga 
fall  längs  efter  salen  på  båda  sidor  om  de  eldar,  hvilka  brunno  midt 
på  golfvet.    Mellan  dessa  och  borden  fanns  dock  plats  att  gå. 

Redan  Eddan  talar  om  kistor,  ehuru  detta  ord  säkerligen  är  lånadt 
från  främmande  land.  Af  dessa  kistor  kunna  vi  naturligtvis  ej  vänta 
att  finna  andra  lämningar  än  de  delar,  hvilka  varit  af  metall,  såsom 
beslag,  lås  och  nycklar.  Sådana  fynd  hafva  ock  flera  gånger  gjorts  i 
Sverige.  Nycklarna,  af  järn  eller  brons,  hafva  stundom  ungefär  samma 
form  som  de  nu  brukliga,  men  de  flesta  äro  afvikande  (fig.  256)  och 
likna  mer  dem  som  romarne  fordom  begagnade;  de  buros  af  den  nor- 
diska husfrun  såsom  ett  tecken  till  hennes  välde  inom  hus. 


255.     Säng  af  trä.    Norge.    *  «o. 

At  det  svaga  skyddet  af  kistor  och  lås  ville  man  dock  icke  alltid 
under  vikingatidens  osäkerhet  anförtro  sina  skatter  af  guld  och  silfver; 
man  gömde  dem  därför  ofta  i  jorden  vid  någon  sten  eller  annat  märke, 
som  endast  ägaren  kände  till.  Sedan  han  dött  utan  att  hafva  hunnit 
eller  velat  omtala  gömstället  för  någon,  fick  jorden  behålla  sitt  byte, 
och  mången  sådan  skatt  har  först  i  våra  dagar,  efter  tusenårig  hvila, 
af  plogen  och  hackan  händelsevis  ånyo  bragts  i  ljuset.  Dessa  skatter, 
ofta  ägande  ett  betydligt  värde,  äro  vanligen  nedlagda  i  en  ask  af 
koppar,  i  ett  horn,  ett  lerkärl  eller  dylikt;  årligen  upptäckas  sådana  i 
Sverige,  och  en  mängd  förvaras  nu  i  statens  historiska  museum.  I  de 
flesta  fall  endast  innehållande  silfver,  hafva  de  anträfl^ats  i  nästan 
alla  delar  af  Sverige,  men  mest  i  Mälarnejden,  i  Skåne,  på  Öland 
och  i  synnerhet  på  Gottland.  Ofta  hittas  pä  ett  ställe  ett  par  kilo- 
gram silfver,  motsvarande  flera  »marker»  efter  den  gamla  svenska 
vikten. 

Orsakerna  till  dessa  skatters  anförtroende  åt  jorden  hafva  säkert 
varit  mänga.  En  af  dem  var  tron,  att  de  i  jorden  nedgräfda  skatterna 
skulle   komma  ägarne  till  godo  i  ett  kommande  lif,  såsom  Oden  enligt 


LEFNADSSÄTT.   —   NÄRINGAR. 


263 


ynglingasagan    lärt    sina  män.     Samma  tro  återfinnes  äfven  hos  andra 
folk  än  våra  förfäder,  t.  ex.  hos  lapparne.* 

Ännu  lefver  mångenstädes  i  Norden  den  föreställningen,  att  en 
sålunda  nedgräfd  skatt  vaktas  af  sin  forne  ägare.  Så  blifver,  enligt 
folktron  i  Värend,  den  man,  som  lönligen  gräft  ned  gods  i  jord,  efter 
döden  förvandlad  till  en  stor  orm  eller  drake,  hvilken  ligger  och  rufvar 
på  sin  skatt;  på  samma  sätt  tros  den  kvinna,  som  gömt  gods  i  jorden, 
rufva  däröfver  i  form  af  en  stor  svart  höna.  Allmän  är  ock  den  öfver- 
tygelsen,  att  det  lyser  på  de  ställen,  där  gömda  skatter  hvila;  en 
olycklig  villfarelse  som  kostat  mången  hans  nattro  och  ledt  till  förstö- 
ring af  otaliga  grafhögar,  där  någon  skatt  aldrig  legat,  om  än  deras 
innehåll  i  orubbadt  skick  sknlle  hafva  varit  af  högsta  värde  för 
vetenskapen. 


Nyckel  med  kedja  af  broyis. 
Gottland.     Vi- 


1-^'rmitF 


257.    Plan  af  Stenby  borg  på  Tosterö  i  Mälaren. 


En  orsak  till  silfrets  nedgräfvande  i  jorden,  som  under  vikingatiden 
varit  mycket  allmän,  torde  dock  hafva  varit  önskan  att  äga  ett  säkert 
gömställe,  i  synnerhet  vid  fientliga  anfall.  Äfven  i  senare  tid  och 
ännn  i  våra  dagar  har  man  under  krig  mångenstädes  gömt  sina  dyr- 
barheter i  jorden. 

Till  skydd  och  tillflyktsorter  vid  fienders  inträngande  i  landet  äro 
troligen  de  flesta  af  de  utan  tvifvel  till  hednatiden  hörande  borgar 
uppförda,  hvilka  ligga  på  bergshöjderna  i  flera  af  våra  landsorter.  Sär- 
skildt  förekomma  de  i  stort  antal  uti  landskapen  omkring  Mälaren, 
äfvensom  på  öarna  i  denna  sjö  (fig.  257).  Dessa  borgmurar  äro  byggda 
af  otillhuggna    stenar,  ofta   af  betydlig  storlek,  hvilka  äro  lagda  löst 

*  Det  berättas  bland  annat,  att  en  lapp,  tillspord  hvarför  han  gömde  sina  pengar, 
•varade:  >0m  mina  pengar  efter  min  död  föUe  i  andras  händer,  hvad  skulle  jag  då  hafva 
att  lefva  af  i  de  dödas  land?» 


264  jIrnåldbrn. 

på  hvarandra  och  icke  varit  förbundna  med  murbruk.  Uppförandet  af 
dessa  borgar  har  kraft  ett  oerhördt  arbete,  emedan  de  väldiga  murarna 
haft  en  betydlig  höjd  och  den  erforderliga  stenen  ofta  måst  vältras 
lång  väg  och  uppför  bergets  brant.  Sådana  borgar  omsluta  ofta  ett 
ganska  betydande  rum.  Någon  gång  kunna  vi  ännu  inom  murarna  se 
tomtningar  af  hus,  hvilka  lämnat  tak  öfver  hufvudet  åt  dem,  som  uppe- 
hållit sig  i  borgen. 

På  Öland  finnas  ock  borgar  med  murar  byggda  ungefär  så  som 
de  nu  beskrifna,  men  dessa  borgar  ligga  ej  på  bergshöjderna  utan  på 
slättlandet,  hvarför  ock  det  af  muren  omslutna  rummet  nu  på  några 
ställen  är  uppodladt.  Borgens  form  är  rundad  eller  oval,  storleken 
ofta  betydlig  och  märken  efter  boningamas  tomtstenar  ej  sällan  syn- 
liga. Den  bäst  bibehållna  bland  öns  märkliga  fornlämningar  af  detta 
slag  är  Ismantorps  borg  på  Folkeslunda  bys  utmark  i  Långlöts  socken. 
Muren,  byggd  af  granithällar  och  kalkstensflisor,  är  fast,  ehuru  intet 
spår  af  murbruk  finnes;  dess  höjd  är  3,6  meter  och  tjocklek  3  meter 
upptill  på  de  ställen,  där  den  ej  är  skadad.  Flera  portöppningar  leda 
till  det  inre,  som  har  en  genomskärning  af  icke  mindre  än  124 — 127 
meter.  Grundmurarna  till  de  talrika  husen  i  borgen  äro  ännu  på  flera 
ställen  synliga.  Huruvida  dessa  öländska  borgar  förskrifva  sig  från 
vikingatiden,  är  dock  ovisst. 


Vi  återvända  till  de  fredliga,  egentliga  boningarna.  Under  de 
långa  vinterkvällarna  upplystes  stugan  eller  salen  förnämligast  af  elden 
på  härden  eller  af  de  i  väggen  instuckna  blossen,  gjorda  af  klafna, 
torra,  kådrika  barrvedsstickor.  På  en  tid,  då  man  icke  tillbragte  aft- 
narna med  att  läsa  eller  skrifva,  behöfdes  icke  så  god  belysning  som 
nu.  Ett  par  märkliga  fynd  hafva  emellertid  visat,  att  åtminstone  mot 
slutet  af  det  tidskifte  vi  nu  betrakta  vaxljus  icke  varit  helt  och  hållet 
okända  i  Norden.  Eld  slog  man  med  stål  och  flinta.  Både  flintstycken, 
mycket  knackade  i  kanterna,  och  eldstål  äro  vid  mångfaldiga  tillfiLllen 
funna  i  grafvarna  från  denna  tid. 

Omhusgerådeti  våra  förfäders  hem  under  hednatidens  sista  århund- 
raden kunna  vi  med  fyndens  och  sagornas  tillhjälp  bilda  oss  en  ganska 
god  föreställning.  I  synnerhet  har  en  stor  mängd  kärl  af  olika  slag 
blifvit  bevarad  till  våra  dagar.  Kokkärlen  voro  vanligen  af  bränd 
lera,  täljsten  eller  järn.  De  sistnämnda  äro  gjorda  af  flera  smärre, 
vid  hvarandra  fastnitade  plåtar,  emedan  konsten  att  gjuta  järn  ännu 
var  okänd.  Ännu  talrikare  än  kokkärlen  äro  emellertid  dryckeskärl; 
de  flesta  voro  af  trä  eller  bränd  lera,  mera  sällsynta  voro  de  af  glas 
(fig.  258)  eller  silfver.  Lerkärlen  äro  så  godt  som  aldrig  glaserade. 
Att  finare  lerkärl  redan  nu  någon  gång  infördes  från  främmande  län- 
der visas  bland  annat  af  några  tyska  kannor  af  bränd  lera  med  hand- 


LEPNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


265 


258. 


Dryckeskärl  af  glas. 
Björkö.     »  .«.. 


tag  och  pip,  hvilka  äro  funna  i  grafvar  på  Björkö.  Nationalmuseum 
äger  äfven  en  vacker  siifverskål,  som  i  bottnen  och  kring  kanten  är 
prydd  med  djurslingor,  hvilka  genom  sin  fullständiga  likhet  med  dem 
på  runstenarna  visa,  att  arbetet  är  svenskt  (fig.  259). 

Det  vanligaste  dryckeskärlet  var  dock 
hornet,  >från  urens  panna  brutet»,  hvilket  vi 
sett  allmänt  användas  redan  under  den  äldre 
järnåldern  (s.  158).  På  Öland  har  man,  till- 
sammans med  åtskilliga  andra  silfversaker  och 
mynt,  hittat  en  liten  bild  af  silfver,  förestäl- 
lande en  kvinna,  som  framräcker  ett  dryckes- 
horn (fig.  200).  Vi  läsa  i  sagorna,  huru  det 
under  vikingatiden  var  sed,  att  husets  unga 
döttrar  framburo  hornen  åt  de  drickande 
männen. 

Maten  skars  sönder  med  de  vanliga  knif- 
varna,  som  hvar  och  en  bar  vid  bältet.  Gafflar 
voro  ännu  okända.  Skedarna  voro  af  trä,  horn 
eller  ben  (tig.  261).  Silfverskedar  hafva  aldrig 
förekommit   i   svenska   fynd  från  hednatiden. 

Snorre  Sturlasson  berättar  om  den  norske  konungen  Sigurd  Syr  i 
Ringerike,  Olaf  den  heliges  styffader,  att  man  i  hans  hus  hvarannan 
dag  fick  fisk  och  mjölk,  hvarannan  dag  kött  och  öl.  En  dyrbarare 
dryck  var  mjödet,  hvilket  dock  ej  togs  fram  i  hvardagslag.  För  att 
göra  det  mera  beru- 
sande tillsattes  stun- 
dom vissa  örter.  Vin 
var  ej  okändt,  men 
synes  hafva  varit 
sällsynt. 

-'(jästfrihet»,  sä- 
ger Adam,  »utmärker 
i  hög  grad  alla  nord- 
bor men  i  synnerhet 
svenskarne,  ty  hos 
dem  anses  intet  för 
större  skam  än  att 
neka  vägf ärande  man  tak  öfver  hufvudet;  ja  de  täfla  till  och  med  om, 
hvem  bland  dem  är  närmast  till  att  taga  mot  en  gäst.  Allt  hvad 
människokärlek  bjuder  visa  de  mot  en  sådan,  och  när  han  hos  dem  har 
tillbragt  så  många  dagar,  som  han  själf  finner  for  godt,  anbefalla  de 
honom  till  sina  vänner  från  det  ena  stället  till  det  andra.» 

Eddans  sånger,  sagorna  och  fynden  lämna  oss  ganska  fullständiga 
upplysningar  om  nordbons  klädedräkt  under  hednatidens  sista  århund- 
raden.   Eddans  och  ännu  mer  sagornas  berättelser  måste  dock  i  detta 


259.    Siifverskål;  kant  och  botten  förgyllda.   Gottland.    Vs- 


266 


järnAldern. 


fall  begagnas  med  stor  försiktighet,  emedan  de  ej  äro  nedskrifna  förrän 
ett  par  århundraden  efter  hednatidens  slut  och  först  sedan  klädedräk- 
ten åtminstone  hos  de  förmögnare  undergått  betydliga  förändringar, 
hvarför  det  mången  gång  kan  vara  svårt  att  afgöra,  om  sagans  förfat- 
tare upptecknat  en  troget  bevarad  sägen  eller  klädt  sina  hjältar  efter 
en  senare  tids  skick.  En  sådan  ovisshet  vidlåder  ej  de  samtida  afbild- 
ningama  och  fynden. 

Flera  fynd  visa,  att  utom  skinn  och  pälsverk  äfven  ylletyg,  linne 
och  sidentyg  begagnades  af  nordborna  under  vikingatiden.  Sidentygen 
voro  dock  naturligtvis  lika  sällsynta  som  dyrbara.  I 
eddasången  Rigsmål  läsa  vi,  huru  den  nyfödde  jarlen 
sveptes  i  silke,  och  i  en  dansk  graf  från  denna  tid  har 
man  funnit  sidenväfnader  invirkade  med  silfver  och 
guld,  samt  en  kappa  af  ylle  med  broderier  föreställande 
människoansikten,  lejon  och  bladrankor. 

Ylle-  och  linneväj&iaderna  voro  i  allmänhet  alster 
af  den  inhemska  husfliten.  Fynden  från  denna  tid 
innehålla  också  ofta  sådana  lämningar  af  de  däjvid 
begagnade  redskapen,  som  varit  af  sten  eller  metall 
och  således  kunnat  trotsa  tidens  åverkan.  Så  har  man 
funnit  sländtrissor,  linhäcklor  och  de  vikter,  med  hvilka  varpen  hölls 
spänd  i  väfstolen. 

Spinnrocken,  hvilken  nu  mångenstädes  betraktas  blott  som  ett  minne 
af  forna  tiders  husflit,  var  ännu  okänd  i  Norden;  i  stället  användes 
sländan  (se  s.  149).*     På  Björkö  och  annorstädes  har  man  hittat  sländ- 


2«0.  Bild  af  silf- 
ver; en  ögla  å  bak- 
sidan.   Öland.    */i. 


261.    Sked  af  älghorn.    Björkö.    « s. 

trissor  af  bärnsten  från  vikingatiden,  hvilket  antyder,  att  då  såsom  i 
senare  tid  äfven  de  förmögnare  kvinnorna  själfva  spunno. 

Väfstolen  hade,  liksom  mången  ännu  under  senaste  tid  här  i  Nor- 
den begagnad  (fig.  2()2),  hängande,  ej  vågrät  varp.  På  en  sådan  väf- 
stol  kan  man  lättare  än  på  de  nu  brukliga  väfva  tyg  med  invecklade 
mönster  i  olika  färger;  men  här  som  i  andra  fall  äro  de  nya  maskinerna 
mycket  mera  tidsbesparande  än  de  gamla. 


*  I  Eddan  förekommer  ordet  >rock>  en  gånjj:,  men  detta  ord  kan  hafva  senare  inkom- 
mit i  sången,  hvilken  först  under  medeltiden  upptecknats  i  den  form  vi  nu  känna  den. 


LEFNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


267 


Mansdräkten  bestod  hufvudsakligen  af  samma  delar  som  nu, 
nämligen  skjorta,  skor,  strumpor,  byxor,  rock  (>kjortel>),*  sammanhållen 
med  ett  bälte,  och  däröfver  en  kappa  eller  mantel  samt  på  hufvudet 
en  mössa  eller  hatt  med  låg  kulle.  Dessa  olika  klädesplagg,  ofta  ly- 
sande i  bjärta  färger,  hade  väl  i  allmänhet  samma  form  som  nu.  Kjor- 
teln var  dock  icke  helt  öppen  fram  såsom  våra  nu  brukliga  rockar; 
den  liknade  således  närmast  en  lång  blus.  Kappan  hopfästes  med  ett 
spänne. 

Visserligen  äro  dessa  uppgifter  närmast  hämtade  ur  isländarnes 
skrifter,  men  att  de  äfven  gälla  om  förhållandena  i  Sverige  visas  bland 


Yäfstol  från  Färöarna.    ^  le. 


annat  genom    de    afbildningar   af   svenska    dräkter,    som    ses   på  flera 
svenska  runstenar  från  nu  ifrågavarande  tid  (fig.  263). 

För  att  gifva  en  lifligare  föreställning  om  klädedräkten  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  meddelas  här  följande  beskrif- 
Mg  på  den  dräkt  konung  Sigurd  Syr  bar,  under  det  han  gick  ute  på 
sin  åker  och  öfvervakade  sädesbärgningen  hösten  1014,  då  hans  styfson 
Olaf  Haraldsson,  som  sedermera  fick  tillnamnet  den  helige,  kom  att 
gästa  honom.    ^Så  är  sagdt  om  hans  (Sigurds)  bonad»,  förtäljer  Snorre, 


•  Mannens  högtidsrock  kallas  ännu  i  Danmark  >kjolc>. 


2(>8 


jXrnAldern. 


263.    Bild  på  en 
runsten.    Öster- 
götland. 


»att  han  hade  en  blå  kjortel  och  blå  hosor,  höga  skor  bundna  om  benen, 
grå  kappa  och  en  grå  hatt,  skärm  om  anletet  samt  i  handen  en  staf, 
som '  upptill  var  försedd  med  en  förgylld  silfverholk,  i  hvilken  satt  en 
silfverring.»  För  att  på  ett  värdigt  sätt  mottaga  sin  styfson  lät  han 
emellertid  nu  »draga  af  sig  skokläderna  samt  satte  på  sina  fötter  kar- 
duanshosor  och  band  på  dem  förgyllda  sporrar;  sedan  tog 
han  af  sig  kappan  och  kjorteln  och  klädde  sig  i  päll- 
kläder  samt  ytterst  en  scharlakanskappa,  omgjordade  sig 
med  ett  smyckadt  svärd,  satte  en  förgylld  hjälm  på  sitt 
hufvud  och  steg  på  sin  häst,  som  hade  förgylld  sadel 
och  helförgylldt  betsel  med  smälta  stenar  (emalj  h. 
Betslet  var  således  af  samma  slag  som  det  man  funnit 
i  en  af  Vendelgrafvarna  (s.  200). 

Kvinnornas  dräkt  synes  hafva  varit  ganska  lik  den 
som  ännu  begagnas  på  landet. 

Ett  besök  i  vårt  på  dyrbara  minnen  från  vikinga- 
tiden särdeles  rika  nationalmuseum  skall  bättre  än  något 
annat  visa  sanningen  af  sagornas  berättelser  om  den  lyx 
och  den  prakt  nordborna,  så  män  som  kvinnor,  för  tusen 
år  sedan  förstodo  att  utveckla.  Man  ser  där  präktiga 
och  ofta  ganska  smakfullt  arbetade  broacher  och  spännen  af  silfver  och 
brons,  de  senare  ofta  förgyllda  eller  belagda  med  plåtar  och  snodder 
af  guld  eller  silfver;  halsringar  och  bälten  af  massivt  silfver;  armringar 
och  fingerringar  af  guld  och  silfver,  massiva  och  de  förra  stundom 
mycket  tunga;  kedjor  och  hängsmy eken,  för  halsen  och  bröstet,  af  guld, 
silfver  och  brons;  stora  präktiga  pärlor  af  silfver,  glas,  glasmosaik, 
bergkristall,  karneol,  bärnsten  och  dylikt;  kammar  af  ben  eller  horn 
(fig.  245  och  264-269). 

Dessa  mångfaldiga  smycken  äga  dock 
icke  värde  endast  därför,  att  de  visa  oss 
våra  förfäders  praktlystnad;  de  äro  ännu 
viktigare  därför,  att  de  bevisa,  att  dessa 
våra  förfäder,  dessa  af  Europas  öfriga 
folk  fruktade  hedningar,  icke  få  betraktas 
endast  som  vilda  krigare  utan  att  de 
äf ven  voro  väl  förfarna  i  fredliga  idrotter. 
Väl  fanns  det  en  tid,  då  man  sade,  att  alla  om  något  slags  konst- 
färdighet vittnande  fornsaker,  som  funnos  i  svensk  jord,  måste  vara  af 
vikingarne  hemförda  som  byte  från  främmande  länder.  Vår  tids  lug- 
nare forskning  har  emellertid  ådagalagt,  att  flertalet  äfven  af  de  bäst 
arbetade  smyckena  är  alster  af  den  inhemska  konstfliten.  Nu  hafva 
vi  till  och  med,  såsom  i  det  föregående  är  an  ty  dt,  skäl  att  förundra 
oss  öfver,  huru  litet  man  i  själfva  verket  funnit  i  Sverige  af  sådant, 
som  kan  anses  vara  af  vikingarne  hemfördt  från  västra  Europa.  Otn 
vi   undantaga   mynten  från  det  tionde  och  början  af  det  elfte  århund- 


m.  m. 


264. 


Flätad  armring  af  guld. 
Gottland.     */s. 


lefnadssXtt. 


NÄRINGAR. 


269 


rådet,  återstår  ej  mycket  som  påminner  om  de  täta  besöken  i  England, 
Frankrike  och  andra  i  västerviking  af  nordmännen  plundrade  länder. 
Förklaringen  af  denna  något  oväntade 
företeelse  bör  väl  sökas  dels  däri,  att 
mycket  litet  af  våra  förfäders  egen- 
dom bevarats  till  våra  dagar,  dels  däri 
att  en  stor  del  af  de  metaller,  som 
hemfördes,  blifvit  här  i  landet  om- 
arbetad; hvartill  kommer,  att  många 
vikingar  stannade  kvar  i  främmande 
land,  och  att  månget  återvändande 
vikingaskepp  gick  i  kvaf  eller  blef 
taget,  med  byte  och  allt,  af  en  star- 
kare fiende. 

Här  är  naturligtvis  ej  rätta  stäl- 
let att  närmare  redogöra  för,  h vilka 
saker  från  nu  ifrågavarande  period 
äro  inhemska  arbeten  och  hvilka  böra 
betraktas  såsom  införda.  Vi  vilja  i 
stället  nämna  några  ord  om  de  verk- 
tyg och  andra  den  inhemska  tillverk- 
ningen upplysande  saker,  som  man 
funnit  i  Sverige  och  de  andra  nor- 
diska länderna.     Där  har  man   ofta 

nog,  äfven  i  ättehögarna  från  vikingatiden,  funnit  städ,  släggor, 
hammare,  tänger,  filar,  sy  lar,  borrar,  yxor,  knifvar,  hyfveljärn,  skaf- 
jäm,  sågar  och  brynstenar.  Utom 
flera  verktyg  se  vi  äfven  blås- 
bälgar  afbildade  på  de  »Si- 
gurdsristningar»  i  Södermanland, 
som  vi  i  det  följande  få  till- 
älie att  något  närmare  be- 
skrifva. 

Bland  märkligare  hit  hörande 
fynd  kunna  vi  särskildt  anföra 
ett  från  Eke  socken  på  Gott- 
land;  det  förvaras  nu  i  statens 
historiska  museum.  Vid  gräf- 
ning  af  ett  dike  fann  man  här  en 
tång,  två  större  vikter  och  en 
stark  krok,  troligen  till  en  våg, 
två  små  formar  af  brons  till  att 

gjuta  eller  pressa  sirater  uti,  tre  ännu  sammanhängande  små  spännen  af 
brons  (fig.  270),  gjutna  i  samma  form  och  ännu  i  alldeles  samma 
skick    som   då    de   lämnade    gjutformen,  samt  åtskilliga  andra  spännen 


265.    Oval  spännhuckla  af  förgylld 
brons.    Öland.    */«• 


266.     Rundt^  dosformigt  spänne  af  brons. 
Gottland.     Vi. 


J 


270 


järnAldbrn. 


och  nycklar  m.  m.  af  brons  och  järn,  af  hvilka  några  äro  utnötta 
och  troligen  samlade  för  att  omarbetas,  under  det  andra  endast  äro 
halffärdiga  och  således  kunna,  i  likhet  med  de  tre  förstnämnda  spän- 
nena, betraktas  såsom  prof  på  konstfärdigheten  hos  den  smed,  som  af 
någon  nu  okänd  anledning  nedgräft  dessa  saker  i  jorden.  Vi  böra  härvid 
ftlsta  uppmärksamheten  på  det  märkliga  förhållandet,  att  den  gård,  på 


267.   Djurhufvttdformad  spännbuckla  af  brons. 
Gottland.     Vi. 


268.    Ringformigt  bronsspänne. 
Gottland.     Vs- 


hvars  ägor  fyndet  anträffades,  heter  Smiss,  hvilket  betyder  smedens 
gård.  Sannolikt  har  gården  fått  sitt  namn  däraf,  att  en  smed  eller 
flera  smeder,  son  efter  far,  bott  där  under  nu  ifrågavarande  tid. 

Hvad   råämnena  beträffar,  måste  vi  väl  antaga,  att  de  flesta  metal- 
lerna äro  införda  från  främmande  länder.     Man  har  också  flera  gånger 

i  svensk  jord  funnit  små  stänger  eller 
tackor  af  silfver  och  brons  (koppar  och 
zink),  tydligen  i  det  skick  de  inkommit 
med  handeln  och  tillhörande  den  tid,  som 
nu  är  i  fråga.  Men  våra  förfäder  förstodo 
sig  redan  nu  på  att  ur  myrmalmen  själfva 
smälta  järn.  Däremot  finnes  det  icke 
något  bevis  för  att  man  före  kristen- 
domens införande  börjat  här  bearbeta 
några  järngrufvor  eller  andra  grufvor. 

För  att  smälta  myrmalmen  kände 
man  vid  denna  tid  troligen  endast  den 
sedermera  så  kallade  »hedningeblästern», 
eller  samma  förfaringssätt  som  ända  till 
senaste  tid  begagnats  i  öfre  Dalarne  och 
Härjedalen  och  som  ännu  lär  användas  i  Finland  och  det  inre  Ryssland. 
I  små  gropar  eller  ugnar  (fig.  141),  uppförda  af  sten  och  lera,  ned- 
smältes myrmalmen  med  tillhjälp  af  enkla  blåsbälgar  till  små  färskor, 
kända  under  namnet  »osmundsjärn».  Flerstädes  i  Sverige  har  man  i 
grafvar  från  järnåldern  funnit  slaggstycken  och  järnklumpar,  minnen 
af  en  sådan  urgammal  järntillverkning. 


269.    Spänne  af  silfver  med 
filigransirater.   Medelpad.   */8. 


LBFNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


271 


Smed  betecknade  på  denna  tid  hvarje  man,  som  var  kunnig  i  me- 
tallers bearbetande.  Sagorna  omtala  väl  dvärgarne  såsom  ovanligt 
skickliga  i  smedsyrket,  men  de  visa  äfven,  att  det  fanns  mera  mänsk- 
liga smeder  och  att  dessa  åtnjöto  godt  anseende.  Man  kan  se  detta 
redan  af  sagan  om  Valund  (tyskarnes  Wieland)  och  däraf,  att  en  af  de 
friborna  bondesönerna  i  Rigsmål  hette  Smed,  ett  namn  som  också  möter 
oss  på  ett  par  runstenar;  de  isländska  sagorna  omtala  äfven  flera 
konungar  och  andra  mäktiga  män,  som  själfva  förstodo  att  smida  sina 
vapen.  Den  berömde  Egils  fader  Skallagrim,  en  af  de  förnämsta  islän- 
dare  på  sin  tid,  stod  själf  i  sin  smedja  och  »hamrade  järnet». 

Vanligen  är  man  allt- 
för mycket  böjd  att  till- 
lägga  våra  förfäder  en  allt 
annat  undanträngande  kär- 
lek till  vikingafärdens  loc- 
kande äfven  tyr  och  lätt- 
vunna byte,  och  man  före- 
ställer sig  ofta,  att  de  all- 
deles föraktat  det  fredliga 
lifvets  lugna  sysselsätt- 
ningar, lämnande  dem  åt 
trälarne,  hvilka  voro  ovär- 
diga att  deltaga  i  vapen- 
leken. En  sådan  föreställ- 
ning motsäges  emellertid 
bestämdt  af  det  vi  känna 
om  lifvet  under  vikinga- 
tiden. Det  antydes  redan 
sonens  sysselsättning: 

Han  växte  till  timrade  hus 

och  trifdes  väl,  och  höga  lador, 

oxar  tamde,  gjorde  kärra 

årder  gjorde,  och  körde  plog. 

Snorre  berättar  äfven  om  den  redan  nämnde  konung  Sigurd  Syr, 
att  budet  om  Olafs  hemkomst  träffade  konungen  ute  på  åkern,  där  han 
hade  >många  män,  af  hvilka  några  skuro  korn,  andra  lade  det  i  stackar 
och  lador.  Konungen  och  två  män  med  honom  gingo  stundom  på 
åkern,  stundom  dit,  där  komet  lades  in.»  Detta  och  månget  liknande 
drag  visa,  huru  arbetet  hölls  i  ära. 

Då  liksom  nu  räknades  boskapsskötseln  och  åkerbruket  till 
de  viktigaste  näringarna.  Såsom  vi  af  det  föregående  sett  (s.  9), 
hade  redan  länge,  i  mer  än  tre  tusen  år  före  hednatidens  slut,  nästan 
alla  de  husdjur  funnits  i  Sverige,  som  ännu  äro  våra  viktigaste,  näm- 
ligen hund,    häst,   nötkreatur,    får,  get  och  svin.     Att  af  fjäderlU  gäss 


270. 


Tre  bronaspännen,  gjutna  i  samma  form, 
Gottland.     \i. 


Eddans  skildring  af  den  friborne  bonde- 


272  JÄRNÅLDERN. 

och  höns  nu  funnos,  är  redan  nämndt.  Lifvet  i  Dalarnes  och  Norrlands 
fäbodar  är  väl  i  hufvudsaken  detsamma  i  våra  dagar  som  för  tusen  år 
tillbaka,  med  samma  enkelhet  och  friskhet,  samma  ensamhet  alstrande 
det  poetiska,  något  svärmiska  lynne,  åt  hvilket  folkvisan  gifvit  så  väl- 
taligt uttryck. 

Biskötseln  var  redan  under  hednatiden  af  vikt,  emedan  man  bland 
annat  behöfde  mycket  honung  till  mjödet.  Några  gånger  har  man  också 
i  nordiska  grafvar  från  hednatidens  sista  del  funnit  vax.  Vid  kristen- 
domens införande  blef  biskötseln  ännu  viktigare  för  att  fylla  kyrkornas 
stora  behof  af  vaxljus. 

Det  vanligaste  sädesslaget  under  vikingatiden  var  troligen  korn; 
men  dessutom  odlades  hafre,  råg  och  hvete.  I  Rigsmål  omtalas  »tunna 
bröden,  hvita  af  hvete».  Missväxt  och  hungersnöd 
inträffade  ej  sällan,  och  det  kraftigaste  botemedlet 
däremot  söktes  i  rikare  offer  åt  de  vredgade  gudame. 
Hjälpte  ej  annat,  grep  man  till  människooffer,  och 
vi  minnas,  huru  ynglingasagan  berättar,  att  svearne 
slutligen  efter  flerårig  oafbruten  missväxt  offrade 
sin  konung. 

Af  åkerbrukets  redskap  har  naturligtvis  ej  mycket 
bevarats  från  denna  tid.  Utom  yxor  har  man  dock 
funnit  plogjärn  (fig.  271),  skaror  och  liar;  de  båda 
sistnämnda  slagen  lika  de  ännu  brukliga. 

Säden  tröskades  med  slaga  och  maldes,  åtmin- 
stone vanligen,  pä  handkvarnar,  hvilket,  såsom  vi  se 
bland    annat    af  sagan    om    Frode,   var  trälinnomas 

^^     ^,    ...  fföra.     De    äldsta  och  enklaste  kvarnarna,  bestående 

271.    Flogjarn.  °_  ^  ,  ^  i    p.     t         .        i-n        i 

Västergötland.  \'6.  **  ®^  ^^^  ^®^  ®^  större  ovai  lorajupning  till  sädens 
krossande  (s.  10),  användes  troligen  ännu.  Men  ro- 
terande kvarnstenar  lika  de  nu  brukliga,  ehuru  mindre,  voro  redan  i 
bruk;  och  att  man  vid  slutet  af  hednatiden  kände  till  något  slags 
bättre  inrättade  handkvarnar,  antydes  i  en  af  Eddans  sånger,  ett  kväde 
om  Helge  Hundingsbane,  hvari  det  berättas,  att  Helge  för  att  undgå 
sina  fiender  måste  kläda  sig  till  trälinna  och  gå  att  mala.  Han  gör 
det  sä,  att  ^stenarna  remna  och  stenkaret  brister»,  hvarför  en  af  fienderna 

säger: 

För  hans  händer  svärdets  fäste 

höfdes  bättre  än  kvarnens  vef. 

Vattenkvarnar  användes  redan  af  romarne  under  kejsartiden;  men 
vi  veta  icke,  huruvida  de  voro  kända  i  Norden  före  kristendomens  infö- 
rande. Redan  i  våra  äldsta  pergamentsurkunder  omtalas  de  visserligen, 
men  dessa  handlingar  äro  nära  två  hundra  år  yngre  än  hedendomens 
undergång  i  vårt  land.  Väderkvarnar  äro  troligen  en  något  senare  upp- 
finning, och  savidt  vi  känna  nämnas  de  första  gången  i  Sverige  på 
1300-talet. 


LEFNABSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


273 


Om  trädgårdsskötseln  under  vikingatiden  veta  vi  föga,  och  den 
torde  ej  hafva  stått  högt.  Det  var  väl  egentligen  först  under  medel- 
tiden, inom  klostrens  lugna  murar,  som  den  uppblomstrade.  Sagan  om 
Muns  äpplen  visar  dock,  att  denna  frukt  redan  under  hednatiden  ej 
var  helt  och  hållet  okänd,  och  i  en  af  eddasångerna  säger  Frös  tjänare 
Skirne  till  jättedottern  Gärd: 


Elfva  gyllne 

äpplen  har  jag; 

dem  vill  jag  dig  gifva,  Gärd! 


kfirlek  att  köpa 
och  åt  tjuste  Frö 
löftet  om  lifsl&ng  lycka. 


272.    Spelbricka  af 
hen.   Uppland,    ^k. 


Dessutom  omtalas  ofta  hasselnötter  och  nötlunden,  där  kvinnorna 
i  sommartiden  plägade  roa  sig,  under  det  att  männen  voro  på  jakt. 

Jakt  och  lekar  ute  i  fria  luften  utgjorde  näm- 
ligen männens  förnämsta  nöje.  I  början  hade  jakten 
varit  ett  behof,  för  att  skaffa  föda,  men  snart  blef  den 
tillika  ett  nöje,  som  med  ifver  idkades  på  en  tid,  då 
faran  söktes  och  manliga  idrotter  älskades.  Jakt  med 
falkar  eller  »hökar»,  såsom  det  då  hette,  var  ej  okänd 
här  under  hednatiden,  och  Norden  var  såväl  då  som 
under  medeltiden  berömd  för  sina  jaktfalkar.* 

Nordbons  anlag  för  musik  spåras  redan  under 
hednatiden.  Af  musikaliska  instrument  omtalas  luren, 
hornet,  pipan,  fidlan  (fiolen),  gigan  och  framför  allt 
harpan,  ett  af  de  äldsta  och  mest  omtyckta.  Snorre 
berättar  om  Olof  Skötkonung,  att  då  rätterna  voro 
inburna  på  konungens  bord,  framträdde  spelmän  med 
»harpor,  gigor  och  andra  instrument».  Vid  harpans 
toner  sjöngo  skalderna  vanligen  sina  kväden,  och  prof 
på  dåtidens  diktkonst  hafva  vi  ännu  i  många  run- 
inskrifter på  vers  (i  »fornyrdeslag>),  som  läsas  på  stenar 
i  landets  olika  delar.  Hos  konungarne  vistades  ofta 
skalder,  stundom  från  Island;  så  omtalas  det,  att  då 
isländaren  Hjälte  kom  till  Olof  Skötkonung,  fann  han 
vid  sveakonungens  hof  två  sina  landsmän,  skalderna 
Gissur  och  Ottar. 

Spel  med  tärningar  voro,  såsom  vi  af  det  före- 
gående sett,  redan  under  järnålderns  äldre  del  ej 
okända  (s.  160);  äfven  i  gr  af  var  från  hednatidens  sista 
århundraden  hittar  man  ej  sällan  spelbrickor  och  tär- 
ningar. Brickorna  äro  vanligen  halfklotformiga  (fig.  272). 
En  är  ofta  på  ett  eller  annat  sätt  utmärkt  framför  de  öfriga;  någon  gång 
har   den   form   af   en  konung  med  krona  på  hufvudet  (fig.  273).     Tär- 

*  Att  jaktfalkar  frän  Norden  skattades  högt  under  medeltiden  antydes  bland  annat  af 
en  ännn  beyarad  päflig  bulla  frän  är  1347,  enligt  hvilken  konung  Magnns  Eriksson  lyckats 
QtTerka  ät  sig  päfvens  tillätelse  att  under  fem  är  fä  sälja  falkar  till  »babyloniske  sultans» 
länder,  pä  det  konungen  därigenom  skulle  komma  i  tillfälle  att  betala  sina  skulder. 

Sveriges  historia.     I.  18 


Spelhricka  af 
Björkö.    Vi. 


274.     Tärning  af 
hen.   Uppland.    V». 


274  JÄRNÄLDBRN. 

ningarna,  betecknade  med  1  till  och  med  6,  likna  de  nu  brukliga  men  äro 
något  aflånga  (fig.  274);  deras  antal  i  en  graf  är  stundom  tre,  h vilket 
förtjänar  uppmärksamhet,  emedan  också  romarne  spelade  med  tre  tär- 
ningar. —  Afven  schackspelet  blef  sannolikt  kändt  i  Norden  redan  före 
hednatidens  slut. 

Mera  älskad  än  jakt  och  spel  var  kampens  vilda  lek,  liksom  nord- 
bon äfven  trodde,  att  njutningen  af  Valhalls  glädje  skulle  bestå  i  dagliga 
väldiga  strider,  efter  hvilkas  slut  kämparne,  både  de  fallna  och  de  seg- 
rande, hvarje  kväll  skulle  fröjdas  åt  ett  gladt  lag  i  Odens  hall.  Med 
en  sådan  tro  var  det  icke  underligt,  om  mången  yngling  lyssnade  till 
den  gamla  sångens  ord: 

Kvad  sä  kråka  Dan  och  Danp 

pä  kyist  en  gäng:  äga  dyrbara  salar 

iHvad  vill  da,  Kon  unge,  och  yppa  re  odal 

med  värnlösa  fåglar?  än  I  hafven. 

Bättre  dig  höfves  De  käcka  äro 

att  till  häst  sitta,  pä  köl  att  rida, 

hagga  med  svärd  svärd  att  svinga 

och  här  fälla.  och  sär  rista.  > 


6. 
Beligion.  —  Grafvar.  —  De  yngre  runorna. 

De  skrifter,  som  gifva  oss  upplysning  om  vikingatidens  religion,* 
och  de  från  ännu  äldre  tider  härstammande  religiösa  bruk,  som  trots 
tusenårig  kristendom  ännu  fortlefva  här,  hafva  visat,  att  redan  före 
kristendomens  införande  hos  våra  förfäder,  liksom  hos  andra  folk,  flera 
olika  religionsformer  hafva  följt  efter  hvarandra,  utan  att  den  yngre 
kunnat  helt  undantränga  den  äldre. 

Så  hafva  ända  in  i  vår  tid,  oaktadt  kyrkan  sökt  utrota  dem, 
många  bruk  fortlefvat,  som  måste  varit  gamla  redan  under  vikinga- 
tiden och  som  hafva  sin  uppkommit  i  den  dyrkan  af  träd,  källor  och 
andra  naturföremål,  af  de  aflidna  förfäderna  och  af  solguden,  hvilken 
kan  spåras  redan  under  stenåldern  (s.  48). 

Ännu  i  våra  dagar,  liksom  för  årtusenden  sedan,  har  man  ansett 
många  träd  vara  heliga:  man  har  ej  fått  skada  eller  fälla  dem,  man 
har  vid  dem  bedt  och  offrat,  det  senare  vanligen  genom  att  gjuta 
mjölk  eller  öl  öfver  deras  rötter. 

*  Eddan,  eller  Sämnnds  Edda,  är  en  samling  af  gamla  nordiska  sängar,  af  hvilka  en 
del  lär  oss  känna  våra  hedniska  förfäders  gudatro  och  världsäskädning,  under  det  att  and- 
ra bevara  minnet  af  sagotidens  hjältar.  Jämte  denna  >äldre  Edda»  talar  man  äfven  om 
den  »yngre»  eller  Snorres  Edda,  en  delvis  af  Snorre  Stnrlesson  i  f5rra  hälften  af  1200- 
talet  författad  framställning  af  de  hedniska  nordbornas  gadalära  och  världsåskådning 
samt  af  deras  skaldekonst. 


RELIGION.  —  GRAPVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  275 

Äfven  har  man  i  vår  tid,  liksom  under  hednatiden,  offrat  i  många 
källor,  sedan  man  druckit  af  källans  »heliga  vatten»  och  därmed  be- 
strukit  sjuka  kroppsdelar,  stundom  under  afsjungande  af  offersånger 
och  med  iakttagande  af  vissa  urgamla  bruk;  mångenstädes  har  man 
på  de  omgifvande  träden  upphängt  kläder  och  annat,  som  tillhört 
sjuka  personer,  för  hvilka  bot  sökts  i  källans  vatten.  Länge  vågade 
ingen  röra  de  i  källan  nedkastade  offren,  i  senare  tid  vanligen  koppar- 
slantar, nålar  eller  andra  småsaker.*  Att  man  redan  under  hednatiden 
betraktat  källor  som  heliga,  visas  bland  annat  däraf,  att  en  Odens- 
källa  på  1200-talet  omtalas  nära  Gudhem  i  Västergötland  och  att  en 
offerkälla  vid  Skatelöf  i  Småland  kallas  »Helge  Tors  källa»:  den  var 
af  ålder  helgad  åt  Tor,  och  minnet  däraf  har  fortlefvat,  ehuru  Tor  i 
likhet  med  dem,  åt  hvilka  källor  under  medeltiden  vanligen  voro  hel- 
gade, fått  helgonnamn! 

Vissa  sjöar  och  åar  hafva  äfven  ansetts  vara  heliga. 

Sjöar,  åar,  källor,  träd  och  andra  naturföremål  troddes  vara  be- 
folkade af  lefvande  väsen,  som  visade  sig  i  människoskepnad.  De 
hafva  i  folktron  olika  namn,  bland  hvilka  särskildt  kunna  nämnas 
sjörået,  skogsrået,  näcken,  vättar,  älfvar  (alfer)  och  älfvor.  Många  af  de 
sistnämnda  bo  i  vatten  eller  träd,  andra  i  graf  högar. 

De  aflidna  förfäderna  tänktes  fortsätta  sitt  lif  än  i  skepnad  af 
ormar  (»tomtormen»)  eller  andra  djur,  än  i  människoskepnad.  I  senare 
fallet  troddes  de  uppehålla  sig  antingen  i  jorden  eller  i  grafhögen 
såsom  älfvor  och  vättar  eller  i  det  gamla  hemmet  som  vättar  och 
tomtar.  De  voro  mycket  små  men  liknade  för  öfrigt  människorna, 
voro  klädda  som  dessa  och  lefde  som  dessa.  Offer  bragtes  åt  dem, 
särskildt  vid  julen  och  andra  högtider.  Dessa  offer  utgjordes  dels  af 
mat  —  på  julafton  alltid  julgröt  med  mjölk  —  dels  någon  gång  af 
^nya  kläder  åt  tomten».  Ännu  under  senaste  århundraden  har  tomt- 
ormen fått  mjölk;  stundom  har  han  druckit  ur  samma  skål  som  barnen. 

Liksom  under  hednatiden  har  man  ännu  i  våra  dagar  offrat  i  »älf- 
kvamar»  (s.  48)  och  iakttagit  månget  annat  bruk,  som  står  i  samband 
med  dyrkan  af  förfäderna. 

Märkliga  minnen  af  soldyrkan  hafva  ock  bibehållit  sig  ända  till 
vår  tid.  Dessa  minnen  äro  särskildt  förbundna  med  de  dagar,  eller  rättare 
nätter,  då  man  firat  viktiga  skeden  i  solens  årliga  kretslopp:  höst-  och 
vårdagjämningen,  sommar-  och  vintersolståndet.  Sådana  minnen  äro 
de  eldar,  som  än  i  dag  tändas  på  vissa  ställen  påskafton  eller  val- 
borgsmässafton  (den  sista  april),  således  kort  efter  vårdagjämningen, 
på  andra  ställen  midsommarafton.  Fordom  dansade  man  kring  elden 
och  sprang  genom  den.     Sådana  minnen  äro  äfven  de  många  bruk,  som 

*  Intill  senaste  tid  har  man  pä  vissa  ställen  betraktat  som  helgerån  att  nr  källan 
upptaga  sådana  offer.  Så  fann  man  år  1901  i  två  offerkällor,  de  så  kallade  »Barnabrnn- 
nania>  i  Tolgs  socken,  Småland,  nära  6,000  mynt,  de  flesta  af  koppar;  de  äldsta  voro 
präglade  på  1300-talet,  de  yngsta  under  konung  Oskar  II:s  regering! 


27H  JÄRNÅLDERN. 

stått  i  samband  med  julen,  den  hedniske  nordbons  förnämsta  högtid, 
hvilken  dock  under  hednatiden  inföll  ungefär  en  månad  senare  än  vår  jul. 
Då  offrades  för  god  årsväxt,  och  vid  julgalten  aflades  löften  om  stor- 
dåd för  det  nya  året. 

Under  hednatiden  firades  äfven  två  andra  årliga  offer:  det  ena  vid 
sommarens  början,  >segeroffret>,  då  man  offirade  för  seger  under  som- 
marens härnadståg;  det  andra  på  hösten,  en  tacksägelsefest  för  lyck- 
ligt slutad  skörd. 

Solguden,  hvars  dyrkan  vi  kunde  spåra  redan  under  stenåldern 
(s.  49),  betraktades  senare  af  våra  hedniska  förfäder,  liksom  af  andra 
folk,  från  olika  synpunkter  och  erhöll  så  olika  namn.  Småningom  sji- 
sågs  hvart  och  ett  af  dessa  namn  beteckna  en  särskild  gud.  De  för- 
nämsta af  dessa  solgudens  olika  namn,  eller  dessa  olika  gudar,  voro: 
Tor,  Oden  och  Frö  (eller  Frej). 

Den  gud,  hvars  dyrkan  lämnat  de  ojämförligt  talrikaste  spåren 
efter  sig,  är  Tor.*  Han  var  gudars  och  människors  starke  beskyddare 
mot  jättar  och  troll,  de  förstörande  naturkrafterna.  Hans  vapen 
(blixten)  är  hammaren  Mjolner,  som  han  slungar  mot  sina  fiender  men 
som  städse  återvänder  till  hans  hand.  Tor  åker  på  en  vagn,  dragen 
af  två  bockar;  ännu  heter  det  i  mången  trakt  af  Norden,  då  man  hör 
åskan  eller  »tordönet»  rulla,  att  Tor  är  ute  och  åker.**  Tor  tänktes 
som  en  stark  man  med  rödt  skägg,  således  af  samma  färg  som  solen 
eller  blixten;  han  har  handskar  af  järn,  och  hans  kraft  fördubblas,  då 
han  spänner  sitt  bälte  (megingjord)  om  lifvet. 

Tors  namn  —  som  har  afseende  på  åskans  dunder,  emedan  solens 
gud  med  åskviggen  (»torviggen»)  bekämpar  sina  fiender,  mörkrets 
makter  —  förekommer  oftare  än  någon  annans  i  namn  på  orter  och  på 
personer;***  hans  bild  omtalas  ofta  såsom  uppställd  i  templen  och  såsom 
utskuren  på  högsätesstolparna;  afbildningar  af  hans  hammare  (fig.  275, 
276)  buros  af  de  hedniska  svenskarne  på  samma  sätt  som  man  efter 
kristendomens  införande  bar  korsets  bild;  hans  hammare  är  äfven  af- 
bildad  på  några  runstenar,  liksom  så  många  dylika  stenar  sedan  af  de 


*  Det   bör   anmärkas,  att,   nnder  det  Oden,  Njord  och  Frö  äfven  varit  tänkta  s&som 
konungar,  detta  icke  är  fallet  med  Tor. 

**  Ordet  äska  är  en  förkortning  af  asikkia,  som  betyder  äsens  eller  gudens  äkande. 
Om  >torviggar>  (stenyxor)  och  deras  förmåga  att  skydda  mot  äska  och  andra  olyckor, 
se  8.  60. 

***  Såsom  1  mansnamnen  Tord  och  Tore  samt  de  genom  en  sammansättning  af  gadens 
namn  bildade  Torbjörn,  Torberg.  Tordjärf,  Torfast,  Torger,  Torgisl  (Torgils),  Torgny,  Tor- 
got, Torgrim,  Torkarl.  Torketil  (Torkel),  Tormod,  Tormund,  Torsten,  Torulf  och  Torvid: 
äfvensom  Bergtor,  Haldor,  Megintor,  Sigtor  m.  fl.;  1  kvinnonamnen  Tora,  Torborg,  Tor- 
frid, Torgun,  Torgärd,  Torlaf  (Torluf),  Torlög  och  Torun  samt  Bergtora.  Bland  orts- 
namnen  märkas  särskildt  Torsharg  (nu  Torshälla  i  Södermanland),  Torslunda  och  Torlanda 
(i  Uppland,  Västmanland,  Södermanland,  Västergötland,  Östergötland,  Halland  ooh  p4 
Öland),  Torsvi  (i  Uppland)  samt  Torsberg,  Torsberga  eller  Torsberget  (1  Södermanland, 
Dalarne,  Värmland,  Dalsland,  Bohuslän,  Västergötland,  Östergötland  och  Småland),  Tors 
häll  (ett  berg  i  Uppland),  Tors  klint  (ett  berg  i  Östergötland),  hvilka  alla  tydligen  be- 
tecknat ställen,  där  Tor  dyrkats.  Dessutom  möter  oss  Tors  namn  i  många  andra  i  olika 
landskap  förekommande  ortsnamn,  såsom  Torsåker,  Torsjö,  Torso,  Torsbro,  Torsås.  Tors- 
borg (i  Västergötland),  Torsburgen  (på  Gottland)  m.  fl. 


RELIGION.  —  QRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA. 


277 


275.    Torshammare 
af  silfver.    Upp- 
land.   ^1. 


kristna  märktes  med  korset.*  Ännu  i  dag  lefver  minnet  af  Tors  namn 
och  Tors  dyrkan  på  ett  sätt,  som  ej  är  fallet  med  någon  annan  asa- 
guds. 

Så  djupt  var  nämligen  den  gamla  tron  rotad  i  folkets  sinne,  att 
ännu  i  våra  dagar,  tusen  år  efter  kristendomens  första  predikande 
här,  månget  minne  af  våra  hedniska  fäders  tro  lefver,  om  än  doldt 
under  vidskepelsens  dräkt.  Torsdagsafton  firades  ännu  i  förra  år- 
hundradet mångenstädes  »torshelgen»:  gammal  sed  ford- 
rade, att  man  då  skulle  vara  tyst  och  stillsam  samt 
af  hålla  sig  från  bullrande  arbeten,  spinnande  och  dylikt. 
Denna  afton  anses  ock  vara  den  lämpligaste  tiden  för 
utförande  af  alla  vidskepliga  handlingar,  hvilka  stun- 
dom äro  så  svåra,  att  icke  en  enda  tordsdagsnatt  förslår 
utan  att  man  därtill  behöfver  torsdagsnätterna  i  tre 
på  hvarandra  följande  veckor. 

Kamnet  Oden,  tyskames  Wodan  (af  samma  stam 
som  >wttthend>),  betyder  ursprungligen  den  »rasande», 
den  som   stormen    framrusande,    och   står   i  samband 
med  den    ännu    fortlefvande  folktron  om  Odens  vilda 
jakt.    Odens  dyrkan  har  tydligen  inkommit  söder  ifrån  i  jämförelsevis 
sen  tid,  troligen  först  något  århundrade  efter  Kr.  föd.;   på  Snorres  tid 
hade    man  ännu  sägner  om  att  Oden  invandrat 
hit  med   asame,   men   om  Tors  hitkomst  hade 
man  ingen  sägen.    Af  allt  hvad  vi  veta  framgår 
också,  att  Oden  icke  varit  af  så  stor  betydelse 
för  folket  som  Tor.     Oden   möter  oss  ej  så  ofta 
i  ortnamn  som  Tor,  och  ännu  mera  sällan  träffa 
vi  personer  uppkallade  efter  Oden.** 

Våra  förfäder  tänkte  sig  Oden  som  en  en- 
ögd man  med  vid  kappa  och  bredsky ggig  hatt; 
så  har  man  ännu  under  senaste  århundraden 
trott  sig  se  honom.  Eddan  berättar,  att  Oden 
måst  afstå  sitt  ena  öga  för  att  i  stället  få 
visdom;  tvifvelsutan  är  detta  en  senare  om  än 
gammal  förklaring  till  Odens  enögdhet,  hvilken 
i  sjftlfva  verket  beror  därpå,  att  Oden  var  solens 
god  och  att  solen  tänktes  som  Odens  öga. 


276.    Torshammare  afför- 
gylldt  silfver.    Öster- 
götland.    */i. 


*  Saxo   omtalar,   att  den  danske  prinsen  Magnus  Nilsson,  som  namnes  1  det  följande, 
plundrat  ett  tempel  i  Sverige  och  d&rvic^  tagit  >torshammare>  af  ovanlig  tyngd. 

**  Bland  ortsnamn  innehållande  Odens  namn  kunna  nämnas:  Odinsharg  (nu  Odensala, 
i  Uppland),  Odensala  (i  Södermanland,  Jämtland  och  Halland),  Odenslunda  (i  Uppland, 
Västergötland  och  Skåne),  Odensvi  (i  Västmanland,  Närke  och  Småland),  Odensberg  eller 
Onsberga  (i  Södennanland,  Västergötland,  Östergötland  och  Skåne),  Odens  kulle  (i  Väster- 
götland), Odens  backe  (i  Närke),  Odensjö  eller  Onsjö  (i  Västmanland,  Västergötland,  Små- 
land, Halland  och  Skåne),  Odensö  (i  Dalsland,  Västergötland  och  Skåne),  Odensåker  (i  Upp- 
land, Västergötland  och  Östergötland),  Odins  flisor  (på  Öland)  m.  fl.  —  Bland  sådana  person- 
namn äro  endast  mansnamnet  Odinkar  och  kvinnonamnet  Odindisa  kända;  båda  voro 
mycket  sällsynta. 


278 


JÄRNÅLDERN. 


Odens  vapen  var  spjutet,  hans  åttafotade  häst  hette  Sleipner. 
Denne  är  framställd  på  några  gottländska  stenar  från  vikingatiden 
(fig.  277).  För  att  antyda  den  snabbhet,  med  hvilken  solen  rör  sig, 
hade  solgudens  häst  dubbelt  så  många  fötter  som  en  vanlig.  På  de 
nyssnämnda  stenarna  är  Sleipner  framställd  än  med  4  fötter  fram  och 
4  bak,  än  med  2  fötter  fram  och  6  bak. 


277.    Runsten  från  Tjängvide  på  Goitland.    Höjd  nu  1  70  meter. 


Två  korpar,  Hugin  och  Munin,  det  är  hågen  och  minnet,  bringa 
Oden  bud  om  allt,  som  sker  i  världen  (se  fig.  225).  Han  hade 
två  ulfvar,  åt  h vilka  han  gaf  all  den  föda,  som  sattes  på  hans  bord; 
själf  lefde  han  af  vin  och  intet  annat.  Af  dvärgame  hade  han 
fått  en  guldring,  af  hvilken  hvar  nionde  natt  åtta  lika  tunga  ringar 
dröpo. 

Valkyrjorna,  Odens  i  luften  ridande  spjutväpnade  mör,  »kora 
valen*,  utvälja  under  striden  dem,  som  skola  falla  och  därigenom  få 
den  af  alla  efterlängtade  äran  att  mottagas  i  Odens  sal  Valhall,  till 
hvilken  endast  de  få  tillträde,  som  dött  i  strid. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  279 

Äfven  Frigg,  solgudens  maka,  har  varit  föremål  för  särskild 
dyrkan  här,  såsom  ett  par  svenska  ortnamn  och  andra  förhållanden  visa.* 

Frös  dyrkan  berättas  hafva  kommit  till  svearne  från  södra  Skan- 
dinavien, liksom  den  af  svearne  skall  hafva  fhrts  till  Trondhjems- 
trakten.  Namnet  betydde,  såsom  vi  sett  (s.  '211),  ursprungligen  »herre» 
och  begagnades  så  ofta  om  solens  gud,  i  synnerhet  då  denne  tillbads 
som  fruktbarhetens  gifvare,  att  det  slutligen  blef  namnet  på  en  sär- 
skild gud.  Spår  af  hans  dyrkan  finnas  både  i  svenska  ortsnamn  och 
personnamn.**  Frö  äger  galten  Guldborst  (GuUinbuste),  hvars  borst  är 
af  guld.  Hästen  var  helgad  åt  Frö,  åt  hvilken  dock  äfven  oxar  off- 
rades. Under  hednatiden  var  det  sed  i  Norden  att  vid  julen  hålla 
ett  stort  gille  »för  att  hälsa  vintern  och  blota  åt  Frö».  Troligen  var 
det  åt  denne  gud,  som  julaftonen  en  galt  offrades,  på  hvilken  man 
lade  händerna,  då  de  högtidliga  löftena  afgåfvos  vid  bragebäraren ; 
julgrisen  eller  julskinkan  är  ännu  i  våra  dagar  ett  minne  af  denna 
urgamla  sed. 

Frös  bild  fördes  vid  vissa  tider  omkring  i  bygden  på  en  vagn. 
Detsamma  berättas  af  Tacitus  om  germanernas  gudinna  Nerthus 
(s.  119),  den  i  Sverige  dyrkade  guden  Njord  (eller  Njärd),  hvilkens  namn 
ännu  lefver  i  några  ortsnamn.***    Enligt  Eddan  var  Njord  Frös  fader. 

Af  andra  i  Eddan  omtalade  gudar  hafva  endast  Ull,  Ty  och  möj- 
ligen Skade  lämnat  spår  efter  sig  här  i  Sverige.  Ulls  namn  fort- 
lefver  i  några  ortsnamn,  och  detsamma  synes  gälla  om  Njords  makas, 
jättedottern  Skades.f  Ull  skildras  som  god  bågskytt  och  skidlöpare; 
han  har  betraktats  som  vinterns  gud.  Efter  Ty  —  sannolikt  i  äldre 
tid  solens  gud,  sedan  undanträngd  af  Tor,  Oden  och  Frö,  —  anses  den 
stora  skogen  Tiveden  och  växten  tibast  hafva  blifvit  uppkallade. 

Några  af  de  nämnda  gudarne  hafva  äfven  gifvit  namn  åt  vecko- 
dagar: Ty  åt  tisdagen.  Oden  åt  onsdagen,  Tor  åt  torsdagen  och  Frigg 
åt  fredagen.  Detta  visar,  att  våra  förfäder  redan  under  hednatiden, 
genom  beröring  med  det  latintalande  Europa,  antagit  årets  indelning 
i  veckor.     Veckans    sju   dagar   voro   ju  uppkallade  efter  solen,  månen 

♦  Såsom  Friggeräkcr  (i  Västergötland)  och  mähända  Friggerstorp  (Frögistorp,  i  Öster- 
götland).  I  Eddan  kallas  Frigg  Odens  maka;  i  den  svenska  folktron  tankes  hon  i  samband 
med  Tor,  mähända  ett  ursprungligare  drag. 

**  Såsom  ortsnamnen:  Fröslonda  eller  Frölunda  (i  Uppland,  Västmanland,  Söderman- 
land, Västergötland,  Östergötland,  på  Öland),  Frösvi  eller  Frövi  (i  Uppland,  Västmanland, 
Södermanland,  Närke,  Västergötland,  Östergötland  och  Småland)  samt  Fröberga,  Frösåker, 
Frösnnda,  Fröstnna  eller  Frötana,  Frösön  (i  Jämtland),  Frösiö  m.  fl.  Bland  mansnamn 
knnna  nämnas:  Fröbjörn,  Fröger,  Frömund,  Frösten  och  Frövid  samt  bland  kvinnonamn: 
Fröborg,  Frödis  och  Frögun. 

♦•♦  Såsom  Närdalunda  (Närlunda,  i  Uppland,  Västmanland,  Södermanland  09h  Väster- 
götland), Närdavi  (nu  Nalavi  eller  Mjärdevi,  i  Närke  orh  Östergötland),  Närdinghundra 
(härad  i  Uppland)  m.  fl.  Intet  svenskt  personnamn  innehållande  Njärds  namn  är  kändt; 
detsamma  synes  gälla  om  Ull. 

t  Efter  Ull  äro  uppkallade:  UUalunda  (Ullunda,  i  Uppland  och  Södermanland),  UUevi 
(Ullvi,  i  Uppland,  Västmanland,  Dalarne,  Södermanland,  Närke,  Västergötland,  Östergöt- 
land, Småland  och  på  Öland),  UUeråker,  Ulltuna  m.  fl.  ~  Skadcs  namn  synes  ingå  i 
Skadalunda  och  Skadevi  (men  sannolikt  ej  i  Sked  vi  o.  dyl.). 


280  JÄRN Åldern. 

och  de  fem  då  kända  planeterna  —  jorden  betraktades  då  ej  som 
planet  utan  som  världens  medelpunkt.  Efter  solen  och  månen  fingo 
veckans  tvä  första  dagar  sina  namn.  De  följande  uppkallades  efter  de 
nordiska  gudar,  som  ansågos  motsvara  de  romerska  planetgudarne: 
Ty  —  Mars,  Oden  —  Merkurius,  Tor  —  Jupiter  och  Frigg  —  Venus. 
Saturnus,  efter  hvilken  lördagen  fått  sitt  namn,  är  glömd  hos  oss, 
men  hans  namn  fortlefver  i  det  engelska  Saturday. 

Om  de  nu  nämnda  och  många  andra  gudar  och  gudinnor  hafva 
Eddorpa  liksom  andra  till  våra  dagar  bevarade  skrifter  många  sägner, 
»myter»,  att  förtälja.  Af  dem  lära  vi  äfven  känna  de  myter,  som 
skulle  förklara  människans  och  den  henne  omgifvande  världens  upp- 
komst. 

I  senare  tid  har  man  emellertid  visat,  att  många  af  dessa  myter, 
åtminstone  i  den  form  vi  nu  känna,  ej  äro  gamla  här  i  Norden  utan 
att  de  uppstått  på  den  tid  vi  nu  betrakta  och  under  inverkan  af  de 
berättelser,  som  nordborna  hört  af  de  kristna  folken  i  västra  Europa. 
Detta  gäller  bland  annat  myterna  om  Bal  der  och  hans  död  samt  om 
asken  Yggdrasil. 

En  skildring  af  dessa  myter  hör  emellertid  mera  till  en  fram- 
ställning af  den  nordiska  mytologien  än  till  Sveriges  historia.  Här 
kunna  därför,  utom  det  redan  meddelade,  endast  några  af  hufvud- 
dragen  anföras. 

Våra  förfäder  tänkte  sig  två  gudasläkter,  åsar  och  vaner,  hvilka 
legat  i  strid  men  slutligen  ingått  fred  och  förbund  med  hvarandra. 
I  skarp  motsats  till  gudarne  stå  jättarne,  eller  tursarne,  såsom  de 
ock  kallas;  de  förra  äro  de  goda,  de  andliga  makterna,  under  det  att 
de  senare  äro  råa,  förstörande  krafter.  Andra  onda  väsen  nämnas 
troll. 

Asarnes  värste  fiende  var  Loke,  ehuru  märkvärdigt  nog  en  af 
asarne.  I  tidens  början  blandade  han  och  Oden  blod  samman,  hvarvid 
den  senare  sade,  att  han  aldrig  ville  smaka  en  dryck,  om  den  ej 
bjödes  åt  dem  bägge.  Loke  kallas  därför  också  Odens  broder.  Med 
Oden  deltog  han  i  skapandet  af  människan,  som  af  honom  fått  sina 
onda  lustar.  Till  sitt  yttre  är  Loke  fager  men  i  sitt  sinne  ond  och 
i  all  sin  vandel  ostadig.  Slug  och  listig  är  han  och  ej  nogräknad  om 
medlen.  Ständigt  ingriper  han  i  asarnes  lif,  än  fördärfvande  och  än 
hjälpande. 

Genom  många  odåd  och  slutligen  genom  det  hänsynslösa  sätt,  hvarpå 
han  vid  ett  gille  skymfade  alla  gudar  och  gudinnor,  ådrog  han  sig  gu- 
darnes vrede.  Han  måste  fly  och  höll  sig  om  dagarna  dold  i  en  fors, 
sedan  han  förvandlat  sig  till  en  lax.  Men  Oden  hade  märkt,  hvar  han 
fanns,  och  asarne  lyckades  slutligen  att  fånga  honom.  Med  sin  sons 
tarmar  bands  han  fast  vid  tre  på  kant  resta  stenhällar,  och  en  orm 
sattes  öfver  honom,  så  att  ettret  skulle  drypa  i  hans  ansikte.  Men 
hans    maka    Sigyn    står   troget    hos  honom  och  håller  ett  kärl  under 


RELIGION.  —  ORAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  281 

etterdropparna.  När  kärlet  är  fnllt,  måste  hon  emellertid  taga  bort 
det  för  att  tömmas,  och  ettret  dryper  i  Lokes  ansikte.  Han  sliter 
då  så  våldsamt  i  sina  fjättrar,  att  hela  jorden  skälfver;  det 
kallar  man  jordskalf.  Så  ligger  han  fjättrad  till  gudarnes  under- 
gång. 

Med  en  jättekvinna  hade  Loke  fått  tre  barn:  Fenresulfven, 
Midgårdsormen  och  Hel.  Då  gudarne  erforo,  att  dessa  tre  syskon 
uppföddes  i  Jotunhem  (jättarnes  hem),  och  spådomarna  upplyste  dem 
om  att  mycket  ondt  skulle  komma  af  Lokes  barn,  så  lät  Allfader 
hämta  dem.  Ormen  kastade  han  ut  i  hafvet,  som  omsluter  alla  land, 
och  där  växte  den  så,  att  den  ligger  raidti  hafvet  och  biter  sig  i 
stjärten.  Hel  slnngade  Allfader  ned  till  Niflhem  och  gaf  henne  herra- 
välde öfver  nio  världar,  för  att  hon  skulle  i  sin  boning  mottaga  alla 
dem,  som  dö  af  sjukdom  och  ålderdom.*  Ulfven  uppfödde  asarne  hemma, 
men  slutligen  vardt  han  så  fruktansvärd,  att  de  försökte  binda  honom 
med  ett  af  Svartalfahems  dvärgar  gjordt  band.  XJlfven,  som  kunde 
slita  aUa  band,  i  hvilka  intet  svek  fanns,  ville  dock  ej  låta  asarne  på 
honom  pröfva  detta  band,  om  ej  en  af  dem  lade  sin  hand  i  hans  gap 
tiU  underpant  därpå,  att  det  vore  fritt  från  svek.  Ty  gjorde  detta 
och  miste   sin  hand,  då  ulfven  märkte,  att  han  ej  kunde  slita  sig  lös. 


Den  gamla  eddasången  Voluspa  (Valans  spådom)  låter  osa  veta, 
hnru  våra  hedniska  förfäder  tänkte  sig,  att  gudar  skapat  världen  och 
människan.     Valan  sjunger: 

I)et  var  äldrarnas  arspmng,  ej  höjde  sig  jorden, 

dä  Ymer  byggde.  ej  himmeln  ofyan. 

Ej  fanns  sand,  ej  sj6,  Gapande  svalg  fanns 

ej  svala  vägor;  men  gräs  icke. 

Från  urminnes  tider,  förrän  jorden  blef  till,  funnos  redan  två 
världar:  nedtill  var  Niflhem,  mörkrets  och  köldens  värld,  och  ofvantill 
Muspelhem,  ljusets  och  hettans  värld;  emellan  dem  var  Ginungagap, 
det  gapande  svalg,  som  valan  nyss  nämnde.  De  båda  världarna  be- 
rörde hvarandra,  och  Ymer,  grundämnet  till  himmel  och  jord,  bildades 
1  Ginungagap.  Från  honom  äro  alla  rimtnrsarnes  släkter  komna. 
Själf  var  Ymer  icke  någon  gud;  han  var  ond,  liksom  alla  hans  efter- 
kommande. Han  lefde  af  kon  Audhumlas  mjölk:  denna  ko,  danad  af 
smältande  rimfrost,  närde  sig  genom  att  slicka  de  salta  stenarna,  hvarvid 
på  tredje  dagen  en  man  framkom,  som  hette  Bure.  Han  var  fager, 
stor  och  stark;  hans  son  Bur  eller  Bor  födde  med  en  jättinna  tre 
söner,  Oden,  Vile  och  Ve,  :>himmelns  och  jordens  styrarei.  Oden 
leder  således  själf  sitt  ursprung  från  j ättarne. 

*  Af  Hel  (som  bör  läsas  häl)  är  ordet  helvete  kommet,  äfvensom  nttrjcket  >i  hjäl>. 


2^2  JÄRNÅLDERN. 

Gudarne,  Oden  och  hans  två  bröder,  dräpte  Ymer  och  skapade  af 
hans  kropp  himmel  och  jord.  Jorden  skapade  de  af  hans  kött,  bergen 
af  hans  ben,  träden  af  hans  hår,  hafvets  böljor  af  hans  blod  och 
himmeln  af  hans  hufvudskål;  af  hans  hjärna  bildades  de  tunga  skyar. 
Vi  återfinna  i  Norden,  liksom  i  andra  trakter,  ett  motstycke  till  de 
österländska  folkens  syndaflod.  Eddan  förtäljer  nämligen,  att  då  Ymer 
dräptes,  strömmade  så  mycket  blod  ur  hans  sår,  att  alla  rimtursame 
drunknade  utom  en,  som  med  sin  hustru  räddade  sig  i  en  farkost; 
han  hette  Bergelmer,  och  från  honom  härstamma  alla  jordens  jättar. 

Om  människans  skapelse  berättar  Voluspa,  att  tre  åsar 

ftmno  ä  marken  De  ägde  ej  ande,  Oden  gaf  anden, 

maktlösa  icke  först&nd,  Höner  förståndet, 

Ask  och  Embla  ej  blod,  ej  rörelse,  blod  gaf  Lodur  (Loke) 

ntan  bestämmelse.  ej  en  blomstrande  hy.  och  en  blomstrande  hy.* 

Människans  och  världens  öden  styras  af  gudarne,  men  deras  välde 
är  ej  oinskränkt.  Ständigt  fortgår  kampen  mot  jättarne,  hvilka  äro 
dem  lika  i  makt,  och  mäktigare  än  båda  jättar  och  gudar  är  det  ound- 
vikliga ödet. 

ödets  gudinnor  kallades  af  våra  förfäder  nornor.  Voluspa  om- 
talar tre,  hvilkas  namn  äro  Urd,  Verdandi**  och  Skuld.  De  sitta 
vid  sjön,  vid  Urds  heliga  källa,  under  den  evigt  grönskande  asken 
Yggdrasil,  som  de  begjuta  med  källans  vatten. 

Om  nornorna  heter  det  i  Eddan: 

Lyckans  lotter, 
lif  och  död, 
hjältars  öde, 
allt  är  af  dem. 

Det  finnes  dock  flera  än  tre  nornor.  Till  hvarje  man  komma  näm- 
ligen, då  han  är  född,  flera  nornor  af  gudasläkt  för  att  bestämma  hans 
lifslängd  och  öden;  andra  äro  af  alfasläkt,  andra  af  dvärgaätt.  I  syn- 
nerhet infinna  sig  nornorna  vid  berömda  hjältars  födelse  och  väfva  den 
väf,  som  af  gör  hela  deras  följande  lif. 

Så  står  världen  intill  ragnarök,  de  gudomliga  makternas  under- 
gång. Asame  och  de  andra  öfvernaturliga  väsen  vi  nu  lärt  känna 
äro  nämligen  icke  eviga.  De  likna  människan  ej  blott  till  utseendet 
utan  äfven  i  andra  afseenden.  Liksom  människan  kunna  de  genom 
hemliga  konster  förvandla  sig  och  antaga  skepnaden  af  något  djur. 
Gudar  och  jättar,  alfer  och  dvärgar  gifta  sig  och  föda  barn;  de  äta 
och  dricka,  sofva  och  vaka,  arbeta  och  leka.  Själfva  gudarne  åldras, 
om    de    ej    längre  få  njuta  af  Iduns  föryngrande  äpplen,  och  de  kanna 

♦  I  den  yngre  Eddan  säges,  att  Ask  och  Embla  voro  två  träd,  af  hvilka  människor 
skapades. 

♦*  Tonvikten  ligger  pä  första  stafvelsen,  och  ordet  är  detsamma  som  vardande,  af  varda. 


RELIGION.  —  GRAFVAR. 


DE  YNGRE  RUNORNA. 


283 


dö.  Genom  korpar,  som  bringa  dem  bud,  genom  att  bestiga  en  viss 
plats  i  Asgård,  hvarifrån  man  kan  öfverse  hela  världen,  eller  till  och 
med  genom  att  fråga  visa  resår  och  sierskor  erfara  de  hvad  som  för- 
siggår i  världen.  Till  sina  resor  behöfva  de,  om  de  ej  vilja  vandra 
till  fots,  hästar  eller  vagnar,  eller  ock  måste  de  genom  trollmedel 
antaga  djurgestalt  för  att  kunna  raskt  genomfara  luft  och  vatten. 
Sina  strider  utkämpa  de  med  vapen,  hvilka  de  gärna  låta  konsterfama 
dvärgar  smida.  Om  de  ej  själfva  vilja  utföra  något,  behöfva  de  sär- 
skilda tjänare,  hvilka  någon  gång  visa  sig  motsträfviga  och  därigenom 
tillintetgöra  den  gudomliga  afsikten;  öfver  hufvud  äro  gudarne  ej  mindre 
ftn  människorna  utsatta  för  villfarelse,  och  därför  kan  genom  list  och 
bedrägeri  äfven  hos  dem  mycket  genomdrifvas.  Till  och  med  sinnes- 
rörelser och  mänskliga  lidelser  äro  gudame  underkastade;  de  blifva 
glada  eUer  sorgsna,  de  äro  vänliga  eller  förtörnade.  Hvarken  för  be- 
kymmer eller  sorg,  ja  ej  ens  for  fruktan  äro  de  fria,  och  äfven  de 
härliga  gudar  och  gudinnor  kunna  synda.* 

Våra  förfäder  trodde,  att  solens  och  månens  hastiga  lopp  på  himla- 
hvalfvet  berodde  därpå,  att  de  förföljdes  af  ulfvar.  Slutligen  skall 
månen  slukas  af  en  ulf.  Då  mister  solen  sitt  sken,  den  stora  vintern 
inbryter,  och  stormar  rasa  i  naturen,  liksom  strid  och  mord  och  synder 
fmktansvärdt  skola  härja  bland  människorna;  till  och  med  bröder 
blifva  hvarandras  banemän,  och  alla  heliga  band  brista.  Yggdrasils  ask 
skälfver,  och  de  dittills  af  gudame  bundna  förstörande  makterna 
varda  lösa. 

Den  sista  fruktansvärda  striden  utkämpas  nu  mellan  gudarne  och 
det  ondas  makter.  Oden  faller  för  Fenresulfven  men  hämnas  af  sin 
son  Vidar,  som  stöter  sitt  svärd  i  odjurets  hjärta.  Tor  dödar  Mid- 
gårdsormen  men  går  blott  nio  steg,  innan  han  själf  nedfaller,  dödad  af 
ormens  etter.  Slutligen  kastar  Surt,  eldens  furste,  eld  öfver  jorden  och 
uppbränner  hela  världen. 

Härmed  är  dock  ej  allt  slut.     Valan  sjunger  nämligen: 


Men  ur  evallet  äter, 

ser  hon  jordens 

^mnd  stiga 

och  grönskas  p&  nytt. 

Forsar  faUa, 

örn  flyger  däröfver 

och  falkar  efter  fisk 

vid  fjäUbrantcn.  — 


Åkrar  skola 
osädda  Taxa, 
allt  ondt  bättras, 
Balder  komma 

och  i  Ropts  (Odens)  segersalar 
bo  samman  och  dela 
valen  med  Höder. 
Veten  I  än,  eller  hvad? 


En  sal  ser  hon, 
mer  än  solen  fager, 
goldtäckt, 
pä  Gimle  stånda: 
där  skola  dygdiga 
skaror  bo 
och  allsköns  lycka 
evigt  njuta. 


*  K.  Manrer,  Die  Bekehrung  des  norwegischen  Stammes  zum  C hristcnthume  (Miinchen, 
1856),  2:  16. 


284  JÄRNÅLDERN. 

För  upprätthållande  af  gudstjänsten  fanns  intet  egentligt  präste- 
ståöd,  utan  omsorgen  därför  var  förenad  med  den  världsliga  styrelsen 
af  landet  och  de  särskilda  landsdelarna,  liksom  hvarje  husfader  i  sitt 
hus  sörjde  för  offren.  En  af  konungens  plikter  var  således  upprätt- 
hållandet af  de  för  hela  landet  gemensamma  offren,  och  den  politiska 
betydelse,  som  uppsalakonungarne  småningom  erhöUo,  torde  hafva  i 
väsentlig  mån  berott  just  på  deras  ställning  såsom  föreståndare  for 
svearnes  heligaste  tempel. 

Om  detta  tempel,  beläget  på  den  plats  där  Gamla  Uppsala  kyrka 
nu  står,  berättar  mäster  Adam:  >I  detta  gudahus,  som  öfverallt  är 
prydt  med  guld,  dyrkar  folket  bilderna  af  tre  gudar,  och  det  så  att 
Tor,  som  är  den  mäktigaste  af  dem,  intager  högsätet  i  midten,  medan 
Oden  och  Frö  hafva  sina  platser  på  hvar  sin  sida  om  honom.»  Enligt 
en  nästan  samtidig  anteckning  stod  »nära  templet  ett  mycket  stort 
träd,  med  vidt  utsträckta  grenar,  ständigt  grönt,  både  vinter  och 
sommar;  af  hvad  art  det  är,  vet  ingen.  Där  finnes  också  en  källa, 
där  hedningames  offer  vanligen  förrättas  och  hvari  en  lefvande  män- 
niska plägar  nedsänkas.  Varder  hon  ej  mera  synlig,  så  är  folkets 
önskan  uppfylld.>  Tillägget,  att  en  guldkedja  går  rundtomkring 
templets  tinnar  beror  troligen  på  ett  missförstånd.  Vid  templet  låg 
en  stor  mängd  graf  högar,  öfver  hvilka  höjde  sig  de  tre  väldiga  »kungs- 
högarna» (fig.  221). 

Adam  förtäljer  vidare:  »När  pest  eller  hungersnöd  är  för  handen, 
offras  till  Tors  bild;  när  det  är  krig,  till  Oden;  vid  bröllopsgille  till 
Frö.  Hvart  nionde  år  plägar  dessutom  i  Uppsala  firas  en  offerfest, 
gemensam  för  alla  Sveriges  landskap.  Ingen  får  undandraga  sig  att 
deltaga  häri.  Konungar  och  folk,  alla  sända  då  sina  gåfvor  till  Upp- 
sala, och  hvad  som  är  grymmare  än  något  straff,  de  hvilka  redan  an- 
tagit kristendomen  måste  köpa  sig  fria  från  dessa  högtidligheter.  Med 
offret  tillgår  det  nu  sålunda:  af  hvarje  slags  lefvande  varelse,  som  är 
hankön,  offras  nio  stycken,  med  hvilkas  blod  det  är  sed  att  försona 
gudame.  Kropparna  upphängas  i  en  lund  nära  gudahuset,  och  denna 
lund  är  ock  så  helig  i  hedningarnes  ögon,  att  hvarje  träd  i  densamma 
anses  vara  gudomligt  på  grund  af  de  offrades  död  eller  blod.  Där  ser 
man  hundar  och  hästar  hänga  tillsammans  med  människor;  ja,  en 
kristen  man  har  berättat  mig,  att  antalet  af  de  kroppar  han  sålunda 
sett  hänga  där  i  lunden  var  72.  Sångerna,  som  vid  en  sådan  offer- 
handling pläga  af  sjungas,  äro  mångfaldiga  och  tillika  så  ohöfviska,  att 
deras  innehåll  helst  må  förtigas.»  Denna  stora  fest  skall  hafva  firats 
vid  vårdagjämningen. 

Denna  berättelse  är  ej  det  enda  vittnesbördet  om  att  människo- 
offer ännu  vid  hednatidens  slut,  således  för  föga  mer  än  åtta  hundra 
år  sedan,  förekommo  i  vårt  land. 

Tempel  eller  hof,  såsom  de  då  kallades,  funnes  äfven  på  många 
andra  ställen  än  vid  Uppsala;    troligen    voro   de   öfverallt  af  trä.     På 


RELIGION.   —  GRAPVAR.   —   DE  YNGRE   RUNORNA.  285 

alla  offerplatser  hade  man  dock  icke  sådana  gudahus,  utan  guds- 
tjänsten firades  mångenstädes  i  en  helig  lund  eller  vid  en  helig  källa; 
och  det  finnes  goda  skäl  att  som  offerställen  betrakta  många  af  de 
vanligen  under  namnet  »domarringar»  eller  »domarsäten»  bekanta 
kretsarna  af  stora,  på  något  afstånd  från  hvarandra  lagda  stenar.  Ste- 
narnas antal  i  en  sådan  krets  är  ofta  det  i  våra  förfäders  ögon  heliga 
talet  nio,  och  i  kretsens  närhet  finnes  ej  sällan  en  källa,  i  hvilken 
man  stundom  ännu  i  dag  offrar. 

Afven  om  vi  ej  lyssna  till  sägnerna  i  orten,  kunna  vi  uppvisa  en 
stor  mängd  ställen,  där  våra  förfäder  blotat*  åt  asagudarne.  Sådana 
äro  de  i  många  landskap  förekommande  ställen,  som  heta  Hof,  Harg 
eller  Vi.**  Ofta  kunna  vi,  såsom  redan  är  visadt,  till  och  med  se,  åt 
hvUken  gud  stället  varit  helgadt.  Det  förtjänar  anmärkas,  att  namnet 
Yi  sällan  träffas  norr  om  Hälsingland  och  de  båda  andra  namnen  ytterst 
sällan,  om  någonsin,  norr  om  Dalälfven. 

Den  omständigheten,  att  så  många  af  dessa  namn  nu  beteckna 
kyrkor,  förtjänar  uppmärksamhet,  emedan  den  visar,  att  i  Sverige 
liksom  i  andra  länder  de  kristna  kyrkorna  ofta  byggdes  på  samma 
ställen,  som  redan  under  hednatiden  varit  helgade  åt  gudstjänsten. 
Påfvarne  förordade  själfva  denna  åtgärd,  emedan  man  vid  den  nya 
lärans  införande  sökte  bibehålla  så  mycket  som  möjligt  af  de  gamla 
bruken  och  därför  åt  de  kristnas  gud  invigde  de  ställen,  dit  folket  vant 
sig  att  komma  samman  för  att  förrätta  sin  andakt. 


Ej  mindre  än  våra  förfäders  gudatro  är  deras  sedelära  värd  vår 
uppmärksamhet.  Den  grundtanke,  på  hvilken  nordbons  lefnadsvishet 
hvilar,  är  den  fast  rotade  öfvertygelsen  om  förgängligheten  af  lifvet 
och  allt  jordiskt  godt  samt  därom,  att  endast  det  ärofulla  ryktet  blif- 
ver  beständigt.  Klart  uttalas  detta  i  eddasången  Havamal  (»Den 
höges  sångv),  där  hufvudsumman  af  den  hedniske  nordbons  lifserfaren- 
het  är  nedlagd  i  form  af  korta,  innehållsrika,  ordspråkslika  lefnads- 
regler.  En  man  bör  vara  själfständig,  klok,  försiktig,  gifmild,  gästfri, 
måttlig,  vänfast,  ädelmodig  mot  den  svage  och  skyddsökande,  orygglig 
i  sina  löften  och  trofast  i  sina  förbindelser.  Såsom  prof  på  Ha  vara  als 
innehåll  kunna  följande  vishetsregler  tjäna: 

Gille  är  ypperst,  Bäst  är  eget  bo, 

om  hvar  gäst  går  hem  om  än  en  backstaga; 

med  sinnen  i  full  sans.  —  hvar  och  en  är  herre  hemma.  — 

Glad  och  manter  [vare]  Ingen  finnes  sä  felfri, 

bland  mån  enhvar,  att  ej  fläck  han  har, 

medan  han  sin  bane  bidar.  —  ingen  sä  nsel,  att  till  intet  han  duger.  — 


♦  Blota  år  det  gamla  svenska  uttrycket  för  offra. 
**  Harg  motsvarar  ungefår  hvad  vi  mena  med  altare:  Vi  betyder  helgedom,  heligt  ställe. 


286 


JÄRNÅLDERN. 


Läng  omväg 
till  oväo  är, 

fast  hans  gärd  vid  vägen  vore; 
men  till  god  vän 
gär  det  genvägar, 
vore  han  än  fjärran  faren.  — 


Fä  dör, 
fränder  dö, 

Mjälf  ddr  dn  likaledes; 
men  den  mans  rykte 
dör  dock  aldrig, 
som  samkat  ät  sig  ett  godt. 


Detta  hopp  om  en  odödlig  ära,  hvilket  manat  till  så  många  hjälte- 
dåd, har  dock  gäckats  för  de  flesta.  Väl  stå  många  bantastenar  än  i 
dag  upprätta,  men  deras  namn  och  än  oftare  deras  bragder  äro  länge 
sedan  glömda,  till  hvilkas  ära  stenarna  restes. 

Högt  skattades  trofasthet,  hos  man  som  kvinna,  och  ett  vackert 
drag  däraf  framträder  i  fostbrödralaget,  eller  det  förbund,  som 
tvenne  män  knnde  ingå  med  hvarandra,  i  det  de  blandade  blod  sam- 
man och  svuro  att  i  lifvet  dela  Ijuft  och  ledt  samt  hämnas  hvarandras 
död.  Helig  var  nämligen  blodshämnden,  eller  plikten  att  hämnas  en 
frändes  eller  fosterbroders  död,  hvaraf  långvariga  strider  mellan  släk- 
terna föranleddes.  Helig  var  ock  gästfrihetens  lag,  och  en  gäst 
hade  intet  att  frukta,  äfven  om  han  befann  sig  under  sin  döds- 
fiendes tak. 

Ehuru  våra  förfäder  genom  sin  sedelära  intaga  ett  mycket  högt 
rum  bland  de  hedniska  folken,  var  dock  denna  sedelära  underlägsen 
den  kristna  redan  därför,  att  slafveri  eller  träldom,  såsom  det  af 
våra  förftlder  kallades,  var  allmänt  och  den  tanken,  att  alla  människor 
äro  bröder,  ännu  ej  hade  vunnit  insteg  i  Norden.  Alltför  ofta  manar 
ock  Eddan  till  det  goda  och  förbjuder  det  onda  mera  därför,  att  det 
var  klokt  att  handla  rätt,  än  för  det  rättas  egen  skull,  och  sällan  för- 
mådde den  hedniske  nordbon  höja  sig  till  att  visa  kärlek  äfven  mot 
sina  ovänner.    Havamal  säger  till  och  med: 


Vet  da  en  vän, 
som  da  väl  tror, 

och  vill  da  godt  af  honom  hafva; 
dela  hans  tycken, 
byt  täta  gåfvor, 
far  träget  att  honom  träffa. 


Äger  da  en  annan, 
som  da  illa  tror, 

och  vill  da  dock  godt  af  honom  hafva; 
fagert  skall  du  tala 
men  falskt  tänka 
och  list  med  lögn  gälda. 


I  allmänhet  sattes  dock  högt  värde  pä  öppenhet  och  ärlighet.  Om 
man  slagit  en  annan  ihjäl,  måste  man  själf  gifva  sig  till  känna  såsom 
dråparen,  och  stöld  var  ett  oförsonligt  brott,  under  det  att  rof  och 
plundring,  då  de  skedde  öppet,  kunde  prisas  som  ärofulla  bragder. 
Kraft  och  mod  fordrades  framför  allt  hos  mannen,  hvars  högsta  goda 
var  fallständig  frihet  och  ett  ofläckadt  namn. 

I  den  strid,  som,  så  länge  denna  världen  äger  bestånd,  fortgår 
mellan  gudar  och  jättar,  mellan  de  goda  och  de  onda  makterna,  kämpa  å 
gudarnes  sida  alla  de  människor,  som  dött  en  ärofull  död  med  vapen 
i  hand,  hvarför  en  sådan  död  är  det  högsta  målet  för  hvarje  mans 
sträfvan.     Denna  tro  måste  gifva  ökad  näring  åt  folkets  krigiska  sinne- 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DB  YNGRE  RUNORNA.  287 

lag  och  stegra  ett  dödsförakt,  som  hade  sin  rot  redan  i  den  öfvertygelsen, 
att  hvarje  människas  dödsdag  vore  af  en  högre  makt  oåterkalleligt 
bestämd.  Men  denna  högre  makt  tänktes  som  ett  blindt  öde,  ej  som 
en  kärleksfull  försyn,  hvarför  människan  ock  träder  den  till  mötes  ej 
med  ödmjuk  och  förtroendefull  underkastelse  utan  med  trots.  Tron 
på  ett  blindt  öde  kan  väl  lätt  förslappa  ett  folk,  men  på  Nordens 
kraftfulla  söner  hade  denna  tro  endast  den  verkan,  att  de  fingo  ett 
förakt  för  faran,  som  gjorde  dem  oemotståndliga  i  striden.  Det  var 
omöjligt  att  undgå  sitt  öde,  men  af  sättet  att  möta  det  berodde  domen 
om  mannens  värde. 

Den  stridslystna  kraft,  som  af  våra  hedniska  förfäder  skattades 
så  högt,  kunde  dock  förenas  med  ädelmod  och  mildhet,  om  blott  den 
visade  mildheten  ej  kunde  på  minsta  sätt  misstänkas  vara  ett  alster  af 
svaghet  och  fruktan.  Å  andra  sidan  får  emellertid  icke  förtigas,  att 
man  om  de  hedniska  nordborna  känner  handlingar,  hvilka  vi  måste 
betrakta  som  drag  af  omänsklig  grymhet,  äfven  om  de  af  samtiden 
ansågos  vara  lagliga,  såsom  bruket  att  utsätta  nyfödda  barn,  om  för- 
äldrame  ej  sågo  sig  i  stånd  att  uppföda  dem. 

En  främling,  hvilken  i  ovanligt  hög  grad  gjort  sig  förtrogen  med 
tillståndet  i  Norden  under  den  tid,  som  nu  är  i  fråga,  säger  om  nord- 
borna och  deras  lif  under  hednatidens  sista  århundraden:  »Den  vikt, 
som  lades  på  umgänget  med  andra  människor,  och  kärleken  till  glada 
fester,  kvinnans  fria  och  aktade  ställning  samt  den  djupsinniga  upp- 
fiittning  af  hennes  förhållande  till  mannen,  hvilken  ej  sällan  uttalas  i 
sagorna,  det  höga  värde,  som  tillerkändes  skaldekonst  och  allt  vetande, 
den  ifver,  h varmed  man  genom  resor  i  främmande  länder  sökte  vinna 
knnskaper,  samt  en  mängd  andra  drag  i  det  fornnordiska  folklifvet 
visa,  att  man  icke  blott  fattade  lifvet  från  den  dystra  och  råa  sidan 
samt  att  vi  alldeles  icke  få  föreställa  oss  de  hedniska  skandinaverna 
vara  sådana  vilda  och  känslolösa  barbarer,  som  de  pläga  skildras  af  de 
engelska  och  frankiska  fienderna.» 


En  och  annan  af  Eddans  sånger  har,  ehuru  förändrad,  länge  bi- 
behållit sig  i  folkets  minne,  och  att  de  i  Eddan  bevarade  sägnerna 
om  Volsungarne  en  gång  varit  kända  i  Sverige  liksom  i  de  andra 
germanska  länderna,  visas  af  de  i  hög  grad  märkliga  bilder,  som  äro 
ristade  på  ett  par  runhällar,  hvilka  i  senare  tid  blifvit  föremål  för 
stor  uppmärksamhet.  A  Ramsundsberget  i  Jäders  socken  (fig.  278) 
och  på  Gökstenen  i  Härads  socken,  båda  i  västra  Södermanland,  ses 
nämligen  flera  framställningar  ur  Sigurd  Fafnesbanes  saga.* 

♦  Man  har  anfört  goda  skäl  för  den  åsikten,  att  våra  förfäder  fått  sin  kännedom  om 
denna  saga  från  England,  ej  från  Tyskland. 


288 


JÄRNÅLDERN. 


Innehållet  af  Eddans  berättelse  om  Sigurd,  såvidt  man  bör  känna 
det  för  att  förstå  bilderna  å  dessa  stenar,  är  i  korthet  följande: 
Sigurd,  son  till  konung  Sigmund  Volsungsson  i  Frankland,  fostrades 
och  lärdes  af  Regin,  som  var  en  dvärg  till  växten  och  händigare  än 
hvarje  man;  han  var  slug,  grym  och  troUkunnig.  Regin  berättade  för 
Sigurd  om  hans  förfäder  och  en  händelse,  som  medfört  de  viktigaste 
följder.  Oden,  Höner  och  Loke  hade  en  gång  kommit  till  den  fiskrika 
fors,  där  dvärgen  Andvare  uppehöll  sig  i  skepnad  af  en  gädda.  Regins 
broder  Utter  plägade  ock  vara  där  i  en  utters  skepnad.  Då  de  tre 
asarne  nu  kommo  till  forsen,  slog  Loke  ihjäl  Utter  med  en  sten, 
hvarpå  de  togo  skinnet  af  honom.  Asarne  blef  vo  emellertid  tagna  till 
fånga  af  Utters  fader  och  bröder  samt  kunde  rädda  sina  lif  endast 
genom   löftet   om   en   stor   mängd   guld.     Loke   sändes  att  skaffa  löse- 


278.    SigurdsHstningen  å  Ramsundsberget  i  Södermanland* 


summan  och  lyckades  fånga  Andvare,  som  måste  lämna  allt  sitt  guld, 
äfven  sin  sista  ring,  på  h vilken  han  därför  lade  en  tung  förbannelse. 
Nu  fylldes,  enligt  löfte.  Utters  skinn  med  guld  och  höljdes  äfven  ut- 
vändigt med  guld,  hvarvid  dock  ett  murrhår  blef  obetäckt;  Oden  måste 
då  lämna  ut  Andvares  sista  ring.  Regin  och  hans  broder  Fafner  dräpte 
sin  sofvande  fader,  men  Fafner  tog  ensam  hela  skatten  och  lade  sig  å 
Gnitaheden  i  en  orms  skepnad.  Sedan  Regin  berättat  detta  för  Sigurd, 
gjorde  han  ett  skarpt  svärd,  som  kallades  Gram,  samt  eggade  Sigurd 
att  dräpa  Fafner.  Slutligen  lofvade  Sigurd  detta  och  gjorde  en  grop 
under  den  väg,  på  hvilken  Fafner  plägade  skrida  till  vattnet.  Då 
Fafner   kom    öfver   gropen,  stack  Sigurd  svärdet  genom  honom,  så  att 

♦  Inskrift:  Sirithr  kiarthi  bur  (bni)  thosi,  mnthir  Alriks,  tutir  Urms, 
fur  sala  Halmkirs,  fathnr  Sakrathar,  bua[n]ta  8i[D]8  (Sigrid  gjorde  denna  bro, 
[hon  var]  Alriks  moder  [och]  Orms  dotter,  för  Holmgers  själ,  [han  var]  fader  tiU  Sigröd. 
hennes  make). 


RELIGION.  —  GRäFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  289 

han  dog.  Sigurd  stekte  nu  Fafners  hjärta  å  en  ten.  Han  tog  med 
fingret  därpå  för  att  se,  om  det  var  fullstekt,  men  brände  sig  och 
stack  då  fingret  i  munnen.  När  Fafners  blod  kom  på  Sigurds  tunga, 
förstod  han  fåglarnas  tal  och  hörde  nu,  huru  ett  par  hökar  sade  åt 
hvarandra,  att  om  Sigurd  åte  Fafners  hjärta,  blefve  han  vis  samt  att 
han  borde  hugga  hufvudet  af  Regin,  som  ligger  och  spinner  ränker  för 
att  svika  Sigurd  och  hämnas  broderns  död;  han  finge  då  ock  ensam 
råda  öfver  Fafners  skatt  Sigurd  högg  därför  hufvudet  af  Regin, 
åt  Fafners  hjärta  samt  tog  hans  skatt,  hvilken  lastades  å  hästen 
Grane. 

Ramsundsbergets  ristningar  visa  oss  nu  uttern  och  där  nedanför 
Regins  smedstäd,  tång,  hammare  och  blåsbälg;  vidare  huru  Sigurd 
stöter  sitt  svärd  genom  Fafner  (den  orm,  å  hvilken  runorna  äro  ristade), 
håller  dennes  hjärta  öfver  en  eld  och  sticker  fingret  i  munnen.  Dess- 
utom ses  de  två  i  ett  träd  sittande  fåglar,  hvilkas  samtal  Sigurd 
åhörde,  samt  Regin  med  afhugget  hufvud  och  den  med  guldet  lastade 
Grane.  Inskriften,  som  tydligen  är  ristad  af  en  kristen  man,  innehåller 
intet,  som  syftar  på  taflans  innehåll. 


Om  begrafningssättet  i  Sverige  under  vikingatiden  få  vi  tal- 
rika upplysningar  af  den  stora  mängd  grafvar  från  denna  tid,  som 
blifvit  undersökta.  Vi  se  däraf,  att  de  döda  än  brändes  och  än  be- 
grofvos  obrända.  Grafvarna  äro  antingen  täckta  af  en  uppkastad 
hög  eller  betecknade  med  stenar,  som  ligga  i  en  krets,  en  fyrkant,  en* 
treudd  eller  i  form  af  ett  i  båda  stäfvarna  spetsigt  skepp  (fig.  279 — 
283).  På  högens  topp  finnes  stundom  en  rund,  med  inhuggna  kretsar 
eller  andra  sirater  prydd  sten. 

Om  den  döde  skulle  brännas,  lades  han  vanligen  fullt  påklädd  på 
bålet  med  vapen  och  smycken,  h vilka  saker  vi  därför  också  ofta  finna 
mycket  skadade  genom  bålets  eld.  Ej  sällan  blef vo  äfven  hästar,  hun- 
dar, falkar  eller  andra  djur  lagda  på  bålet.  De  på  bålplatsen  hop- 
samlade benen  af  den  döde  lades  sedan  ofta  ned  i  ett  lerkärl. 

Sagorna  innehålla  flera  berättelser  om  män,  som  blifvit  högsatta  i 
sina  skepp.  Vi  hafva  redan  (s.  198  och  241)  lärt  känna  märkliga  fynd 
af  sådana  grafvar.  I  sammanhang  härmed  stå  uppenbarligen  de  nyss 
nämnda  stensättnin garna  i  form  af  skepp. 

Ur  en  gammal  saga  låna  vi  följande  skildring  af  konung  Harald 
Hildetands  begrafning.  »Dagen  efter  slaget  (vid  Bråvalla)  lät  konung 
Ring  på  valplatsen  uppsöka  konung  Haralds  lik,  två  och  pryda  det 
enligt  gammal  sedvänja  samt  lägga  det  i  den  vagn,  som  Harald  haft 
i  striden.  Därpå  lät  han  uppkasta  en  stor  hög  och  lät  vagnen  med 
Haralds  lik  köra  in  i  högen  med  den  häst,  som  dragit  konungen  i  striden; 
sedan    dräptes    hästen,    och    konung   Ring  lät  taga  den  sadel,  som  han 

Sveriges  historia.     I.  19 


290 


jäknAldern. 


279.     Treudd  med  hautastcn  vid  Lyngstad  i  Sorunda  socken,  Södermanland. 


själf  ridit  i,  gaf  den  åt  sin  frände  konung  Harald  samt  bad  honom  nu 
göra  hvilketdera  han  ville,  rida  till  Valhall  eller  åka  dit.  Men  förrän 
högen  tillslöts,  bad  konung  Ring  alla  stormän  och  närvarande  kämpar 
gå  fram  och  kasta  in  i  högen  stora  ringar  och  goda  vapen  till  heder 
*åt  konung  Harald  Hildetand.  Därpå  tillslöts  högen  omsorgsfullt,  och 
med  ett  präktigt  gästabud  högtidlighöU  Ring  konung  Haralds  graföL» 

Denna  för  kännedomen  om  grafskicket  märkliga  skildring,  enligt 
h  vilken  det  ser  ut,  som  om  konungen  j  ordats  obränd,  af  viker  dock  något 
från  Saxos  berättelse.  Han  omtalar,  att,  >då  konung  Haralds  lik  var 
funnet,  jämte  hans  klubba,  spände  Ring  sin  egen  häst  för  vagnen, 
skänkte  Harald  hästen,  bad  honom  skynda  till  Valhall  som  förste  man 
från  slaget  och  hos  Oden,  Valhalls  drott,  beställa  godt  härbärge  för 
vänner  och  fiender.  Tändt  var  nu  bålet,  och  danskarne  satte  därpå, 
som  Ring  befallt,  konung  Haralds  förgyllda  skepp.  Medan  bålet  för- 
tärde liket,  bjöd  Ring  sina  höfdingar  gå  bålet  rundt  under  klagan  och 
förmanade  dem  att  alla  med  gifmild  hand  offra  vapen,  gnid  och  andra 
kostbarheter,  så  att  bålet  kunde  så  mycket  längre  låga  högt,  till  ära 
för  den  store,  väldige,  för  allas  hjärtan  dyrbare  konungen.  Brändt 
var  nu  liket,  askan  uppsamlades,  lades  i  urna  och  sändes  på  Rings 
befallning  till  Lejre  för  att  där  begrafvas  med  häst  och  med  rustning 
på  kungligt  vis.» 

Om  också  dessa  berättelser,  såsom  upptecknade  långt  efter  hän- 
delsen och  i  vissa  fall  från  hvarandra  afvikande,  icke  kunna  betraktas 
som   en    tillförlitlig   beskrifning   öfver   konung   Haralds  jordafärd,  äro 


RELIGION.  —  GRAFVAR.   —  DE  YNGRE   RUNORNA. 


291 


de  dock  märkliga  såsom  skildrande 
grafskick,  hvilka  enligt  fyndens 
och  sagornas  intyg  under  nu  ifråga- 
varande tid  voro  vanliga.  I  flera 
grafvar  har  man  nämligen,  vid  si- 
dan af  brända  eller  obrända  lik, 
träffat  lämningar  af  hästar,  betsel, 
stigbyglar,  selar  och  dylikt. 

Liksom  under  föregående  tid 
restes  ofta  bautastenar  (fig.  279 
och  281)  till  den  dödes  minne,  men 
endast  i  de  fall,  då  man  på  stenen 
ristat  den  aflidnes  namn,  har  detta 
bevarats  till  eftervärlden. 


De    enda    skrift  tecken,    som        280.    Ban  af  treudden  vid  Lyngstad. 
under  denna  tid  användes  i  Sverige 

voro  runor.  Väl  skilja  de  sig  betydligt  frän  dem,  som  under  järn- 
ålderns äldre  del  voro  i  bruk,  men  en  sorgfällig  granskning  har  visat, 
att  skillnaden  endast  beror  därpå,  att  runornas  form  och  i  vissa  fall 
äfven  deras  betydelse  småningom  ändrats.  Dessutom  hafva  några 
runor  fallit  ur  bruk,  hvarigenom  de  under  hednatidens  sista  århundra- 
den begagnade,  numera  vanligen  så  kallade  yngre  runorna  endast  äro 
följande  sexton: 

futhorkhnias      tblm-r 

Liksom  i  äldre  tid  (s.  175)  hade  h varje  runa  äfven  nu  sitt  namn 
börjande  med  den  bokstaf,  som  runan  motsvarar.*  Endast  den  sista 
runan  Å,  gör  härifrån  på  visst  sätt  ett  undantag.  Denna  runa  står 
nämligen  oftast,  liksom  den  äldre  runradens  Y,  i  slutet  af  orden 
och  motsvarar  då  vårt  r;  men  stundom  förekommer  den  äfven  inuti  ett 
ord  och  betecknar  då  ett  vokaUjud  (vanligen  y,  sällan  e  eller  se). 
Namnet  ^  angifver  båda  dessa  betydelser. 

Ur  den  äldre  runradens  ^  (a)  uppkom  småningom,  såsom  de  ofta 
förekommande  mellanformerna  N  (nasalt  a)  och  A  visa,  runan  ♦;  i  öfver- 

*  D&  man  ej  känner  nägon  svensk  uppteckning  af  dessa  namn,  anföras  de  här  i  den 
fonn  de  hade  pä  Island,  hvilken  form  nära  motsvarar  den  samtidiga  svenska ;  inom  parentes 
meddelas  ordets  betydelse.  T  kallades  fé  (fä),  h  lir  (nrväder),  P  \)iitb  (jätte)  eller 
l>orn  (en  torn),  ^  öss  (ämynning),  K>  reiÖ  (ridt),  K  kaun  (böld),  f  hagall  eller  hagl 
(hagel),  +  nauÖ  (nöd),  I  iss  (is),  +  är  (år),  H  gol  (sol),  ^  Tyr  (Ty),  t  bjarkan  (björk- 
frakt),  r  logr  (lag,  vatten),  T  maör  (man),  ^  yr  (pilbåge).  —  De  tre  >ätter»,  i  hvilka 
den  yngre  runraden  liksom  den  äldre  indelades,  nppkal lades  efter  namnet  pä  den  första 
rnnan  i  hvarje  ätt:  den  tredje  hette  säledes  Tys  ätt. 


292 


järnAldern. 


ensstämmelse  med  språkets  förändring  erhöll  detta  tecken  slutligen  be- 
tydelsen o  i  stället  för  a. 

Runorna  +,  +,  h,  f  och  Y  hafva  också  formerna  h  =  n,  H  =  a, 
*  =  s,  1  =  t  och  cp  =  m.  Under  hednatidens  sista  del  började  man  att 
använda  de  så  kallade  »stungna  runorna»  1  =  6,  r  =  g,  1  =  d,  h  =  y 
och  ^  —  p.  Ett  slags  runor,  i  allmänhet  utmärkta  däraf,  att  de  sakna 
stafven  eller  det  lodräta  strecket,  äro  kända  under  namnet  hälsinge- 
runor, emedan  de  äro  så  godt  som  okända  från  andra  trakter  än  Häl- 
singland. 

I  äldre  tid  voro  runorna  ristade  i  räta  rader  (fig.  195);  mot  hedna- 
tidens   slut   finner   man   sådant   mera  sällan,  hvaremot  inskriften  i  de 


281.     Gro f plats  med  högar  och  atensättningar  vid  Åsby  i  Helgarö  socken, 

Södermanland. 


flesta  fall  antingen  följde  utmed  stenens  kant  eller  var  ristad  i  de 
konstmässiga  runslingor,  med  hvilka  i  synnerhet  Svealands  runstenar 
då  så  ofta  pryddes. 

Många  runstenar  lära  oss  känna  icke  endast  namnen  på  den  eller 
dem,  som  läto  resa  minnesstoden,  och  honom,  till  hvars  ära  den  restes, 
utan  äfven  hans  namn,  som  ristade  runorna  och  högg  de  ofta  om  ovan- 
lig konstfärdighet  och  smak  vittnande  slingorna.  Mest  bekanta  bland 
dessa  äldsta,  nu  kända  svenska  konstnärer,  om  vi  få  begagna  detta  ord, 
äro  Ybber  (biform  till  Ubbe),  hvars  namn  finnes  på  ett  fyrtiotal  run- 
stenar, Bale,  Asmund  Karesson,  Torbjörn  skald  och  Amunde.  Alla 
dessa  hafva  verkat  i  Uppland  och  angränsande  trakter. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA. 


293 


Ordet  sruna»  synes  egentligen  betyda  hemlighet,  och  det  betrak- 
tades väl  äfven  länge  —  med  skäl  —  som  en  underbar  hemlighet,  huru 
man  kunde  genom  dessa  enkla  streck  meddela  en  annan  sina  tankar. 
Detta  syntes  så  underbart,  att  våra  förfäder  trodde  sig  hafva  Oden 
själf  att  tacka  för  runorna,  liksom  han  äfven  lärt  människorna  skalde- 


282.    Skeppsformig  stensättning  i  Vads  socken,  Västergötland. 

konsten.  Men  då  man  betraktade  runorna  på  detta  sätt,  låg  det  ock 
nära  till  hands  att  tillägga  dem  en  hemlighetsfull  trollkraft,  hvar- 
för  de  äfven  ofta  användes  till  sådant  bruk.  Så  läsa  vi  i  Eddan,  huru 
en  valkyrja  lär  Sigurd  Fafnesbane  att,  om  han  vill  seger  hafva,  rista 
segerrunor    å   svärdets    fäste   och    därvid    två  gånger  nämna  Ty;*  att 


283.    Del  af  skeppssättningen  fig.  282. 


rista  stormrunor  å  stäf  och  roder,  om  han  vill  skeppet  bärga;  att 
känna  tankerunor,  om  han  vill  visare  än  andra  vara,  m.  m.  De  is- 
ländska sagorna  förtälja  ock  ofta  om  trollrunor,  ristade  för  att  bringa 
ofärd  åt  fiender  eller  för  att  förjaga  sjukdom;  men  sagorna  tala  äfven 


♦  Vid  Gilton  i  sydöstra  England  har  man  funnit  ett  angelsaxiskt  svärd,  &  hvars 
fäste  nmor  äro  ristade  (jfr  äfven  de  s.  177  omnämnda  danska  ranristningarna  ä  en  sköld- 
bnckla  och  ä  beslag  till  svärdslidor).  Ty  var,  såsom  i  det  föregående  är  visadt,  namn 
både  på  en  råna  och  på  en  af  asagndarne. 


294 


JÄRNÅLDERN. 


om   »villorunort,    ristade   på   något  ovanligt,  ofta  på  förhand  öfverens- 
kommet   sätt,    för   att  förvilla  alla  obehöriga,  således  ett  slags  chiffer. 

Antalet  nu  kända  svenska 
runinskrifter  från  hednatidens 
sista  och  medeltidens  första  del 
är  mycket  stort  —  det  öfver- 
stiger  1500  — ,  och  dessa  in- 
skrifter äro  af  det  största  värde 
för  kännedomen  om  vårt  språk 
samt  om  åtskilliga  för  odlings- 
historien  viktiga  förhållanden. 
Nämnvärda  bidrag  till  den  po- 
litiska historien  kan  man  där- 
emot endast  undantagsvis  (s. 
216—219)  vänta  af  dessa  endast 
till  enskildas  ära  ristade  och  på 
grund  af  stenens  hårdhet  städse 
så  mycket  som  möjligt  kort- 
fattade inskrifter. 

Den  längsta  runinskrift 
som  finnes  på  ett  jordfast  min- 
nesmärke, vare  sig  i  Sverige 
eller  i  något  annat  land,  läses 
ä  en  stor  sten,  hvilken  varit 
inmurad  i  tornet  till  Röks  kyrka 
i  Östergötland  men  år  1862  nt- 
togs  ur  muren  och  restes  på 
kyrkogården.  Båda  bredsidorna, 
af  hvilka  den  ena  ses  fig.  284, 
båda  smalsidorna  och  toppytan 
äro  betäckta  med  runor,  af 
hvilka  de  flesta  höra  till  den 
yngre,  kortare  runraden,  eliuru  vissa  bland  dem  äro  afvikande  från  de 
vanliga;  men  dessutom  finnas  dels  villorunor  (öfversta  raden  å  fig.  284), 
dels  äldre  runor,  hvilka  senare  torde  vara  hitristade  för  att  gifva  min- 
nesmärket ett  ålderdomligare  och  mera  vördnadsvärdt  utseende.  Den 
egentliga  inskriften  lyder  i  öf versättning,  *  hvarvid  de  flerstädes  före- 
kommande rimmen  dock  ej  kunnat  öfverallt  bibehållas  oförändrade: 
»Till  minne  om  Vamod  stå  dessa  runor, 

dem  Varen  fadern  ristat 
efter  faUne  sonen. 

Vi  förtälja  för  allt  folket,  hvilka  två  valrof  (byten  å  valplatsen)  blefvo 
tagna   tolf  gånger,    båda  på  en  gång  från  olika  män.    Det  förtälja  vi 

♦  Sophus  Bagge  i  Antiqvarisk  tidskrift  för  Sverige,  5:  1  o.  f.  och  i  K.  Yitterhets 
Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  handlingar,  11:  3. 


284,    Runsten  vid  Röks  kyrka  i  Östergötland. 
Höjd  ofvan  jord  2  50  meter,  bredd  l'4ö  meter. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DB  YNGRE  RUNORNA. 


295 


som  det  andra,  hvem  för  nio  åldrar  sedan  kom  till  världen  bland  rejd- 
g^terna,  och  dog  bland  dem  för  sin  förseelse. 

Fordom  Teodorik, 
vikingars  dristige 
höfding,  red  öfver 
Rejdhafyets  strand. 
Rastad  pä  gängarn 
sitter  Da  märingars 
kang,  öfver  skaldran 
skölden  är  hängd.* 

Det  förtälja  vi  som  det 
tolfte,  hvar  valkyrjans  häst  (nK- 
ven)  finner  foder  vidt  om  på 
vången,  där  tjugu  konungar 
ligga  fallna.  Det  förtälja  vi 
som  det  trettonde,  hvilka  tjugu 
konungar  sutto  i  Själland  i  fyra 
vintrar  med  fyra  namn,  söner 
af  fyra  bröder:  fem  Valkar  (fem 
med  namnet  Valke)  söner  af 
Radulf,  fem  Rejdulfvar  söner 
af  Rugulf,  fem  Haislar  söner  af 
Hord,  fem  Gunmundar  söner  af 
Eim ...  Vi  förtälja  för  allt 
folket,  åt  hvilken  hjälte  en 
ättlbg  är  född:  det  är  Vilen. 
Stamfadern  kunde  plöja  böljan: 
det  är  Vilen  .  .  .>  Rökstenens 
inskrift  anses  förskrifva  sig  från 
det  tionde  århundradet.** 

Runstenen  vid  Rök  är  ej  den  enda  i  Sverige,  som  visar,  att  här 
samma  art  af  skaldekonst  öfvades  som  i  de  andra  nordiska  länderna. 
Längre  och  kortare  verser  läsas  äfven  å  mänga  andra  svenska  runstenar. 
Det,  som  i  synnerhet  skiljer  de  gamla  nordbornas  kväden  från  vår  tids, 
är  dels  de  i  de  förra  så  ofta  förekommande  omskrifningarna,  dels  den 
omständigheten,  att  rimbokstäfverna  ej  finnas  i  slutet  af  orden  utan  i 
deras  början.  Detta  slags  rim,  nu  vanligen  kalladt  alliteration,  åter- 
finnes ej  blott  hos  de  andra  germanska  folken,  såsom  i  den  fornengelska 
och  forntyska  skaldekonsten,  utan  äfven  hos  finnar  och  andra  folk. 

*  Man  bar  fäst  appmärksamheten  pä  likheten  mellan  detta  attryck  och  början  af  »Rings 
^pa>  i  Fritiofs  saga.    Märingar  anses  som  namn  pä  den  ätt,  till  hvilken  Teodorik  hörde. 
**  Rökstenens   äldre   ranor   äro   änna   icke    med   fall   säkerhet   tydda.     Ranristarens 
namn  är  Bjare. 

***  Inskrift:  Hir  man  stanta  stain  ner  branta  aak  Kilaak  rith  kiraa  merki 
at  [bnanta]  sin.  Thafr  aak  Thorfatr,  thair  lita  raisa  stain  at  Thorb[i]orn 
ftthnr  sen  kothan.  (Här  mande  stånda  sten  nära  vägen,  och  Gillög  lät  göra  märket 
efter  gin  make.    Taf  och  Torfat,  de  läto  resa  sten  efter  Torbjörn,  sin  fader  gode). 


285. 


Runsten  vid  Ryda  i  Nysätra  socken ^ 
Uppland*** 


296  JÄRNÅLDERN. 

Runstenarna,  i  synnerhet  i  Svealand,  hafva  ett  stort  värde  äfven 
genom  de  präktiga  ornament,  som  pryda  dem.  Denna  ornamentik, 
det  enda  som  af  konstens  alster  nu  återstår  frän  hednatidens  sista 
århundraden,  består  hufvudsakligen  af  djurslingor  (fig.  285). 

Den  svenska  ornamentiken  under  vikingatiden  känna  vi  endast 
genom  de  prof  därå,  som  finnas  på  föremål  af  metall  och  sten,  under 
det  att  de  utan  tvif vel  ännu  större  och  talrikare  i  trä  skurna  arbetena 
naturligtvis  gått  förlorade.  Vi  hafva  skäl  att  tänka  högt  om  våra 
förfäders  konstskicklighet  i  detta  hänseende,  dä  vi  se,  med  hvilken 
säkerhet  och  ledighet  de  präktiga  slingorna  å  runstenarnas  hårda  och 
skrofliga  yta  äro  utförda.  Och  alstren  af  den  nordiska  konstfliten 
under  vikingatiden  torde  i  många  fall  kunna  mäta  sig  med  arbeten 
från  de  flesta  samtida  länder  inom  det  kristna  Europa. 

Icke  blott  berättelsen  om  de  tre  gudabilderna  i  Uppsala  tempel 
visar,  att  den  nordiska  konsten  under  hednatiden  verkligen  försökt  sig 
på  att  utföra  bildstoder,  äfven  på  flera  andra  ställen  omtalas  guda- 
bilder, i  synnerhet  af  Tor.  Af  dessa  bilder,  hvilka  utan  tvifvel  alla 
voro  af  trä,  finnes  dock  numera  ingen  kvar;  de  blefvo  väl  alla  för- 
störda vid  kristendomens  införande. 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL 
TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AF 

0.7nONTELIUS .  H.HILDEBRAND 

^OCH  LWEIBULL,GRC4lIR£US 

L.ST4VENOW,  S.CLASON 

OCH  A.RYDrORS 

UTCIFVEN  AT 

e/^IL  HILDEBRAND 

RmSARKIVARIB 
MED  TALRIKA  fLLrUSTRAnONER  OCH  KARTOR 


sTocKncMjn 

Haft.  S4      P.A.NORSmBDT  <»  SÖNBRS 


Veifketa  Indelning. 


Afd.   1.    Forntiden  (ftrdig). 
„    2.    Medeltiden. 


Afd.  a    1621—1660  (fftrdig). 
„     4.    1660— 1611. 

Bands. 

Afd.  6.    1611— 1660    (h.    1—6 
atgifha). 
M     6.    1660— 1718    (h.    1-4 

atgi&a). 


Band«» 

Afd.  7.  1718—1772  (ftrdig). 

„      a  1772—1809. 

Band  B. 

Afd.  9.  1809— 1868. 

„     lO.  1868— 1900  (h.  1  o.  2 

atgifiia). 


p 

o 
o 


o 

CD 


i 


SVERIGES  HISTORIA 


^  v 


-Sf    ®   "t 

ing 


fl 


SVERIGES  HISTORIA 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL  TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AF 

O.  MONTELIUS.     H.  HILDEBRAND 

M.  OCH  L.  WEIBULL.  G.  R.  FÅHR^US.  L.  STAVENOW 

S.  CLASON  OCH  A.  RYDFORS 

UTGIFVEN  AF 

EMIL  HILDEBRAND 

RIKSARKIVARIE 
ANDRA  AFDELNINGEN 


STOCKHOLM 
P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG. 


STOCKHOLM 

Kl'XGL.    BOKTnVCKKIUKT.      P.   A.    NORSTEDT   6i  K^NER 
1905 


MEDELTIDEN 


AF 


HANS  HILDEBRAND 


INNEHALL 

Sid. 

Inledning 3. 

Medeltidens  första  skede  intill  konung  Ålbrekts  falL 

I.     Från    kristendomens    införande    till   konung   Erik   111:8    död 
830—1250. 

1.  Kristendomen  införes  i  Sverige 53. 

2.  Politiska   och   andra   allmänna   förhållanden.     Svenskarne  grnnda 

rike  i  Ryssland 67. 

3.  En  Sveriges  stormaktstid.     Erik  Segersäll 62. 

4.  Olof  Skottkonnng  och  hans  söner •     .    .    .    .  71. 

5.  Den  Stenkelska  konungaätten 91. 

6.  Sverkerska  och  Erikska  ätterna 102. 

II.     Folkungaättens  tid  1250 — 1389. 

7.  Birger  II  jarl,  Valdemar  och  Magnus  I.     1250—1290 136. 

8.  Konung  Birger  och  hans  bröder  1291 — 1318 158. 

9.  Konung  Magnus  II  under  förmyndare.     1319—1332 181. 

10.  Konung  Magnus  II:s  myndighetstid,  första  skedet.     1332—1343  .  200. 

11.  Konung  Magnus  II:s  myndighetstid,  andra  skedet.     1344 — 1353  .  207. 
i2.     Konung  Magnus'  myndighetstid,  det  sista  skedet.     1353 — 1363     .  223. 

13.  Visby  och  Gottland 253. 

14.  Den  heliga  Birgitta 271. 

16.     Konung  Ålbrekts  första  tid.     1363—1371 286. 

16.     Konung  Ålbrekts  sista  tid.     1371—1389 293. 

Medeltidens  senare  skede.    Unionstidehyarfyet. 
I.     Unionens  upprättande.     Margareta  och  Erik  af  Pommern. 

1.  Drottning  Margareta  och  konung  Albrekt.     1389—1398    ....  313. 

2.  Drottning  Margareta  och  konung  Erik  V.     1397—1412     ....  323. 

3.  Vadstena  kloster 342. 

4.  Kriget  mot  holsteinarne  och  hansan  1412 — 1435 357. 

5.  De  inre  förhållandena  i  Sverige  1412—1434 365. 

6-     Rörelser  inom  kyrkans,  konstens  och  litteraturens  områden.  1389 — 1435  381. 

II.     TJnionsstridema  1435 — 1470. 

1-     Resningen  mot  unionen.  Engelbrekt  och  Karl  Knutsson.  1434 — 1440  394. 

2.     Konung  Kristofer.     1441—1448 438. 


n 

Sid. 

3.  Karl  IIis  första  regeringstid.     1448—1457 453. 

4.  Konung  Kristiern  I.     1457—1463 484. 

5.  Karl  11:8  andra  regeringstid.     1464,  1465 498. 

6.  Biskop  Kettil  och  ärkebiskop  Jöns.     1465,  1466 500. 

7.  Herr  Erik  Axelsson  riksföreståndare.     1466,  1467 503. 

8.  Karl  Ifrs  tredje  regeringstid.     1467 — 1470 509. 

III.     Unionsstridema  1470 — 1620. 

1.  Sten  Sture  I  riksföreståndare.     1470—1497  . 518. 

2.  Konung  Hans'  (Johan  II:s)  regering  i  Sverige.     1497 — 1501    .    .  560. 

3.  Sten  Sture  I  andra  gången  riksföreståndare.     1501 — 1503  .    .    .  666. 

4.  Svante  Nilsson  riksföreståndare.     1504—1512 569. 

5.  Sten  Sture  II  riksföreståndare.     1512—1520 583. 

6.  Konung  Kristiern  II.     1520—1521 600. 


Tabeller. 

Släkttaflor  till  Stenkelska  ätten 100,  101. 

Bengt  Algotssons  släkttafla 228. 

SläkttaBa  för  unionskonungarne 315. 

Ättlingar  af  Birger  Porsson 413. 

Ätten  Bielke 415. 

Ätten  Natt  och  dag  och  de  yngre  Sturarne 416. 

Ätten  Natt  och  dag  på  längden 417. 

Ätten  Bonde   ...     • 419. 

Ätten  Sture  med  tre  sjöblad 420. 

Ätten  Oxenstierna 420. 

Vasaätten 499. 

Ätten  Tott 506. 

Eartor. 

Karta  öfver  Göta  älfs  mynning 16. 

Karta  öfver  norra  delen  af  Björkön  i  Mälaren 21. 

Stockholms  stad  med  murar  och  tom 28. 

Plan  af  Visby 36. 


Rättelser. 

Sid.  169  rad  3  nedifr.  läs:  inmerite  legis. 

>     187  fig.  175  bör  hafva  följande  utseende: 


INLEDNING. 


Sveriges  historia.     II. 


Skulpturer  på  en  dopfunt  i  Västergötland. 


u. 


'nder  Sveriges  förhistoriska  tid,  hvilken  i  det  allra  närmaste  sam- 
manfaller med  dess  hedna  tid  —  ty  helt  få  och  endast  spridda  äro  de 
historiska  upplysningar,  som  vi  kanna  sammanleta  för  den  hedna  tiden 
i  vårt  land  — ,  fick  det  svenska  landet  småningom  sin  fullt  utpräglade 
gestaltning.  Vid  den  tid,  då  människor  först  uppträdde  i  Sverige,  hade 
landet  en  helt  annan  utsträckning  än  nu.  Vid  medeltidens  ingång  voro 
landets  konturer  i  det  hufvudsakligaste  desamma  som  i  våra  dagar, 
men  i  det  inre  voro  förhållandena  mellan  vatten  och  land,  mellan  skog 
och  bygd  helt  andra.  I  politiskt  hänseende  rådde  ock  en  stor  olikhet. 
Delar  af  landet,  som  efter  naturens  ordning  borde  höra  till  Sverige  och 
na  äro  svenska,  hörde  då  till  andra  riken. 

Den  engelske  konungen  Alfred,  som  blifvit  kallad  den  store  —  han 
lefde  vid  sjäKva  begynnelsen  af  Sveriges  historiska  tid  och  afled  år 
901  — ,  har  i  en  världshistoria,  som  han  öfversatte  från  latinet  till 
angelsaxiskt  tungomål,  inflickat  några  uppgifter  rörande  Norden,  om 
hvilken  den  romerske  författaren  ägde  ringa  kännedom;  konungen  hade 
erhållit  dem  af  tvenne  norrmän,  af  h  vilka  den  ene,  Ulf  sten,  lämnat  en 
redogörelse  för  förhållandena  inom  Östersjön.  TTlfsten  hade  börjat  sin 
färd  i  den  fordom  mycket  betydande  orten  Hedeby  (vid  den  nuvarande 
staden  Slesvig).  Han  uppgifver  sig  hafva  passerat  Langeland,  Låland, 
Falster  och  Skåne,  hvilka  länder  han  säger  tillhöra  Danmark.  Delågo 
på  babords  sida  liksom  Burgundaland  (Bornholm),  h vilket  hade  en  egen 
konung.  Sedan  passerade  han  Bleking,  Möre,  Öland  och  Gottland,  »hvilka 
tillhöra  sveame».  På  styrbords  sida  hade  han  Venden  ända  till  Weich- 
selns  mynning.  Hvad  Ulfsten  berättar  om  ländernas  lägen  är  korrekt, 
och  vi  torde  därför  äfven  böra  sätta  lit  till  hans  uppgifter  rörande 
de  politiska  förhållandena.  Bleking  tillhörde  således  den  tiden  Sverige 
men  var  under  den  egentliga  medeltiden  ett  danskt  land.  Sverige  har 
således  någon  gång  vid  början  af  vår  medeltid  förlorat  ett  rätt  betyd- 
ligt område. 

Gränser  kunna  vara  naturliga,  när  de  bestämmas  af  förhållanden, 
som  naturen  skapat,  politiska,  när  de  blifvit  bestämda  genom  aftal 
mellan    bygder   eller   riken.     Sverige   har   i    närvarande   stund  nästan 


4  MEDELTIDEN. 

fullständigt  naturlig  begränsning.  De  forna  politiska  gränserna  hafva 
i  följd  dels  af  segervinningar,  dels  af  nederlag  lämpats  efter  natur- 
gränser. 

Så  långt  våra  historiska  minnen  gå  tillbaka,  hörde  Skåne  och 
Halland  till  Danmaxk.  Medeltidens  Bleking  var  något  mindre  än 
nutidens,  ty  landskapets  västligaste  del,  i  väster  om  Listerviken  och 
Mörrumsån,  Lister,  räknades  hvarken  till  Bleking  eller  Skåne  men 
stod  närmare  det  senare  landskapet.  Inom  Lister  fanns  åtminstone 
under  medeltidens  senare  del  en  obetydlig  stad,  Sölvesborg,  som  fått  sitt 
namn  efter  den  vid  stadens  sida  liggande  borgen,  nu  en  ruin. 

Bleking  står  i  närmaste  sammanhang  med  det  alltid  svenska  Små- 
land. Gränsskogarna  trängde  långt  ned  i  Bleking,  den  mångformade 
kustlinien  med  öar  och  holmar  utanför  lockade  till  sjöfart.  Mellan  skog 
och  strandbygd  fanns  ett  bördigt  område,  men  landskapet  spelade 
under  medeltiden  ingen  betydande  roll  liksom  ej  heller  dess  städer 
Ronneby,  Ävaskär,  Lyckd  och  Elleholm.  Vid  Lycka  och  Elieholm  funnos 
fästen.  Invid  gränsen  till  Sverige  (Möre)  låg  fästet  Broms.  Bleking 
hade  eget  landsting  och  —  efter  dansk  sed  —  en  landsdomare.  Det 
var  deladt  i  tre  härad,  och  i  spetsen  för  hvart  af  dem  stod,  efter  syd- 
svensk sed,  en  häradshöfding. 

Skåne  räknades  som  en  af  Danmarks  förnämligaste  delar.  Det  var 
ett  land  med  urgammal  odling.  En  flik  af  småländska  hög-  och  skogs- 
landet tränger  ned  i  midten  af  landskapets  norra  del.  En  högländt 
skogstrakt  gick  från  nordväst  till  sydost  genom  landskapet.  De  många 
ortnamnen  på  -red  eller  -röd  (ryd)  inom  detta  område  vittna  tyd- 
ligt om  en  odling,  som  är  senare  än  slättbygdens.  En  annan  högländt 
skogstrakt,  Hallandsås,  bildade  gräns  mot  det  landskap,  från  hvilket 
åsen  lånat  namn.  Hufvudbygden  var  vid  och  rik.  Om  välståndet 
bära  de  många  kyrkorna  vittnesbörd,  såväl  genom  antalet  som  ock  i 
vissa  fall  genom  utstyrsel.  Herrgårdar  funnos  i  stort  antal,  flera  af 
dem  voro  befästa.  Rikedom  hämtades  såväl  ur  den  ymnigt  gifvande 
jorden  som  ur  hafvet,  hvilket  bjöd  på  ett  lönande  sillfiske.  Med  afseende 
på  handel  och  sjöfart  synes  Skåne  hafva  varit  snarare  passivt  än  aktivt. 

Städerna  voro  flera.  Främst  af  dem  stod  Lund,  hvars  namn  måhända 
innebär  en  antydan,  att  orten  redan  under  heden  tid  var  af  betydenhet. 
Strax  utanför  Lund  höllos  äfven  viktiga  folkförsamlingar  för  hyllning 
af  konungar  och  andra  maktpåliggande  ärenden.  Lund  blef  den  kyrk- 
liga medelpunkten  för  hela  det  danska  riket,  och  ärkebiskoparne  i  Lund 
spelade  en  stor  roll  i  Danmarks  politiska  lif.  Utom  den  ansenliga  dom- 
kyrkan hade  staden  åtminstone  aderton  sockenkyrkor  och  fyra  kloster. 
Lund  låg  inne  i  landet,  likaså  de  gamla  städerna  Tomarp  i  sydöstra  och 
Vä  i  nordöstra  Skåne.  Under  tider,  då  man  alltför  ofta  måste  vara 
beredd  på  fientliga  hemsökelser,  anlade  man  icke  gärna  städer  å  kusten, 
där  öfverrumplingar  svårligen  kunde  förebyggas.  Därför  anlades  ock 
staden    Malmö   från    början  ett  godt  stycke  fi'ån  stranden.     Men  små- 


INLBDNINQ. 


ningom  inträdde  jämförelsevis  lugnare  tider,  och  man  fann  det  vara  af 
vikt,  att  staden  låg  bekvämt  för  sjöfarten.  Malmö  stad  (af  tyskame 
kallad  Ellenbogen)  flyttades  ned  till  den  nuvarande  platsen;  utanför 
Tomarp  uppstod  Simrishamn  (egentligen  Simmershamn  efter  ån,  vid 
hvars  utlopp  den  lilla  staden  uppstod),  utanför  Vä  Åhus  vid  Helgaåns 
mynning  (Ahus  =  Åos  d.  v.  s.  åmynning).  Invid  Ahus  hade  ärke- 
biskopen i  Lund  ett  befäst  slott,  hvars  kvarlefvor  i  nyare  tid  blifvit 
blottade.  Vid  kusten  uppstodo  vidare  städerna  Ystad  och  Trelleborg. 
Det  senares  gamla  namn  Trälaborg  kan  jag,  hvad  den  förra  delen  af 
namnet  beträffar,  icke  förklara;  namnets  senare  del  antyder,  att  staden 


EL5HED 


1.    Helsingborgs  fäste  och  stad. 

blifvit  anlagd  vid  sidan  af  ett  fäste,  af  hvilket  i  vår  tid  icke  det 
ringaste  spår  finnes  bevaradt.  På  den  punkt,  där  Öresund  smalnat  af 
till  hvad  bildlikt  kan  kallas  en  hals,  anlades  på  höjden,  som  reser  sig 
ett  stycke  från  stranden,  ett  starkt  fäste,  som  kallades  Helsingborg, 
om  hvars  betydenhet  såväl  historiska  urkunder  som  den  ännu  kvar- 
stående hufvudbyggnaden,  midttornet  Kärnan,  bära  kraftiga  vittnesbörd. 
På  den  låga  stranden  nedanför  höjden  och  fästet  uppstod,  helt  visst 
ganska  tidigt,  en  stad,  som  från  fästet  lånade  namnet  Helsingborg. 
Söder  om  Helsingborg  anlade  konung  Erik  af  Pommern  Landskrona, 
antagligen  därför  att  där  fanns  en  god  hamn. 


6 


MEDELTIDEN. 


Då  Helsingborgs  Kärna  är  af  alla  våra  medeltidsfästen  det  enda,  som 
blifvit  till  vår  tid  bevaradt,  torde  det  vara  skäl  att  här  lämna  antyd- 
ning om  dess  konstruktion.  Fig.  1  återgifver  en  teckning  från  1500- 
talet  af  staden  och  fästet.  Fästet  var  omslutet  af  en  ringmur  späckad 
med  torn.  Inom  borggården  reste  sig  den  ansenliga  Kärnan,  ofvantill 
afslutad  med  en  krans  af  tinnar.  Teckningen  visar  icke  det  trätak, 
som  torde  hafva  utgjort  den  öfversta  betäckningen,  ty  det  är  ej  tänk- 
bart, att  man  kunde  låta  de  fästets  försvarare,  som  befunno  sig  högst 
uppe    å    tornet   och    där   hade  mycket  maktpåliggande  värf  att  sköta. 


r  '.,■    '_ 

i 

It- : 
7- ; 

2,  3.    Helsingborgs  Kärna. 


vara  utan  skydd  mot  regn  och  snö.  Under  1600-talet  bröts  Kärnans 
öfversta  del  ned,  och  tornet  stod  därefter  kvar  som  en  tämligen  formlös 
murklump,  hvilken  hade  fått  förfalla  och  sedan  hotades  med  fullständig 
undergång.  Kärnan  blef  emellertid  konserverad,  och  på  den  del,  som 
efter  stympningen  var  den  öfversta,  sattes  enahanda  krans  af  tinnar,  som 
hade  ursprungligen  funnits  —  det  enda  sättet  att  få  en  värdig  och 
praktisk  afslutning.  Kärnans  nuvarande  yttre  utseende  visas  af  fig.  2; 
fig.  3  visar  en  genomskärning  af  tornet.  Det  i  fig.  2  synliga  utsprånget 
inrymmer  trapporna,  som  ställa  de  många  våningarna  i  förbindelse  med 
hvarandra.     På  den  sida,  som  icke  synes  i  bilden,  förekommer  ett  fyr- 


INLEDNINa. 


sidigt  ntsprång,  afisedt  för  latrinerna.  Ingångsporten  till  kärnan  ligger 
ungefär  6  meter  öfver  marken;  man  kunde  därför  icke  nå  denna  annat 
&n  medelst  en  trappa  eller  stege. 
När  man  medelst  denna  kommit  in, 
hade  man  under  golfvet  en  källare, 
tiU  h vilken  tillträde  fanus  endast 
genom  en  lucka  i  golfvet.  Källaren 
var  troligen  ej  afsedd  för  magasi- 
nering af  förråd  af  olika  slag,  ntan 
snarare  för  bevarande  af  fångar  eller 
olydiga  tjänare.  Två  ytterst  smala 
öppningar  läto  strimmor  af  ljus 
tränga  in  i  detta  dystra  rum.  JDen 
första  våningen  bestod  af  ett  kvad- 
ratiskt rum  (fig.  4)  med  tre  birum, 
som  afslntas  med  ett  smalt  fönster. 
Vid  sidan  af  det  ena  birummet  finnes 
en  spis  a.  Antagligen  var  detta 
rum  upplåtet  åt  vakten.  I  närmast 
följande  våning  (fig.  5)  är  midtrum- 
met  kvadratiskt.  A  samma  sida,  där 
ingångsdörren  förekommer,  finnes  en  spis  och  innanför  denna  en  bakugn. 
Bilden  visar  den  öfriga  anordningen;  jag  behöfver  endast  fästa  uppmärk- 


4.    Helaingborga  Kärna.    Våning  B. 


5.    Våning  C. 


Helsingborgs  Kärna. 


6.     Våning  D. 


samhet  vid  den  i  rät  vinkel  brutna  gången  till  latrinen.  Denna  våning 
var  således  i  främsta  rummet  afsedd  för  hushållsangelägenheter.  Den  lilla 
hvita  fläcken   i   den   svarta   murmassan  angifver  rökgången  från  den 


8  MEDELTIDEN. 

underliggande  våningen.  Nästa  våning  är  praktvåningen  inom  Kärnan. 
Rummen  i  två  våningar  hafva  blifvit  förenade  till  ett,  som  täckes  af 
ett  korshvalf  (fig.  6).  Snedt  emot  ingången  förekommer  i  den  tjocka 
muren  ett  korshvälfdt  rum,  som  uppenbarligen  varit  slottskapellet;  i  den 
östra  gafvelväggen  ses  ännu  altaret  med  nischen  vid  sidan,  afsedd  till 
förvarande  af  de  heliga  kärlen  o.  d.  Vid  sidan  af  ingången  ligger  ett 
annat  korshvälfdt  rum  med  en  spis  i  den  inre  ändan.  För  de  följande 
våningarna  är  det  icke  möjligt  att  anvisa  någon  särskild  användning. 
Helsingborgs  fäste  beboddes  af  konungar,  och  Kärnan  synes  hafva  varit 
deras  bostad  inom  fästningsområdet.  Detta  gifver  oss  en  inblick  i  den 
skillnad,  som  förekommer  mellan  hvad  man  fordom  funnit  och  hvad 
man  nu  finner  bekvämligt. 


=+=>= 


:L^r,t. 


7.     Glimmingehus. 


Jag  har  nyss  talat  om  de  skånska  herremännens  befästa  gårdar.  En 
sådan  gård  finnes  i  närvarande  stund  kvar,  i  det  närmaste  orubbad, 
Glimmingehus.  Det  är  en  mycket  hög  byggnad.  Sådana  uppfördes  mot 
slutet  af  medeltiden  inom  såväl  Danmark  som  Sverige.  Såsom  svenska 
exempel  kunna  nämnas  Bergkvara  i  Småland  och  Vik  i  Uppland,  men 
Bergkvara  är  nu  en  ruin,  och  Viks  slott  har  i  det  inre  genomgått  be- 
tydande förändringar.  Tack  vare  den  omständigheten,  att  Glimmingehus 
i  nyare  tid  blifvit  användt  som  magasin,  har  taket  blifvit  underhållet, 
och  därigenom  har  det  hela  blifvit  bevaradt.  Byggnadens  yttre  är,  om 
vi  se  bort  från  det  vördnadsvärda,  som  en  äldre  byggnad  kan  hafva, 
skäl  igen  enkelt,  såsom  fig.  7  visar;  den  svarar  icke  alls  mot  de  anspråk 
vi  nu  ställa  på  en  slottsbyggnad.  Redan  de  små  fönstren  äro  för  nu- 
tidens människor  afskräckande.  Huset  var  troligen  omgifvet  af  vatten, 
hvilket   beredde   svårighet  för  en  anfallande.     Nederst  se  vi  en  rad  af 


INLEDNING.  9 

smala  gluggar,  genom  hvilka  bågskyttarne  sände  ut  sina  pilar;  under 
och  öfver  öfversta  våningens  fönster  funnos  två  rader  skottgluggar,  22 
i  hvar  rad.  Ingångsdörren  ligger  ej  mycket  högt  öfver  den  nuvarande 
marken,  men  det  var  icke  så  lätt  att  storma  dörren,  ty  från  ett  ut- 
språng  i  själfva  takkanten  kunde  man  kasta  eller  hälla  hvarjehanda 
obehagliga  saker  ned  öfver  angriparne,  och  farorna  voro  icke  öfver- 
ståndna,  äfven  om  fienden  hade  sprängt  porten,  ty  i  tunnhvalfvet  öfver 
den  knappt  tilltagna  förstugan  fanns  en  tvärgående  spricka,  genom 
hvilken  ett  galler  kunde  sänkas  ned,  samt  en  fyrkantig  lucka,  genom 
hvilken  pilar,  stenar  och  sjudande  vatten  kunde  nedsändas.  Hade  man 
kommit  undan  allt  detta,  skulle  man  klättra  uppför  en  trappa  med 
fotshöga  steg  till  en  andra  förstuga.  I  tunnhvalfvet  öfver  trappan  nnsa 
en  glugg,  genom  hvilken  försvararne  kunde  oroa  fienden,  ännu  en  fanns 
öfver  förstugan.  Från  denna  ledde  en  dörr  åt  vänster  in  i  våningen,  men  i 
den  motliggande  förstuguväggen  funnos  två  skottgluggar.  Fienden  vände 
sig  naturligtvis  mot  dörren  men  kunde  då  skjutas  i  ryggen.  I  denna 
våning  finns  en  stor  fönsteröppning  rätt  öfver  porten,  och  äfven  från 
denna  kunde  de  angripande,  så  länge  de  befunno  sig  utanför  huset, 
ofredas.  Ett  sådant  stormanshus  hade  således  ganska  många  möjlig- 
heter till  försvar. 

Då  stormännen  betydde  så  mycket  under  medeltiden,  är  det  skäl, 
eftersom  Grlimmingehus  är  ett  så  typiskt  exempel,  att  se  till,  huru  detta 
var  indeladt  för  det  hvardagliga  lifvet  under  fredliga  förhållanden.  Fig. 
8—11  visa  grundplanerna  af  de  fyra  våningarna.  Inom  första  våningen 
ftr  A  köket  med  a  eldstaden,  b  en  öppning  i  muren,  i  hvilken  ett  talrör 
uppifrån  mynnar  ut.  En  öppning  i  muren  d,  i  hvilken  ett  annat  tal- 
rör mynnade  ut,  ledde  in  i  ett  stort  rum  B,  i  hvars  midt  fanns  en 
brunn  c,  en  viktig  sak  för  huset  särskildt  i  händelse  af  en  belägring. 
Det  är  antagligt,  att  detta  rum  var  afsedt  för  betjäningen,  af  hvilken 
de  flesta  skulle  i  händelse  af  behof  göra  tjänst  som  krigare.  På  andra 
sidan  förstugan  ligga  tvenne  hvälfda  rum  C  och  D,  hvartdera  med  en 
nisch  i  muren  e.  Rummen  i  denna  våning  äro  ganska  skumma,  ty 
ljusöppningarna  äro  helt  små.  Inom  andra  våningen  (fig.  9)  hafva  vi 
att  märka  den  smala  förstugan  -4,  två  yttre  rum,  kamrarna  i^,  B  med  a, 
rökgången  från  den  nedre  våningen,  C  en  stor  sal  med  en  smärt  midt- 
kolonn.  Från  denna  sal  leder  en  gång  6,  som  å  den  yttre  sidan  har 
ett  litet  rum  c,  afsedt  för  försvaret  —  jfr  det  föregående  — ,  in  i  rummet 
D,  som  har  två  väggskåp  d  och  en  eldstad  e,  från  hvilket  man  kommer 
tUl  rummet  E,  inom  hvilket  är  att  märka  gången  till  afträdet  f  och 
de  nyss  omtalade  två  skottgluggarna  g.  Rummen  i  denna  våning  voro 
bättre  upplysta  och  vida  prydligare  än  i  den  nedersta  våningens;  om 
det  senare  vittnar  salen  c,  hvilken  finnes  återgifven  i  fig.  12.  Denna 
våning  var  tydligen  icke  afsedd  för  tjänare.  I  den  tredje  våningen 
(fig.  10)  märka  vi  en  ytterst  liten  förstuga  A,  en  ansenlig  sal  B  med 
eldstad  a,  ingång  till  afträdet  b  och  det  stora  fönstret  c,  midt   öfver 


10 


MEDELTIDEN. 


porten,  om  hvilket  förut  är  taladt.  Från  salen  träder  man  in  i  C,  som 
torde  hafva  varit  borgherrens  rum;  det  är  prydt  med  d  en  bild  af 
Vår  fru,  e  en  sten  med  det  nlfstandska  vapnet  —  huset  byggdes  af  herr 
Jens  Holgersson,  som  förde  detta  vapen  — ,  fen  stor  stenhäll  med  bild  af 
herr  Jens  och  en  skrytsam  omskrift,  g  eldstad  med  afloppsrör  för  vatten, 
Ä  en  nisch  i  muren  och  däröfver  en  bild  af  korsfästelsen.  Antagligen 
har  detta  rum  fått  göra  tjänst  som  kapell  för  familjen.  Från  C  kommer 
man  in  i  kammaren  D,  som  har  en  nisch  i  muren  i  och  ett  skotthål  h 
mot  den  lilla  förstugan.  Den  öfversta  våningen  (fig.  11)  är  icke  in- 
delad i  rum,  det  är  en  vind,  afsedd  för  försvaret,  och  torde  äfven  hafva 
varit  ett  förrådsrum;  a  är  utsprånget  öfver  porten. 


U 


'V  '-  -.''^ 


Äöoe 


:XT-V 


11.: 

>>»iMml  I 1 1 L      .      \ '  ■ i 1  Jt  01. 

8—11.    Första^  andra^  tredje  och  fjärde  våningarna. 


Andra  stormannahus  kunna  naturligtvis  haft  en  annan  indelning 
i  rum,  men  i  något  större  mått  torde  olikheter  icke  hafva  förekommit. 
Anordningen  af  Glimmingehus  ger,  liksom  anordningen  inom  Helsing- 
borgs Kärna,  en  antydan  därom,  att  medeltidens  bostäder  ingalunda 
svara  mot  vår  tids  anspråk  på  bekvämlighet  och  trefnad. 

Till  sist  har  jag  lämnat  de  två  städerna  Skanör  och  Falsterbo, 
liggande  helt  nära  hvarandra  på  Skånes  sydvästligaste  udde.  De  äro 
i  närvarande  stund  ytterst  oansenliga  men  spelade  under  medeltiden 
en  mycket  betydande  roll  i  följd  af  det  sillfiske,  som  idkades  i  vattnet 
utanför  dem.  Själfva  städerna  voro  ej  ens  under  medeltiden  betydande, 
men  under  somrarna  voro  de  genom  tillströmning  från  främmande  håll 
ytterst  folkrika.  Danska  och  tyska  städer  hade  förvärfvat  sig  utanför 
Skanör  och  Falsterbo  områden,  som  kallades  vitten.  Fartyg  kommo 
från  dessa  städer  och  förankrades  i  det  grunda  vattnet  utanför  stranden; 


INLBDNINO. 


11 


under  medeltiden  hade  man  icke  samma  anspråk  som  nu  på  hamnar. 
Köpmännen  gingo  i  land,  slogo  sig  ned  i  sina  bodar,  salubjödo  där  sina 
varor  och  köpslogo  om  sillen,  som  fångades.  När  fisketiden  var  slut, 
foro  de  främmande  köpmännen  bort,  och  under  vintern  torde  lifvet  i  de 
två  städerna  hafva  varit  ganska  stillsamt.  Då  den  romerska  kyrkan 
liade  flera,  delvis  ganska  utsträckta  fastetider,  under  hvilka  kött  icke 
fick  förtäras,  spelade  sillen  en  ansenlig  roll.  Att  förvärfva  denna  var 
därför  af  stor  betydelse.  Den  tyska  hansans  städer  fäste  också  stor 
vikt  vid  tillträdet  till  områden  invid  de  två  städerna.  Ofta  anhöllo 
de  ödmjukt  om  privilegier,  ibland  uppställde  de  dryga  fordringar.  Vid 
de  tillfällen,  då  hansan  var  öfvermäktig,  måste  privilegierna  ökas. 


12.     öfre  borgstugan. 

Såsom  redan  framhållits,  anlades  i  Skåne  städer  i  skydd  af  tidigare 
tillkomna  fästen.  Vid  städer,  som  tidigare  tillkommit,  anlades  stundom 
kungliga  slott.  Så  skedde  vid  Skanör  och  Falsterbo.  Kvarlefvorna  af 
det  senare  hafva  i  nyare  tid  blifvit  blottade. 

Skåne  var  deladt  i  härad  och  hade  en  egen  lag,  som  ännu  finnes  i 
behåll,  affattad  på  ett  helt  annat  sätt  än  landskapslagarna  i  det  gamla 
Sverige.     Landstinget   hölls,    såsom   redan   blifvit  antydt,  invid  Lund. 

Från  år  1327  innehade  ärkebiskoparne  i  Lund  Bornholm,  å  hvars 
norra  ända  uppfördes  det  fasta  slottet  Hammershus,  nu  en  ruin.  Den 
lilla  ön  hade  landsting  och  landsdomare. 

Halland  stod,  liksom  Bleking,  genom  de  naturliga  förhållandena  i 
en  ganska  nära  förbindelse  med  det  gamla  Sverige,  d.  v.  s.  med  Små- 
land och  Västergötland.  Gränsskogarna  sträckte  sig  under  medeltiden 
längre   in   i   landskapet   än    nu,    men    trots  dessa  skogar  bragte  åarna 


12  MEDELTIDEN. 

Halland  i  närmare  förbindelse  med  Sverige,  än  hvad  Skåne  kunde  ernå. 
Landet,  som  var  deladt  i  härad,  hade  eget  landsting,  som  hölls  i  när- 
heten af  Halmstad,  och  landsdomare.  Politiska  förhållanden  föranledde 
i  början  af  1200-talet  en  styckning  i  södra  och  norra  Halland,  som  er- 
höllo  hvart  sitt  landsting.  Städerna  voro  Lagaholm  (Laholm)  vid  Laga- 
ån  med  slott  vid  sidan,  Halmstad  vid  Nissans  utlopp,  Falkenberg  vid 
Ätran  med  slott  vid  sidan,  Varberg,  som  hade  uppstått  vid  sidan  af  ett 
mycket  starkt  fäste,  och  Kungsbacka. 

Vid  Göta  älfs  nedersta  lopp  sträckte  sig  en  smal  landremsa  af  det 
gamla  Sverige  fram  till  Västerhafvet.  Från  nordändan  af  det  danska. 
Halland  var  afståndet  helt  ringa  till  sydändan  af  det  norska  Bohuslän. 
Att  Västergötland  fått  denna  obetydliga  beröring  med  hafvet  mellan 
de  två  rätt  ansenliga  främmande  landskapen  är  ett  ganska  egendomligt 
förhållande.  Att  detta  skulle  för  Sverige  innebära  en  förmån  men  där- 
jämte hvarjehanda  olägenheter  är  tydligt.  Det  var  visserligen  väl,  att 
vårt  land  icke  var  alldeles  utestängdt  från  Västerhafvet,  men  tillfället 
till  färd  väster  ut  var  för  Sverige  ytterst  ringa,  under  det  Halland  och 
Bohuslän  hade  långa  kuststräckor.  Under  örligstider  kunde  de  danska 
och  norska  konungarne  bekvämligen  låta  sina  härar  rycka  fram  och 
utveckla  sig,  under  det  den  svenske  konungen  endast  med  stor  olägen- 
het kunde  sända  trupper  till  denna  lilla  utkant  af  sitt  rike. 

Det  finnes  en  uppteckning  —  nedskrifven  ett  par  århundraden 
senare  —  om  en  gränsläggning  mellan  Danmark  och  Sverige,  utförd 
af  de  två  konungarne  Emund  i  Uppsala  och  Sven  Tjuguskägg  i  Dan- 
mark samt  ombud  från  båda  rikena.  Den  danske  konungens  namn  är 
uppenbarligen  inkommet  i  berättelsen  genom  förväxling  mellan  den 
nämnde  konung  Sven,  som  var  Olof  Skottkonungs  styffader,  och  konung 
Sven  Estridsson,  hvilken  var  samtida  med  samme  Olofs  son  Emund.  Sex 
gränsstenar  omtalas  såsom  satta.  Af  dem  hafva  lägena  för  tre  kunnat 
återfinnas  ä  gränsen  mellan  Halland  och  Västergötland,  för  en  å  gränsen, 
mellan  Halland  och  Småland,  för  en  i  hörnet  mellan  Halland,  Skåne 
och  Småland.  »Den  sjätte  stenen  är  Brömsesten  mellan  Bleking  och 
Möre.»  Denna  gränsläggning  skulle  således  tillhöra  midten  af  1000- 
talet  och  skulle  således  innebära,  att  Bleking  vid  den  tiden  var  eller 
just  då  blef  från  Sverige  afträdt  till  Danmark.  Också  förekommer  i 
vår  medeltids  historiska  anteckningar  mot  den  nämnde  konung  Emund 
beskyllningen,  att  han  hade  minskat  Sverige.  Bleking  låg  aflägset  i 
Sverige  men  helt  nära  ett  af  Danmarks  förnämsta  områden.  Bleking 
hade  blifvit  kristnadt  från  Skåne.  Den  kyrkliga  eröfringen  torde  hafva. 
framkallat  den  politiska. 

Mot  Norge  gick  riksgränsen  på  följande  sätt.  Bohuslän  var  norskt,. 
Västergötland,  Dal  och  Värmland  voro  svenska.  Från  Värmlands  nordspets 
gick  gränsen  i  nordöstlig  riktning  till  en  punkt,  som  ligger  på  gränsen 
mellan  Fors  socken  i  Jämtland  och  Långsele  socken  i  Ångermanland,, 
d.    v.    s.    till    en  punkt,  som  ligger  vid  pass  7  mil  norr  om  SundsvalL 


INLEDNING.  13 

Särna  och  Idre  vidsträckta  socknar  i  Dalame,  Härjedalen  och  Jämt- 
land hörde  till  Norge.*  Den  nordligaste  punkt,  som  namnes  i  anteck- 
ningar om  gränsförhållandena  mellan  Sverige  och  Norge  från  midten 
af  1200-talet,  är  Ström  i  Jämtland.  Det  var  icke  nödigt  att  göra  en 
^ränsläggning  längre  åt  norr,  ty  afstånden  mellan  bygderna  å  ömse 
sidor  af  Kölen  voro  så  dryga,  den  mellanliggande  vildmarken  så  bred, 
att  några  sammanstötningar  mellan  svenskar  och  norrmän  icke  voro  att 
befara.  Tidigare,  under  vikingatiden,  var  samfärdseln  lifligare  i  dessa 
trakter,  då  man  sökte  vinna  skatter  inom  Bjärmaland. 

Det  af  naturen  söndersplittrade  Bohuslän  med  otaliga  klippor  med 
mellanliggande  dalar  af  växlande  storlek,  med  otaliga  öar  och  skär, 
var  således  norskt.  Namnet  är  icke  det  urgamla,  ty  Bohus  anlades 
först  i  början  af  1300-tfidet.  Landet  tillhörde  af  gammalt  Vikens  lag- 
raansdöme  och  var  indeladt  i  skeppsredor.  Landets  läge  och  beskaffen- 
het inbjöd  till  sjöfart.  En  rätt  betydande  stad  namnes  tidigt,  Konunga- 
hälla (Kungälf)  invid  norra  stranden  af  Göta  älfs  norra  mynningsgren, 
men  staden  ödelades  redan  under  1100-talet  och  var  därefter  oansenlig. 
Viktiga  voro  ej  heller  de  senare  anlagda  städerna  Marstrand  och  Udde- 
valla, Ett  fäste  fanns  ganska  tidigt  på  Ragnhildsholmen  midtemot 
staden    Konungahälla,  men  det  fick  förfalla  under  början  af  1300- talet 

—  rätt  betydliga  lämningar  hafva  dock  blifvit  blottade  i  vår  tid 
— ,  då  det  bättre  belägna  fästet  Bagahus  (Bohus)  hade  blifvit  i 
närheten  uppfbrdt  på  en  klippa  i  Göta  älf.  Läget  var  behäi^skande, 
fästet  var  starkt.  Det  kan  berömma  sig  af  att  aldrig  hafva  blifvit 
af  en   fiende   eröfradt.     Bohus  blef  landskapets  hufvudort.     Vid  Bohus 

—  i  landskapets  ena  ända  och  helt  nära  gränsen  mot  Sverige  —  höllos 
lagtingen. 

Medeltidens  Sverige  bestod  af  tre  delar,  Svealand,  Götaland  och 
Hälsingland;  under  det  sistnämnda  innefattades  hela  Norrland,  i  hvars 
nordligare  delar  —  bortom  Ångermanland  —  svensk  bygd  bröts  först 
jämförelsevis  sent.  Härtill  kommo  Gottland,  som  intog  en  alldeles 
särskild  ställning,  och  Finland,  som  småningom  eröfrades.  Namnet 
Hälsingland  hade  således  en  dubbel  betydelse;  det  betecknade  dels  ett 
landskap,  dels  en  stor  landsdel.  Men  denna  nordliga  del  af  det  svenska 
riket  var  genom  sin  aflägsenhet  mindre  betydande  och  spelade  därför 
en  underordnad  roll  i  förhållande  till  Svealand  och  Götaland.  Under 
den  senare  delen  af  1100-talet  kallade  sig  de  svenska  konungarne  svears 
och  götars  konungar.  Svealand  och  Götaland  —  d.  v.  s.  Svearnes  land 
och  Götarnes  land  —  betecknade  således  Sverige,  Hälsingland  eller 
Norrland  var  ett  bihang,  som  i  konungatiteln  förbigicks  med  tystnad. 
Vi  få  förlåta  vår  medeltids  författare,  att  de  icke  voro  språkforskare 
i  vår  tids  mening  och  att  de  därför  kunde  framkomma  med  påståendet. 


♦  Jämtland  hörde  dock  i  kyrkligt  hänseende  till  Sverige. 


14  MEDELTIDEN. 

att  namnet  Sverige  ursprungligen  hade  formen  Zwerike,  d.  v.  s.  två 
riken.    Namnet  Sverige  skulle  således  hafva  varit  af  tysk  upprinnelse. 

Sverige  är  en  uppmjukad  form  af  Svearike  —  Sveames  rike.  Göta- 
lands namn  har  stannat  kvar  i  två  landskapsnamn,  öster-  och  Väster- 
götland, men  Grötaland  omfattade  äfven  områden,  som  lågo  längre  åt 
norr,  Dal  och  Värmland,  och  längre  åt  söder,  Småland  och  Kalmar  län 
samt  Oland.  De  isländska  sagorna  göra  skillnad  mellan  Svitjody  d.  v.  s. 
ursprungligen  sveafolket,  sedan  dettas  land,  och  Gautaland,  Götaland,, 
men  i  dem  finnes  äfven  uttrycket  Sviaveldi,  Sveaväldet,  hvilket  om- 
fattade både  Svitjod  (jämte  det  i  norr  därom  liggande  vidsträckta 
landet)  och  Götaland.  Detta  tredje  namn  innebär  en  antydan,  att 
svearne  under  sitt  välde  lagt  Götaland. 

De  två  hufvuddelarna  af  Sverige  hade  af  naturen  fått  en  mycket 
bestämd  och  bred  begränsning  genom  de  ansenliga  högländta  skogsom- 
råden, som  skilde  dem  fipån  hvarandra  och  som  kallades  i  öster  Kolmården^ 
längre  åt  väster  Tiveden  och  som  fortsattes  af  den  väldiga  skogstrakt, 
som  fyllde  det  östra  Värmland  och  den  västra  delen  af  Dalarne.  Stor 
betydelse  hade  dessa  skogsområden  för  samftrdseln;  de  voro  utan  fråga 
i  hög  grad  isolerande.  Också  finna  vi  Götaland  betecknadt  som  landet 
sunnan  skog^  i  söder  om  skogen,  i  motsats  till  landet  ofvan  skog,  hvilket 
senare  stundom  benämndes  Uppland,  ehuru  i  regeln  detta  namn  be- 
tecknade endast  ett  landskap  inom  Svealand. 

Vi  hafva  sett  af  Ulfstens  uppgifter  till  konung  Alfred,  att  mot 
slutet  af  800-talet  gick  Sveaväldet  så  långt  ned,  att  det  omfattade 
Bleking,  Möre  och  Öland.  Hela  Sverige  var  således  då  ett  rike,  ly- 
dande under  en  konung.  Af  berättelsen  om  Ansgars  missionsverksamhet 
inom  Sverige  under  en  tidigare  del  af  800-talet  framgår  med  fullständig 
tydlighet,  att  han  icke  fann  någon  konung  i  landet,  förrän  han  kom 
till  mälarområdet.  När  Sveaväldet,  omfattande  både  Svea-  och  Göta- 
land, kom  till  stånd,  må  jag  här  lämna  outrönt.  Det  är  något,  som 
ligger  före  Sveriges  medeltid. 

Som  jag  börjat  min  framställning  med  de  områden  i  söder  och  sydväst, 
hvilka  nu  tillhöra  Sverige  men  under  medeltiden  tillhörde  andra  riken, 
torde  det  vara  skäl  att  vid  redogörelsen  för  det  gamla  Sverige  begynna  med 
närliggande  områden.  Jag  vänder  mig  då  först  icke  till  dess  allra  syd- 
ligaste delar  utan  till  de  två  landskap,  som  ännu  i  dag  bevara  götanamnet. 

Våsiergöiland  har  i  sin  midt  en  bördig  slättbygd,  inom  h vilken 
mäktiga  minnesvårdar  tala  om  urgammal  odling.  Inom  landskapet 
funnos  ock  vidsträckta  skogiga  högländta  trakter,  inom  hvilka  odlingen 
endast  småningom  banade  sig  väg  efter  vattnen  och  dalgångarna.  Be- 
visligt  är,  att  befolkningsförhållandena  nu  äro  helt  andra,  än  de  voro 
vid  medeltidens  början.  Då  hade  de  öppna  delarna  af  landet  den  tal- 
rikaste befolkningen,  där  ligga  ock  kyrkorna  helt  nära  hvarandra. 
Landet  var  deladt  i  härad,  af  hvilka  de  flesta  buro  härads-  icke  endast 
bygdenamn;  i  spetsen  för  häradet  stod  häradshöf din  gen.  Landet  hade  en 


INLEDNING.  15 

egen  lag,  hvilken  finnes  bevarad  i  två  redaktioner,  en  äldre  och  en  yngre, 
och  egen  lagman.  Landstinget  hölls  i  närheten  af  Skara  och  kallades  alla 
götars  ting,  ehuru  östgötarne  icke  deltogo  däri.  Spår  finnas  af  en  annan 
indelning,  i  åtta  bon,  hvilka  hade  hvart  sin  hufvudpunkt  i  ett  s.  k. 
uppsala-öds-gods,  d.  v.  s.  ett  gods  som  tillhörde  den  hedna  tidens  huf- 
vndtempel  i  Gamla  Uppsala  och  den  man,  hvilken  i  afseende  på  reli- 
gionen, liksom  i  politiskt  hänseende,  var  den  främste  representanten 
för  folket,  d.  v.  s.  konungen.  Denna  indelning  hör  således  till  den 
hedna  tiden  och  förlorade  under  medeltiden  all  betydelse. 

Landskapets  hufvudorter  lågo  i  den  öppna,  tidigt  odlade,  rikt 
befolkade  mellersta  delen.  Främst  bland  dem  var  Skara.  Där  bodde 
i  början  af  1000-talet  sveakonungens  jarl,  där  höllos  landstingen,  där 
fingo  västgötabiskoparne  sitt  säte,  där  byggde  de  åt  sig  en  vacker 
domkyrka.  Utom  denna  funnos  i  staden  tre  sockenkyrkor,  två  kloster 
och  andra  fromma  stiftelser.  Vid  stadens  södra  kant  fanns  en  kunglig 
borg  Galakvist,  hvilken  dock  icke  omtalas  i  urkunderna  efter  utgången 
af  1200-talet.  I  trakten  af  Skara,  åt  Billingen  till,  låg  det  viktiga 
ftstet  Äxevall,  som  ägde  bestånd  till  inemot  medeltidens  slut.  Det 
omtalas  första  gången  år  1277.  Dess  läge  var  bättre  skyddadt  genom 
naturförhållandena,  och  uppkomsten  af  Axevall  torde  därför  hafva  åt- 
minstone bidragit  till  öfvergifvandet  af  Gälakvist.  I  samma  trakt 
lågo  de  betydande  cistersienserklostren  Värnhem  med  den  storslagna 
kyrkan  för  munkar,  Grudhem  för  nunnor.  Inom  detta  midtområde  låg  en 
annan  stad,  Falköping^  som  väl  var  gammal,  dock  icke  så  gammal,  som 
man  velat  antaga.  Dess  betydelse  torde  hafva  berott  på  samfärdseln 
och  handeln.  Falköpings  skäppa  var  ett  mått,  som  var  kändt  äfven 
utanför  staden.  Vida  viktigare  var  Lödöse,  Sveriges  enda  handelsstad 
för  Västerhafvet  men  icke  liggande  vid  detta  utan  rätt  högt  uppe  vid 
Göta  älf.  Trots  den  besvärliga  älffarten  såg  man  vid  Lödöse  skepp,  som 
kände  trotsa  stormarna  ute  på  hafvet.  Till  sist  fann  man  dock  läget 
så  långt  upp  i  landet  obekvämt,  icke  minst  därför  att  fogden  på  Bohus 
till  förmån  för  sin  konung  och  väl  äfven  till  egen  förmån  lade  svårig- 
heter i  vägen  för  färder  uppåt  älf  ven.  Ar  1473  anlades  staden  Göta- 
holm eller  Ny-Lödöse,  om  hvilken  vi  än  i  dag  hafva  en  påminnelse  i 
den  8.  k.  Gamlestaden  invid  Göteborg. 

Invid  det  gamla  Lödöse  fanns  ett  kungligt  fäste.  Fästen  funnos 
ock  i  trakten  af  den  nya  staden.  Den  stora  strategiska  betydelsen  af 
landet  vid  Göta  älfs  mynning  framkallade  anläggandet  därstädes  af  flera 
borgar  (fig.  13).  Älfvens  två  armar  omsluta  Hisingen.  I  den  norra 
armen  låg  Ragnhildsholmen  och  dess  efterträdare  Bohus,  hvars  när- 
maste uppgift  var  att  försvara  den  norra,  d.  v.  s.  den  norska  älfgrenen, 
men  Bohus  låg  så  nära  greningspunkten,  att  det  blef  högst  farligt  för 
•lem,  som  ville  från  den  södra  armen  färdas  upp  i  den  stora  älfven  eller 
tvärtom.  Vid  den  del  af  södra  armen,  som  går  i  sydvästlig  riktning 
nt  tUl  hafvet,  anlades  från  svensk  sida  först  Gullberg,  sedan  Lindholmen, 


16 


MEDELTIDEN. 


hvilket  omtalas  på  1330-talet  men  sedermera  träder  tillbaka  för  det 
vida  viktigare  Älfsborg,  som  anlades  i  själfva  mynningen  af  älfgrenen. 
Lödöse  var  anlagdt  för  samfärdselns  skull.  Af  samma  anledning 
anlades  vid  Vättern  Hjo,  hvarifrån  man  färdades  till  Vadstena  eller 
till  Hästholmen  i  Östergötland,  vid  Vänern  Lidköping.  Båda  städerna 
voro  föga  betydande,  liksom  de  inne  i  landet  anlagda  Sköfde  och  Bagasund. 
en  föregångare  till  den  nuvarande  staden  Ulricehamn. 

Västergötland  var 
ett  af  Sveriges  huf- 
vudområden,  i  hvilket 
flera  af  rikets  främsta 
ätter  ägde  gårdar,  men 
det  var  ock  ett  genom- 
gångsland.  De  stora 
stråkvägarna  und  er- 
lätta^e  den  fredliga 
samfärdseln  men  be- 
redde äfven  lättnad 
för  skaror,  som  kommo 
i  fientligt  syfte.  Vä- 
gen mellan  Västergöt- 
land och  Svealand  var 
å  västgötasidan  skyd- 
dad af  fllstet  Ymse- 
borg^  hvars  namn  dock 
tidigt  försvinner  ur 
urkunderna;  man  fann 
väl  ett  försvarsverk 
för  denna  väg  mindre 
nödvändigt.  I  Göta 
älfs  dal  funnos  mellan 
Lödöse  och  Vänern  fäs- 
ten, men  äfven  deras 
betydelse  torde  småningom  hafva  upphört,  då  älfdalen  icke  visade  sig 
vara  en  vanlig  infallsväg  för  fienden.  Mera  fruktade  voro  däremot 
dalgångarna,  som  från  Halland  ledde  in  mot  midten  af  Västergötland. 
Om  danskame  för  sin  inmarsch  valde  Ätrans  dal,  stötte  de  på  Oppenstens 
fäste;  följde  de  i  stället  Viskans  dalgång,  reste  sig  Öresten  i  deras  väg. 
Konung  Magnus  Ladulås  talar  om  »västgötar  västan  Vänern»,  och 
han  menar  då  inbyggarne  i  det  landskap,  som  än  i  dag  kallas  Da/. 
Tidigare  gjorde  man  skillnad  mellan  Dalen,  det  slätare  landet  utmed 
Vänern,  och  Markerna,**  skogs-  och  gränsområdena  mot  Norge.  Land- 

*  B -Bohus,  E  =  Älf8borg,  G  =  Gullborg,  K  =  Konuagahälla,  L  =  Lindholmen,  R=Ragii- 
hildsholmen. 

**  Namnet  förekommer  i  de  norska  konnngasagorna  äfvensä  i  namnet  p&  häradet  Nord- 
mark, under  medeltiden  räknadt  till  Dal   men  na  till  Värmland,  samt  i  några  sockennamn. 


Karta  öfver  Göta  älfs  mynning.* 


INLEDNING.  17 

skåpet,  som  under  stenåldern  måste  åtminstone  i  vissa  delar  haft  en 
talrik  befolkning,  spelade  under  medeltiden  en  ringa  roll,  betena  voro 
mera  betydande  än  åkrarna.  Någon  stad  fanns  där  icke,  ett  fäste 
Dalaborg  anlades  år  1304  vid  Vänern  men  förstördes  redan  under  den 
engelbrektska  resningen.  Landet,  deladt  i  härad,  lydde  under  Väster- 
götlands lag  och  lagman. 

Norr  om  Vänern  låg  ^ärm/and,  värmemas  land  —  alltså  fanns  här, 
i  en  så  aflägsen  vrå,  en  befolkning,  så  fast  sammansluten,  att  den  bar 
ett  stamnamn.  Landet  var  i  hög  grad  upptaget  af  skogklädda  berg. 
Den  gamla  bygden  utbredde  sig  längs  Vänerns  strand  och  smög  sig 
npp  efter  de  många  och  långsträckta  älfdalarna.  Här  fanns  således 
ett  rikt  tillfälle  till  vidgande  af  bygden,  hvadan  nutidens  Värmland 
är  något  helt  annat  än  medeltidens.  Landet  hade  egen  lag,  som  dock 
gått  förlorad,  och  egen  lagman.  Tingen  höUos  vid  Tingvalla,  beläget 
där  nu  Karlstad  ligger,  vid  Klarälfvens  mynning  i  Vänern.  Landet 
var  deladt  i  härad,  men  denna  indelning  var  ej  här  lika  fast  rotad  som 
bom  de  centrala  delarna  af  Götaland.  Lagmannen  var  icke  blott  den 
främste  i  landstinget  utan  uppträdde  äfven  som  domare  å  häradstingen. 
Kort  efter  1400-talets  midt  synes  lagmansdömet  hafva  försvunnit,  ty 
år  1463  omtalas  en  häradshöfding  öfver  hela  Värmland.  Landet  var 
äfven  deladt  i  en  Väster-  och  en  östersysla.  Stad  fanns  här  icke,  ej 
heUer  något  kloster,  men  tre  borgar,  en  å  Amneholm  vid  gränsen  mot 
Västergötland,  en  å  Sa^holmen,  en  å  Edsholmen.  Den  mellersta  om- 
talas icke  i  medeltidens  urkunder,  men  lämningar  finnas  ännu  kvar; 
de  två  andra  omtalas  i  slutet  af  1300-talet  men  förstördes  redan  år  1434. 

I  trakten  af  FUipstad  låg  Värmlands  järnberg. 

När  vi  nu  vända  oss  till  Östergötland,  komma  vi  åter  till  gammal 
bygd  med  af  gammalt  ordnade  förhållanden,  ett  lagmansdöme,  hvars 
lag  blifvit  åt  oss  bevarad  och  med  en  fullt  genomförd  indelning  i 
härad.  Men  inom  landskapet  hade  naturförhållandena  skapat  stora 
olikheter.  Det  fanns  ett  midtområde,  som  var  öppet,  det  sträckte  sig 
söder  om  Motala  älf  mot  Östersjön,  mot  öster  afsmalnande;  landskapets 
norra  del  fylldes  af  högländta  skogar,  hvilka  åtminstone  i  den  östra 
delen  kallades  Kolmården,  och  i  landets  södra  del  utbredde  sig  Hola veden. 
Mellan  de  två  fanns  inom  landskapets  östra  del  en  tredje  skogstrakt, 
kallad  Aspveden.  Här  fanns  således,  liksom  i  Västergötland,  rikligt 
tillfälle  till  utvidgande  af  bygden.  Här  funnos,  liksom  i  Västergötland, 
flera  ätter,  hvUkas  anor  gå  längre  tillbaka  i  tiden,  än  att  vi  skulle 
kunna  följa  dem  till  deras  upprinnelse,  men  de  och  deras  gods  omtalas 
ofta  i  urkunderna.  Befösta  gårdar  funnos,  dock  alls  icke  lika  ymnigt 
som  i  Skåne. 

Landets  medelpunkt  var  af  gammalt  Liongaköpunger,  nu  Linköping, 
såsom  namnet  visar,  en  handelsort.  De  äldre  svenska  städerna  inne  i 
landet  lågo  på  orter,  där  två  eller  flera  härad  stötte  intill  hvarandra, 
och  de  voro  tydligen  från  början  af  sedda  för  utbyte  af  dessa  intill  hvar- 

Sverigei  historia.     II.  2 


18  MEDELTIDEN. 

andra  liggande  områdens  produkter.*  Vann  köpingen  härigenom  någon 
större  betydenhet,  blef  den  af  sättningsort  äfven  för  aflägsnare  bygder. 
Linköping  ligger  på  gränsen  mellan  tre  härad.  Läget  var  för  hela 
landskapet  centralt,  här  höllos  landstingen,  och  här  fick  biskopen  säte. 
Men  som  stad  torde  Linköping  aldrig  hafva  varit  betydande;  antalet 
inbyggare  kan  icke  hafva  varit  stort,  eftersom  staden  utom  den  ansenliga 
och  vackra  domkyrkan  icke  hade  mera  än  en  sockenkyrka.  Inne  i 
landet,  å  en  fruktbar  slätt,  på  gränsen  mellan  tre  härad,  låg  Skeninge, 
som  i  visst  af  seende  stod  framför  Linköping,  ty  här  funnos  två  socken- 
kyrkor och  två  kloster,  båda  af  betydenhet.  Som  stad  fick  Söderköpitig 
större  betydenhet  genom  läget  vid  Östersjön,  den  tredje  i  ordningen 
bland  Sveriges  städer  under  medeltiden.  Obetydlig  var  däremot  Norr- 
köping. Vid  Vättern  funnos  tvenne  hamnplatser  fbr  dem,  som  önskade 
färdas  till  sjöns  andra  sidor,  Hästholmen,  söder  om  Omberg,  som  under 
1300-talet  var  stad,  och  Vadstena,  som  blef  stad,  sedan  den  heliga 
Birgittas  kloster  hade  blifvit  anlagdt  å  den  forna  liknämnda  kungs- 
gårdens ägor,  och  som  tillhörde  klostret,  till  hvilket  invånarne  betalade 
tomtören.  Trenne  fästen  funnos,  Bingstadaholm  i  Motala  ström  ej  långt 
från  Norrköping,  en  rätt  stor  anläggning  som  förstördes  mot  slutet  af 
1400-talet,  Stäkeborg  vid  Slätbaken,  hvilket  varade  utöfver  medeltiden 
—  konung  Johan  III  föddes  här  och  uppbyggde  det  nuvarande  Stegeborg, 
litet  längre  ut;  det  ursprungliga  fästet  är  nu  delvis  utgräfdt,  det  senare 
står  kvar  som  ruin  —  samt  Svaneholm,  i  det  inre  landet,  som,  anlagdt 
under  1300-talet,  kort  därefter  förstördes.  De  myndiga  linköpingsbi- 
skoparne  hade  ett  fast  stenhus,  Munkeboda,  vid  Roxen,  det  befästa  Rönö 
vid  Östersjön  och  anlade  ett  befäst  residens  i  Linköping,  i  vår  tid  lands- 
höfdingens  bostad.  Inom  Östergötland  anlades  vid  Älvastra,  i  närheten 
af  Omberg  och  Hästholmen,  det  första  svenska  klostret,  för  bröder  af 
cisterciensemas  orden.  Nunnekloster  af  samma  orden  anlades  vid  Vreta 
och  Askaby, 

Medeltidens  Östergötland  var  mindre  än  nutidens,  ty  den  sydligaste 
delen  räknades  då  till  Småland,  men  Östgöta  lagsaga  hade  en  mycket 
stor  utsträckning,  ty  den  omfattade  äfven  norra  delen  af  Småland  samt 
hela  det  nuvarande  Kalmar  län,  således  ända  ned  till  den  danska, 
d.  v.  s.  blekingska  gränsen.  Linköpings  stift  hade  en  ännu  större  ut- 
sträckning. 

Det  egendomligaste  af  alla  svenska  landskap  är  Små/and.  Namnet 
är  tämligen  färglöst,  det  betyder  endast  de  små  landen,  alltså  en 
samling  af  små  områden.    En  behärskande  enhet  saknas. 

Till  Småland  räknades  under  medeltiden  Kind  och  Ydre,  hvilka 
endast  undantagsvis  kallas  härad  och  nu  hänföras  till  Östergötland, 
Vedbo  härad,  som  mot  slutet  af  1300-talet  förekommer  deladt  i  norra 
och    södra   Vedbo,    de    två  i  vår  tid  bestående  häraden.   Vist,  stundom 

♦  Vid  Skara  atöttc  två,  vid  Falköping  tre.  vid  Gamla  Uppsala,  den  arsprangliga 
staden,  fyra  härad  samman. 


INLEDNING.  19 

förande  häradsnamn,  vid  Vätterns  sydöstra  strand  och  Tveta  härad  vid 
samma  sjös  södra  ända,  Njudungen,  Smålands  högst  belägna  del,  om- 
slutande Ämåns  och  Lagans  källor,  delad  i  ett  östra  och  ett  västra 
härad,  Finveden,  den  västligaste  delen  af  Småland,  med  Väst-,  öst- 
och  Sunnerbo  härad,  Värend  med  fem  härad  samt  utmed  Östersjön  en 
hel  rad  af  mindre  områden,  Tjust,  Sigvide,  under  1300-talet  stundom 
kaUadt  härad,  Äsholand  (nu  Aspelands  härad),  Anhyrd  (nu  Handbörds 
härad),  JfcTöre,  nu  deladt  i  två  härad. 

Konung  Magnus  Eriksson  ägde  en  småländsk  lagbok.  Till  en  hand- 
skrift af  Magnus  Erikssons  landslag  är  fogad  en  kristnubalk,  som  tyd- 
ligen gäller  Småland,  ty  i  första  paragrafen  förekomma  fyra  ortnamn, 
aUa  tillhöriga  Uppvidinge  härad  i  Värend;  alla  de,  som  bo  inom  de 
nämnda  orterna,  skola  hörsamma  lagen,  hvilket  synes  antyda,  att  hvart 
härad  hade  egen  redaktion  af  lagen  —  något  som  vi  ej  finna  annan- 
städes  i  Sverige.  Man  har  antagit,  att  Värend,  ett  af  naturen  väl 
omgränsadt  område,  utgjort  den  ursprungliga  lagsagan  men  att  denna 
sedermera  vidgats,  så  att  den  omfattade  icke  endast  Värends  fem  härad 
ntan  äfven  Njudungens  två  och  Finvedens  tre,  alltså  tio,  hvilket  gaf 
upphof  till  namnet  Tiohäradslagsagan,  en  ny  antydan  om  lösliga, 
småningom  under  omständigheternas  utveckling  tillkomna  förhållanden, 
utan  någon  det  hela  bestämmande  stamgemenskap.  Det  hela  förefaller 
artificiellt. 

Värend  låg  i  en  vrå  af  Sverige.  Helgasjöns  namn  vittnar  må- 
hända om  en  vid  dess  strand  förekommande  ort,  som  var  helig  för  den 
hedna  befolkningen.  Måhända  var  det  å  denna  ort,  som  ganska  tidigt 
ett  biskopssäte  upprättades;  orten  kallades  Växjö  (Vsexsior).  Först 
år  1342  uppstod  här  en  privilegierad  stad,  som  under  hela  medeltiden 
var  af  föga  betydenhet.  Annan  kyrka  fanns  där  icke  än  domkyrkan 
och  kyrkan  i  franciskanerklostret.  Landstingen  höllos  här.  Under 
1400-talet  uppförde  en  biskop  i  Växjö  slottet  Kronoberg,  ej  långt  från 
staden.  I  samma  trakt  uppförde  under  samma  tid  hr  Arvid  Trolle 
ett  fast  och  högt  stenhus  å  sin  egendom  Hergkvara. 

Finveden  saknade  medelpunkt.  Någon  stad  fanns  där  icke.  Som 
denna  sida  af  Småland  var  utsatt  för  anfall  från  dansk  sida,  funnos 
här  fästena  Vikshorg,  Skageholm  och  Trollelorg, 

Inom  Njudungen  fanns  ingen  stad.  Inom  det  västra  häradet  an- 
lades år  1144  cistercienserklostret  Ny  dala;  ett  fäste  Sundholm  fanns  i 
samma  härad,  fastän  dess  läge  nu  ej  kan  utpekas;  Ekesjö  —  ej  att 
förväxla  med  staden  af  samma  namn  —  hade  ock  ett  starkt  stenhus, 
af  hvilket  ännu  lämningar  finnas.  Inom  det  östra  häradet  fanns  ock 
ett  befäst  hus,  Hultdboda  ö,  hvilket  innehades  af  den  under  1300-talet 
myndige  hr  Erengisle  Sunesson,  jarl  af  Orkenöama,  ehuru  han  var  en 
svensk  man. 

I  det  norr  om  Njudungen  liggande  området,  som  stötte  till  Vättern, 
förekom   i   sjön    Visingsö,    hvarest  Sveriges  konungar  under  början  af 


20  MEDELTIDEN. 

medeltiden  hade  ett  fast  slott,  inom  h vilket  konung  Magnus  Ladulås  afled; 
under  medeltidens  senare  del  omtalas  det  icke.  Vid  sjöns  södra  ända 
uppkom  staden  Jönköping  (Junaköpung),  som  år  1284  af  nyssnämnde 
konung  erhöll  privilegier.  Staden  var  väl  belägen,  ty  där  mynnade 
ut  vägarna  från  den  danska  gränsen  och  vägarna  till  öster-  och 
Västergötland.  Dit  kunde  man  äfven  komma  sjöledes.  Också  höUos 
flera  viktiga  riksmöten  i  staden.  I  dess  närhet  anlades  under  1300- 
talet  fästet  Rumlaborg,  afsedt  att  hindra  en  fiende  att  genom  Holaveden 
tränga  in  i  det  öfre  Sverige. 

Inom  Vedbo  uppkom  staden  Eksjö,  omtalad  redan  år  1439. 

Inom  Tjust  fanns  staden  Västervik,  anlagd  vid  innersta  ändan  af 
Gamlebyviken,  h vilken  erhållit  sitt  namn  däraf,  att  den  ursprungliga 
staden  år  1433  flyttades  till  en  ny  plats,  vid  sidan  af  det  längre  ut 
uppförda  fästet  Stäkeholm. 

Inom  Anbyrds  norra  del  fanns  ett  hospital  kalladt  Öknabceck, 
sedermera,  under  namnet  Kronobäck,  upplåtet  åt  johanniterorden. 

Inom  Möre  låg  en  af  landets  viktigaste  orter,  Kalmar,  redan  tidigt 
stad  och  som  sådan  mycket  betydande,  mot  medeltidens  slut  den  andra 
af  rikets  städer,  med  ettjsynnerligen  starkt  kungligt  fäste  vid  sidan. 
Grannskapet  till  Danmark  beredde  orten  ofta  svåra  hemsökelser;  också 
fingo  flera  af  den  omgifvande  bygdens  kyrkor  göra  tjänst  som  för- 
svarsverk. 

Alla  Smålanden  utom  Tiohärads  lagsaga  hörde  under  Östergötlands 
lag  och  lagman. 

Midtemot  Kalmar  låg  det  långsträckta  Ö/and.  Landet  var  redan 
under  den  förhistoriska  tiden  tätt  befolkadt  och  rikt,  till  en  del  genom 
en  liflig  samfärdsel  med  utlandet,  men  öfverglänstes  vid  medeltidens 
begynnelse  af  Gottland.  Inbyggarne,  kallade  öningar,  bibehöllo  sin 
kärlek  till  sjöfärder  och  fingo  äfven,  trots  närheten  till  Kalmar,  af 
regeringen  privilegier  på  någon,  om  än  minskad  sjöfart.  Borgholm 
var  ett  väl  beläget  och  viktigt  fäste,  af  hvilket  mindre  delar  ännu  äro 
bevarade  i  det  under  1500-talet  nybyggda  slottet.  I  närheten  fanns 
en  handelsplats,  kallad  Köping. 

Svealands  viktigaste  landskap  ligga  grupperade  kring  den  långt 
in  i  landet  sig  sträckande  Mälaren  med  dess  otaliga  öar.  Namnen  å 
dessa  landskap  äro  ganska  egendomliga.  Namnet  Uppland  innebär 
intet  för  landskapet  karakteristiskt,  det  angifver  endast  förhållandet 
till  andra  områden,  som  icke  lågo  lika  högt  upp;  dessa  områden  voro  väl 
Götalands,  eftersom  hela  Svealand  stundom  betecknades  som  Uppland. 
Södermanland  betyder  södermännens  land,  deras  som  bodde  i  söder 
om  Mälaren  eller  Uppland,  Västmanland  var  deras,  som  bodde  i  väster 
om  Uppland.  De  tre  landen  synas  hafva  utgjort  ett  fast  samman- 
hängande helt,  inom  hvilket  likväl  Uppland  spelade  den  mest  betydande 
rollen.  De  delar  af  dessa  landskap,  som  stötte  till  Mälaren,  voro  de 
förnämligaste. 


INLEDNING. 


21 


Inom  Mälarens  vida  bäcken  fanns  af  gammalt  en  medelpunkt,  ön 
Björiö,  af  tyskarne  kallad  Birea.  Här  fanns  en  stad,  icke  en  stad  i 
medeltidens  mening  utan  en  sådan,  som,  när  förhållandena  voro  gynn- 
samma, liksom  af  sig  själf  uppstod  mot  slutet  af  den  förhistoriska 
tiden,  ön  är  visserligen  icke  mycket  stor,  och  ansenliga  delar  af  den 
bestå  af  oländig  mark  (jfr  fig.  14).  Men  å  öns  viktigaste  del,  som  ut- 
gjorde den  egentliga  bygden,  finnas  ännu  mera  än  2,000  grafvar  från 
heden  tid  synliga  ofvan  jord.  Dessa  tillhöra  visserligen  flera  århundraden, 
men  befolkningen  måste  under  dessa  hafva  varit  ganska  talrik,  för  att 
grafvarna  kunnat  blifva  så  många.  Om  stadens  betydenhet  bäres  ock 
ett  kraftigt  vittnes- 
börd af  den  däld,  som 
kallas  by  staden  eller 
den  svarta  jorden  — 
RÅ  benämnd  af  den 
myckna  där  förekom- 
mande kolstybben  — , 
hvilken  innehåller 
allt  det,  som  kastats 
ut  ur  bostäderna,  af- 
skräden,  föremål,  som 
blifvit  skadade  och 
därigenom  obruk- 
bara, o.  s.  v.  Denna 
svarta  jord,  som  så- 
ledes utgör  en  stor 
afskrädeshög,  intager 
eu  rymd  af  ej  mindre 
än  vid  pass  18  tunn- 
land. Den  odlings- 
bara marken  på  ön  är 
för  liten,  för  att  sta- 
dens invånare  kunnat 
vara  hänvisade  till 
jordbruket  som  den  förnämsta  näringskällan.  Därigenom  skilde  sig 
Björköstaden  från  äfven  de  största  byar,  som  funnos  på  landsbygden. 
Staden  ansågs  i  forntiden  rik,  och  denna  rikedom  måste  hafva  för- 
värfvats  genom  handel,  hvilken  uppenbarligen  drifvits  i  stor  skala  och 
öfver  vida  vattenvägar.  En  historisk  urkund  talar  om  förbindelser 
mellan  Björkö  och  Dorestad  i  Nederländerna,  i  närheten  af  Utrecht;  vid 
Wijk  bij  Dorstede  finnes  en  svart  jord,  ur  hvilken  upptagits  en  stor 
myckenhet  föremål,  hvilka  äga  den  största  likhet  med  föremålen  från 
Björköns  svarta  jord.  Flera  å  Björkön  hittade  föremål  vittna  för  öfrigt 
om  vidsträckta  handelsförbindelser,  föremål  som  uppenbarligen  äro  af 
frankisk  härkomst,  mynt  präglade  i  Dorestad  och  annanstädes  inom  det 


14.    Karta  öfver  norra  delen  af  Björkön  i  Mälaren. 


22  MBDELTIDBN. 

frankiska  riket,  mynt  präglade  i  England,  mynt  af  arabiskt  ursprung, 
hvilka  från  Östersjöns  östra  stränder  kommit  till  Björkö.  Om  stadens 
utseende  hafva  de  under  flera  år  med  största  sorgfäUighet  utförda 
undersökningarna  dess  värre  icke  lämnat  några  upplysningar.  Väl  hafva 
i  den  svarta  jorden  antydningar  funnits  om  husens  byggnadssätt,  men 
huru  många  hus  funnos  å  hvar  tomt  —  antagligen  flera  efter  bruket 
i  Norden  —  och  voro  tomterna  ordnade  i  rad  efter  gator? 

I  gryningen  af  den  historiska  tiden  befann  sig  staden  ännu  i  ett 
blomstrande  tillstånd,  men  den  upphörde  snart  att  finnas  till.  År  936 
fanns  den  ännu,  men  ej  lång  tid  därefter  måste  undergångens  tid 
hafva  kommit.  Såsom  jag  längre  fram  får  tillfälle  att  visa,  aflöstes 
den  tid,  då  Sverige,  i  främsta  rummet  Gottland,  öfversvämmades  af 
arabiska  mynt,  af  en  annan,  då  mynten  i  våra  rika  fynd  i  stort  antal 
och  till  sist  så  godt  som  uteslutande  voro  af  västerländskt  ursprung, 
angelsaxiska,  tyska  o.  s.  v.  Af  de  västerländska  mynt,  som  äro 
karakteristiska  för  dessa  yngre  myntskatter,  är  intet  enda  funnet  på 
Björkö,  hvars  tid  således  var  förbi,  när  dessa  mynt  började  införas  i 
vårt  land.  På  ett  berg  vid  sidan  af  Björköstaden  fanns  ett  fäste,  en 
ringmur  bildad  af  grofva  kullerstenar  utan  dem  förbindande  murbruk. 
Sådana  ringmurar  förekomma  i  stort  antal  på  bergshöjder  i  vårt  land. 
De  voro  tillflyktsorter  vid  de  tillfällen,  då  fienden  härjade  bygden. 
Antagligen  ökades  murens  försvars  kraft  genom  å  denna  hopade  bråtar 
af  fällda  träd. 

Upp/and  var  af  gammalt  deladt  i  trenne  delar,  kallade  Attunda-, 
Tiunda-  och  Fjädrundaland,  de  åtta,  de  tio  och  de  fyra  hundarenas 
land,  men  utvecklingen  inom  de  tre  landen  hade  vid  den  tid,  då  histo- 
riens ljus  sprider  sig  öfver  våra  förhållanden,  framkallat  ändringar 
med  afseende  på  hundarena,  så  att  deras  antal  icke  väl  stämmer  öfverens 
med  de  tre  s.  k.  folklandens  namn.  Hundare  inom  de  tre  landskapen 
kring  Mälaren  svarade  mot  härad  i  Grötaland.  Men  inom  kust- 
området, som  kallades  Roden  och  sträckte  sig  från  och  med  Svartsjö- 
landet efter  Mälaren  och  sedan  efter  Östersjön  till  Upplands  nordligaste 
del  och  till  Grästrikland,  förekomma  skeppslag,  i  vissa  fall  kallade 
tingslag. 

Om  vid  den  begynnande  historiska  tiden  Björkö  hade  en  fram- 
stående betydelse  som  handelsort,  var  Uppsala,  d.  v.  s.  hvad  vi  nu 
kalla  Gamla  Uppsala,  af  annan  orsak  af  högsta  betydelse.  Där 
fanns  Sveriges  förnämsta  åt  hedniska  gudar  uppförda  tempel,  och 
där  fanns  ock  en  stad,  som  måste  hafva  varit  betydande,  att  döma 
efter  de  många  grafkullar,  som  funnos  där  bevarade  i  början  af  1700- 
talet.  Nu  är  deras  antal  jämförelsevis  ringa.  Staden  var  belägen  vid 
den  å,  som  kallades  Föresån  men  hvars  namn  i  följd  af  inflytande 
från  de  isländska  sagornas  namnform  nu  kallas  Fyris.  Vid  åns 
mynning,  den  tiden  kallad  aros,  d.  v.  s.  åmynningen,  uppstod  en  stads- 
anläggning,   som   kallades  Aros,  och  mot  slutet  af  1200-talet  flyttades 


INLEDNING.  23 

Uppsala  till  denna  plats,  som  låg  bekvämare  till  för  skeppen,  och  med 
staden  flyttades  namnet.  Den  i  det  ursprungliga  Uppsala  byggda 
biskopskyrkan,  ganska  stor  till  anläggningen,  blef  en  landskyrka,  och 
i  det  nya  Uppsala  uppfördes  en  ansenlig  katedral  på  en  höjd,  som  var 
befilst.  Det  nya  Uppsala  blef  Sveriges  kyrkliga  medelpunkt.  Den 
danska  ärkebiskopsstaden  Lund  hade  utom  domkyrkan  flera  socken- 
kyrkor, flera  sådana  funnos  i  Visby,  m^n  Uppsala  stad  hade  endast 
tvenne.  I  stadens  utkant  fanns  en  landskyrka,  vigd  till  heliga  treenig- 
hetens ära.  I  väster  om  domkyrkan  hade  ärkebiskopame  ett  starkt 
befäst  hus,  hvars  grundmurar  blottades,  då  den  nuvarande  universitets- 
byggnaden uppfördes.  En  annan  urgammal  stad  var  Sigtuna,  som  mot 
slutet  af  1100-talet  från  den  ursprungliga  orten,  därefter  kallad  Forn- 
sigtuna,  flyttades  till  den  nuvarande  platsen.  Där  funnos  fyra  socken- 
kyrkor och  ett  dominikanerkloster.  Inom  mälarområdet  förekom  äfven 
staden  Enköping  med  tre  kyrkor  och  ett  franciskanerkloster.  En  fjärde 
stad  höll  på  att  uppstå  vid  Attundalands  folklandstingsstad  i  Lunda 
socken,  men  den  själfvuxna  anläggningen,  till  hvilken  man  bekväm- 
ligen  kom  bland  annat  medelst  en  båtled,  som  under  medeltiden  gick 
från  Tuna  vid  Östersjön  till  uppsalatrakten,  kväfdes  af  regeringen  af 
undseende  för  det  äldre  Sigtuna.  Vid  Upplands  östersjökust  funnos 
tvenne  städer,  östhammar,  hvars  tidigare  privilegier  förnyades  år  1368, 
och  Öregrund,  anlagdt  år  1491;  vid  sidan  af  den  förra  staden  fanns 
ett  fåste.  De  nu  oansenliga  städerna  hade  mot  slutet  af  medeltiden  uppen- 
barligen ansatser  att  blifva  ganska  betydande.  År  1508  klagade  man  i 
Stockholm  allvarligt  öfver  den  synbarliga  faran,  att  Stockholm  skulle 
rentaf  öfverflyglas  af  öregrund:  år  1507  hade  Riga  besökts  af  en  liten 
skuta  från  Stockholm  men  af  tre  skepp  från  öregrund,  handeln  hotade 
att  draga  sig  alldeles  från  Stockholm. 

En  märklig  ort  inom  Uppland  var  ängen  vid  Mora,  å  hvilken  den 
korade  konungen  mottog  hyllning  af  folkets  ombud  och  svor  dem  sin 
ed.  Mora  ligger  vid  Laggaån,  vid  gränsen  mellan  Långhundare  och 
Vaxala  hundare,  med  andra  ord  vid  gränsen  mellan  Attunda-  och 
Tiundaland.  Det  förefaller,  som  om  hyllningen  å  Mora  äng,  där 
konungen  stod  upphöjd  på  den  för  honom  afsedda  stenen  —  liksom 
Skottlands  konungar  fordom  — ,  i  en  aflägsen  forntid  skulle  varit  en 
hyllning  bringad  den  nyvalde  konungen  endast  af  de  nämnda  två 
folklanden,  alltså  ett  minne  från  den  tid,  då  småkonungar  funnos  i 
Sverige.   Fjädrundaland  synes  tidigt  hafva  förlorat  all  politisk  betydelse. 

Vid  Mälarens  utlopp  och  å  Mälarens  öar,  i  trakten  af  Sigtuna 
o.  8.  v.,  synes  man  hafva  varit  särskildt  utsatt  för  ofrid:  kyrkorna 
voro  afsedda  till  försvarsverk.  Flera  af  rikets  förnämsta  ätter  hade 
satesgårdar  i  Uppland,  å  somliga  (t.  ex.  Vik,  örby,  Aspnäs,  Ledinge, 
Svartsjö)  funnos  fasta  stenhus.  Ärkebiskoparne  hade  stenhus  vid  Tuna 
(invid  Östersjön),  på  Arno  och  Staket;  det  sistnämnda  var  väl  befäst  och 
hade  ett  viktigt  läge  invid  segelleden  mellan  Stockholm  och  Uppsala. 


24  MEDELTIDEN. 

Södermanland  är  af  naturen  deladt  i  två  delar  af  mycket  olika 
storlek.  Af  dem  var  den  norra,  som  sträcker  sig  efter  Mälaren  i 
väster  ända  till  det  nedre  loppet  af  Arbogaån,  ehuru  mindre,  den 
viktigaste.  Inom  denna  låg  Strängnäs,  där  landstingen  höUos  och  där 
biskopssätet  upprättades.  Mot  medeltidens  slut  byggdes  här  ett  fast 
biskopshus.  Obetydliga  voro  Torsharg  (Torshälla)  och  Tälje,  hvarest 
viktiga  möten  ofta  höUos  på  grund  af  ortens  läge  å  ett  smalt  land 
mellan  Mälaren  och  Östersjön:  man  kunde  med  lätthet  komma  dit 
sjöledes  och  man  torde  vid  mötena  åtminstone  ganska  allmänt  hafva 
bott  å  sina  farkoster.  Ett  fäste  fanns  invid  Tälje.  Landskapets 
viktigaste  handelsort  var  Nyköping  med  tvenne  sockenkyrkor  och  ett 
kloster.  Vid  ån  nedanför  staden  låg  ett  kungligt  fäste.  Trosa  var 
aldrig  betydande.  Inom  de  öppnare  delarna,  kring  de  många  sjöarna, 
var  befolkningen  talrik  redan  under  den  hedna  tiden,  h varom  ännu 
bevarade  fornminnen  vittna;  mäktiga  ätter  hade  under  medeltiden  sina 
sätesgårdar  inom  landskapet.  En  och  annan  var  befäst,  såsom  Sundbo- 
holm  i  det  inre  af  landet,  Karlsholm  norr  om  Tälje;  Gripsholm  upp- 
kallades efter  grundläggaren  Bo  Jonsson,  som  förde  ett  griphufvud  i 
skölden;  strängnäsbiskoparne  hade  ett  fast  hus  å  Tynnelsö.  Redan 
under  1100-talets  senare  del  anlades  ett  kloster  för  cistercienserbröder 
vid  Säby  i  Julita  socken,  klostret  kallades  däraf  Saha  eller  Julita;  på 
Fogdön  i  Mälaren  anlades  under  1200-talet  ett  kloster,  kalladt  Vårfru- 
hergay  för  nunnor  af  samma  orden.  Johanniterorden  fick  fast  fot  vid 
Eskilstuna,  hvars  namn  i  den  förra  delen  påminner  om  Södermanlands 
apostel;  den  tyska  orden  hade  besittningar  i  Södertörn,  med  en  kom  tur 
bosatt  på  Årsta,  Mot  slutet  af  medeltiden  anlades  ett  kartusianer- 
kloster  invid  Gripsholm,  af  hvilket  nu  intet  finnes  kvar  mera  än  namnet 
Mariefred,  som  lånades  åt  den  invid  klosterplatsen  uppkomna  staden. 
Landskapets  lag  finnes  bevarad.  Landet  var  deladt  i  hundare  och 
skeppslag,  hvilka  senare  dock  icke  framträda  lika  tydligt  som  i  Uppland. 
Inom  hundaret  omtalas  såväl  domare  som  häradshöfding.  I  landskapets 
sydligaste  del  utmed  Bråviken  fick  man  järn. 

Längre  in  låg  Märke  omslutet  af  väldiga  skogar  med  en  bördig 
slätt  i  väster  och  sydväst  om  Hjälmaren  med  ett  stålberg  i  söder  därom 
och  en  betydande  bergslag  i  norr.  Landskapet  hade  egen  lag  —  ej 
bevarad  —  och  lagman,  det  var  icke  deladt  i  hundare,  såsom  sed  var  i 
Svealand,  utan  i  elfva  härad.  Landets  medelpunkt  var  Örebro,  invid 
hvilket  fanns  ett  starkt  kungligt  slott.  Göksholm  var  äfven  befäst,  så 
att  det  kunde  utstå  en  belägring.  I  djupa  Tivedsskogen  låg  Ramunds- 
boda,  hvarest  mot  medeltidens  slut  fanns  ett  litet  kloster  tillhörigt 
den  helige  Antonii  orden.  I  den  trakt,  genom  h vilken  vägen  ledde  till 
Värmland,  låg  Riseberga,  ett  nunnekloster  af  cisterciensernas  orden. 

Västmanland  hade  ett  bördigt  område  inom  den  södra  delen,  till- 
tagande i  bredd,  ju  mera  man  närmade  sig  Sagan  och  Uppland.  Landet, 
som  hade  egen  lag  —  ännu  bevarad  —  och  lagman,  var  deladt  i  åtta 


INLEDNING.  25 

hundaren.  Inom  mälarområdet  funnos  tre  städer.  I  Västerås  höllos 
landstingen,  och  där  bodde  biskopen.  Staden  var  gammal  och  hette, 
såsom  liggande  vid  en  åmynning,  helt  enkelt  Aros  men  fick  Väster 
tillagdt,  då  ett  östligare  beläget  Aros,  det  nedanför  Gamla  Uppsala 
liggande,  började  få  betydelse.  Utom  domkyrkan  funnos  här  tvenne 
sockenkyrkor.  Invid  staden  låg  ett  starkt  kungligt  fäste.  Ett  fäste, 
dock  ej  lika  betydande,  fanns  vid  staden  Köping,  en  tid  kallad  Laglösa- 
köping, antagligen  därför  att  orten  hade  blifvit  en  handelsplats,  innan 
stadsprivilegier  erhöllos.  Strax  innanför  Mälarens  innersta  ända  låg 
Arboga  med  tre  sockenkyrkor  inne  i  staden  (af  hvilka  dock  en  försvann 
redan  under  medeltiden)  och  en  utanför  staden.  Städerna  i  Västmanland 
hade  betydelse,  emedan  de  förmedlade  varubytet  mellan  de  innanför 
liggande  bergslagen  och  den  yttre  världen.  Bland  gårdar  må  nämnas 
den  gamla  kungsgården  Ddvö,  som  var  upplåten  som  änkesäte  först  åt 
drottning  Hedvig,  sedan  åt  konung  Magnus  Erikssons  moder,  hertiginnan 
Ingeborg,  Fiholm  med  stenhus',  tillhörigt  biskopame  i  Västerås,  Ängsö, 
som  hade  ett  fast  stenhus. 

Norra  Västmanland  upptogs  af  en  skogig  höjdsträckning,  som 
kallades  Långheden  och  utgjorde  gräns  mot  Dalarne,  hvilket  namn 
egentligen  tillkommer  bygden  utefter  Dalälfvens  tvenne  grenar  och 
således  afser  endast  landsbygden.  Gränsområdet  var  liksom  landet 
ofvanför  detta  rikt  på  metaller,  dels  järn,  dels  koppar,  dels  silfver. 
Vissa  af  de  metallrika  områdena  voro  organiserade  som  privilegierade 
bergslag,  såsom  Noraberg  eller  järnberget  med  en  köpstad,  Skinnsäcka- 
herg,  också  järnberg,  Kopparberget,  det  för  rikets  ekonomi  ytterst  viktiga, 
med  köpstad  och  ett  slott  (omtaladt  år  1413),  Silfverberget  nära  Säter, 
omtaladt  mot  slutet  af  medeltiden  —  ännu  senare  upptäcktes  inom 
Västmanland  Silfverberget  vid  Sala,  Man.  gjorde  skillnad  mellan 
bergslagen  och  Dalame.  Officiella  bref,  som  gällde  hvad  vi  nu  kalla 
Dalarne,  voro  under  medeltiden  ställda  till  järnbergsmän,  kopparbergs- 
mftn,  silfverbergsmän  och  menige  man  i  Dala. 

Henemora  (nu  Hedemora),  beläget  vid  handelsvägen  från  mellersta 
Sverige,  var  köpstad  men  mindre  betydande.  På  ett  i  Dalälfven  utskju- 
tande näs  inom  Tuna  socken  anlades  antagligen  under  drottning  Margaretas 
tid  fästet  Borganäs,  hvilket  blef  det  första,  som  ödelades  under  den 
af  Engelbrekt  ledda  resningen  mot  unionen.  I  trakten  af  Husby  kyrka 
anlades  år  1486  af  en  from  man  ett  kloster  för  bröder  af  cisterciensernas 
orden,  ksllaåt  Gudsberg,  Minnet  bevaras  i  vår  tid  af  namnet  Klosters 
järnbruk. 

Man  vill  i  allmänhet  gärna  på  grund  af  en  del  fakta  schematisera, 
men  de  regler  man  på  detta  sätt  lägger  på  de  forntida  förhållandena, 
stöta  stundom  på  hinder  af  de  faktiska  förhållandena,  hvilka  icke  äro 
att  förakta.  Förhållanden,  som  icke  låta  sig  inordnas  under  de  upp- 
ställda reglerna,  finna  vi  i  all  synnerhet  inom  mera  aflägsna  orter, 
inom  hvilka  den  regelrätta  utvecklingen  icke  kunde  göra  sig  gällande. 


2G  MEDELTIDEN. 

I  den  föregående  framställningen  hafva  vi  funnit  antydningar  härom  i 
Småland,  i  Värmland,  i  Närke,  och  detta  gäller  i  ännu  högre  grad 
Dalarne,  h vilket  i  medeltidens  urkunder  stundom  kallas  Dala  hundare. 
Men  hundare,  hvilket  svarar  mot  södra  Sveriges  härad,  var  en  del  af 
ett  landskap.  Här  kallas  hela  landskapet,  därtill  ett  så  vidsträckt,  i 
följd  af  naturförhållandena  i  vissa  delar  svårtillgängligt  landskap,  ett 
hundare.  En  jämförelse  med  Västmanlands  hundaren  låter  namnet 
Dala  hundare  framstå  som  något  vidunderligt.  I  spetsen  för  detta 
hundare  stod  en  häradshöfding,  som  skulle  hålla  ting,  och  dessa  höllos 
i  de  olika  socknarna:  hundare  var  här  detsamma  som  landskap,  och 
socknarna  voro  i  viss  mån  hundare  i  ordets  vanliga  betydelse.  Först 
sedan  Dalarnes  inbyggare  börjat  deltaga  i  rikets  politiska  angelägen- 
heter, uppkom  seden  att  hålla  landsting  vid  Tuna  kyrka.  Ännu  mera 
invecklade  te  sig  förhållandena,  när  vi  tänka  på  att  Dalarne  hade  en 
egen  lag,  som  finnes  i  behåll.  Jag  har  icke  kunnat  underlåta  att  fram- 
hålla detta  egendomliga  förhållande  på  grund  däraf,  att  Dalarnes  be- 
folkning från  och  med  1430-talet  så  kraftigt  gripit  in  i  gestaltningen 
af  vår  politiska  historia. 

Jag  har  redan  framhållit  Mälarens  stora  betydelse  för  de  landskap, 
af  hvilka  den  stora  sjön  var  omgifven.  Inloppet  till  sjön,  under  tidernas 
lopp  mera  sammanträngdt,  lämnade  öppen  väg  för  de  skepp,  som 
strändernas  bebyggare  sände  ut,  liksom  för  dem,  som,  lastade  med 
varor,  kommo  utifrån.  Men  äfven  fientliga  flottor  begagnade  samma 
väg  och  hemsökte  Mälarens  stränder.  Därför  måste  rådas  bot.  Man 
måste  sätta  ett  lås  för  Mälaren,  och  detta  lås  blef  Siockholm,  första 
gången  i  en  urkund  nämndt  år  1252.  Stockholm  var  både  en  stad 
och  ett  kungligt  slott. 

Jag  har  förut  talat  om  staden  på  Björkö.  Väl  hafva  vi  om  dennas 
inbyggare  fått  många  och  ytterst  värderika  upplysningar,  men  om 
själfva  staden  veta  vi  icke  mycket.  Denna  stad  var  helt  visst  af 
samma  art  som  den  gamla  danska  staden  Hedeby  (vid  Slesvig),  men 
om  denna  veta  vi  ännu  mindre.  Vi  må  hoppas,  att  framtiden  skall 
sprida  rikare  ljus  öfver  dessa  urgamla,  själf vuxna  städer.  I  detta  fall 
är  jag  optimist,  ty  jag  har  erfarit,  huruledes  hvart  år  bringar  de 
mest  oväntade,  de  mest  kärkomna  upplysningar  om  forntidens  förhål- 
landen. 

Städerna  af  den  gamla  ordningen  uppstodo  mindre  ofta  vid  själfva 
kusten,  där  man  hade  så  mycket  att  befara  —  Kalmar  utgör  ett  lysande 
undantag  — ,  ofta  vid  eller  i  närheten  af  åmynningar,  hvarest  man 
kunde  mottaga  de  utifrån  kommande  varorna  för  att  sprida  dem  öfver 
den  innanför  liggande  bygden,  ännu  oftare  inne  i  landet,  på  gränsen 
mellan  af  gammalt  fastställda  områden.  Stockholm  låg  visserligen  i 
en  utkant,  men  det  låg  på  gränsen  mellan  tvenne  landskap.  Uppland 
och  Södermanland,  mellan  tvenne  vatten,  Östersjön  och  Mälaren,  med 
de    kring   denna   liggande  landskapen.     Läget  för  den  nya  staden  var 


INLBDNING.  27 

utmärkt.  Det  gällde  blott  att  finna  garantier  för  att  icke  yttre  våld 
skalle  alltför  snart  förstöra  densamma. 

Läget  är  för  alla  bekant.  En  norr  ifrån  si^  sträckande  grusås  be- 
stämmer på  den  norra  sidan  strandkonturen.  Åsen  fortsätter  söder  ut, 
lägrar  sig  på  en  större  holme  med  en  uppstående  klippa  i  nordöstra 
hörnet,  på  andra  sidan  det  smala  vattnet  reser  sig  en  klippvägg.  På 
denna  stora  holme  med  dess  klipphörn  uppstod  staden  Stockholm,  på 
klippan  anlades  slottet. 

Slottet  var  efter  den  tidens  begrepp  mycket  starkt.  Det  bestod 
af  tvenne  delar,  adelborgen,  d.  v.  s.  hufvudborgen,  och  förborgen. 
Medelpunkten  var  ett  högt,  rundt  torn,  en  s.  k.  kärna,  hvilken  seder- 
mera kallades  Tre  kronor,  antagligen  i  följd  däraf,  att  Sveriges  tre  kronor 
förekommo  å  tornspiran.  Men  den  så  utstyrda  spiran  och  namnet 
kunna  icke  tillhöra  anläggningstiden,  ty  under  denna  voro  icke  de  tre 
kronorna  Sveriges  märke.  Slottet  stötte  mot  norr  och  öster  till  vattnet, 
i  söder  var  det  skildt  från  staden  af  en  antagligen  med  mycken  möda 
åstadkommen  graf.  Huru  slottet  var  skildt  från  staden  i  väster  veta 
vi  dess  värre  icke.  En  bestämd  begränsning  måste  hafva  funnits,  ty 
mer  än  en  gång  hände  det,  att  slottet  med  dess  höfvitsman  och  be- 
sättning stodo  i  bitter  strid  mot  staden.  Slottets  begränsning  måste 
således  hafva  varit  fullständig. 

Helt  nära  slottet  åt  söder  låg  på  åsens  höjd  stadens  kyrka,  vigd 
åt  den  helige  Nikolaus,  hvilken  ofta  fick  tjäna  som  skyddshelgon  åt  städer. 
Kyrkan  var  omgifven  af  en  gård  för  grafvar.  I  husraden  i  söder  om 
kyrkogården  låg  rådhuset  och  framför  detta  stadens  torg,  där  handel 
drefs  och  där  folkförsanJingar  höUos,  när  magistraten  hade  något  att 
meddela.  Sådana  meddelanden  gåfvos  från  det  s.  k.  burspråket,  en  ut- 
byggnad (en  balkong  e.  d.)  anbragt  å  rådhuset.  Från  torget  gingo 
smala  gator  åt  olika  håll.  1  öfrigt  var  torget  omgifvet  af  husgaflar 
med  flera  af  fönstren  angifna  våningar  under  och  i  den  spetsiga  gafveln. 

Helt  liten  var  den  ursprungliga  staden.  Den  var  omgifven  af 
murar,  och  dessa  gingo  ett  godt  stycke  innanför  de  nuvarande  öster- 
och  Västerlånggatorna.  Men  staden  fick  mycket  snart  en  stor  be- 
tydelse. Man  sprängde  icke  murarna,  man  lät  dem  stå  kvar,  man 
byggde  hus  intill  dem  från  den  yttre  sidan,  men  detta  skedde  efter  en 
bestämd  plan,  ty  i  sammanhang  med  dessa  nya  husbyggnader  bildades 
de  i  regelbunden  buktning  gående  östra  och  västra  långgatorna.  Mellan 
den  ursprungliga  staden  och  dessa  gator  måste  förbindelser  öppnas. 
Som  de  två  gatorna  lågo  lägre  än  den  gamla  staden,  blefvo  förbindelse- 
lederna  tämligen  branta;  man  lade  därför  från  hvar  öppning  i  husraden 
två  sluttande  gator,  en  åt  hvart  håll,  s.  k.  brinkar,  hvilkas  namn  ännu 
i  flera  fall  äro  bevarade.  Men  det  stannade  icke  härvid.  Man  byggde 
hus  äfven  vid  utsidorna  af  de  två  långgatorna.  Också  detta  skedde 
planmässigt,  ty  dessa  yttre  husbyggnader  ordnades  efter  gränder,  som 
ledde    ned   till   vattnet    å   ömse  sidor,  på  vissa  ställen  afbrutna  af  en 


28 


MEDELTIDEN. 


senare  yttre  mur  med  enstaka  torn.  Fig.  15  återgifver  en  karta  öfver 
Stockholm  från  slutet  af  1500-talet.  En  teckning  af  Stockholms  ut- 
seende år  1524  återgifver  fig.  16,  ehuru  här  stadsbilden  icke  kan  anses 
vara  trogen. 

Inom  den  ursprungliga  staden  funnos  gator,  som  hade  beståndande 
namn.  öster  ut  från  torget  gick  Köpmannagatan,  hvars  namn  antyder, 
att  rikt  folk  bodde  därstädes.  Söder  ut  från  torget  gingo  två  gator, 
Svartbrödra-  och  Skomakargatorna.  Den  förra  har  fått  sitt  namn 
däraf,  att  den  ledde  rätt  fram  till  det  genom  en  i  detsamma  uppställd 

undergörande  bild 
mycket  ryktbara 
svartbrödra-  eller 
dominikanerklostret, 
anlagdt  under  1300- 
talet.  Den  senares 
namn  berodde  tyd- 
ligen därpå,  att  sta- 
dens skomakare  bod- 
de vid  densamma. 
Han  dt  verket  stod 
under  medeltiden 
under  en  ganska 
sträng  kontroll,  och 
till  en  sådan  bidrog 
helt  visst,  om  idkare 
af  samma  yrke  hade 
sina  verkstäder  och 
bodde  helt  nära 
hvarandra.  Gatan 
förlorade  emellertid 
småningom  rätt  till 
namnet, h vilket  dock 
ännu  finnes  kvar,  ty 
många  skomakare 
bodde  under  1400-talet  annanstädes  i  staden,  under  det  många,  som  icke 
voro  skomakare,  bodde  vid  skomakarnes  gata.  Från  Köpmannagatan 
gick  i  en  båge  fram  mot  dominikanerklostret  en  gata,  som  en  tid  kallades 
Myntmästargatan,  därför  att  mynthuset  låg  där,  oftare  Själagårds- 
gatan efter  en  där  anlagd  from  stiftelse.  Det  senare  namnet  har  i 
nyare  tid  förvrängts  till  det  alldeles  meningslösa  Skärgårdsgatan. 
Från  denna  gata  gick  en  annan  till  Svartbrödra-  och  Skomakargatorna, 
som  hade  det  egendomliga  namnet  Kinhästagatan.  Gränderna,  som 
gingo  ut  från  de  båda  långgatorna,  buro  gemenligen  namn  efter  den, 
som  ägde  hörnhuset  mot  gatan,  eller  efter  någon  annan  betydande  man, 
som  hade  egendom  vid  gränden. 


15.    Stockholms  stad  med  murar  och  tom. 


OQ 


30  MEDELTIDEN. 

I  den  gamla  stadsmuren,  i  närheten  af  stadens  kyrka,  fanns  den 
helige  Nikolai  port.  Gatan,  som  sluttade  ned  från  denna  —  den  nuvarande 
Storkyrkobrinken  —  kallades  den  helige  Laurentii  gränd,  efter  ett  åt 
martyren  Laurentius  helgadt  gille,  som  hade  sitt  hus  vid  densamma. 

Den  nu  s.  k.  Skeppsbron  kallades  under  medeltiden  fiskestranden, 
och  där  bodde  förmöget  folk.  Inom  detta  område  förekom  en  ytterst 
sällan  omtalad  kyrka,  vigd  åt  den  helige  Johannes  (döparen  eller  evange- 
listen?).    Minnet  kvarlefver  ännu  i  namnet  Johannesgränden. 

Den  gamla  stadsmuren  hade  förlorat  all  betydelse.  Den  senare 
muren  hade  ju,  där  den  förekom  med  sina  torn,  någon  försvarskraft. 
Men  de  svåraste  anfallen  af  en  här  väntade  man  från  fastlandet  i  norr 
och  i  söder.  Till  af  värj  ande  af  anfall  hade  man  uppfört  starka  port- 
tom,  å  båda  hållen  dubbla.  Den  inre  norra  porten  måste  hafva  legat 
ungefär  vid  mynningen  af  Smedjegatan,  hvars  fortsättning  var  Väster- 
långgatan. Mellan  stadsholmen  och  det  norra  fastlandet  låg  en  holme 
(eller  rättare  två,  hvilka  nu  äro  förenade  till  en),  och  å  dennas  norra 
ända  stod  det  yttre  porttornet,  synligt  i  bilden  fig.  16.  På  den  mellan- 
liggande holmen  fanns  ett  helgeandshus,  d.  v.  s.  en  anstalt,  i  hvilken 
gamla  eller  sjukliga  människor  kunde  mot  viss  inbetalning  erhålla  en 
fristad  för  ålderdomen.  Äfven  åt  söder  funnos  tvenne  porttorn.  Ett 
tidigare  hade  funnits  ungefär  där  Järntorget  nu  förekommer  men 
säges  hafva  blifvit  flyttadt  i  sammanhang  med  uppförandet  af  domini- 
kanerklostret.  A  kartan,  fig.  15,  ses  två  torn,  ett  inre  och  ett  yttre. 
På  denna  karta  äro  sträckningarna  af  den  ursprungliga  och  den  senare 
stadsmuren  angifna  med  svart  färg. 

Norr  om  Stockholm  låg  Helgeandsholmen,  om  hvilken  nyss  talades. 
I  väster  från  staden  låg  en  annan  holme,  å  hvilken  konung  Magnus  Ladulås 
anlade  ett  kloster  för  franciskanerbröder.  Åt  dem  uppläts  hela  holmen, 
men  som  den  ej  i  dess  helhet  behöfdes  för  klostrets  behof,  gafs  till- 
låtelse  åt  andra  att  där  bosätta  sig. 

Stadsholmens  strand  torde  hafva  varit  ganska  ojämn.  Ett  stycke 
utanför  stranden  fanns  ett  pålverk,  tämligen  bredt,  hvadan  man  kunde 
gå  på  dess  öfre  yta.  I  detta  pålverk  funnos  broar,  som  kunde  öppnas 
af  särskildt  förordnade  tjänstemän.  Ankommande  skepp  lade  sig 
antingen  utanför  pålverket  eller  inom  detta  vid  själfva  stranden. 

Staden  vidgades  alltmera.  Man  började  bygga  äfven  på  de  delar 
af  fastlandet,  som  vette  mot  stadsholmen,  på  de  två  malmerna,  Norr- 
och  Södermalm.  Men  husen  å  dem  kunde  blifva  osäkra,  ty  när  en 
fiende  kom  —  och  det  hände  åtminstone  mot  medeltidens  slut  en  och 
annan  gång  — ,  förstördes  husen.  På  Norrmalm  fanns  i  väster  om  den 
höga  åsen  den  heliga  Klaras  kloster,  hvilket  ägde  marken  åtminstone  till 
en  stor  del  af  Norrmalm,  af  samme  konung  Magnus  uppfördt  för  systrar 
af  den  helige  Franciskus*  orden.  Vid  andra  sidan  af  åsen  låg  en  kyrka 
vigd  åt  minnet  af  aposteln  Jakob  den  äldre.  Platsen  framför  Norrbros 
norra   ända   kallades    Sanden,  och    där   låg   ett   litet  kapell,  i  hvilket 


INLEDNING.  31 

vägfarande  före  och  efter  resan  förrättade  sin  andakt.  Det  lägre  om- 
rådet var  utstyckadt  i  tomter  med  hus  och  med  trädgårdar.  Rikets 
store  sågo  gärna,  att  de  kommo  i  besittning  af  en  sådan  strandtomt, 
ty  deras  skepp  eller  väl  rättare  jakter  kunde  då  förtöjas  inom  eget 
område.  I  öster  om  Jakobs  kyrka  gick  saltsjöns  vatten  upp  och  utbredde 
sig  öfver  den  nuvarande  Kungsträdgården,  Berzeliiparken  och  Träsk- 
torget fram  till  Brunnsviken.  Bortom  detta  vatten  lågo  mindre  holmar 
och  den  stora  Valmundsön  (den  nuvarande  Djurgården),  bildande  en 
yttre  begränsning  för  Stockholms  vidsträckta  hamnområde.  Uppe  på 
den  delvis  skogklädda  åsen  låg  Sankt  Jörans  hospital,  där  de  arma 
spetälska  lefde  i  sin  ensamhet.  Södermalm  var  ock  styckadt  i  tomter. 
Inom  den  västra  delen  låg  fattigkyrkogården  med  ett  åt  Maria 
Magdalena  helgadt  kapell.  Uppåt  hvad  vi  nu  kalla  Katarina-sidan  var 
anlagd  en  väg,  som  flitigt  trampades  af  fromma  botgörares  fötter. 
Vägen  skulle  påminna  om  den  väg  Kristus  vandrade  från  Jerusalem 
ut  till  hufvudskalleplatsen.  De  olika  afdelningarna  af  denna  vandring 
voro  utmärkta  genom  minnesstenar,  invid  hvilka  man  böjde  knä  till 
bön.  Slutstenen,  med  bilden  af  korsfästelsen,  finnes  ännu  i  behåll  ehuru 
illa  medfaren.    Här  fanns  äfven  ett  korskapell. 

Stockholms  stad  var  särskildt  liugnad  med  privilegier.  Till  dess 
förmån  voro  förbud  utfärdade  för  nordligare  liggande  städer  att  drifva 
köpenskap  på  utlandet:  de  utländska  varor  man  i  dessa  kunde  behöfva 
skulle  uppköpas  i  Stockholm  till  förmån  för  därvarande  köpmän. 

Namnet  Hälsingland  har,  såsom  redan  blifvit  sagdt,  dubbel  be- 
tydelse —  hela  Norrland  eller  en  del  däraf.  Hälsingland  i  den  vid- 
sträcktare betydelsen  utgjorde  i  början  en  egen  lagsaga,  hvars  lag 
finnes  bevarad.  Senare  omtalas  icke  lagmannen  utan  en  vikarie  for 
denne,  en  'som  hade  lagmans  dom'.  Lagman  var  då  upplandslagmannen, 
men  han  torde  icke  varit  detta  mera  än  till  namnet,  då  det  var  honom 
omöjligt  att  utföra  någon  genomgripande  verksamhet  inom  ett  så  vidsträckt 
område.  Senare  funnos  underlagmän  i  hvart  och  ett  af  de  förnämligare 
landskapen.  Odlingen  var  här  vida  mindre  utbredd  än  i  mellersta  och 
södra  Sverige,  betydande  endast  i  närheten  af  kusten  och  upp  efter  de 
stora  älfdalarna.  Inom  Hälsingland,  Medelpad  och  Ångermanland  vittna 
talrika  grafflockar  om  odlingens  ålder.  Inom  Hälsingland  och  Medelpad 
liksom  i  det  innanför  detta  liggande  Jämtland,  hvilket  i  politiskt  hän- 
seende tillhörde  Norge,  var  bygden  rätt  ansenlig  redan  under  den  äldre 
järnåldern.    Ingen  enda  stad  fanns  här. 

Hälsingland  i  inskränkt  mening  var  deladt  i  två  delar,  Alir^  som 
sträckte  sig  från  ödmorden  och  Bottniska  viken  kring  Ljusnan  intill 
den  dåvarande  gränsen  mot  Norge,  och  i  norr  därom  Sundheden. 
Hledelpad  drog  sig  likaledes  upp  till  riksgränsen  kring  Ljungan  och 
Indalsälfven.  Ångermanlands  hufvudbygd  låg,  såsom  namnet  antyder, 
kring   den   af  stora   öar   uppfyllda  'ångern'  eller  viken  och  den  stora 


32  MEDELTIDEN. 

älfven,  som  i  denna  har  sitt  utflöde.  Inom  dessa  tre  områden  höllos 
ting  vid  kyrkorna,  men  hvart  och  ett  af  dem  hade  äfven  ett  gemensamt 
landsting. 

Den  nordligaste  delen  af  Bottniska  viken  —  den  egentliga  Bottnen 
—  kallades  Korrabotten,  och  namnet  flyttades  från  vattnet  öfver  på 
det  omgifvande  landet.  Namnen  på  dessa  aflägsna  områden  voro  ej 
fullt  konstanta.  Jämte  Norrbotten  förekomma  äfven  Västerbotten  och 
östra  Norrbotten.  Till  detta  område  (med  undantag  af  den  sydligaste 
delen)  sträckte  sig  icke  den  gamla  svenska  odlingen.  Landet  tillhörde 
lappar  och  finnar.  Det  var  egentligen  pälsverken,  vunna  genom  jakten, 
som  drogo  uppmärksamhet  hitåt.  Enstaka  faktorier  uppstodo  vid  kusten 
och  birkarlar  ströfvade  omkring  i  det  inre  af  landet  för  att  köpa  och 
sälja.  Först  i  början  af  1300-talet  vaknade  insikten  om  de  stora  möjlig- 
heter, som  det  vidsträckta  området  erbjöd.  Under  den  tid,  då  konung 
Magnus  Eriksson  var  omyndig,  började  rikets  store,  andliga  och  världs- 
liga, ägna  sig  åt  landets  uppodling  i  vidsträcktare  mån:  dem,  som  bo- 
satte sig  mellan  Skellefte  och  Ule  älfvar,  tillförsäkrades  skattefrihet, 
intill  dess  konungen  vid  myndig  ålder  tillträdde  regeringen.  Den  då- 
varande ärkebiskopen  jämte  ett  par  andra  åtog  sig  Lule  älfs  område, 
en  riddare  fick  på  sin  lott  Pite  älf  med  dess  omgifning. 

Lappame  ansågos  som  ett  främmande  folk,  utan  andra  rättigheter 
än  den  att  finnas  till.  Större  delen  af  det  vidsträckta  område,  inom 
hvilket  de  ströfvade  kring,  var  fördeladt  på  birkarlarne,  hvilka  gjorde 
vidsträckta  färder  inom  sina  områden.  Hvar  och  en  af  dem  hade  sina 
lappar,  med  hvilka  han  dref  handel,  och  han  skattade  för  denna  till 
kronan. 

Den  delen  af  svenska  riket,  som  låg  på  andra  sidan  Bottniska 
viken,  kallades  Öster/and,  det  nuvarande  Finland.  Större  delen  af  be- 
folkningen var  af  ugrisk  stam  men  stod  i  förhållande  till  stat  och 
rätt  i  en  helt  annan  ställning  än  deras  fränder  lapparne.  Svensk  be- 
folkning fanns  i  kuststräckan  öster  om  Kvarken  och  därifrån  i  söder 
tUl  utloppet  af  Kumo  älf,  i  skärgården  kring  Åbo,  å  hela  kusten  af 
Finska  viken  från  utloppet  af  Bjärno-ån  till  bortom  Kymmene  älf. 
Delvis  synes  den  svenska  befolkningen  varit  mycket  gammal,  men  den 
svenska  bygden  utvidgades  under  medeltiden,  antagligen  i  främsta 
rummet  genom  inflyttningar  från  norra  Sverige.  Man  talade  därför 
om  en  hälsingerätt  i  Finland,  liksom  om  en  finsk  eller  karelsk  rätt.  I 
en  senare  tid,  måhända  sedan  konung  Magnus  Erikssons  landslag  blifvit 
antagen  i  Finland,  ersattes  uttrycket  hälsingerätt  af  svensk  rätt.  De 
olika  större  områdena  kallades  land,  och  dessa  voro  förenade  i  en  lag- 
saga under  en  lagman;  år  1435  delades  lagsagan  i  tvenne.  Ting  höllos 
i  hvarje  land  eller  i  socknarna,  liksom  inom  de  mindre  tätt  befolkade 
delarna  af  det  egentliga  Sverige. 

Jl/and  jämte  närmast  liggande  öar  var  ett  fullkomligt  svenskt  om- 
råde; det  utgjorde  en  egen  domsaga  med  egen  domare,  hvilken  senare 


INLEDNING.  33 

under  medeltiden  kallaxles  hftradshöfding  eller  underlagman.  På  Åland 
fanns  det  fasta  slottet  Kastalaholm.  På  en  holme  sydost  därifrån, 
långt  ut  i  hafvet,  bärande  det  egendomliga  namnet  Tjockakarl,  fanns 
åtminstone   från  den  senare  delen  af  1400-talet  ett  franciskanerkloster. 

Den  sydvästra  delen  af  österlanden  var  i  inskränktare  mening 
Finland,  med  svensk  befolkning  hufvudsakligen  på  öama,  det  i  politiskt 
och  kyrkligt  afseende  mest  betydande  området.  Den  viktigaste  orten 
var  ÄbOy  som  år  1300  blef  säte  för  biskopen;  utom  domkyrkan  funnos 
flera  andliga  stiftelser.  Vid  inloppet  till  staden  låg  det  fasta  Åbohus. 
Biskoparne  anlade  ett  fast  hus  vid  Kustö.  Nådendal  var  ett  kloster 
af  birgittinerorden.  I  Satakunda  låg  hufvudbygden  kring  nedre  loppet 
af  Kumo  älf.  Där  och  vid  kusten  norr  därom  funnos  svenska  nybyggen. 
Vid  älf  ven  låg  Ulfsby,  en  handelsort  som  år  1365  erhöll  stadsprivi- 
legier. Samma  förmån  beviljades  år  1444  Raumo.  I  Birkala  var  hem- 
vist för  de  finska  birkarlame,  som  drefvo  handel  på  de  inre  delarna 
af  Ta  västland  och  Östemorr/and  eller  den  finska  delen  af  Norrbotten, 
sträckande  sig  från  Kvarken  till  inemot  Torne  älf,  där  Finland  —  i 
ordets  vidsträckta  mening  —  och  Åbo  stift  stötte  till  Hälsingland  — 
i  ordets  vidsträckta  mening  —  och  ärkestiftet.  Svensk  befolkning 
fanns  vid  Kvarkens  kust.  Nära  staden  Vasa  låg  fästet  Korsholm, 
Långt  i  norr  fanns  en  handelsplats  vid  utloppet  af  Ule  älf.  Nyland, 
vid  Finska  viken,  mellan  Bjämo  å  och  Kymmene  älf,  hade  öfver- 
vägande  svensk  befolkning.  Borgå  var  åtminstone  från  senare  hälften 
af  1300-talet  stad.  Vid  kusten  låg  fästet  Baseborg.  Inne  i  landet  låg 
det  af  ödemarker  till  stor  del  upptagna  Tavast/and  med  det  fasta 
Tavastehus,  äfven  kalladt  Kronoborg.    Befolkningen  var  finsk. 

En  egen  ställning  intog  Karelen,  vunnet  för  Sverige  mot  slutet  af 
1200-talet  för  att  utgöra  ett  värn  mot  ryssame,  hvilka  voro  besvärliga 
grannar  och  dessutom,  därför  att  de  icke  tillhörde  den  romersk-katolska 
kyrkan,  betraktades  som  hedningar.  Gränsen  mot  öster  var  vidsträckt 
och  icke  lätt  att  försvara,  äfven  från  sjösidan  kunde  anfall  väntas. 
Här  om  någonstädes  behöfdes  ett  stfiu:kt  fäste,  och  sådant  blef  ock  Viborg, 
näst  Stockholm  Sveriges  starkaste  ftlste  under  medeltiden,  aldrig  genom 
storm  intaget  förrän  år  1710.  Nitet  för  kristendomens  utbredning 
gick  hand  i  hand  med  insikten  om  nödvändigheten  af  ett  fast  försvar. 
I  staden,  som  uppstod  invid  fästet  —  äfven  den  blef  till  sist  beföstad  — , 
anlades  tvenne  kloster;  det  fanns  till  och  med  under  början  af  1300- 
talet  en  tanke  att  här  upprätta  säte  åt  en  biskop,  hvars  verksamhet  i 
denna  aflägsna  gränsbygd  naturligtvis  skulle  i  icke  ringa  mån  vara 
riktad  på  de  otrogna  ä  andra  sidan  gränsen.  Omkring  15  mil  från 
Viborg  inåt  landet,  inom  Saimens  vidlyftiga  vattenområde,  anlades  år 
1475  ett  fäste,  kalladt  Sankt  Olofs  borg  eller  Nyslott,  »Gud  till  lof 
och  den  helga  kristna  tron  till  styrkelse».  Där  hade  förut  funnits 
ett  blockhus.  Platsen  hade  således  befunnits  vara  af  strategisk  be- 
tydelse. 

Sverigti  historia.     II.  3 


34  MEDELTIDEN. 

Oss  återstår  nu  endast  att  ägna  vår  uppmärksamhet  åt  ett  område, 
som  intog  under  den  hedna  tiden  och  under  medeltiden  en  alldeles 
egendomlig  ställning,  jag  menar  Gott/and,  hvilket  icke  var  en  svensk 
provins  utan  kan  betecknas  som  en  republik,  hvilken  dock  tidigt,  åtmin- 
stone vid  den  tid  då  kristendomen  började  införas  i  Sverige,  trädde  i  ett 
vis&t  förhållande  till  Sveriges  konung.  Grutarne  ställde  sig  under  hans 
skydd,  betalade  honom  en  skatt,  hvars  belopp  var  noga  fastställdt,  och 
åtogo  sig  att  med  ett  visst  antal  skepp  deltaga  i  härfärd  mot 
hedningar. 

Trots  det  ansenliga  afståndet  från  Östersjöns  stränder  hade  Grott- 
land  blifvit  befolkadt  redan  under  stenåldern  och  redan  under  denna 
aflägsna  tid,  att  döma  efter  fornfynden,  trots  de  besvärliga  för- 
hållandena, underhållit  förbindelser  med  kustlanden  i  väster,  söder  och 
öster.  Fynden  från  bronsåldern  vittna  likaledes  om  förbindelser  åt 
olika  håll.  Att  döma  efter  de  till  denna  tid  hörande  hällristningarna, 
som  förekomma  å  det  svenska  fastlandet,  synes  man  då  hafva  idkat 
sjöÄrder  i  en  mycket  hög  grad.  Enahanda  var  förhållandet,  när  järn- 
åldern hade  vunnit  insteg  i  norden.  Det  af  vida  vatten  omslutna 
Gottland  visar  sig  ingalunda  stå  efter  andra  områden,  snarare  stå 
framför  dem,  ty  knappast  inom  något  område  finna  vi  en  så  rik,  så 
mångsidig,  så  karakteristisk  utveckling  som  just  här.  Då  jag  icke 
kan  ingå  i  några  detaljer,  ty  ämnet  ligger  utanför  min  närvarande 
uppgift,  vill  jag  endast  påminna  därom,  att  romerska  silfvermynt 
hamnade  på  Gottland  i  stort  antal  —  ett  enda  fynd  innehöll  mera  än 
1,500  exemplar  — ,  att  införseln  af  romerska  och  bysantinska  guldmynt 
och  deras  östgotiska  efterbildningar  tUl  sist  drog  sig  öfver  från 
Oland  till  Gottland,  att  när  förhållandenas  makt  afbröt  den  lifliga 
samftlrdseln  med  södern,  blefvo  däremot  förbindelser  öppnade  med  östern, 
genom  det  nuvarande  Ryssland  hamnade  tusenden  och  åter  tusenden 
af  8u:abiska  silfvermynt  på  den  af  naturen  isolerade  ön  midt  i  Östersjön. 
De  otaliga  minnesmärkena  på  ön  vittna  om  en  ganska  tät  befolkning. 
Fynden  i  grafvama  och  de  nedgräfda  skatterna,  som  tillfälligtvis 
hittas,  vittna  om  en  stor  rikedom  och  om  en  mycket  hög  grad  af 
smak  och  teknisk  färdighet.  Detta  gäller  ön  i  dess  helhet.  Hela  ön, 
med  undantag  af  några  få,  af  naturen  missgynnade  områden,  måste 
hafva  varit  väl  odlad  af  en  burgen  befolkning,  af  hvilken  helt  visst 
många  kunna  anses  hafva  varit  rika.  Om  den  allmänna  välmågan 
vittna  de  många  landskyrkorna  —  mer  än  nittio  — ,  alla,  hvad  an- 
läggning och  utstyrsel  beträffar,  af  ett  synnerligen  stort  intresse  ur 
konsthistorisk  synpunkt.  När  Gottland  blef  kristnadt,  var  den  öster- 
ländska inkomstkällan  sinad.  Den  gottländska  medeltidsarkitekturen 
rönte  inflytande  från  Tyskland,  i  främsta  rummet  från  det  den  tiden 
mycket  lifaktiga  Westfalen. 

Landet  var  indeladt  i  tjugu  »hunderi»  —  namnet  påminner  om 
svealandskapens    hundare,   icke    om    Götalands   härad.     I   spetsen   för 


INLEDNING.  35 

hvart  liundare  stod  en  domare.  Hundarena  voro  fördelade  på  tre 
tredingar,  men  öfver  det  hela  stod  en  landsdomare,  hvilken  höll  ting 
vid  Roma,  midt  inne  på  ön  —  Grutnalthing.  Efter  tredingarna  rättade 
sig  under  medeltiden  den  kyrkliga  indelningen;  i  spetsen  för  hvar 
kyrklig  treding  stod  då  en  prost.  Prostarne  och  domarne  —  tidigare 
helt  visst  endast  domame  —  utgjorde  landets  styrelse.  Någon  kunglig 
ämbetsman  fanns  icke  på  ön.    Grutalagen  är  bevarad. 

Som  betalningsmedel  gällde  under  den  hedna  tiden  och  under  början 
af  medeltiden  ädla  metaller,  dels  tackor  och  spirailagda  ringar  af 
guld  och  silfver,  b  vilka  ofta  styckades;  de  användes  hela  eller  i 
stycken  efter  deras  vikt  som  betalningsmedel.  Äfven  smycken  styckades 
helt  obarmhärtigt  utan  hänsyn  till  det  å  dem  nedlagda,  ofta  ganska 
fina  arbetet;  bitarna  hade  då  endast  metallens  värde  och  användes  som 
betalningsmedel.  Vidare  hade  man  främmande  mynt,  vid  gränsen 
mellan  den  hedna  tiden  och  medeltiden  så  godt  som  uteslutande  endast 
af  silfver.  Jag  har  nyss  omtalat  de  arabiska  myntskatterna.  I  början 
äro  de  fullt  rena,  om  vi  undantaga  en  sparsam  inblandning  af  bysan- 
tinska silfvermynt.  Vi  kunna  med  skäl  undra  däröfver,  att  icke  flera 
bysantinska  mynt  hittas  i  vår  jord,  då  många  svenskar  togo  tjänst  bland 
väringame  i  Konstantinopel  och  då  de  folk,  som  den  tiden  bodde  i  det 
nuvarande  Ryssland,  stodo  i  så  liflig  beröring  med  det  bysantinska 
riket.  Men  så  uppenbara  sig  i  våra  fynd  jämte  de  arabiska  mynten 
enstaka  västerländska,  angelsaxiska  och  tyska,  dessa  senare  tilltaga  i 
antal,  och  till  sist  utgöra  de  så  godt  som  hela  skatten,  allenast  med 
enstaka  inblandade  österländska  mynt.  Vid  hvilken  tid  denna  om- 
skiftning  förekom  skall  jag  i  det  följande  framhålla.  Otaliga  väster- 
ländska mynt  hafva  hittats  på  Grottland  —  liksom  i  mindre  skala  på 
Öland  och  det  svenska  fastlandet  — ,  men  huru  kommo  dessa  till  Gott- 
land,  som  låg  öppet  för  den  österländska  handeln  men  låg  så  långt 
ifrån  England  och  de  viktigaste  myntstädema  i  Tyskland?  Inom  världs- 
handeln i  norra  Europa  hade  tydligen  de  västerländska  mynten  kommit 
i  omlopp  tillsammans  med  de  österländska  —  arabiska  myntskatter  och 
myntskatter  med  bidrag  från  öster  och  väster  träffas  äfven  i  länderna 
söder  om  Östersjön  — ,  att  så  stora  massor  af  västerländska  mynt  hittats 
och  ännu  hittas  på  Gottland,  kan  icke  bero  på  annat  än  att  Gottland 
under  den  österländska  importens  tid  vunnit  så  stor  betydelse  i  handels- 
hänseende, att  småningom  äfven  de  västerländska  mynten  funno  sin 
väg  dit.  Att  de  västerländska  mynten  hittas  i  stort  antal  så  godt 
som  öfverallt  på  Gottland  vittnar  därom,  att  välmågan  å  landsbygden 
fortfarande  var  stor. 

Men  så  uppstod  staden  Visby.  Namnet  angifver,  att  på  stället 
funnits  en  hednisk  kultplats  (vi).  Därmed  uppstod  en  tvist  mellan 
skilda  intressen.  Tidigare  hade  hela  Gottland  varit  rikt  och  under- 
hållit lifliga  förbindelser  med  utlandet.  Nu  började  Visby  utveckla  sig, 
dess  borgare  ville  också  blifva  rika,  de  ville  uttränga  landtbefolkningen 


36 


MEDELTIDEN. 


från  dess  tidigare  för- 
måner. Visby  kom  lätt 
att   intaga   en  undan- 
tagsställning,! det  dess 
borgare  började  knyta 
nära  förbindelser  med 
utländska    städer  och 
deras     köpmän.      Hot 
slutet  af  12(X)-talet  se 
vi   spänningen  mellan 
staden  och  landet  blos- 
sa upp  till  öppen  fejd, 
utkämpad   med  vapen 
i   hand.    Sveriges  ko- 
nung  måste  gripa  in. 
Under     1100-talet 
förekom  en  betydande 
uppblomstring       inom 
norra    Tysklands  stä- 
der.   Man    nöjde    sig 
icke  med  den  närmaste 
omgLfningen,man  sökte 
handelsförbindelser    å 
fjärran  håll.    År  1165 
omtalar  en  urkund,  att 
en   liten  stad  i  West- 
falen    dref    handel    >i 
Danmark  eller  i  Ryss- 
land».    Inom  det  ven- 
diska (slaviska)  områ- 
det   utmed    Östersjöns 
södra  kust  uppstod  den 
ena  tyska  staden  efter 
den  andra,  Lybeck,  Ro- 
stock, Wismar,  Stral- 
sund    o.    s.    v.      Alla 
lockades     till     färder 
mot  den  aflägsna,  rika 
östern.    Men  då  fram- 
trädde den  stora  bety- 
delse Grottland  och  Vis- 
by   under    den    föregående    tiden    vunnit.      Medeltidens   köpmän    voro 
icke    lika    oförskräckta   sjöfarare,    som    vikingarne   hade   varit.     Grott- 
land  var  för  de  tyska  köpmännen  en  välkommen  hviloplats  under  ftrden 
öfver  Östersjön,  och  i  Visby  torde  de  ofta  hafva  fått  hvad  de  önskade 


INLEDNING. 


37 


af  österländska  varor.  Gu- 
tanies  handel  på  Lybeck 
hade  redan  af  kejsar  Lotar 
(1125—1137)  hugnats  med 
privilegier.  Gutarne  hade 
vunnnit  fast  fot  i  den  för 
handeln  mycket  viktiga 
ryska  staden  Novgorod,  re- 
dan innan  Visby  hade  börjat 
tränga  ut  landsbygden.  De 
hade  där  en  gård,  som  tys- 
karne sedermera  kallade 
Gutenhof,  med  en  kyrka 
helgad  sankt  Olof,  hvilken 
sades  hafva  lagt  grunden 
till  kristendomens  införande 
på  Gottland,  och  denna  gård 
tillhörde  under  hela  medel- 
tiden »prostar,  domare  och 
hela  menigheten  på  Gott- 
land». Men  Visby  steg  i 
betydelse.  Tyskar  bosatte  sig  i  Visby,  tyska  köpmän  besökte  Visby, 
man  gjorde  stundom  en  bestämd  skillnad  mellan  »tyskar  bosatta  pä 
Gottland»   och    »tyskar  besökande  Gottland»  —  det  torde  i  båda  fallen 


18. 


Gränsskillnaden  mellan  den  gamla  och  den 
nya  muren. 


-■7'  J  ^  'i  ■  -==^  ■     ^5i  ^^_—   ^   "i^^^jfe    -  '  T 


19.     Gränsskillnaden  mellan  den  gamla  och  den  nya  muren. 


38 


MEDELTIDEN. 


varit  fråga  om  Visby,  ehuru  man  af  gammal  vana  sade  Gottland. 
Ibland  tillägges  uttryckligen  >i  Visby».  De  tyska  städerna,  som  besökte 
Visby,  hade  där  »bänkar  och  sällskap»,  de  hade  ock  ett  gemensamt 
signet.  Dessa  gäster  i  Visby,  som  torde  där  hafva  haft  en  stadig  till- 
varo, om  än  personerna  växlade,  kallades  »de  gemensamma  köpmännen» 
och  uppträdde  med  stor  själftagen  maktfullkomlighet  icke  blott  i  Visby 
utan  ock  gentemot  de  städer,  som  de  representerade.  Då  i  närheten 
af  Eeval  ett  strandrof  hade  förekommit,  ålägga  de  gemensamma  köp- 
männen i  Visby  städerna  att  för  framtiden  förebygga  sådant  samt  att 


20.    Murens  insida. 


utskrifva  böter,  hvilka  skulle  sändas  till  de  gemensamma  köpmännen  i 
Visby.  Denna  förening  af  representanter  från  olika  städer  —  kallad 
han  sa  —  återverkade  på  hemstäderna.  De  manades  däraf  att  sluta  sig 
samman  till  en  stor  och  mäktig  förening.  Representanterna  för  tyska 
städer  i  London  gåfvo  anledning  till  enahanda  resultat  men  ännu  mera 
de  gemensamma  —  i  Tyskland  kallade  de  gemene  —  köpmännen  i  Visby. 
Denna  stad  har  således  spelat  en  mycket  stor  roll  med  afseende  på 
uppkomsten  af  det  i  Nordens  historia  så  mäktigt  ingripande  hanse- 
förbundet. 

Staden  Visby  bär  ännu  i  dag  vittnesbörd  om  sin  forntida  storhet. 
Den  ligger  på  stranden  nedanför  en  brant  af  det  kalkberg,  som  utgör 
grundstommen  i  Gottland.  Men  som  denna  höjd  i  stadens  omedelbara 
närhet  med  nödvändighet  skulle  medföra  stora  vådor,  ty  från  höjden 
kunde  hela  staden  nedskjutas  äfven  med  den  tidens  dåliga  artilleri,  in- 


INLEDNING. 


39 


togs  den  närmaste  delen  af  höjden  —  den  nu  s.  k.  klinten  —  inom  stadens 
område,  och  detta  omgafs  med  en  det  hela  omslutande  mur,  hvilken 
mot  slutet  af  1200-talet  befanns  vara  för  svag,  hvadan  den  då  ganska  be- 
tydligt förhöjdes.  Den  var  dessutom  späckad  med  torn,  oftast  på  långa 
sträckor  hvartannat  högt  uppstigande  från  marken  hvartannat  hvilande 
på  muren  —  ett  tämligen  farligt  byggnadssätt,  som  ock  småningom  i 
senare  tid  vållat  stora  ras.  Denna  mur  är  att  räkna  bland  de  märkli- 
gaste byggnadsverk  Sverige  äger.  Norge,  Danmark,  norra  och  mellersta 
Tyskland  kunna  icke  uppvisa  något  motsvarande.  I  brist  på  teckning  af 
medeltidens  Visby  meddelar  jag  fig.  17  en  plan  af  Visby  från  1600- 
talet,  å  hvilken  den  då  synliga  muren  med  dess  torn  —  små  utbukt- 
ningar  från  linien  —  finnes  angifven.     Om  själfva  murens  och  tornens 


,i4^nmdF 


21.    Mur  med  tom. 


utseende  kunna  fig.  18 — 26  gifva  ett  begrepp.  Fig.  18  visar  invid  det 
första  tornet  den  gamla  muren,  förstärkningen  framför  denna  och  på- 
byggnaden, fig.  19  visar  i  den  senare  muren  spår  af  den  ursprungliga 
muren  med  dess  tinnar,  fig.  20  insidan  af  den  senare  muren  med  hål 
för  skyttegångens  balkar,  fig.  21  en  jrtterbild  af  muren  med  ett  port- 
tom  och  andra  torn,  fig.  22  ett  porttorn  (i  östra  muren),  fig.  23  och 
24  ett  marktorn,  sedt  utifrån  och  inifrån,  fig.  25  och  26  ett  hängtorn, 
sedt  utifrån  och  inifrån.     Andra  tornkonstruktioner  finnas. 

Inom  denna  mur,  nedanför  den  af  muren  omslutna  klinten,  låg  staden. 
Om  dennas  utseende  vittna  i  närvarande  stund  endast  de  trånga  och 
krokiga  gatorna,  hvilkas  ålderdomliga  namn  äro  i  nyare  tid  tillkomna, 
samt  en  och  annan  medeltidsbyggnad,  h vilka  likväl  endast  delvis  be- 
vara det  ursprungliga  utseendet.  Som  mest  typiskt  kan  anses  det  å  fig. 
27  afbildade.    Man   byggde   gärna   höga  hus  i  städerna,  där  tomtema 


40 


MEDELTIDEN. 


lågo  tätt  intill  hvarandra,  sammanträngda  a